Hej, hej.

Har varit trött som ett as på jobbet i dag trots att jag sovit mest hela helgen. Var dock inte ensam på jobbet om att vara lite seg, tror jag, för min kollega Maria (eller chef, som hon numera är) öste då ner både russin och mandlar i kaffet i morse innan det slog henne att det kanske inte var helt rätt. Överlevde i alla fall hela dagen på Privatmarknad och sedan även det ruskigt roliga redaktionsmötet med VK Ung, och det känns ju tryggt.

Just nu njuter jag av att vara hemma i min härliga, knarriga lägenhet igen. Kvällen har ägnats åt att pynta lite, plantera om blommor samt åt att betala räkningar (fattar inte varför jag alltid gör det i sista sekunden, när jag ändå får lön den tjugofemte varje månad). Har förresten fått en helt fantastisk löneförhöjning, och den firade jag nyss genom att först betala av det sista på min teve och föra över några tusen till mitt sparkonto, och sedan klicka hem ett gäng julklappar. Ungefär såhär: "En till mamma... och två till Josefin. En till Göran... och en till Josefin. En till julklappsbytarkvällen med Privatmarknad... och två till Josefin." Man måste få unna sig lite, det har jag alltid tyckt.

Hej, hej.

I väntan på att plattången ska bli varm tänkte jag bara ge en snabb uppdatering. Lycksele var ljuvligt, och jag frossade i min släkts historia och gamla bröllopskort från tidigt nittonhundratal. Mer om det senare, dock.

Har bara lite ont i halsen nu, och det är skönt. Morsan och Göran stökar fram en sen frukost där nere, och efter att vi tryckt i oss något ska vi på loppis på Vegaskolan (tror jag), och sedan på skyltsöndagen här i Vännäs. Verkar dock kallt ute, så jag gissar på att jag kommer försöka smita hem och kolla på repriser på teve i stället.

Hej, hej.

Tidigt, tidigt i morgon bitti drar jag och morsan till Lycksele för att hänga med världens bästa gamlingar Gretha och Kalle. Vi har köpt med julblommor, korsordstidningar och fika, och dagen lär väl mestadels spenderas hemma hos dem där vi ska pynta och snacka strunt, även om vi ju ska dra förbi Dållar-Tor också, samt besöka mormor och morfars grav. Ser nästan mest fram emot att titta i gamla fotoalbum med Gretha, för det är så himla härligt att se henne som en ung, stark, vacker och redig kvinna på fyrtiotalet och höra henne berätta om sitt långa, spännande liv.

Här i Vännäs har det varit en mycket lugn och classy kväll. Har druckit en öl och käkat korv med bröd, tittat på Idol och knaprat halstabletter. Nu tycker jag käften full av popcorn och dricker Fanta i stället. Livet är fint. Och jag ser inte längre ut som en femtioårig pervers politker med brallorm. Visst gör jag inte det, va?

Vännäs är gött, tackar som frågar, och när jag inte klappar katten och glor på Idol så töntar jag mig med fina mammagrisen.

Vad fräsch jag är, förresten. Morsan med sina femtiotvå bast ser yngre ut än mig. Toppen.

Hej, hej.

I onsdags, precis när jag och Ylva var på väg till Eastern Palace för att svulla buffé, fick jag för mig att kuta in och boka en tatueringstid på Red Dragon. Man brukar ju ändå få vänta ett ganska bra tag, liksom. Den första tiden jag fick var faktiskt i mars någon gång, men utan att jag riktigt hann fatta hur det gick till hade Filip plötsligt lyckats hitta en lucka den tjugoförsta januari, så då är det alltså dags för mig att fortsätta med högerarmen.

Nu till det jag vill ha hjälp med:
Jag har inga idéer och måste bestämma mig rätt snart och meddela Filip. Vet att jag ska fortsätta med pirat/sjömanstemat, att det ska vara old school och att det får räcka med två pin up-brudar på en och samma arm. Vill inte heller göra någon fjuttig grej. Tänk stort och tänk nu! Vad borde jag göra på underarmen vid sjöjungfrun? Har varit lite inne på typ skepp. Eller kanske en kompass och några rosor och så.

Några idéer? 
 

Förmaningar från tatueringshatare undanbedes förresten vänligt men bestämt.

Hej, hej.

Vaknade med feber i går och blev sängliggande i princip hela dagen. Förbannade mitt liv som singel när jag insåg att jag inte hade någonting hemma att äta och att jag därför var tvungen att pallra mig ut själv och handla lite. Tog mig med nöd och näppe till affären, men väl där kunde jag inte komma på vad fan jag ville ha. Var inte sugen på någonting. Blev bara halstabletter, risgrynsgröt, mandariner och glödlampor. Fast de sistnämnda skulle jag förstås inte äta, utan ha till en julstjärna som jag köpte på Granngården i onsdags. Köpte självklart fel sorts glödlampor, förresten. Passade inte alls, och då hade jag ändå stått och stirrat på bilderna av glödlampor på kartongen (tre som funkade att använda, och en överkryssad jävel) i typ fem minuter innan jag gick och tänkt att "Okej, Josefin, DEN sorten ska du alltså INTE köpa". Typiskt mig att ändå köpa just den sorten.

