Hej, hej.

Jag skickade ett SMS till Fredrik förut om att han borde komma hit snart så att vi kan gå på Lycksele djurpark och krama björnungar (fast de kanske har hunnit bli arga och otympliga vid det här laget, det vet jag faktiskt ingenting om). Då fick jag svaret att vi kanske kan dra till Kolmården i helgen i stället, och det vore ju minsann ljuvligt. Underhålla sig en hel dag med djurklappning, svullande och svettig handhållning, typ. Men vi får väl se vad det blir.

Nu: lunch. Jag kommer att börja gråta om det bara finns mimosasallad kvar.

Hej, hej.

Kolla vilken festlig bild jag hittade i VK:s arkiv. Den föreställer Ungjävlar när vi var med i en SVT-produktion på hösten 2002 som hette PS. Jag står längst till vänster och ser ut som en pojkspoling. Bredvid mig står Sara, Elin och Hanna. Kajsa är förmodligen gömd bakom det gigantiska huvudet. Good times!

Det står förresten att Kristina Sahlén har tagit bilden, så vi får väl lita på det då.

Hej, hej.

Livet känns bra, och augusti kommer att bli en ljuvlig månad. Varför? Därför! Men också för att:

1. I eftermiddag får jag äntligen träffa Lovisa igen, eftersom hon kommer hit från Skellefteå för att hälsa på Höken (de är minsann tillsammans nu). Och mig också, så klart. Jag hoppas på mat och häng i någon park

2. Jag åker till Örebro på fredag, där det vankas stughäng och sedan antingen Turbonegro i Karlskoga eller kräftskiva hos Jimpa.

3. Biljetter och bil är fixade till Rassle punkrockfestival. Fredrik snackade om att han skulle fixa in mig gratis, eftersom Accidents ska spela, men när det handlar om just den där festivalen så tänker jag inte förlita mig på sådant prat. Det är verkligen så sjukt många bra band som jag måste se och dessutom en bra bit att åka, så då vägrar jag riskera att stå som ett fån vid insläppet och inte få komma in. No way, Jose.

4. Efter Rassle är det tatueringsdags. Jag har ännu en idé om vad jag vill göra, men det, kära vänner, får förbli en hemlighet.

5. Dagen efter gaddandet drar jag till Örebro igen, där det vankas bröllopsfest och därefter pojkvänshäng på obestämd framtid (eller så länge pengarna räcker). Jag tycker att jag förtjänar en liten semester.

Hej, hej.

- Måste allt vara så jävla flashigt när man är med dig?, undrade en vrång liten tjej vid namn Josefin, när hon och hennes finsmakande kamrat Becker satt på O'learys.
- La-di-fuckin-da, liksom! Varför duger det inte med billig fatöl? Varför måste du vara så märkvärdig?

Efter en stunds övertalning beställde i alla fall Josefin motvilligt in en Samuel Adams till maten. Den visade sig vara välsmakande, och Josefin blev nöjd, trots allt. Några minuter senare lyckades hon dock ändå sunka ner stämningen lite. Kanske för att hon ville känna sig bekväm, eller kanske för att hon helt enkelt är en jävla pajas. Helt säkert kan vi nog aldrig riktigt veta. Det förtäljer inte historien.

Snipp, snapp, snut - så var sagan slut.

Hej, hej.

När jag och Becker käkade en stillsam, men svindyr, middag på O'learys i lördags, snackade vi bland annat om saker som man borde testa att beställa in. Till exempel korsfäst fjäril med törnekrona. Hysteriskt roligt, tyckte vi då. Någon sa förresten häromdagen att min blogg är väldigt intern. Jag förstår inte alls vad den personen pratade om.

Nu ska jag gå hem, lägga mig i fosterställning i duschen och tycka synd om mig själv. Jag har så jävla ont i magen, och jag tror att det kan ha att göra med att jag blöder som ett skadeskjutet djur dessa dagar. Tyck synd om mig, älska mig.

Hej, hej.

"Jag är just nu inne i salongen, snart går jag in i minnesluckan. Stör inte mig då."
Så skrev Bibi i sin blogg i lördags kväll. Det var så djupt att jag blev tårögd när jag läste det. En sådan klockren beskrivning över hur hon troligtvis kände efter en pava vitt, billigt vin, liksom. Fan vad jag saknar den där bruden.

Jag sitter i växeln i veckan, och tycker själv att jag ser väldigt proper ut. Eller som en bibliotekskäring, som Fredrik skulle ha sagt. Det har blivit lite lugnare nu, så nu behöver jag inte ägna all min tid åt att hjälpa kunder (genom att förse dem med cigaretter och tidningar, till exempel) och koppla samtal, utan kan också ägna lite tid åt att boka flygbiljetter så att jag kan pallra mig till Örebro på fredag. Jag behöver en liten semester till Gnällbältet känner jag.

Hej, hej.

