Josefin Isaksson är en tjugofyraårig journaliststudent som även jobbar som krönikör och frilansskribent på Västerbottens-Kuriren. Hon lever och frodas i Umeå.
Hon är loppisspringande, fuldansande och rätt härlig, enligt sig själv. Vitskallig och tatuerad, enligt okänd farbror.
Vill man så kan man höra av sig tilljosefin.isaksson(at)vk.se
När jag var sjukskriven efter operationen fick jag låna alla säsonger av Trailer Park Boys av Robban, och jag plöjde igenom varenda avsnitt från början till slut. Nu har ett par månader gått och jag har börjat om igen. Varför? Därför! Men mest för att det faktiskt är en av världens bästa serier.
Ohhh my Julian, my handsome Julian Patrick Swayze you were so fuckin sexy in Road House and fuckin' Dirty Dancing.
Du duger som du är, kära tatuering. Åtminstone fram till augusti.
Hej, hej.
Det blev ingen ifyllning av tatueringen idag heller. Tvättade mina illaluktande sommarfötter och ringde Mats klockan halv sex, som vi hade bestämt, men då höll han på med någon jättegaddning på någon annan och sa att jag antingen kunde komma sent ikväll eller efter hans semester. Jag valde att komma i augusti i stället. Tyckte synd om stackaren som skulle behöva jobba till sent ikväll, och det är ju faktiskt inget fel på min tatuering som den ser ut nu. Dessutom är det skönt att slippa gå och gegga från bröstet nu i sommarvärmen, tänker jag.
Det blev äntligen fredag, och direkt efter jobbet cyklade jag till Red Dragon och möttes av två mycket glada tatuerare. Mats, som skulle lägga till lite färg i min mor-tatuering, meddelade dock att han hade fullt upp under eftermiddagen, så därför fick jag en tid på tisdag i stället. Lika bra, för eftersom jag skulle grilla med brudarna ville jag gärna hinna hem och duscha av mig fredagssvetten, och det hade blivit stressigt om jag behövt hänga i en varm studio i en timme först.
Efter en timmes piffning brassade jag till Liljansberget där Ylva bor, och mötte upp med krullhåret själv samt Bibi, Betty och Emelie. Emelie skötte engångsgrillarna, och själv drack jag kall öl och agerade trevlig och rar grill-kompis. Vad de andra gjorde uppe i lägenheten vet jag inte. Hackade saker och lyssnade på dålig musik, kanske. Kring tio hade vi käkat och hunnit hänga ett tag, och då var det dags att klappra ner på stan och TC. Promenaden var dryg, och TC var värdelöst så nog sagt om det. Runt halv två gick jag, Ylva och Emelie därför för att käka på Järnvägstorget, och av en slump stod min plastbrorsa Alexander där och kunde erbjuda oss alla skjuts hem i sin BMW cabriolet. Det var glassigt, men fick håret att se ut som skit. Så fort vi dumpat av Emelie på Sofiehem åkte jag och Ylva hem till min stökiga och tokvarma lägenhet och tryckte i oss Subwaymackor och hade slumberparty.
Min och Evelinas första nöjespatrullskväll är avklarad, och nu ligger jag hemma i sängen med värkande fötter och ett sorgfritt sinne. Senast i torsdags när vi råkade på varandra utanför Myrorna beklagade vi oss lite över att vi båda ska jobba heltid under sommaren (hon på Västerbottningen, jag på Privatmarknad) plus skriva nöjesreportage varje helg, men idag var vi båda totalt överens om att sommaren kommer att bli helt fantastisk i alla fall. Det har verkligen gått så himla bra och varit så roligt under Wheels ikväll, och just eftersom jag och Evelina kommer så bra överens och jobbar sjukt bra ihop (det tycker åtminstone jag) så känns det inte längre det minsta jobbigt att varenda helg framöver är uppbokad. Jag känner mig bara glad och lycklig över att jag får jobba med det jag tycker är roligast i hela världen, och såklart över att det finns så många sköna människor på denna jord.
Nu ska jag skriva reportaget och sedan sova så att jag orkar stiga upp i tid och ta mig till stranden med Becker. Vill ni läsa om min och Evelinas kväll får ni nog vänta tills måndagstidningen dimper ner i brevlådan (har ni ingen prenumeration kan ni ringa 090-151000. Då får ni prata med mig, eftersom jag sitter i växeln hela nästa vecka, och jag lovar att koppla er rätt). Vi hann bland annat bli stoppade av snuten, åka i två tjusiga bilar, hänga med grabbar som skrek: ''Bröst, bröst, bröst! Vi vill se VK-bröst! VK-bröööööst!'', snacka med snygga, stylade brudar och beskåda en naken mansstjärt, så ni har, som ni förstår, mycket att se fram emot.
