Hej, hej.

Jag fick ett brev idag:

'Vad menar du egentligen med 'snuskfarbröder och övrig gapig publik'? Betyder det att också att tjejer som tapetserar väggarna med bilder på pojkband är 'snusktanter' eller att dom som hejar på UIK är en gapig 'publik?' Eller är det helt enkelt så att du är
Fördomsfull?
Nedlåtande?
Diskriminerande?
Oerfaren?

Ja detta är ett mysterium som du borde förklara och reda ut för läsarna.'


Okej. Detta brev handlade om en 'Josefin gör helg' som publicerades i våras, så vi kör en 'Josefin reder ut', nurå:


CHECK! CHECK! CHECK! CHECK!

Två trendsetters.

Hej, hej.

Satt och bläddrade i senaste numret av City-magasinet på lunchrasten, och den hade minsann något slags modetema. Läste bland annat ett vimmelreportage som handlade om klubbmode, och tänkte då på att folk verkligen ser så jävla märkliga ut när de går ut och lever djävulen.

Ett exempel:
För typ två veckor sedan var jag ute och gjorde ett krogreportage till nöjessidorna, och besökte då Umeå Beat Collective på Scharinska. Där såg jag en tjej som hade en halv boxbumboll i plast på skallen. Väldigt käckt! Dock inte så originellt som hon nog trodde, för vem fan har inte haft en sådan på skallen, liksom? Redan tjugohundrasju var ju faktiskt både jag och Ylva riktiga boxbumbitches.

Hej, hej.

Fick just ett sms av Fredrik:
"Hörru du Kerstin! Nu får du väll ta och blogga lite vi i gnällbältet vill ju ha något att läsa!"

Så, okej då, jag får väl ta och göra det då. Men jag tänker ändå börja lite lättsamt såhär efter mitt helguppehåll genom att bara meddela alla att min karl, Frille Svan, minsann kommer att berika Västerbotten med sin närvaro i helgen. Allt är bokat och klart, och i helgen ska vi till exempel gå på punkfesten och se Moderat Likvidation, och så ska han få slava i mitt kök. Ljuvligt!

Hej, hej.

I tisdags kom jag helt plötsligt på en grej från lördagens släktkalas - jag köpte för fan jultidningar av en liten kille som var på festen! I fyllan, utan att riktigt veta varför. Tror att det var för att den lilla killen var så gullig, och för att jag tänkte på vilket helvete det var när jag själv sålde jultidningar för WWF när jag var i tioårsåldern. Nu minns jag inte alls exakt vad jag beställde, men det gör ju bara att allt blir mycket mer spännande. Hoppas att det inte kostade för mycket bara, om jag nu skulle råka vara luspank i december, vilket inte är helt omöjligt.

Ikväll har jag varit på Wayne's med Emelie, Ylva och Bibi och snackat en massa skit och pimplat kaffe i några timmar. Vi har även planerat lördagens middag och förfest hemma hos mig (inte för att det är så mycket att planera egentligen, vi ska bara beställa käk från Thaiköket och inhandla en massa öl från bolaget - inte alls speciellt avancerat, med andra ord). Det var sjukt trevligt, och kändes även välbehövligt, eftersom jag, efter två dagar av sweet ledighet, ska jobba som vaktmästare hela dagen i morgon (inte mitt favoritjobb, direkt). Dessutom ska jag, på lunchen i morgon, åka förbi tatueringsmässan och samla intryck och inspiration till en krönika i lördagstidningen. All work and no play för lilla Gin i morgon, alltså.

Jag ska förresten svara på alla era frågor och kommentarer snart. Håll ut till i morgon bara, lovers.

Hej, hej.