Min kollega Malin hittade en fruktansvärt rolig bok från 1964 i ett skåp vid växeln för en liten stund sedan. "Sätt och vett i telefon", heter den och innehåller otroligt många värdefulla tips för en växeltelefonist. Nedan kan ni läsa några väl valda utdrag ur boken:

"På de personliga besöken läggs all tänkbar möda ned för att göra dem så angenäma som möjligt; man har väntrum med tidningar, man kanske bjuder på cigaretter..."

"Det är inte allom givet att låta så kvittrande glad som Sickan Carlsson, men man kan, om man vill, lägga in lite extra mjukhet och vänlighet i telefonrösten."

Växeltelefonisten: (Svarar på påringningen utan dröjsmål) "Försäkringsbolaget, godmiddag."
Kunden: "Godmiddag, det gällde en hemförsäkring."
Växeltelefonisten: "Ett ögonblick så kopplar jag till herr Jonsson..."
Kunden: "Tack."
Andersson: "Herr Jonssons telefon, Andersson."
Kunden: "Det här är disponent Svensen. Det gäller en hemförsäkring"
Andersson: "Ett ögonblick, disponent Svensen, ska jag kalla på herr Jonsson, som har hand om den saken. (Lägger ena handen över lurens taltratt och kallar på kollegan, räcker honom luren efter att ha talat om att det är disponent Svensen om en hemförsäkring.)
Jonsson: (Avstår från att stoppa pipan i munnen) "Goddag, disponent Svensen, detta är Jonsson."

Hej, hej.

Min kollega Malin hittade en fruktansvärt rolig bok från 1964 i ett skåp vid växeln för en liten stund sedan. 'Sätt och vett i telefon', heter den och innehåller otroligt många värdefulla tips för en växeltelefonist. Nedan kan ni läsa några väl valda utdrag ur boken:

'På de personliga besöken läggs all tänkbar möda ned för att göra dem så angenäma som möjligt; man har väntrum med tidningar, man kanske bjuder på cigaretter...'

'Det är inte allom givet att låta så kvittrande glad som Sickan Carlsson, men man kan, om man vill, lägga in lite extra mjukhet och vänlighet i telefonrösten'

Växeltelefonisten: (Svarar på påringningen utan dröjsmål) 'Försäkringsbolaget, godmiddag.'
Kunden: 'Godmiddag, det gällde en hemförsäkring.'
Växeltelefonisten: 'Ett ögonblick så kopplar jag till herr Jonsson?'
Kunden: 'Tack.'
Andersson: 'Herr Jonssons telefon, Andersson.'
Kunden: 'Det här är disponent Svensen. Det gäller en hemförsäkring'
Andersson: 'Ett ögonblick, disponent Svensen, ska jag kalla på herr Jonsson, som har hand om den saken. (Lägger ena handen över lurens taltratt och kallar på kollegan, räcker honom luren efter att ha talat om att det är disponent Svensen om en hemförsäkring.)
Jonsson: (Avstår från att stoppa pipan i munnen) 'Goddag, disponent Svensen, detta är Jonsson.'

Hej, hej.

Igår låg jag och slökollade en stund på något av alla hjärndöda program på MTV som handlar om kändisar, och såg då ett litet inslag om Lindsay Lohan. Vet inte exakt vad det handlade om, men det fokuserades väldigt mycket på att hon blivit fotad två gånger utan trosor. Jag är inte så intresserad av kändisar över huvud taget (jag är mer förtjust i lokalt skvaller, typ 'titta nu går grannkäringen i bikini igen'), men jag kan ändå inte låta bli att fascineras över det faktum att många verkar välja att inte använda trosor. Händer det aldrig att kändisar skrattar så mycket att det läcker lite kiss? Hur kan de vandra omkring på vår jord utan att ha någonstans att placera sin Tena vuxenblöja? Jag förstår inte.

Hej, hej.

Cyklade upp till sjukhuset igår och hälsade på Höken, och förutom att han hade på sig landstingets mysdress, hade tappat tio kilo samt odlat en vidrig tusenfoting på överläppen så var han sig faktiskt lik. Jag överlämnade en present från mig och Lovisa (I en annan del av Köping, säsong ett) och stannade och surrade i två timmar och kollade på när han tvingade i sig en portion mat som såg ut som spädbarnsavföring. Väldigt trevligt var det, minsann.

Efter sjukhusvistelsen så drog jag hem till morsan för att kolla posten och vattna hennes blommor (vilket helt seriöst tog tjugo minuter, och återigen gjorde mig påmind om varför majoriteten av växterna i min lägenhet är lika fejkade som mitt blonda hår). Sedan var jag för trött och lat för att cykla hem, och spenderade i stället natten på soffan i hennes lägenhet.

Fredrik är i Österrike just nu för att gå på bröllop. Accidents-Danne och hans Anna ska gifta sig, och jag har faktiskt blivit bjuden på det där bröllopet av Anna när hon varit i fyllan, men sådant kan man ju inte riktigt förlita sig på, så i stället taggar jag nu inför bröllopsfesten i slutet av augusti. Det är alltid rätt drygt när Fredrik är ute och flänger i Europa, eftersom det blir mycket mindre telefonpratande och sånt. Det enda som hjälper mot den enorma saknaden är då att supa sig redlös, och just därför ska jag festa med min privatmarknadskollega Jacob och hans vänner på Ålidhem ikväll.

