Hej, hej.

I Stockholm var jag och Lovisa så jävla duktiga på att kliva upp tidigt på morgonen och sedan gå ut och göra saker. Så är det verkligen inte här. Dagen här börjar oftast med att Lovisa kommer in i Fredriks sovrum och kryper ner bredvid mig i sängen, och sedan ligger vi där ett tag och fnissar och är trötta tillsammans. Kring tolv har vi frukostpicknick framför VH1, sedan duschar vi och gör oss i ordning (en liten skillnad idag är att jag lyckades skära mig i benet med rakhyveln och nu har suttit som ett skadeskjutet och blodigt djur i en bra stund, men det är ju faktiskt såna händelser som gör att dagen blir spännande) och sedan lyssnar vi på Svenne Rubins. Typ så har det varit varje dag

Idag ska vi dock gå ut är det tänkt. Handla och sedan laga käk tills Fredrik kommer hem från jobbet, och därefter packa och kolla bussar från Hudiksvall och hemåt. I morgon drar vi nämligen med The Accidents till Gnarp för att kolla på deras spelning och fira valborg, och sedan tar vi bussen hem från Hudiksvall på torsdag.

Ni borde förresten verkligen lyssna på Living with unemployment med Newtown Neurotics som jag nämnde igår. Dra mig baklänges på en liten jävla vagn vilken bra låt. Jag blir helt spattig.

Hej, hej.

Medan Lovisa just nu håller på att göra sig redo för ännu en dag i Örebro, så sitter jag framför en dator med en låtlista innehållandes följande låtar: The Sounds - Hit me, Newtown Neurotics - Living with unemployment, Moderat Likvidation - Hiroshima och Christer Sjögren - I love Europe. Så jävla bra.

Just nu väntar jag på att Fredrik ska komma hem från jobbet. Han ringde just och sa att han skulle bjuda mig på käk och visa mig Örebro i eftermiddag. Hålla handen i Wadköping och sånt, ni vet. Fan, jag vill aldrig åka hem! Men Norrland får nog se min nuna på torsdag i alla fall.

Hej, hej.

Igår var Fredrik (ja, det är faktiskt så karlsloken heter) och resten av The Accidents med i ett tresidors-reportage i Nerikes Allehanda som handlade om turnéliv och att samtidigt ha ett vanligt kneg, typ. Detta reportage var självklart totalt ointressant jämfört med det jag senare kom att finna i deras underbara lokaltidning - barnsidorna! Hittade bland annat dikter som klass 3A på någon skola i Örebro hade skrivit och skrattade tills jag grät. Listen to this:

'April är härlig.
På april blommar det.
Rasterna i april är härliga.
I april är det fint väder.
LOL är roligt att säga i april'

Hittade även en enkät som också cracked me up, i vilken några barn fick svara på frågan om vad de skulle göra om de fick vara osynliga för en dag. En liten kille svarade: 'Gå hem från skolan och hämta en frukt, det är så gott!'

Ja, jag säger då det.

Hej, hej.

Jag är hemskt ledsen över att jag inte har skrivit något tidigare, men det har helt enkelt funnits roligare saker att göra än att sitta framför datorn. För trots att det är en galen brud som sagt att hon ska döda mig om hon ser mig här nere så känns livet faktiskt helt underbart, och jag är så glad över att få vara i Örebro med min partner in crime Lovisa och tillsammans med en fantastisk karl.

De senaste dagarna har jag egentligen mest varit ute i det fina vädret och slappat i solen, åkt Mustang och lyssnat på schysst musik. Idag har dock jag och Lovisa även hunnit med att städa upp i lägenheten där vi bor samt hakat på när snubben som jag är här och hälsar på skulle gadda sig. Efteråt blev det häng på en uteservering med ett jävligt rolig samling folk.

I morgon ska jag åka lastbil, få håret lockat och sedan ska vi nog bara kröka. Det var en liten uppdatering från mig till er, såhär på kvällskvisten. Vi hörs och störs, lovers.

Hej, hej.

Är bara hemma hos morsan för att fylla MP3-spelaren med musik samt hämta en gigantisk resväska att packa i. Ska snart hem till min egen lägenhet igen (= ingen dator), men har ett litet meddelande till alla läsare som verkar ha fått för sig att jag ska till Stockholm: Tokfransar, jag ska ju till Örebro! Jag råkade bara träffa snubben i Stockholm, liksom. Lina, kära bloggläsare, om du ser mig knalla omkring där nere i Gnällbältet får du hojta till så kan vi ta en kopp kaffe tillsammans.

Nu drar jag, men uppdatering kommer i morgon. So long!

Agneta och Rambo. Eller Lammköttstanten och Newbiehunter. Eller Bibi och Becker.

Hej, hej.

Fattar egentligen inte varför jag sitter här, med tanke på att jag har miljoner saker att styra upp inför resan söderut i morgon. Eller åtminstone tre.
1. Hämta väska på vinden.
2. Tvätta.
3. Apoteket.

Middagen hos Bibi i fredags var förresten väldigt lyckad. Maten fick saliven att rinna till (som min gamla hemkunskapslärare brukade säga) och vi hade som vanligt jävligt roligt. Spelade bland annat något sanning- eller konsekvensspel (glömde jag säga att Bibi fyllde tolv och inte tjugo?), men jag hade tur och fick typ bara frågor om hur ofta jag brukar topsa mina öron och sånt. Och det gör jag ju för övrigt varje dag, bara för att det är så jävla gött.

