Hej, hej.

Någon kommenterade en gång ett inlägg här i bloggen, och skrev att man får väldigt många vuxenpoäng av att köpa en resväska. Nu har jag gjort det! På rean på Accent i lördags. Orkade dock inte ta den på cykeln då, så i stället gick jag dit i dag och hämtade den.

Ah, it's pretty!

Det finns inget bättre när man är stressad än att sätta sig på golvet, krama om sin nya resväska och ta kort på sig själv. I stället för att hänga tvätt, diska, slänga sopor och renbädda sängen, menar jag.

Hej, hej.

Bimboblonderar håret just nu, och sitter därför med en plastkasse över huvudet och ser ut som en alien. Hade ställt klockan på nio för att stiga upp och kolla mailen och se om jag fått några svar på alla de korrektur jag skickade förra veckan, och i så fall ringa min kollegor på Privatmarknad så att de kunde göra ändringarna i systemet. Vaknade i stället klockan halv elva av att redaktör Marie Albinsson ringde och frågade vem som fotat en bild som ska in i morgondagens tidning. Som tur var hade det inte kommit så många svar på korrekturen, och det var bara en ändring i en bröllopsannons som var tvungen att fixas, och det tog min fina kollega Lena hand om. Bra där.

Känner mig lite stressad, trots att jag troligtvis inte behöver vara det.
I dag måste jag:

- Tvätta, samt hinna få allting torrt, så att jag har lite rena kläder att ta med mig till Stockholm.
- Skriva färdigt en krönika.
- Gå in till stan och lämna igen några böcker på biblioteket.
- Hämta ut resväskan som jag köpte i lördags, men som jag inte fick med mig hem då.
- Köpa en kalender.
- Åka till VK och skriva ut förra veckans mötesprotokoll och hålla i redaktionsmötet med VK Ung.
- Packa.
- Snabbstäda. Får besök i kväll.

Bra fredag som började med att Brallan, med sin bulle i ugnen, fick sin present plus att jag lämnade igen alla filmer som hon lånade ut till mig när jag skulle opereras. Har haft dem i fyra månader nu. Det är rätt länge det.

Drog till tandläkaren och fick nattandställning, och det känns helt okej. Enda problemet är att den ger mig kväljningar, men jag tänkte ge den en ny chans nu när jag faktiskt inte är full. Den kanske är mindre obehaglig då, tänker jag. Skyndade mig tillbaka till kontoret och åt min lunch - ostmacka, yoghurt och automatchoklad - och låtsades att jag var på skolutflykt till Grössjön.

Sedan hade jag en privat modevisning för mina kontorsråttekompisar plus ekonomichefen och en snubbe på Daily Print.

Nosring: Lava.
Hårgrej: Marknadsstånd i Åsele.
Regnponcho: Västerbottens-Kuriren.

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder och så vidare...

När jag slutat jobbet kom mamsingen och hämtade mig. Sedan åkte vi hem till mig, jag tryckte en cider i näven på henne och så gjorde vi oss i ordning.

Jaha, såhär såg jag ut, ja.

Och såhär.

Och såhär!

Vid halv åtta eller så drog vi till Lottas och käkade mat, drack en öl och snackade skit. Sedan drog vi vidare till Pipes för en Irish coffee, och därefter blev det en sväng förbi Scharinska där det var Ny Våg. Morsan kände sig lite malplacerad, men lät i alla fall meddela att Scharinska och Spanska salen såg ut ungefär som på sjuttiotalet då hon hängde där.

Vid halv ett var vi hemma hos mig igen, efter en väldigt mysig kväll, och drack Pepsi Max, tryckte chips och vindruvor och tittade på mina fyra tevekanaler. Hon är så fin och rolig, min mamma, och jag lovar och svär på att jag ska ta hand om henne när hon blir gammal och gaggig och att jag ska besöka henne jämt.

Hej, hej.

Josefin "Miss Sjuttiosju Svåra Missväxtår 2009" Isaksson vaknade som vanligt även den här söndagen. Oroade sig lite över Becker, vars mobil varit avstängd sedan kvällen innan, åt tre kokta ägg och lade sig i fosterställning i duschen och tvättade sig med svinto.

Mötte upp tjejerna på Wayne´s och köpte juice och en chailatte. Min första någonsin. Snälla, kyss mig varsamt och kalla mig Blondinbella!

Vi pratade om p-piller, och hur man får ett stabilt humör av sådana. Man blir liksom aldrig jätteglad, men inte heller skitledsen. Man blir som bara nöjd och lite likgiltig. Denna sinnestämning visar Ylva och Emelie på bilden ovan.

Om man inte går på p-piller kan man däremot bli så här glad. Oj, vad ni är glada, tjejer!

Becker var också glad. Och härligt blek.

