Hej, hej.

I fem veckor i sträck har jag och Evelina ägnat helgerna åt att nöjespatrullera och åka på diverse olika äventyr i länet och rapporterat från dem, men i helgen är det minsann två lyckliga frilansare som är lediga.

Började min fantastiska, lediga helg genom att trycka i mig en glass utanför OK/Q8 tillsammans med Antsypants, innan han åkte hem till sin hemby långt upp i landet, strax utanför Gällivare. (Och nu går jag och hämtar min mobiltelefon för att se hur byns namn stavas... ett ögonblick...) Okej. Nilivaara heter den visst. Spännande fakta om byn, som att vägen mellan Nilivaara och Gällivare asfalterats om och är fin igen, hittar ni här! Missa för guds skull inte chansen! Kunskap är makt!

Efter att jag önskat Antsypants en lycklig resa cyklade jag in till stan för att möta upp med Bibi. Jag mådde egentligen risigt hela tiden, men det var inte förrän vi var inne i en smyckesbutik som jag började känna att jag verkligen mådde illa på riktigt. Tog för givet att det var min glassfrukost som var boven, och tänkte att det kunde vara en bra idé att äta, så jag och Bibi styrde stegen mot ett matställe. Jag beställde lasagne för stjuttiofem spänn, tvingade i mig ungefär två tuggor, men insåg sedan att det var kört.

Rusade in på en offentlig toalett, vred på kranen och ställde mig med huvudet.ner i porslinet och spydde för kung (Carl XVI Gustaf) och fosterland. Det är lite märkligt det där med hur det först känns så himla obehagligt att kräkas, men att man sedan, när man väl är i gång, inte alls tycker att det är så hemskt (nu låter det förrsten som att jag är en mycket sjuk person som gör detta ofta, men så är det ju inte). Efter första vändan var jag betydligt kaxigare. "BRING IT ON, BITCH!", tänkte jag, och stirrade ner i den äckliga sörjan i toastolen, för att verkligen bli äcklad och få ut allt. Och så kräktes jag ännu mer.

Efteråt mådde jag mycket bättre, men cyklade ändå hem på en gång, och har sedan dess bara legat i sängen och vilat.  Nu börjar jag dock känna mig redo för att kanske hitta på något, så jag ska kasta mig in i duschen, och sedan hänga lite med Blebban.

Hej, hej.

I morgon flyttar morsan till Vännäs (och kommer förmodligen börja klappra runt i crocs och ägna sig åt tacos, badtunna, fem öl och missionären). Från början kändes det som en katastrof att det inte längre skulle finnas en välstädad och fin lägenhet, med en underbar kvinna i som alltid stått med öppna, trygga och kärleksfulla armar, att fly till när det känns ensamt och tomt i min egen, men nu börjar jag vänja mig vid tanken. Vet inte riktigt hur det ska lösa sig de där vinterdagarna då det är trettio minusgrader ute och jag inte har någon lust att knalla till jobbet med istappar i näsan, eller hur stort mitt berg av lokalblaskor kommer bli nu när jag inte längre kan låna någon bil för att ta dem till pappersåtervinningen, men det ska nog ordna sig. Jag försöker tänka positivt här. Till exempel på hur mysigt det kommer bli när jag åker ut till Vännäs för att hälsa på, och hur jag och morsan då ska sitta och klappa Skilsmässokatt'n, spela Alfapet, fynda på second hand-butiken, trycka kakhålen fulla med mat och skratta åt varandras politiskt inkorrekta skämt. Och prata om pompösa gubbjävlar som vi hatar, förstås.

Det kommer nog bli bra, det här. Men lilla mamsingen, vad jag jag kommer sakna att ha dig här på Haga.

Hittade helt seriöst ingen annan bild på mig och morsan. Bara en där hon satt osminkad och höll upp sin, vid tillfället, gipsade hand, och som hon förmodligen inte uppskattat om jag lagt upp. Så jag tog en gammal bild där jag går i nian och ser ut som en vampyr, och där hon bara ser ljuvlig ut.

 

 

I samma mapp hittade jag förresten följande bilder.
Trumvirvel, tack...

Mitt första hångel! Martin från Gällivare!

Josefin, sju år, utklädd till viking (var jag förrsten inte helt sjukt spexig redan som liten?). Tjejen längst till vänster heter Louise och är visst ihop med Martin Timells son nuförtiden. Tjejen i mitten heter Hanna, och vem hon är, eller inte är, ihop med har jag ingen aning om.

Hej, hej.

Har i dag inte bara hunnit plocka grus ur min handflata med en pincett, utan även krubba frukost/lunch med Antsypants som äntligen är hemma från Skottland. Jag fick till och med en present av honom, och som jag älskar presenter! Nu måste jag bara köpa whiskey att dricka ur den där presenten också.

I kväll kanske, kanske, kanske jag följer med Antsypants på någon liten aktivitet, trots att det egentligen är emot mina principer att syssla med olika sporter. Men innan dess ska jag i alla fall hänga lite med Bibi och gå och köpa glass som ska förtäras i solen på min gräsmatta.

Det är väldigt, väldigt skönt att ha semester, ska jag be att få tala om.

Hej, hej.

På vägen hem, när Bibi skulle låsa upp sin cykel, var jag så fokuserad på min mobil att jag snubblade över en trottoarkant.  Nu ligger jag hemma i sängen med två uppskrapade handflator, en uppskrapad fot och ett uppskrapat knä. Fantastiskt. Det gjorde så jävla ont, men tack och lov stod Bibi bara på sidan om och gapskrattade åt hur jävla dum jag sett ut,  så att det inte blev pinsamt. Hade liksom varit värre om hon varit en sådan som rusat fram och skrikit: "ÅH, GUMMAN, HUR GICK DET?!". Skönt att vi inte har en sådan relation. Jag och mina kompisar är mer råa men hjärtliga av oss.

Det var väldigt trevligt i kväll. Jag, Emelie och Bibi drack lite öl och vin och snackade strunt, och jag kom fram till en sak angående mitt kompisgäng. Har ofta tänkt på hur det kommer sig att vi är kompisar, trots att vi är så sjukt olika allihop. Alla gillar vi olika musik, klär oss helt olika och tänder på väldigt olika typer av snubbar. En del av oss gillar djur, medan andra hatar dem. Vissa gillar att dansa, medan andra avskyr att göra det. Och så vidare, och så vidare. Men i kväll kom vi fram till att anledningen att vi älskar varandra så hemskt mycket, och att kommer så bra överens ändå, är för att vi gillar att göra samma saker. Alltså ingenting egentligen. Typ fika och snacka skit, och dricka öl och hänga. 

Dracula kom på att det är en timme kvar tills hon ska träffa sina vänner...

Tittut, motherfuckers. Nu drar jag till Sjöbris.

Hej, hej.

Är hemma från stranden nu. Har inte varit i Bettnesand sedan jag var liten, tror jag, men det var väl ungefär som jag hört att det ska vara. Spänniga snubbar, volleybollar som man var tvungen att akta sig för och ett hav så kallt att det kändes som knivar mot huden när man försökte bada i det. Hur som helst var det några trevliga timmar vi spenderade där.

 

Vi försökte steka oss
.Vi läste, käkade gifflar och pimplade kaffe.


Och jag såg ut som en crazy person med en mun stor nog att äta upp en barnfamilj.

Hej, hej.

Hade jättesvårt att somna i natt, men tänkte ändå att "äsch, det gör ju inget, det kommer ändå att vara pissväder i morgon också så att man kan sova bort hela dagen utan att ha dåligt samvete över det". Men så vaknar jag av en gräsklippare som brummar omkring nere på gården, och tittar ut genom fönstret och ser en molnfri himmel. Då var det bara att stiga upp och börja ringa runt för att kolla vilka som vill dra och bada.

Om en liten stund sticker jag, Emelie, Marcus och Björn till Bettnessand. Benen är rakade, en pocket är nedpackad och snart ska jag knalla över till OK/Q8 och inhandla lite förnödenheter. Fantastiskt.

Hej, hej.

Nu har jag svarat på lite kommentarer. Uppskattar dem verkligen och det är fantastiskt roligt med respons på det man skriver, men råkar tyvärr vara jävligt dålig när det handlar om att svara på dem. Gillar väl bara att skjuta upp saker, helt enkelt. Ska i alla fall försöka skärpa mig. Förlåt, förlåt.

