Hej, hej.

I fem veckor i sträck har jag och Evelina ägnat helgerna åt att nöjespatrullera och åka på diverse olika äventyr i länet och rapporterat från dem, men i helgen är det minsann två lyckliga frilansare som är lediga.

Började min fantastiska, lediga helg genom att trycka i mig en glass utanför OK/Q8 tillsammans med Antsypants, innan han åkte hem till sin hemby långt upp i landet, strax utanför Gällivare. (Och nu går jag och hämtar min mobiltelefon för att se hur byns namn stavas… ett ögonblick…) Okej. Nilivaara heter den visst. Spännande fakta om byn, som att vägen mellan Nilivaara och Gällivare asfalterats om och är fin igen, hittar ni här! Missa för guds skull inte chansen! Kunskap är makt!

Efter att jag önskat Antsypants en lycklig resa cyklade jag in till stan för att möta upp med Bibi. Jag mådde egentligen risigt hela tiden, men det var inte förrän vi var inne i en smyckesbutik som jag började känna att jag verkligen mådde illa på riktigt. Tog för givet att det var min glassfrukost som var boven, och tänkte att det kunde vara en bra idé att äta, så jag och Bibi styrde stegen mot ett matställe. Jag beställde lasagne för stjuttiofem spänn, tvingade i mig ungefär två tuggor, men insåg sedan att det var kört.

Rusade in på en offentlig toalett, vred på kranen och ställde mig med huvudet.ner i porslinet och spydde för kung (Carl XVI Gustaf) och fosterland. Det är lite märkligt det där med hur det först känns så himla obehagligt att kräkas, men att man sedan, när man väl är i gång, inte alls tycker att det är så hemskt (nu låter det förrsten som att jag är en mycket sjuk person som gör detta ofta, men så är det ju inte). Efter första vändan var jag betydligt kaxigare. "BRING IT ON, BITCH!", tänkte jag, och stirrade ner i den äckliga sörjan i toastolen, för att verkligen bli äcklad och få ut allt. Och så kräktes jag ännu mer.

Efteråt mådde jag mycket bättre, men cyklade ändå hem på en gång, och har sedan dess bara legat i sängen och vilat.  Nu börjar jag dock känna mig redo för att kanske hitta på något, så jag ska kasta mig in i duschen, och sedan hänga lite med Blebban.

Hej, hej.

På vägen hem, när Bibi skulle låsa upp sin cykel, var jag så fokuserad på min mobil att jag snubblade över en trottoarkant.  Nu ligger jag hemma i sängen med två uppskrapade handflator, en uppskrapad fot och ett uppskrapat knä. Fantastiskt. Det gjorde så jävla ont, men tack och lov stod Bibi bara på sidan om och gapskrattade åt hur jävla dum jag sett ut,  så att det inte blev pinsamt. Hade liksom varit värre om hon varit en sådan som rusat fram och skrikit: "ÅH, GUMMAN, HUR GICK DET?!". Skönt att vi inte har en sådan relation. Jag och mina kompisar är mer råa men hjärtliga av oss.

Det var väldigt trevligt i kväll. Jag, Emelie och Bibi drack lite öl och vin och snackade strunt, och jag kom fram till en sak angående mitt kompisgäng. Har ofta tänkt på hur det kommer sig att vi är kompisar, trots att vi är så sjukt olika allihop. Alla gillar vi olika musik, klär oss helt olika och tänder på väldigt olika typer av snubbar. En del av oss gillar djur, medan andra hatar dem. Vissa gillar att dansa, medan andra avskyr att göra det. Och så vidare, och så vidare. Men i kväll kom vi fram till att anledningen att vi älskar varandra så hemskt mycket, och att kommer så bra överens ändå, är för att vi gillar att göra samma saker. Alltså ingenting egentligen. Typ fika och snacka skit, och dricka öl och hänga. 

Dracula kom på att det är en timme kvar tills hon ska träffa sina vänner…

Tittut, motherfuckers. Nu drar jag till Sjöbris.

Hej, hej.

Nu har jag svarat på lite kommentarer. Uppskattar dem verkligen och det är fantastiskt roligt med respons på det man skriver, men råkar tyvärr vara jävligt dålig när det handlar om att svara på dem. Gillar väl bara att skjuta upp saker, helt enkelt. Ska i alla fall försöka skärpa mig. Förlåt, förlåt.

Vaknade nyss från en tantlur, som egentligen skulle räcka hela natten, men som tyvärr bara varade i ett par timmar. Nu är jag pigg, och funderar på om jag ska fortsätta läsa Mödrar och Söner av herr Fogelström, eller om jag ska glo på något avsnitt South Park. Den som lever får se.