Kring elva kastade vi oss på bussen för att åka ner på Pipes of Scotland. Reggaebusschauffören körde, och vid universitetet när Turn your lights down low började strömma ur högtalarna så släckte han även ner hela bussen för en kort stund till allas jubel. Han är fan festlig, alltså. Om Pipesbesöket finns faktiskt det inte mycket att säga. Jag var bara full och trött och satt på ett element hela kvällen och pratade med Höken.

I lördags kom Bibi och Becker hit till morsan för en slapparkväll med kex, oliver, ett par ostar och lite alkohol. Sedan tryckte vi i oss allt medan vi kollade på Körslaget samt någon punkdokumentär, och när alla program var slut virade vi in oss i filtar och satte oss på morsans inglasade balkong och fnissade. Bland annat gav vi oss själva superhjältenamn (för sådana måste man ju ha). Från och med nu heter vi inte Elin, Bibi och Josefin, utan Newbie hunter, Lammköttstanten (okej, egentligen var det något annat, men jag måste censurera Bibis egentliga superhjältenamn) och The Homewrecker.

Igår fyllde världens bästa Becker år, så efter att jag jobbat klart (först som ledsagare mellan elva och två, och sedan för VK mellan två och sex, typ) kom Ylva och plockade upp mig och sedan drog vi hem till henne för lite smörgåstårta och snuskprat.

Konstigt inlägg, men jag måste ta tag i min lilla lista nu innan det är dags att gå till ledsagarjobbet.

Hej, hej.

I torsdags vann jag först SM-guld i Medicinbollsrullning, och sedan klädde jag ut mig till en brudigare version av Birk (Ronjas lover, ni vet). Hemskt roligt hade jag.

Jag verkar förresten ha så himla gulliga läsare, och jag hjärtar er bigtime. Omtänksamma, roliga och tröstande, och sådär. Fast jag var faktiskt aldrig arg, ledsen och besviken på riktigt över det där med brorsan. I samma stund som jag hittade fotoalbumet ringde jag och sa att han var ett rövhål och sedan garvade vi åt hans bildtexter, samt planerade något eventuellt hyss i helgen (som aldrig blev av). Vi är ju bästisar, jag och brorsan. Och visst är han väl förtjusande med det där batteriet i örat?

Hej, hej.

Var uppe på morsans vind tidigare för att leta efter mina gamla bokmärken (don't ask), och då hittade jag en låda med brorsans privata fotoalbum. Det fanns en hel del bilder av mig från när jag var ungefär fem bast, och jag var såklart ett ljuvligt barn. Det verkar dock inte brorsan ha tyckt. Bredvid en av bilderna, där jag sitter på min kusins rygg, hade han skrivit 'Min kusin Maja och en böld', och under en bild där jag sitter gömd under mitt skrivbord hade han kort och gott skrivit 'Joseful'. Jag vet inte vad jag ska tycka om det här. Jag vet bara att jag är arg, ledsen och besviken.

Hej, hej.

Idag fyller en av mina bästigaste bästa kompisar tjugo år. Bibi heter hon. Inte Birgitta, Birgit, Birger, Bertil, Britta eller något annat muppigt, utan bara Bibi (kallas dock även för Blebban, Bibs och Bebban the Bebb). Vi har känt varandra nästan hela våra liv, men har väl varit nära vänner i ungefär tolv-tretton år. Ikväll ska jag hem till henne och äta middag och dricka bärs tillsammans med mina andra brudar. Det ska bli fint.

Grattis på födelsedagen. Du är bäst och jag älskar dig, din argbigga.

Hej, hej.

Jag fick förresten en gudomligt vacker bild skickad till mig nyss över MSN. Tack, Lovisa!

Tiotusenkronorsfrågan lyder:
- Tror ni att demonen på bilden får ligga mycket?

"Vi längtar efter dig Josefin! Jag kan fresta med det här godis- pressmeddelandet när du kommer nästa gång."

Min mobil tillverkades någon gång i början av förra sekelskiftet, och bara därför kan det ta två dagar från att någon skickar ett MMS till mig och till dess att jag får koden som gör att jag kan logga in på Halebops hemsida och kolla på det. Nyss fick jag en sådan kod, och MMS:et var från världens gulligaste Anna Lundström, som är nöjesredaktör.

För övrigt längtar jag efter dem också. Vilka exakt det är som längtar efter mig vet jag i och för sig inte, men majoriteten av dem som jobbar på Västerbottens-Kuriren är världens skönaste, roligaste och bussigaste människor, så det spelar egentligen inte så stor roll.

Hej, hej.

Vilken otroligt fin dag det har varit idag! Väcktes av Höken klockan tio för att sedan möta upp honom på stan vid halv tolv och gå och käka lunchbuffé på ett kinahak. Där lyckades jag också med bedriften att lägga ner min mobiltelefon i väskan utan att sätta på knapplåset, vilket resulterade i att jag skickade tjugo, förmodligen obegripliga, sms till Age som står överst i min telefonbok. Råkade också ringa några märkliga samtal, tror jag. När vi hade käkat klart gick vi mest runt i olika affärer och provade lustiga huvudbonader och peruker (bilder kommer ikväll när Höken slutat jobba), och sedan satt vi mest i solen på Apberget och glodde på folk som gick förbi tills Höken var tvungen att knata till sitt jobb som kock på Angelini.

