Hej, hej.

Jag sitter framför datorn hemma hos farsan i Stockholm med en Ica-kasse runt skallen eftersom jag just nu bleker håret, Lovisa är på väg in i duschen och retar mig för min snuskiga hårborste och allt är frid och fröjd. Vi låg seriöst vakna typ hela natten likt barn från ett industriland dagen innan julafton, bara för att vi var så peppade inför den här dagen. Snart ska vi nämligen gå på stan för att handla kläder och gå på bolaget, sedan bär det av hem till farsan igen för att göra oss redo inför Dropkick Murphys som spelar på Annexet ikväll. Sedan ska vi möta upp lite annat folk och hinka bärs, och sedan är det konsert. Let's go Murphys!

Vem var det förresten som ringde från skyddat nummer och brölade något obegripligt på mitt mobilsvar i natt? Ge dig till känna nu på momangen! Bums! Ögonaböj!

Hej, hej.

Jag är hemma hos morsan, som säger sig ha saccosäckar under ögonen och hälsar till alla att det är vaginadagen idag. Grattis! Eller säger man kanske "Glad vaginadag"? Drog hit efter att ha varit en sväng på stan med Höken och Lovisa där vi krubbade pizza och jag köpte tre par skor, bland annat. Var egentligen ute efter lite nya kläder inför Stockholmsresan också, eftersom både jag och Lovisa är överens om att man, om man ska åka på tatueringskryssning och bara har en eller väldigt få tatueringar, måste kompensera detta genom att ha skitsnygga kläder. Patetiskt, men sant.

Gårdagen var härlig, men riktigt stressig, vilket kanske märks i Umeå Open-bloggen där det inte har skrivits många inlägg. Ska nog bli fler uppdateringar ikväll, åtminstone från mig eftersom jag bara har två band att recensera och inte åtta som igår.

Bäst igår, enligt mig, var att jag träffade min underbara Disa som jag inte har pratat med på säkert två månader. Vi kramades hårt och länge och redde ut ett antal missförstånd, och det känns underbart och jag är världens gladaste.

"du kan väl skriva om ditt sista besök på ikea. eller vad du bruka ha i kylskapet. om du dricker vin eller bara öl och sprit. vilka grönsaker du inte åt när du var barn men nu upptäckt att de smakar väldigt gott. vilka trosor du brukar köpa. vad du tycker om vårens mode hahahaha"

Åh, så spännande! Jag börjar med detsamma. Fast nu låtsas jag som att det här är en frågestund, bara så att ni vet.

1. Mitt senaste besök på IKEA var i Örebro tillsammans med Lars. Jag kände mig ful och tråkig och dum som hade släpat med Lars som höll på att somna av tristess, men jag fick åtminstone med mig många fantastiska saker hem. Till exempel en tidningshylla, en diskborste, en badrumsmatta, fyra bordstabletter, ett par rosa tofflor som jag gav till Ylva i present och några andra badrumsgrejer (typ tandborstmugg, tvålfat och någon slags värdelös ställning för tandborstar).

2. Mitt kylskåp brukar för det mesta gapa ganska tomt, men det finns nästan alltid buljongtärningar, matolja, potatis, morötter, sweet chili-sås, lättmjölk, Ylvas nagellack, lök, Johnny's senap och Bregott där.

3. Jag dricker nästan bara öl. Räds inte folköl och det billigaste från Systembolaget (typ BlåGul eller Kung), men dricker gärna Newcastle och Guinness också. Dricker drinkar om jag blir bjuden eller känner mig top notch. Haha.

4. Jag vägrade käka gröna ärtor och broccoli när jag var liten. Numera gillar jag ärtor, medan broccoli fortfarande gör mig lite ledsen i ögat.

5. Svarta boxers.

6. Jag har verkligen ingen aning om vad som gäller i vår, men jag hoppas att det är gigantiska t-shirts med ylande vargar i månskens-tryck.

Det där asgarvet i slutet av kommentaren vet jag inte hur jag ska tolka, men det är skit samma. Det var kul att svara på frågorna i alla fall.

Hej, hej.

Jag känner mig verkligen inte träffsäker någonstans, och just därför orkar jag inte heller blogga. Har ni inga önskemål på ämnen ni vill höra min åsikt om? Det skulle göra allting så mycket enklare.

Ni läser väl förresten Umeå Open-bloggen? Om inte så tycker jag att ni ska börja med det ögonaböj. Det är för övrigt ett oligt ord som används på tok för sällan. Ögonaböj.

Hej, hej.

Jag kan inte sova, trots att jag varit trött precis hela dagen och kröp ner i sängen redan vid halv åtta. För ganska länge sedan skrev jag ner några tips på vad man kan göra om man inte kan sova, men förutom det där med onani vet jag faktiskt inte om något av dem var speciellt bra. Därför får ni nu två nya:

1. Läs 'Fordonshandbok för tjejer'. Den boken var en av många bra saker som jag fick av Lars i julklapp, och i den lär man sig bland annat hur man lastar bilen rätt (något för Sahara Hotnights kanske, höhö), vilken motorcykel man ska välja och hur man tvättar sin cykel på bästa sätt. Mycket bra bok, men väldigt sövande.

