Testar min nya mustasch. Är inte helt nöjd...

Hej, hej.

Dagen började med att jag fick ett sms av pappa:
"Är du valen?"
Jag ringde upp: "Nej, pappa, jag är inte valen. Däremot är jag vaken."

Sedan berättade han att han och frugan satt och käkade frukost på Plaza här i Umeå. Paniken kom krypande. Ville de se min lägenhet nu när de är på besök i stan? Ja, det ville de ju. Därför måste jag städa som en jävla galning i dag, för det är aldrig roligt att visa upp sin lägenhet första gången om den ser ut som skit. I morgon klockan tolv ska de komma hit med pizza, så jag har visserligen lite tid på mig, men samtidigt har jag även deadline på en krönika i morgon plus att jag ska på halloweenfest i kväll och måste greja färdigt med min värdelösa utstyrsel.

Angående utstyrseln så hade jag egentligen tänkt vara The Green Bastard, men fick inte tag på några pommacsbottenbrillor, så i går gick jag och köpte ett en kulspruta i plast, en rånarluva och ett helskägg och ska nu gå som någon slags bankrånare eller terrorist i stället. Gruvar mig lite inför bussresan till Carlshem om jag ska vara ärlig.

Min mun ser ut som ett underliv när jag har den där mössan på mig.

Därför testade jag att ha den uppdragen också.

Jag är på middag hos Anna och Robert nu. Allt är bra och det är många trevliga människor här, fast det är lite varmt att ha mössa på sig inomhus.

Hej, hej.

Hurra! Jag ska bygga en trailer park!

Hej, hej.

Pratade med min kollega Lena i dag om hur skönt det skulle vara att ha en hemmaman. Jag älskar att jobba och umgås med arbetskamrater, pimpla kaffe och tjäna massa pengar, men hatar att man alltid har en massa skit att fixa när man kommer hem. Är ju uppenbarligen totalt värdelös på allt som har med det att göra också. Därför vore det fantastiskt att ha någon som tar tag i allt det där tråkiga medan jag jobbar, umgås, dricker kaffe och tjänar pengar och sedan är redo att bara hänga och umgås i min fina, välstädade lägenhet när jag kommer hem. Kanske borde sätta in en sådan där freaky annons under rubriken Personligt i VK och VF. Kostar typ åttio spänn per rad, men det kan det ju vara värt.

Hej, hej.

Till min stora förskräckelse såg helt plötsligt dataskärmen ut så här i går kväll i en stund innan hela mackapären bjöd på ett sista rosslande andetag och avled:

Jag slet loss stora tussar av mitt spröda, förstörda halmhår. Grät förtvivlat. Dansade en pretentiös sorgedans. Hatade mitt liv. Men nu fungerar datorn igen, och jag ligger som vanligt i sängen och surfar, spionerar på min granne och lyssnar på gamla Perkele-dängor som jag inte hört på länge. Funderar på att kolla på en film i väntan på att Anton ska höra av sig och säga att han självklart hjälper mig att installera Trailer Park Tycoon, eftersom jag uppenbarligen är för korkad för att fixa det själv. Då kan jag sova gott sedan.

Hej, hej.

Samma kväll som jag hällde ut tjugo liter klumpig mjölk i vasken så blev det även stopp där. Inte helt fräscht, direkt. Vill aldrig ringa till min hyresvärd och be henne styra upp allt som går på tok i min lägenhet, så det första jag brukar göra är att blunda och hålla för öronen och hoppas på att problemet försvinner av sig själv. Gör det inte det så frågar jag om någon jag känner kan hjälpa mig. Går inte det heller finns det ingen annan utväg än att lösa skiten själv, hur besvärligt det än känns.

Latheten höll på att ta över, men ändå trotsade det trista vädret och gick till ÖB och inhandlade städprylar som jag saknat till en kostnad av tvåhundra spänn. Däribland min nya fabulösa Jonas of Sweden plunger (eller hette den Jens? Får gräva efter förpackningen i sopkorgen på jobbet i morgon). Sedan var jag på ett strålande humör resten av arbetsdagen och nynnade på Super Mario Bros-låtar. När jag sedan kom hem lyckades jag efter tjugo minuter, med hjälp av kokhett vatten och lille Jens-Jonas, få bort proppen. Först luktade det gödselhög och såg dövidrigt ut, och sedan lät det som att sjöodjur vrålade genom hålet. Slurp, slurp och så var mitt liv på topp igen.

Josefjants new BFF.

När katten är borta (i Turkiet, för övrigt)... unnar Josefin sig en liten tantlur efter fikat.

Hej, hej.

Lång dag för Josefjant med massor att göra på Privatmarknad, möte med ungredaktionen och därefter bio med Anna, Robban och Anton. Vi såg Bröllopsfotografen, som var riktigt bra. Älskar typ allt med Kjelle.

Nu är jag så trött att jag när som helst slocknar och knappt kan tänka klart, men när jag tänker tillbaka på dagen har jag i alla fall skrattat mest hela tiden, och det brukar ju vara ett tecken på att man haft det rätt gött, liksom.

Har tyvärr inget roligt eller snaskigt att dela med mig av. Hade jag varit en sådan som hängde ut allt och alla för att få läsare hade jag visserligen haft det, men nu är jag ju inte det, och därför får det här bli det tråkigaste inlägget genom tiderna.

Jag tror att vi säger så. Nu ska jag testspela Trailer Park Tycoon lite innan jag somnar, för det har jag längtat efter hur länge som helst. Åtminstone sedan i går eftermiddag.

Hej, hej.