Becker deltog dock inte i konversationen om p-piller, för hon var fullt upptagen med att skratta åt den här festliga lilla rutan.

http://www.sjuktnöjdtjej.se

Lilla gulle-Blebban. Hon skulle gå och jobba sedan, stackaren.

Vi ser kanske inte ut att ha jätteroligt på våra fikahäng, men det har vi faktiskt. Promise! Det avhandlas mycket snusk.

Har tråkigt på Body Shop där morsan ska köpa någon jäkla hallongegga. Morsan är förresten väldigt brun jämfört med mig. "Ebony and ivory blablabla perfect harmony..."

Det är okej att sjunga en låt trots att man inte kan texten.

Hej, hej.

Flyt:

Dagens outfit: VK:s regnponcho. Fredag eftermiddag innebär att det vankas roliga timmen. "Flams och trams med Josefin", typ.

Jag har köpt en present åt min kollega Brallan (Malin), från barbarella.se. Hon ska ska snart klämma ut sitt andra barn. Ser ni att haklappen ser ut lite som min tatuering? Kunde inte låta bli att klicka hem.

Köpte en snygg öl. Någon som vet om den är god också? Inte flaskan, alltså, utan själva drycken. Flaskan smakar bara som hundrafemtio personers tafsande svininfluensahänder. Jag har testat.

Hej, hej.

Jag har inte städat så mycket ikväll som jag borde ha gjort, men har i alla fall storhandlat så att det ska finnas frukostmat och sådant nu när morsan kommer i morgon för att sova över. Har till och med köpt några cider åt henne på bolaget, vilket inte var det lättaste eftersom jag inte dricker sådan skit och därför inte vet vad som är gott och inte. Men allt för lilla mammagrisen.

Anton rövade bort mig till Willys ikväll (mitt första besök någonsin, för övrigt), och där botaniserade vi i vad som kändes som två timmar. Men det var det nog nästan också. Åtminstone en och en halv. Det som tog tid var att Anton skulle stanna vid varje hylla och titta på konstiga livsmedel, och visa olika burkar innehållandes äckliga sörjor som han gett bort till folk i present när de fyllt år och så. Jag skulle förresten få ett vitkålshuvud när jag fyller år nästa gång, lät han meddela.

Det här hade kunnat vara Anton vid en hylla full av märkliga burkar innehållandes äckliga sörjor. I stället är det Anton vid godishyllan. Han unnade sig ingenting, trots att jag skrek att det ju faktiskt är A och O att göra det.

Plötsligt händer det...

Att man får ta bort tandställningen alltså. Kom som en stor överraskning för alla, inklusive mig själv. Är så himla, himla glad!

Hej, hej.

Jag pysslar och röjer, plockar blonda hårstrån från mina kläder och tittar med ett öga på nyheterna. Hade egentligen tänkt storstäda och baka bröd ikväll, men sådant kan man göra när man är död. I stället ska jag följa med Anton* till hans kompis Bene och titta på någon andra världskriget-rulle. Mycket roligare.

* Antsypants heter numera bara Anton i min blogg. Egentligen heter karl'n Andreas, men kallas av någon anledning för Anton av alla. Förutom av mig då. Men nu lägger jag ner, blir en fisk, dödar mig själv och flyter sedan med strömmen.

Hej, hej.

Ett tydligt hösttecken: Josefin har dragit på sig horstövlarna!

Hej, hej.

Roligt att min tåsvett diskuteras (okej, bara två kommentarer, men ändå) i kommentarsfältet till ett gammalt inlägg. Mina fötter kan visserligen lukta riktigt överjävligt (precis som alla andra männniskors fötter, alltså), men så jäkla farligt att jag behöver specialsockar är det verkligen inte. Men stort tack för omtanken. När jag skrev det inlägget var jag bara lite rädd för att mina sommarvarma fötter skulle bli ett störningsmoment när jag skulle tatuera mig. Det var den där veckan då det typ var trettio grader varmt ute, och i Red Dragons studio tar man av sig skorna innan man lägger sig ner och får bläck under huden. Jag ville ju liksom inte ha ihjäl tatuerar-Mats innan han hann färdigställa min gaddning. Den är förresten fortfarande inte klar. Ska nog pallra mig in till stan och boka in en tid i morgon eller så.

Från fredag till lördag ska jag och morsan pyjamasparty i min lägenhet. Jag saknar mamsebamsingen helt otroligt mycket, och eftersom Göran ska ha något partaj med sina lärarkollegor från Vännäs då så tänkte vi passa på att hänga med varandra. Först mat på Lottas (innan slemhögarna kommer), sedan vidare till något annat ställe för en öl eller två. Väl hemma hos mig igen skulle jag gissa på att vi ska bränna popcorn i min micro, skratta och prata om pompösa gubbjävlar. Det kommer att bli helt fantastiskt. Synd bara att jag måste städa innan. Men det är hon väl värd, min älskade lilla mamma.
 