En strålande vacker och varm dag idag, och jag sitter med oknutna, öppna Converse som jag håller på att snubbla över hela tiden, bara för att jag inte vill lukta fotsvett i eftermiddag när jag ska tatuera mig. Då kanske jag inte får komma tillbaka något mer sedan och fortsätta med min högerarm, tänker jag.
Nyhetschef Everljung var just nere och meddelade att jag och Evelina ska åka en 700 pållars El Camino på lördag när vi ska bevaka Wheels. Det blir sommarens första Nöjespatrulls-reportage (vet att jag kallat det Sommarpatrullen i tidigare inlägg, men det är fan inte så lätt att hålla koll på VK:s alla patruller), och det ska faktiskt bli helt sjukt roligt. Skulle ni förresten se oss under Wheels-kvällen blir jag hemskt glad om ni hugger tag i oss och tar med oss på något roligt äventyr. Vi vill vara med om så många tokigheter som möjligt så att vi kan få ihop ett riktigt bra och festligt reportage. Har ni några tips redan nu på vad vi borde se eller göra kan ni maila mig på studs. josefin.isaksson@vk.se är adressen.
Så här såg det ut när Antsypants och hans lag förlorade. 11-0 blev det visst.
Hej, hej.
Är just hemkommen efter att ha varit vid Minerva och glott på när Antsypants Korpen-lag fick stryk med 11-0. Det var roligt men kallt, och dessutom verkade varenda mygga i hela stan vara sugen på mig. Under matchen ringde förresten Lammköttet från Göteborg medan Social Distortion lirade så att jag fick höra Ring of fire och lite av Reach for the sky. Det var trevligt, men fick samtidigt ångestklumpen att växa till dubbel storlek ungefär.
Eftermiddagen spenderade jag för övrigt genom att förnedras på olika sätt, men även genom att dra på Ersbodaturné med Blebban och Emelie. På turnén inhandlades bland annat mat till grillningen i morgon, men jag hann även köpa ett par löpare, ännu ett prickigt påslakanset (har alltså redan ett, men det kan ju ni omöjligt veta eftersom jag inte har berättat det och för att väldigt få av er, tack och lov, varit hemma hos mig) och lite smink och öl och sånt.
Förnedringen var förresten inte av sexuell karaktär. Jag råkade bara göra lite trattiga grejer när jag skulle tanka bilen. Först fick jag till exempel inte upp det bråkiga tanklocket och fick jaga rätt på min plastbrorsa, Alexander, så att han kunde hjälpa mig. Sedan var jag även tvungen att be om hjälp under själva proceduren, bara för att jag glömde bort att trycka på en jäkla knapp. Bibi fick gå in och be en snubbe på Statoil att hjälpa mig, och trots att jag faktiskt redan kommit på vad det var som jag gjort fel när han väl pallrade sig ut från macken, verkade han hata mig. Typ suckade så att det lät som att han hade en orkan i käften och sa: ''Du måste trycka på den magiska knappen. Där! Där sitter den magiska knappen!'' Det var pinsamt, men gör samtidigt inte så mycket eftersom han uppenbarligen var ett rövhål. Förresten vet väl alla människor att den magiska knappen sitter någon helt annanstans?
Jaha, här var det ju ett tag sedan det uppdaterades? Kan inte riktigt förklara varför, men jag tror att det har att göra med att jag faktiskt varit lite upptagen. Dels med att jobba, men även med att flytta Becker från Mariehemsvägen till Istidsgatan, vara kär i killen som jobbar på OK/Q8, få mina ögonbryn noppade och färgade samt att läsa om mord inne på Flashback. Blir ohälsosamt intresserad av just mord på sommaren, utan att riktigt veta varför. Tänker förresten ohälsosamt mycket på döden över huvud taget nu för tiden, men det tror jag har att göra med att jag bokat och producerat rätt många dödsannonser på sistone. En fin vers i en annons och jag är nära att börja böla. "Vadan detta?" undrar ni. Och jag undrar faktiskt samma sak.
Det blir förresten inget Göteborg för mig, och jag går därför runt med en konstant klump i magen. Hade varit så jävla roligt att hänga med alla (Höken, Lovisa, Gustaf, Robert, Age och så vidare) igen och dricka öl och titta på Social Distortion, men jag hittade ingen lämplig resa hem så att jag hinner jobba på lördag, och därför var jag tvungen att ställa in mina planer. Social Distortion står överst på min lista över band som jag vill se innan jag dör, och nu känns det liksom som att jag aldrig kommer att få göra det. Därför suger det lite att vara Josefin Isaksson just nu.