Fredag:

Efter en lång arbetsdag och en hel kväll i Vännäs tillsammans med Blebban, morsan och Göran, var det dags för lite tidningsläsning innan sovdags. Innan dess hade vi bland annat promenerat till affären och köpt godis och chips, tryckt i oss en fantastisk mamma-middag framför Idol och Roast på Berns samt sippat lite vin och folköl och snackat strunt och gamla barndomsminnen.

Lördag:

Jag och Blebban vaknade, käkade frukost och tog elvabussen tillbaka till Umeå igen. Knallade runt på stan och köpte kläder och krimskrams, och Gina Tricot gav mig som vanligt dödsångest på grund av musiken som pumpades ur högtalarna och att det i vanlig ordning var proppat med folk där inne. Därefter blev det  även lite fika och planering inför kvällen, som vi skulle börja hemma hos Emelie och hennes kille Marcus på Sofiehem.

Först blev det Körslaget (så jävla bra program, skrattar hela tiden när jag ser det) och så lite irländskt kaffe på det. Sedan skulle alla spela poker, och det vet jag inte hur man gör, så då satte jag mig på köksgolvet och blev nedbrottad av Emelie och Marcus valp Sami i stället.

Emelie, Marcus och tråk-pokern i vardagsrummet...

... och så jag och byrackan på köksgolvet.

En jävulskt bitig liten sak.

Sedan bytte jag köket mot toan och kissade och tog töntiga fylloposerbilder på mig själv medan pokerspelandet fortsatte i det andra rummet.

Vissa blev ju riktigt bra!

Sedan åkte jag ensam ner på stan och mötte upp med Anton, Bene och Jens på Pipes. Träffade även Höken där inne och surrade lite. Lugn och trevlig kväll.

Lovade för mycket när jag sa att jag skulle svara på kommentarer i kväll. Gör nog det i morgon i stället. Nu står det nämligen skrivet med stora, tydliga bokstäver på mitt schema att jag ska titta på någon film (kanske Järnets Änglar) eller någon teveserie (kanske Seinfeld), och sedan sova.

Hej, hej.

Tidigare i veckan meddelade jag Anton att jag aldrig mer skulle skriva något snällt om honom. Detta efter att han hånat mig för att jag skrivit här i bloggen att han har en Peugeot när han i själva verket har en... ja, vad har du egentligen för bil? Volvo? Saab? Volkswagen? SUV? A-teams van? Batmobilen? Kunde hur som helst inte bry mig mindre. I min värld ser alla bilar likadana ut.

Nu måste jag hur som helst hylla honom igen i alla fall, bara för att han varit ett sådan fantastisk människa och ett exemplariskt bakissällskap i dag. Först käkade vi pizza på Alanya, och sedan gick vi hem till mig och slängde oss i soffan och glodde på Freaks and Geeks och käkade finsk choklad. Det känns så fantastiskt att vår vänskap är så pass avslappnad att jag slipper ha obekväma jeans på mig utan bara kan sitta och se lite dum ut endast iförd tröja, trosor och noppriga sockar i olika färger och med smink i hela nyllet och håret åt alla håll medan vi glor på teve tillsammans. Två extra stjärnor i kanten får han förresten för att han följde mig hem från krogen i natt så att jag slapp gå ensam, och för att han nyss meddelade att han fått tag i kvällsunderhållning åt mig i form av Trailer Park Tycoon.

Nu måste jag duscha innan jag somnar. När jag är färdig där är jag förhoppningsvis pigg nog att lägga upp lite suddiga pixlar från i går. Ska försöka svara på lite kommentarer också, tänkte jag.

Nu ska jag ut och skapa oreda i stan. Upp och iväg!

Hej, hej.

Hej, hej.

Fick just ett fantastiskt, och mycket lugnande, mail:

"Hej!
Spelen heter Call of Duty: Modern Warfare (pang pang-action) och Forza (bilkörning i hysteriska hastigheter)...

Krypandet fungerar tydligen. Inga gratisföreställningar hittills...

:)

Mvh din granne Peter"

Hej, hej.

En rolig grej med min morsa är att hon kan låtar om precis allt. Och nu snackar vi riktiga låtar och inte sådana där låtsaslåtar som jag själv brukar improvisera ihop om hur jag stoppar in papper i pärmar och drar upp mina byxor och så. Berättar jag att jag ätit raggmunkar till lunch kan man ge sig fan på att hon börjar skråla någon gammal raggmunksdänga från fyrtiotalet (okej, det där var ett exempel, men jag lovar och svär att hon faktiskt kan låtar om allt).

Anledningen till att jag kom på det här nu helt plötsligt är för att jag som vanligt ligger i sängen och slösurfar och samtidigt stirrar in i min grannes lägenhet och försöker se vad det är för tv-spel han lirar. För det måste vara ett tv-spel. Han bor i huset bredvid och vi har balkongerna mittemot varandra, och har full insyn i varandras lägenheter. Är helt övertygad om att han har sett mig naken någon gång, trots att jag försöker tänka på det där genom att till exempel krypa på golvet från badrummet och fram till min troslåda efter att jag har duschat.

Hur som helst. Den här grannen skickade ett mail för ett par månader sedan och hälsade mig välkommen till kvarteret, typ. Väldigt trevligt gjort, tycker jag. Nämnde detta för morsan, och då kunde hon givetvis en, enligt henne, passande låt som hon sedan, med stor förtjusning, halvskrek genom telefonen.

Hej, hej.

