Sysselsättning: Kontorsråtta, nöjesreporter, krönikör och ledare för ungredaktionen. Allt på Västerbottens-Kuriren. Även känd som: Gin (med hårt G, och inte efter drycken). Familj: Mamma, pappa och två äldre bröder. Och skilsmässokatt'n. Född: 21 februari 1988. Bor: På Haga i en härlig gammal lägenhet med knarriga trägolv. Är: Stammis på OK/Q8, duktig på att sjunga med stängd mun och för det mesta rätt snäll. Har: Många vinylskivor, några tatueringar och de bästa vännerna i hela världen. Saknar: Pojkvän, tålamod och viljan att bli vuxen. Intressen: Vänner och familj, skriva, hitta på rackartyg, musik (lyssna, spela, samla) och tantlurar. Ser gärna på: Trailer Park Boys, Nollor och Nördar och Det lilla huset på prärien. Lyssnar på: Punk, ska, oi! och rockabilly. Och mamma, så klart. Musikfavoriter just nu: Discipline, Evil Conduct och Eva Eastwood. Motto: "Att unna sig är A och O!"
Beundrare och haters kan
höra av sig till:
josefin.isaksson@vk.se
Ända sedan jag vinkade av Bibi på Vasaplan i eftermiddags har jag varit ensam. Har städat, lagat mat, tvättat, tagit en tantlur, druckit te, gnidit arslet mot Krainer, renbäddat sängen, kollat på South Park, tagit ytterligare en liten tantlur, väntat på underhållande sms från en skäggig man och försökt kolla på Filmen G (som ju faktiskt bara är rolig om man ser på den tillsammans med någon). Har verkligen haft det skittråkigt.
Som tur är finns det folk som ställer upp när jag behöver underhållning. Slängde i väg ett sms till Joel, tidigare känd i min blogg som den mystiske mannen: 'Joel, är du vaken? Du är den bästa mystiska mannen i kategorin mystiska män, och jag vill msn-tjöta med dig nu. Nuuuuuu!!!'
En sekund senare kom svaret: 'Kommer som ett skott!'
Och nu sitter vi här, i olika delar av landet, och pratar om folk som berättar långa, ointressanta historier om folk man inte känner, och hur tråkigt det är med folk som ska berätta om sina drömmar om man själv inte är med i dem. Och om kärlek, relationer, Sigtuna och nyårsplaner. Jag är inte uttråkad längre. Internet är fantastiskt.
Nu har det ju gått flera dagar sedan jag uppdaterade, och det är så himmelens synd, för jag har ju hela tiden kommit på en massa festliga saker som jag velat berätta om och dela med mig av.
Till exempel taxichauffören jag åkte med på juldagen som spritade sina händer samtidigt som han, med stor inlevelse, berättade om den gången då han hade rännskita och kräktes på samma gång, och därför såg ut som en smällkaramell. Eller hur jag själv, i lördags, åkte buss hem från Costas efter en middag med pappa, hans fru Anna och två av deras vänner, och för en kort stund trodde att jag inte skulle minnas just den dagen som dagen då jag åt sjuka mängder god mat och hade det trevligt, utan som dagen då jag sket ner mig på lokalbussen (tack gode Gud för att jag inte gjorde det).
Eller hur jag på annandagen fick krogvaktsblod på högerarmen. Eller hur sjukt nöjd jag är över att jag äntligen verkar ha blivit så pass vuxen att jag kan hålla det städat i min lägenhet. Eller alla ljuva studer jag haft med min nya mobil och mina Liv Strömquist-serier. Eller hur skönt det är att ha varit ledig och haft tid att umgås med mina vänner, genom att till exempel gå på bio med Ylva och få kåtslag av en kostymfilm (ett av våra många gemensamma intressen). Eller hur jag för första gången faktiskt har uppstyrda planer inför nyårsafton. Eller hur Ylva har bett mig följa med till kyrkan, som en hyllning till Gud för att han lät henne slippa munsår när Het Skäggig Man 1, som hon hänger med för tillfället, nu äntligen kommit hem från sin vistelse i södern.