Hej, hej.

Orkar ni med fler bilder från rockabillykvällen på Scharinska i fredags? Anna, vars gamla bondagebrallor jag köpte när jag gick i fjärde klass och som har den här bloggen, har lagt upp en massa bilder. Jag tar mig friheten att stjäla några av dem.

Höken var där.

Spök-Elias och Åberg också.

Lovisa, Anna och jag likaså.

De här festliga människorna också.

Jag och Lovisa dansade. Jag spexade till det med min världsberömda fickdans.

Fickdansen!

Till det här bandet. Billy and the Kids.

Lovisa hade inget huvud! Ni må tro att jag var chockad.

Lovisa och jag. Och så lille Höken i bakgrunden, förstås.

Hej, hej.

Läste just kommentaren till inlägget nedan, där någon skrivit att mitt öga smakade asfalt. Fantastiskt kommentar. Hade jag haft något att lotta ut hade jag kört en tävling - "Vad smakar Josefins öga?" - och så hade bästa svaret vunnit. Men nu har jag ju inte det. Skulle kunna skänka bort en låda med skräp till vinnaren, men det tror jag inte skulle vara en så värst uppskattad vinst. Ibland är det synd att man inte är en sådan där bloggare som får en massa saker hela tiden, som man sedan kan skänka bort. Det är liksom ingen idé för företag att skicka saker och kläder till mig, för ingen vill ändå veta var jag köpt min tröja. *sJuNgEr*

Efter att jag slutat på Privatmarknad, efter en lång dag av bokningar av bröllopsannoser som aldrig ville ta slut, ägnade jag en timme åt att förbereda VK ung-mötet. Sedan kom nykomlingarna i redaktionen, som jag och redaktör Marie valde ut i början av sommaren, och fick skriva på avtal och lyssna på när jag pladdrade på om hur man ska bete sig när man är ute på jobb, samt lite annat som jag tror att redan de vet.. Sedan kom övriga redaktionen och så hade vi möte. Mycket trevligt, även om jag nog lät lite förvirrad och ouppstyrd i vanlig ordning. Men sånt där brukar ju reda ut sig när man blir lite varm i kläderna, och jag tror att det kommer bli en ypperlig höst.

Här är mitt öga och det är lite ledset just nu. Vill ni slicka på det? Mitt internet fungerar inte. Inte heller vk.se-dongeln som råkar ligga hemma hos mig. Aaaah, jag har abstinensbesvär! Jag vill surfa, och jag vill surfa nu.

Hej, hej.

I en kommentar här på bloggen blev jag ju utmanad av Big Papa att övernatta på Rådhustorget den fjärde till femte september. Det har tagit lite tid att svara på detta, eftersom jag först var tvungen att kolla upp med min far vilken helg det var bestämt att jag skulle träffa honom och mina bröder i Stockholm, men nu vet jag. Och tyvärr är det samma helg som den där manifestationen äger rum. Hade jag varit i stan hade jag inte tvekat en sekund på att ställa upp (och jag hade banne mig sett till att samla in mest pengar också!), men nu känner jag att jag vill åka ner till Stockholm och träffa min familj i stället. Min äldsta bror bor i Gävle, och vi ses ungefär en gång per år. Farsan träffar jag tyvärr också väldigt sällan, och nu när vi för en gångs skulle har möjlighet att träffas allihop så vill jag göra det.

Förra året blev jag tillfrågad om jag ville vara konferencier på VIP-galan, vilket jag avböjde eftersom jag faktiskt inte är särskilt duktig (egentligen totalt värdelös) på att snacka, och framförallt inte inför en massa folk. Därför känns det lite extra tråkigt att inte kunna bidra på något sätt det här året heller. Jag tycker verkligen att Öppen Gemenskap gör ett fantastiskt arbete, och har ni möjlighet tycker jag att ni ska anta utmaningen.

Förra året skrev jag i alla fall en krönika om VIP-galan. Den fanns aldrig på webben, tror jag, men jag hittade den just i nätarkivet:

Hej, hej.

Vad roligt att jag mms:ade in den där suddiga bilden på mig iförd mina nördglasögon i fredags. Ett ypperligt exempel på hur patetisk man blir när man är man är full. Jag ville ju faktiskt bara visa upp dem och mig själv. Hade inte alls några problem med att välja om jag skulle ha dem på mig eller ej. Men visst är de snygga? De gör sig fantastiskt bra tillsammans med tandställningen och mitt halmhår, måste jag säga.

Stort tack förresten för alla kommentarer till inlägget "Om frisörtips, tack"! Blir alltid så himla glad när jag får kommentarer, oavsett vad de handlar om, och jag är otroligt  tacksam över att ni tar er tid att plita ner en rad eller två ibland. Det är så sjukt bra att ni hjälper mig med olika saker, även om det såklart kommer att bli svårt att välja den här gången. Sparar dock beslutsfattandet till i morgon då lönen kommer. Men i alla fall: tack, tack söta ni!