Min dag började med att jag vaknade innan alarmet på mobilen hann börja tjuta och kastade mig ur sängen i panik bara för att jag helt plötsligt (av någon outgrundlig anledning) kom på att jag glömt skicka en bildbeställning i tisdags innan jag gick hem från jobbet. Ni vet ju kanske inte vad det innebär, men det är i alla fall viktiga grejer ska jag be att få tala om. Skickar man inte en bildbeställning så läggs det inte in några bilder på söta barn som ska grattas på sin födelsedag, och då kan man bli uppsökt och korsfäst av sådana där fascistmorsor, ni vet. Drog på mig kläder, tränade på att göra gulliga miner framför spegeln, eftersom jag skulle bli tvungen att gå och smöra för Janne som lägger in alla bilder som ska till våra annonser, och cyklade sedan till jobbet. Var helt svartklädd och såg därför både ut och kände mig som en riktig skurk. Hur som helst ordnade det sig i alla fall, för tydligen har jag väldigt vakna kollegor och dessutom var det inga bilder som behövde scannas in och grejas med. Fridens jävla liljor.

Hade egentligen planer på att resa bort den här helgen, men de har blivit slopade, så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Tror i alla fall att jag ska åka till Vännäs och hänga med morsan, klappa kattskrället och vila upp mig lite, men än så länge har jag ingen koll på vad mina kompisar ska göra, och har de något roligt på gång är jag ju inte den som är den.

Hej, hej.

I går...

...städade jag kylen och lovade efteråt att bli en bättre, mindre snuskig och mindre slösaktig människa.

I dag...

...fick jag en väldigt vacker och ljuvligt doftande ursäkt budad till jobbet.

Nyss...

...fotade jag mig själv inne på min pyttelilla toalett (och kände mig lite smutsig efteråt) och knallade sedan till Coop här på Haga för att handla. Mjölk, till exempel.

Jag har fått rosor i dag. Sådant är man inte bortskämd med, direkt.

Hej, hej.

Festlig kund ett:

Festlig kund två:

”… men innan vi fortsätter med det här måste jag bara påpeka att det skär i mina öron när du skriver på tangentbordet. Det låter som en kulspruta, så du kanske kan vinkla skärmen så att inte knattret studsar in i mina öron.”

Det är verkligen väldigt härligt att prata med folk ibland, ska jag be att få tala om! De säger så sköna saker.

Hej, hej.

Mitt liv känns tråkigt och jag känner mig tråkig. Har i dag bara jobbat, haft redaktionsmöte med VK Ung och sedan varit med på Privatmarknads möte den sista halvtimmen. Skulle behöva åka bort för att få något roligt att skriva om. Kanske en kryssning eller så. Inga konstigheter.

Hela dagen kände jag på mig att jag skulle vinna på Triss. Lyckades ändå hejda mig lite och köpte bara två lotter som som jag, oväntat nog, inte vann några miljoner på. Vann förresten inte ett enda öre. I något slags försök till att bli lite glad och tillfreds med livet skänkte jag tjugo spänn till tjejen som lirar dragspel utanför ÖB, trots att hon är helkass på sitt instrument. Tänkte på hur överjävligt det måste vara att sitta där och frysa och spela samma melodi om och om igen medan vart tjugofemte ÖB-original kastar småpengar på en innan de sätter sig i Volvon och åker till sina furuhem och sjunker ner i den vita skinnsoffan och lägger fötterna på glasbordet.

Klockan är bara nio på kvällen, men jag känner mig ändå helt färdig. Därför säger jag härmed tack och god natt, sänder en tanke till dragspelstjejen samt slänger i väg en liten önskan om att få sova hela natten och vakna utvilad i morgon bitti. Det kan behövas eftersom jag måste upp okristligt tidigt för att hinna knalla till jobbet.

I dag ägnar vi oss åt spel och dobbel på Privatmarknad. När vi inte vinner dricker vi även kaffe, äter pepparkakor och fnissar. En bra dag i Kontorsråttaland.

Hej, hej.

Har faktiskt varit riktigt duktig i dag och både städat och lagat en riktig middag för första gången på rätt länge. Den enda pausen jag tog var för sitta och njuta av sekundärskammen framför reprisen av Bonde söker fru. Nu ligger jag i sängen och skriver och kollar mailen, men ska väl förhoppningsvis snart få sova.

Det var förresten en festlig kickoff i fredags. En buss tog med oss till Hälje gård där det första som hände var att jag fick sabba festfrippan genom att trycka ner en vikingahjälm över skallen, och täcka klänningen med något slags tygsjok (såg alltså nästan ut som en sådan där psykologtant som handlar alla sina kläder på Gudrun Sjödén och har lackerad engelsk konfekt hängande från örsnibbarna). Sedan fick vi stora mängder kött, sås, lite bröd och en morakniv att äta allting med. Några servetter eller bestick syntes inte till. Hemskt trevligt var det i alla fall. Ölen var kall, säljarna högljudda och jag fick dansa styrdans, så det var en mycket nöjd ung fröken som ramlade in i lägenheten kring tolv på natten eller så.

Jag ger er några värdelösa bilder från min mobil (har faktiskt en film också, men den får jag nog spara till senare):
 

Jag och Ann-Britt gömde oss vid kassaapparaten och så var hon bussig och fixade mitt hår.

Typ sådär såg jag ut.

Sedan fixade Ann-Britt växelhäxan Karins hår också. På bilden ser ni även Lena, Britt, Vicki, Elin, vår fikahörna samt vårt pocketbibliotek.

Vi karvade kött och kyckling med våra farliga knivar.

Jag försökte posera inne på toaletten, men såg mest bara ut som en knäpp och full version av Birk Borkason.

Lite horn och och annonssäljare, typ.