Ni fattar. Sjukt mycket har hänt, och nu ska jag nog skärpa mig och bli bättre på att uppdatera.
Satt helt ensam i min rövarkula fram till tjugo i fyra igår, och var på så sjukt dåligt humör när morsan och Göran äntligen kom och hämtade mig att jag ville köra över deras ansikten med en spark. Blev dock snabbt på bättre humör, och resten av min julafton blev ljuvlig. Käkade först mat, fnittrade med min kusin Elin och tvångskramade hennes hund Uffe Ulfbåge hemma hos min moster, och sedan åkte vi till Vännäs där morsans karl bor och inväntade hans söner. Därefter drack vi glögg och bärs och öppnade paket och snackade skit fram till två någon gång innan vi gick och la oss.
Nu ligger jag i sängen och ska strax börja skriva en krönika, måste bara idka älskog med alla mina fina julklappar först.
Har svält mig själv hela dagen, och man hade ju kunnat tro att det beror på att det snart vankas julbord, men så är inte fallet. Jag har bara inte orkat handla hem någon mat efter att ha hört alla skräckhistorier om Coop forum kring juletid av brudarna på jobbet. Åt en näve chips nyss i alla fall, så jag står mig väl i ett par timmar till, hoppas jag.
Sitter just nu och väntar på att nagellacket ska torka, och sedan ska jag fixa håret, kolla sminket och sedan bara invänta mamma och Göran. Lönen kom i går, och därför inhandlades även alla julklappar under gårdagen. Knallade runt på stan med Höken och Lovisa, men eftersom de verkade så uttråkade så fanns det ingen tid att hitta några nya kläder att ha på sig idag, vilket jag ju även hade tänkt göra, så därför har jag just nu på mig en skitig klänning i stället. Som tur är kommer nog ingen i min släkt ha tid att läsa min blogg idag, och just därför får det bli min lilla hemlighet fram till, låt säga annandagen, att jag hittade min juloutfit direkt i tvättkorgen.
God jul på er, kära läsare! Vi hörs kanske lite senare när jag befinner mig i Vännäs och sitter och dricker mig mysfull på glögg tillsammans med morsan.
Sitter återigen i växeln med varmluft i skrevet och en kaffekopp i handen, och försöker förstå att det faktiskt är julafton i morgon. Det står plastgranar, lyktor och jultomtar överallt här, och har så gjort i en månads tid, men ändå verkar jag ha missat helt att julen varit på gång. Kan ni förstå att det är i morgon som man ska svulla julbord och få presenter, trots att man varit allt utom en snäll flicka i år? Ska bli roligt och trevligt, visst, men det känns fortfarande jäkligt skumt. Som en lite obehaglig överraskning, ungefär.
Slutar halv fem idag, och så fort jag är färdig på jobbet måste jag ut och trängas på stan och spendera lönen på julklappar, samtidigt som jag undviker att få dödslängtan eller ha ihjäl de människor som kommer i min väg (barnvagnsmammor och sviskonmaffian bör vara extra vaksamma). Därefter ska jag hem och bimboblondera håret och packa en väska med rena underkläder och mjukisbrallor som jag kan ha i Vännäs i morgon, dit jag ska efter att jag tryckt i mig julbord hos mina kusiner.
Ylva blir alltid förbannad på mig när jag pratar om julen, eftersom jag inte är så till mig i spektaklet som hon är. Men i år tycker jag faktiskt att det ska bli kul. Dels för att jag är barnsligt förtjust i att få paket, men kanske allra mest för att det ska bli helt obeskrivligt skönt att få vara ledig ett par dagar och hinna träffa polare (till exempel Blebban och Johanna som kommer hem från Stockholm), familj och kanske en och annan skäggig man. Blir bra det här.
