Hej, hej.

Har gjort ett litet försök att sammanfatta året. Får se om jag kommer på fler punkter senare.

Årets bästa:

Flytten från en källarlägenhet där jag nästan aldrig ville vara, till en underbar lägenhet på tredje våningen med knarrig parkett, gulliga små kyrkfönster, röd ytterdörr, balkong, diskmaskin och fantastiska hyresvärdar. Äntligen fick jag ett riktigt hem som jag nästan alltid längtar till.

Årets sämsta:

All hjärtesorg, alla hotfulla samtal och sms och att inse att vissa människor inte går att rädda hur mycket kärlek man än lägger på dem.

Årets dra-åt-helvete-vad-jag-är-bäst:

Jag överlevde operationen, uppvaket, läkningen, nästan en månad på flytande och silad föda, att gå runt och se ut som en hammarhaj och började jobba när det fortfarande var tre veckor kvar av sjukskrivningen.

Årets nykomling:

Anton, som först bara var en kompis kompis, därefter min skedkompis och sedan bara en av mina allra bästa kompisar. En jävligt märklig människa som samtidigt är världens härligaste och snällaste och som jag är så glad över att jag lärt känna.

Årets mest sönderspelade låt i min mp3-spelare:

Eva Eastwood - In trouble deep.

Årets asshole:

Svårt, det finns ju så många! Men jag tänker framförallt på idiotgubben på årets House of Metal som tog stryptag, skrek Livin' on a prayer i mitt öra och sedan slog mig i ansiktet så att tårarna sprutade och jag fick sitta på jobbet med ett rött kuköga följande vecka.

Årets roligaste:

Nöjespatrullsturnén i härliga, somriga Västerbotten tillsammans med fotograf Evelina Burström. Tatueringskryssningen och stockholmstrippen med Lovisa. Sommarveckorna då Johanna besökte Umeå. Alla de gånger då hela tjejgänget var samlat. Sundsvallsresan med brudarna från Privatmarknad. Och mycket, mycket mer.

Årets hemvändare:

Blebban som äntligen, äntligen, äntligen kom hem från Stockholm.

Årets stoltaste brudjävel:

Var jag i januari när jag blev årets tyckare 2008 med motiveringen "För att med förtroendet bevarat kunnat slå skoningslöst hårt och samtidigt vara skör och utelämnande. Alltid gjort med stilistisk skärpa."

Årets upptäckt:

Att jag alltid får läppstift på tänderna numera. Vad fan är dealen med det?

Årets smartaste:

Valet att pallra mig till Sax för att klippa mig. Fick inte bara Sveriges snyggaste lugg och en snabbkurs i att göra fina frisyrer, utan även en ny vän i festliga och härliga frisörskan Sarah Wing.

Hej, hej.

Ligger på hemmakontoret och summerar nöjesåret och ser lite tärd ut (se bild).

Är fruktansvärt trött och är sekunder ifrån att rulla ihop mig till en blonderad liten boll och bara börja dregla och snarka, men efter att ha sökt på mitt eget namn i nätarkivet i dag och läst igenom allt roligt jag gjort och sett det här året känns det åtminstone inte helt omöjligt att få ihop en liten sammanfattning inom en timme eller så. Kolla vilka krokiga fingrar jag har, förresten. Skönt att man inte är en person som har komplex över sådana knäppa saker.

Innan jag fortsätter måste jag bara berätta att jag fick en skiva som jag köpt av min kompis Gustaf i går. Vindicate This! heter hans band. Spana även in den fantastiska teckningen som Gustaf ritat åt mig. Snart kommer förresten han och hans tjej upp och hälsar på, och det ska bli helt underbart att träffas igen. Har saknat honom hur mycket som helst! Jävla idiot som gått och blivit en spiddekaugepåg.

Lycka, när man är tillbaka på jobbet efter en skön liten semester och beter sig som en tretåig sengångare på grund av utebliven sömn, är att ha fått ett julkort av julgransbebisen - probably the best bebis in the world. Tack, tack, tack till härliga Estrid och härliga Estrids härliga mamma! Blev så himmelens glad.

Hej, hej.

Ett par läsare har kommenterat att sista versen i symaskinslåten saknades när jag skrev om min dagistids många ångestklumpar. Såg ut som på bilden nedan när jag insåg att de hade rätt:

Men här kommer den i stället:

Nu går han där och sörjer sin kära Josefin
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin
som sitter där på havets djup och trampar symaskin
symaskin skin skin, syma  ma ma ma ma ma skin

Happy?

Hej, hej.

Vill egentligen skeda och äta godis hela kvällen, men känner att jag måste städa i min lägenhet innan det är dags att återgå till jobbet på tisdag (som att jag förresten skulle ha någon att skeda med, haha). Så det är det jag håller på med just nu. I torsdags innan vi skulle hem till mina kusiner på Mariedal för att fira jul stannade vi till här för att jag skulle kuta upp och hämta alla julklappar jag köpt, och motvilligt släppte jag även in en av mina bröder för att han skulle låna nagelsaxen till sina äckliga häxnaglar. Varnade honom för att det var stökigt som fan och började sedan kuta runt och packa julklapparna och, i panik, leta efter min svarta kofta. Brorsan sa inte så mycket om att det ser ut som att ett tredje världskrig pågått här (han har förresten ingen rätt att uttala sig), mer än att det var "tjejstökigt" i min lägenhet. När jag frågade vad det är för något sa han bara, med ytterst flickig och tillgjord röst, att det såg ut som att någon kutat runt här och skrikit "Iiiiiiih, vaaaart är min svarta kofta?!" och dragit fram vartenda plagg ur garderoben och sedan slängt det omkring sig.