Försöker tänka på annat i stället för på hur jag kommer missa en fantastisk spelning, med fantastiska kompisar i en fantastisk stad, men helt lätt är det inte. Ska ju i alla fall fylla i gaddningen på fredag, och på kvällen blir det grillning och öl med mina tjejer. Och i morgon kommer ju faktiskt min första feta lön sedan operationen och sjukskrivningen, så då ska jag återigen förvandlas till en vidrig konsument. Så helt värdelöst är det ju faktiskt inte att stanna hemma (eller jo, ganska, men skit samma).
Mina snygga råttor, Emelie och Becker, på Blebbans balkong.
Hej, hej.
Jag satt förresten på soffan i två timmar iförd baddräkt och väntade på att Emelie skulle hämta mig och ta mig till havet (och göra mig till kung), men det gjorde hon aldrig. Bibi kom tillbaka från stranden och rapporterade om att det var mulet och kallt där, så i stället för att åka dit och frysa bestämde vi oss för att dra till Queens och trycka i oss hamburgare i stället. Jag, Bibi, Emelie och Becker. Efter svullandet knatade vi ner till kajen och låg där och lapade sol och hade roligt åt en mans fula byxor, och sedan åkte vi hem till Bibis föräldrar på good ol' Carlshöjd och drack kaffe, käkade glass och snackade skit på balkongen. En alldeles fantastisk dag i härliga Umeå, med de härligaste brudjävlarna i hela världen.
Har varit med om ett jobbigt avsked ikväll. Arton timmar av krig, kärlek, samlag och vänskap har plöjts igenom, och nu lär det väl dröja minst ett år innan jag orkar göra samma sak igen. Älskade Nord och Syd och kära Patrick Swayze - tack för den här gången.
Lill-Empan fyller år idag (eller igår, om man nu ska vara kinkig). Vad händer när någon fyller år? Jo, då får man minsann en dikt! Yes box alright!
Emelie, Emelie du fagra mö ger idioter på plytet och åker båt på en sjö
Emelie, Emelie du fagra dam doftar som ros låt mig ge dig en kram
Emelie, Emelie min vän och kamrat idag blir du gammal jag vill ge dig alla pengar i en bankomat
Emelie, Emelie den bästa servitrisen på hela Angelini så sant som att Samane på mitt jobb kallar mig för Fini Jag hoppas att din dag varit riktigt härlig för mig och hela gänget är du oumbärlig
Tack och god natt, nu är det dags att sova hoppas att du fick någon tjusig gåva Kanske en pingvin, apelsin eller mandolin? Här får du då en puss och en kram från Josefin
Snart bär det av till playan, och på bilden ser ni undertecknad i sin snygga baddräkt från Sivletto. Har visserligen jeans över just för tillfället, så det kanske är svårt att se exakt hur snygg den är, men jag lovar att den är superduperjättemegasnygg. På bilden ser man även hur jag försöker äta upp min mobiltelefon, och det kan faktiskt inte hjälpas. Har inte ätit någon riktig mat sedan midsommarmiddagen i fredags, och därför är jag nu hungrig som en varg.
Bibi och hennes posse av killar födda 1989 är redan på stranden och härjar, och själv väntar jag bara på att Emelie ska sluta fira sin jäkla födelsedag och komma och plocka upp mig med bilen i stället. Förhoppningsvis följer även Becker med. Det blir kul, det här!
Idag har vi två födelsedagsbarn. Höken och Gus! Hurra!
Gustaf och Höken två rakade män dansar aldrig nykra idag blir ni tjugofem
Mycket roligt har vi haft genom åren hösten, vintern, sommaren och våren Ni sov över nästan varje helg, strippade på varje efterfest, lagade gourmetmat av stuvad älg, och var helt enkelt bäst
Idag blir båda tjugofem år gamla Pass opp! nu vill ni i sanning inte ramla Lårbenshalsar är inte roliga att bryta Hoppsan, snart kan man en rosett av era hängpungar knyta
Mattias och Gustaf, två ypperliga män En av er kallas Höken, ingen kallas Sven Ni är de raraste karlarna på hela jorden, de roligaste, bästa och härligaste i norden
Snart ska vi återigen hänga alla tre dricka några öl och ansa en pensé Grattis, grattis av hela mitt hjärta hoppas ni slapp känna någon höftledssmärta
Det ringde en kund tidigare idag, och min kollega Jacob tog emot samtalet. Med sliskgubbeaktig (Jacobs ordval) stämma sa han: "I morgon är det midsommar! Då är det bäst att passa på, tjejerna är ute." Det kunden inte kunde veta är att Jacob inte ska jag a brudar på midsommar, utan bara hänga på landet och dansa runt sin pojkväns midsommarstång.