Dansa, dansa. Happy, happy, joy, joy.

Hej, hej.

Först var jag mest bara lite krasslig och satt framför burken och frös (och nej för helvete, jag är inte gravid).

Sedan hamnade jag på någon slags temafest, tror jag...

Hej, hej.

Hej, hej.

Kom hem från mitt torsdagshäng med Anton för någon timme sedan. Ett mycket bra häng med thaimat som han betalade (och du gick väl inte på det där med att jag bjuder nästa gång, va?), och sedan lite stormarknadsbotanisering där han bland annat fick mig att köpa kaffeost. Någon som har smakat det? Anton säger att det är gott, men jag är väldigt tveksam då jag vet vilka märkliga smaklökar den där halvfinnen har. Köpte förresten julmust också. Tyckte att det var på tiden.

I morgon kväll har vi kickoff med försäljningsavdelningen och jag hoppas på ett riktigt sjöslag. Vi vet som vanligt inte så mycket mer än att vi ska åka buss i en massa rondeller innan vi kommer fram till slutdestinationen, men festerna brukar ju innefatta god mat, dryck och snidiga slipsnissar som sjunger konstiga låtar, så det kommer garanterat att bli grymt. Tänkte försöka undvika att drabbas av panikångest i morgon, när jag i vanlig ordning kommer att sova lite för länge, genom att bestämma kläder och packa i kväll. Så det är vad jag ska göra nu.

Hej, hej.

Hann inte fixa håret i morse, så i dag rockar jag den mindre klädsamma Gustav Vasa-looken på kontoret. Världens överjävligaste frisyr och en bedjande blick. Haha, it cracks me up.

I eftermiddag ska jag och Anton åka på ersbodaturné och sedan ska vi äta thaimat. Blir fantastiskt. Anna och Robert skulle kanske också följa med.

Hej, hej.

Fick panik när jag kom hem från jobbet, plockade fram dammsugaren och sög in bananflugor som om det inte fanns någon morgondag. Var nästan (men bara nästan) fler flugor i min lägenhet än vad som lever djävulen runt fruktkorgarna på jobbet, och då är det riktigt illa. Därefter slängde jag in tvätt i maskinen, plockade lite i lägenheten och slängde mig sedan på soffan för teve och en liten tantlur. Hä va' dumt hä. Nu är jag ju nämligen rätt pigg.

Vad mer då? Jo, nu ligger jag i sängen och skriver, läser bloggar och ångrar att jag inte köpte DVD:n med någon säsong av Wild Kids som jag såg på Coop när jag var där med Anton senast. Fan, alltså, Wild Kids som är ungefär det bästa som finns och precis vad jag är sugen på att titta på nu. Emelie skrev i går att hon eventuellt fanns med på Pablo Franciscos VIP-lista i kväll och frågade om jag då ville följa med henne och Becker, och det ville jag ju egentligen jättegärna. Jag antog dock att det innebar att man eventuellt skulle stöta på komikerna, och eftersom jag sågade den svenska snubben i dagens tidning vågade jag inte följa med. Jag som tidigare utsett mig själv till Västerbottens snällaste recensent har känt mig elak hela dagen, och nu visade det sig ju verkligen att man straffas när man skriver vad man egentligen tycker. Fast jag tyckte ju verkligen att han var lam, så det hade ju varit jäkligt märkligt om jag skrivit något annat.

Just ja, den här har jag tittat på i kväll också. Fantastisk parodi, tycker jag: 

Anna och Robert har äntligen kommit hem från USA (hurra, hurra, hurra!), och med sig hade de en fantastisk kattvaktspresent till lilla Josefjant.

Hej, hej.

Jag har precis varit hos kattskrällena Glenn och Sally och gett dem mat och kärlek, och nu ligger jag hemma i sängen med datorn på magen (så ser min lilla frilansarbetsplats ut). Har fantastiskt snälla arbetskamrater som lät mig flexa ut tidigare. Velade länge, eftersom vi är rätt få personer som jobbar på avdelningen, men när Britt så kärleksfullt hojtade "Men gå hem nu din kärring", så gav jag upp. Kände att jag behövde det. Har sovit dåligt i natt, och eftersom jag ska jobba till ganska sent i kväll kände jag att jag behövde både en tantlur samt tid att få sitta i lugn och ro och skriva mötesprotokoll, broschyrtext och kolla upp lite angående kvällens föreställning med Pablo Francisco.

Tror vi säger så. Måste hugga tag i min to do-list nu så att både hjärta och sinne fylls av frid och kärlek igen.

Hej, hej.

Hej, hej.

Hej, hej.

Tvättmaskinen låter sådär trivsamt som den alltid gör medan den gör sitt jobb, och likaså diskmaskinen. Upptäckte för en stund sedan att min mage lät mindre trivsamt, eftersom jag faktiskt inte ätit något på hela dagen (förutom en näve chips), och bestämde mig då för att värma risgrynsgröt. Till det drack jag Glocken Gold och te. Som en liten frukost så här på kvällskvisten.

Sedan jag fick tillbaka min mobil har livet varit på topp. Har legat på soffan mest hela dagen och tittat på skräptelevisionsrepriser, och har även hunnit med att surra i telefon. Först lite söndagsskvaller med Johanna en stund, och sedan med inlandsmannen Erik i någon timme. Nämnde ju honom för inte så länge sedan, men det är i alla fall samma snubbe som jag träffade i Åsele i somras. Han försökte kränga på mig bandtischor och skivor, trots att jag sa upprepade gånger att jag inte hade kontanter på mig. Hur som helst kanske jag ska åka och hälsa på honom någon helg. Han lovade att det skulle vara städat, och att han skulle ta hand om mig. Jag skulle inte behöva lyfta ett finger, sa han. Och det lät ju i sanning alldeles ypperligt. Kul med ett litet inlandsäventyr också.