2. Tänk såhär: 'Om det hade varit lördagskväll på trean och klockan varit 21.00 - vilken film hade jag då velat att de skulle visa?' Sedan kommer ni fram till att filmen ni skulle välja skulle vara Blommor Av Stål (Steel Magnolias) med bland annat Dolly Parton och hon som spelar Forrest Gumps morsa, ni vet, och så tankar ni hem den. Sedan gråter ni konstant den sista halvtimmen, och därefter somnar ni sött alldeles utpumpade efter alla känslostormar.

Det ska jag göra nu.

Hej, hej.

Världens bästa redaktör (på delad förstaplats med Gos-Marie Albinsson) kom just med världens sämsta idé. Josefin Isaksson ska göra webb-tv. I morgon. Jag är så nervös redan nu att jag vill bajsa på mig. Jag pratar nämligen inte - jag skriver. Men lite kul ska det faktiskt bli, bara jag kommer på vad fan jag ska prata om och så länge jag inte låter som en fyraåring.

Hej, hej.

Det är en fantastisk dag idag och den började med att jag, när jag gick till jobbet i morse, såg en man som sov i en bil. Nu snackar vi inte någon bum i en risig gammal Volvo, utan en solbränd snidare i en BMW. Såg kallt men lite mysigt ut.

Är just tillbaka på VK efter en sväng på ÖB (kanske världens bästa affär) där jag inhandlade sådan där skit som man måste ha trots att man inte vill. Alltså svinto, tvätt- och sköljmedel, tandborste, tandkräm, kaffefilter, schampo, balsam och plastpåsar och sånt där, ni vet. Tur att jag är en rich bitch just nu, annars hade jag fortsatt att skrapa tänder och tandställning rena med pekfingernageln, bryggt kaffe med hjälp av dasspapper och stulit tvättmedel av grannarna. Fast nu skojade jag allt.

Nu är lunchen snart slut, och jag ska fortsätta jobba.

Hej, hej.

Sitter och skriver om nittiotalet och lyssnar därför på en himla massa skön musik för att komma i stämning, däribland Chumbawambas låt Tubthumping (hade lagt in ett youtubeklipp om jag vetat hur man gjorde, måste minsann maila någon av mina goda vänner webbutvecklarna och fråga).

Det jag vill komma till är i alla fall att jag tycker att sångaren är snygg. Han är nog rätt gammal, men han ser sådär skönt brittisk och knarkig ut. Och lite arg. Det gillar jag.

Hej, hej.

Hittade två monstruösa barn att posera med, så jag var tvungen att ta tillfället i akt och knäppa en bild. De står alltid på bryggan i Lakeshire och fiskar. Tror jag det! Jag skulle inte heller våga gå hem om jag såg ut så där.

Fattar inte hur de vågade bråka med mig. Jag såg ju fullkomligt livsfarlig ut igår!

Hej, hej.

Klockan slog senare för länge sedan, och ändå har jag inte uppdaterat denna förtjusande blogg med skvaller från gårdagen. Jag bara gejmar, jag. Är snart level sjutton med min nya char på Emeriss, vilket inte alls är illa pinkat om jag får säga det själv. Till brudarna som meddelade mig vilken server de lirar på så säger jag så här: jag kanske startar en char på era servrar också, bara för att det vore coolt att lira och snacka med er (älskar umeåbor och brudar). Om ni också vill, alltså.

Angående gårdagen så vet jag inte riktigt vart jag ska börja, men kvällen inleddes i alla fall genom att jag satte mig vid busshållplatsen, som vanligt lyssnandes på svinhög musik och helt borta i min egen värld, då den tidigare nämnda sjöofficeren började snacka med mig. Han är väldigt trevlig. Tror att han heter Clas, faktiskt. Så fort jag sedan steg på bussen så blev jag trakasserad av två bratsliknande fjantar och en mesig brud som alla verkade ha nallat av pappas sprit för första gången, varav en av dem hade på sig solglasögon trots att klockan var över nio på kvällen. De satt och gormade om hur ful jag var och sedan skrattade de åt nosringen och låtsades vara frustande tjurar. Så nytänkande av dem. Övervägde att hämnas på något sätt, typ lägga en spottloska i nyllet på den ena, alternativt stjäla hans mössa, men sedan insåg jag att att jag faktiskt var nykter och inte skulle våga göra något sådant med risk för att få stryk. Dessutom kunde jag ju faktiskt inte bry mig mindre om vad tre förpubertala idioter tycker om mig. Jag fortsatte istället att lyssna på musik och njuta av lite egentid.

Hoppade av på Nygatan för att pallra mig till förfesten hos Elias där även Gustaf, Nisse och någon tjej som hette Sara eller Stina eller något annat på S satt och hängde. Drack en öl medan vi lyssnade på gamla punkklassiker, och sedan vandrade vi ut i kylan för att dra på rockabillykväll. På Scharinska spelades det grym musik, bandet var bra, inte mindre än tre män i femtioårsåldern raggade på mig och jag lyckades dansa bort min mobil två gånger under kvällen. Den liksom hoppade ur ytterfacket på väskan, liksom. Lite pinsamt, om jag får säga det själv.

Det var väl min långfredag, kan man säga. Nu ska jag spela lite till och sedan sova.

Hej, hej.

Just uppstigen, lite bakis och ack så sugen på läsk. AAAH! 'Coca Cola, Fanta, Sprite - läsken den är helt alright', som vi brukade säga på lågstadiet av någon anledning som jag inte längre minns. Skulle kunna klunka i mig flera liter just nu, men fram tills dess att jag orkar pallra mig iväg till Konsum Haga för att handla så ska jag dricka te. Det är bra för min onda hals och min nuvarande whiskeyröst.