Gick och hämtade Privatmarknads post i morse, och vad låg inte i vårt postfack om inte ett julkort till Josefin Isaksson. Från Snöbollsbebisen - probably the best bebis in the world! En stor bild på den underbara skapelsen med en önskan om en god jul och ett gott nytt år från lilla Estrid.
Tack! Blev sjukt glad, och bilden ska upp på kylskåpet direkt.
Sjukt fin och bra helg, som jag tyvärr inte hinner skriva så mycket om. Inte just, nu i alla fall. Måste nämligen hem till morsan och ladda min mobil som är helt död, och sedan ringa Ylva och kolla om hon är peppad på att hitta på något, eller om hon bara ska gå runt och klia sig i arslet i Tväråmark hos sina föräldrar hela kvällen.
En rolig grej bara: Farsgubben min har tydligen skaffat Facebook, och har minsann hunnit slänga upp helfestliga bilder från sin vänsterflummartid på sjuttiotalet där. Till exempel bilden ovan som har bildtexten 'Efter två hekto vodka i Leningrad'. Jag måste ju ha de skönaste föräldrarna i världshistorien (damen på bilden är dock inte min mor, om ni undrade).
Helt lysande dag igår, förresten. Vaknade tjugo i nio av att Växelhäxan ringde och väckte mig. Ringde en stressad och rosenrasande mamma som kom och hämtade mig tjugo minuter senare och sedan skällde på mig under hela resan mellan Sandbacka och Västerslätt och bland annat skrek att jag kommer bli av med jobbet om jag inte skärper mig. Senare samma dag fick jag veta att jag från och med den första januari, och förhoppningsvis för en tid framöver, har en heltid på Privatmarknad. Ha!
Innan jag anlände till jobbet sisådär en och en halv timme försenad, satt mina kollegor tydligen och spekulerade i varför jag var sen, samtidigt som de fnissandes drack sitt morgonkaffe. Alternativen de kunde komma på var att jag antingen var sen för att jag druckit upp priserna i vinlotteriet kvällen innan, eller för att jag varit på bortamatch och snart skulle ramla in med samma kläder och frisyr som gårdagen, fast lite mer tilltufsad. Fniss, fniss.
Önskar att jag hade kunnat höra dem, för det där var typ det roligaste jag hört. De är minsann ett gäng sköna brudar! Inget av alternativen stämde dock, om ni nu undrar.
Förra veckan fick jag en inbjudan till Benny och Nicklas (de eminenta krönikörerna, ni vet) releaseparty på O'learys, och igår kväll ägde detta festliga evenemang rum. Jag tog givetvis med mig två av mina partners in crime, Lovisa och Ylva, och vi satt i princip bara med varandra hela kvällen och åt och drack gratis och snackade om hur skönt det är att vi fortfarande känner oss tillräckligt unga för att inte behöva leka vuxna och mingla och prata med små bokstäver, utan fortfarande kan bete oss som man helst inte bör göra i möblerade rum. Ja, som att kittla varandra, riva öletiketter i en miljard små bitar, prata kuk och vara lite asociala, till exempel.
En skäggig karl sa förresten till mig igår något i stil med att höjdpunkten i hans liv var när han fick ha på sig en himmelsblå kavaj, dra dåliga skämt och showa med ett dragspel på magen. Själv inträffade höjdpunkten i mitt liv igår när jag fick signera en bok (Nicke och Bennys krönikesamling, som jag såklart inte ens är med i) åt en man som tycker om det jag skriver. Denne man påpekade att min blogg är roligare när jag inte är deprimerad, och jag försökte förklara hur det är alla (ja, alla!!!!!) mäns fel att jag blir nere ibland. Därför slutade det med att jag, med min fula handstil, klottrade ner världens märkligaste meddelande i mannens bok: "Ibland är det ett jävla helvete. Kram! Josefin Isaksson".
Om jag någon gång får skriva min autograf åt någon igen ska det vara min grej att skriva konstiga hälsningar. Bara så att ni vet.