Medan vi satt på Apberget försökte Höken hitta några snygga tjejrövar på stan, men verkade inte lyckas. Sysslar alla karlar med sånt? Jag frågade förresten om han tyckte att jag hade en snygg röv, men det ville han inte säga, eftersom han aldrig spanat in den. Jag som var så nyfiken! Men det är nog förresten bra, för vi har ju aldrig varit någonting annat än ruggigt bra polare.

Nu är det förresten helt bestämt att jag och världens bästa reskamrat, Lovisa, sticker söderut på tisdag. Jag ska träffa en mighty fine man (samma som jag träffade i Stockholm, om ni undrade), minsann. Åka lite lastbil, svinga några bägare och lyssna på rock 'n' roll. Fan, rock 'n' roll är precis vad hela den här resan kommer att bli. Längtar nästan ihjäl mig.

Hej, hej.

Det var en man i en Nybergs-bil (de jag hyr av) som tutade åt mig i morse när jag gick min lilla solskenspromenad till tandläkaren. Tror jag. Det kan ju ha varit åt någon annan, eller åt bilen framför, men med tanke på att han låg över ratten och liksom sträckte sig mot passagerarsidan för att visa för sin omvärld att han käkat blängsylta till frukost så tog jag för givet att det var åt mig. Vad menade han med detta, i så fall?

1. Tut, tut - jag vill bara meddela att det var jag som renoverade ditt badrum och lämnade en massa konstiga skruvar överallt samt kantstötte ditt badrumsskåp.

2. Tut, tut - nu har du klänningen tre decimeter ovanför röven igen och går och visar din (fantastiska) strumpbyxbeklädda ändalykt för alla som kör förbi. (Min nya väska gör ibland så att klänningen glider upp, och oftast märker jag inget)

3. Tut, tut - jag kan helt enkelt inte komma på något annat sätt att kommunicera än det här.

Hej, hej.

Var helt säker på att jag skulle jobba som ledsagare ikväll, men slängde ändå iväg ett sms till min brukare och frågade om jag skulle komma halv sex som vanligt. Det var tur att jag gjorde det, för jag skulle inte komma över huvud taget, vilket egentligen var ganska bra eftersom jag då kunde passa på att boka tvättstugan och börja röja upp i rövarkulan som jag betalar fyratusen spänn i månaden för.

I övrigt ikväll har jag inte gjort så mycket mer än att snacka i telefon med Lovisa i en och en halv timme och käkat popcorn. Ska snart gå och lägga mig eftersom jag måste upp tidigt i morgon för att knata till tandläkaren, och sedan skriva "Josefin Gör Helg" innan jag ska hänga med Höken (pajasen på bilden som har vaxskalet från en Babybel-ost på näsan) på Red Dragon medan han tatuerar sig. På kvällen ska jag hem till Disa och Emil för att äta en ljuvlig middag och snacka lite skit.

Mer intressant än såhär blir det tyvärr inte.

Bara för att jag måste, helt enkelt...

Hej, hej.

Är fortfarande hemma hos morsan (datorn, maten och komforten, ni vet) och står just nu som någon jävla Picasso och penslar röd hårfärg över de gråa stråna i hennes hår. Varje gång jag hjälper henne med detta brukar vi skämta om "hölä" som hon har i skallen sedan hon fick ett brännbollsträ där i lågstadiet. Det brukar vara extra grått i den gropen, av någon anledning.

Har verkligen haft en ypperlig dag idag. Rotade fram någon samlingsplatta med femtio av Elvis kärlekslåtar ur morsans skivsamling och låg sedan på soffan i flera timmar och läste samlade texter av Cecilia Torudd (I huvudet på en gammal hagga - lättsam och trevlig läsning). Jävligt lugnt och skönt. Något som dock slog mig var vilken otroligt dålig låt Spanish eyes var. Jag blev irriterad bara av att höra introt.

Ikväll klockan tio ska jag plocka upp Gustaf på flygplatsen, men fram till dess ska jag hinna göra slingor i morsans hår också, samt lyssna på A promise to distinction med Swingin' Utters några gånger, nu när jag äntligen har fått tag på den.

"Söt du är ! Nyfiken på vad har du i din ägo av skinnhandskar, skinnbrallor, skinnjacka/kappa skinnstövlar skinnkjol m.m ? Såååå jävla läckert ju !"

Alltså, ursäkta, men är det på söndagar som alla freaks kryper fram ur sina hålor för att trakassera oskyldiga norrländskor med läskiga mail?

Hej, hej.

Johanna ringde som vanligt mig i morse när hon satt på tunnelbanan på väg till jobbet, så att vi kunde skvallra om helgen och sådär. Helt plötsligt hör jag Johanna viska ursäktande till någon annan i tunnelbanevagnen, och börjar efter det att prata väldigt tyst till mig så att jag knappt kan höra vad det är hon säger. Då visar det sig att någon som ser ut som Bilbo i Sagan om Ringen har sagt åt henne att hon inte får prata i mobilen om hon sitter nära honom.

Bilbo, om du läser det här så vet du till nästa gång att du ska ge fan i att störa våra söndagssamtal. Din lajvande lilla fjant.

Hej, hej

Idag åkte jag och morsan först på utflykt till Onoff där jag lämnade in min dator och sedan till ÖB för att köpa den enda kattmat som Skilsmässokatt'n tycker om (han heter förresten egentligen Sid efter en död punkare som Josefin, tolv år, tyckte var frän). Utanför ÖB satt som vanligt en dragspelande ung man, och då började jag fundera över huruvida ÖB är den bästa platsen att sitta på om man vill tjäna pengar. Alltså, jag älskar ju ÖB, men det är ju inte direkt så att det är känt för att locka människor med feta plånböcker. Såna som jag, som handlar där, måste ju spara våra slantar till att köpa konserver fyllda med oidentifierbara köttslamsor som typ legat på något golv i Polen. Eller har jag fel?