Var på klubb Lucky 13 på Scharinska igår och dansade med rääägers, men mer om det senare, för nu kokar tevattnet.

Hej, hej.

Trots att jag har ont som fan i öronen och känner mig allmänt hängig så har jag ändå rätt roligt här på jobbet idag. Jag fnissar lite åt någon som nästan heter Tidelag i efternamn, och frustar till när jag råkar skriva Bergsballen istället för Bergsbacken. Tur att man är lättroad. Snart är det även min tur att få plocka och färga mina ögonbryn, och det känns ju också muntert. Jag har sparat och sparat och liknar snart en varulv, och det är ju inte så klädsamt.

Hej, hej.

Mådde piss efter jobbet, men blev genast lite gladare när jag mötte morsan på parkeringen utanför huset och hon räckte fram en påse med Pepsi Max, Alvedon, godis, halstabletter, en kanelbulle, soppa och lite bröd. Fan vad snällt. Sedan gick jag in och knaprade i mig värktabletter innan jag gick och la mig i sängen för att kolla lite på den där filmen som jag snackat om tidigare där alla isbjörnar har rustningar, tilltalas vid både för- och efternamn och är alkoliserade. Vet egentligen inte varför jag såg på den igen, tyckte inte ens att den var speciellt bra första gången när jag såg den med min brukare, men det är väl helt enkelt bara så ibland.

Därefter blev det ett fyra och en halv timme långt powernap, vilket gör att jag nu inte alls kan sova. Ska väl dock försöka igen så fort jag bara lyckas installera den förbannade World of Warcraft-expansionen. Har försökt sedan igår, men det verkar inte fungera. Satans jävla skit, lite gejming är ju precis vad jag behöver när jag är sjuk och det vankas långhelg.

Hej, hej.

Det är tur att Växel-Karin har ett stash med värktabletter bakom disken där hon sitter, för annars hade jag inte överlevt den här dagen. Har ont i halsen, huvudet och känner mig allmänt hängig, men nu börjar det åtminstone bli lite bättre i alla fall. Ringer det någon gubbjävel igen som försöker sätta sig på mig kan det dock bli problem, för något sådant klarar jag inte av just nu utan att bli en satmara och sedan skjuta mig själv i munnen med ett armborst. Fan, det är så synd om mig! Tyck synd om mig. Älska mig.

Hej, hej.

Lusten att blogga har inte riktigt hunnit infinna sig för dagen, och dessutom har jag haft ganska mycket att göra nu på förmiddagen. I alla fall så kan jag berätta att jag i natt drömde att jag hette Yvonne, men att alla kallade mig för Von-Von. Så fint.

Snart är det inte alls länge kvar tills det är dags för mig att åka ner till Stockholm för att gå och se Dropkick Murphys (för tredje gången, hell yeah). Då ska jag träffa sångaren Al Barr igen för att inom nio månader klämma ur mig vårt kärleksbarn. Älskar dig, bubben! Pözz.

Helgens ont: Huvudet i lördags när jag vaknade.

Helgens förlåt: går till superschyssta Bella som betalade ungefär allt som jag drack i fredags på Harrys. Förlåt att jag är fattig för tillfället!

Helgens pinsammaste: Att jag somnade i luren medan jag pratade i telefon med Stockholmaren.

Helgens ros: går till bandet Arish
som var jävulskt trevliga att snacka med och dessutom spelade grym musik.

Helgens ris: går till mig själv som tyvärr missade spelningen med Hadar Kasch och Kommunen.

Helgens saknad: pengar.

Helgens dricka: Guinness.

Helgens sms: Från brorsan som har lånat min Det Lilla Huset På Prärien-box. 'Åh herre gud!
Charles har byggt en specialsko åt halta Olga. Han är en fantastisk man!'

Helgens låt: God Willing med Dropkick Murphys.

Helgens vill ha: en städad lägenhet.

Helgens snygging: Stockholmaren.

Helgens händelse: Hoppa runt nykter till Arish hela natten tillsammans med min kamrat Luleå-Emil.

Helgens sjuka: att jag kom in på Harrys. Ibland räcker det att vara trevlig (och tjatig).

Helgens puss: till världens bästa mamma som fyllde år.

Helgens irritation: Jag själv och att jag är en sådan latmask.

Helgens fulaste: Förmodligen jag själv i lördags när jag vaknade svettig som en jävla gris med alla kläderna på.

Helgens fest: St Patrick's day-firandet på Scharinska. Eller kanske förfesten hos brorsan, den var också trevlig.

Helgens uteställe: Scharinska.

Helgens roliga: att man kan ha så kul trots att man är nykter så länge man får vara med sina kamrater och lyssna på grym musik.

Hej, hej.

Ledsen att jag inte har skrivit något förrän nu, men jag har haft asmycket att göra på jobbet, och nu håller jag på att städa inför morsans födelsedagsmiddag i morgon. Hon ska få ett riktigt firande för en gångs skull, så i morgon efter jobbet ska jag och Guld-Gustaf dra och handla på Coop och sedan ska han laga mat hemma hos mig som morsan ska bjudas på. Det är verkligen fint som fan att ha kompisar som arbetar som kockar och som dessutom älskar ens morsa så mycket att de ställer upp och hjälper till när det behövs.