Tisdag idag, och jag hälsar min menstruation hjärtligt välkommen även den här månaden. Detta trots att det alltid är lika jobbigt att ha vad som känns som en gammelgädda liggandes i trosorna. Tänk förresten gärna på denna blodiga gammelgädda, och allt annat äckligt jag skriver, innan ni får för er att skicka snuskiga mail och kommentarer nästa gång. Bara ett tips.
Ikväll vankas det månadsmöte hemma hos min chef Catharina, där vi även ska äta gröt och undertecknad ska föra protokoll. Det sistnämnda är jag väldigt nervös över, då hela den här mötesprylen är väldigt ny för mig, och jag fortfarande inte vet riktigt vad som är värt att skriva ner. Lär väl sluta med att jag skriver upp vad vi åt, vilka som var där och vad de hade på sig, i stället för viktig statistik och sådant.
Det händer minsann mycket annat den här veckan också, men det återkommer jag nog till senare.
Vad gör man när livet känns piss och upp och ner och man inte riktigt vet hur man ska orka? Jag vet fan inte. Men jag tänker i alla fall ta en dusch, städa min lägenhet, boka tvättid, störa grannarna med hög musik och fundera ut vem av mina kompisar som kanske inte är upptagen och har tid att lyssna på mig när jag spyr ur mig problem.
Är sjukt stressad, men måste ändå meddela följande: Los Bastards spelar Ålidhemspunk på Scharinska ikväll. Det var länge sedan sist, och det kommer bli hur sweet som helst!
Själv ska jag dit redan om en timme och äta middag, så nu måste jag se till att göra mig snygg, suga i mig en ljummen öl och slå in paket som ska skickas till Gävle idag.
'Skynda, skynda, nu är det bråttom!', som Gunde Svan skulle ha sagt.
Jag har aldrig varit så gråtmild som när det var luciafotografering här för några veckor sedan, och jag har sedan dess även tänkt en del på just en unge som var så ofantligt söt och ljuvlig att jag fick lust att bestiga första bästa karl och göra mig en egen.
Och helt plötsligt finns Josefin Isaksson på Facebook. Skulle jag mot förmodan sluta svara i min telefon eller inte dyka upp på jobbet en dag, så finner ni mig troligtvis i duschen där jag ligger skamsen i fosterställning och fulgråter och skrubbar kroppen med svinto, salt och citron utan att känna mig det minsta ren.
Fast nu skojar jag bara. Det har egentligen aldrig varit en principsak för mig att inte skaffa Facebook, jag har bara inte orkat förrän nu. Förstår inte speciellt mycket än så länge, men jag har åtminstone hunnit bli polare med Bibis mamma och några till, och det är ju en mycket bra början.
Sitter på jobbet med min kollega Victorias halsduk lindad sjutton varv runt halsen och ser lite stelopererad ut. Nyss när vi satt och drack eftermiddagskaffe kom jag på att jag ju måste ha kalas när jag fyller år, och att jag då tänker bjuda mina fantastiska, roliga och snygga kollegor här på Privatmarknad som jag tycker så sjukt mycket om. De verkade faktiskt peppade, och jag lovade att bjuda på marängsviss och rödtjut, men att inte lägga fram kakorna i mitt skafferi som har legat där sedan kalaset jag hade när jag fyllde tjugo. Har nämligen fått för mig att de kanske har hunnit bli lite dåliga vid det här laget...
Vi ska för övrigt ha fest hos mig redan i januari är det sagt. Fulfest hos källar-Josefin, typ. Bärs, korv, chips och tv-spel, i stället för fina dukningar och trerättersmiddagar med finvin som det brukar vara. Jag blir verkligen glad i både själ och hjärta när jag tänker på mina arbetskamrater och att de ens vill att vi ska ha nästa tjejmiddag hos mig. Det säger mycket om hur jäkla sköna de är.