Hej, hej.

Det är ofta mycket problematiskt att välja rubrik till sina inlägg i bloggen, så jag tycker att jag gjorde mig själv en stor tjänst genom att börja alla rubriker med "Om...". Det blev inte roligare, bara lite enklare, liksom.

Någon som däremot är väldigt rolig ibland när han sätter rubriker är Lennart Holmlund - festlig karl (och det tycker jag faktiskt efter att ha träffat och pratat med honom, trots att han sagt till en reporter på VK att anledningen till att jag har många läsare bara är för att jag har så många polare) och kommunalråd. Här är några exempel:

"Könsstympning är förbjudet. Vad kommer FRA motståndarna att göra?"

"Demokratin inom EU, Fotboll och trav"

"Bostadsproblem för unga. Skjut mera säl"



Störtskönt! You crack me up, dude.

Hej, hej.

Höken ligger inlagd på sjukhus efter en halsmandelsoperation som gått käpprätt åt helvete (eller, det är väl egentligen läkningen som inte gått så vidare bra, såret i halsen har liksom gått upp och karln har bland annat ägnat sig åt att svälja en halvliter blod), så jag ringde igår under telefontiden för att kolla hur det var med honom och för att snacka lite skit. Då berättade Höken att han, på grund av denna långa sjukhusvistelse, inte kommer ha råd att åka på Rassle Punkrockfestival i sommar, vilket känns mer än deppigt. Jag hade verkligen sett fram emot att få hänga med både Höken och Gustaf på den där festivalen. Kröka och kolla band tillsammans och såklart höra dem reta mig dagarna i ända, precis som förr i tiden innan Gustaf flyttade till Spettekakans land.

Igår låg jag på soffan och läste i kokböcker jag fått genom åren, men som jag aldrig ens bläddrat i, och fann då ett recept på kyckling madras. Då kom jag att tänka på ett klassiskt skämt som jag fått höra varje gång Höken, Gustaf och jag gått förbi en indisk restaurang:
"Kolla Höken, den här restaurangen har en maträtt uppkallad efter Josefin... Madras(s)gryta!"
Och så lite hästgnägg och high five på det.

Herregud vad jag saknar mina grabbar.

Ett stolt ögonblick i mitt liv.

Hej, hej.

Det är ju för fan visfestivalen på Holmön i helgen! Är det ingen som vill åka?

På bilden ovan ser man hur fantastiskt roligt jag hade förra året när jag var där tillsammans med Blebban och Johanna. Multiplicerar man antalet krokiga fingrar som jag håller upp med sjuttiotre så får man svaret på hur många öl jag hade druckit. Good times, good times.

Hej, hej.

Jag är väldigt dålig på att svara på mail och kommentarer, och jag har konstant dåligt samvete över det. Hur som helst så blir jag alltid väldigt glad när ni skriver (förutom när ni är elaka, då tycker jag förstås att ni är rövhål).

Jag fick i alla fall en fråga från "J on Apb" om jag har en piercing i tungan. Det har jag inte, och det främsta skälet till det är att jag inte vågar pierca mig där. Detta eftersom tungor är som köttklumpar som lever och frodas i munnen, alternativt några slags blötdjur. Jag tycker att det är snyggt men otäckt, kan man säga. Själv har jag två skräckhistorier när det kommer till kroppsutsmyckningar.

Den första utspelade sig när jag kom hem efter att ha varit på Augustibuller 2004. Jag skulle duscha hemma hos Robert, och upptäckte helt plötsligt en knöl i bröstet. Jag trodde på fullaste allvar att jag fått bröstcancer, började stortjuta, cyklade till akuten, satt där i fem timmar och blev klämd på pattarna av en läkare som konstaterade att det var piercingen i bröstvårtan som gett mig en infektion. Sedan dess har jag ingen piercing där mer.

Den andra läbbiga historien är från andra året på gymnasiet när jag bestämde mig för att låta en klasskompis och hennes polare pierca mig i septum. Vi satt på en bänk vid skåpen, det knakade när nålen gick igenom brosket, blodet sprutade åt alla håll och efteråt höll jag på att svimma. Men den sitter kvar än, och jag älskar'n.

Hej, hej.

En händelse från helgen i Åsele, som jag skrattar högt bara jag tänker på den, är att jag trodde att Sven (som kanske är världens snällaste och trevligaste) slog mig på käften. Vi gick omkring på ungdomscampingen och vimmelfotade och snackade med folk till reportaget, och kom in på folk som blir aggressiva i fyllan. Sven sa då något i stil med:
- Ja, man frågar typ vad klockan är och får svaret 'DET SKA VÄL DU SKITA I!'.
Och just när Sven säger detta så känner jag hur jag får en fet jävla smäll i ansiktet.