Läskig bild, eller hur? Bu! Jag ska hemsöka er!

Ville i alla fall bara meddela alla att både mobilen och livslusten är tillbaka. Fick efter många om och men tag på arrangören av klubben som vi var på i går, och hon hade tagit rätt på my precious. Stackars hårdrockstjej som terroriserats av min Eva Eastwood-ringsignal hela natten, förresten.

Hej, hej.

I dag känns livet riktigt jävla överjävligt. Lyckades tratta bort min mobil i går, och fick nyss gå ner till min gamla SO-lärare från grundskolan, Lina, som bor på bottenvåningen, och be att få låna hennes hemtelefon. Mycket förnedrande.

Fan alltså. Jag älskar min mobil och har ingen annan att använda mig av. Hela detektivarbetet att få tag på den försvåras ju enormt när man inte har någon annan telefon att ringa från. Åh, vad arg jag blir på mig själv! Tappar aldrig bort mina saker ju...

Fan vad roligt den som hittar min telefon kommer ha åt innehållet, förresten. En hel inkorg full av sms där det står att någon som heter Fred Tank ska söka upp mig och slakta mig och skriver att jag är en hora. Har ju liksom känt mig tvungen att spara dem. Sedan kan man även finna hundrafemtio suddiga bilder på mig osminkad, några märkliga dikter som Anton skrivit om att jag tycker om att bajsa på människor i sexuella sammanhang och lite annat smått och gott. Hoppas den som hittar/hittat min mobil får en härlig och rolig stund.

Hej, hej.

Vet inte riktigt varför jag fick för mig att sitta i fyllan i natt och lägga upp typ sjuttio suddiga bilder från festen med mina kollegor, men det gjorde jag i alla fall. Nu har jag tagit bort det inlägget av den enkla anledningen att det inte innehöll någonting annat än just sjuttio suddiga bilder. Lägger nog upp ett urval av bilderna senare, i stället. Tror att det blir bättre.

I dag firar jag i alla fall Brallans bebis genom att äta avocado, dröna i sängen och läsa bloggar, tvätta kläder och blondera håret. Har ingen aning om vad jag ska göra sedan, men det får bli ett senare bekymmer.

Hej, hej.

Efter en sjukt trevlig och fantastiskt rolig tjejmiddag med mina Privatmarknadsbrudar borde jag egentligen sova. Men vet ni vad, jag kan fan inte.

"Hej! Kl 22.58 ikväll föddes en stadig jänta på 3945 gram! Allt gick superbra och vi mår jättebra! Men jag måste säga att er meny såg supersmarrig ut. Hälsa alla som är vakna, jag hör av mig sen!"

Min älskade, roliga och fina arbetskamrat (och handledare när jag började som sommarvikarie) och kompis Malin (Brallan) har fått sin andra dotter! Jag är visserligen lätt salongsberusad, men tycker ändå att det här är bland det största och finaste någonsin. Var till och med tvungen att ringa till Britt, min andra kära kollega, och skvallra på en gång. Hon blev för övrigt lika glad som jag.

Grattis, kära Brallan!

Nu ska jag, Elin och resten av Privatmarknad på fest. Tjoflöjt!

Hej, hej.

Hej, hej.

Den här dagen började inte alls som jag hade tänkt. Snackade med Anton i går kväll och lyckades smöra till mig skjuts till jobbet i dag. Det enda jag behövde göra var att skicka ett sms och påminna honom om att han skulle plocka upp mig på vägen.

Jag hade stora planer för fredagsmorgonen. Jag skulle stiga upp klockan sex och göra mig snygg, packa ner alla kläder till kvällens tjejmiddag och sedan, i lugn och ro, äta frukost och läsa tidningen (där förresten två av mina skor är med på bild, en röd och en svart- och vitprickig - båda fantastiska). I stället väcktes jag strax efter klockan sju av ett durrande från mobilen någonstans långt under täcket på grund av det glada messet från Anton där han skrivit att han inte hade glömt bort mig. Det var bara att ringa och säga att jag inte kunde åka med och sedan skynda mig allt vad jag kunde för att hinna allt och därefter sätta sig på cykeln och toktrampa till Västerslätt och i samma veva förfrysa diverse kroppsdelar. Någon frukost blev det inte.

Var hos tandläkaren i dag. Själva besöket tog ungefär tre minuter, medan att snurra runt på parkeringen tog femton. Hann bli så jävla arg på en gubbe som försökte tränga sig förbi och köra om mig när jag stod längst fram i kön och väntade på att en bil äntligen skulle backa ut. Såg till att snabbt blockera hans väg, ta den där parkeringen som jag köat så länge för och sedan slog jag gubben mellan benen med en spade. Fast bara i tanken, förstås. Och inte så hårt.

Hej, hej.

Ända sedan den här dagen tycker jag att det är fruktansvärt jobbigt när klockan börjar bli mycket och mamma inte har ringt sitt dagliga tjatsamtal till mig. Ännu värre är det när hon inte svarar på någon av sina mobiler.

Käraste morsan, varför gör du så här mot mig? Tänk på mina nerver!

Hej, hej.

Kom hem från jobbet. Drack O'boy. Tog en tio minuter lång tantlur. Blev väckt av Anton. Åkte med honom till Systembolaget. Sedan handlade vi på Coop Forum. En kvinna med röd jacka förföljde mig och försökte köra över mig med kundvagnen. Jag blev irriterad. Kom hem. Duschade. Försökte ringa mamma. Kröp ner i sängen med datorn. Är trött.