Har nackspärr för första gången i mitt liv, och det är verkligen inte särskilt behagligt (och visst är det väl lite töntigt med nackspärr också, va?). Stod framför badrumsspegeln och skulle precis börja sminka mig när jag helt plötsligt blev helt stel, och när jag försökte mig på någon slags nackgymnastik så kunde jag liksom höra ett brusande ljud. Fick ringa morsan som kom förbi och knådade in tigerbalsam, och sedan skjutsade hon mig till jobbet där jag fick en värktablett ur Växelhäxans stash. Nu kan jag vicka huvudet åt höger, men inte åt vänster, för då gör det så in i helvete ont. Märkligt, men förhoppningsvis försvinner det snart. Skulle ju vara trevligt om det kunde vara borta redan till kvällen då jag ska på fika hemma hos Kicki Fagerlund för att få reda på mer om She's got the beat och arbetet med föreningen.
Angående de småkriminella jävla pundarna som gav sig på oss i helgen så har ingen anmälan blivit gjord, trots att vi vet vilka åtminstone två av dem är. Han som stod och skrek åt mig har vi till exempel både för- och efternamn på och vet att han är tjugosex år gammal (förstår ni så jävla pinsamt?). Borde ha ringt snuten precis efter att det hade hänt, men just då fokuserade vi mest på att ta oss hem fortast möjligast. Vore det en bra idé att anmäla, även om det snart är en vecka sedan, tror ni?
Var förresten aldrig rädd när det hände, utan bara fruktansvärt arg. Det enda jag hade i skallen då var liksom att hela situationen var så orättvis och att de fan inte skulle få ge sig på Höken (tog för givet att det var han som skulle åka på däng), så jag skrek tillbaka medan adrenalinet pumpade och tårar av frustration över att behöva ha med dessa jävla rövhål att göra brände bakom ögonlocken.
Trodde inte att jag var en person som vågade sånt, om jag ska vara ärlig. Detta eftersom jag brukar vara rätt kass vid krissituationer, vilket till exempel visade sig den gången då Betty råkade tända eld på en smällkaramell i klassrummet på gymnasiet och jag valde att vända mig bort och blunda. Eller den där gången då Johanna försökte elda upp farsans kök och jag bara la mig på vardagsrumsgolvet och asgarvade. Så jag tänkte att jag vid en liknande situation som den i fredags nog skulle blunda, skratta och kuta därifrån. Men jag har alltså återigen bevisat att jag är en kvinna full av överraskningar. Härligt.
Duschade i morse, och när jag började knalla till jobbet var håret fortfarande blött. Hade liksom lagt det på ena sidan (se vidrig presentationsbild till höger), så när jag kom fram till VK hade jag typ en nackkrage av is runt halsen. Nu ser det dock ut som vanligt igen. Slitet, fult och alldeles, alldeles underbart.
Det är för övrigt väldigt lugnt på jobbet idag, och då menar jag inte bara att det inte finns så mycket att göra, utan även att dagens studiebesöksbarn är mycket beskedligare än gårdagens. Då var det nämligen en hel drös med gaphalsar här som kutade omkring och proppade kakhålen fulla med VK-godis, stal bananer och gav mig seriös dödslängtan.
Drömde nyss att jag körde rattfull från julmarknaden på Gammlia, och att jag backade in mot den där korsningen nedanför backen och sedan hela vägen hem, samtidigt som jag hoppades att det såg normalt ut och att jag var tillräckligt diskret för att ingen skulle ringa snuten. Vad betyder det här?
Ja, ja. Nu måste jag skriva färdigt min recension om Peter Jöback, äta lite frukost eller kanske gå ut och klubba ihjäl en hund. Är så jävla sugen på kött, men har bara kyl och skafferi fyllda med crap som grönsaker och pulversoppor. Mycket ledsamt.