Jag var helt övertygad om att det var Sven som bara ville demonstrera exakt hur arg någon som är full kan bli om man frågar dem vad klockan är, men så ser jag först en fotboll, och därefter två brudar komma springandes högröda i ansiktet, ropandes förlåt. Ont som fan gjorde det, men jag skrattade ändå så att jag höll på att pissa ner mig.

Hej, hej.

Batterierna i min kamera dog typ så fort jag var framme i Åsele, så den kanske inte mår så bra som jag trodde. Hur som helst gick det att ta några bilder, trots att man inte kunde se riktigt vad man gjorde i displayen, så jag passade på att fota mig själv på mitt lyxiga hotellrum. Jag kände mig lite som Carrie Bradshaw där jag satt och skrev reportage med min lånade Mac och hade den fantastiskt lyxiga furupanelen som bakgrund och en teve med hela fyra kanaler (ettan, tvåan, fyran och en tysk kanal där alla filmer var dubbade). Nu knullade jag inte någonting i inlandet, av förklarliga skäl. Annars hade jag nog döpt om min blogg till Sex and the Åsele.

Hej, hej. Greetings from Åsele!

Jag och Svennebanan är sedan igår eftermiddag på plats i Åsele, och det är minsann riktigt festligt här ska jag be att få tala om! Det enda som framkallar panikångest hos mig just nu är bara det att precis all täckning på min mobil försvann någonstans kring Bukfettsträsk, och att det nu varken går att ringa eller sms:a till eller från min mobil. Jävla Parlino.

Gårdagskvällen ägnade vi åt att skriva reportage från Marknadsträffen bland fina bilar, raggare och Elvisimitatörer. Senare på kvällen drog vi tillbaka till Trillens festplats och vimmelfotade när ungdomarna krökade i skogen, lyssnade på hårdrock och dansade på skumdiscot. En hel del brudar i fjortonårsåldern blev betuttade i Sven, och själv blev jag stoppad av karlar som ville bjuda mig på åkturer i skruttiga gamla bilar samt frågade om de inte fick bjuda mig på en "färgglad kärringgrogg".

Under hela dagen idag har datorn varit knäpp (något glapp i sladden, typ), så i stället för att blogga har jag legat i sängen och kollat på Saltkråkan och sovit. Vid halv tre var det dags för mig och Svennebanan att dra iväg och spana in marknaden samt kolla in Adam Tensta. Varmt som fan är det ute, och helt otroligt bra stämning. Me like.

Snart tänkte jag dra iväg och köpa mig en chipsmiddag från Statoil. Sven är för tillfället och käkar middag med sin tjej, men senare ikväll, när han är tillbaka, så ska vi ut och träffa folk igen till två reportage till måndagstidningen. Blir guld det.

Hörs senare.

Hej, hej.

Arbetsdagen börjar lida mot sitt slut, och snart sitter jag i en bil på väg mot Åsele. Jag vet fortfarande inte så mycket om vad som väntar mig, så det känns minst sagt lite spännande det här. Mest nyfiken är jag över vart Sven har fixat boende åt oss. Jag vägrar tält, baksätet på en bil och flaket på en pickup, men jag behöver nog inte oroa mig så mycket över att det skulle bli något sådant.

Undertecknad kommer givetvis att blogga under helgen och troligtvis slänga upp en del bilder, så nu följer ni väl mitt lilla inlandseäventyr, va? Härligt.


OTROLIGT VIKTIG UPPDATERING!
Sven har meddelat att vi ska bo på Åsele Wärdshus. Ljuvligt!

Hej, hej.

Som genom ett mirakel började min digitalkamera fungera ikväll efter att ha betett sig drygt och svinigt i snart ett år. När jag kopplade in den i datorn hittade jag den här bilden på en fin gammal plansch som jag köpte i Vännäs för typ en femtiolapp och som nu hänger i min hall. Avundsjuka, huh? Jag har längtat så efter att få visa upp den för er.

Hej, hej.

I morgon, så fort jag har nattkopplat växeln, så ska jag ut på äventyr. The happy bunch från Västerbottens-Kuriren vill nämligen att jag ska rapportera från Åsele marknad hela helgen, så typ kvart över fyra tar jag min lånade Mac och sätter mig i bilen tillsammans med VK-Sven som ska fotografera. Jag har ingen aning om hur långt det är dit, var vi ska bo och hur länge vi ska vara där, men jag tror att jag har koll på nästan allt annat, och packningen står redan i hallen. Det är faktiskt inte så lätt att veta vad man ska ta med sig när man ska ut på äventyr, så det var tur att jag hade en noga genomtänkt packlista:

[X] Crocs
[X] Crocssmycken (5 st, man vill ju kunna variera sig under helgen)
[X] Ylande-varg-i-månsken-tröja
[X] Indianhövding-i-månsken-tröja
[X] Gubbar-med-liten-kuk-kör-Saab-tröja
[X] Ljusblå bootcutjenas med strass
[X] En rolig tuta
[X] Öl-hjälm
[X] Alkoläsk och fulöl

Det ska fan bli rätt roligt, det här!