Lyxlunch. Pantburksbröd, smör som jag hittade i Privatmarknads kyl och automatchoklad. En konsert för gommen! Ändå längtar jag lite, lite efter lönen.

Hej, hej.

Om mina kontorsråttakompisar på Privatmarknad låter mig ta ut min sista betalda semestervecka nästa vecka tänker jag göra det. I så fall drar jag nog till Stockholm redan på tisdagen eller onsdagen. Johanna är ledig, och det innebär att jag har någon som vill och kan följa med mig på Sivletto och Beyond Retro. Lär bli en hel del fika och kanske någon liten onsdagsutgång också. Skulle vara fantastiskt.

Johanna är så rolig. Ibland när hon är bakis snöar hon liksom in sig på grejer, och kan prata om samma sak ungefär hur länge som helst. Och det är inte alltid som jag har tålamod att lyssna. Som den gången då jag köpt strawberry/cheesecake-yoghurt och berättade det för henne. Hon var då bakis och började prata om den där förbannade yoghurten tills klockorna stannade. Hur smakade den? Hur mycket kostade den? Var den ungefär som riktig cheesecake? Var den söt?
Det slutade så här:

"Åh, så himla gott det lät. Men alltså... äter man den till frukost, eller passar den bäst när man redan har ätit? Som en efterrätt kanske?"
"MEN HERREGUD, DU FÅR VÄL FÖR FAN ÄTA DEN NÄR DU VILL!"

Idag hände ungefär samma sak. Vi planerade ett eventuellt IKEA-besök när jag åker ner till Stockholm, och hon började surra om en klädställning som hon ska köpa.
"Blablabla... Jag har kommit fram till att jag vill ha mina kläder hängande"
"Ja, det kommer väl en tidpunkt i varje människas liv där man måste avgöra om man vill ha sina kläder vikta eller hängande. KAN VI PRATA OM NÅGONTING ANNAT NU?!"

Åh, vad jag saknar henne!

Hej, hej.

Jaha, och så var den här helgen också över. Roffade åt mig ett gäng gratisbiljetter til Cirkus Skratt för ett par veckor sedan, och i dag tog jag med mig Antsypants och Becker på föreställningen klockan tolv. Senast jag gick på cirkus var väl typ i böjan av nittiotalet, och ja... det kanske finns en anledning till att man inte går så ofta. Bäst var i alla fall hästarna som gjorde Antsypants superallergisk och sprang runt, runt och såg olyckliga och kuvade ut medan en man i bruna skinnbyxor och matchande fransig jacka stod i mitten och snärtade med en skitlång piska.

Efter cirkusen promenerade jag en bit med Becker, och hon pratade om hur hon gick i någon slags cirkusskola när hon var liten. Då råkade jag kläcka ur mig ett citat som jag gissar på kommer att förfölja mig ett bra tag. Egentligen skulle jag bara säga att jag visste redan när jag var liten att jag inte var gjord för att klättra runt och göra konster som en jäkla apa. I stället råkade jag säga: "Jag har, ända sedan jag var liten, vetat att jag är ovig och värdelös".

I övrigt i dag har jag inte gjort så himla mycket mer än att unna mig en tantlur, panta burkar och köpa en påse bröd för pengarna, duscha och diska. Har träningsvärk sedan i fredags, och känner mig, faktiskt, både ovig och värdelös. Vet inte riktigt vad träningsvärken beror på, men är man sådär galet otränat som jag är så räcker det med att skaka lite på röven till ett rockabillyband för att ha ont i flera dagar efteråt.

Måste jag förresten berätta att det där med hästarna var ett skämt, och att jag såklart mest bara tyckte att det var hemskt att de såg så olyckliga ut? Ja, jag måste nog det. Jag har insett att det är väldigt många som inte riktigt förstår när jag skämtar och inte.

Hej, hej.

Kom på en sak. Världens grej, faktiskt!

Jag fick min allra första komplimang någonsin av Antsypants i natt (kom ihåg att jag känt honom sedan i mars ungefär). Eller natten till i dag, lördag, alltså. Han sa att jag var fin i håret. Först blev jag helt förstummad. "Vad sa du, sa du? Sa du just att jag är fin i håret?"

Och jo, precis det hade han sagt. Jag är verkligen inte bortskämd med komplimanger från den karl'n. Han gör ju en massa fina och snälla saker för mig hela tiden, men han har aldrig någonsin sagt något vänligt direkt till mig. Inte konstigt att jag först blev helt mållös, alltså.

I morse var dock allt tillbaka till det normala:
"Nu är du inte fin i håret längre", sa han.
"Nähä", svarade jag.