Två saker som får mig på helt otroligt bra humör är dels att få lön och sedan blåsa det mesta av den på roliga grejer, och dels att träffa mina brudar. Idag kombinerade jag dessa två genom att gå på stan med Blebban och Becker, och kom hem med följande:

1. Ny Mp3-spelare.
2. Höst/vinterjacka.
3. Svart blus (har för övrigt alltid hatat det ordet).
4. Stor, röd handväska. En sån där som är så gigantisk att den känns som ett svart hål, ni vet.
5. Kalender.
6. Mascara.

Mascaran betalade jag dock inte själv för, eftersom Becker är världens snällaste. Hon skulle köpa en ny åt sig själv, och då beklagade jag mig och sa:
"Uuuuh, jag behöver också en ny, min är helt torr. Kan inte du, Miss Tolvtusen-efter-skatt, köpa en åt mig också?"
Och då gjorde den jävla knäppgöken det, trots att jag bara skojade. Det blir till att bjuda henne på bärs i helgen, alltså.

Min pojkvän Fred Tank? Nej, för helvete, det är ju min pojkvän Fred Astaire.

Hej, hej.

Fredrik fasar för att jag ska skriva om, och framförallt lägga upp bilder från, senaste Örebroresan. Men eftersom vi hade det så himla bra och roligt på alla sätt och vis så är jag ju tvungen att skriva lite om vad vi gjorde.

Till exempel så åkte vi i vanlig ordning en massa lastbil. Det är ungefär det mysigaste som finns att stiga upp klockan fem på morgonen och brygga kaffe, sätta sig i bilen och åka till Hallsberg där lastbilen står, kliva in i lastbilen och krypa ner under täcket som Fredrik alltid tar med åt mig och sedan bara glida fram längs vägarna och lyssna på radio och pimpla kaffe ur samma mugg.

Förutom att åka lastbil hann vi även med två restaurangbesök, varav ett var på O'learys där vi käkade massa god mat och sköljde ner allt med varsin kanna öl. Sedan handlade vi även skivor och glodde på teve och sådant under veckan.

Men nu till det bästa av allt - släktkalaset vi var på. Ett släktkalas där det förutom italiensk buffé, trevliga bordsgrannar, massa alkoholpimplande och tipspromenad även vankades dans. Och herregud vad vi dansade. Och herregud vad Fredrik kommer att hata mig för att jag nu berättar detta för övriga världen. Men vad fan, alla hans polare vet redan vilken rar karlaslusk han är, så de blir nog inte så förvånade över att deras balla polare buggade och skankade till 2 Unlimited, Lena PH, Nationalteatern och Björn Skifs i flera timmar.

Hej, hej.

För bara några minuter sedan träffade jag jultomten. Ja, samma jultomte som jag intervjuade för snart tre år sedan när jag gjorde ett reportage till VK ung som gick ut på att jag praoade som jultomte, alltså. Jag kände inte igen honom, men han kände igen mig, och det var ju kul, om än lite besynnerligt. Besynnerligt med tanke på att jag vid den tidpunkten hade svart hår, lugg och en slampig tomteklänning på mig. Det var lite pinsamt att jag inte kände igen honom, faktiskt, men jag minns i alla fall att han var sjukt trevlig.

Det blir för övrigt en mycket lång arbetsdag idag. Först ska jag jobba och boka dödsannonser fram till klockan fem, och därefter vankas det månadsmöte till kvart över sex. Klockan sju ska jag vara på Folkets Hus för att recensera Maria Möller show till morgondagens nöjessidor, och sedan är det bara att skynda sig hem och skriva. Krubba middag får jag väl göra när jag är död.

Blebban the blebb

Hej, hej.

I morgon kommer Bibi, en av mina äldsta och bästigaste bästa vänner, hem från Stockholm. Detta ska såklart firas med skvaller, bärs, lyssnande på skit-electro som bara hon gillar och med att låta henne bestämma vilka fjantiga töntklubbar vi ska besöka. Underbart, ska det bli!