Hej, hej.

I morse åkte Fredrik hem till Örebro, eftersom han har some business to take care of. Mitt hjärta blödde då jag dödstrött cyklade hem från jobbet och insåg att han inte skulle komma stapplande ut i hallen iförd kalsonger och med dregel på kinden och krama om mig. Fy fan, att ha ett långdistansförhållande är värdelöst, men som tur är så kommer jag att pallra min kontorsbleka röv söderut om bara ett par veckor.

Kolla meddelandet som någon hade lämnat på min badrumsspegel, förresten! Nu undrar jag bara om någon kan svara på vem Tjorven är, hur Tjorven har fått nyckel till min lägenhet och hur fan Tjorven har mage att kladda på min spegel med en kajalpenna.

08.07
Telefonen ringer för första gången idag. Det är någon som är glad, för ovanlighetens skull. Jag plockar åt mig en korsordsbilaga från Expressen för att fira att det faktiskt inte är alla människor i Västerbotten som vaknar på fel sida av den fula gamla furusängen och känner att det första de vill göra på morgonen är att ringa och skälla på en okänd människa.

09.07
Jag lyckas få igång radion. Får höra Mercy med Duffy för första, men definitivt inte sista, gången idag. Får strax därpå höra Empty room med Sanna Nielsen, och vet att jag även kommer att hinna höra den låten så många gånger idag att jag tillslut tar mitt liv genom att banka mig själv i tinningen med en tejphållare.

10.07
Bläddrar i Expressen och kollar på dagens MMS på sidorna som kallas Läsarnas Expressen. Tänker att jag verkligen inte förstår varför folk skickar in bilder på sina barn eller hundar. Tänker att det både vore roligare och mer intressant att se bilder av ett äckligt sår, till exempel.

11.07
Sitter och försöker komma fram till vad som händer, men det händer faktiskt ingenting speciellt. Hör bara ännu en skitlåt på radion och ångrar att jag inte tagit med mig egna skivor idag. Får även ett sms från Fredrik där han skriver att han ska köpa lysrör och glödlampor till min lägenhet samt högtalare till min laptop. Bussig karl, det där.

12.07
Får höra Shooting star med Amy Diamond och blir som ett barn på julafton. Ska snart äta som om det inte fanns någon morgondag, väntar bara på Samane som ska byta av mig i växeln.

AUGUSTIBULLER INSTÄLLT

Augustibuller 2008 är inställt! Vi trodde att vi hade lösningen och kunde göra det så bra som möjligt för er, våra besökare, genom att arrangera en Lördagsfestival. Under dagen har vi upptäckt att så inte är fallet. Allt för många har varit missnöjda med lösningen. Vi vill ge er chansen att få tillbaka pengarna ni har betalat för biljetten och ställer därför in det planerade arrangemanget. Vi arbetar på lösa problemen som återstår och kommer att ge mer information så snart vi kan.

Vi vill tacka alla ni som har trott på oss och givit oss erat stöd. Hoppas ni alla har förståelse för den uppkomna situationen och hittar något annat roligt att göra första helgen i augusti.

Vi vill rikta ett stort tack till alla som hjälpt oss genomföra den här fantastiska festivalen i alla år, utan er hade det aldrig gått!!

Stay true to what you believe in,

Augustibuller crew

Kanske inte helt oväntat ändå, för även om det var härligt av arrangörerna att försöka rädda situationen, så var inte lösningen speciellt bra för alla de festivalbesökare som inte kommer från Lindesberg med omnejd. Vart ska man till exempel bo om man åker hela vägen från, låt säga, världens bästa stad Umeå, och det inte finns någon camping, och hotell och vandrarhem är reserverade till banden? Ska man bara driva omkring då under en hel natt? Nej fan, det går inte. Synd att en sådan fin festival gått i graven dock, för det har varit fem mycket fina augustihelger som jag spenderat där bland punkare och avföring.

Hej, hej.

Jag sitter halvnäck framför datorn och lyssnar på Hadar Kasch, och Fredrik står vid spisen i kalsonger, typ en meter ifrån mig, och lagar mat så att jag ska få med mig något att äta till lunch i morgon (och så att det kanske finns något för honom själv att trycka i sig klockan tre i natt). Idag diskade han all disk också, och nu när jag sneglar mot hans kalsongprydda röv så känner jag i hela min arma brudkropp att det faktiskt inte finns någon finare karl än honom i hela världen.

Hej, hej.

I min lunchlåda idag ligger endast två ledsna knäckebrödsmackor som jag gjorde i morse, eftersom jag och Fredrik käkade och drack några öl på båten i kvällssolen igår och därför inte lagade någon mat hemma hos mig. Becker och Lovisa var minsann också med, och när vi ätit färdigt så tog vi en roadtrip till Holmsund i Lovisas bil, som inte har AC, men likväl KD (korsdrag), för att hämta upp Emelie från jobbet. Det var fint. Ikväll ska vi också ut och åka lite bil med Lovisa, eftersom Fredrik vill se havet.
"Den gamle och havet!", brölar han ibland.
"Ja, det är du det.", svarar jag.