Hej, hej.

Lämnade Scharinska redan halv två tillsammans med Höken och Lovisa. De skulle käka korv med bröd på Statoil, och några sådana utsvävningar har jag då inte råd med, så jag fortsatte färden uppför svingen. När jag cyklat några meter, och det precis började bli jobbigt, trampade en man förbi mig och hojtade att vi skulle tävla. Jag avböjde och sa att jag haft fruktansvärt dålig kondition sedan jag var femton och lade av med både fotbollen och innebandyn, och att han redan vunnit. Dessutom var jag på väg hem till Antsypants och ville inte vara en svettig gris när jag kom fram. Då hoppade han av cykeln och promenerade tillsammans med mig. Vi pratade om musik och så utmanade han mig i hockeyspel. Trevligt, även om jag har svårt att tro att en sådan match kommer att äga rum.

Antsypants vita helg pågår för fullt, men han lät ändå meddela igårkväll att jag var välkommen dit när jag tröttnat på krogen, så jag drog alltså dit och kröp ner i en varm säng med en norrländsk urskogsman. Idag har jag troligtvis varit helt värdelöst sällskap, vilket jag alltid är dagen efter jag festat. Mår sällan illa och så, men blir däremot rätt asocial. Hur som helst har det i alla fall varit en bra dag, tycker jag. Antsypants gick och köpte pizza åt oss, och sedan spenderade vi större delen av degen i en hög på soffan, spelandes tv-spel (fotboll, jag fick stryk trots att jag fick vara Barcelona och han var Tallinn). Yours truly sov även i genom en film och ett halvt avsnitt av Gangland innan det var dags för en tur till Ica Maxi (se sliten bild i ett par inlägg ner). När vi kom hem fick jag sitta i soffan och käka en glass framför Happy Gilmore medan han lagade mat åt oss. Jag har känt mig hemskt väl omhändertagen. Precis vad jag behövde i dag.

Kom hem för ett par timmar sedan, och nu ligger jag här och funderar på att utforska TV3 play ytterligare. Känns som en plan.

Hej, hej.

Jösses Amalia vad det var roligt på gårdagens Tiki Party på Scharinska! Träffade massor av trevligt folk, såg en schysst modevisning, dansade mig sjöblöt till bandet och pimplade en och annan öl.

Här får ni förfesten i bilder:

Jag har aldrig varit någon stjärna varken på att sminka mig eller fixa hår (ögonskugga - vad fan är det, liksom?). Kan inte skylla på det min uppväxt med två bröder som fes mig i ansiktet hela dagarna i stället för att lära mig att göra inbakade flätor, eftersom Lovisa till och med har fyra bröder och inte heller hade någon som kunde lära henne sånt. Och hon är ändå en jätteduktig på sånt där, till min stora lycka och glädje. Hon säger att det handlar om träning, och så är det nog. Hur som helst. På bilden ovan fixar hon mitt slitna hår samtidigt som hon pratar med sin vän Sadaf på telefon.

Fixa och greja.

Done and done!

En snygg tjej. Jag känner henne.

Lovisa är inte bara duktig på att göra folk fina i håret, hon är även ett tekniskt geni som kan få igång ett Guitar Hero (på senaste förfesten var vi fem personer som inte lyckades).

Efter ett tag dök även Kristoffer upp. Han kommer från Luuuuleee. En gitarr hade slut på batteri, vilket sög litegrann.

Lovisa hade bara ätit morötter och dipp på hela dagen, så jag tryckte ett paket Cheerios i famnen på henne som hon fick äta. Det är lite knapert just nu. Inga flingor syns på bilden, men intressanta bildtexter är ju A och O, så jag delar med mig av informationen i alla fall.

"Om man vill ha nåt skoj, i geggamoj, så slår man en signal. TIll en kul reptil, en glad krokodil, som är så snäll och rar. Kriiiiiistoffer! Krokodil."
Minns ni det programmet? Helt lysande signaturmelodi.

Strax efter klockan tio började vi bajka in till stan.

Jag fick åka på pakethållaren på min egen cykel. Det är vad jag kallar vardagslyx.

Men i Hagatunneln valde jag att knalla. Jag minns alltför väl den där gången då Disa och Viktor cyklade rätt in i betongväggen.

Sedan blev det mörkt. Åtminstone för mörkt för min mobilkamera.

Titta vad fin hon är. Fast inte så synlig.

Sedan bidrog mörkret till att det inte blev några fler bilder. Så att Höken, Elias, Anna och Åberg dök upp finns inte dokumenterat. Inte heller finns det några bilder på den trevliga arrangören Sarah eller på den snygga och rara tjejen med orange-rött hår och ring i snoken (jag är så pinsamt jävla dålig på namn, förlåt), mina och Lovisas toalettbesök, bandet, dansandet eller modevisningen.