Jag och Bibi gick på samma dagis när vi var små, och har sedan dess även gått i samma klass ända tills vi tog studenten, men det var egentligen när vi gick i tvåan på lågstadiet som vi blev polare på riktigt. Det var under en regnig orienteringsrunda i skogen runt Carlshöjdsskolan som vår gympalärare (som, när hon var arg och pekade, för övrigt brukade använda sig av långfingret - hysteriskt kul, tyckte vi då) tvingat ut klassen på. Jag och Bibi knallade runt med varandra och var lika värdelösa båda två, och efter den dagen ägnade vi resten av lågstadiet åt att bland annat leka OS i Atlanta och spela med vårt tvåmannaband Håll Käften (med hits som vi skrev själv, med titlar som "Grannen med tjocka barmar" och "Köp en kompis"). Sedan har åren gått, och vi har fortsatt att vara nära vänner.

I natt, när jag åkte taxi hem i höstnatten, satt jag och tänkte på Bibi och flinade lite för mig själv. Klockan var tre, jag var helt genomslut och hade ont i huvudet, och då frågade fryntliga taxichauffören om vi inte skulle stanna vid en mack och köpa en "go'bit". Då tänkte jag att det hade varit så himla, himla bra om Bibi suttit med i taxin, eftersom hon nog är den enda som hade förstått det roliga med "go'bitar" i arla morgonstund.

Åh Bibi! Min ettriga, älskade argbigga!

Hej, hej.

Sedan en halvtimme tillbaka har jag nyplockade och nyfärgade ögonbryn som gör att jag både ser slynig och vaken ut. Slynig var jag ju sedan innan, men herre min skapare vad jag inte är vaken idag. Har nämligen bara sovit tre timmar inatt, eftersom min resa från Örebro igår blev betydligt längre och drygare än väntat.

Åkte från Örebro tjugo i två på eftermiddagen och anlände till Gävle kvart i sex, där jag skulle byta till ett tåg som skulle ta mig till Härnösand. Den resan gick jättebra, men jag hann bara sätta mig på nästa tåg då en suicidal jävla älg ställde sig på spåret. Det smällde till utav bara fan, och när älgen åkte med under tåget och blev till älgfärs smattrade det ungefär som om vi körde över ett grustag, typ. Bromsarna gick sönder, och tåget blev stående i tre timmar. Klockan nio, när jag egentligen skulle ha varit framme i Härnösand för att byta till bussen mot Umeå, så hade tåget tvingats backa hela vägen tillbaka till Gävle. Där blev det sedan buss till Sundsvall, och sedan byte till buss mot Örnsköldsvik. Från Örnsköldsvik blev det sedan taxi till Umeå, och halv fyra i morse var jag äntligen hemma. Jag var på förvånansvärt gott humör hela tiden, trots att jag inte käkade eller pissade på över tolv timmar, men fy fan vad trött jag var! Har för övrigt en teori om varför jag var så positiv hela tiden, och jag tror att det hade att göra med att så många andra gormade och skällde på busschaufförer och tågpersonal så fort de fick möjlighet. Vad fan, det var ju älgens fel och ingen annans, liksom.

Just nu sitter jag vid kunddisken på privatmarknad och bokar och gör annonser. Om en halvtimme ska jag på lunchmöte. Jag har aldrig känt mig så vuxen i hela mitt liv.

Oh, the memories! Jag minns hur jag satt med örat mot brorsans sovrumsdörr i slutet av nittiotalet och hörde en grupp sjunga om bananer. Jag har typ haft låten på hjärnan sedan dess, och så dyker den helt plötsligt upp i Lollos bilddagbok. Den får bli fredagens ledmotiv. Fy fan vad bra!

Hej, hej.

Jag avskyr sällan människor. Avsky är ju ett väldigt starkt ord, och det är liksom inte min thang. Trodde jag.