Har förresten bäddat sängen nu med mitt nya duntäcke. Fantastiskt puffigt. Man kanske skulle unna sig en liten tantlur ändå...
 

Hej, hej.

Titta vem som är up with the tupp trots att hon satt vaken till klockan halv tre och gjorde andra lyssningen av en skiva som hon ska recensera samt plöjde minst hundra sidor av Tillsammans är man mindre ensam... It's me! Gin! Vi ska på rean i dag, nämligen. Brukar aldrig ägna mig åt sådant där ångestframkallande hetsshoppande, men nu när jag både har morsan och Linda med mig tror jag att det kan bli både roligt och trevligt. Och skulle det vara helt värdelöst och hemskt får jag väl knalla hem till Haga och lägga mig själv i framstupa sidoläge eller något.

Hej, hej.

Det har varit jordens långsammaste dag i dag, men ack så skönt jag har haft det. Jag, brorsan och Linda har mest bara legat i olika högar i soffan och tittat på Planet Earth, tjockat onyttigheter och småslumrat.

Just nu sitter Linda och lägger ett femhundrabitarspussel. Jag var även delaktig i ungefär en halvtimme innan jag både fick ont i ryggen och lite dödslängtan och kröp tillbaka till soffan där brorsan redan fläker ut sig och tittar på Sagan om konungens återkomst. Tycker dock lite synd om Linda, så jag ska snart gå och hjälpa till igen. Synd bara att jag inte har något tålamod.

Jag fick så sanslöst bra grejer i år. Vill ni veta vad? Ja, klart att ni vill!

Symaskin skin skin, syma ma ma ma maskin, ett duntäcke, Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst och ett jättefint syskrin med lite måttband och nålar och grejer från morsan. Första säsongen av Dexter på DVD och singeln Break my stride med Blue Lagoon från min jävulskt knasiga bror Martin, såklart. En bok om tatueringar, en skiva med irländska pubsånger och ett presentkort på tusen spänn på Sivletto från far. Superduperfin röd retroväggklocka att ha i köket, ett förkläde med texten "Queen of fucking everything" och ett cupcake-läppbalsam från brorsan och Linda. En svinbra CD-box med rock 'n' roll love songs från Lovisa.
 

Hej, hej.

När jag var liten och gick på dagis fanns det en låt som vi brukade sjunga på sångstunderna som gav mig en sådan ångestklump i magen att det inte var klokt. Samma ångestklump fick jag förresten av min jättefina gymnastikdräkt (svart med rosa och röda rosor) som man knäppte i skrevet, och som jag aldrig klarade av att knäppa själv, och därför alltid missade början av dagismotionsstunderna på grund av. Men skit i just den ångestklumpen och åter till sången jag började skriva om. Sången som fick mig att känna mig extremt utpekad, utskrattad och mobbad av när jag var typ fem år gammal. Texten ser ni nedan:

Det var en gång en flicka som hette Josefin
Josefin fin fin, Jose Jose Josefin
Den enda skatt hon ägde det var en symaskin
Symaskin skin skin, syma ma ma ma maskin

Hon hade och en fästman som hette Jonatan
Jona tan tan tan, Jona Jona Jona tan
Och han var inte fager men hon var likadan
Likadan dan dan, lika lika likadan

Han ägade en skuta som uppå böljan for
Böljan for for for, uppå blåa böljan for
Den hade han fått ärva utav sin gamla mor
Gamla mor mor mor, gamla mormors mormors mor

Han skrivade ett brev till sin kära Josefin
Josefin fin fin, Jose Jose Josefin
Och bjöd ´na upp på skutan med hennes symaskin
Symaskin skin skin, syma ma ma ma maskin

Och när de hade seglat uppå den blåa sjö
Blåa sjö sjö sjö, blåa blåa blåa sjö
Dom stötte mot en klippa invid den gröna ö
Gröna ö ö ö, gröna gröna gröna ö

Och Jonatan han sade: "Jag tror vi sitter fast"
Sitter fast fast fast, sitter sitter sitter fast
Jag tror vi måste slänga en del av vår ballast,
Vår ballast last last, vår ba la la la la last

Så slängde han ballasten och det var symaskin
Symaskin skin skin, syma ma ma ma maskin
Och efter den så slängde han sin kära Josefin
Josefin fin fin, Jose Jose Josefin


Gissa vad jag fick i julklapp av morsan...
Är det inte fantastiskt, så säg!

Hej, hej.

Äldsta brorsan och hans tjej (Linda heter hon, och egentligen är det konstigt av mig att bara nämna henne som brorsans tjej, när de faktiskt varit tillsammans i typ tio år och hon alltid varit en viktig del av familjen) åkte upp från Gävle i går och anlände hit till Vännäs kring elva på kvällen. Nu har vi precis käkat en sen frukost och suttit och surrat, och jag ska väl slänga in gammkropppen i duschen och göra mig i ordning inför kvällens och nattens julfirande hos mina kusiner på Mariedal. Först ska jag dock glassa runt i mjukisbyxor och titta på Pippi Långstrump på fyran en stund.