Vaknade nyss från en tantlur, som egentligen skulle räcka hela natten, men som tyvärr bara varade i ett par timmar. Nu är jag pigg, och funderar på om jag ska fortsätta läsa Mödrar och Söner av herr Fogelström, eller om jag ska glo på något avsnitt South Park. Den som lever får se.

Kära Anna och Robert,

Sally följer efter mig vart jag än går,


och hon har ingenting emot att jag bär omkring henne som en liten bebis.

Vi pussas och kramas,

medan Glenn mest bara ligger på balkongen och ser ut som en saccosäck.

Hej, hej.

Emelie ringde idag när jag knallade runt på stan, och undrade om jag ville följa med henne och Becker till Opal Antik och Auktion i Brännland, och det var ju klart att jag ville det. Kom hem med en fin gammal radio som inte fungerar, samt ett bord. När vi var färdiga där åkte vi till Emelies pappa och styvmamma i Kåddis och fikade och snackade strunt, och det var sjukt trevligt. Jag tycker om att träffa päron.

Skäms nästan över hur mycket jag handlat de senaste dagarna.
Fast jag är förstås vädigt nöjd också.
 

Nu ska jag gå hem till Anna och Robban och ta hand om Diabetes-Glenn och Sällskapssjuka Sally, försöka göra något åt den där högen av vinylskivor som ligger och dräller och därefter lägga mig på soffan och plöja Per Anders Fogelström-böckerna som jag lånade på biblioteket igår. Bara njuta av tystnaden och mina egna politiskt inkorrekta tankar. Skönt.

I Kåddis och hänger med en rar liten lirare. Har dock gjort jävligt klart för den att den ska vara snäll, annars sminkar jag den och dränker dess ögon i schampo.

Hej, hej.

Jag blev lite förälskad idag. I Clara. På något sätt är vi så olika, hon och jag, men är samtidigt så himla lika. Jag tycker hur som helst att hon var en fantastisk och härlig person, och hon har i sanning all rätt att kalla sig just Underbara Clara.
 

Efter intervjun stapplade jag runt på stan en stund, och det kryllade av sådana där rosförsäljare. En liten tjej sprang efter mig in i MVG-gallerian och tryckte en ros under näsan på mig och sa:

- You very beautiful!
- Thank you, svarade jag och försökte se så vänlig ut som möjligt samtidigt som jag försökte fly.
Sedan frågade hon:
- You Dracula?

Sådana frågor är inte alltid så lätta att svara på, så jag skrattade bara och gled uppför rulltrappan. Hur som helst väldigt roligt, tycker jag. Kanske är det för att jag ser ut som Dracula som jag inte har någon pojkvän?

 

Hon är varken sotare eller lastbilschaufför,
inte heller mördare eller en kastrerad medlem i en gosskör
Nej, för helvete, hon är bara VK:s kanske snyggaste redaktör
Så genomsnäll och trygg och härlig,
förlåt att jag ibland missar deadline och är sjukt jävla besvärlig

Du får mig att vilja vara en bättre person,
och är för mig en stor inspiration
Det här är dock inget kärlekspoem,
även om jag låter som ett kärlekskrankt eksem
Så oroa dig inte, jag vill dig inte naken bestiga,
och jag ska aldrig försöka göra dig till min bitch och kviga

Den sötaste, snällaste och till karaktären mest färggranna
Grattis på födelsedagen, du är världens bästa, kära Anna

 

(Okej, Anna fyllde år igår, måndag, egentligen. Men vad fan, jag har inte sovit än, och därför anser jag inte att jag missat någon födelsedagsdeadline. Faktiskt.)

Hemma hos Becker, alldeles svettlökig efter alla uppförsbackar. Tur att det inte är några ladies man umgås med direkt. Nu Red Stripe och Guitar Hero.

Hej, hej.

Egentligen skulle jag intervjuas idag tillsammans med en annan bloggare, men på grund av ett punkterat bildäck (eller hur det nu var), blev intervjun framflyttad till i morgon i stället. Mig gör det i alla fall detsamma, jag gör ändå inte så värst mycket mer än att sova och dröna om dagarna.

I stället för att intervjuas spenderade jag några timmar till i sängen framför South Park, och sedan åkte jag ner på stan och mötte upp med Camilla och Becker. Kom nyss hem med fyra tavelramar, en vas, en liten bukett med fejkade körsbärsblommor och lite nya kläder. Konsumenten i mig låter dreglet flöda och gnuggar händerna av förtjusning.

Vasen, bredvid en mindre vacker vinylhög. Fast Johnny är ju i alla fall fin.

Nya ramar till mina novellmagasin från 1950. Hittade dem på en loppis i Värmland när jag var sisådär femton bast. Novellerna är för övrigt ruskigt dåliga, så tur är då att framsidorna åtminstone är tjusiga.


Har en hel samling med pinuppor, som aldrig någonsin haft en ram.
Nu fick mina badrumsbrudar varsin i alla fall. Hade de
kunnat skreva och kvittra av glädje hade de gjort det.

 

Nu ska jag kolla hur Tjockis-Glenn och Sally, Robert och Annas katter, har det. Sedan ska jag hem till Becker och spela tv-spel och bärsa med ena handen innanför byxlinningen.

Hej, hej.

Ska ta hand om Anna och Roberts katter i veckan, och därför ville de komma förbi här med nyckeln till deras lägenhet och samtidigt se hur jag bor. Först sa jag blankt nej till deras påhitt, eftersom det för bara några timmar sedan såg ut som att någon löpt amok med en pansarvagn här inne. Sedan kom jag på att det faktiskt är på tiden att jag städar, och att det är självklart att mina kompisar ska få se hur jag bor, så därför gjorde jag ett ryck och hann precis färdigt innan de kom (hann visserligen inte diska, men jag varnade åtminstone för att det luktar ond bråd död i mitt kök, och de sa att det inte gjorde något).

Jag tycker ju verkligen fruktansvärt synd om övernippriga och neurotiska människor som vägrar släppa in sina vänner och bekanta bara för att det är litet rörigt. Till den kategorin människor hör även sådana som kommer på ens födelsedag och säger "Du tycker säkert att presenten är löjlig, jag visste inte vad jag skulle köpa, så jag har sparat kvittot om du vill byta den mot någonting annat. Jag blir inte ledsen! Du får byta!".

Förutom att städa har jag även hunnit tvätta, samt besöka morsan för att prata om pompösa gubbjävlar som vi hatar. Det är ett av våra favoritsamtalsämnen, så det bidrog till att det blev en mycket trevlig söndagsafton.

Hej, hej.

Jag har inte bara hunnit skriva i dag. Nej, för tusan. Jag har även hunnit gå på kalas för att fira gullrumpan, nöjesredaktören och min fina och härliga vän Anna som fyller trettioett i morgon. Hurra, hurra, hurra!

Anna hade varit en duktig kvinna och bakat mängder av godsaker.


Jag hade slagit på stort och gått till OK/Q8 och köpt en bulle. Fast bara för att ha något att trycka ner de roliga ljusen från Coop Forum i. Förutom stearinbullen fick hon även en disktrasa med kronprinsessan Viktoria och Daniel på, en fickspegel med Madonna och ett mustasch-memory från mig.

Det läckra födelsedagsbarnet i mitten, två av hennes kamrater på sidorna.

Två hunkiga webbutvecklare. Christoffer Krokodil och Robert Hårdrockssvin (som ju är Annas sambo, om ni inte förstått det tidigare).

 

Det var trevligt, men jag hann tyvärr inte stanna så länge. Nu ska jag skynda i väg till VK och lämna igen redaktionsbilen, och sedan måste jag försöka få ordning i min lägenhet en gång för alla. Vi hörs, hörrni.

Hej, hej.

Så var nöjespatrullerandet över för den här helgen, och undertecknad ligger hemma i sängen igen. Är dödstrött men rätt lycklig, för i vanlig ordning har det varit en toppenhelg.

Innan jag och Evelina vinkade adjö till varandra för någon timme sedan hann vi snacka om det där med att det oftast kan kännas lite trögt och segt och grått och trist till en början när man är ute på jobb, men att man när man kommer hem ändå alltid känner att man ju har haft hur roligt som helst. Vad detta beror på kan jag inte svara på, men så är det i alla fall.