Mår lite bättre i dag, men är ändå hemma från jobbet och missar därför Privatmarknads inför julen-städning och allt pyntande. Inte så tråkigt att slippa städa, visserligen, och pyntandet brukar jag ändå inte lägga mig i. Däremot känns det tråkigt att inte få dricka barn-glögg och äta pepparkakor som vi fått av cykelhjälmsmannen med mina arbetskamrater efteråt.

Är sjuk, trött, hängig och deppig. Lyssnar på en skiva med Makthaverskan som jag plockade hem från jobbet. Ska snart gömma mig i en stor sjal och en blottarrock och gå och handla fast jag egentligen inte orkar.

Lycka är att flexa hem tidigare från jobbet, få luggen klippt och dricka kaffe med Sarah Wing, boka en tatueringstid och sedan tjocka kinakäk med världens bästa Ylva.

Har tänkt i två veckor att jag måste gå till snygga Sarah på Sax så att hon kan göra min lugg kort och cool igen. Saxa höbalen lite (ett härligt uttryck som jag just kom på, ska uttalas som om man vore typ Kenta eller Stoffe eller en random söderkis). Och vet ni vad, när jag kollade min jobbmail i kväll hade jag fått ett gulligt mail från just henne. Världens överraskning. Ska bli så fint och roligt att träffa henne igen. Det tycker både jag och min alldeles för långa lugg.

Hej, hej.

Tog en tantlur på soffan mellan klockan sju och klockan halv nio i kväll, och nu kan jag såklart inte sova, och vet såklart inte vad jag ska göra åt saken. I vanliga fall brukar jag ju spionera på min granne, men eftersom det är helt kolsvart i hans lägenhet så antar jag att han har bortamatch eller något. Vet i alla fall att han inte sover, för den karl'n verkar vara uppe dygnet runt (eller så verkar det bara så i min värld, eftersom jag själv ofta kryper till kojs strax efter klockan nio).

När jag vaknade efter tantluren pratade jag först med Ylva och kände en stark längtan efter att hänga med mitt brudgäng. Trycka kinabuffé, skvallra, fjanta, snacka strunt och lägga huvudena bakåt och gapskratta. Det var så länge sedan, känns det som. Därefter pratade jag med morsan och planerade helgen som vi ska spendera ihop. Fick nämligen bekräftat i dag att lördagens och måndagens nöjessidor är uppstyrda, och att jag inte behövs, och att jag därför kan följa med morsan och hennes karl till Vännäs. Där ska jag titta på skräptelevision hela fredagskvällen och ägna mig åt mitt nya nattduksbord i teak (som egentligen är en gammal telefonhylla). På lördag brassar jag och morsan till Lycksele för att hälsa på mina favoritnittioåringar Gretha och Kalle, och så ska vi ta med Gretha på hennes favoritaffär Dollarstore (som hon så sött uttalar "Dållar-Tor"). På kvällen ska jag bara krama min fina mamma och tvinga henne att dricka chokladglöggen som jag vann i ett vinlotteri förra året (visst borde den vara okej fortfarande?) tillsammans med mig. På söndagen blir det skyltsöndag och möjligtvis krönikeskrivning. Världens skönaste helg, som ni ser.

Ah, längtar. Jävla sur-tisdag.

Hej, hej.

Ramlade in på jobbet tjugofem i åtta i morse och såg då ett gäng prydligt upplagda tidningsbuntar på kunddisken, vilket innebar att Thim inte längre var sjuk och att jag alltså skulle slippa jobba som vaktis. Jublade, slog en nakenkullerbytta och gjorde vågen och raketen av lycka. Nästan. Glad blev jag i alla fall.

Har haft en lång arbetsdag igen som först spenderades på Privatmarknad och sedan på redaktionsmötet med VK Ung. Nu har jag nyss njutit av den bästa stunden på hela dagen - den då jag kommer hem, drar på mig slapparbrallor, frossar i fjortisbloggar och äter en frukostmiddag bestående av te och mackor. Nu funderar jag på att gå och duscha och sedan lägga mig i sängen och skriva mötesprotokoll och svara på mail. Fast det lär väl sluta med att jag somnar ifrån en bok i stället.

Fick förresten en tjusig bild av Becker i natt, föreställandes flickan som har en bit rått kött i stället för en mun. Passa er, hon äter mammor.

Hej, hej.

I fredags blev Thim, som jobbar på Budcentralen på VK, sjuk och fick gå hem tidigare från jobbet. Då var det bara för mig att rycka in och i klänning och högklackat börja slänga sopor, köra budbilen och fixa med all utgående post. Det handlar ju verkligen inte om hjärnkirurgi direkt, men det är typ bara jag på hela företaget som kan rutinerna hyfsat. Typ hur många tidningar som ska till varje avdelning, vart i packsalen man hämtar tidningarna, hur frankeringsmaskinen fungerar och så vidare. Gissar på att Thim kommer vara sjuk även i morgon, så jag är därför helt inställd på att vara på jobbet absolut senast halv åtta för att hinna med allt. Ska dock erkännas att jag är lite oroad över min hals, som jag haft rätt ont i sedan i går morse när jag vaknade. Tur att jag inte är en sådan som känner efter så jävla mycket.