God jul på er kära läsare! Hoppas ni får en underbar julafton. Nedan ser ni en bild (jag har tagit ett risigt kort på ett kort) från julen nittonhundraåttioåtta. På vänster sida sitter min äldsta bror Johan och till höger sitter min andra bror Martin. Fläskfian i mitten är jag.

Drottningen av julgransklädning unnar sig en öl till tonerna av Elvis.

Hej, hej.

Jag sitter på en lurvig badrumsmatta (från mitt barndomshem på Bärnstensvägen, faktiskt) med en plastpåse på huvudet och lyssnar på Mad Sin, Dropkick Murphys och lite Motörhead. Väntar på att håret att ska bli supderduperbimboblont. Senare ska jag gå på Systembolaget, och därefter pynta granen.

Vad gör ni för något?

Är ledig och älskar det. Dricker kaffe och njuter av skräptelevision på fler än fyra tevekanaler. Har på mig en tantkofta, plyschdress och gårdagens smink. Inspirationen till dagens frisyr har jag fått från Nick Carter under Backstreet Boys-tiden i mitten av nittiotalet.

Hej, hej.

Världens bästa arbetskamrater lät mig flexa i dag, och bara därför hann jag gå förbi Red Dragon och mäta upp armen, bestämma hur nästa gaddning ska bli och önska god jul, köpa de sista julklapparna och sedan skynda hem och slå in skiten och packa väskan.

Nu sitter jag i Vännäs och tycker att livet är underbart. Har på mig en ful, men skön, plyschdress och en tantkofta, har fått äta mammas ljuvliga mat, klappat katten, blivit serverad kaffe och praliner och fått tillåtelse att bara ligga på soffan och dröna och njuta av att titta på andra kanaler än ettan, tvåan, fyran och sexan. Jag vill inte längre hänga mig. Jag känner mig lugn, harmonisk och lycklig. Skilsmässokatt'n verkar också nöjd.

P.S. Nu har Camilla lagt upp ytterligare två bilder på mig i sin blogg. D.S.

Hej, hej.

Man är fan vuxen när julen får en att vilja hänga sig. Jobbar min sista arbetsdag för ett tag framöver i morgon, och har en miljon saker som ska hinnas med där innan jag kan känna mig helt ledig. Överlevde i alla fall arbetsdagen och nu ska jag bara överleva kvällen här hemma också. Vill egentligen ta en tantlur, men det känns som en fruktansvärt dålig idé när jag ska till Vännäs i morgon och innan dess ska ha hunnit...

1. Slå in julklappar och bett till gudarna att jag inte glömt bort någon.

2. Packa kläder och skor att ha både innan, på och efter julafton.

3. Packa ner dator, accessoarer, underkläder, duschgrejer, mobilladdare och alla miljarder julklappar. Och den där skivan jag lovat att recensera.

4. Röja i läggan och rensa kylen.

5. Färga håret.

6. Gå förbi Red Dragon och meddela vad jag vill ha för tatuering, samt låta Filip mäta upp min arm.

7. Se till att de kompisar som jag köpt julklappar till får dem.

Hej, hej.

Enligt Ylva är det väldigt lätt hänt att man helt plötsligt, utan att man riktigt förstått hur det gått till, är halvnaken när man ska fotograferas av Camilla. Så blev det även för mig. Jag bju' på det! Tycker att bilderna blev sjukt coola. Här kommer några av de bilder som hon lagt upp i sin blogg:

Hej, hej.

Ursäkta frånvaron, men i fredags och lördags hade jag inte tid att skriva, och i dag hade det gått så många dagar sedan sist att jag inte visste vart jag skulle börja någonstans. Men jag ska göra ett försök till någon slags sammanfattning nu.

Fredag:

Hade sanslöst mycket att göra på jobbet från att jag kom på morgonen och fram till klockan fem. Kom hem, tryckte i mig en macka, beställde en taxi som jag sedan kastade mig in i för att åka och recensera Sissel Kyrtjeblublööööh. När jag satt i taxin på väg tillbaka till Haga trodde jag aldrig att jag skulle lyckas få ihop en recension ens, men efter en timmes tokskrivande kunde jag, klockan en minut över elva, ringa nattchef G. Falck som minsann hade fått texten.

Lördag:

Steg upp tio i sju och duschade och inväntade Camilla, som ramlade in i min lägenhet klockan åtta. Hon visade lite inspirationsbilder som hon hittat, och sedan valde vi kläder, smycken och hårblommor samt packade ner all rekvisita (kobratelefon, massa vinylskivor, en gammal radio och några femtiotalsmagasin). Därefter knallade vi, likt två packåsnor, till studion. Där spenderades många roliga timmar, och jag både tror och hoppas att åtminstone några av dem blev riktigt bra. Ska bli så sjukt spännande att se resultatet. Hon är så jäkla duktig, Camilla.

På kvällen kom Betty, Bibi, Becker och Ylva hem till mig för alkoholförtäring, flabb, tevetittning och allmänt förfesthängande. Helt plötsligt fick jag ett mess av min frisör tillika vän och kamrat Sarah, som undrade vad vi hade för planer för kvällen, och när jag bjöd in henne att hänga med oss tackade hon roligt, men lite oväntat, nog ja. När hon sedan kom erbjöd hon sig att fixa mitt hår, och det finns nog inget i den här världen jag tycker så mycket om som när någon fixar mitt hår helt frivilligt.