Det var svinkul på Scharinska igår, men trots det så bestämde jag, Lovisa, Höken och Ylva oss för att dra därifrån redan kring halv ett för att gå och käka. När vi gick över övergångsstället i närheten av Stadskyrkan kom det en bil körande i hög fart som tutade åt oss. Vi skrek att det ju faktiskt var ett övergångsställe och att de skulle ge fan i att tuta sådär, men då vevade de ner rutorna och skrek efter oss att vi var horjävlar. Vi skrek ännu en gång att det faktiskt var ett övergångsställe, och därefter tänkte vi inte mer på det, utan fortsatte knalla vidare mot Subway.
När vi vi gick förbi ingången mot Postgången (eller vad heter den nu för tiden, egentligen? I alla fall den där döda gallerian där Systembolaget ligger) kommer helt plötsligt ett gäng killar springandes mot oss och skriker att vi kastat sten på deras bil. Sedan slår de Höken på käften, medan vi andra försöker hindra dem. Jag försöker säga till en av killarna att vi inte kastat någonting, och att vi varit på krogen och att allt vi vill göra nu är att gå och äta mat och sedan åka hem. Då tar han tag i mig och skriker, med sitt ansikte några centimeter från mitt: 'Tror du jag bryr mig om det är en tjej jag spöar, eller?!'. En annan snubbe säger något liknande till Ylva, och vi får även höra att de har en kniv med sig. En kille i gänget står hela tiden några meter ifrån och ser lite bortkommen ut, men efter en stund går han fram till sina polare och avbryter allt, eftersom han troligtivis känner igen Höken, då de båda jobbar som kockar här i stan. Sedan sticker de från platsen, och vi bestämmer oss för att skita i att äta och i stället ta oss hem på något sätt.
Alltså, jag vill verkligen inte vara med om såna här grejer. Allt jag vill är att vara i fred och kunna gå på stan med mina polare utan att det ska komma ett gäng knarkande jävla förlorare och hota oss och mucka gräl. Om de nu så jävla gärna vill slåss så kan de väl för fan göra det med andra småkriminella jävla småstadsgangsters, liksom? Herregud. Jag hatar dem verkligen av hela mitt hjärta.
Är växelhäxa hela dagen idag (eller åtminstone fram till klockan tre då jag slutar på fredagar numera), och det är som vanligt rätt trevligt. Dock så kan jag inte riktigt alla nummer i huvudet, utan måste bläddra i olika listor för att få fram dem. Så medan jag bläddrar tills fingrarna blöder och hjärtat bankar så hårt av stress att det nästan hoppar ur bröstet brukar jag säga 'ett ögonblick' och sedan trycka på en knapp som gör att personen som ringt inte kan höra mitt stressande stånkande och stönande. Idag gjorde jag just det när en karl ringde och frågade efter en grafiker, och han måste ha trott att jag redan kopplat honom, för han började sjunga. Inte ett tyst nynnande, alltså, utan högt, nasalt och med världens inlevelse. Skitkul, var det.
Topp tre på andra roliga samtal jag fått i veckan (fast på Privatmarknad).
1. Det från en man som ville betala sitt VF-abonnemang lite senare, eftersom han hade det lite struligt med pengar för tillfället. 'Jag är alkoholist. Nej! Nykter alkoholist menar jag! Och narkoman!'
2. Det från en kvinna, som är något av en kändis här på Privatmarknad, eftersom hon troligtvis är den argaste människan i hela världen. 'JAHA, DU VAR VÄL UTE OCH SÖP I HELGEN OCH SKET I ATT KÖRA UT MIN TIDNING, FÖRSTÅR JAG?! SKICKA EN TIDNING FÖR FAN!'
3. Det från en gubbe född 1935 som ringde igår och inte ville betala en skuld. 'Hej Josefin! Jo-sååå-fiiiin! Joooooo-sååååå-fiiin! Är du fin? Vad väger du? Och hur lång är du?'