Tack tack i alla fall. Det var en jätterolig kväll.

Walk of shame på Ica Maxi. Mina fötter gör ont och jag vet inte när jag kommer hem.

Ska jag ha mina nördglasögon eller inte? Jag kan inte bestämma mig.

Festen har börjat. Lovisa fixar mitt tunna hår.

Mitt nya kontor i Kontorsråttaland. Dessutom nystädat. Jag tackar och tar emot en miljon vuxenpoäng.

Nu måste jag bara nåla upp några bilder på barnen och pojkvännen jag inte har så kommer min arbetsplats att vara perfekt sedan.

Hej, hej.

Hej, hej.

Igår när jag röjde i min lya dök den här låten med Tiger Army upp i min playlist. Det var en av mina favoritlåtar när jag var femton-sexton år, och nyss blev jag peppad på att gå in och titta på videon.

Det bästa med videon är när de bara går runt och försöker se biffiga och tuffa ut, tycker jag.

Hej, hej.

Jag kände mig hängig nästan hela dagen på jobbet, och klockan tre frågade jag mina ljuvliga arbetskamrater om jag fick flexa ut en timme tidigare och åka hem, och det fick jag. Sedan dess har jag inte gjort så mycket mer än att ligga i sängen och frysa och deppa. Nu känner jag mig dock lite gladare. Inte bara för att jag fått igen my precious baddräkt (tack till alla inblandade som gjorde det möjligt), men också för det vankas festligheter på fredag.

Jag och den här rödspättan...

... ska nämligen på Scharinska och det här:

Hej, hej.

Hej, hej.

Jag råkade göra mig illa i gommen på en cheerio när jag käkade min flingor- och mjölkmiddag för en stund sedan, och nu sitter jag här och tycker synd om mig själv samtidigt som jag försöker samla kraft till att städa. Har gett mig själv tillåtelse att gå lägga mig klockan nio ikväll (och inte en minut tidigare!), och fram till dess måste jag sysselsätta mig själv med något för att inte somna. Röja rövarkula kändes som ett vettigt alternativ.

Igår kändes förresten hela världen upp och ned. Morsan ringde typ halv elva, och jag frågade henne med mycket irriterad röst varför hon alltid ringer så himla sent. Ha ha. Josefin, sextiofem år, blir först orolig och sedan fly förbannad om någon ringer efter klockan halv tio på kvällen. Jag har allt blivit en gammal hagga, jag.

Och här kommer del tre...

Robert gjorde en Robert. (Seriöst, han ser faktiskt ut så här rätt ofta)

Det hjulades. Mycket tjusigt. Sådana grejer kan inte jag göra. Jag är graciös som en flodhäst.

Sedan vankades det spelning  med The Gravedigger 'n' the Teacher i ladan. Helt fantastiskt bra. (Ber om ursäkt om jag inte uppfattat bandnamnet helt rätt)

Tvättbräda.

"Oh, you can't scare me, I'm sticking to the union, I'm sticking to the union, I'm sticking to the union. Oh, you can't scare me, I'm sticking to the union, I'm sticking to the union 'til the day I die." Typ.

Födelsedagsbarnet. Intressant att se hur bilderna blir suddigare och suddigare, förresten.

En del av publik'n.

Robbelibob och Antsypants blev fyllekåta.

Gos-Antsypants. Han lovade förresten att följa med mig på cirkus trots att han, förmodligen, inte tycker att det är särskilt roligt. Minns du det, Pants? Jag har fått fyra gratisbiljetter, och det är bara Antsypants som är snäll och festlig nog att göra mig sällskap.

"HEJ VF!!!"

Jag lånade Antsypants solglasögonfynd och såg helt plötsligt inte längre ut som en rar och ung fröken utan som en galen mördar-synthare.

Politisk diskussion fångad på bild. Efter detta hamnade vi på något mystiskt sätt inomhus, och jag försökte spela gitarr. Sedan somnade jag och Antsypants på soffan, och Anna på golvet. Klockan två kom taxin. Vi hoppade av inne i stan och gick och käkade pizza på en pizzeria där jag noterade att jag såg ut som sjuttiosju svåra missväxtår. Sedan var det tack och god natt.

Det var verkligen en hemskt, hemskt rolig fest.

Jag vågade inte ladda upp alla bilder i ett inlägg, med risk för att allt skulle jävlas. Här kommer därför del två.

Vi gick till en sjö för att bada. Sjön var brun och botten geggig, men det var en väldigt vacker plats.

Antsypants hade på sig solglasögonen som han hittade på marken när vi slog följe hem från Scharinska natten mot lördag. Han såg ut som en riktig synthare i dem.

Antsypants och Kicki. Och en hund som ville äta upp en liten kattunge som sprang runt på stranden. Och en massa folk jag inte vet namnet på.