Sparar allt skrivande till i morgon och ska i stället försöka sova nu, men först ger jag er... några trattiga bilder från min mobiltelefon! Håll till godo.

Ett pissprov från i fredags natt när vi slutat jobba. Eller så var det bara en
välförtjänt öl, jag minns inte så noga.

Två sköna lirare på promenad.

En charmig liten butik (inuti den charmiga butiken gömde sig dock en
mindre charmig halvtimmeslång kö).

www.piggfotograf.se

Hej, hej.

Texten till dagens tidning är troligtvis det sämsta jag någonsin skrivit, och hela dagen har jag skamsen gått runt och känt mig lite kass och lite inkompetent. Blir så osäker när det kommer till nyhetsrapportering och vanliga artiklar, eftersom jag ju är van att skickas på jobb med uppgiften att bara vara mig själv och använda mitt eget språk. Hur som helst så ska i alla fall denna ljuvliga lördagskväll ägnas åt att snacka med härliga människor och hitta på festligheter till ett Nöjespatrulls-reportage till måndagstidningen, och det känner jag ändå att jag behärskar. Så nu är det upp med hakorna som gäller.

Just nu sitter jag och Evelina inne på Panget där vi fått tillgång till ställets trådlösa nätverk, och min kära fotografkollega lägger för tillfället upp ett så kallat storvimmel till webben. Så snart kan ni sitta och klicka tills fingrarna blöder.När hon är färdig är det mat som står på schemat, och därefter börjar jobbandet även för min del.

Jag och Evelina har precis varit på en liten promenad till affären. Det är makalöst vackert här, och rätt bra väder, så alla stadsbor borde pallra sina stadsrövar hit.

Hej, hej.

Just nu ligger Nöjespatrullen och Marknads-Anna i ett litet hus vid skogens slut som vi delar med bland annat två snubbar från Sveriges Radio. Vi är alla fruktansvärt trötta, så förvänta er inte något mästerverk i blogginläggsform i natt. Vill ju mest bara tala om att vi lever.

Vädret har i alla fall visat sig från sin absolut sämsta sida i kväll under tiden vi har jobbat. Befolkningen och alla arrangörer har dock visat sig från sina absolut bästa sidor, och alla har verkligen varit så sjukt trevliga och tillmötesgående att man blir helt tårögd.

Men nä. Nu orkar jag fan inte skriva något mer. Tack och god natt.

Jag har minsann köpt nya, fräsiga stövlar, och Evelina har fyndat en regnjacka på Myrorna. Vi börjar helt klart bli redo för en helg på Holmön.

Hej, hej.

Jaha, så var det helg igen, och helg innebär ju jobb för min del. Det spelar liksom ingen roll att jag har semester från Privatmarknad, för när man bara är frilans på redaktionen så gäller det att klamra sig fast med näbbar och klor och tacka ja till alla skrivarjobb man får.

Är i alla fall just hemkommen från VK där jag hämtat en redaktionsbil och druckit kaffe och tryckt i mig en banan med the happy bunch på Privatmarknad. Nu återstår det bara att packa vettiga kläder, hygienartiklar, dator, anteckningsblock och allt annat som kommer att behövas under helgens äventyr på Holmön, och sedan ska jag plocka upp Evelina från hennes sommarjobb på tidningen Västerbottningen. Vi ska även in en sväng på Myrorna och leta gummistövlar, vilket jag tror är ett mycket smart drag från vår sida.

När vädret är piss, man vet att man ska jobba en hel helg och humöret kanske inte direkt är på topp, så behöver jag i alla fall bara tänka på alla snälla läsare som hört av sig med vänliga ord om hur mycket ni uppskattar Nöjespatrullen och tycker att det är kul att hänga med oss på äventyr i Västerbotten, för att bli på bättre humör. Verkligen jättetack för alla fina mail. Hoppas ni kommer gilla rapporteringen från den lilla ön i havet också.

Visfestival'n - here we come.

Dagens outfit.

Hej, hej.

Allting började med att jag låg hemma och käkade kvällsfika framför Sommar med Ernst och Independence Day.

Då fick jag helt plötsligt ett sms från Robert som sett mina kompisar, Höken och Lovisa, på Allstar och undrade om inte jag också var ute. Men det var jag ju inte. Kort därefter ramlade det dock in ett mess från Lovisa, som undrade om jag inte hade lust att komma till Bishops och hänga med henne och Höken, samt Hökens gamla polare Johan. Och eftersom jag lovat mig själv att inte låta slackern i mig ta över nu när jag har semester, satte jag mig på cykeln klockan halv elva på kvällen och började trampa in till stan. Och det är jag i nuläget hemskt glad över att jag gjorde.

Inte bara fick jag träffa ett fan som sa att han älskar mina krönikor och friade till mig i baren, utan även en av mina favoritannonssäljare på VK - Gulle-Gunnar Eriksson. Förutom detta fick vi även beskåda ett bråk mellan en gubbe och en kvinna i mohawk angående ett cigarettpaket, samt möjligheten att catcha upp över ett par öl. Det var en fantastisk kväll

Var minsann på stan i dag...

Käkade en macka som nästan bara innehöll saltgurka (på bilden ser ni dock inte en otäckt stor saltgurka, utan en citronskiva). Jag blev arg, ledsen och besviken.

Våghalsen Bibi käkade glass med lakritstopping.

Jag kom hem med en ny flamingo till ballen.


Min balle är rätt trevlig. Där ska jag och Johanna sitta och dricka vin när hon kommer och hälsar på (fast jag dricker inte vin, men det låter mycket bättre att skriva det än att att man ska sitta och hinka billig öl).

Den här delen av ballen är dock inte lika mysig. Växterna på bilden var en gång tiden solrosor, men de dog efter två dagar i min ägo. Kommer de någonsin återhämta sig, eller borde jag slänga dessa? Tacksam för svar.

Fikar på stan med min vän Blebban. "I've got love for you if you were born in the 90's", sjunger hon och slickar sig om munnen när en trettonåring passerar.

Hej, hej.

Jag och morsan gjorde en liten insats tidigare ikväll och körde en baklucka full av skit till returmarknaden, däribland en gräslig stereobänk som jag haft min vinylspelare i. Därefter kånkade vi hennes gamla, men mitt nya, vardagsrumsbord hem till mig. På vägen till min lägenhet stoppades vi av en full snubbe som undrade om vi stulit det från någon uteservering i stan. Men nej, det hade vi ju inte gjort. Och hade vi gjort det hade vi nog varit lite mer diskreta, typ gjort det klockan fem på morgonen i stället för halv åtta på kvällen. Morsan frågade förresten den fulla snubben om inte bordet var fint, vilket han svarade med ett "Jo, det är finare än vårt pingisbord i alla fall", innan han fortsatte att spela rundpingis ute på gården med sina kompisar.

Var på rätt kasst humör i början av kvällen, trots att Harry Potter var skitbra, Ylva i vanlig ordning var en riktig raring och att mackan som förtärdes på Sandy's efteråt var mumma. Gnällde över att jag måste jobba trots att jag har semester, över att det bara är jag av mina kompisar som faktiskt sparat ihop pengar till den där utlandssemestern som vi bestämt att vi skulle åka på och över att jag verkligen inte har plats för alla handdukar, skålar och annat crap som min mor försöker pracka på mig nu när hon ska flytta.

Sedan kom jag dock på hur lätt det är att få morsan att asgarva bara genom att med gäll stämma sjunga Sexy Motherfucker av Prince varje gång man passerar en svettig best ute på joggingtur, och att hon och jag ju faktiskt kan åka utomlands tillsammans i stället, och då blev jag på betydligt bättre humör. Det är så härligt att ha en festlig mamma som man är kompis med också. Ni borde prova.

Hur man bäst firar att man blivit med nytt vardagsrumsbord? Man målar tånaglarna på det. Vad tycker ni förresten om min pappersåtervinning i fåtöljen där borta? Urtjusigt, säger jag.

Hej, hej.

Det blir bio i dag igen, faktiskt. Snackade just med mitt hjärtas fröjd och lilja, Ylva, och bestämde att vi ska gå och se Harry Potter klockan två. Det kändes som en perfekt tid, eftersom jag då kommer vara jättesugen på popcorn (brukar aldrig köpa sånt när jag går på bio, men nu blir det en perfekt frukost). Sedan känns det även som en utmärkt tid eftersom jag sedan har kvällen fri att tillsammans med morsan frakta hem hennes superfina gamla vardagsrumsbord till mig och sedan baxa in det i min lägenhet.