Min kompis Bibi har fått godis uppkallat efter sig.

Här stod Anton i fyrtio minuter medan kvinnan i den röda jackan trakasserade mig.

I morgon har vi middag med Privatmarknad hemma hos min kollega Britt. Det blir fantastisk mat, bubbel och fulöl (för min del åtminstone, de andra dricker väl rödtjut), och undertecknad står för lekarna (tillsammans med Anna och Maria). Hade ju tänkt vara utklädd till man, men vi får se hur det blir med den saken. Det kan ju faktiskt bli så att jag drar på krogen senare på natten, och då vill jag nog inte ha en mustasch under näsan. Tror jag.

Hej, hej.

Hej, hej.

Precis när jag satt och väntade på att sekundärskamsprogrammet nummer ett, Bonde söker fru, skulle börja så fick jag ett sms från Anton. Han undrade om jag ville följa med till Bene och titta på film, och visst ville jag väl det.

Så i kväll har jag alltså suttit i ett studentrum och glott på en film om fotboll, Sedan jag kom hem har jag räknat lite och kommit fram till att jag nu, tillsammans med Anton, har sett sjuttiotre filmer om krig, en om ett gäng konstiga, Ramones-liknande, mexikanska skateboardåkare och två om just bollsport. Intressant. Filmen vi såg i kväll var för övrigt väldigt bra och hette The Damned United.

Nu ska jag fila på min fantastiska broschyrtext som jag håller på med, och sedan ska jag faktiskt sova.

Sov gott. Det tänker jag göra.

Hej, hej.

När jag bad om frisörtips skrev signaturen Ida: "Magi, det stavas Sarah Wing".

Och ja, så är det. Är så himla nöjd.

I dag har jag blivit med lugg, fått bort massor av mitt slitna skatbo men ändå fått behålla lite längd i nacken. Snyggt stylad blev jag också, och fick dessutom gå en liten skola hur man gör koola frisyrer både till vardag och fest.

Sarah, I love you.

Hej, hej.

I eftermiddag ska jag klippa mig för första gången på flera år, och det känns både roligt och fruktansvärt nervöst på samma gång. Vet jag vad jag vill ha för frisyr? Nej, det vet jag inte. Jag vet vad jag gillar för typ av kläder, och jag vet att jag gillar fyrtio- och femtiotal, men jag vet också att jag tycker bättre om att sova ut på morgonen, och att jag aldrig skulle kliva upp tidigt bara för att sminka mig fint och fixa en avancerad frisyr när jag bara ska till jobbet. Vet jag vad jag passar i? Nej, det vet jag inte, men jag vet att jag ser ut ungefär som Gustav Vasa i lugg. Och jaha, vad vet jag mer då? Jo, jag vet att jag inte ser någon mening i att betala pengar för att sitta i frisörstolen och fega och inte våga ta bort någonting. Jag vill gärna se en stor förändring här.

Ungefär så.

Helt plötsligt åkte kulan till nosringen ut, jag plockade ut skiten helt, och min näsa såg då ut som Hemulen igen.

Just nu är du på Gran Canaria,
och lär knappast läsa min vackra poesi
Men kära du, jag hoppas i alla fall att du slipper malaria,
och att du inte ligger med någon smittad främling som heter Anneli

Jag hoppas även att du haft världens bästa födelsedag,
och att du många fina presenter fått
Jag hoppas att din karl fortfarande gör dig knäsvag
och att om man slickar på ditt hår, så är det salt och vått

Jag är så väldigt glad över att jag känner den här bruden,
en tjej som är en sexigare version av farsan Baloo
Jag hoppas att jag på ditt tjugofyraårskalas blir bjuden,
du är ju så kul, smart, snygg och cool Tolou

Hej, hej.

Just nu är inte livet särskilt roligt. Jag är så fasligt trött hela tiden och jobbar mycket. Desto roligare var det i lördags, när jag låste ut Ruben i trapphuset klockan halv fyra på morgonen medan jag kutade runt i min lägenhet och bäddade sängen, gömde den äckligaste disken i ugnen, som genom ett trollslag fick bort all smutstvätt från golvet och in längst bak i garderoben och med ena stortån petade in nattandställningen under sängen. Jag som haaaatar nippriga och neurotiska människor.

Egentligen borde jag sova, men först ska jag skriva ännu en födelsedagsdikt. Håll utkik efter mästerverket.

Så här såg förresten Bibi, jag och Ruben när vi firade midsommar år tjugohundrasju.

Hej, hej.

Fin dag i dag. Redaktionsmötet med VK ung var trevligt, min blivande frisör blev inte arg på mig för att jag var tvungen att boka om tiden och jag orkade både laga mat och göra i ordning en matlåda trots att jag inte var hemma förrän halv åtta. Fem guldstjärnor till mig.

Nu tänkte jag sova, men först bjuder jag på två viktiga listor.

Min jobbiga ångestlista:
1. En text till en broschyr som jag aldrig blir nöjd med.
2. Ett mötesprotokoll som jag inte skrivit färdigt.
3. Ett mötesprotokoll som jag inte ens har börjat med.


Och så min hemliga önskelista:
1. att jag ska slippa ha fest
2. att Elin ska titta på mig
3. att Elin ska bli kär i mig
JAG ÄLSKAR ELIN!!!

Vilken film? Rätt svar vinner överraskningsskräp som jag hittat under min säng.

Hej, hej.