Jag har i nuläget inga planer alls för midsommar, om det inte blir så att jag får vara Bibis bihang och hänga med på festen som hon ska på. Men det vet jag inte än. Sa till morsan att jag skulle hoppa från balkongen om jag inte hittade något att göra eller någon att vara med, vilket hon svarade med ett: "Jaha, då bryter du väl benen då."
Seriöst, nästan alla mina kompisar ska vara i olika sommarstugor och supa och ägna sig åt familjära aktiviteter och sånt bland skuttande Golden Retrievers och barn som ännu inte lärt sig att kontrollera sitt bajsande. Jag känner ingen som har en sommarstuga. Åtminstone inte där jag får vara.
Jag är klar! Färdig! Done and done! Känns utmärkt, tackar som frågar. Ska bara finjustera den lite i morgon bitti när jag kommer till jobbet och slänga in den i ett worddokument. Man mäkrer liskom itne när bokstverna försvinnere eller kastas omkirng huller om buller när man bara skirver i WordPad hemma och har lite bråttom. Ni fattar. Räkna tecken kan man inte heller göra, även om jag visserligen har blivit rätt bra på att avgöra hur många tecken en text är bara genom att titta på den.
Nu är jag självklart pigg igen på grund av tantluren, så jag tänkte kolla klart på ett avsnitt Nord och Syd innan det är dags att sova för att sedan vakna i morgon bitti, halvt medvetslös och utan livslust, och trampa i väg till Västerslätt. Det blir i alla fall en bra dag i morgon, det är jag helt övertygad om.
Har äntligen någon slags idé till krönikan och sitter därför och läser några av Tomas Ledins låttexter. I Sommaren är kort sjunger han: ''... sitter i skuggan, läser gårdagens blad''. Just den textraden vill jag tillägna alla abonnenter på Västerbottens-Kuriren som har flyttat ut tidningen till sommarstugan dit distributionen inte kör och får den med posten en dag för sent i stället, och som sedan ringer och är arga på oss på Privatmarknad. ''Tänk på Tomas Ledin'', ska jag säga. ''Tänk vad soft Tomas Ledin har det när han sitter i skuggan och läser gårdagens tidning. Ingen har det så gött som du och Tomas Ledin. Alla borde avundas dig och Tomas Ledin.''
Sitter och skriver krönikan med deadline i morgon, och det går inget bra alls. Så in i helvetes jävla skitdåligt går det, faktiskt. Det gör bara det ibland. Skrivkramp, ni vet. Men nog om det!
Har i alla fall haft en strålande dag. Har bland annat läst i genom varenda ansökan som kommit in till ungredaktionen, bokat och gjort predikoturer och tryckt i mig ett päron trots att jag är lite allergisk och därför såg ut som att jag gjort en dålig läppförstoring efteråt. Har även tagit ut två dagars semester nästa vecka för att åka till Göteborg och gå på West Coast Riot för att se ett av mina favoritband - Social Distortion. Det enda problemet nu är att jag inte har bokat biljett till varken festival eller resan, eftersom jag har en massa stuff att göra i Umeå dagarna efter spelningen. Dagen efter West Coast Riot har jag till exempel bestämt med Mats på Red Dragon att han ska få fylla i min tatuering (han ringde måndagen efter att mors dags-reportaget var i tidningen och sa att han inte var helt nöjd med blommorna), och på lördagen ska jag och Evelina göra vårt första Sommarpatrulls-reportage på Wheels. Hänga med raggare och åka raggarbil under en dag och en kväll, typ. Av dessa anledningar kan jag inte köpa biljett och resa ner till Göte-la-borg förrän jag har hittat ett lämpligt färdmedel hem på fredag förmiddag.
Efter jobbet har jag tagit en sedvanlig tantlur, vilket jag ansåg vara ett smart drag eftersom jag troligtvis kommer måsta vara uppe i natt och skriva. Tyvärr är jag fortfarande skittrött, men det ska väl en kopp kaffe råda bot på, tänker jag.
Bjuppar på en fin bit med hjältarna i bandet Perkele, dagen till ära:
Nu ska jag låta händerna ila över tangenterna som små krabbor tills krönikan är färdig. Har som mål att vara färdig senast klockan tolv i natt. Önska mig lycka till, det kan behövas.
En morgon, när jag i vanlig ordning rusade omkring i min lägenhet med eyelinern i ena handen och en kopp snabbkaffe i den andra, slängde jag ett öga på teven och något sedvanligt morgonsoffa-program. Då såg jag något som förbryllade mig lite. ''Vad fan gör min stortå på teve?'', tänkte jag.