Efter en kort förfest som gick i rom och colans tecken tog vi taxi till O'learys och sedan drog vi vidare till Cover Club/Schlagerklubben, där vi oväntat nog tog oss in trots att vi ju i princip bara är barn. Det blev mycket dans, härjande och ståhej och jag hade hur roligt som helst, trots att mina fötter brände och var helt döda i slutet av kvällen.

Några bilder från kvällen på mig och mina härliga, snygga, roliga,
intelligenta, underbara, kramiga, spexiga och fantastiska tjejkompisar
som jag uppskattar så otroligt mycket och älskar mer än mest:

Hej, hej.

På lördag ska min vän Camilla fotografera mig i en studio. Det blir någon slags retro/pinup-grej, och jag tränar för fullt på att inte se vulgär eller stel ut. I morgon eftermiddag ska vi välja klänningar, skor, accessoarer och rekvisita. Tycker att det ska bli skitroligt, för Camilla är verkligen grym på det där med att fotografera. Oroar mig dock lite över att jag har en förmåga att bli rätt jävla ful på kort, men tar man bara tillräckligt många bilder så brukar typ en bli okej i alla fall. Jag håller alla tummar jag har för att det ska gå bra.

Hej, hej.

Jag var väldigt blyg när jag var liten, och när vi fick måla med vattenfärg på dagis vågade jag aldrig säga vad det jag målat föreställde. En gång hade jag målat en tupp (och säkert något annat också), men när en av dagisfröknarna frågade vad det var för något vågade jag i vanlig ordning inte berätta, och då antog hon bara att det var en prinsessa och skrev det på pappersarket. Vad var dealen med det, va? Fråga mig nu inte hur jag kom att tänka på det här, för det vet jag inte.

I morgon är det fredag - veckans bästa dag. Jag ska dock jobba som vanligt, först heldag på Privatmarknad och sedan med att recensera kvinnan vars efternamn jag inte kan uttala. Sissel...Hur säger man? Kyrsjöblöööh? Som en liten spya? Strunt samma. Kommer nog bli jättetrevligt, och jag hade ändå bestämt mig för att ta det lugnt, eftersom jag måste vara pigg på lördag. Mer om vad jag ska göra då får ni dock veta senare, för nu ska jag titta på de trattiga bönderna.

Hej, hej.

Lol @ me. I morse kom jag nästan en timme för sent till jobbet. Varför? Jag kunde inte klä på mig! Hade inte längre feber och mådde toppen när jag vaknade, men hade så fruktansvärt ont i armen att jag inte kunde få på mig jeansen och absolut inte tröjan eller bh:n. När jag lyckats dra jeansen upp till knäna ringde jag morsan i panik och beklagade mig, och sedan fick jag maila mina arbetskamrater och skriva att jag skulle bli sen. En värktablett och en timmes stånkande och stönande senare var jag dock påklädd och kunde knalla till jobbet. Det låter ju inte klokt, jag vet, men det är faktiskt sant. 

Hej, hej.

Jag hann bli riktigt risig igen under eftermiddagen. Febern steg, huvudvärken blev värre och klockan fyra kastade jag in handduken. Världens bästa Fjanton skjutsade hem mig från jobbet (vad skulle jag göra utan honom?) och så fort jag kom hem la jag mig under täcket med världens feberfrossa och sov fram till halv åtta. Nu mår jag lite bättre och ligger och skäms och blir förbannad framför Bonde söker fru.

Gick in på Lovisas blogg och blev hur peppad som helst på att åka även på nästa års tatueringskryssning. Hon hade lagt ut en film, och kikar ni trettiotre sekunder in i den ser ni oss stiga på båtjäveln på årets kryssning.

Hej, hej.

Hej, hej.

Mina allra bästa gamar, Anton och Robert, har varit här i kväll och ätit bull- och kakrester från gårdagens redaktionsmöte. Jag är väl ingen värdinnetyp direkt, men tror att jag skötte mig hyfsat i alla fall. Hur som helst så var det då trevligt att surra och slöglo på Simpsons med karlarna en stund. Mycket lättsamt, i vanlig ordning.

När de drog vid niotiden ställde jag mig framför badrumsspegeln en stund och fotade mig själv samtidigt som jag försökte se ut som den blonda bakterietanten i Rent Hus. Gick helt okej. Sedan blev jag tvärtrött, och nu ligger jag i sängen för att sova. Vaccinerade mig mot svinet i dag så jag har faktiskt en ond arm att vila. Det är alltså okej för mig att gå och lägga mig, trots att klockan bara är strax över tio på kvällen. Är vi överens? Bra.

Hej, hej.

Hej, hej.

Det kanske inte riktigt syns på bilden, men det har faktiskt pågått en riktig gråtfest här framför Svenska hjältar-galan. Blev känslosam bara av att se reklamen, så jag hade inte direkt väntat mig något annat. Börjar ni också fantisera om att jag är en myrslok när ni ser bilden, förresten?

Avslutningsfikat med VK Ung var mysigt, trevligt och roligt. Jag hade köpt julmust, skumtomtar och bullängder. De hade bakat helt sjuka mängder av kakor, maränger och muffins och tagit med sig kex och pepparkakor och kladdkaka. En buffé av socker och fett. Tillsammans fikade vi, tittade på Halv åtta hos mig, hade ett två minuter långt möte och fikade lite mer. Malin har förresten nämnt det lite kort i sin blogg, där hon även kallar mig för hövding. Det tycker jag låter tufft. Chief Gin.