Just nu sitter jag nämligen och avskyr Ylvas ex av hela mitt hjärta, eftersom hon är för genomgod, snäll, kristen och fantastisk för att göra det själv. Herregud, vad jag avskyr den jäveln. När jag gick i tvåan eller trean på lågstadiet var det någon som hade skitit i en klasskompis ryggsäck. Det blev världens jävla rabalder, och ingen visste vem som hade gjort det. Just nu funderar jag på att göra något liknande i Ylvas ex ryggsäck. Jag har sett honom knalla omkring på universitetsområdet med en sådan, nämligen.

För övrigt hatar jag ungefär varenda kille som Bibi träffat det senaste året också, och känner hur gärna jag vill knäcka deras små indiepopben som tandpetare.

Varför är alla så jävla dumma i huvudet för? Jag blir så utmattad och arg.

Hej, hej.

Fy fan vad skönt att Björklöven spöade Bofors igår! Var ute och åkte lastbil i Karlskogatrakten med Frille Svan hela gårdagen, och på lokalradion tjatades det hela tiden om hur 'löven skulle falla' och hur alla skulle satsa pengar på hur mycket Björklöven skulle få stryk med. Ha! säger jag bara. Visserligen är jag typ totalt ointresserad av sport, men jag älskar då Umeå och Norrland fan så mycket att jag inte orkar höra sådan där skit.

Ja, ja. Jag har det väldigt bra här nere som vanligt, även om vi inte gör så mycket. Vi slappar typ mest i sängen och glor på teve, men så fort Fredrik kommer hem från jobbet ska vi dra på stan och käka i alla fall. I väntan på det så ska jag fortsätta lyssna på Cock Sparrer och frisera mitt slitna hår.

Hörs, va.

Hej, hej.

Ungefär det mest spektakulära som har hänt idag är att alla på Privatmarknad har bytt ringsignaler på sina telefoner. Och att jag ätit fyra pepparkakor. Och att Lovisa, via sms, har påmint mig om att basisten i Kings of Nuthin' har en tre centimeter lång brallorm.

Det är minst sagt en spännande dag idag.

Hej, hej.

Nu när jag ändå skriver så mycket om min fina morsa, så tänkte jag publicera ett brev som hon skickade till Linda Skugge för ett par år sedan, efter att hon skrivit en krönika om att hon är en dålig mamma. Skugge publicerade brevet i sin blogg då (2005 eller i början av 2006), och jag gjorde likadant (hade precis börjat blogga då). Men det är så fint, så här kommer det igen:

"Jag heter Elisabeth. är snart 49 år och bor i Umeå. Mina barn är 25, 23 och
18 år. Kände igen mig rätt så mycket när jag läste din krönika. Här får du några exempel, men det finns nog mycket mer som jag har förträngt.

1. Mina två pojkar (nu 23 och 25 år) bråkade ofta och gärna. En gång när dom slogs och nästan hade drivit mig till vanvett så slängde jag ut dom i bara strumplästen i 15 graders kyla och sa att dom fick slå ihjäl varandra utomhus. Sedan låste jag dörren. Dom blev omedelbart sams och var så hela kvällen sedan
2. Min dotter som var ca 4 år hittade en jätteförstoring av ett sängkvalster i en tidning och frågade mig var dom fanns. Då sa jag: 'dom bor i din säng'. Mycket pedagogiskt!
3. Jag lät dom ofta förlora när vi spelade spel, typ Bamses honungsjakt, Bondgårdsspelet, Fragglarna m.m. Dom blev ju helt vansinniga, men jag ville lära dom att man måste kämpa för att vinna så därför låtsades jag inte förlora som snälla mammor ska göra.
4. Jag har svurit och 'levt skithus' ( OBS! Norrländskt uttryck!) och sjungit konstiga sånger för dom.
5. När det var för mycket legobitar och leksaker på golvet brukade jag komma in med dammsugaren påslagen och hota med att suga in dom omedelbart om dom inte städade upp. Ibland sög jag in några leksaker för att visa att jag menade allvar.
6. Jag ställde jättestora krav på den äldsta pojken och tyckte att han skulle vara stor fast han bara var 2 år gammal. Helt vansinnigt!
7. Jag retades också med mina barn och dom blev faktiskt mycket slängda i käften dom också.
8. Jag sa till min dotter redan från det att hon var mycket liten att hon inte skulle gnälla utan se till att tala om vad hon ville för att hon skulle ha en möjlighet att få sin vilja fram. Jag avskyr nämligen gnälliga ungar.
9. Jag skickade min då sexårige son till förskolan fast han var lite 'krasslig', och det visade sig sedan att han hade lunginflammation. (Jag är sjuksköterska!) Jag har fortfarande viss 'ågren' när jag tänker på detta fast det är sjutton år sedan.
Trots mina vansinnigheter så har jag lyckats fostra tre underbara, roliga, smarta ungar med massor av integritet. Så det finns nog hopp för oss 'dåliga mammor'.
Jag tror att dom farliga föräldrarna är dom som låtsas att allt är så perfekt. Du vet, när man skrapar på fasaden så kommer skiten fram.
Tack för dina krönikor och lycka till under 2006, både med ditt skrivande och dina barn.
MVH!
Elisabeth"