Jag ägnade ju en vecka åt att dokumentera mitt liv åt en reklambyrå, och bilden ovan skickade jag in och skrev: ''Roar mig på flygplatstoaletten i väntan på min barndomsvän Bibi. Hon flyttar äntligen hem från Stockholm efter något år. Har väl tröttnat på att bo i tolftehandslägenheter, tänker jag.'' Grejen är bara den att jag inte alls finner det speciellt roande att fota mig själv inne på toaletter. Jag tar hälsosamt lite posebilder på mig själv, faktiskt. Hur som helst. När jag såg bilden ovan noterade jag att jag gör ''gapa så ser du smalare ut''-minen. Det var en rolig upptäckt.
Märks det att jag inte har någon speciell lust alls att skriva krönika för tillfället, förresten?
Försov mig i morse och anlände till jobbet ungefär tio i nio. Hade inte blivit lika sen om jag bara kunnat hitta den förbannade cykelnyckeln till morsans hoj (min egen är det punka på) och sluppit gå hela vägen till Västerslätt. Det värsta med det mystiska försvinnandet var dock inte att jag var sen och fick gå, utan att jag sedan fick sitta hela dagen och darra av skräck av tanken på min mors vrede. Jag tappar aldrig bort saker (inte som mina kompisar som fått skaffa fem nya VISA-kort bara det här året, eller som med jämna mellanrum blir av med sina mobiler), och därför var det så fruktansvärt att jag inte kunde hitta cykelnyckeln, som dessutom var den sista till min mors cykel, eftersom jag råkade böja sönder den andra till oigenkännlighet under en kall vinternatt 2006. Historien slutar i alla fall lyckligt. Ingen blev arg på mig för att jag var sen, och när jag kom hem från jobbet hängde nyckelhelvetet på kroken vid dörren. Precis där jag hängde den i går eftermiddag, alltså.
I dag ringde det en man och sökte mig på jobbet, och det hamnar lätt på topp fem av roliga samtal jag fått från läsare. Det var en gammal punkare i fyrtioårsåldern (visst var det så, va?) som satt och drack folköl, sa att han älskar min blogg och samtidigt läste högt ur den, typ ''Blygdläppsele, ja dit borde man ju åka!''. Tack mannen, du gjorde min dag.
Nu har jag en krönika att skriva, men som jag inte riktigt vet vad den ska handla om. Eller jo, den ska handla om sommaren och ha någon slags anknytning till Umeå/Västerbotten, men så mycket mer än så vet jag inte. Har ni några idéer? Ut med dem fort i så fall. Ett tips som leder till en ypperlig krönika signerad Josefjant Isaksson vinner ett pris. Ett pris som jag inte bestämt vad det är än, men som jag lovar blir världens bästa (inte pengar dock, för det har jag inga).
Himlen har varit så härligt gråtung hela kvällen, så då har jag givetvis passat på att ta en lång och skön tantlur. Vaknade för en stund sedan, genomblöt på grund av att jag legat och vilat och svettats i kickersmjukisbrallor och tjocktröja. Tog en snabb titt i spegeln och insåg visserligen att jag såg genomäcklig ut, men inte tillräckligt för att orka fixa till mig innan jag knallade till OK/Q8 för att köpa mjölk och knäckebröd. Jag är ju i princip stammis där, så de kan nog ta att jag ser ut som en hemlös ibland när jag kommer och köper dyra förnödenheter.
Hattfesten hemma hos min chef i fredags var kul. Med plommonstopet på svaj åt jag god mat, spelade kubb och Nintendo Wii och blev salongs med mina arbetskamrater. Det blev dock en lugn kväll, och jag var typ hemma vid tolv-halv ett. I går var jag först på förfest med Antsypants och hans kompisar och sedan, när de drog på Cover Club, cyklade jag till Trädgården och mötte upp med vänner och bekanta. Väldans trevligt, var det, men så mycket skvaller från kvällen har jag nog inte.
För en vecka sedan fick jag ett långt mail om att jag är en dålig förebild som jag inte hunnit svara på ännu, men som jag ska försöka ta tag i nu. Sedan ska jag hoppa in i duschen och därefter krypa ner i sängen med Patrick Swayze. Har börjat kolla i genom Nord och Syd igen, förstår ni.
Har tagit tidernas längsta tantlur ikväll, vilken varade från det att jag kom hem från jobbet och fram till nu. Har vaknat ett par gånger då min telefon ringt, men mestadels har jag bara sovit som en klubbad säl. En av dem som ringde var för övrigt Gustaf, och det var så lustigt eftersom jag minuterna innan drömt om honom och att vi var på någon slags punkfestival där han bland annat presenterade sin nya tjej för mig. Nu när jag tänker efter så var även William, som har Lilla-bloggen här på vk.se, med. Vad han gjorde på en punkfestival med mig och mina vänner vet jag inte, men så var det i alla fall.