Förutom att städa så håller jag på att installera World of Warcraft så att jag kan börja lira igen. Är hur taggad som helst! Ni läsare som lirar; vilken server spelar ni på?

Hej, hej.

Idag fyller min mamma, Bettan Is-Hacksson, år. Femtioett faktiskt. Hon är världens bästa morsa och ibland vet jag inte riktigt hur det är möjligt att mitt hjärta rymmer all den kärlek som jag känner för henne, och ändå blir det bara så himla fel ibland.

Jag önskar att jag vore en sådan person som inte bara tänkte en massa fina saker som jag ska göra, utan också gjorde dem. Lite mindre snack och lite mer verkstad, liksom. Min älskade, vackra, förstående, generösa, förbannat roliga, omtänksamma, riviga, snälla och intelligenta mamma fick inte alls det uppvaktande som hon så väl förtjänar, men jag hoppas att jag ska kunna gottgöra henne.

Det finns nämligen ingen som känner mig så väl som morsan och som jag kan berätta allt för och ändå veta att det är okej vad jag än kan ha ställt till med, och det finns inte heller någon som jag ser upp till på samma sätt. Ändå tror jag inte att jag säger eller visar tillräckligt ofta hur mycket jag älskar henne, men det ska jag börja med nu.

Mamma, jag älskar dig så jävla, jävla mycket! Grattis på födelsedagen!

Hej, hej.

'Snällt å somna i luren :-P Haha vi kan höras av imorgon när du är lite piggare ;-) Puss'

Så börjar den här historien. Historien om hur Josefin Isaksson, efter en blöt kväll på Harrys, först hittar sin mobiltelefon under kudden efter att ha somnat mitt i ett samtal med Kissemisskramaren, och sedan börjar upptäcka att:
1. Jeansen är på.
2. Strumporna är på.
3. Linnet är på.
4. Örhängena är på.
5. Lampan i sovrummet är tänd.
6. Lampan på toaletten är tänd.
7. Lampan i köket är tänd.
8. Femtio spänn har försvunnit från kontantkortet på mobilen.
9. Sminket är överallt.
10. Tänderna är oborstade.

Hej, hej.

Helg igen och schemat ser ut ungefär såhär...

Fredag: Bolaget och införskaffning av gamecard så att jag kan börja lira World of Warcraft igen tillsammans med Kattkramaren. Därefter förfestshäng med brorsan med flera och sedan kanske utgång. Kanske lite spelande också om jag hinner.

Lördag: Jobb. Ska skriva för Nöje om St Patrick's day-firandet på Scharinska. Har varit duktig och fixat fotograf idag, så i morgon ska minsann jag och Jenni från VK Ung ut på äventyr tillsammans.

Söndag. Kanske bowling med Becker och Camilla. Allt hänger på hur mycket pengar jag har, typ. Måste trots allt betala för tatueringskryssningen inom kort. Kattkramaren ska förresten följa med på den också. Sweet indeed.

Hej, hej.

Kollade på Hata Göteborg, en film full av skåningar, i natt innan jag somnade. Och i morse låg jag och drömde att det var en skåning som skrek mig rätt i ansiktet att jag var tvungen att vakna, så då slog jag upp ögonen, letade rätt på mobilen som låg invirad i täcket någonstans nere vid fotändan och såg att klockan var kvart över åtta och att jag skulle ha varit på VK för femton minuter sedan (fick hoppa in som vikarie även idag). Bra där, Josefjant. En halvtimme senare satt jag på mitt kontor, fyrtiofem minuter försenad. Återigen: bra där.

Hej, hej.

Redan när jag valde ut det snyggaste päronet ur fruktkorgen här på jobbet så visste jag att jag var ute på farlig mark. Att det skulle ta lång tid att äta fruktjäveln hade jag räknat ut (jag är ju trots allt ett braceface som har konstant ont i munnen förutom när jag är full), men jag visste också att jag skulle få en allergisk reaktion, och ändå så började jag tugga i mig päronet samtidigt som jag nog såg ut som en lite som en häst. Och nu sitter jag här, fortfarande hungrig, med ångest och dödslängtan och läppar som känns som frigolit.

Hej, hej.

Här får ni en bild på min nya klocka från T-shirt store. Den kan tala, faktiskt.

Hej, hej.

Händer ingenting speciellt idag. Sitter bara på mitt kontor (eller mitt skrivbord, men det låter fränare med kontor) på jobbet och grejar med förenings- och privatannonser. Och svarar i telefonen, förstås. Nyss ringde en jeppe från Linköping som ville börja prenumerera på Västerbottens-Kuriren och det gjorde han ju rätt i, såklart. Därefter ringde en härlig pensionär som tyckte att jag hade ett vackert namn och en "skrattig" röst. Det tackar vi för... tror jag.

Efter tjugofyra missade samtal, tre sms och två meddelanden på mitt mobilsvar så skickade jag ett sms under natten med en vänlig men bestämd avvisning. Jag tror att karlsloken fattade till slut.

Hej, hej.

Jag har jobbat på Privatmarknad idag igen, och idag fanns det betydligt mer att göra än vad det fanns förra veckan. Snubben från Hemavan (han med den "underbara men tråkiga" flickvännen om ni minns) har ringt och sms:at hela jävla dagen utan att jag svarat och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Varför kan jag bara inte bli lämnad ifred? Vad vill människan mig? Ska jag totalignorera eller skicka ett ondskefullt sms? Ni får välja.