Åh, hänga med världens bästa Skellefteåbor. Åh, Dropkick Murphys. Åh, The Accidents. Åh, sova på ett hotell som kostade tre tusen spänn natten. Åh, rackartyg. Åh, vara förälskad.

Så jävla bäst! Jag vill åka söderut igen. Nu på momangen! Bums! Ögonaböj!

Hej, hej.

Det är fan grymt att vara hemma hos morsan. Inte bara för att det är världens snyggaste lägenhet, men också för att det finns mat i kyl och frys, och för att datorn är proppfull med gamla bilder och musik som man inte sett eller hört på väldigt länge. Just för tillfället lyssnar jag på Bruisers och KSMB. Det var rätt länge sedan, och jag kan i skrivande stund fan inte förstå varför det gått så lång tid sedan sist.

Läste om bandet Slemmig Älg i Lilla VK idag och började tänka på Ungjävlar som jag började lira med när jag var tretton. Undra om brudarna i Slemmig Älg skulle vilja ha en Ungjävlar-demo? De verkar vara ett grymt gäng.

En av Ungjävlars låtar hette Nazi-visan. Texten till den gick såhär:

Det var en fest en fredagskväll,
det var polarna och jag
Plötsligt kom det in ett gäng med nassar,
och den ena kondomskallen sa:
"Vad fan är det här för jävla punkarställe,
här kan man ju inte va!
När man ser på er så mår man
ju inte riktigt bra!"

Men håll käften erat jävla nassepack,
och passa er för oss
Vi är inte att leka med,
vi har kängor och vi kan slåss

Nazi bashing Oi! Oi!
Nazi bashing Oi! Oi!
Nazi bashing Oi! Oi!
Nazi bashing Oi! Oi!

We grabbed our bats and kicked some ass,
Kicked some nazi butts
Till slut låg nassarna där och grina
De hade ju fått spö
Fy fan vilken förnedring för den stolta ariern
som var över en och nittio lång
Heila mot Hitler, gör vad fan ni vill,
för ni skrämmer inte oss

Men håll käften era jävla nassesvin,
och passa er för oss
Vi är inte att leka med,
vi är tjejer och vi kan slåss

Nazi bashing Oi! Oi!
Nazi bashing Oi! Oi!
Nazi bashing Oi! Oi!
Nazi bashing Oi! Oi!

TOP NOTCH!!

Hej, hej.

Det blev tyvärr inget rockabillygalej för mig igår, för jag lyckades inte få tag på någon som var sugen. Hade kunnat tänka mig att Höken, Gustaf och typ Elias hade varit peppade om de varit hemma i stan, men Höken drog till Skellefteå igår, och Gustaf och Elias var i Malmö för att se Tiger Army. Bastards. Hörde förresten av morsan att biljetterna var slut, men jag kollade aldrig upp om det stämde.

Istället satte jag mig på bussen till Becker på Mariehem för en riktigt högklassig kväll. Vi drack folköl, käkade korv och vita bönor och lyssnade på Toots and the Maytals. Därefter drog vi på Lottas och mötte upp Markus och Emelie. Efter en stund slöt även Kristoffer och en av hans arbetskamrater upp. Roligast under kvällen var när arbetskamraten råkade göra värsta karateslaget som träffade lampan ovanför bordet och vi helt plötsligt badade i ljus. Den förvandlades seriöst från typ porrbelysning till strålkastare. Helfestligt. Klockan ett var jag trött som ett as och gick hem till morsan för att sova.

Just nu sitter jag och dricker kaffe och lyssnar på Hurriganes - Good morning little schoolgirl. Det är en fantastiskt fin dag idag, och den kommer att bli ännu finare om det visar sig att det är två års garanti på min dator så att jag kan lämna in den på Onoff.

Hej, hej.

Jag har sovit hos morsan inatt eftersom jag var tvungen att ha en fungerande dator när jag skulle skriva Labero-recensionen. Vaknade kring tjugo över sju i morse, slängde på mig kläderna och började måla mig. Då kliver morsan in i badrummet och är precis som hon alltid är:

Mamma (visar upp sin äckliga, bakåtböjda tånagel): Kolla på det här! Värsta gapet!
Josefin (morgontrött och aggressiv tjugoåring som inte vill se tånaglar klockan halv åtta på morgonen): Men usch, sluta, vad fan gör du? Gå ut!
Mamma (uppenbart sårad och ser ut som en ledsen hundvalp): Du skriker alltid på mig när du är här...
Josefin (skamsen och tröstande): Förlåt, det var inte meningen, men jag vill inte se sånt där snusk så tidigt på morgonen.

Egentligen är det bara så fint, för ibland förstår jag verkligen precis varför jag blivit just så störd som jag är. I love you, mother dear!

Hej, hej.

Medan jag sitter och grejar med autogiron och gör annonser till föreningsguiden, skriver jag samtidigt helgens reportage. Surrade just med Dennis Lyxzén som bjöd på en "schizofren blandning". Vad det är för schizofren blandning han snackar om kan ni läsa om på lördag. Ikväll ska jag inte jobba som ledsagare, utan i stället recensera Joe Labero. Herre min skapare. Det är allt jag har att säga om den saken. På lördagkväll vankas det kvällsjobb åt VK. All work and nästan no play makes Josefin a rich bitch som har råd att åka på roliga resor runt om i vårt fantastiska land.