Ylva såg förresten Harry Potter redan i fredags, men föreslog att vi skulle gå och se den i dag ändå. Hon är sjukt nördig när det handlar om Harry P. Kan prata om böckerna i timmar, och är lite rädd för Voldemort och sådär. Denna nördighet är en av många egenskaper som gör att jag älskar Ylva så mycket som jag gör. Hon är liksom så himla skum, men samtidigt så sjukt jävla härlig.

Hej, hej.

Fick ett livstecken från Antsypants tidigare. Han befinner sig i Skottland och drack vid sms-tillfället öl. Vad han mer gjort i dag vet jag inte riktigt, men han har förmodligen kollat på gamla saker och tänkt mycket på gamla krig.

Min vän Johanna frågade häromdagen vem han egentligen är och hur jag känner honom, och det har jag nog kanske inte skrivit något om. Jag lärde i alla fall känna Antsypants genom Robert (som är webbutvecklare på VK, men även min vän och kamrat) för några månader sedan. Ibland åker vi till stormarknader tillsammans, och ibland dricker vi öl. Ibland tittar vi på dåliga filmer, och ibland tycker jag att han är dum i huvudet som bara retas hela tiden. Ibland åker vi lastbil och äter mat, och ibland hoppar han i vattenpölar bara för att stänka ner mig. Ibland tittar jag på när han får stryk i Korpen-fotboll, och ibland sliter jag honom i skägget. Och ibland så sover vi tillsammans, och morgonen efter äter vi isglass i sängen. Vi är skedkompisar, kan man säga, och sådana är inte så dumma att ha.

"Somliga går med trasiga skor
säg vad beror det på
Gud fader som i himmelen bor
kanske vill ha det så"

Nej, det vill han inte. Därför köpte jag mig nya skor idag.

Prickiga skor.


Likadana skor som jag redan har, och som jag älskar, fast som jag ledsnat på att fylla i med en vit krita för att de blivit repade och slitna. Lite trashigt, va? Just det.

Svarta skor med rosett. Liknar också ett par jag redan har, men som jag snart har partajat sönder.

Jag tycker ohälsosamt mycket om skor.

Japp.
 

Vad Gud fader säger om trasiga solglasögon vet jag inte. Men jag köpte ett par nya i dag i alla fall. Det är ju ett sådant kanonväder nu för tiden!


Cousin It.

Höger ben fram och skaka litegrann. Hoppa runt i ring, dansa honky tonk...

 

Och så ett litet inköp från i söndags:

Jag och Evelina (eller Bevvan, som jag föredrar att kalla henne) stannade på en gårdsloppis mitt ute i ingenstans när vi var på väg till Lycksele. Där köpte jag tjusiga fruktknivar. Det saknades dock en, så jag fick dem för en blank och fin femkrona.

En liten öl på Allstar innan bion med Marcus och Emelie och så Becker, såklart. För vi har faktiskt semester, för vi har faktiskt semester, för vi har faktiskt semeeester - fy fan vad vi är bra!

Jag fick allt min vilja igenom. Sweet. Nu står jag, Becker och Emelie och kivas om vilken film vi ska se senare ikväll. Mindre sweet.

Hej, hej.

Jag storstädade min lägenhet den där lördagen för typ två veckor sedan då jag skrev att jag skulle göra det. Samma dag som några av mina tjejkompisar var här och lyssnade på Nelly, spillde alkohol på parketten och jag dansade för mig själv, ni vet. Nu har det förfallit här hemma igen, utan att jag riktigt kan begripa varför. Är väl bara en jävligt stökig person, kanske.

Hur som helst ska nog den här dagen ägnas åt lite städning, eftersom himlen ändå slår en drill över Umeå denna ljuvliga, andra semesterdag. Om jag inte får tag på Becker och Emelie och de har lust att sitta och fika på Wayne´s i några timmar i stället, förstås. Först ska jag dock gnida mig i sängen en stund till och kolla på ett avsnitt Trailer Park Boys på datorn.

Hej, hej.

Kvart i fem slutade Bibi jobbet och ringde och väckte mig. "Har jag min bag in box och mina skor hos dig?", undrade hon. "Ja, det har du", svarade jag. "Det regnar, så jag kommer om tio minuter", sade hon. "Men åh, det är stökigt här, så du får fan inte stanna kvar i så fall", gnällde jag. Bibi skrattade bara och kom hit, och hon är fortfarande kvar. Ligger och gnider sig bland all min bråte. Det är ändå lite fint det där med att ha varit polare precis hela livet. Det är liksom okej att bete sig som haggor mot varandra. Man är kompisar i alla fall.

Nu har Evelina lagt upp bilder i sin blogg fotomedlitetext.blogspot.com.
Här är några av dem:

Kanye West eller Josefin Isaksson?

Jag testade, vad som verkade vara, årets marknadspryl tjugohundranio.
Två år efter alla andra börjar inlandets ungdomar bära shutter shades.

Åsele by night. Snorkallt men ganska festligt, då ett helt gäng ungdomar hoppade
upp och ner till Carlene Carter-hits och Magnus Uggla-dängor.

Min favoritbild. Kanske någonsin, till och med. Min överförfriskade danspartner (som ni har kunnat läsa om i dagens tidning) slog sig ner vid bordet där jag och Evelina satt och vilade fötterna, och sluddrade i mitt öra att han tyckte att jag var "tjusig".
Sedan däckade han mot min axel och höll gång på gång att störta ner i golvet med huvudet först.

Vad exakt han gör på den här bilden är svårt att säga, men jag värjer mig så gott jag bara kan.

Hej, hej.

Vaknade just och har nu ont i huvudet, men tror att det beror på något så simpelt som att jag inte druckit kaffe i dag. Hade jag varit på jobbet hade jag väl redan bäljat i mig tre liter vid det här laget, men nu är jag ju inte på jobbet utan hemma. JAG HAR JU FÖR FAN SEMESTER! KYSS MIG OCH KALLA MIG STIG-HELMER SÅ SKÖNT!

Steg i alla fall upp kring åtta i morse, och var som ett åskmoln. Kom hem från Lycksele i natt runt klockan ett och kände mig bakis trots att jag inte druckit någon alkohol i helgen. Hade ingen som kunde hämta mig från VK i natt, och ville inte direkt gå ensam med en massa packning i mörkret hela vägen hem till Haga, så då fick jag låna hem redaktionsbilen över natten. Den var dock tvungen att vara tillbaka i morse, så jag vaknade som sagt klockan åtta och kände mig avstulen min första riktiga semesterdag. Slängde på mig några skitiga trasor och satte solglasögonen över näsan för att dölja mitt slitna anlete och åkte till VK. Såg ni sedan någon som argt knallade längs cykelvägen mellan Västerslätt och Haga iförd solglasögon trots att det regnade, så var det undertecknad.

Lite senare ska jag lägga upp fler bilder från helgens äventyr hade jag tänkt. Först måste jag bara fixa en kopp kaffe och sedan sova en liten stund till. Vill ju gärna bli av med den där bakiskänslan, som jag tror beror på att jag ibland har ett liv som går i hundraåttio knyck.

Bibi, Ola är här i Lycksele och han har sagt att han vill ligga med dig! Det är sant!

Vi hänger i bilen efter en middag på restaurang Knut'n (på riktigt, den heter så). Min dator dog just, så jag passar på att vila lite under min jacka tills det är dags att jobba igen. Min jacka doftar för övrigt ljuvligt. Precis som jag.

Nöjespatrullen befinner sig sedan några timmar tillbaka i metropolen Lycksele. Vi är trötta och lite uttråkade och att bevaka Diggiloo ikväll känns... sådär.

Hej, hej.

Jag och Evelina sitter och kurar inne i hennes hotellrum efter en liten biltur ute på byn där vi tog reda på om jag fortfarande kom ihåg vart ungdomscampingen och Trillen ligger. Det gjorde jag. På vägen tillbaka hit köpte vi med oss en påse med onyttigheter, och nu väntar vi mest bara på att det ska bli lite drag ute i samhället.

Två gödgrisars dröm.

"Kan det vara något bra på teve, månne?"

"Åh, sommarkrysset! Med Mums-Mums!"

We work haaard for the money, so haaard for it honey!