Två bra saker:
1. På skärtorsdagen kommer det hit en kvinna för att plocka och färga mina kära kollegors ögonbryn för hundra spänn, och trots att jag inte jobbar då så ska jag också få göra det. Jag har aldrig plockat eller färgat mina ögonbryn i hela mitt liv (däremot brukar jag gå lös med ett rakblad för att inte se ut som Maggie Simpsons fiende, ni vet), så det ska bli trevligt. Läskigt om ögonbrynen blir för mörka dock, lär se lite mysko ut mot min likbleka hy och mitt livlösa bimbohår.

2. Jag har fått jobb här på Privatmarknad även i sommar. Magaluf känns därför allt mer aktuellt för varje dag som går, och jag och Johanna har till och med planerat vilka blandskivor som ska få följa med på vår semester

Om tio minuter får jag gå hem. Fast nu skojade jag allt till det, för det får jag fan inte alls. Jag ska nämligen vidare till nästa jobb och jobba till klockan halv nio ikväll. Min brukare fyller myndig idag, så jag ska vara med och fira henne och vara på mitt allra bästa lektantshumör. Grattis, stinta!

Hej, hej.

På bilden ser ni Kusin Vitamin, eller Kattkramaren, som han också kallas. Vi träffades i Stockholm i helgen och spenderade just en och en halv timme av våra liv genom att prata i telefon. Nu har vi båda var sin hjärntumör att hälsa välkommen. Kattkramarens intressen är, förutom hjärntumörer, att spela World of Warcraft, krama sina katter Pipen och Sylvester, ha jättemånga filmer och boxar, vara snäll mot sin mamma och att städa.

Så nu vet ni det.

Hej, hej.

Det här är en sån där dag då jag känner mig otillräcklig, feg, stressad, ångerfull och har en enorm prestationsångest, men jag måste säga att det sannerligen är en boost för självförtroendet att läsa era otroligt snälla kommentarer. Vilken jävulskt skön blandning människor ni verkar vara! Ni anar inte hur glad jag blir, ni är bäst.

Förresten så dejtar jag gärna era söner, djur och släktingar. Det enda kravet är att de också ska vilja dejta mig, annars kan det bli lite pinsamt. Angående det där med autografer så förstår jag ju att det nog är på skoj, men om det nu skulle vara så att någon ville ha min namnteckning på en papperslapp, så ber jag er att tänka om. Min namnteckning är verkligen jätteful och för det mesta kan jag inte ens stava rätt på mitt eget efternamn för att jag blir så stressad när jag ska signera olika saker. Bara därför skrev jag (och även Bibi och Johanna) Anna Skipper och Inge Kul på alla krogkvitton i helgen istället.

Hej, hej.

Det är alltid roligt att kolla på folk, och extra roligt är det längs Drottninggatan i Stockholm. Inte för att det är någon nyhet att det alltid samlas ett gäng udda karaktärer där, men av någon anledning lyckas man liksom ändå alltid bli förvånad. När jag och Bibi knatade runt i affärer i lördags såg vi, förutom den sköna munspelsmannen, även en liten kvartett i fula ytterkläder från 1991 som hummade, spelade bongotrumma och viftade med någon jävla bjällra. En kvinna i kvartetten såg ut att vara besatt och liknade faktiskt Sissy Spacek i filmen Carrie. Otäckt, tycker jag.

Givetvis stod det även ett gäng panflöjtsspelande indianer där med en stor folkmassa runtomkring sig som filmade och fotade för glatta livet. Jag har ingenting emot varken panflöjt eller indianer, men jag har däremot svårt att förstå mig på människorna som faktiskt kan stå i timmar och titta och lyssna. Känns det inte bara som så jävla old news, liksom? Barnfamiljer är dock ursäktade, jag tyckte nämligen själv att det var spännande som fan när jag var liten, och dessutom också väldigt vackert med typ Mio min Mio på panflöjt.

Jag börjar förresten bli väldigt nyfiken på vilka det är som läser min blogg. Kan ni typ inte skriva en kommentar med förnamn, yrke eller sysselsättning, ålder och någon annan spexig information om er själva? Jag kommer att bli ledsen och lite förödmjukad om det inte kommer en enda kommentar nu, så snälla, ge er till känna.

Hej, hej.

Samma dag som Arne ringde och öste beröm över mig, så ringde även en kvinna som hette Berit (som jobbat på VK en gång i tiden) och gjorde samma sak. Lite konstigt, med tanke på att det aldrig varit någon läsare som ringt till mig tidigare, men samtidigt otroligt kul, såklart. Berit frågade efter min adress så att hon kunde skicka en bok till mig, och den boken låg nu i min brevlåda när jag kom hem. Med boken följde ett vykort föreställandes ett gäng sköna häxor, och på vykortet stod det: 'Kära Josefin! Tack för alla spännande krönikor i VK! Kram!'. Boken då? Jo, den hette så mycket som If the Buddha dated - A Handbook for Finding Love on a Spiritual Path.

I love you, snälla Berit. Du är bäst. Om ni andra också skickar böcker till mig älskar jag er också, såklart.

Hej, hej.

Jag och min rosa blender kom just innanför dörren, och det känns rätt bra att vara tillbaka i mitt älskade Umeå även om det var fantastiskt att vandra runt i Stockholm en hel helg i ballerinaskor och solglasögon (fast dom hade jag i och för sig bara på mig för att jag såg ut som sju svåra år igår).