Nu ska jag bara duscha och sedan väntar sängen. Tack och god natt.

Hej, hej.

Är hemma från Piteå nu efter en sjukt fin helg med urskogsmannen från Pajala. Vete tusan vad jag har gjort, men träningsvärk har jag i alla fall. Så pass mycket att jag typ haltade fram genom busstationen när jag klev av här i Umeå, faktiskt. En del av träningsvärken kommer nog i alla fall från bowlingen (kom ihåg att jag aldrig rör mig mer än nödvändigt) i går kväll. Det var skoj, och jag kom åtminstone inte sist, och det är ju huvudsaken. Efter bowlingen gick jag, urskogsmannen (som heter Peter) och hans polare Tobbe hem till urskogsmannen och drack öl, lyssnade på musik och tittade på Jerry Springer halva natten.

Har verkligen fått försvara mina kittliga fötter hela helgen, bara för att Peter, precis som så många andra, verkar finna det oerhört fascinerande att jag låter som en psykotisk skolflicka när någon ens nuddar mina fossingar. Antar att en del av träningsvärken alltså även kommer från att jag varit tvungen att försvara mig ända sedan i fredags. Blir helt utmattad bara av att tänka på skräcken och plågorna som jag fått utstå.

Midnight bowling i Piteå. Nå så jävulskt flashigt.

Urskogsmannen med sina farliga bruna ögon och en svart heltäckningsmatta på huvudet. En nå så jävulskt smarrig karl. Inte är så pigg på att synas på bild dock.

Hej, hej.

Förlåt för dålig uppdatering, men jag har varit lite upptagen. Tog mitt pick och pack i går efter jobbet och satte mig på en buss till Piteå för att hälsa på en karl, och här är jag nu.

Gårdagen ägnade vi åt att dricka folköl (fast det var egentligen bara jag som drack det, eftersom jag vägrar bli vuxen och lära mig att dricka rödvin) och att lyssna på progg, bland annat. I dag har vi bara sovit och käkat pizza, och jag har fått ägna timmar åt att försvara mina kittliga fötter från den livsfarliga urskogsmannen från Pajala. Om ett tag ska vi dra och bowla är det tänkt.

Livet är rätt fint.

Hej, hej.

Den här veckan har verkligen gått i stressens och ångestklumpens tecken, men börjar sakta men säkert ordna upp sig. Det är dock fortfarande mycket att göra, så jag vill härmed be om ursäkt för alla mail som jag inte hunnit svara på, alla telefonsamtal som jag inte har hunnit ringa och... ja, allt sånt där, ni vet.

Just nu sitter jag i växeln medan Växelhäxan käkar lunch. Försökte få tag på Natalie från ungredaktionen på morgonen utan resultat, men nyss ringde hon på mitt direktnummer, som var vidarekopplat hit till växeln. Det känns liksom alltid lite lustigt att svara: "Västerbottens-Kuriren, du söker Josefin Isaksson?", när det ju faktiskt är jag som är just Josefin Isaksson.

I måndags jobbade jag till klockan sju, i går jobbade jag till kvart i sju och i kväll lär jag ju inte vara hemma förrän kring åtta, eftersom vi har månadsmöte med Privatmarknad. Men man ska inte klaga. Eller jo, det hör ju förresten till när man bli vuxen och jobbar som kontorsråtta. Det, och att bli alldeles till sig när det bjuds på tårta, trots att man egentligen inte är vidare förtjust i det i vanliga fall.

Hej, hej. Och hå,

Bytte från högklackat till Converse-dojor kring tretiden eller något, men ändå värker fötterna efter dagens springande. En stressig, men väldigt rolig, dag. Har tillsammans med min kollega Lena jagat förrymda tomtar på våningen där annonssäljarna och grafikerna sitter, visat samma film (Sinbad. Tecknad. Förvånansvärt fängslande även för en tjugoettåring.) sex gånger, hämtat sjuttioåtta kannor kaffe, bjudit på sammanlagt tre miljoner pepparkakor, lussebullar och Mer. Plockat kritor, halvätna bullar och skräp från golvet, försökt hålla koll på turordningen, hängt med härliga Estrid och hennes coola morsa samt träffat massa andra ljuvliga små barn och deras trevliga föräldrar.

Strax efter halv sju hade vi sagt hej då till fler än etthundrafyrtio ungar, röjt undan det mesta och kunde åka hem. Nu är jag så trött att jag håller på att dö.

Städa efter etthundrafyrtio tomtar, lucior, pepparkaksgubbar och en julgransbebis, sedan hem.

Hej, hej.