Hej, hej.

Morsan åkte ju in till sjukhuset i fredags och fick opereras igen. Tydligen så har en elektrod lossnat (något som bara händer typ en gång per år) och gjort ett hål i hjärtsäcken på henne så att det kommit in blod och vätska och annat äckligt, och nu blir hon kvar åtminstone tills i morgon. Var där både igår och idag med en tidning och en påse Salta Katter (hon är ju trots allt en salt kissekatt, min mor), och förutom att hon har låg puls och lite ont, så är hon precis som vanligt. Skrattar, är ful i käften och snackar om att hon vill tillbaka till jobbet. Fantasin verkar det inte heller vara något fel på. Igår kväll när jag satt på hennes säng såg vi en stor luftballong glida förbi, och då sa morsan följande:
- Tänk om ballongen sakta snurrade på sig och så stod det "Krya på dig, Elisabeth!", och sedan kom det en stor örn och satte klorna i den så att den bara pös ihop!
- Eh, ja... det hade ju varit spektakulärt, svarade jag (och undrade i mitt stilla sinne vilka mediciner de trycker i henne egentligen).

I morgon börjar mitt vikariat på Privatmarknad, så då ska jag jobba måndag och tisdag, för att sedan dra till Stockholm på tisdag kväll där Fredrik plockar upp mig med bilen. Sedan vankas det pojkvänshäng, släktkalas med några ur Fredriks släkt som fyller år samt utgång tillsammans med Kimmo på onsdag (han hade då sagt till Fredrik att han ville gå ut med mig då, och jag är ju inte den som är den). Ljuvligt ska det bli.

Hej, hej.

Igår: After Work med Privatmarknad på Aschanska. Middag och bärs och otroligt trevligt sällskap.

Ikväll: Jobb. Ska möta upp Foto-Ludvig, och sedan ska vi ut och göra nöjesreportage till måndagstidningen från olika krogar. Vi ses kanske i vimlet.

Men först: hälsa på Mrs Pacemaker på sjukhuset. Hon hade tydligen känt stickningar i hjärtat igår och åkte in till sjukhuset för att kolla upp det. Tydligen så var det något fel på pacemakern, som bara drabbar typ en av tusen personer, så det var ju jävligt typiskt att just morsan blev den som var tvungen att opereras igen. Förhoppningsvis blir hon utskriven i morgon, men jag tänkte dra dit med lite tidningar och sådant så hon överlever kvällen och natten och inte dör av tristess.

Hej, hej.

För en timme sedan ringde min telefon, och displayen visade att det minsann var Fredrik som ville mig något. Han lade dock på efter bara en signal, vilket jag trodde berodde på att han hade lite pengar på mobilen, så därför ringde jag upp honom i stället. Följande konversation ägde sedan rum:

- HALLÅ?!
- Hej, det är Josefin, ville du något speciellt?
- HALLÅ?! HALLÅ?!
- Hej! Vad fan håller du på med?