Okej, nu ska ni få en utförlig beskrivning av min helg i storstan. Eller, är det verkligen nödvändigt? I stora drag har den egentligen bara sett ut som följande:

Fredag. Utgång på Pizza Hut (middag och en kanna öl), Bonden Bar (där jag kände mig malplacerad, oväntat nog träffade min kusin Daniel som också bor i Umeå och där en snubbe och en brud dansade och gjorde astöntiga rörelser till Boys don't cry med The Cure), Carmen (där ölen var billig, och där Bibi var sur för att 'alla var fula och ingen dög att hångla med') och slutligen Temple Bar (där Bibi hällde ut en halv öl över en snubbe vid ett bord, vilket resulterade i att vi hängde med dem tills klockan tre då stället stängde och Johanna var så full att hon bjöd laget runt och killarna blev fascinerade för att de aldrig varit med om att en tjej bjudit dem på bärs).

Lördag. Johanna mådde fruktansvärt dåligt och hade troligtvis migrän, så det blev bara jag och Bibi som drog till stan och spenderade pengar. På eftermiddagen åkte vi båda hem till farsan och åt middag, kollade på schlagerskiten och käkade chips. Min storebror Johan var också i stan under helgen, och han satt mest framför datorn och drack mjölk, käkade lättsaltade chips och läste nördiga forum. Precis som back in the days. Det var fint.

Idag, söndag. Jag, Bibi och Johanna gick och käkade vegetarisk buffé på Hermans (som kostade etthundrasextiofem spänn!!!) och därefter knatade vi in till stan, hela tiden sjungandes Suzzie Tappers låt med whiskeyröst, för att dricka kaffe. Jag inhandlade även ett nytt nitbälte.

Det där scoopet som Ylva skrev om är förresten ingenting som ni kommer att få höra om, men låt mig säga såhär: Jag, Bibi och Johanna är väldigt övertygade om att killar i Stockholm är duktiga på att ta sina vitaminer.

Hej, hej.

Jag är ju rätt grym på att sova, och snart ska jag iväg och träffa Johanna och Blebban på något gräsätarställe som heter Hermans för att käka buffé, så därför hinner jag nog inte skriva så mycket. Men till att börja med kan ni få en lista på alla fantastiska saker som jag inte hade när jag åkte hit, men som kommer att följa med i väskan hem.

1. Ett par leopardskor. Kanske mitt tredje par någonsin. Jag gillar leopardmönster, och det har jag nog alltid gjort.
2. En blender som jag fick av Johanna och Blebbo i födelsedagspresent.
3. En magnet med ett spexigt män-är-lite-sämre-än-kvinnor-skämt på. Även den från Johanna och Blebbo.
4. Ett prickigt bälte från Beyond Retro.

Och bäst av allt:
5. EN TALANDE KLOCKA!!! Fick ett presentkort av pappa på en svincool t-shirtaffär, men eftersom jag ser ut som en låda i vanliga t-shirts och för att det bara är balla, hajpade människor i Umeå som har sådana, så valde jag ett armbandsur i plast som talar om vilken tid det är istället. Ser lite ut som ett sånt där larm som gamlingar brukar ha om de skulle ramla och bryta lårbenshalsen, typ. Är så jävla nöjd.

Nu måste jag sminka mig och sedan springa till T-banan. Vi hörs, va.

Hej, hej.

Här har ni en het tjej som är ute på äventyr i den kungliga hufvudstaden. Tyvärr är den heta tjejen jävligt trött, så hon skriver mer om alla okristligheter och strapatser i morgon förmiddag. Lova att läsa då.

Hej, hej.

Sitter vid disken och funderar över följande:
1. Ska jag verkligen måsta åka till Stockholm i mina skitfula, rosa gympaskor? Jag har ju fan inga andra skor. Inga hela åtminstone, och ballerinaskor är det ju inte riktigt säsong för, tyvärr.
2. Hur många öl måste man dricka för att man ska glömma bort värken i tänderna sedan kromet spändes åt? Jag svalde fan min lunch hel för att det gör så ont att tugga.

Nu ska jag snurra runt, runt på kontorsstolen tills jag svimmar. Sedan ska jag hem och tvätta och packa.

Hej, hej.

Nyss ringde Arne, pensionär, till VK och ville prata med mig. När han började prata och frågade om han kommit till Josefin Isaksson så trodde jag att han skulle skälla ut mig. Men Arne ringde bara för att säga att han blivit så lycklig när han läst mina singeltexter i gårdagens tidning, att han hade pratat om det med alla han träffat på sin långa promenad och att han hoppades att jag skulle få skriva mer sådana grejer framöver. Herregud, Arne, den kärlek jag känner för dig just nu går inte att beskriva i ord.

För övrigt är det rätt lugnt på Privatmarknad även idag, så jag passar på att skriva lite grejer och kolla upp klubbar i Stockholm i helgen. Fan vad sweet det ska bli.

Hej, hej.

Det är förresten jävligt tur att jag har morsan (smör, smör, smör), för om inte hon ringt kvart över sju i morse och sagt att jag skulle förfrysa arslet av mig idag så hade jag försovit mig. Jag låg nämligen och drömde en väldigt spännande dröm om att jag fick en bil av bbb (bloggläsande främling som kommenterar min blogg rätt ofta), hans fru och son för att de skulle åka in i fängelset för min skull. Väldigt snällt, trots att bilen såg ut som skit och lät som en traktor.