Kan någon som vill göra något lajbans, och som inte har hunnit fly från Umeå än, slå mig en pling? Kanske någon som till och med vill offra sig och följa med er favoritkompis Josefin på rockabillypartajet på Droskan? Jag har inga pengar på mobilen, men suktar efter äventyr i morgon kväll, och kan till och med bjuda på lite Mintu om så krävs.

Okej, farsan undrar, och så här ligger det till:

Vem glömde mobilladdaren i min hall?
Svar: Det var minsann Robert.
Vem glömde feta förgyllda örhängen vid min säng?
Svar: Kanske Johanna. Inte jag i alla fall.
Vem shoppade så mycket krimskrams att hon glömde nya svarta örhängen i en plastpåse?
Svar: Det var jag, men de var inte nya, utan ett par gamla som jag tog av mig när jag inhandlat nya körsbärsörhängen i en trattig affär på Hötorget. Vill dock fortfarande ha tillbaka mina svarta någon gång.
Tror du jag får byta era tomburkar mot en brödrost på ICA?
Svar: Med största sannolikhet, ja.
Får jag behålla mellanskillnaden?
Svar: Nej.
När kommer du till Fjollträsk nästa gång?
Svar: I maj om jag lyckas fixa biljetter till Flogging Molly på något sätt (utan att behöva betala tvåtusen spänn på blocket, typ).

Återkommer med svaren på vad jag har för favoritöl, favoritpizza och vilken som är min bästa polisongprydda tysk och det där, ni vet. Polisonger turns me on, men jag känner inte till så många tyskar som har det, tyvärr.

Hej, hej.

Igår när jag kom hem från jobbet var min dator på, men skärmen ville inte fungera. Min snygga laptop låter och lyser, men allt är svart. VARFÖR I HELVETE DÅ?!

Jag behöver min dator till jobbet och bloggen. Till slösurfande, musiklyssnande och teveserietittande. Jag älskar den som kan hjälpa mig med det här, fast det slutar väl med att jag måste lämna in den på Onoff igen och inte får tillbaka den på två månader... Oh well. Är tacksam för svar innan jag får ett nervöst sammanbrott och börjar rycka stora, blonderade tussar från mitt huvud.

Hej, hej.

Jävla skitdag idag. Jag försov mig och vaknade fyra minuter i åtta, slet på mig kläder och skor och började leta efter bilnycklarna. Det enda problemet var att jag hade glömt bort att jag igår bestämde mig för att skita i att låna bilen och istället gå till jobbet, och när jag väl kommit på att rocksteadybilen stod i morsans garage var klockan redan tio över åtta.

Då började jag ringa till morsan för att tigga skjuts. Inget svar. Därefter ringde jag brorsan. Inget svar. Sedan kunde jag inte komma på någon fler som skulle kunna tänkas vilja skjutsa mig, och började istället ringa efter en taxi. Inget svar där heller, eftersom jag inte hade tillräckligt mycket pengar på mobilen för att kunna stå i den jävla telefonkön. Då var det bara att börja knata hem till morsan på Haga för att antingen ta cykeln eller låna bilen, som vanligtvis står i garaget eftersom att morsan är en läskig hurtbulle som går till jobbet varje dag. Men bara för att livet kände för att kissa mig i ansiktet idag så stod det ingen bil i garaget, och självklart hade jag ingen luft i däcken på cykeln. Så då var det bara att börja vandra mot VK, och klockan nio satt jag äntligen på kontoret. Ful, osminkad och allmänt less på mig själv.

I övrigt idag har spillt ut kaffe över Britts skrivbord för att jag blev så nervös när jag pratade med en snipig och otrevlig tant i sina sämsta år. Och så var det broccoli i pajen som jag köpte på Coop. Och så strular hela mitt liv i övrigt också, och det gör ju inte saken bättre.

Hej, hej.

När jag hade duschat och sminkat mig så jag inte längre ut som Suzzie Tapper, utan som en femåring. Visst är jag lam som bara lägger upp bilder föreställandes mig själv, förresten? Jag vet att jag är det, men jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva om, och jag har någonstans ändå förstått att man får läsare om man fyller sin blogg med typ fyrtio inlägg om egentligen ingenting alls. Jag hade faktiskt över tusen klick igår.

Återigen: kan ni inte komma med förslag eller frågor? Det vore så himla, himla roligt för mig. Men jag tänker inte tjata. Nej, nej. Jag har åtminstone en liten gnutta stolthet kvar i min halvslappa tjugoåringskropp.

Hej, hej.

Dagen efter vi kommit hem från tatueringskryssningen vaknade jag av att Bibi och Johanna stormade in i farsans lägenhet för att dra med mig och Lovisa ut för att käka lunch. Jag hade sovit på ett gäng otroligt varma soffkuddar, eftersom luftmadrassen helt plötsligt bestämt sig för att gå sönder. Dessutom hade jag sovit med smink. Bibi tyckte att jag såg ut som Suzzie Tapper. Ni kan säkert också se likheten.

Hej, hej.