Det här inlägget har legat och skräpat i min dator sedan förra veckan, men jag publicerar det i alla fall. Jag ger er härmed berättelsen om Bibi och Josefin, och kvällen då de inte fick äta på Balder:

Bibi hade suktat efter tacobuffé hela dagen, och jag är ju inte den som är den, så klockan sju möttes vi upp vid biblioteket och gick till Balder. Kön ringlade lång, men vi roade oss med att håna pianoklinket som hördes i lokalen, utnämna Thank you for the music av Abba till tidernas sämsta låt och sedan skämmas när vi upptäckte att det faktiskt var en livs levande pianist som satt och spelade för gästerna.

Precis när det var vår tur att betala och få våra tallrikar så meddelade en snubbe bakom disken att det var rökutveckling i byggnaden och att vi inte skulle få äta. Mycket snopet, men det var bara för oss att ta våra jackor och gå ut och skratta åt situationen. (Och nej, det var ju inte roligt att det visade sig vara en anlagd brand, men det visste ju inte vi då. Vi trodde typ att de bränt något i ugnen i restaurangköket.) Det vi skrattade allra mest åt var dock de människor vi såg som inte hade någon jacka på sig, men som däremot tagit med sig både vinglasen och tacoskalen fulla med gisch ut för att fortsätta lördagsmyset på trottoaren. Vem gör så? Det är ju faktiskt helt stört på riktigt. "Älskling, det brinner! Ta ditt rödtjut och din tortilla dränkt i smält ost och spring!"

Sedan gick jag och Bibi till Eastern Palace och drack öl och käkade kinabuffé i stället. Älskar Eastern Palace. Inget lyxkäk direkt, men personalen är så himla trevlig och Oktoberfest-ölen som de prompt skulle ha mig att dricka var sexnollor.
 

 Hej, hej.

Hade lunch till tolv i dag, och ungefär fem i tolv gick jag som vanligt till matsalen för att hämta en kopp kaffe att suga i mig. Råkade spilla lite på golvet på väg ut, och gick då för att hämta papper att torka upp sölet med, och ställde därför ifrån mig kopp och väska. När jag kom tillbaka låg det helt plötsligt ett dricksglas i min handväska, och i stället för att uppmärksamma hur Maria från ekonomiavdelningen stod och fnissade och såg ut som Dennis the Menace anklagade jag ekonomichefen för busstrecket. Det var ju fel av mig, kan man säga. För trots att han är en väldigt festlig och trevlig slipsnisse hade det ändå varit sjukt out of character.

Jag har haft en stress- och ångestklump i magen de senaste dagarna, bland annat över ackrediteringen till Pablo Francisco. Efter att ha jobbat på en tidning i några år är jag inte längre så rädd av mig. Har inga problem att stoppa folk och ställa frågor när jag gör den typen av jobb, eller ringa och boka intervjuer, fixa pressbiljetter och så vidare. Sådant gjorde mig kiss i byxorna-nervös i början, men är som sagt nemas problemas nu för tiden. I alla fall så ringde jag Biljettcentrum förra veckan för att fixa pressbiljetter till mig och fotografen, men blev i stället hänvisad till företaget som sköter om hela turnén. Ringde numret som jag fick, men kom till en telefonsvarare där en engelsktalande man bad mig att skicka ett sms i stället. Det var där det började kännas läskigt, och det var då som ångestklumpen placerade sig i min mage för att stanna hela helgen. Nu är det hur som helst löst, eftersom jag kom på att de flesta företag faktiskt har en hemsida med kontaktuppgifter. Slängde i väg ett mail, och en minut senare fick jag svar om att allt var ordnat. Glory fucking day. Älskar den där nymodigheten som visst kallas för e-brev.

Hej, hej.

Ledsen över att uppdateringen inte kommit tidigare, men jag har faktiskt sovit precis hela dagen. Vaknade vid halv sju eller något, och då drog jag bara på mig kläderna och gick till katterna för att ge dem mat, kärlek och ta hand om deras avföring. Pratade samtidigt med Merch-killen (som han heter i min telefonbok) i mobilen. Han är en festlig inlandshårdrockstyp som jag träffade i Åsele i somras och som jag haft sporadisk kontakt med sedan dess. Sedan jag kom hem har jag bara städat köket, lagat en sen middag och fixat en matlåda till i morgon. Detta får jag tre guldstjärnor i kanten för.

Gårdagen var ungefär hur härlig och rolig som helst. Jag, Bibi, Camilla och Becker förfestade hemma hos Betty på Grisbacka, där hon bor med sin kille och med katten i tratten. Den där katten var för övrigt bland det finaste jag någonsin sett, och då Bettys kille blivit allergisk så letar de ett nytt hem åt den, så jag ska kolla med min hyresvärd om det verkligen är helt uteslutet att ha husdjur i lägenheten. Skulle älska att bli sambo med Mozart (som kattskrället heter), Fast i så fall skulle jag nog ge den ett riktigt karlnamn, som typ Anders eller Gösta, i stället.

Kvällen ägnades i alla fall åt att titta på Körslaget, och sedan rösta på våra favoriter. Totalt onödigt, men det var så roligt att ringa de där numrena och till exempel höra Amy Diamond pipa och tacka. Becker röstade för övrigt på Rinkeby-kören, trots att hon är världens största fan av Roger Pontare. När han syntes i bild iförd sin turkosa kaftanliknande sak utbrast hon: "Men titta på honom! Han är ju för fan KUNG!" och under kvällen hävdade hon bestämt att han har Sveriges bästa sångröst. Sjukt roligt. Det är sådana där grejer som gör att jag älskar Becker så mycket.