"Fyrabarnsmamman" är nyfiken på vem det var som ringde och lämnade meddelande på mitt mobilsvar igår. Det ska jag berätta för er. Det var en rätt lattjolajbans snubbe som jag träffade i Hemavan som var snygg, trevlig, inte hundra år gammal (snarare tjugosex) och bra på typ alla sätt och vis MEN som klämde ur sig efter ett tag att han hade flickvän (som givetvis var "underbar, men tråkig som fan"). Nu var han på väg till Stockholm, befann sig någonstans utanför Umeå och undrade om jag ville med ut och äta när han skulle hemåt igen och sa att han tänkte på mig. Tror jag nog att du gjorde, ditt otrogna helvete.

Hej, hej.

Det har i sanning varit en händelserik morgon. Dagen började alldeles fantastiskt med att jag hade fått parkeringsböter på femhundra spänn, som kommer att tära på min annars så skrala ekonomi, men värst av allt, resultera i att morsan kommer att tjata konstant på mig i minst två månader. Kanske kommer hon till och med att börja så fort hon läst det här genom att ringa till min mobil. Men jag säger så här:
1. Mamma, jag betalar självklart helt själv.
2. Mamma, du är ju inte så värst tjatig egentligen, och jag älskar dig, så vi kan väl försöka att inte tänka så mycket på det här, va?
3. Jag lovar att jag nästa gång gästparkeringen är upptagen och jag slarvparkerar ska se till att inte vara för naken och trött för att flytta bilen sen.

Har även hunnit med ett besök hos käftis där jag trodde att jag skulle tvingas få räls även i underkäken, men det slapp jag och istället spändes bara kromet åt. Vilken märklig känsla det är att sitta i samma väntrum som folk som läser det man skrivit, förresten.

Det ringde någon tidigare och undrade om jag kunde "stoppa upp" hans abonnemang. Var då, undrar jag. Fast jag ska inte vara elak, det är ju inte alltid så lätt att veta hur man ska uttrycka sig, liksom.

Hej, hej.

Bra saker jag har gjort idag:
1. Tagit bort mitt gamla mobilsvar som jag haft sedan jag var fjorton (på riktigt alltså, det har hängt med i alla år). Jag lät inte riktigt klok på det, men behöll det som ett spex. Nu är det dock gone forever.
2. Tagit bort mitt sunkiga nagelack från i helgen.
3. Duschat.

Dåliga saker jag har gjort idag:
1. Sovit mellan halv sju och typ nu.
2. Ätit en halv påse chips till middag.

Saker som jag borde ha gjort:
1. Tvättat, med tanke på att jag bokat tvättstugan.
2. Städat upp i detta råttbo.
3. Kollat på Klass 9A.

Saker som jag ska göra nu innan jag somnar igen:
1. Ringa Johanna.
2. Skriva färdigt en grej.

Övrigt:
1. Jag fick just höra världens mest oväntade meddelande på mitt mobilsvar. Oh lord.
2. I morgon ska jag till tandläkaren och troligtvis få ännu mera krom. Så fint.

Hej, hej.

Det är ju ingen hemlighet att jag älskar att läsa Östermalmsbrudars bloggar. Det är lite som att titta på ett äckligt och köttigt sår, ungefär. En sak med dessa brudar som jag har funderat mycket på idag är att alla verkar använda svindyra (nu snackar vi femhundrakronorsklassen) antirynk- och dagkrämer trots att de flesta av dem inte ens är arton år. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga om det här. Jävla losers, kanske?

Det där med äckliga sår var förresten en dålig liknelse, för jag tycker inte alls om att titta på sådant, och någonstans gillar jag ju ändå mina solarieorangea överklassbrudar. Om jag ser en skräckfilm som är för äcklig, till exempel, så brukar jag titta i kors så att ingen ska märka att jag är en tönt. Helst skulle jag vilja hålla för öronen också, men det går ju inte.

Hej, hej.

Ända sedan klockan sex har jag legat i sängen med datorn och skrivit. Orkar inte vara i något annat rum än mitt sovrum, för övriga lägenheten ser faktiskt ut som skit sedan jag, Becker och Emelie lagade och käkade mat i mitt gigantiska kök och sedan besudlade mitt vardagsrum med fötterna på bordet och varsin bärs i handen. Usch, jag vill flytta till en ny lägenhet. Gärna en som ligger lite högre upp och har balkong, och så vill jag bo ihop med någon igen. Inte vem som helst dock, utan någon polare som jag känner väl och som man kan vara konstant ful och halvnaken och dansa spexiga mjukisbyxdanser inför. Eller en lång och lagom tjock man i sina bästa år vars arm jag kan vila huvudet på när nätterna är långa och kölden sätter in. Men det är svårt det där, för jag gillar att vara själv också.

Herregud vad jag är kass på att skriva om singelmingel, förresten. Jag vet ju ingenting om dejting och sånt. Sup er fulla och gnid er mot allt som rör sig, säger jag. Eller kanske inte.

Hej, hej.

Är kvar på jobbet, och medan jag vaktar telefonen passar jag på att skriva ner några singeltips som ska vara med i VK framöver. Kan man skriva såhär: "Se kåt, glad och tacksam ut så kommer det att gå bra för ditt lag"? Jag tror inte att jag kan det, men det funkar säkert.