Sedan började det pipa som fan, eftersom han verkade löpa amok över knapparna. Då lade jag på, eftersom jag vet att han är en sådan där kuf som gör märkliga saker i sömnen, men ringde upp igen i tron att han kanske skulle ha hunnit vakna till liv. Och visst var han sig själv igen. Nästan.

- HALLÅ?!
- Hej, ditt freak! Vad gör du? Sover du?
- Hej Josefin, varför går det inte att ringa med fjärrkontrollen idag för?

Ja, jag säger då det... Han är allt lustig, den där Frille Svan!

Hej, hej.

Det bästa med att jobba på flera olika ställen (eller i mitt fall olika avdelningar på samma företag) är att man får gå på en massa olika, roliga personalfester. Idag ringde till exempel nöjesredaktören och frågade om jag ville följa med vk.se-gänget på något slags julbord på Scharinska, och tidigare idag fick jag inbjudan till en kick off med företagsmarknad, privatmarknad och ekonomiavdelningen. Som vaktmästare finns det dock inga personalfester att gå på, eftersom man är rätt allena här. Funderar dock på att kanske styra upp en liten get together med fastighetsskötaren. Tända lite ljus, dricka lite hemkört och prata om truckar och återvinningstunnor.

Hej, hej.

Nu var det länge sedan jag skrev, men det har helt enkelt berott på att jag fortfarande var chockad, trött och lite loj i tisdags efter allt rabalder med morsan och operationen, och jävligt sur igår på grund av vaktmästarjobbet. Då orkar jag liksom inte skriva, och det gör jag egentligen inte nu heller, trots att jag varken är chockad, håglös eller ett dugg sur längre. Men jag måste i alla fall berätta om en spännande grönsak som jag fann i mitt kylskåp häromdagen.

Det är nämligen så att jag ska ägna eftermiddagen och kvällen åt att städa min lägenhet, och det känns helt okej, faktiskt. Det enda som jag gruvar mig inför är att jag gjort en obehaglig upptäckt i mitt kylskåp. Den senaste månaden har jag mest varit ute och flängt i Örebro (som ni ju kanske vet), och när jag inte har varit där har jag bott hos morsan (det mysigaste och bekvämaste som finns, vad fan skulle jag med en egen lägenhet till?). Trodde att jag hade rensat min kyl innan jag stack, och det hade jag ju. Nästan, i alla fall. Öppnade grönsakslådan igår och hittade en halv gurka som var så rutten att den var helt platt, och den badade i någon orange-grön vätska. Jag vägrar ta i den, så jag vet inte riktigt hur städningen av lådan ska gå till, men jag återkommer väl när jag kommit på en smart lösning.

Hej, hej.

Livet är verkligen så jävla, jävla konstigt. För bara någon timme sedan trodde jag att jag aldrig mer skulle bli glad igen, då jag fick ett samtal av Göran (morsans karl) som berättade att morsan åkt in akut till sjukhuset för att operera in en pacemaker. Jag kan inte i ord beskriva hur det kändes att ingen sagt någonting till mig om det innan. Hur det kändes att vara på jobbet och få ett sådant besked. Hur det kändes att inte veta om jag skulle få prata med min underbara, snygga, roliga, tjurskalliga, vackra och intelligenta mamma igen.

I min värld är det ju liksom gamla sviskon som har pacemakers, inte femtioettåriga rivjärn som känns hur unga och fräscha som helst. Nej, det är omöjligt att beskriva hur det här känns, och jag kan lätt säga att samtalet från Göran är det värsta telefonsamtalet jag fått under mina tjugo år på denna jord.