 

Hej, hej.

Åsele badar i solsken och överallt hörs knulltechno och sorlet från människor som alla inhandlat varsin tröja i storkek XXXL med texten "Det heter negerboll, inte chokladboll".

Vi har det riktigt fint här, jag och Evelina. Hittills har vi dock inte hunnit göra så mycket. Evelina har tagit över tvåhundra biler till ett bildspel som hon nu sitter och försöker lägga upp på webben. Själv har jag mest hållit henne sällskap och tittat på marknadsprylar (köpte mig minsann en ny femtiotalshemmafru-snusnäsduk att ha i håret). Vi har även hunnit trycka i oss lite flottigt käk, vilket var välbehövligt då vi båda hade helt slut på energi.

Min vän paparazzin.

Snabbare än sin egen skugga fångar hon feta gubbar i tröjor med
fjantiga tryck på bild!

Ännu en käklåsdiet och sedan blir denna klänning min,

Vild-Hasse var där. Det känns som att han och min kompis Becker vore en match made in heaven. Hon gillar ju friluftskarlar. Och deras korvar.

Right back at ya, love!

Hej, hej.

Alarmet var ställt på nio, men jag har snoozat till nu. Är som ett lik. Packat har jag inte gjort - tror inte ens att jag äger en väska. Behöver visserligen inte så mycket eftersom jag bara ska vara borta i lite mer än ett dygn, men skulle det bli kallt och regnigt kan det ju tänkas att man behöver bävernylonoverallen och mitt nya regnställ som gör att jag ser ut som mördaren i Jag vet vad du gjorde förra sommaren.

Vet inte hur mycket mer jag hinner skriva innan det är dags att brassa i väg till detta inlandsäventyr, men annars hörs vi väl när jag är framme på Åsele Wärdshus och för andra sommaren i rad drar i gång med Sex and the Åsele-bloggen.

Hej, hej.

När Josefin, sex år, skriver dagbok ryms det ungefär tre ord på varje dagbokssida och hon skriver inte så värst spännade och informativt.

"Hej i dag har det varit en tråki dag nu regnar det åkså jag är tröt nu. Min mama jobbar på lasarettet. Min papa läser. Han är 45 år."

"Det här är va vi heter i familjen. Min mor heter Elisabeth. Min far heter Sverker. Jag har åkså två bröder såm heter Johan och Martin. Martin är 12 år."

"Min bästa ven heter Disa. Johan har en råtta det är en hona men nu är jag tröt."

"Det tråkiga med dan va att städa rumet igår va det påsk. Jag Johan och Martin fick påskägg med godis. Martin är vegetarian"

"Martin och Johan samlar på Magic-kort. Martin har hål i strumpan. Johan såver jemt eller läser en bok."

"Jag går på förskola. Jag bor på Bärstesvägen 91. Till mida får vi kyckling fast inte Martin han får linsgryta."

"Jag går hos dagmama. Hon är snäl. Just nu byter mama byxor."

"I mårgån håpas jag att solen är glad. Idag har vi varit på cykel utflykt vi for på Nydala Erika ramla i vatnet hon blev blöt."

"I da blev jag lesen alla reta mej fast jag tyker om dom en då. En i klassen sparka mej jag blev lesen."

Läser och läser och inser efter ett tag att det inte är särskilt mycket som har förändrats. Den enda skillnaden är att tramset jag skriver nu kan läsas av vem som helst. Det hade aldrig Josefin, sex år, gått med på.

Till exempel tjusiga Nefertiti...

... en underskön Coca Cola-kvinna...

... och en härlig samling tidningar.


Din Tidning från 1958, till exempel.

"Du ska ha långt hår i stil med Beatles", skrev tjejen som sökte en brevvän i Bild Journalen i juli 1965.


Hur kunde de veta det?! Och redan 1958?! Jag är mållös. DET DÄR ÄR JU PRECIS VAD JAG BEHHÖVER JU!!!

I en av tidningarna kan man även läsa om chefens skrivbordssmycke - en intervju med en livs levande privatsekreterare!

Min nya blå loppisvas (en av presenterna från morsan) hamnade direkt i min stringhylla i köket.

Hej, hej.

Det känns inte riktigt som en vanlig fredagskväll ikväll, men det beror nog på att jag bara gjort tråkiga saker efter jobbet. Brassade först hem och slängde in tvätt i maskinen (för första gången på ganska precis en månad. Men don't you worry, jag har hela tiden haft rena underkläder), grabbade åt mig tre Hello Kitty-glassar och åkte sedan hem till morsan för att fortsätta med vinden. Min festliga storebrorsa, Martin, var också där, och tillsammans gick vi i genom säckar och lådor och kånkade och bar tills i princip alla mina naglar gått av och händerna luktade som en UFF-container.

 

Min storebror Martin. Han är tjugosju år, men det märks inte riktigt.

Särskilt inte när han står i vindsförrådet, jag säger att jag vill fotografera honom och det första han gör är att blåsa ut snor ur näsan tills det hänger som en lång sträng ur högra näsborren.

Sjukt nöjd över vad han åstadkommit. Efteråt hade han ingenting att torka bort snoret med, och blev tvungen att använda sig av ett gammalt kvitto som han hittade på golvet. "Jag känner mig som ett gatubarn idag", lät han meddela.

Hej, hej.

Åsele i morgon, alltså, och jag förbereder mig på en helg helt utan täckning på mobilen, men även på en helg innehållandes en massa festliga karaktärer.

Som de här snubbarna som jag och Sven träffade förra året, till exempel, som kuskade runt i sin rosa partybuss:

Eller den här hesa liraren, som undrade om någon sett hans stämband:

Eller killen som var utklädd till griseknoen on crack och som jagade mig runt hela campingen och bökade mig i nacken och andades mig i örat:

Foto: Sven Björkland

Hej, hej.

Mamma: "Tänk om du kunde leka lite mindre och packa lite mer!"

Vindsstädning med morsan och hennes älskare. Hon har alltid haft en thing för lite härjade män.

Vi fikar, slår oss själva i huvudet med regnponchos och inbillar oss att vi har svininfluensan. Do not disturb!

(För att inte bli av med jobbet känner jag att jag måste tillägga att jag bara skojar, och att ni självklart får ringa hur mycket ni vill. Hör bara av er till 090-151060 och terrorisera Privatmarknad. Själv sitter man ju ändå i växeln. He he he.)

 

Har varit på bio med Sara och Samane och sett Brüno. Mycket penis i den! När jag inte gömde mig i händerna skrattade jag tills jag höll på att dö.

Samane är min kollega på Privatmarknad, och Sara är en av hennes vänner. En till av hennes (eller deras) vänner, Soma, var också med och glodde på filmen (som jag för övrigt inte riktigt förstår varför åldersgränsen bara är elva år på) men dunstade direkt efteråt.

En förjävla fin kväll, faktiskt.

Såhär ser man ut när man vill skrämma i väg kunder. *KäNsLiG tJeJ*

Innan lunch svarade jag i växeln utan att ha någon röst. Riktigt väste fram "Västerbottens-Kuriren".  Sedan harklade jag mig direkt efteråt så att kunden förmodligen blev döv. "Förlåt att jag gubbharklade dig i örat", sade jag och skrattade. Kunden skrattade också.

Det är det roligaste som hänt i dag. Då har det inte hänt mycket roligt.

Hej, hej.

På sommaren tycker jag om att besöka Trädgården då det vankas utgång, medan mina polare föredrar TC. "Det är ju bara hårdrockare och fjortisar i mjukisbyxor på Trädgården ", menade Bibi i lördags.

Och ja, det kanske det är. Här har ni till exempel ett fint stycke hårdrockare, och hans blogg hittar ni här: blogg.vk.se/kuno

P.S. Jag var inte så ballongsserusad som jag såg ut. D.S.

Hej, hej.

Sushi var inte så märkvärdigt, tycker jag. Inte äckligt den här gången, men inte särskilt gott heller. Hur som helst var det i alla fall trevligt att sitta i solen i Rådhusparken och krubba med Robert, Jens och Antsypants. Efteråt blev det en sväng till Coop Forum på Ersboda med Jens och Antsypants (de åker till stormarknader flera gånger i veckan och kan gå runt i timmar och leta konstiga livsmedel) där jag bland annat köpte Hello Kitty-isglass. Däremot köpte jag aldrig Coco Pops. Måste dra gränsen för min barnslighet någonstans, och dessutom är de inte tillräckligt mättande när syftet med att inhandla flingor var att käka dem till lunch någon dag i veckan.