Hej, hej.

Hej, hej.

Visst känns det lite som en storstadsgrej att bli helt panikslagen om det plötsligt ringer på dörren utan att någon ringt och anmält sitt besök innan? Sorgligt egentligen, för när man var liten hälsade man ju bara på hos folk hela tiden utan att höra av sig innan. I går morse väcktes jag och Ylva av att det ringde på dörren. "Va? Vem kan det vara?", undrade Ylva. "Jag vet inte! Jag tänker då inte öppna.", viskade jag. Men det ringde på igen, och då kände jag mig tvungen att gå och öppna, så jag virade in gammkroppen i täcket och låste upp. Där stod Camilla och hennes pojkvän Jimmy, redo att ta med oss på retroauktion på Buy or Sell. Jätteroligt ju, så vad synd det hade varit om jag bara legat kvar i sängen som en stockholmare.

Kom inte hem med något från auktionen. Hade så lite kontanter med mig (egentligen inga alls, men morsan som också var där lånade ut femhundrafemtio spänn till mig), så även om det ropades ut jättefint porslin från Rörstrand och Uppsala Ekeby så vågade jag inte buda på någon av sakerna, eftersom jag mest var intresserad av två sextiotalslampor och ett fint litet stringbord och ville spara pengarna tills det var dags för dem att ropas ut. Vi orkade dock inte vänta på att allt annat skulle ropas ut först, så jag fick åka därifrån tomhänt. Tråkigt, men det känns inte som en omöjlighet att hitta liknande saker på Tradera, så jag överlever nog.

Hej, hej.

Lucky 13 i går var verkligen fantastiskt roligt. Jag var där och betraktade och gjorde små intervjuer fram till strax efter klockan tolv, då jag kände mig färdig, och sedan unnade jag mig ett par öl och dansade, snackade, skrattade och njöt av musiken. Drog till Scharinska i sällskap med Ylva, men väl där träffade jag även många andra vänner och bekanta. Typ Anton, Bella med pojkvän, Barbaskägg, Loppan med flera. Mycket trevligt. Tack till alla snälla snälla läsare som berömde bloggen, förresten. Blir verkligen så himla glad (men lite generad) när ni kommer fram och surrar med mig.

Ylva sov över hos mig, och när vi vandrade hem i natten poserade vi vid ett coverbands minibuss som står parkerad längre ner på gatan där jag bor. Vi var på efterfest med dem en gång i Hemavan, och det finns lite att läsa om det äventyret här.

Just nu sitter jag och skriver och kollar med ett öga på Vid din sida på fyran. Älskar att den filmen visas två gånger i halvåret. Har sett den ungefär trehundrasjuttofyra gånger och jag gråter varje gång. Sjukt ball man är. I övrigt i kväll har jag bara spenderat kvalitetstid med mig själv. Slagit in julklappar, tittat på folk som nuppar i teve på sexan, sovit och shoppat på OK/Q8. Har sett ut ungefär som nedan, och visst är det väl lite imponerande att det är exakt samma smink som jag smetade på mig i går?

Om ni undrar vad jag gör så ligger jag i alla fall bland dammet och sladdarna under skrivbordet och bryter nacken medan jag låser fast Barncancerfondens bössa. Sådant kan man också roa sig med i Kontorsråttaland.

Hej, hej.

Vad ska ni hitta på i helgen? Obs! Riktig fråga. Jag är faktiskt nyfiken. Ni har ett helt kommentarsfält att använda för att knattra in ett svar, om ni känner för det.

Själv ska jag på söta fröken Wings klubb Lucky 13 på Scharinska för att njuta av lite musik, lite dans, lite skönt folk och lite naket. Det kommer att bli fantastiskt.

Hej, hej.

I dag är folk arga för att autogiropriset höjts med fem kronor. Det är alltid spännande att ta emot skäll för något man inte rår för eller varit med och beslutat. Skönt att jag nu slutar för dagen och snart får sjunka ner i sköna biofåtöljer tillsammans med Blebban och Betty.

När jag kommer hem ska jag tipsa om helgens bästa evenemang. Morsning och adjöken adjö.

Hej, hej.

Vilken fruktansvärt spännande match! Team Fjanton (vet inte vad de heter egentligen) spelade ganska fult, och en fick till och med rött kort, men i övrigt var de minsann ett alldeles ypperligt gäng. Anton var förresten imponerande duktig. En riktig målvaktsgud. Det hade jag väl aldrig kunnat tro.

De har förlorat varenda match den här säsongen, men tack vare att jag var en snäll kompis och följde med så vann de med fyra-tre. Bara därför, det är helt otroligt. Jag behövde liksom inte ens göra något. Satt bara på avbytarbänken och var häftig.

Om det skulle vara någon där ute som tröttnat på att ens värdelösa Korpenlag bara förlorar hela tiden så går det bra att hyra in mig som lyckobringande maskot. Det kostar en middag, femhundra spänn och så kräver jag skjuts till och från matchen. Det är liksom allt.

Hänger på en blå madrass på Nolia medan Korpenkungen värmer upp. Snart match. JÄVLAR GUBBAR VAD TAGGAD JAG ÄR!!!1

Hej, hej.