Jag sitter på kontoret och känner mig oduglig, eftersom jag inte har någon direkt uppgift i veckan mer än att svara i telefon och kanske kika lite i jobblådan då och då för att kolla om det finns någon liten annons att knåpa med eller så. Hungrig och trött är jag också. Och har hål i strumpbyxorna på grund av mina kloliknande tånaglar.

Känner ändå att det är lite mycket just nu. Jobbar ju som sagt på Privatmarknad hela den här veckan, och direkt efter det som ledsagare i tre timmar varje kväll. Sedan ska jag även skriva helgtips, nöjesreportage och typ kolla in Joe Labero på torsdag och skriva något om det. Sedan skulle jag även vilja hinna tvätta, städa upp i grävlingsgrytet jag lever i för tillfället, åka och handla mat samt äta middag med Disa och Emil på onsdag som det var sagt. Men det går nog inte. Jag får helt enkelt gå runt och vara skitig och hungrig.

Bella klev upp tidigt på fredagen och pallrade sig iväg för att bli tatuerad av Adde på South of Heaven Tattoo. En old school-puffra. Senare under dagen tävlade Bella och Adde med den underbara skapelsen och vann tredjepris i tävlingen Best of Cruise (tjugofem deltagare allt som allt, verkligen inte illa). Helt sjukt snygg blev den, så det var ju inte så konstigt. Bella är förresten en hårding, så om ni tycker att hon ser plågad ut på bilden har det ingenting att göra med att hon hade ont. Hon frös helt enkelt så mycket för att det typ var minusgrader där tatuerarna höll till. För oss andra blev det inga gaddningar, men åtminstone jag började ångra mig att jag inte bokat tid samt tagit ut tillräckligt med kontanter för att göra någon.

I övrigt på fredagen hängde och slängde vi mest och äcklades lite över alla som faktiskt pallade att supa ännu en dag. Sedan åkte vi tillbaka till farsan igen. Typ.

Robert hälsar.

Jag blev uppbjuden till Joe Hellraiser & The Graverobbin' Bastards av ännu en ung man som kunde dansa bugg (fattar inte vart jag hittar alla). Gud vad jag älskar unga män som kan bugga, det är inte klokt. Den dansanta unge mannen kom från Göteborg och var tjugotre, men det var ungefär all information som jag fick.

En annan rätt spexig sak som hände var att det kom fram en fotograf från samma tatueringstidning som man kan läsa medan man skiter hemma hos Höken som undrade om han fick fota mig. Det fick han, och jag upptäckte att jag var asbra på att bli plåtad när jag var packad. Fotografen sa till och med efteråt att han minsann kunde se att jag blivit plåtad förut. Det har jag inte. I vanliga fall är jag nämligen sjukt obekväm framför okända fotografer och får världens underbett och ser ut som en häst. Efter att jag blivit fotad stod jag och stiftade bekantskap med en ung man i hatt medan Bella och Lovisa också poserade framför kameran. Nu återstår det bara att se om vi får vara med i nästa nummer. Själv har jag ju trots allt bara en enda sketen gaddning (även om den i och för sig är jäkligt stor).

Kring ett på natten eller något gick jag och shoppade med Kalle från Uppsala som bodde i hytten mittemot. Det var festligt, och jag köpte ett halsband med tärningar som jag hade hunnit glömma bort att jag köpt redan tio minuter senare. Då vet man att man har spenderat sina pengar väl!

Resten av natten festade vi norrlänningar typ bara. Det var lite äckligt, för alla rökte överallt i hela båten så det var dimmigt som fan och kring två var Bella och Madde trötta och Lovisa kunde typ inte andas, så de gick och la sig. Kvar var jag och Robert, men efter en inte allt för lång stund så försvann även han. Då hängde jag med Hatt-Mannen i någon timme innan jag dissade honom för att ringa fyllesamtal till SMS-Mannen. Det blev lite dyrt. Jag hade nämligen glömt bort att jag var i Finland. Bra där!

När vi köat i hundra år köpte vi mat som smakade exakt likadant som på Östra Gymnasiet, men som kostade typ etthundrafemtio spänn. Därefter gosade vi in oss i vår hytt (en med fönster, och inte en fattiglappshytt). Först blev det dock en sväng till allas favoritaffär för att köpa dricka. Jag köpte en flaska som är egentligen är anpassad för människor i samma storlek som Tummelisa.

I mitten sitter tjejen som ser ut som en tant. De heta brudarna bredvid henne heter Madde och Lovisa.

Lovisa och Robert. Roberts polare hade bangat, men var lika glad ändå. Han fick ju hänga med oss i ett dygn, för bövelen!

Hej, hej.

Som jag ju berättat så har jag varit på tatueringskryssning till Åbo. Hemskt festligt! Jag vet att min blogg typ bara handlar om karlar, alkohol och rackartyg just nu, men det får ni nog allt försöka stå ut med. Lägger upp lite bilder med bildtexter till så får ni på så vis reda på vad fan det var vi sysslade med under de där tjugofyra timmarna. Aiiight?

Okej. Jag, Lovisa och Robert (båda från Skellhell) mötte upp Bella och Madde i Siljaterminalen vid båten som skulle ta oss med ut på det böljande havet. Medan alla losers stod och köade körde jag ner en ölflaska så långt in i gapet att den nästan kunde röra runt i geggamojan i magen. Okej, kanske inte. God var den i alla fall.

Hej, hej.

Favorit-Julia har skrivit i sin blogg att hon ska börja lägga upp sina senaste SMS, Schulman-style. Vill ni läsa mitt senaste sms? Klart att ni vill!