När jag kom hem satte jag i halsen, trodde att jag skulle dö, fick enorm dödsångest och var sedan rätt skakis hela kvällen. Men nog om det. Idag är det en ny dag med nya tag, och nu ska vi pimpla litervis med snabbkaffe här på kontoret.

Hej, hej.

Läste just det här inlägget (blogg.vk.se/lyxunge/2009/07/14/snacket-med-killen-fran-greenpeace-129364/#kommentarer) i Lyxunges blogg, och tror banne mig att jag träffade exakt samma Greenepeace-snubbe idag. Påstridigare människa har jag nog aldrig varit med om.

Med lurar i öronen skyndade jag tidigare i kväll fram över Rådhustorget, då jag helt plötsligt såg hur en ung man med en lista i handen kom stövlandes mot mig. Jag skyndade på ännu mer, men han hann fram till mig ändå. Många utropstecken, samt den rätt vidriga kombinationen frågetecken/utropstecken, krävs tyvärr för att jag ska kunna beskriva ungefär hur han lät då följande konversation ägde rum:

Miljösnubbe: "Är du med i Greenpeace?!"
Josefin: "Nej, det är jag inte. Men du, ursäkta, men jag måste skynda mig. Ska bara cykla hem och sedan bli upplockad av några kompisar, och de är redan på väg. Så tyvärr."
Miljösnubbe: "Men kom igen, det går fort!!"
Josefin: "Tyvärr, men jag hinner verkligen inte just nu."
Miljösnubbe: "Men det tar en minut att gå med!!"
Josefin: "Jag kan väl gå med någon annan gång i stället?"
Miljösnubbe: "Men det här är kanske sista dagen vi är i Umeå?!"
Josefin: "Jaha, men ni har väl kanske en hemsida där man kan bli medlem?"
Miljösnubbe: "Ja, men kom igen!!! Du vet att du aldrig kommer bli medlem då!!"
Josefin: "Nej, det kommer jag nog inte. Men du, bra försök i alla fall. Lycka till. Hej då!"

Från det att jag hade ursäktat mig och sagt att jag inte hade tid just då följde han efter mig. Jag hann bli rätt less.

Botaniserar på Coop med Jens och Antsypants. Jag är vuxen och köper vilka flingor jag vill nu.

Hej, hej.

Lunchshopping på ÖoB med Maria från ekonomiavdelningen. Hittade just några smaskiga korvar i glasburk!

 

Hej, hej.

Hej, hej.

Precis innan jag skulle brassa i väg med bilen till Sikeå stod jag och grävde i min skivsamling för att hitta lite schysst E4-musik att lyssna på under färden. Då hittade jag en skiva med bilder som jag fick av farsan när han tömde sin gamla dator innan han flyttade till Stockholm.

Att umgås med Hanna och Elin, som jag i princip hängde med jämt när jag var tretton till sexton år gör mig lite nostalgisk. Därför tänkte jag dela med mig av ett gäng tjusiga bilder av mig själv som fjorton-femtonåring som fanns på skivan som jag hittade.

Jag var under ständig förändring. Minst sagt.

Rött burr #1. Här med en penna i käften.

Rött burr #2. Här med en allmänt vidrig min.

Lugg, tre tuppkammar och som vanligt ett osminkat nylle.

Lugg, helrakad skalle och en vilja att se lite näpen ut.

Skitlång stripig lugg och tre tuppkammar. Och orangutangface.

Hänger med mina favorittvillingar och hunden Killer.

Hej, hej.

Nu har klockan passerat halv fyra, och ungefär fyrtiofem samtal från abonennter som vill påpeka att det står fel datum på dagens tidning har tagits emot. En var fly förbannad, en skulle rama in dagens tidning, en trodde på riktigt att VK anordnat en tävling, typ "Finn Fem Fel, och resten skrattade bara.

I eftermiddag ska jag brassa ut till Sikeå och hälsa på de gamla Ungjävlar-medlemmarna Hanna och Elin och äta middag med deras familj. Förr i tiden satt vi typ ihop, men nu på senare år träffas vi mer sällan (ja, ungefär en gång per år). Det brukar dock kännas precis som förr i tiden när vi ses. Vi äter, är fula i munnen och går på bäversafari tillsammans. Andra aktiviteter som vi brukade roa oss med när vi var fjortisar var att grilla med "lånad" ved, kasta kanelsnäckor på raggarna som alltid trakasserade oss för att vi var "punkjävlar" och ändra gatuskylten Inre Ringvägen i Robertsfors så att det stod Inre Ringmuskeln i stället.

Hanna, Hannas son Tristan och Elin.

Jag är växelhäxa i veckan - en fullkomligt livsfarlig sådan! I dag har jag hunnit få tio samtal om att det står fel datum på dagens tidning, och vissa har till och med bett om att få en ny tidning med rätt datum på. Det går tyvärr inte. Man får överleva ändå. Det står ju trots allt rätt datum inne i tidningen.

Hej, hej.

04.58 slog jag upp ögonen och hade precis drömt att jag försovit mig och kommit för sent till jobbet, så jag satte mig rätt upp i sängen och högg tag i mobilen och såg då att jag inte ställt något alarm. Nu är klockan strax efter halv sex och jag kan verkligen inte somna om. Värdelöst, eftersom jag ändå inte har någon anledning att stiga upp då kylen ekar tom och det bara tar tjugo minuter för mig att klä på mig och sminka mig. Kanske ska börja med morgongymnastik? Hur gör man? Plockar äpplen? Step, step, touch, step? Kniiiip?

Först käkade vi på Taormina. Becker bjöd på sin allra bästa tantsnusk-min, och själv försökte jag se ljuvlig ut, men såg som vanligt mest bara ut som Hatchet-Face (från filmen Cry Baby med Johnny Depp, ni vet). Bibi och Emelie var som vanligt både söta och rara, åtminstone tills de sa att de inte ville gå på Trädgården, utan på TC. Då förvandlades de till häxor i mina ögon.

Hemma hos mig gosade häxorna med varandra och laddade
inför ett besök på köttmarknaden.

Jag tog en liten svängom med mig själv iförd min nya klänning. Hade köpt nya strumpbyxor också, men när jag stod inne i affären måste jag ha glömt bort att det är juli nu och inte januari och att jag faktiskt inte är så likblek som jag tror. Blev kallad "ghost legs" av Bibi hela kvällen. 

Emelie hade nya, skitsnygga killer heels som hon klapprade runt i. Efter att hon gjort denna kissnödiga modebloggspose klapprade vi alla ut på stan.
Becker, Emelie och Bibi till TC. Jag till Trädgården.

Hej, hej.

Hade egentligen tänkt att skriva om gårdagen, men inser att jag inte riktigt har tid just nu. Klockan sex ska jag vara hemma hos Anna och Robert för en stillsam grillkväll, och innan dess måste jag hinna sminka mig samt besöka Konsum för att köpa mig ett färdigmarinerat kadaver.

Gu' se trevligt hä ska bli.

Jag och Robert, Mr Webbutvecklare 2009, är på Trädgården.

 

EDIT: Shrek och Robert var på Trädgården i natt.

Bibi drömmer sig tillbaka till året då vi var fjorton och hon var kär i Nelly. Fantastiskt.

Bibi, den lilla livsnjutaren, ligger på Krainer och njuter av sitt BiB-vin. Snart kommer Becker och Emelie, och då blir det pizza och öl och därefter Trädgården.

Unnar mig ett stort glas kall mjölk...

Hej, hej.

Konversation mellan mig och min duktiga, snygga och rara kollega Evelina en kvart innan vi var tvungna att åka tillbaka till Umeå för att skriva och hinna leverera innan deadline:

Evelina: "Josefin, nu måste du bjuda upp någon."
Josefin: "Menååååh, snälla, jag vill inte! Så himla förnedrande."
Evelina: "Josefin, du måste! De vill ha en bild på dig när du dansar. Jag måste ta en bild på dig när du dansar. Nu går du och bjuder upp någon."

Jag hade panik. Jag ville dö. Jag var redo att krypa ner i ett badkar och slänga en brödrost i vattnet. Men så kom Allan...

Foto: Evelina Burström
fotomedlitetext.blogspot.com

 

 

Hej, hej.