I morgon ska jag jobba min sista 87%-vecka för att sedan börja jobba heltid igen nästa vecka. Slutar klockan 10.27 och planen är sedan att jag ska pallra mig in till stan och gå på bolaget och göra lite ärenden. På kvällen är det dags för Privatmarknads-fest hemma hos min chef Catharina där vi bestämt att alla ska ha klänning och hatt. Hade först tänkt åka till Myrorna och fynda något gräsligt, men nu känner jag att jag inte vill lägga pengar på något sådant, och ska i stället få låna ett plommonstop av Lammköttet. Skulle detta vara för litet är min plan B att jag trycker ner min ryska kommunistkeps, som jag köpte när jag var fjorton, över skallen. Detta kommer att matchas med någon klänning jag redan har i min ägo. Blir fint.
Till festen är det förresten beställt två plankor från någon Ica-butik här i stan (Kvantum, månne?). Italiensk planka och Västerbottens-planka, om jag inte minns fel. Från samma butik kunde man även beställa ''tjej-planka'' och ''kill-planka'', där den som tydligen är till för tjejer innehåller frukter och lightprodukter och killarnas typ bara innehåller kött. Är inte det jävligt lamt, så säg? Brudar bantar och killar äter bara kött. Varför helt enkelt inte bara låta den där plankan anpassad för kvinnor bestå av luft, och låta det vila en död oxe, ihjälstrypt med någon karls håriga händer, på killarnas?
Såhär i efterhand känns det lite dumt att jag skrev om hoten och det där. Självklart är det en stor grej, och en väldigt psykiskt påfrestande sådan, men det är ingen fara med mig och jag är rätt säker på att jag inte kommer bli mördad (men skulle jag nu bli det så vill jag i alla fall ha en fin dödsannons som gärna får vara tvåspaltig - because I'm worth it!). Måste ringa och be om ursäkt till min pappa för att jag skrämt skiten ur honom, och sedan kommer jag inte skriva något mer om det inträffade.
Popfrågan på Pipes of Scotland igår var kul. Jag, Bibi och Emelie drack ett par öl, snackade strunt och tävlade med vårt lag Tuffa Tuffingars Banditklubb. Det gick inget vidare, och jag känner mig fortfarande irriterad över att jag inte kunde komma på att låten Sultans of Swing heter just Sultans of Swing. Efter ett tag fick vi även sällskap av Lammköttet och hans polare, som tagit studenten. En av dessa lyckliga studenter kexade på golvet, och det fick avsluta den mycket trevliga kvällen.
Nu ska jag precis lämna växeln och fortsätta att registrera autogiron, gå igenom listor och skicka medgivandefiler till banken (och att jag skriver exakt det här, alltså vad jag har för arbetsuppgifter idag, beror enbart på att jag tycker att det låter så otroligt vuxet och fränt).
Dåligt med uppdateringar på sistone, och det beror på många olika anledningar. En anledning är att jag har blivit trakasserad med tjugosju sms där det står exakt hur jag ska dö och vad exakt jag är för något (till exempel är jag tydligen en billig hora som kommer dö genom att få en slö kniv huggen i underlivet tills jag förblöder). Först kunde jag ignorera detta, men i måndags var det som att det till slut blev för mycket och då bröt jag ihop på jobbet och fick skjutsas hem av min chef. Förutom detta har jag såklart jobbat som vanligt, blivit omhändertagen av mamma, fikat på Wayne´s med mina kamrater och tittat på teve med ett lammkött.
Just nu sitter jag i växeln medan världens bästa växelhäxa, Karin, är på lunch. Ikväll ska jag troligtvis först glo på fotboll på O'learys och sedan blir det musikquiz på Pipes of Scotland med mina brudar. I dessa tider är jag så sjukt tacksam över... ja, väldigt många saker. Som mina vänner, min familj, mina arbetskamrater, att jag känner mig fri som en fågel och att det känns som att jag är en sådan som överlever precis vilken skit som helst.
Blondinbellas pojkvän heter Nils och kommer från Örnsköldsvik. Av någon anledning har Bibi otroligt svårt för honom, och har retat ihjäl sig på det här inlägget där han ska gå och rösta och gör några spexiga poser på vägen.
Igår när jag skulle gå och rösta, och Bibi gjorde mig sällskap på det högtidliga uppdraget, gjorde vi en egen version av hans spex. It's fun to vote!