Blev ingen kinabuffé med mina tjejkompisar i går, men däremot pizza (med lingon på, förresten) tillsammans med Anton, Samuel och Jens. De plockade upp mig på jobbet strax innan klockan fem, och som genom ett mirakel hann vi både svulla i oss pizzan på Ängen och ändå hinna i tid till filmen, 2012, som började klockan sex.  Den var förresten riktigt bra, tycker jag. Helt klart underhållande, även om den var lite cheesy till och från.

I dag är det luciafotografering på VK, vilket innebär att det kommer krylla av ungar här. Själv går jag runt med en liten namnbricka och ska vara med och se till så att det inte blir allt för kaotiskt här. Det ska nog gå bra. Det har förresten redan kommit några familjer, så nu måste jag rusa i väg och fixa kaffe till dem.

Is it a bird? Is it a plane? Is it a månlandskap? Is it a sockerkaka with hallon and blåbär made by Johanna?

Mumsigt!

Hej, hej!

Ett av mina hjärtegryn fyller år i dag, vilket betyder födelsedagsdikt. Jaaaaa! 

Jag kan reta ihjäl mig på ditt bakfylleblaj
och skratta åt ditt sätt att baka hallonpaj
Trots det tycker jag egentligen att du är underbar
och rolig, smart, lojal och söt som Babar

Vi har spenderat många nätter ihop,
fast vi har förstås inte legat med varandra
I stället har vi druckit öl och ropat glädjerop,
och hatat män och tittat på Fucking Åmål med hon skådespelerskan Alexandra

Du är värsta sortens konstnärssjäl och galenpanna,
när jag kommer till Stockholm ska jag dig, likt ett ägg, ruva
Grattis på födelsedagen min älskade Johanna,
för evigt, för alltid, mitt hjärtas fröjd och duva 

(Ska förresten försöka fixa en bild på Johannas hallonpaj som såg ut som ett månlandskap, poetens anm.)

Hej, hej.

Hej, hej.

Just ja, vet ni vem som trängde sig före mig i en kö i lördags? Nej, jag tänker självklart inte på alla överförfriskade jävla idioter som, av någon outgrundlig anledning, verkade tro att jag tyckte att det var mindre otrevligt än dem att stå i en kilometerlångkö till Folkets hus och bli kissblöt och frysa, och därför bara gled förbi mig.

Nej. Den kö jag pratar om var inne på Pressbyrån efter konserten när jag skulle köpa kaffe, och den som gick före mig för att köpa lössnus, korv med bröd, en dricka och ett par äpplen var ingen mindre än... Ronny Eriksson! Vilken jäkel, va. Fast jag älskar ju Ronny och, kanske ännu mer, Euskefeurat, så det är okej. I still love you, Ronny fuckin' Eriksson.

(Jag blir ändå lite orolig nu att det inte alls var han. Men hallå, det måste det ha varit. Men nu vet ni att jag alltså inte är hundra procent säker. Okej?)

Hej, hej.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig och att spy på jobbet, men titt som tätt så börjar jag må illa och måste kuta i väg på toaletten. Som i morse, till exempel. Efter en liten tantlur på soffan under lunchen (trodde inte att jag kunde sova i ett ljust rum med ringande telefoner överallt, men dreglet på handen vittnade om att det måste ha blivit ett par minuter åtminstone) mår jag tack och lov inte lika illa längre, men sitter ändå och fryser och har ont i huvudet men gör mitt allra bästa för att låta glad och trevlig mot kunderna ändå. Känns inte som att jag kan dra hem i och med att jag har redaktionsmöte med VK Ung i kväll, men jag måste nog kanske göra det i alla fall. Vi får se. Och nej, jag är inte gravid. Jag ägnar mig inte åt den typen av okristliga aktiviteter för tillfället. Så det så.

Usch, skitdag.

Hej, hej.

Efter att konserten med Takida i går var klar kring halv elva, så ringde jag till Anton och kollade om han och Robert var på Scharinska. Då var de bara på väg, så jag gick och köpte kaffe på Pressbyrån och försökte spegla mig i deras skyltfönster och fixa till min nedsnöade frippa. Därefter knallade jag till Scharinska och mötte upp karlarna, surrade med Antons trevliga Gällivare-kompis Sara och drack tre öl. När Anton skulle gå hem kring halv ett på grund av lätt salongsberusning valde jag att följa med för att få sällskap och slippa tjafsa med taxi eller buss, alternativt bli rånmördad och/eller våldtagen. Visst har jag väl blivit lite vuxen, va? Det tänkte jag faktiskt på hela vägen hem från Gammliabacken där jag och Anton skiljdes åt.

Väl hemma så vägrade jag ta ur lurarna ur öronen, bara för att alla låtar var så jävla bra. Och det är så roligt det där, för Lisa har skrivit om precis det i sin blogg också.  Det var nog på grund av henne som även jag insåg storheten med precis varenda en av de tvåhundra låtarna i min Mp3-spelare. Dansade runt för mig själv och gjorde grimaser i spegeln. Sedan läste jag lördagens VK och somnade i en hög i sängen. Fantastiskt trevlig kväll, även om krogbesöket blev väldigt kort.