I dag kom äntligen beskedet - jag får fortsätta som ledare för ungredaktionen även nästa år. Har varit lite nervös ett tag. Inte så mycket för att jag varit rädd för att få kicken för att jag varit totalt värdelös eller så, men för att jag vet att det snackats en del om huruvida det är okej att jobba så mycket som jag gör. Det blir ju en del i och med att jag har en heltid på Privatmarknad, tjugo procent på VK Ung och så jobbet på nöjesredaktionen. Men jag vill ju jobba (finns många fördelar, till exempel att man lär sig väldigt mycket, får fett med cash och dessutom har roligt på samma gång) och tycker att jag hinner med allt annat jag vill göra också, så då borde det inte vara ett problem, tycker jag. Så efter att i dag ha lovat min chef och extramamma på Privatmarknad att äta ordentligt och få lite mer frisk luft på helgerna, så att jag slutar överraskningskräkas på jobbet, så har hon sagt att det går jättebra att jag fortsätter jobba som jag gör. Är väldigt glad. Tack, tack till alla inblandade höjdare.

Nu kommer snart Anton och hämtar mig så att jag får spendera min kväll tittandes på hur hans Korpen-innebandylag får stryk. Det ska bli kul. "Heja Fjanton friskt humör, skjortan hänger utanför!", ska jag skrika. Nästan tills han skäms ihjäl.

Hej, hej.

Hej, hej.

Väntar ju på paket från Sivletto. Gissa i vilken gudsförgäten, paketslukande håla det befinner sig...

Såklart!

Hej, hej.

Hela dagen har verkligen varit tåpp'n. Har fått mycket gjort på jobbet - tåpp'n. Har hängt med en liten, men naggande god, del av ungredaktionen - tåpp'n. Har pratat och skrattat i telefon i en och en halv timme med min fantastiska Disa - tåpp'n! Har lagat riktig mat, och alltså inte bara ätit mackor till middag - tåpp'n.

Har även varit på halvårskontroll efter operationen i dag, och det var fint att träffa alla inblandade igen. Dessutom har läkningen gått jättebra, och det var verkligen fascinerande att få se en massa före- och efterbilder (min brorsa tycker ju att jag såg ut som Jay Leno innan, så ni kan ju kanske föreställa er hur jag såg ut ungefär) och se vart de varit och sågat och satt in plattor och sådant. En nyhet var en platta i underkäken som jag inte kände till. Jag är i sanning en kvinna full av knasiga överraskningar. Så sjukt metal (höhö).

Två dagar efter operationen i våras, samma dag som jag skulle få åka hem, fick jag tillåtelse att duscha. När jag gjorde detta rann det vatten ut från duschrummet och in i salen där jag och två tanter låg, och det bildades en stor pöl precis vid dörren. Jag tyckte dock att det kändes fånigt och konstigt att ringa på klockan och låta någon annan torka upp det där jäkla vattnet, eftersom det ju uppenbarligen var mitt fel att det hamnat där från första början, och var rädd att någon av de äldre damerna skulle halka i det. Därför bestämde jag mig för att ta hand om det själv. Dåsig av sömnmedel och med ett krampaktigt tag om droppställningen låg jag alltså på golvet medan det forsade blod ur snoken (blödde jävulskt mycket näsblod de första dagarna) och torkade golvet med pappershanddukar, och precis då kom det in ett helt gäng kirurger och sjuksyrror och undrade vad jag egentligen sysslade med.

Detta har det fnissats åt varje gång jag varit där, och i dag var inget undantag. Men hä bju' ja' på.

Hej, hej.

Har haft en riktig skräpdag i dag. Inte skräp som i dålig dock, men som i att jag ägnat mig åt riktiga skräpsysselsättningar. Typ kollat på repriserna av Mammas pojkar och Bonde söker fru, käkat chips och vitt bröd och avslutat med att läsa Kissie, Dessie, Paow, Falsksanning och en annan skvallerblogg. Har även sovit en hel del. Inte en sådan där skön sömn som gör en utvilad och lycklig, utan bara slumrat med alla kläderna på och vaknat svettig och med huvudvärk. Skräpsömn, alltså.

Tog det lika lugnt i går, faktiskt. Sov i princip hela dagen (underbart, ljuvligt, fantastiskt) tills jag väcktes vid halv sju av ett mess från Bibi där hon skrev att hon och Betty skulle komma till mig klockan åtta och hänga. Kastade mig ur sängen, tokstädade min lägenhet, slängde mig i duschen och gjorde mig i ordning. När de sedan kom hit hade Betty med sig ost och bröd som hennes härliga farsa hade bakat, så vi käkade det och drack glögg, kaffe och ett par öl och tittade på film och snackade strunt. Vid halv tolv drog Bibi på fest och Betty, som var krasslig, åkte hem. Själv tyckte jag att det kändes bökigt att dra ut eftersom det är så dyrt och så besvärligt när man ska ta sig hem sedan, så jag kröp ner i sängen och löste korsord och lyssnade på Cock Sparrer i stället.

Öl'n. Brödet. Glögg'n. Ljuslyktorna som Höken och Gustaf
brukar säga att jag har stulit från Döner Kebab.

Två glada flickeflarn och min garderob som fortfarande saknar dörr.

Betty Bettysson. Rawk 'n' roll.

Hej, hej.