"Jag har sagt te polarna precis som det är att du är den snyggaste tjejen jag någonsin sett och att jag lyckats bli kär i dig fast jag bara har träffat dig två gånger."

I vanliga fall skulle jag nog ha varit livrädd vid det här laget, men nu känns det faktiskt bara ljuvligt och bra. Så, återigen: tihihi!

Hej, hej.

Det är alltid jobbigt att tömma inkorgen, tycker jag. Vissa SMS måste man ju liksom bara ha kvar på grund av olika anledningar. Här har ni några exempel som undertecknad bara inte kan radera:

"I natt drömde jag att jag låg med en kille som hade knallgrön förhud i våtdräktsmaterial, haha."

"Åh, även fast jag har det bra här så saknar jag er så mycket. OCH DÅ SAKNAR MAN MYCKET! I love my girls!"

"Man får 800 spänn i böter för att man pissar eller super på allmän plats. Jag vet inte vad jag åkte dit för. Jag gjorde båda delarna."

"Har ni kul? Någon tog just fram en gitarr och alla sjunger Wonderwall. Jag kräks."

Hej, hej.

Det kändes ovant, men faktiskt inte helt förjävligt, att stiga upp klockan halv sju i morse. Jag tycker ju faktiskt om att jobba, och nu efter en kopp kaffe är allt i sanning frid och fröjd. Det enda som stör mig lite är att jag inte har några rena kläder och därför har på mig en tröja som blivit missfärgad då jag haft den på mig medan jag blekt håret, samt att blåmärket som jag fick i lördags när jag ramlade ner från ett fönster och in i ett kravallstaket (det var pinsamt, för hela staketet flyttade sig och jag fick hjälp av en man i blottarrock att skrapa upp mig själv från asfalten) ömmar lite.

När vi käkade på något kebabhak under lördagsnatten (fast som den snåla avfallskvarn jag är så käkade jag i och för sig inte något annat än Lovisas salladsrester) var det några invandrarkillar som började prata med mig. De sa att jag såg ut att vara en sådan där svennig tjej som inte tycker om när killar håller upp dörren för mig och betalar min mat och sådant, och det är ju faktiskt helt sant, eftersom jag känner en otrolig stolthet över att faktiskt kunna försörja och klara mig själv. Sedan sa de "Vadå, du är ju ändå okej snygg så jag kan tänka mig att någon skulle vilja betala åt dig.". Då gick jag därifrån. När jag är full accepterar jag nämligen inte att höra något annat än att jag är den snyggaste och vackraste som någonsin vandrat på denna jord. Haha.

Hej, hej.

Nu har jag bestämt mig - det suger att vara tillbaka i Umeå. Lite åtminstone. I Stockholm var det soligt och varmt, inte mörkt och kallt. I Stockholm kunde jag ha på mig mina asheta pumps utomhus. I Stockholm låg jag och Lovisa i en hög i soffan dygnet runt och skvallrade och skrattade tills det gjorde ont i magen. I Stockholm fick jag se två fantastiska band. I Stockholm åkte jag på tatueringskryssning till Åbo. I Stockholm skulle jag inte först jobba åtta timmar på Privatmarknad och sedan tre timmar som ledsagare direkt efteråt. I Stockholm var jag en glad och peppad brud. I Stockholm träffade jag fantastiska och underbara människor som jag redan saknar så mycket att det värker lite i hjärteroten.

God jul och gott nytt år! Schkål!

Hej, hej Umeå!

Allas er favorit är hemma på norrländsk mark igen. Kan inte riktigt bestämma mig för hur det känns, men jag tror att det känns rätt okej i alla fall. Vet inte riktigt vart jag ska börja berätta med tanke på att hela veckan har varit så jävla, jävla, jävla kul och att det har hänt helt bisarra saker, men jag kan ju börja med att berätta om gårdagen och den stora eldsvådan som ägde rum i farsans kök inatt.

Bella, Madde, Blebban, Johanna, Lovisa och jag förfestade hemma hos farsan igår (han och hans fru Anna var på bröllop på något slott) och jag drack mig berusad på Mintu (Gud välsigne Tax Free-shopen på finlandsfärjor). Kring elva drog vi till Odenplan på någon indieklubb som Bibi ville gå på. Den sög såklart, precis som alla indiklubbar som Bibi vill dra på gör. Hela klubben var som ett hål i väggen, personalen var konstig och limmade på en, det kostade hundra spänn i inträde, ölen var svindyr och musiken sög (förutom när de spelade När vi gräver guld i USA, det var king). Sedan var alla fula också. Tyckte mig se en snygg kille, men sedan började han skutta runt som en galning till Håkan Hellström och då kände jag bara avsmak och äckel. Inte för att jag avskyr Håkan Hellström (tycker ingenting om den mannen, direkt), men för att jag inte klarar av smala män som dansar spattigt till popmusik. Sedan har jag inte på min vanliga karl-radar heller, för alla är fula, tråkiga och ointressanta jämfört med SMS-mannen. Klockan tre när stället stängde försvann Bibi med någon kille som såg ut exakt som hennes före detta pojkvän. Vi andra drog och käkade, och sedan vinkade jag, Johanna och Lovisa hejdå till Bella och Madde som skulle åt ett annat håll, innan vi slängde oss in i en taxi mot Södermalm.