Så här såg jag förresten ut i natt när jag dansade omkring. Tog inte ens av mig kappan, bara för att jag var så till mig.

Mappen där jag lagt bilderna heter förresten "Fyllo". Men kom i håg att jag bara drack tre öl. Det är ju inte så mycket alls.

I dag har jag inte gjort särskilt mycket alls. Skrivit och så. Lagat lite mat. Messat med en ny-gammal bekantskap. Tittat på repriser. Inte lämnat lägenheten. Läst färdigt en bok. Haft det väldigt lugnt och skönt, helt enkelt.

Sjukt mycket folk i Idun. Recensenten är på plats. Alles gut.

Hej, hej.

I dag testade jag kameran, som säljaren på Media Markt övertalade mig att köpa i söndags, på riktigt. Jag tror att vi kommer att utveckla en riktigt fin relation. Därför kör min dag i några, rätt trista, bilder:

Det kom ett annorlunda brev i dag, som skulle till en viss Josefin Isaksson på "Västebottskuriren":

Läkarmissionen har fått för sig att jag är en snäll och givmild människa. Fast det kanske jag är också. Ganska, åtminstone.

Årsfakturorna är på väg! Med dem får man en utvikningsbrud.

Jag stirrade under min stökiga lugg.

Sedan blev det after work. Hurra!

Det var till och med en man som ville hänga med oss kontorstanter den här gången - Thim, som jobbar på Budcentralen. Tror att han och jag är födda samma år.

Nu är jag hemma sedan någon timme tillbaka. Ett tag funderade jag faktiskt på att följa med Växel-Karin på Äpplet och dansa styrdans (det hade i sanning varit ett äventyr) men nu börjar jag känna mig lite lat. Ska nog bara lägga mig och läsa, eller kanske kolla på Bonde söker fru på Tv4 play.

*LeDsEn SpÖkTjEj SoM jObBaR pÅ kOnToR mEn SoM sNaRt SkA fÅ dRiCkA eN öL eLleR tJuGoTvÅ*

Hej, hej.

Fick en kommentar av Riff Raff Ruff, som jag har svarat på. Jag tolkar det som att de inte är så värst förtjusta i mig, och det kan jag ju förstå (även om det i och för sig inte var själva bandet jag tänkte på när jag skrev inlägget som de kommenterat, utan snarare delar av publiken som jag såg under deras spelning i lördags). Låter nog ofta lite dryg när jag skriver, trots att jag egentligen inte menar så himla mycket med det och mest bara skämtar på mitt eget märkliga sätt. Men det är ingen ursäkt. Jag ska inte hålla på och dryga mig så mycket.

Men i alla fall.

Det där med att jag "kan få lära känna hela tre stycken ursprungliga bjurholmare..." har jag nu funderat lite över. Betyder det att jag ska få smaka på lite stryk om jag visar mig på deras spelning på lördag? Det vill jag ju inte ha. Jag skulle förmodligen börja gråta om någon ens petade på mig lite för hårt med ett finger.

Hej, hej.

Fick skjuts hem av min arbetskamrat Britt efter jobbet, och det behövdes efter den här dagen. Förutom att svara i telefon och hjälpa kunder över disk så har vi ju alltid varsin arbetsuppgift, och den här veckan tar jag hand om alla de annonser som kommer in via mail. I dag har jag ägnat nästan all tid åt att göra dödsannonsen för en av dem som omkom i den fruktansvärda olyckan på Sandbacka, och det har värkt konstant i hjärtat från det att jag kom i morse och satte i gång med arbetet. Dessutom vill man så innerligt gärna att de anhöriga ska känna sig nöjda med resultatet, att man sitter så koncentrerad att det nästan känns som att huvudet ska sprängas till slut. Slocknade i sängen med alla kläderna på när jag kom hem.

Nu tänkte jag försöka sova. Får skriva mer i morgon om allt som händer i helgen. Och om hur vi blev diskade på Popfrågan på Pipes of Scotland i går efter att ett umeband anklagat oss för fusk, förstås.

Vanlig dag i Kontorsråttaland. Kaffepimpling och pillrande med tvåspaltiga dödsannonser.

Efter jobbet blir det mat på Pipes och sedan... popquiz! Fantastiskt. Jätteroligt. Ljuvligt. Hoppas jag, Anna och Robert med flera vinner.

Hej, hej.

Jag minns när jag var liten och låg och kikade mellan springorna i trappen ner till källaren i vårt hus på Carlshem och spinkade på brorsan och hans kompisar (var förresten kär i dem allihop) medan de spelade rollspel. Det såg så roligt och trevligt ut. Jag uppskattar verkligen folk som har riktiga intressen, hur nördiga de än är, och tycker det är fantastiskt att Anton och hans kompisar spelar en del. Tyvärr har Anton förbjudit mig att titta på när de lirar (blir lite arg när jag tänker det), och det där med att spinka la jag ner för ett antal år sedan, men som tur är får jag åtminstone ta del av av rollspelandet via sms ibland.