Har ännu inte börjat städa. Jag blonderar håret i stället och sitter därför med en plastpåse över huvudet och ser ut som en alien samtidigt som jag lyssnar på Eva Eastwood och Connie Francis. Kollade precis jobbmailen och blev så glad, så glad över ett mail som hade ramlat in under morgonen:

"Hej.

Du har gjort det igen. Skrivit ett personligt reportage från Gräsmyrdansen. Kanonkul att läsa och så bra att Du inte gjorde narr av oss som gillar ”styrdans” vilket många yngre skribenter tenderar att göra. Jag blev varm inombords när jag läste Din beskrivning av kvällen.

Jag böjer min grånade och tunnhåriga hjässa i stum beundran

Kram

Pehr-Axel"

 

Jag böjer min blonderade och sönderfrätta hjässa tillbaka, P-A!

 

Här kan ni läsa mitt och Evelinas reportage från Gräsmyr:
www.vk.se/Article.jsp

Och här kan ni kika på Jenni Sandström Lindbergs vimmelbilder från kvällen:
www2.vk.se/bildspel/dansbandsveckan/

God morgon, hälsar en trött brud med vidrig morgonfrippa, gammalt smink i ansiktet och ett åskmoln i blick. Nu vankas det städning. Önska mig lycka till.

Hej, hej.

Styrdansmänniskorna i Gräsmyr visade verkligen vart skåpet ska stå i kväll. Har haft så sjukt jävla kul! Fast det har jag i och för sig nästan alltid när jag jobbar. Först har man liksom lite ångest och tänker på hur stressigt och jobbigt det kommer bli och hur man mycket hellre hade velat ligga hemma och gnugga sig mot soffan hela kvällen, och sedan när man väl anländer till alla skumma platser som man aldrig skulle ha besökt annars, och börjar intervjua folk och prova på en massa festliga saker, inser man hur lyckligt lottad man är som får jobba med det man gör. Försökte mobilblogga därifrån, men vi var nog för långt ute på vischan, för min mobil ville, tråkigt nog, inte riktigt samarbeta. Hade den velat det hade ni bland annat få se bilder på den tvålfagre sångaren i Scotts (som faktiskt var rätt trevlig, även om han inte var speciellt pratsam).

I morgondagens tidning kan ni läsa om äventyret om ni vill. Nu ska jag sova efter min stört långa arbetsdag.

 

Hej, hej.

Jag och Björn tävlade ju häromdagen om vem som skulle ha flest sidvisningar vid dagens slut. Jag var helt inställd på att det var kört för Team Josefin, tills jag satt inne och kollade alla sidvisningar inne på vk.se vid tiotiden på kvällen och helt plötsligt såg hur det började ticka uppåt. Till slut hade någon, eller några, klickat typ femhundra gånger tills jag stod som segrare. Inte speciellt vackert och ärofyllt, men vem fan bryr sig om det. Sporty Spice är ju skyldig mig en öl nu.

Nu är jag så klart hemskt nyfiken på vem det var som så engagerat satt och uppdaterade min blogg.
Ge dig till känna!

 

Åker lite lastbil med Antsypants såhär på lunchen. Det är jag värd.

EDIT: Sedan tvingade han mig att gå i ösregnet från ÖB tillbaka till VK.
Visserligen inte särskilt långt, men ändå tillräckligt för att jag skulle bli dyngsur och förvandlas till ett utegångsfår. Tack, det ska jag komma ihåg. 
(Fast tack för maten, det var verkligen jättesnällt)

Idag jobbar jag med såna här kuliga saker. Snart kommer dock Antsypants och rövar bort mig härifrån. Vi ska krubba thaimat.

Hej, hej.

I morgon (eller i dag, beroende på hur kinkig man är med sånt där) är det fredag. Fredag betyder helg, och helg betyder att Nöjespatrullen ska ut på nya äventyr igen. Förra veckan kollade vi, alltså jag och min kollega och kamrat Evelina, in cowboys och folk som dansade på rad samtidigt som de skickade sms (mycket spexigt, se nedan).

En av Evelinas bilder från Gumboda Hennes fotoblogg
hittar ni här: fotomedlitetext.blogspot.com

I morgon kväll ska vi till Gräsmyr och ta reda på vad man kan hitta på för kul under dansbandsveckan. Jag förväntar mig saxpartyn och kramgoa bitar, och tar för givet att vi kommer ha lika kul som under Wheels och Countryfesten. Skulle ni se oss där får ni förresten väldigt gärna hugga tag i oss och ta med oss ut på rackartyg. Vi vill ha mycket lattjolajbans att rapportera om.

Hej, hej.

Var hos tandläkaren och spände åt kromet i morse, och nu har jag så jävla ont att jag är nära att börja böla och vill köra över mitt ansikte med en åkergräsklippare.

Fast nej. Det vill jag inte.

Jag är bara frustrerad eftersom smärtan fick mig att ta en värktablett och sedan lägga mig på soffan, vilket resulterade i en tre timmar lång tantlur. En tantlur som inte bara fick mig att bli helt svettig och som troligtvis gör att jag inte kommer kunna somna i natt, utan även gjorde att jag missade hela två avsnitt av Unga mödrar på Kanal 5. Och om det är någon serie jag älskar så är det fan den. 

På eftermiddagarna går det repriser av denna dokumentärserie, som helt enkelt går ut på att man får följa ett gäng unga, danska tjejer (i senaste säsongen är brudarna dock från Norge) som antingen är gravida eller precis har fått barn. Varför jag nu älskar att titta på det här vet jag inte riktigt, men jag finner något slags underhållningsvärde i att sitta framför teven och gnugga händerna i skräckblandad förtjusning medan jag följer de unga mammornas öden. Slutscenen i gårdagens avsnitt gick ut på att en av dem, som för övrigt rökt under hela graviditeten, först skrikandes klämde ur sig sitt barn. Sedan rullades hon ut i en rullstol utanför förlossningens entré för att avnjuta en cigg. Alldeles nyförlöst och underbart white trash.

Bara den scenen tycker jag sammanfattar varför Unga Mödrar är så bra. Förstår ni vad jag menar?

Testing, testing. Direkt från mobilen ger jag er... mitt köksfönster! Prunkande pelargoner och två rådjur i guld.

Hej, hej.

Hej, hej.

Är nyss hemkommen från Blebbans inflyttningsfika, där jag blev kallad tant för att jag fick ont av att sitta på golvet (hon äger bara två stolar än så länge, så vi satt på en filt på golvet i stället), klagade över att jag var trött och behövde en tantlur och för att jag diskade efter mig och Emelie innan vi drog hem. Blebban hade bakat, och under kvällen surrade vi bland annat om Neil Strauss bok The Game. Jag vägrar läsa den bara för att den verkar så urbota jävla dum. Har någon av er läst den? Borde jag läsa den? Det känns som att jag kommer tappa mitt sista hopp om mänskligheten om jag gör det, men om någon av er, kära läsare, tycker att jag borde läsa den så gör jag det.

Det verkar som att det blir jag som får bjuda Björn ''Sporty Spice'' Forsgren på en öl ändå. Lövenbloggen har hundra fler klick än mig redan nu, så jag får nog erkänna mig besegrad. Som vanligt, alltså. Förlåt för allt tjat om min och andras bloggar, förresten. Jag är bara så peppad på den nya bloggportalen som kommer i morgon, då man bland annat kommer kunna MMS:a in inlägg direkt från mobilen. Jag ser redan mig själv sittandes på en krogtoalett klockan ett en lördagsnatt med mobilen i ena handen och ett ölglas i den andra, med någon slags tanke i skallen om att jag definitivt borde dela med mig av det vackra ögonblicket till resten av omvärlden.

Hej, hej.

Löven-Björn har utmanat mig. Han tror att han kan få fler klick än mig idag, och en hel öl på krogen står på spel. Jag kan bara inte förlora. Kan inte!
 

Min vän gaffelmördaren.

Hej, hej.

Jag drömde i natt att jag hade glömt plocka ögonbrynen, och att de nu var kolsvarta och helt buskiga och ihopväxta så att jag såg ut som Rafael Edholm. I verkligheten skulle jag nog aldrig kunna få sådana ögonbryn, eftersom jag är rätt svennig och ljus till utseendet. Ägnar till exempel aldrig en tanke åt min framtida tantmustasch, eftersom den förmodligen ändå inte kommer att synas. Den kommer bara att kittla skönt, och lite mystiskt, mot min framtida mans överläpp.