Efter att ha gråtit hysteriskt och blivit tröstad av privatmarknadsbrudar, redaktionsmänniskor och älskade Fredrik (tack, ni är så himla fina och snälla!), ringde morsan helt plötsligt och var precis som vanligt. Började tjata om hudkrämer och korsordstidningar och sånt som hon ville att jag skulle ta med till sjukhuset, och verkade inte tycka att det var någon stor grej över huvud taget. Själv har jag fortfarande hjärtklappning och ser ut som att jag har corpsepaint, eftersom sminket har runnit ut i hela ansiktet, men det kommer nog att kännas bättre när jag får se henne, och att hon faktiskt är vid liv. Älskade morsan. Mitt stora stöd och min bästa vän.

Hej, hej.

Sitter just nu och väntar på att morsan ska komma hit så att jag får mig något att äta. Jag ser ut som sju svåra år och vill av den anledningen slippa gå och handla, så därför bad jag morsan att köpa korv och korvbröd åt mig på väg hem från Vännäs. Fy fan, det rinner typ dregel ur käften på mig när jag tänker på hur underbart det ska bli att fylla magen med vitt onyttigt bröd, Johnny's senap och nermalda grisorgan och saker som har legat på något golv i Polen.

Igår när jag vaknade mådde jag, konstigt nog, hur bra som helst, och tog en sväng på stan med Becker och Emelie. Fikade, skänkte lite pengar och kollade på kläder, bland annat. Köpte sedan ett par underbara skor som Lovisa insisterade på att jag skulle inhandla för några veckor sedan. Då kunde jag stå emot, men igår gick det helt enkelt inte längre. På kvällen gick Emelie, Becker och jag (i mina nya, fabulösa dojor) ut på Två Våningar, och när krogen stängde åkte vi på efterfest på någon raggarklubb på Röbäck. Fy fan, jag har typ aldrig haft så roligt som jag hade i natt! Vi dansade, drack bärs och både jag och Emelie fick varsin lapdance av någon kraftig gubbe. Kom hem klockan sju i morse och har typ varit full och fnissig hela dagen. Underbart.

Hej, hej.

Jag borde ha förstått att jag var på väg att bli sjuk när jag frös konstant hela dagen på jobbet och var tvungen att grensla ett element som stod framme vid kunddisken där jag satt (låter snuskigare än vad det var). Så fort jag kom hem från jobbet kände jag att jag hade jätteont i huvudet och frös som fan, och kröp därför ner under täcket. Efter att ha sovit i någon timme visade termometern att jag hade feber. Så i stället för att nu vara ute och pimpla öl med mina kamrater, så är jag alltså bara hemma, iförd flygande kuk-tröja och grå mjukisbrallor, och ska snart krypa ner under täcket igen. Kanske äter jag lite fil och flingor. Kanske inte.

Hej, hej.

Precis som alltid när man har varit bortrest så finns det tusen saker att berätta, men ingen ork att skriva ner dem. Just därför får ni bara en lista på några saker som jag har pysslat med under min vistelse i Örebro.

* Käkat fredagsmiddag på restaurang med Frille Svan. Tända ljus och hela skiten - ni kan kalla oss myspyspatrullen.
* Blivit väckt av att Fredrik stormat in i lägenheten i chaffismundering och spelat "Josefine, vill du suga min kuk?" med Eddie Meduza.
* Kört grejer till Danne och Annas bröllopsfest i Millencolins turnébuss (fast bara en liten bit, för växelspaken var helt fucked och jag var redan tillräckligt livrädd som det var bara över det faktum att jag skulle köra i Örebro som är stort och kaotiskt jämfört med Umeå).
* Burit omkring på en jättesöt MC-bebis som heter Elsa, och låtsats att hon var min.
* Åkt massa lastbil, bland annat till Töreboda och Karlstad.
* Varit på världens kanske roligaste bröllopsfest, och träffat sjukt mycket trevligt folk, kollat på schyssta band och fått mina sedvanliga nyp i fläsket av Fredriks kompis Kalle. Guld!
* Blivit kallad Blondinbella under en hel lördagskväll.
* Hånglat med en flickvän till en medlem i det gamla punkbandet Charles Hårfager, som även Fredrik var med i back in the days (vilket för övrigt nästan fick mig att bryta ihop av förtjusning när jag fick veta det i april, eftersom det var ett av de första trallpunkbanden som jag lyssnade på).
* Varit på IKEA med Frille Svan och drömt om fina kök där han ska stå och slava för mig. Inhandlade lite köksredskap åt mig själv, och världens mest nödvändiga present till honom.
* Suttit i hångelsofforna i en biograf och kollat på Arn.
* Äntligen fått träffa Kimmo, som kanske är världens trevligaste. Han ringde mig klockan fyra på morgonen (stupfull) när Fredrik redan var på jobbet och frågade om han fick komma förbi, vilket han fick. Sedan satt vi och lyssnade på punk och sorterade Fredriks räkningar medan Kimmo blev allt mer fyllesentimental.