Den här bilden på Robert tänkte jag att Antsypants kan hänga upp i lastbilen så att han har något vackert att titta på om dagarna.

Anna efter badet.

En snipig kärring efter badet.

När vi kom tillbaka från badet lirade vi först kubb och gick en tipspromenad som handlade om födelsedagsbarnet Matte. Därefter fick födelsedagsbarnet gå på skattjakt och leta efter pusselbitar som slutligen blev ett presentkort.

Av mig fick han en skiva med Sten och Stanley som jag inhandlat på OK/Q8. En dansbandsplatta är en ypperlig present när man ska på kalas hos någon man inte känner. Man väljer bara skivan med obehagligast omslag.

Titta så glad han blev!

Anna hittade en stol i lagom storlek att sitta på.

Medan jag själv fick sitta på marken och se ut som en likblek liten sjöjungfru.

När vi ändå är inne på saker att sitta på, ger jag er en bild på Antsypants som vilade röven på en häst. Det var förresten ungefär här som Roberts förödande flaska Minttu gjorde entré för kvällen. Man ser till och med hur han är på väg för att hämta den.

Hej, hej.

Jag var på trettioårsfest hos Matte i Nordansjö i lördags, efter att Anna och Robert bjudit med mig. Födelsedagsbarnet själv visste inte att jag skulle komma, så det blev nog en överraskning. Känner honom inte direkt, men jag hoppas att det var okej.

Här kommer spektaklet i (väldigt många) bilder:

Allting började med att vi, på grund av två fascister från vischan som satt i samma busskur, missade bussen vi skulle ta. Därför knallade vi ner till Hamnmagasinet, satte oss på en trappa, började smygäta bröd och Roberts aioli och väntade på att bli hämtade i en minibuss i stället.

Kicki Fagerlund, och ett gäng trevliga tjejer som jag tyvärr inte minns namnet på, väntade också.

Ubbe väntade också. Och som han väntade!

Sedan kom skjutsen. Jag och Anna hade det bra bak i bilen, och ville ej vara med om någon krock.

"Jättekul" att åka bil med en psykopat.

När vi kom fram fick Anna en öl av mig. Tanken var att jag skulle få en GT av henne i stället, men det behövdes aldrig. Jag blev klappkanon utav bara helvete bara genom att dricka min egen sprit.

Antsypants, Robert, Anna och jag ägnade oss åt dart en stund.

Jag var så jävla bra, och jag är helt allvarlig när jag säger det.

Visit my website! www.thequeenofpilkastning.com

Sedan grillade vi. Mest kött. Jag sa förresten till Anna hur bra jag tycker att det är att ha kompisar över trettio som styr upp saker och ting. Sådana som inte nöjer sig med korv och bröd på sådana här tillställningar, utan som fixar kött, Ica Gourmet-geggor, hemmagjord aioli, baguetter och och sallad, och som sedan låter mig ta del av smarrigheterna också.

En liten gullunge åkte rutschkana på den stora gården.

Först verkade det otäckt och lite gruvsamt.

Men när födelsedagsbarnet kom och höll handen under hela färden var det mest bara roligt.

Antsypants såg jävulskt glad och trevlig ut. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att han måste ha kokat ihop något lömskt i skallen.

Anna och Robbelibob - ett mycket vackert par.

Hej, hej.

Hej, hej.

Klockan har passerat halv ett och jag är inte bakis. Har ätit frukost, suttit på toa och läst dagens VK, tittat på på reklam för något medel mot håravfall och ringt dagens samtal till morsan.

Igår blev det först middag på Garaget, och det var fantastiskt. Stora mängder mat dränkt i sås, kall öl och trevlig personal. Inga snipiga kärringar och två korslagda sparrisar dekorerad med tre droppar sås där inte.

Jessicas karl, som jag hela tiden glömmer bort vad han heter. Förlåt, det känns jättedumt. Och så Robert, förstås.

Ubbe och Jens.

Jessica och Anna.

Namnlöse mannen och Robbelibob.

Ubbe och Jens.

Jens och Antsypants.

Jessica med karl. (Förlåt, förlåt, förlåt!)

Ubbe med öl'n och alla sina såsskålar. Han såsbegär är fan inte ens roligt. Det är helt sjukt vad Ubbe tycker om sås. Ingen fick behålla sin egen såsskål, för då kom Ubbe och sa: "App-app-app! Den där såsen ska jag ha!"

Efter maten blev det mer öl och sedan Scharinska där Skumdum lirade. Det var väldigt roligt, har saknat att gå på Scharren. Hinner tyvärr inte skriva särskilt utförligt om det dock, för nu måste jag minsann kasta mig i duschen och skrubba bort gårdagen med Scotch Brite.

MEN TITTA!!! DET VAR JU BARA JAG!!!!!!11 SÅ TOKIGT!!!!