I veckan pysslar jag med autogiron och inbetalningar, men ska precis börja knåpa ihop en annons till en kund som brukar vända sig direkt till mig när han vill ha något gjort. En härlig karl som jag så gärna hjälper. Efter jobbet ska jag hem till bruden ovan och fika, och jag hoppas verkligen att hon inte försöker ha ihjäl mig.

Bäste Lövenbloggen,

kyss mig och kalla mig Blondinbella!
 

Hej, hej.

Förra veckan var jag, Anna och Robban och tog ett kvällsdopp i Nydalasjön (Antsypants var också med, men han badade inte och räknas därför inte heller). Det kan man inte direkt säga att jag varit särskilt sugen på ikväll. Vart fan försvann det fina vädret? Jag ska snart ha semester för första gången i mitt liv, och med plast i min mun och sandaler av glass tänker jag kräva att den gassande solen kommer tillbaka. Och hör sen.

Fotosessionen med Lövenbloggen idag var rolig. För rolig. Snart kommer det, som jag har förstått det, att dyka upp ett par annonser (eller om bilderna skulle användas till en artikel, jag vet inte riktigt). Och när ni ser en av bilderna, föreställandes en blonderad tönt som blottar en käft helt full av skrot och som inte ser ut att vara den vassaste kniven i lådan, kommer ni förstå vad jag menar.

Hej, hej.

Mamma, jag längtar efter dig. Mamma, kom hem snart. Bästa, finaste, snyggaste, roligaste mamma, jag vill att du kommer hem bums ögonaböj!

Förutom att längta efter mamma kollar jag även med ett öga på Beck, som i vanlig ordning är ordentligt sövande. Ska strax sova. Vaknade kvart över åtta i morse av att min kollega Britt ringde och väckte mig, och det vill jag inte vara med om igen. Var dock på jobbet redan tjugofem i nio, och om jag får säga det själv så är det imponerande snabbt. I morgon måste jag i alla fall se fräsch ut, eftersom jag ska fotas för bloggen. Sedan ska jag även jag och Björn, mannen bakom den idiotiska Lövenbloggen, delta i någon liten fotosession tillsammans. Det låter väl spännande, va?

Hej, hej.

Vet inte om jag skrivit detta tidigare, men morsan har i alla fall sålt sin bostadsrätt på Haga för att bli sambo med Göran och, i och med det, vännässlusk på heltid. Just nu är de båda på semester i Tyskland eller Danmark, eller vilken gudsförgäten plats de nu befinner sig på, så jag passar på att glassa lite i hennes lägenhet innan det är dags för de nya ägarna att flytta in. Njuter av trean och femmans skräptelevision, rotar igenom hennes frys och gnider mig mot soffan, typ.

Nu har jag dessutom tappat upp ett bad där jag ska ligga och gotta mig en stund. Morsan har ett sånt där halvflashigt bubbelbadkar, och i annonsen för hennes lägenhet hade mäklaren skrivit om hur lyxigt och avslappnande det är med ett sånt. Ja, jävlar. Om man kallar det avslappnande att ligga i något som låter som en jetmotor, eller om man tycker att det är lyxigt när man kommer för nära de små hålen och ens skinn sugs in i dem, kanske.

Jag kör utan bubbel idag, jag.

 

Västerns hjälte Josefin kommer på sin häst
Rider genom staden, vad skall ske härnäst?
Tuffast utav alla, drar och skjuter snabbt
Skjuter skott på skott och hon träffar alltid nåt, hennes namn är Josefin
Pang Pang Josefin Pang Pang Josefin

Hej, hej.

* Dongeln som Evelina ska använda fungerar - CHECK!
* Min dongel fungerar - CHECK!
* Ordet dongel är fortfarande motbjudande - CHECK!
* Min Tummelisa-dator är fulladdad - CHECK!
* Glenn och Sally har fått mat, vatten och blivit gosade med - CHECK!
* VK-bilen är hämtad och redo att ta Nöjespatrullen till Gumboda - CHECK!

Bra där! Nu har du varit duktig, Josefjant. Nu ska du bara överleva en workshop i line dance också. Förödmjukande bilder hittas med största sannolikhet i morgondagens tidning.

En gammal bild på Glenn, stulen från Roberts Facebook.

Hej, hej.

Ligger i sängen och ska snart försöka sova, och det är då en himla tur att jag är en sådan där människa som skulle kunna sova mig igenom ett helt världskrig, för det är typ trettiofem grader varmt i min lägenhet och på Bridgeklubben här i närheten verkar det vara fest. Det står faktiskt ett helt gäng med soltorkade tomater där utanför och pratar med stora bokstäver, och nu sjunger de dansbandslåtar också. Men det tycker jag att de ska unna sig. Det är de värda efter ett hårt parti bridge.

I morgon kväll hittar ni Nöjespatrullen i en linedancerad på countryfestivalen i Gumboda med cowboyhattar på huvudet och grässtrån i munnen. Det blir lite musik, lite folk och lite Kicki Danielsson. Innan jag och Evelina pallrar oss dit blir det dock först och främst en vanlig dag i växeln, och sedan en liten sväng förbi Anna och Robban för att titta till deras snuttiga katter. En av katterna, Glenn, var förresten sjukligt överviktig för inte så länge sedan. Träffade honom en snabbis ikväll, och nu är han betydligt smalare, har diabetes och kissar mycket. Jag gillar honom verkligen. Han är en mycket salt kissekatt.

Hej, hej.

Var på after work igår med kontorsråttorna, och det var mycket trevligt. Käkade fisk- och skaldjursbuffé på Sjöbris, men hann tyvärr äta mig mätt på potatis, pasta, sallad och lite rökt lax innan jag förstod att det inom kort även skulle langas fram musslor, räkor, grillad lax, paella och sånt. Dumt. Hur som helst var det ändå en jäkligt bra buffé som kan rekommenderas.

Under middagen satt jag bredvid Jacob, och vi fungerar väldigt bra ihop trots att vi egentligen inte har så mycket mer gemensamt än att vi båda gillar killar och att vi vill sätta exakt samma kändisar på en fantasibuss och skicka den utför ett fantasistup. Han tycker nog att jag är vulgär och lite äcklig för det mesta, tror jag. Till exempel när det hela tiden droppade från bordet där jag satt, och jag sa att det satt en liten man där under och gav mig en golden shower. Men han får tycka att jag är hur äcklig hur mycket han vill. Jag tycker ändå att han är underbar.

I eftermiddag ska jag hjälpa Blebban att köra lite grejer till hennes nya lägenhet. Som tack för det skulle hon bjuda på mat på något kinahak. Blir grymt.

Hej, hej.

När det inte ringer så mycket kan man till exempel roa sig med att läsa artikelkommentarer. Hittade just kommentaren ovan, och gillade den skarpt från första stund.

Hej, hej.

En man knallade just in här på VK, och kom fram till mig i receptionen:

Man: - Tidningen!
Jag: - Tidningen?
Man: - Tidningen!
Jag: - Tidningen? Vadå, har du blivit utan idag eller?
Man: - Ja. Jag har inte fått någon VF.

Det bästa med hans visit var att han blev lite sur och verkade tycka att jag var helt dum i huvudet som inte förstod på en gång vad han ville.

Hej, hej.

Sitter i växeln i veckan, och just nu lyssnar jag på Discipline och försöker förklara för alla abonnenter som ringer och inte har fått någon tidning idag att det troligtvis beror på att det varit strul i tryckeriet i natt och att det blev försenat med ett par timmar. Så om nu någon som läser min blogg också blev utan sin tidning i morse vet ni vad det kan bero på.

Har sovit skitdåligt i natt. Dels på grund av tantluren som jag unnade mig på eftermiddagen som gjorde att jag sedan hade svårt att somna, men även på grund av ovädret som väckte mig runt halv två när jag precis hade somnat för natten. Vaknade med ett ryck och kom på att jag hade dukar, dynor och lite annat tjafs ute på balkongen, och var halvvägs ute innan jag kom på att jag var naken och att det förmodligen var en dålig idé att blotta sig. Dessutom hade det varit drygt om blixten slagit ner i min degliknande kropp. Pinsamt att bli hittad så, tänker jag.