AUGUSTIBULLER XS
Då årets biljettförsäljning varit lägre än någonsin och konkurrensen mellan alla festivaler aldrig varit tuffare tyckte vi att det krävdes en förändring. Istället för att ställa in festivalen helt kommer vi att slå ihop all dagar och erbjuda er en galen konsertkväll på lördagen den 2 augusti. Vi kommer att presentera de fetaste banden på två scener mellan 15-02. Matförsäljare och stort öltält kommer att finnas på plats.

Eftersom vi inte kan återköpa redan sålda biljetter bjuder vi dig som redan köpt en biljett för tre dagar att ta med en kompis, två för priset av en. Tyvärr innebär den här förändringen att vi inte kommer att kunna ha någon camping på årets festival. Lördagsbiljetter kommer att säljas som vanligt på hemsidan för 300 kronor.
Så ta chansen och upplev en grym konsertupplevelse med bl a Millencolin & Propagandhi och alla de andra artisterna som vi presenterar under morgondagen.

AB crew

Dra på trissor! Inget 'riktigt' Augustibuller i år, alltså. För mig gör det dock inte så mycket, eftersom jag nog ändå inte skulle få ledigt från jobbet, och typ ändå bara vill se Accidents och några band till (de flesta från Umeå, faktiskt). Nu hoppas jag bara att Accidents får spela den där lördagen, och att Fredrik fortfarande kan fixa in mig gratis och ge mig alla de förmåner som man får om man är en jävla starfucker.

Hej, hej.

Hämtade Fredrik på flygplatsen i fredags kväll och hade hoppats att vi skulle hinna dra till Trädgården för att se Cameltoe (med en webbutvecklare bakom trummorna), men eftersom planet var rejält försenat så blev det hemfärd direkt. Fredrik var dessutom pisstrött, förmodligen eftersom han druckit sig full på Arlanda på grund av nervositeten över att flyga ensam ("I love you ja e kung i backstageområdet ja ha sprutat all jordens parfym på mig utan att handla nu hänger ja i espresso baren ja kan flyga jag e inte rädd"), så det var kanske lika bra att det blev soffan i stället för krogen. Lite synd dock, för jag hade taggat rätt länge inför spelningen.

I lördags steg vi upp tidigt och käkade en svennig frukost och läste tidningen, och sedan tog vi bilen som jag lånat och drog in till stan för att gå på apoteket och bolaget, bland annat. På Rådhustorget blev vi stoppade av någon full snubbe i cowboyoutfit som hade svensexa och som ville bli fotad med oss samt att vi skulle köpa en skiva med Creedence-covers som han hade spelat in samma morgon med lite Jägermeister innanför västen. Givetvis köpte jag ett exemplar.

Väl hemma från stan så lade jag och Fredrik oss på gräsmattan utanför mitt hus och lyssnade på Lasse Berghagen och käkade pizza, och efter att ha gjort det i några timmar gick vi in och tankade hem precis all gammal trallpunk som vi kunde komma på och började dricka öl, eftersom vi bestämt oss för att haka på Sandra och hennes karl till Täfteåfestivalen. I Täfteå var det för övrigt riktigt schysst som vanligt (men myggen kunde dra åt helvete), och jag träffade dels polare från stan, men även ett gäng skellefteåbor som jag inte träffat på ett tag. AC4, typ det enda band jag såg, var jävligt bra (precis som förra gången jag såg dem, Lyxzén är fan inte så tokig på scenen, alltså).

Undertecknad blev under vistelsen i Täfteå stoppad av en jättegullig tjej i fyraårsåldern som såg ut som Skrållan i Vi på Saltkråkan som bara stod och blockerade vägen för mig. Jag fattade ingenting förrän hennes lilla kompis i samma ålder utbrast: "Men hallå, fattar du inte att vi vill ha pengar att köpa godis för?!". Det hade jag inte alls förstått, men började genast gräva i plånboken. Tyvärr har jag råkat slita sönder mitt myntfack (fråga mig inte hur det gick till, jag har väl för starka nypor helt enkelt) och kan inte förvara något där, så då fick det bli sedlar istället, och det minsta jag kunde hitta var en femtiolapp. Skrållan med sällskap slutade blockera vägen och förvandlades till två mycket nöjda barn, vilket ni säkert förstår.

Igår sov vi typ till klockan fyra, men tog sedan en liten promenad till Coop och handlade lite mat. När vi kom hem var vi pariga och lagade mat tillsammans, och sedan kom Ylva förbi och hängde ett tag. Sedan gick vi och la oss (både jag och Fredrik gillar det där med att sova, det är bra).