I fredags hemma hos Emelie noterade jag plötsligt något med Bibis mobiltelefon. Den låg på bordet, och jag tyckte att det var något väldigt bekant med bakgrundsbilden hon valt till den. Det var nämligen jag. Den där sjukt osmickrande bilden på mig efter operationen, som jag även slängde upp i bloggen, ni vet. - Den har varit en jättebra konversationsstartare när jag varit på fest! sade Bibi. - Well thanx girl! svarade jag.
Igår tog Bibi bussen hem till mig, och vi har haft slumberparty hela natten. Jag var i stort behov av sällskap från en bästa vän, och vi har minsann haft det himla trevligt. Tagit min Ben & Jerry's-oskuld (och det var väl inte så mycket att hänga i julgranen ändå? Fast jag är i och för sig inget jättestort fan av glass över huvud taget), tittat på min Dårfinkar och Dönickar-dvd från början till slut, druckit te och jagat ut getingar.
Nu kollar Bibi på My name is Earl iförd en jävla Hello Kitty-mysdress och själv ska jag precis börja skriva en krönika om Parkfestivalen igår som jag bevakade under några timmar. Lite senare ska jag och morsan gå och rösta tillsammans, och jag ska duscha av mig helgens äventyr. Ser verkligen ut som sjuttiosju svåra år just nu.
Visst nämnde jag väl i något inlägg att Emelie köpt en white trash-outfit till mig i present? Jo, det tror jag allt att jag har gjort. HÄR.
Igår firade vi att min älskade, underbara lilla plutt-skrutta Bibi tröttnat på att bo i tolftehandslägenheter i Stockholm och bestämt sig för att flytta hem. Firandet ägde rum i Emelies lägenhet på Sofiehem, och då fick jag minsann se den där utstyrseln för första gången. Var självklart tvungen att prova den direkt. Tror att tanken är att de där shortsen ska sitta lite löst, men mina saftiga lår gjorde att de i stället satt som ett extra skinn. Men vad gör väl det? Hela jag utstrålade samlag igår.
Har funderat hela dagen på vem det var som myntade uttrycket ''kunden har alltid rätt''. Det måste ju ha varit ett jävla rövhål, eller hur? För kunden har inte alltid rätt. Kunden har faktiskt väldigt ofta fel.
Igår var jag på väg att skriva ett inlägg om hur trevliga och rara alla kunder varit sedan jag blev av med käklåset och kunde börja snacka och svara i telefonen på jobbet igen. Idag kom därför självklart de första utskällningarna. Hela tre stycken hann det bli innan jag fick gå hem klockan tio över fyra (vi slutar fyra nu när det är sommar, men eftersom den sista kunden ringde och skrek en minut i fyra så fick jag jobba över en liten stund).
Skulle hemskt gärna gå in på allt de skrek och vad exakt alla utskällningar handlade om, men det får jag nog inte göra. Hur som helst så handlar det väldigt ofta om att de som ringer och är som argast, är det för att vi dragit in deras tidningar på grund av att de sällan eller aldrig betalar för den. Det låter helt sanslöst, men det är faktiskt sant. Det är väldigt viktigt för folk att få tidningen hemkörd varje morgon (och det är ju så klart väldigt, väldigt bra), men det ska inte kosta något.
När den sista kunden ringde var jag i alla fall så less på att få skit att jag bara villa böla och gömma mig under skrivbordet, men samtidigt så har jag blivit mycket bättre på att hantera sånt där. Hålla mig lugn, svara tillbaka och inte känna mig totalt nedtryckt efteråt, liksom. Förut blev jag alltid helt tyst och kände mig liten, men idag när den sista kunden bara skällde och skällde, trots att jag bara försökte reda ut vad som egentligen hänt, gick det till en gräns när jag bara frågade honom om han kunde vara så vänlig att sluta skrika åt mig, eftersom det var totalt oförtjänt. Sa till den skrikande mannen att jag ju faktiskt bara ville hjälpa honom, och att det var helt omöjligt att göra det så länge han skrek otrevligheter i mitt öra. Och då bad han faktiskt om ursäkt. Helt crazy. Det ska bli min nya grej. Att be folk att hålla käften. Fast på ett mycket vänligare sätt och med min allra mest kvittrande kundtjänststämma, förstås.
För bara en månad sedan åt jag min mat som på bilden ovan. Genom att suga in den via ett sugrör, alltså. Därefter sparade jag den i mina kindpåsar (man kan ana en viss bullighet).
Under tiden jag hade käklås hade jag hela tiden någon slags tanke på att jag skulle bli bättre på att laga riktiga måltider när jag blev av med allt skrot i käften. Planerade även hur mycket god mat jag skulle äta, och hur mycket jag skulle njuta av den första pizzan.