Arbetsdagen i går gick bra, trots att vi var rätt lite folk på avdelningen. Vår ordinarie växelhäxa var ledig, så vi andra turades om att sitta där och koppla samtal. När jag gick dit en sväng på eftermiddagen möttes jag av detta (what the fuck, liksom?):

På kvällen såg jag The Refreshments/Gil Edwards/Eva Eastwood/X-mas Horns på Aula Nordica och skrev en rätt dålig recension efteråt. Men jag var stressad, okej? Tyckte i alla fall att Eva Eastwood var karismatisk och underbar. I pausen träffade jag Antons arbetskamrat Sebbe och hans kompis, som jag tror heter Per. Det var roligt. Man känner sig ofta väldigt ensam när man ska recensera olika konserter och galor så jag var väldigt glad över att de ville vara med mig en stund.

När jag hade skrivit färdigt dränkte jag mig i parfym, drog på mig kappan, satte mig på cykeln och trampade in till stan för att gå på Scharinska och möta upp Robert, Anton, Niklas, Christoffer med flera och se Raubtier. Det var kärlek i luften.

Jag såg bara två låtar med Raubtier, för ljudet var rätt risigt och hela Spanska salen var fullsmockad med människor med långt, böljande hårdrockshår. Det är alltid jobbigt att trängas. Hade dock väldigt roligt på Scharinska i alla fall. Efteråt drog jag, Robert och Niklas till Frasses och käkade, och jag kunde av någon anledning inte sluta fnissa. Älskar sådant. Sedan gick jag hem och somnade med lampan tänd för att inte vakna förrän klockan tre denna eftermiddag, trots att jag bara druckit sammanlagt fyra öl under hela kvällen. Fantastiskt.

Hej, hej.

Tänkte på en grej i går som jag sedan delade med mig av till en grafiker på Företagsmarknad som stod i receptionen för att köpa lunchkuponger tidigare i dag. Han trodde nog att jag var ute efter att sabba hans lunch, men han frågade vad jag bloggat om i dag och då kom jag väl in på vad jag tänkt blogga om och så vidare… Det jag berättade var i alla fall att jag har en vän som jag känt hela livet. När vi var yttepyttesmå brukade vi bada ihop och så kissade vi i vattnet. Sedan badade vi i varandras kiss och tyckte att det var rätt soft. Då är man väl ändå polare på riktigt, va?

Hej, hej.

Är ni intresserade av klänningar? Jag beställde då just en från Sivletto. Skulle det vara så att jag ser ut som en falukorv i den är ju det tråkigt, men det är då ett senare bekymmer.

www.sivletto.com  /  Pinup Couture

Hej, hej.

Lite kort bara.

Under en ganska lång stund i morse hade vi strömavbrott på jobbet. I skenet från min lilla ljuslykta kunde man ana ett rätt så rörigt skrivbord.

Jag,  härliga Betty och gosiga Blebban the Blebb drog till Filmstaden för att se New Moon. Bibi har förresten en ny blogg nu, som jag till och med får länka till (hakan skrapade i heltäckningsmattan när hon sa det, tro mig). För att komma dit trycker ni här, här eller här.

Filmen var helt okej, men kanske lite långsam. Tyckte mest att den handlade om unga män som joggade i bar överkropp.

Innan bion var jag på Ersboda med Anton och handlade. Handtaget på min korg var sönder och plötsligt föll hela skiten ner i golvet med ett brak. Det tyckte Anton var fruktansvärt roligt. Köpte inte så mycket. Lite quorn och smör och mjölk och fisk och sådant. Och äpplen. När vi åkte därifrån bad jag Anton att stanna till på Preem så att jag skulle få hämta ut mitt paket från kitsch.se. Hade beställt en hel del saker.

Bland annat en fräsig kaffetermos...

... och ett tro, hopp och kärlek-armband, samt ett extra par av mina älskade ankarörhängen. Man vet aldrig när man festar bort tingel-tangel.

Tyckte att Anton såg lite full i fan ut när jag klev ur bilen utanför mig, och det visade sig vara för att han lämnat en present i min matkasse när jag inte såg på. Han är i sanning en man full av överraskningar! Upptäckte dock inte presenten förrän jag kom hem från bion. Då hade alla mina matvaror stått i hallen i flera timmar, bara för att jag glömt bort att packa upp innan jag trampade in till stan. Typiskt mig.

Nu måste jag sova. Hej då, hej då.

Lycka är att brassa till La Strada med Tolou och köpa ljuvlig skräpmat att ta med tillbaka till alla hungriga kontorsråttor, inklusive mig själv.

Hej, hej.

I morgon hoppas jag att jag och mina tjejkompisar äntligen ska lyckas pallra oss till Filmstaden och se New Moon. Vi har försökt styra upp detta i över en veckas tid, och av någon outgrundlig anledning verkar det bara vara jag som alltid kan. Man kan ju fråga sig varför, med tanke på att jag jobbar bra mycket mer än heltid, men jag gissar på att det har att göra med att jag är pojkvänsfri. Innan bion ska jag i alla fall åka och stormarknadsbotanisera med världens bästa Anton, och det ser jag fram emot. Var så länge sedan vi sågs.