Sitter och läser Johannas skunkdagbok, och den är så jävla rolig att det nästan kommer lite kiss i trosorna medan jag läser. Måste fråga henne om jag får länka, men nu vägrar den där kluddande konsthäxan att svara i sin telefon, så det får vänta. Vet i alla fall ingen som är så rolig som hon är när hon är full. Det här hittade jag i ett inlägg från 2006:
Johanna till Dj:n på X3M
- Har du något med Stones? - Nää. - Har du något med Bowie - Nää. - Har du nåt med The Knife? - Nää. - Har du hört den här låten med Smiths, HANG THE DJ, HANG THE DJ, HANG THE DJ?!
Har inte hittat någon efterfest till ikväll, men känner mig ändå hur peppad som helst inför kvällens rackartyg. Det ska bli lite extra roligt att träffa Höken, eftersom det var så sjukt länge sedan vi sågs. Aww, Spungehawk Squarepants (alternativt Svamphök Fyrkant), I miss you!
What's new and good in life? som min lärare Bjerre brukade säga på gymnasiet. Hade jag fått den frågan i skrivande stund hade jag svarat något av följande alternativ:
1. Att jag efter många timmars velande bestämde mig klockan kvart i åtta för att dra på popquizet på Pipan som började halv nio. Och tur var det, för det blev verkligen en skittrevlig kväll.
2. Att jag ikväll ska hänga med Ylva innan hon ska på dejt med HSM (Het Skäggig Man). När började jag orka hänga på vardagar? Jag är i sanning en kvinna full av överraskningar.
3. Att jag på fredag ska leva rövare och se The Kristet Utseende på Scharinska tillsammans med Lovisa och Höken. Fy fan vad bra.
4. Att jag på lördag ska gå på julmarknad med Lovisa. När började jag orka med att gå på julmarknader? Jag är i sanning en kvinna full av överraskningar.
Medan Växelhäxan käkade lunch i en timme, greppade jag headsetet och kopplade samtal som jag aldrig kopplat samtal förut. Hade dock även tid att sitta och smida planer med Ylva på hur jag ska hämnas på ett gäng patetiska Sunny Beach-killar med taskig kvinnosyn som jag råkade ut för i lördags, vilket gick mycket bra. Nu väntar vi bara på svar från Ylvas ypperliga juristsyrra så kan vi (eller kanske mest jag) skrida till verket. Kan dra hela historien senare om ni vill.
Ikväll vankas det popquiz på Pipes of Scotland tillsammans med nöjesredaktörs-Anna och webbutvecklar-Robban samt några av deras kompisar som jag troligtvis aldrig har träffat. Skitkul ska det bli, även om jag är lite bekymrad över att jag är trött som ett as. Har sovit max fyra timmar per natt den senaste tiden, eftersom jag ligger vaken till minst halv tre varje natt och tänker på alla dynga som har hänt under hösten. Läste i Blondinbellas blogg tidigare att hon använder Rosenrot. Kanske vore det något även för mig med mina sömnsvårigheter? Tydligen blir man kåt, lugn och fokuserad av det, och det låter ju inte så dumt.
Tjugo minuter kvar på jobbet för mig, och jag spenderar tiden med att dricka min sjuttonde kopp kaffe idag och drömma om allt jag ska göra nu när jag blir rik den tjugofemte varje månad (ja, nästan rik i alla fall).
Mmm, tatueringar... Mmm, sup- och knullkryssning på min tjugoettårsdag... Mmm, ny soffa... Mmm, slapparresa till något soligt, varmt och halvtrashigt ställe... Mmm, ha råd med lunchkuponger på jobbet... Mmm, weekendresa med morsan... Mmm, gå till frisören för första gången sedan tvåtusenfem... Mmm, dödsknark... Mmm, prostituerade... Mmmmmm...
Jag och Uffe - hunden utan kulor.
Mest lästa på vk.se just nu
Starta en blogg!
Logga in
Registrera dig
Kontakt
Josefin
Inlägg - RSS 2.0
1