När Körslaget var slut bjöd Dj Blebban på Ace of Base och Roxette från Spotify, vi fjantade oss, käkade godis och snackade skit. Vid tolvtiden åkte vi in till stan för att gå på O'learys. Halva Arish spelade, och de var i vanlig ordning fantastiska. Har ju skrivit om dem ett par gånger, så jag fick till och med en liten hälsningskram av trevliga Brian. Något spektakulärt hände väl inte direkt, men ölen var god och jag träffade massor av trevliga människor och surrade med mina favoritbrudar.

Hej, hej.

Åh. Vilket jävla pucko jag är. Låg just och tänkte på hur kul det ska bli att klippa mig i morgon. Men i morgon är det måndag, och jag, mitt jävla nöt, hade ju totalt glömt bort att måndagar innebär redaktionsmöte med VK ung. Därför kan jag ju inte alls klippa mig i morgon. Åh, så tråkigt. Och åh, så dum jag är.

Nu ska jag sova en stund. Sedan har jag lite jobb att göra, och så ska ni få höra om gårdagen så klart. Den cyklande lastbilschauffören, eller Ruben som han egentligen heter, gjorde till exempel ett litet gästspel i mitt universum. Spännande!

Haha, look at him!

Jag och Bibi kom just hem till Betty och katten med tratten på Grisbacka. Nu dricker vi öl och väntar på att få heja på team Pontare. Senare ska vi på krogen.

GLENN. VILL MER.

Kappköp på H&M. Älskar denna röding.

Hej, hej.

Nu känns det helt plötsligt inte lika roligt att vara hemma själv längre, och det beror på att Idol tog slut och att jag inte längre vet vad jag ska titta på. Flipprade i alla fall över till Skavlan och såg att Mika var gäst. Sedan jag såg videon till Grace Kelly första gången har jag trott att han var typ trettiosju eller så, men han är ju för bövelen bara tjugosex bast! Han var till och med rätt snygg nu när jag såg honom. Hela min värld vändes upp och ner inom loppet av några sekunder.

Och nu byter jag raskt ämne. Pass opp!

När jag var liten såg jag en slags sketch i något barnprogram som jag tyckte var så jävulskt rolig. Alltså verkligen så pass hysteriskt jävla jätterolig att jag minns den än i dag. Den handlade om en man som bara åt hålen i mitten av sådant där runt knäckebröd. Vi hade aldrig den typen av knäckebröd hemma när jag var liten, men nu när jag sköter mitt eget hushåll är det ju jag som bestämmer vad som ska inhandlas.

Korsstygnsbroderier och hålen i knäckebrödskakan - två av mina favoritsaker
i hela vida världen.

Hej, hej.

Efter att ha gosat med Sally och blivit helt täckt i katthår, samt burit Glenns femkiloskissklumpar till soptunnan på gården, gick jag hem och kokade ägg och pratade med min bästa Bibi i telefon (fast jag gillar Bibi som jobbar på VK:s familjeredaktion jättemycket också). Därefter åt jag mina ägg och läste den där lokalblaskan som jag jobbar för, duschade, tog på mig mina kickersmjukisbrallor och kröp ner under täcket i soffan.

Och här ligger jag nu. Hur skönt som helst är det, ska jag be att få tala om. Morsan ringde medan jag hängde med katterna och frågade vad jag skulle göra i kväll. Då visste jag inte exakt vad jag skulle hitta på, men jag sa i alla fall att jag nästan hoppades på att få spendera kvalitetstid med mig själv. Vet inte varför jag blev ett sådant freak som uppskattar att vara själv för det mesta (eller rätt så ofta, åtminstone) , men så är det i alla fall. Men i morgon ska jag då hänga med Bibi, och det känns väldigt roligt. Hade inte velat ligga hemma själv hela helgen, direkt. Det hade känts både sorgligt och tråkigt.

Glenn, jag hoppas att du skämtar med mig...

Hej, hej.

Hej, hej.

Mina fötter är som två pråmar direkt från havet. Värmen från datorn har bidragit till att magen, hyskan och låren är upptinade, men fötterna lär förbli iskalla ett tag till. Varför är det alltid så kallt i biosalonger? För det är nämligen i en sådan jag varit. Tillsammans med Anton, stirrandes på Flickan som lekte med elden. Älskar att gå på bio och gör det rätt ofta, och det känns ju fruktansvärt tråkigt att varje gång behöva hacka tänder medan man sitter där och glor på filmer som man betalat hundra spänn för att se. Det är nästan lika illa som att recensera julgalor i Umeå Arena. Fast bara nästan, förstås, för där vill man ju verkligen ta på sig Blondinbellas senaste pälsmössa samt skoteroverallen efter tio minuter. Hur som helst så blev jag väl nedkyld under promenaden till Antons bil också, samt under färden hem, men jag står ändå fast vid att det är alldeles för kallt på Filmstaden.

Vet ni vad jag gjorde i dag, förresten? Jag bokade en klipptid. Yes box alright. Känns, på riktigt, väldigt läskigt. Detta eftersom jag inte vet vad jag vill med mitt hår och för att det var fyra år sedan jag besökte en frisör senast. Samtidigt ska det bli väldigt roligt också, och jag tror att frisören förstår mig. Som till exempel när jag sa att jag "inte ville ha någon jävla inlandsfrippa i alla fall". Då skrattade och nickade hon, och det kändes tryggt.
 

Hänger med Glenn och Sally. Anna och Robert drog till Los Angeles i morse, men kattskrällena måste ju ha mat för det.

Älskar, älskar, älskar att jobba som vaktis! Superskoj!

Hej, hej.