Nu ska jag skriva en krönika, eftersom nöjesredaktör Anna ringde för ett par timmar sedan och beställde en till lördagstidningen. Därefter ska jag ringa karlaslusken min och sedan somna framför teven. Hä bli ba bulla hä.

Hej, hej.

Jag var ju, som ni kanske minns, på en festival på ett ställe där alla snackade som i Utvandrarna. Där träffade jag en av alla mina favoritgubbar i hela världen, som lirar i ett av mina favoritband. Här är beviset.

Hej, hej.

Jag blev just erbjuden ett vikariat på 40% här på privatmarknad med start i mitten av september, som jag självklart tackade ja till. Nu är jag så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Fattar ni, ett jobb som man går till på morgonen och kommer hem från på eftermiddagen! Visserligen bara två dagar i veckan, men ändå helt lysande med tanke på att det går utmärkt att kombinera med frilansandet. Herre min skapare, livet ler verkligen sitt bredaste jävla leende mot mig just nu.

Hej, hej.

Sedan igår kväll kring halv elva, efter en jävla massa drygt resande (fy fan, är aldrig så arg som när jag är på flygplatser, men det kan jag berätta mer ingående om i ett annat inlägg), är jag återigen hemma på norrländsk mark. Slängde direkt väskan på golvet, kokade te och drog på mig gråa mjukisbrallor som jag matchade med en blå, halvslapp tröja med en flygande kuk på som morsan köpte på Blommor och Bin någon gång under sjuttiotalet. När jag sedan hade krupit ner framför teven så kändes det faktiskt helt okej att vara hemma. Det är ju faktiskt alltid roligt att komma tillbaka till jobbet och träffa alla fina och roliga arbetskamrater igen, även om det såklart är värdelöst att inte få hänga med sin skogstokiga karlaslusk varje dag. Men det blir väl förhoppningsvis ändring på det så småningom.

Under tiden jag var i Gnällbältet hann det dimpa ner två mail från arrangörerna av VIP-galan (Öppen Gemenskap) som äger rum i helgen. Staffan Ling hade tipsat om mig, och nu undrade de om jag ville vara konferencier på en av scenerna. Fan vad sjukt! Svarade igår och avböjde erbjudandet, på grund av det faktum att jag blir skitnervös och töntig när jag pratar inför större folksamlingar, men jag kommer troligtvis att vara glad och stolt resten av året över att jag ens blev tillfrågad. Värsta hedersuppdraget, liksom.

Nej, fan. Dags att jobba vidare.

Hej, hej.

Jag lever och har hälsan, men har inte haft tillgång till internet sedan jag kom hit till Örebro förra tisdagen. Sitter just nu hos Fredriks syrra i Kumla och ska boka biljetter så att jag tar mig hem på onsdag, så ni får vänta på en längre uppdatering tills dess. Jag har det i alla fall hur bra som helst, och bäst hittills är att jag har träffat en tysk bebis som hette Charlotte Rambo. På riktigt. Fattar ni? Charlotte RAMBO! Hur guld som helst.

Ja, ja. Vi hörs och störs, lovers!