Det var min helg det. Blev som en jävla roman, det här. En jävligt dåligt skriven sådan. Sorry.

Hej, hej.

I veckan är det jag som är växelhäxa. I veckan är det jag som kopplar samtal helt fel, lyssnar på kommersiell radioskit och får panik när någon engelsktalande ringer och ställer skumma frågor. Det är faktiskt rätt kul att sitta här, men samtidigt så känns det ju såklart rätt värdelöst att jobba när jag har en karl som ligger hemma i min varma säng och dreglar och drömmer märkliga drömmar.

Helgen har förresten varit hur bra som helst, men ni får höra mer om den senare. Snart ska jag nämligen krubba matlådan som Fredrik gjorde åt mig igår (vet ni hur guld det är att han är utbildad kock?) och kanske ta en liten promenad i solen.

P.S. Än är jag inte avskedad. In your face, ditt gamla sviskon! D.S.

Hej, hej.

"JAG HAR INTE FÅTT TALTIDNINGEN PÅ TVÅ DAGAR! JAG KÄNNER VÄSTERBOTTENS-KURIRENS VD, OCH JAG SKA FÅ DIG AVSKEDAD!!!!"

En tvåhundrafemtio år gammal man ringde och var rosenrasande, och tyckte att det var mitt fel att radiotidningen har haft tekniska problem sedan igår. Några dagars kompensation och lite hederligt smörande från undertecknad var inte tillräckligt, så nu är minsann det kokta fläsket stekt. Tur att min pappa är starkare än hans pappa.

Hej, hej.

Jag försökte få tag på Johanna tidigare ikväll genom att söka på Eniro. Jag hittade henne och slog en pling, men måste antingen ha skrivit fel på någon siffra eller fått tag på helt fel nummer. Hur jag vet det? Jo, för att jag just fick ett sjukt roligt sms från en karl i Stockholm:

"Hej, dagens 'one million dollar question' var ju så klart vad en josefin isaksson från Umeå ville mig. Svaret blev att internet är fantastiskt. Varför? Jo för att jag med hjälp av det räknat ut att jag antagligen är en tillfällig felringning eller någon av 'SVARA INTE!' eller 'Störande kukhuvud' i din telefonbok. Tror dock mer på det första alternativet. Är hur som helst väldigt road av det hela, och är min teori helt fel är det än mer roande. /Mr. Fel nr"

Förresten så lyckades jag flytta över hela telefonboken till slut. Triumf! Tack till bloggläsaren som med värdefulla tips fick mig att fortsätta kämpa.

Hej, hej.

Nu är jag minsann arg, ledsen och besviken igen, ty jag kan för i all världen inte förstå hur jag ska få över alla mina gamla nummer nu när jag har bytt till Parlino. Jag har fan försökt allt. I min telefonbok finns visserligen många nummer kvar, men det är jävligt många som är borta också, och som jag inte kan i huvudet.

Kan jag ringa till fina nöjesredaktören Anna Lundström? Nej, det kan jag inte. Kan jag ringa till Johanna? Nej, det kan jag inte. Kan jag ringa till Sandra? Nej, det kan jag inte. Kan jag ringa till Bibi? Nej, inte det heller.

Kan jag ringa till personen som går under signaturen "SVARA INTE!" i min telefonbok? Ja, det kan jag. Kan jag ringa till personen som går under signaturen "Störande kukhuvud" i min telefonbok? Ja, det kan jag minsann också göra. Kan jag ringa till Berndt som är lärare på byggprogrammet på Dragonskolan? Japp. Kan jag ringa till norrmannen Terje som jag och Ylva träffade i Hemavan, eller den där fjanten som hade en flickvän som var 'underbar med tråkig' och som ville bjuda mig på middag och troligtvis idka älskog? Ja, dom också. Kan jag ringa till alla andra människor i världen som jag inte vill eller behöver ha kontakt med? Självklart kan jag väl det, och det gör mig galen.

Hej, hej.

Vill bara meddela mina nära och kära att ingen kan nå mig på min mobil just för tillfället. Detta eftersom jag har bytt till Parlino (vilket Fredrik också har gjort, så att vi ska kunna ringa gratis till varandra), men inte har hunnit sätta in mitt nya sim-kort än. Jag är alltså ingen Halebop-tjej längre.

Nu vet ni det.

Hej, hej.

Jag kollade på Den lilla sjöjungfrun innan jag somnade igår, och den var fan i mig bättre nu än för femton år sedan. Detta för att man nu la märke till en massa festligheter, som till exempel att...

... prins Eric ser ut som en ung Martin Timell.
... det låter som att hon som gör den svenska rösten till Ariel snackar med en märklig tysk brytning (men tydligen är det Sissel Kyrkjebø som gör rösten, och hon kommer väl ändå från landet Lusekofta?).
... kung Triton är en egocentrisk motherfucker som blir rosenrasande när hans egen hyllningsfest med tillhörande hyllningslåt blir avbruten på grund av att Ariel (hans dotter, för helvete!) inte ligger utfläkt i en mussla iförd snäckskalsbehå och trallar som hon ska.
... Ursula, sjöhäxan, kallar Ariel för slyna.
... prins Eric spelar flöjt hela tiden.