Nu är det bestämt att jag åker till Stockholm i helgen för att träffa Blebban, Johanna, brorsan och farsan och hans fru. Sjukt peppad är jag, och det ska bli kul att festa i en annan stad. Träffar man någon otrevlig slusk behöver man inte oroa sig över att träffa personen igen, utan kan bara skråla Johannas egenkomponerade låt "Fuck off and die (din morsa går för en hundring)" och sedan gå vidare med sitt liv. Om ni också vill lära er denna låt så är texten exakt densamma som titeln. Om ni vill veta melodin också så kan ni ringa till Johanna så nynnar hon, annars går det jättebra att komma på en egen också. Johanna blir inte arg, jag lovar.

Hej, hej.

Jag fick just i uppgift att ringa till Tham Phong för att tidningsbudet inte hittar dit. Den här dagen blir bara bättre och bättre.

Hej, hej.

Är tillbaka bakom disken på Privatmarknad för att vikariera i en vecka, men till min stora förvåning finns det inte så mycket att göra. Måndagar brukar vara rätt hektiska, men än så länge har inga dementa åldringar ringt och skrikit, och det är inte heller någon som har sagt "puss och kram" till mig när samtalet varit över. Det är nästan ingen alls som har ringt, faktiskt. På tal om folk som ringer är det roligt med de som verkar jättenervösa och har övat in precis vad de ska säga (brukar visserligen jag också göra när jag ska ringa till myndigheter och sådant, det är ju så otäckt när man hamnar hos någon släpig tant som hatar sitt jobb, ni vet), och inleder samtalet med att i snabb takt rabbla typ: "HejdethärvarKaj-RunePetterssoniGäddhängsträsk4769telefonnummer78482041945790357205". Bara så att ni vet behöver ni inte vara det minsta nervösa, ty det enda ni kommer att mötas av är min väna stämma. Try me.

Hej, hej.

Alla vet ju vad en walk of shame är för något, men vet ni vad en taxiresa of shame är? Det ska jag berätta för er. Det är när man har vaknat på Ålidhem med risigt hår och smink i hela ansiktet som man inte orkar ta bort, tar på sig sina väldigt trasiga nätstrumpbyxor och sin ena stövel (den andra har nämligen dragkedjan gått sönder på) och sedan hoppar på ett ben ut i taxin och lite skämtsamt försöker förklara för chauffören varför i helvete man ser så trashig ut som man gör. Inte kul, inte kul.

Desto roligare var det då igår. Drog först på förfest hemma hos Höken med Age, Frebaz, Björn, Becker, Robert, Ange, Åberg, Malin och Kristoffer, för att sedan åka ner på stan för att se Eskalettes (spin-off på Eskalator, ett av de bästa svenska skabanden) på Scharinska. Asbra, som väntat. På Scharinska blev det x antal öl och efteråt blev det efterfest på Ålidhem med ett gäng jävligt random människor och även bandet. Sedan somnade jag i en soffa, för första gången sedan jag var typ femton, innan jag väcktes och gick till Språkgränd för att sova.

Sedan jag kom hem till min egen lägenhet har jag mest slappat och legat i sängen och surrat i telefon med Ylva och Bibi. Jag och några kamrater har under en tid snackat om att åka utomlands någon gång under året, och Bibi kom just med förslaget om att dra en riktig svenne-resa till Magaluf (där måsarna skrattar sig hesa). Hon hade legat vaken typ hela natten och kollat hotell och sådant, och jag tror fan att vi för en gångs skull kommer få tummen ur och att det verkligen blir av. Jag är verkligen sjukt peppad på att bara ligga i solen och lyssna på Orup, dricka bärs och känna mig svennig i en hel vecka.

Hej, hej.

Det gick väl sådär med att bli bättre på att uppdatera bloggen, men jag har verkligen haft sjukt fullt upp. Jobbade i fredags med att köra ut Nöjesmagasinet till typ hundra olika ställen i hela stan, och varken åt eller pissade mellan klockan åtta och halv sju eftersom det inte fanns tid till det. På eftermiddagen när jag bara hade centrumdelen kvar att leverera till så var helt plötsligt allt bränsle i bilen slut, så jag körde ut till Teg för att tanka. Det jag inte visste var att bilen jag körde går på Diesel, så jag tankade bilen med trettio liter bensin. Sedan förstod jag inte alls varför biljäveln först dog på en nittiosträcka på E4:an, och sedan mitt på ett övergångsställe i korsningen Storgatan/E4:an så att några gångare som skulle över övergångsstället fick knuffa mig in till vägkanten. Det är verkligen jag som är den största idioten 2008.

Efter att ha suttit pissnödig i en iskall bil i en timme kom hjälpen, och då fick jag skjuts till VK för att låna en bil där, och när jag kom upp till redaktionen började jag gråta för att livet var så miserabelt och för att allt var mitt fel. Sedan ringde jag Becker för att säga att vi troligtvis var tvungna att ställa in vår fredagsmiddag, men då erbjöd hon sig att hjälpa mig. När jag väl plockade upp henne hade hon dessutom med sig en matlåda till mig, och sa att hon även kunde ställa upp att fortsätta leverera tidningarna även dagen därpå. Jag hade aldrig fixat det där själv, och jag är henne evigt tacksam. Igår eftermiddag när vi äntligen var klara med allt kånkande bjöd jag henne på mat på ett kinahak, och livet kändes äntligen fantastiskt igen.