På fredag ska jag på säsongens första julgala (det kan bli den sista också, men det hoppas jag väl inte. I fjol gick jag i alla fall på tre stycken, tror jag, och det är faktiskt ganska trevliga jippon) för att recensera. Den här gången var det faktiskt jag som ringde upp Anna (nöjesredaktör tillika vän och kamrat) och frågade om jag fick jobba, bara för att jag vill se underbara Eva Eastwood. Hon kommer till Aula Nordica med The Refreshments turné Rock 'n' Roll X-mas, och det ska bli fantastiskt trevligt.

Efteråt hoppas jag hinna till Scharinska innan industrimetalbandet från den norrländska urskogen i Haparanda, Raubtier, börjat lira. Har deadline klockan elva, så om jag skyndar mig borde det gå. Brorsan fick mig att kolla upp dem i somras någon gång, och i fredags köpte jag en singel med dem på Media Markt. Mest för att jag blev så förvånad av att hitta något med dem just där. Det är egentligen inte alls vad jag lyssnar på i vanliga fall, men jag tror att en anledning till att jag gillar dem är för att de sjunger på dialekt och för att jag har en dialektfetisch. Det finns banne mig inget sexigare. Det är kanske därför jag är så förtjust i Anton. Han pratar ju också som en halvfinne.

Hej, hej.

Diskussionen med de idérika människorna i dag var väldigt intressant. När de andra pratade tyckte jag dock att det som diskuterades kändes så stort och övergripande att mina egna idéer helt plötsligt kändes alldeles för simpla, konkreta och fåniga, så jag satt mest knäpptyst och kände mig dum. Efteråt, när vi som var med från VK satt och käkade lunch, vågade jag dock kläcka ur mig det jag hade tänkt på, och då fick jag bara beröm och höra att det jag hade att säga var bra. Åh, det är så typiskt mig. Blir verkligen otroligt blyg och osäker i vissa sammanhang och det är så jäkla dumt.

Min dag har i alla fall varit väldigt bra. Jag hade hand om både Dig ska vi fira-annonserna och alla uppvaktningsannonser, dödsannonser och sorgtack, och hade alltså fullt upp ända fram till klockan fem. Sådant gillar jag, för dagen går mycket fortare när det är mycket att göra. Det fanns dock lite tid över till att ta en bild när jag började längta lite, lite efter att få åka hem:

Hej, hej.

För två guldpengar köpte jag en tacky ljusslinga med trollsländor på loppisen på Vegaskolan i söndags. Vet inte varför, men antar att det beror på min förkärlek till kitsch och fulsnygga saker. När jag kom hem från jobbet i dag hängde jag upp mina trollsländor till ingången till min sovalkov, och genast kändes det som att jag befann mig i en random åttaårings flickrum och inte i en vuxen (nåja) människas lägenhet. Den får nog ändå hänga kvar ett tag. Mest för att det tog en sådan jävla tid att reda ut sladdtrasslet och för att insatsen gav mig dödslängtan.

När jag var färdig kröp jag ner under täcket med alla kläderna på för att jag frös och kände att jag behövde slappa en stund innan middagen. Läste en sida i boken jag håller på med innan tantluren hade mig i sitt grepp och jag somnade för att inte vakna förrän klockan var kvart i åtta. Blev hemskt trött på mig själv. Nu ligger jag i sängen efter en sen risgrynsgrötsmiddag, en dusch, lite mötesprotokollsskrivning och en hel del messande med både Anton och Lovisa. I morgon ska jag sitta med en grupp "idérika människor" och brainstorma, och kommer nog behöva fundera en del innan jag somnar. Känner mig ju inte alls som en särskilt idérik människa. Känns som att jag har en hjärna som ser ut, känns, doftar och smakar som risgrynsgröt.

På Privatmarknad är vi oerhört stolta och glada över att kunna hälsa vår nya kollega välkommen - den köttätande växten Hugo. Han ska käka upp våra äckliga flugor, är det tänkt. Än är vi dock inte det minsta imponerade av Hugos insatser, men alla har vi varit nya någon gång, och alla förtjänar en chans. Lycka till, Hugo.

Hej, hej.

Egentligen finns det så himla mycket att skriva om min och morsans lördag i Lycksele, och jag vet inte alls vart jag ska börja. Har etthundrafemtio bilder på gamla fotografier och tidningsurklipp som jag inte tror skulle intressera er, bara för att de får mitt hjärta att bulta snabbt och hårt, så dessa är väl inget att publicera. Vet inte hur det ska gå till riktigt, men vill egentligen skriva om hur det känns att ha nått en ålder då man för första gången är genuint intresserad och det känns som om man ska dö om man inte hinner samla på sig och spara alla gamla minnen om kärlek, vänskap, glädje, sorg, arbete, krigsår, liv och död, och samtidigt inser att tiden är knapp då hörsel, syn och minne gång på gång sviker berättaren.

Gretha är min morfars syster, men har alltid varit som en extramormor. Trygg och glad med nära till det mest smittande skratt jag vet. Arbetsstark och redig. Sjukt rolig, öppensinnad och väldigt, väldigt snäll. I helgen har hon berättat för mig om hur hon stod på gårdens stora, men snälla, tjur som de döpt till Sonny Liston (amerikansk boxare), och kalkade ladugårdens tak. Om dubbelbröllopet nittonhundrafyrtioåtta då hon och Kalle och min mormor och morfar gifte sig och firade på Stora hotellet i Lycksele. Om hur det var att vara jordbrukarhustru och om hur det var när hon växte upp. Jag har frågat och frågat och hon har svarat så gott hon kunnat.

Hon är så ljuvlig.