Kan meddela alla att det var först nu som jag kom på att jag idag krubbade pizza för första gången på mycket, mycket länge. Har inte lagat särskilt många riktiga måltider heller.
Det är dåligt med uppdateringar i bloggen just nu, och det beror nog mest på att det inte händer så värst mycket för tillfället, men även på att jag i stället ägnar en stor del av dygnet åt att komma på grejer att fota och skriva om till den där reklambyrån som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Helt lätt är det inte, och detta av flera olika anledningar. För det första är jag dålig på att fotografera. För det andra tar det helt otroligt lång tid för mig att skriva MMS med min sega telefon. Och för det tredje är inte mitt liv så värst intressant på vardagarna. Jag jobbar bara, och när jag kommer hem så äter jag, tar en tantlur och lägger mig och läser, alternativt tittar på någon av mina fyra tevekanaler.
Arbetsdagen idag har i alla fall gått bra. Har gjort privatannonser och pratat med trevliga kunder (obs! ingen ironi, alla har varit väldigt trevliga), men samtidigt skrattat åt historier om andra kunder som mina kollegor drabbats av, som inte varit riktigt lika trevliga. Som mannen kom in till Privatmarknad och lämnade över en påse ris (ja, typ blåbärsris) till min arbetskamrat och sa att hon skulle ha det för att det var giftigt, till exempel. Sjukt roligt. Vissa har ju verkligen inte alla chips i påsen.
Hann även med ett lunchmöte med nyhetschef Everljung, Anna och Evelina där vi planerade alla de äventyr som jag och Evenlina ska ge oss ut på i sommar. Många sommarevenemang i inlandet ska besökas, och det känns fantastiskt roligt att jag och Evelina ska ut på detta Västerbottens-äventyr tillsammans. Kommer nog inte vara ledig så mycket i sommar som jag trodde, men helt ärligt så känns det faktiskt helt okej i alla fall. Ledig kan man vara när man är död.
Är nyligen hemkommen från en trevlig liten kvällsaktivitet tillsammans med Anna och Robban - pizzabuffé och ett par öl på Scharinska. Antyspants, Bene och några andra var också med till en början. Var väl där i två timmar och tryckte i mig flott och snackade skit innan jag, tant som jag är, bestämde mig för att trampa hem och spendera resten av kvällen i hemmets stilla vrå. Anna och Robban blev dock kvar för att gå på Deportees releasefest.
Nu ska jag nog gå och lägga mig. Tack och god natt.
Gissa vem som äntligen flyttar hem till Umeå igen efter jag-vet-inte-hur-lång tid i Stockholm? Bibi! Min lilla jordgeting och argbigga! Min barndomsvän och mitt hjärtas fågel! På fredag ska vi minsann fira att du tagit ditt förnuft till fånga och bestämt dig för att komma hem till världens ljuvligaste stad.
Ja, som jag har längtat. Det är värt en låt som uttrycker allt jag känner för Bibi just nu, tycker jag.
Sitter på jobbet med benen korsade som en dam. Dock inte för att jag är speciellt damig av mig, men för att jag är helt otroligt pissnödig. Kateterupplevelsen på sjukan var verkligen ingen höjdare (speciellt inte när de liksom slurpade ut slangen ur urinröret på mig, eller urinvägsinfektionen som jag fick efteråt), men en vuxenblöja skulle kanske inte vara så dumt att ha i sin ägo.
Det var en himla tur att jag läste Julia Wibergs blogg tidigare, för jag hade totalt glömt bort att det är idag som jag ska inskolas i arbetet som VK ung-ledare (vill egentligen kalla mig för chef, men det kommer jag ju inte riktigt att bli). Idag gick vi över till sommartid på VK, vilket innebär att vi slutar klockan fyra på eftermiddagarna, så då är det bara att ta mitt pick och pack och knalla upp på redaktionen och fortsätta arbetet där.
Har för övrigt haft en mycket fin helg som resulterat i sönderbrända axlar och en hel del lustiga historier, men om jag skulle få för mig att dela med mig av dessa får det nog bli senare. Just nu kan jag riktigt höra hur vattenklosetten kallar på mig, nämligen.
Starta en blogg!
Logga in
Registrera dig
Kontakt
Josefin
Inlägg - RSS 2.0
0
Du duger som du är, kära tatuering. Åtminstone fram till augusti.
Så här såg det ut när Antsypants och hans lag förlorade. 11-0 blev det visst.
Mina snygga råttor, Emelie och Becker, på Blebbans balkong.
SEXY BITCH DIVA 2009!
Mest lästa på vk.se just nu