09-09-01, kl. 19.50:
"Det var mycket på jobbet. Nu nördar jag. Är allvarligt skadad. Blev attackerad av en hund from hell. Fast det var beräknat. Jag offrade mig. Så nu behöver jag inte gå utan får åka häst :)"

09-11-10, kl. 20.05:
"Vi har grymt kul. I synnerhet eftersom vi misslyckades rejält. Bene slog ihjäl prinsessan som vi skulle rädda. Ett riktigt antiklimax :)"

Jag har farit med osanning... Jag ljög förra gången när jag skrev att jag fått ta bort tandställningen. Då hade jag nämligen fortfarande kvar lite skrot på några tänder i underkäken. Men i dag blev jag en helt fri kvinna. Glory day!

Se vilken bedårande vacker ung kvinna jag är!

Hej, hej.

I kväll har jag varit på möte med ungredaktionen och skrattat så mycket att jag nästan grinade bort allt smink. De är verkligen så sjukt roliga och sköna. Tur var det förresten att det garvades så mycket, för trots att jag faktiskt stämplade ut lite tidigare från Privatmarknad och hann kasta i mig tre makaroner och en köttbulle som jag sparat från dagens matlåda, så lät min mage som ett vrålande monster under precis hela mötet. (Fast nu känner jag mig jävligt löjlig som tänker på sådant, men skit samma.)

Förutom mötet har jag även pratat i telefon med morsan. Eller, hon pratade medan jag åt min popcornmiddag. Sedan har jag även tittat med ett öga på Vetenskapens värld, skrivit mötesprotokoll och skrattat högt åt AwkwardFamilyPhotos. Ta en titt, jag lovar att det är en helt fantastisk hemsida.

Nu är det i sanning dags att tänka på refrängen. Tack och god natt.

Hej, hej.

Tant Josefin kröp ner i sängen för en halvtimme sedan. Fanns ingenting att göra uppe ändå, så jag tog datorn under armen, plockade Marley och jag ur bokhyllan och letade fram en korsordspenna ur sekretären. Och nu ligger jag här. Är egentligen inte det minsta sugen på att läsa den där Marley-boken, men morsan tyckte att jag skulle låna den av henne, och om hon säger att en bok är bra så brukar den oftast vara det också.

I dag är det pappas egen dag, och jag har både ringt och skickat ett filmogram. Men vi kör en liten dikt också:

Grattis, grattis lille far,
jag firar här i Umeå med en kazoo-fanfar
Du är den bästa Sverkern på hela jorden,
bättre än han på Plus
Du är nästan den smartaste i hela Norden,
och hade du inte varit så långt borta, så hade du fått en puss
 

Nu ska jag slänga i väg ett mess till Anton och försäkra mig om att han inte glömmer bort att äta och gå på toa för att han är så inne i Hearts of Iron III. När vi vinkade hej då tidigare i dag skulle han hem och, typ, invadera Frankrike. Gissar på att han håller på fortfarande.

Anton ringde och väckte mig och tog med mig på Media Markt. Nu är jag hemma med en ny kamera. En alldeles röd och blank och fin sådan. Inga fler gryniga mobilbilder! (Eller jo, kanske, bäst att inte lova för mycket)

Hej, hej.

Hej, hej.

Sitter och röstar på kung Pontare och lyckselegänget i Körslaget. De får inte åka ut, och så är det bara. Får även rapporter från Anna, som messar från studion (antar att det är där hon är i alla fall) och skriver att hon är tagen av stunden och om hur gulliga medlemmarna i lyckselekören är. Ännu en anledning att rösta, alltså.

På tal om något helt annat så har Anton återigen bevisat vilken snäll och fantastisk kompis han är. Karl'n ringde när jag som bäst låg halvnaken och glodde på teve och sa att han hade köpt en present åt mig som han skulle komma förbi med. Tio minuter senare hoppade jag in i hans bil och fick RollerCoaster Tycoon 3 tryckt i min hand. Sedan surrade jag som en tok i en stund (jag blir alldeles till mig när jag träffar en människa efter att ha varit själv en hel dag) innan han åkte hem till sig.

Hej, hej.

Först töntade jag mig inne på toaletten på jobbet och såg ut som den sura och snipiga kundtjänstkärring jag är.

Sedan cyklade jag hem i regnet och hoppade in i duschen, sminkade mig och tog på mig min bästa kalasklänning.

Jag var inte så sur som jag såg ut. Jag var glad. Skulle ju på kalas, hallå.

Lovisa hade bakat, och det är hon fantastiskt duktig på.

Vi var ett hjärtligt litet gäng som bänkade oss framför Idol. På bilden ser ni nyopererade Ylva och "Fuck you you're Irish"-Emelie.

Lovisa och Becker hade röda tungor, eftersom de smaskat i sig sprit-Jellon som jag gjort. (Ska kolla vem som vann min lilla tävling senare, men vinnaren bör inte ha så höga förväntningar.)

Min tunga var också väldigt röd.