Hej, hej.

Det händer inte så värst mycket för tillfället. På jobbet är det lugnt (förmodligen eftersom hela Västerbotten äntligen verkar ha gjort sina semesteruppehåll för den här sommaren och för att vikarierna på distributionen nog kan sina distrikt vid det här laget), och hemma så förbereder jag mig mest inför fredagen då banditen från Örebro kommer hit. Städar, bakar bullar och gömmer gamla skolkataloger, ni vet.

Nyss ringde en kvinna och ville sätta in en dödsannons. Jag frågade, precis som alltid, om hon ville ha annonsen i både VK och VF, varpå följande konversation ägde rum:
"VS? Vad är det för tidning?"
"VF? Västerbottens Folkblad."
"Jaha, jag trodde att du sa VS, och att det var någon ny tidning."
"Nej, jag kan bara inte prata rent. Jag är tjugo år gammal och har tandställning."
Sedan kluckade vi tillsammans i en liten stund.

Efter jobbet ska jag och Samane träna igen (vi har börjat träna tre gånger i veckan i VK:s gym, och jag blir så himla avundsjuk över hur snygg Samane är efteråt medan jag ser ut som en knallröd svenne-gris), och idag har vi även lyckats få med oss de andra semestervikarierna, Jacob och Robert, här från Privatmarknad. Blir nog festligt. Därefter måste jag pallra mig till Coop på något sätt för att storhandla (bland annat dammsugarpåsar, vilket jag aldrig köpt i hela mitt liv) och sedan dra hem och fortsätta med städningen.

Så spännande är mitt liv för tillfället.

Hej, hej.

En jävligt rolig grej med Fredrik är att han ofta vaknar mitt i natten, kliver upp och går till kylen. Sedan tar han en stor tugga ur typ osten så att det ser ut som att en gigantisk råtta har varit framme, och går därefter tillbaka till sängen och lägger sig och fortsätter att dregla och drömma att vi är vampyrhajar som äter gothrockare på festivaler ('Du i min dröm ja hade va vi haj vampyrer helt sjukt men vi va ändå lyckliga och så va vi på en svin bra festival där det bara va goth rockare som vi bet armar och ben av sen simmade vi i en sjö och jaga gigantiska muränor och ålar som vi oxå bet va sjuk dröm undra vad det betyder?').

En annan rolig grej med Fredrik är att han kommer hit på fredag då han får semester. Jag har redan börjat förbereda mig genom att handla tuggvänliga ostar.

Hej, hej.

Man får höra mycket roligt här på Privatmarknad (annons- och abonnemangsavdelningen, för er som inte visste). Nyss ringde till exempel en karl till mig.
Han: - Hej, jag heter Nykvist, och jag skulle vilja sätta på min tidning!
Jag: - Hej, jag heter Isaksson, och för mig får du sätta på precis vad du vill. Jag är inte den som dömer. (Fast det sa jag såklart inte, vilket ni säkert förstår.)

Det är även väldigt många som vill "stoppa upp" tidningen. Även där så tycker jag att det är helt okej. Något jag dock inte förstår är varför man måste ringa och berätta det.


Jag är förresten mycket gladare igen. Det känns som att allt kommer att ordna sig. Det brukar ju göra det, liksom.

Hej, hej.

Jag lever och har hälsan, men har inte orkat blogga. Det har hänt en väldigt jobbig grej som gör att jag mår väldigt dåligt, och när jag mår väldigt dåligt så blir bloggen ofta lidande. Just nu är jag väldigt glad över att jag har mitt jobb och alla roliga och underbara kollegor så att jag känner mig som mitt vanliga, glada jag för några timmar, för så fort jag kommer hem till min tomma lägenhet känns det mesta helt åt helvete igen. Jag skriver inte om jobbiga och allvarliga saker - det är inte min grej - och vissa saker känns liksom både ointressanta och alldeles för privata för att de ska få utrymme här. I min blogg ska det bara stå trams, men tyvärr så känner man sig sällan på humör för att skriva just det när man mår såhär. Jag lovar dock att jag ska försöka skärpa mig och börja uppdatera som vanligt igen. Och svara på era roliga kommentarer. It's a promise, lovers.

Om ni skulle vara nyfikna så kan jag ju i alla fall säga så här:
Jag är fortfarande tillsammans med Fredrik och allt är bra.
Ingen har dött.

Nu ska jag snart dricka kaffe på Privatmarknad och fortsätta hålla tummarna för att vädret ska bli bra igen. Jag for ju för bövelen hem på lunchen för att hämta mina vanliga kläder (jag är vaktmästare och har skitiga arbetarbrallor på mig idag) så att jag och Samane skulle kunna hänga på en soldränkt uteservering i eftermiddag. Jag kommer att bli mäkta besviken om det inte blir så.