När vi kom hem kastade jag mig i närmaste säng för att ringa fyllesamtal och Lovisa gjorde samma sak. Johanna härjade i köket, och helt plötsligt hör jag hur brandvarnaren börjar tjuta och det ryker ur köket. Då har jag tydligen missat helt hur det börjat brinna utav bara fan i brödrosten (som ingen ens använt) och att Johanna försökt släcka branden med hjälp av en brinnande grytlapp. Lovisa visade sig vara en redig kvinna i krissituationer och lyckades släcka branden, och själv bevisade jag återigen att jag absolut inte är en person att lita på när saker och ting skiter sig. Jag skrattade så mycket att jag föll ihop i en hög på golvet, och sedan låg jag bara där och försökte få luft mellan skrattattackerna. När jag väl skrapat upp mig själv från vardagsrumsgolvet började jag städa medan Lovisa och Johanna somnade i soffan, omfamnandes varandra. Det tog seriöst en timme för mig att diska och gnugga bort allt sot från tapeterna och vädra ut den vidriga lukten. Såg fan ut som Askungen efteråt, men fint blev det.

Hej, hej.

Han ba:
"Hoj, hoj! Jag har tänkt på dig prick hela tiden sen i tisdags och verkar inte kunna sluta heller, du har förhäxat mig tror jag! Nu ska jag sova, puss på dig!"

Och Josefin ba:
Tihihihihihihihihi!

Usch, jag har så lätt att bli förälskad och det är så himla dumt. Ser jag någon på affären som är snygg så vill jag typ gifta mig och klämma ur mig några kärleksbarn. Tur att det går över fort.

Hej, hej.

Det är kul att ha gott om pengar, för då kan man köpa en blomma att ha i håret för hundra kronor. Det gjorde jag idag. I plast, typ. På Sivletto. Lovisa lyckades lura Höken att jag köpt en riktig blomma som bara skulle hålla i två dagar, och han gick på det, men så rik är jag inte. Inte så dum heller. För övrigt idag har jag bara köpt en jacka på This Way åt Höken, börjar bli lite less på att shoppa (men hittar jag en Motörhead-tröja i brudmodell så slår jag till).

Ikväll bjöd farsan och Anna oss på käk på kvarterskrogen mittemot, och efter det har jag och Lovisa bara legat i en hög på soffan och glott på teve. Gulle-Blebban var också förbi en sväng och hälsade på och käkade fil med bananer medan jag och Lovisa delade på ett wienerbröd. Blebban går på någon slags diet, medan jag och Lovisa har sagt att vi ska unna oss mat ett okristligt leverne den här veckan. Det är en mycket bättre plan, om ni frågar mig.

Hej, hej!

Jag vill önska alla läsare en riktigt god förmiddag med den här:

Hej, hej.

En sista bild får ni. Den föreställer The Accidents, men är väldigt förminskad. Dessutom är jag världens sämsta fotograf, alltså så värdelös att jag skäms, men skit samma. Jag duger i krig i alla fall. Bilderna på Dropkick Murphys blev jättemörka och dessutom var publiken galen, så det var så svårt att fota. Men ni klarar er nog utan.

Nu ska jag sova.

Kramkalas på Kvarnen.

Hej, hej.

Lite bilder är väl kul? Oavsett vad ni svarar på den frågan så får ni några i alla fall. Här har ni till exempel en på undertecknad tillsammans med mina nya kamrater Fred Tank och snubben som typ sålde t-shirts eller något, som var galen men ganska spexig. Herregud vad man inte är lika snygg halv tre på natten som man var när man just gjort sig i ordning, förresten. Men visst ser jag väl vänlig ut? Eller snarare busig kanske, jag vet inte.

Jag och min snygga tjej.

Hej, hej.

Vi har det verkligen hemskt trevligt här nere i storstaden, jag och min kära Lovisa, och självklart sitter jag på en massa snaskigt skvaller från gårdagen. Vi inledde vår måndag med att gå på stan och handla kläder, öl och annat kul. Mötte även upp med Kattkramaren som bjöd både mig och Lovisa på käk på något Taco-hak, vilket var mycket trevligt. När vi kom hem till farsan så började Lovisa slava med locktången för att ta fram mitt puffigare jag medan jag själv bara satt på mitt feta kvinnoarsle och drack öl. Resultatet blev fint. Jag såg ut lite som Peyton i One Tree Hill, alternativt som Ylvas okända syskon, typ.

Vid halv åtta började vi röra oss bort mot Globen och när vi kom fram drog vi i oss två öl var innan det var dags att kolla in våra gamla vänner i The Accidents. Skitbra, som väntat. Därefter var det dags för Dropkick Murphys att äga sönder scenen, och de var precis sådär fantastiska att jag nästan får hjärtklappning av att tänka på det. Fast jag tycker nog ändå att de två andra spelningarna som jag varit på med dem har varit snäppet bättre, faktiskt.

Efter spelningen mötte vi upp med The Accidents med crew och drog på Kvarnen på Medborgarplatsen, och från att ha varit hur opeppad som helst (jag hade nätstrumpbyxor och högklackat och mina fötter var döda där kring tolv eller något, seriöst jag ville skjuta mig själv och gick till slut barfota på Stockholms snuskiga gator för att slippa smärtan) så förvandlades jag till mitt vanliga glada och peppade jag och svingade bägare och skrattade konstant fram till klockan slog tre. Sedan, goda vänner, sov jag i en lyxsvit på ett flashigt hotell med en kristallkrona ovanför sängen. Det var rätt sweet måste jag säga (annat än luftmadrassen på farsans vardagsrumsgolv).