Lovisa fick lite presenter av oss. Av mig fick hon en bok som Höken kan stoppa in sin penis i för att roa henne. Fantastiskt rolig, tycker Josefin, fem år. Hon fick även en godispizza av mig. Av Ylva fick hon ett gäng fina cupcakes-prylar från Lagerhaus.

Sedan fick jag, Lovisa och Becker skjuts till O'learys.

MIna kamrater drog dock ganska tidigt, men jag kände inte för att gå hem, så då gjorde jag inte det heller. Det kom ändå fram en massa folk och pratade med mig, så jag behövde aldrig känna mig ensam och mobbad. Efteråt pratade jag med ett gäng raggare och promenerade med en av dem till Subway och köpte en macka. Sedan bjöd han mig på taxiresan hem, vilket ju var väldigt snällt om än lite onödigt. Väl hemma somnade jag med lampan tänd efter en trevlig kväll.

Hej, hej.

Det är faktiskt lite kusligt att jag skrev det senast inlägget med rubriken "Om ett avsked till en katt", i går på jobbet, för att sedan åka hem och läsa på Facebook att Glenn är död. Robert och Annas fina katt som jag vaktat ett par gånger, ni vet.

Fina, fina Glenn. Du var en ljuvlig och älskvärd katt med en skön personlighet, och det var en ära att få lära känna dig. Jag hoppas att du latar dig i katthimlen och att du får fetmjölk varje dag.

Vila i frid.

Hej, hej.

All förmiddagsstress har övergått till eftermiddagstristess, och jag sitter för tillfället mest bara och dricker ljummen Ramlösa som stått på mitt skrivbord sedan i går förmiddag. Råkade skära mig i fingret med ett papper för en stund sedan, och satt sedan och betraktade det lilla, lilla såret och sa "aj, ett papercut". Min kollega Victoria, som precis passerade platsen där jag sitter i veckan, trodde att jag blivit psykotisk så här på fredagseftermiddagen och satt och pratade mina naglar och  sa "hej då, katt". Men det gjorde jag ju inte.

I kväll ska jag hem till Lovisa och fira födelsedag. Om ni vill se alla de tjusiga bakverk som vi, och alltså inte ni, ska äta i kväll, kan ni besöka hennes fantastiska Sidekickblogg.

Hej, hej.

Jag har varit så huslig i kväll. Mitt pekfinger och mitt långfinger har klibbat fast i varandra, men vad gör väl det? Jag är ju så huslig.

Den som gissar rätt på vad det här är, eller ska bli, vinner en hemlig present.

Hej, hej.

Efter jobbet i dag brassade jag och fina Tolou in till stan. Hon för att hämta typ åttio limpor som hon och hennes kille fått, jag för att gå på Popshop (men självklart inte för att köpa en födelsedagspresent åt Lovisa).

På Popshop hörde jag plötsligt någon säga mitt namn och att jag snart skulle få något att skriva om i bloggen. Blev förvånad, men glad, och fotade givetvis som en idiot:
 

Titta på det här, ba! De säljer skivor och tröjor med lokala band inne på Popshop. Till exempel med Crystal Caravan och Wolfman Jack . Toppenidé, tycker jag.

Sedan fotade jag festliga Popshop-Ida, som rockar den ypperliga glasögongrimasen och tydligen läser min blogg. Aaah, skön böna!

Har varit lite nere den senaste tiden, utan att riktigt veta varför, men så dök den sköna bönan upp och gjorde min dag genom att ge mig den mest peppande rabatten någonsin:

Nu hänger Josefin rules-kvittot på kylskåpet bredvid min Liv Strömqvist-almanacka, julkortet från Snöbollsbebisen och ett flyttkort från morsan.

 Hej, hej.

Födelsedagsbarn betyder födelsedagsdikt. Hurra, hurra, hurra!

Hej, hej.

Vissa destruktiva människor skär sig i armarna. Själv tittar jag bara på Bonde söker fru. Satt just och spydde lite i munnen framför programmet, och det är så fruktansvärt att titta på, men ändå kan jag inte låta bli. Kan verkligen inte förstå hur man ens kan vilja dejta ett fyrtioplus gingerkid som blivit uppassad av sin morsa hela livet, men ooooookeeeeej...

Den där kjolnyheten i dag var förresten festlig tycker jag, och jag älskar artikelkommentarerna som ramlat in. En av mina brorsor hade kjol när han var typ femton (han var för övrigt även Lucia på skolan när han var tolv), och det var väl helt enkelt någon megasuperduperalternativ punkgrej som han körde med. När vi var i Tunisien hela familjen skrek galna snubbar efter honom på franska att han var en bögjävel, och farsan skämdes troligtvis lite. Själv var jag nio-tio år och tyckte att brorsan var häftigast i hela vida världen. Dessutom förstod jag honom, för kjol och klänning är det bekvämaste och snyggaste som finns.

Sedan mer än tio år tillbaka är brorsan dock återigen en byxkille och hans favoritpar verkar vara dem som knappt har något rövtyg kvar. Perfekt om man av någon outgrundlig anledning skulle vara intresserad av att veta vad ens storebror har för färg på kalifjonkerna dagen till ära.

Hej, hej.

Bara för att hålla mig vaken tog jag just en stärkande promenad. Faktiskt hela vägen till OK/Q8, som ligger ungefär fem meter ifrån mitt hus. Köpte mig en tatueringsblaska, och det tog väl ungefär tio minuter att titta på alla fina bilder. Artiklarna behöver man inte riktigt bry sig om, för sämre skrivna texter får man fan leta efter.

I eftermiddags åkte Lena, Britt, Ulla-Britt och jag hem till vår kollega Brallan, som fick sin andra dotter för några veckor sedan. Ljuvliga lilla Ebba, som doftade så gott och som jag trodde skulle gå sönder när jag höll i henne.

Vi kunde inte stanna så länge, men hann i alla fall lämna över de presenter som folk från olika avdelningar skramlat till, fika, klappa bebis med spritade händer och prata med Brallan. Saknar henne så himla mycket på jobbet.

Det verkar så sjukt gött att bara ägna sig åt sömn, gos, bajsande och bröst.

Britt, Lena och underbara Ebba.

Fika i Ersforsen.

Hänger lite med en underbar och ljuvlig liten människa...

Hej, hej.

Vanlig måndag. Har varit lite kontorsråtta, lite växelhäxa och lite VK Ung-ledare. Har ätit fisk till lunch och druckit fyra koppar kaffe. Har fått en skiva som jag snart ska lyssna på. Har för ovanlighetens skull inte messat något med Anton. Har diskat, löst korsord, tittat på nyheterna och duschat. Har inte lagat mat eller gjort någon matlåda. Det mest spännande som hänt i dag är faktiskt att jag köpt hushållspapper på ÖB. Det är en sådan där uppfinning som jag aldrig riktigt förstått mig på, eftersom man väl lika gärna kan använda dasspapper eller disktrasan. Men i dag var jag alltså lite våghalsig och provade någonting nytt.

Nu är klockan halv nio, och det är dags för våghalsen att sova. Grym pensionärsvarning på det, men jag är verkligen så himla, himla trött att jag knappt orkar tänka.

Jag fick en skiva av coola Tor, bara för att han tycker att jag skriver bra. Det räddade en annars rätt tråkig dag.

Hej, hej.

I torsdags förra veckan satte jag mig ner och skrev ett långt brev till min gammelfaster Gretha och hennes Kalle. Mina allra bästa gamlingar i hela världen som jag tänker på nästan varje dag, men som jag nästan aldrig träffar eller ens pratar i telefon med. Det var länge sedan jag skrev ett brev för hand, och det var nästan så att jag hade träningsvärk dagen efter, men det var det värt. När jag pratade med mamma tidigare i dag sa hon att Gretha hade ringt och beskrivit fredagen som "en glädjens dag" och berättat att de läst brevet flera gånger. Att jag inte fattat tidigare hur lite som egentligen krävs för att göra två människors dag. Lovar härmed att bli bättre på att skicka vykort, brev, ringa och hälsa på. Man vet ju aldrig hur lång någons stund på jorden blir.

När jag ändå är inne på att lova saker, så lovar jag även att det ska vara städat i min lägenhet fram till årsskiftet. Dessutom lovar jag att baka lussekatter i år.

Japp.

Hej, hej.

Det var inte alls någon planet som satte p för mina nöjesplaner, tack så mycket. Men så är ju Fredag en jävla skittidning också. Jag har ju faktiskt haft en helfestlig nöjeshelg med middag hos Anna och Robert och ett besök på Scharinska med Robert, Christoffer, Anton och Niklas i fredags, och så Jacobs partaj i går.

I dag har jag haft besök av pappa och Anna som kom med pizza innan de skulle ta flyget tillbaka till Stockholm. När de åkt skrev jag en krönika, och sedan somnade jag på soffan och drömde att jag såg ut exakt som Lotta på Bråkmakargatan och bodde i Hörnefors. I övrigt har jag bara lagat fiskgratäng, spenderat kvalitetstid med mig själv och gått runt och känt mig lycklig och harmonisk över att det är så städat och fint här hemma igen.

Hej, hej.

Kom hem från Jacob för snart en timme sedan. Kvällen har varit hur trevlig som helst, men jag kände för att ta det lugnt i och med att jag har en krönika att skriva i morgon och att farsan, Anna och brorsan ska titta förbi (hann förresten städa i dag och det är hur fint som helst här nu).

Först försökte jag ta reda på om mustaschen skulle fungera eller ej.

Sedan testade jag kvinnomisshandlad-looken. Fick för mig att terrorister ser lite mörbultade ut. Tryckte mitt läppstift i högra näsborren och se så bra det blev! Tur att det bara är jag som använder det.

Sedan testade jag det fina skägget.

Det var ypperligt. Trist bara att det kliade så jävulskt.

Grr... angry Skalman.

Härliga Suanne hade använt sina bildlärarskills och gjort en Darth Vader-mask av en hockeyhjälm och en sopsäck.

Ett sexigt pungskydd hade hon också tillverkat.

Världens bästa Jacob var utklädd till Austin Powers.