Jag älskar mitt jobb och framförallt min chef som låter mig vara det barn jag faktiskt är. Helvete vad varm den där Kurre-kostymen är, förresten. Särskilt gott luktade den inte heller, efter att ha legat i ett källarförråd i många herrans år.

Genius at work.

Dagens outfit. Dresscode: sexeh squirrel!

Hej, hej.

Nu är jag hemma efter min och Antsypants strapats till Strömpilen. Vi stannade först till på Statoil Carlshem där Antsypants bjöd mig på en lyxig kupongmiddag som vi förtärde vid ett bord i solskenet på parkeringen. Min första mosbricka någonsin - är det inte fantastiskt, så säg! Därefter brassade vi ner till Elgiganten, så att jag fick köpa min hårtork, och sedan vidare till Systembolaget och Ica Maxi.

Det verkar förresten bli en bra helg, det här. I morgon har jag bokat bord på Garaget åt mig, Antsypants, Anna, Robban, Jens och Ubbe, och därefter är jag bjuden på förfest hemma hos Sandra. Efter det blir det kanske Scharinska. På lördag har Anna bjudit med mig på fest i någon by utanför stan, vilket känns helt fantastiskt roligt. Därför måste jag nu tvätta så att jag har något att ta på mig. Dessutom börjar det sina i troslådan.

Jag ger er Antsypants och Robert, i matchande outfits, på min födelsedag i år:

Hej, hej.

Hej, hej.

Jag borde plocka upp kläder, böcker och drivor av skor som mystiskt hamnat på golvet. Jag borde ringa någon som kan hjälpa mig att skruva fast garderobsdörren som lossnat från sina fästen och nu står lutad mot en vägg. Jag borde vattna mina blommor. Jag borde slänga solrosorna på balkongen som varit döda sedan i början av juni. Jag borde dammsuga. Jag borde diska. Jag borde tömma diskmaskinen. Jag borde göra något åt min överfulla tvättkorg, kanske genom att köra sjuttioåtta tvättmaskiner. Jag borde panta de ölburkar som ligger jämt fördelade i fyra Konsum-kassar i köket. Jag borde renbädda min säng. Jag borde sortera mina räkningar.

MEN JAG ORKAR INTE!!!!!!!!!!!!!!!11

Faktiskt. Jag orkar verkligen inte. Men jag vet att jag, om jag inte tar tag i allt det där, kommer sitta med ångest på jobbet även i morgon och tänka att min hyresvärd rätt som det är kommer ringa mig och meddela att hon vill gå in i min lägenhet och ta en titt inför renoveringen som snart ska äga rum i min bostad. Och hon ska aldrig - ALDRIG- få se mitt hem i risigt slacker-skick. Hon är en ljuvlig kvinna som förtjänar städade och duktiga hyresgäster. Därför ska jag nu ta tag i mitt liv.
 

Hej, hej.

Jobbar man på VK så besöker man ofta ÖoB. Så är det bara. I dag blev det ett litet lunchäventyr tillsammans med Jackylicious och Samane.

Samane skulle gå på barnkalas hos sitt kusinbarn som fyller fem år i dag (tror jag. Hon kan ha fyllt år för en månad sedan också, men det vet jag ingenting om) och svettades och våndades över vad hon skulle köpa. "Köp en överspacklad plastbit med getingmidja, oproportionerliga rattar och rosa kläder", tyckte jag.

Sedan flaxade hon bara hysteriskt med armarna, vilket hon i princip alltid gör när jag ska fotografera henne med mobilen.

Britney Spears var på ÖoB! Det är sant! Jag fotade Jackylicious tillsammans med celebriteten.

"It's Britney, bitch!"

Alla andra dockor kostade 79.50 kronor. Britney kostade 49 kronor. Ett "dumpingpris", tydligen.

Jacob, eller jag menar Jackylicious, noterade att den här stackars dockan saknade hals och dessutom började bli tunnhårig.

Suzzie Tapper hade storhandlat. Fan vad svårt det är att fota sig själv samtidigt som man går, förresten.

När vi kom tillbaka till Kontorsråtteland tramsade jag och Samane en stund. Vi har skrivborden bredvid varandra i veckan, och då blir det lätt så. När jag tog den här bilden hade jag precis råkat grymta som en gris medan jag skrattade. Det var roligt, tyckte Samane.

Hej, hej.

Jag skrattar så jag gråter just nu. Läs min blogg direktöversatt till engelska HÄR så förstår ni kanske varför.

Snart slutar jag för dagen, men innan dess har jag en tvåspaltig dödsannons att göra, samt ett antal mail att skicka. Vi hörs, va.

Har man ingen egen företagsmugg får man fixa en själv. Fördelen med det är att ingen kan säga något om att man aldrig diskar efteråt. Då sköter man sin egen kopp, och häller på nytt kaffe i den trots att det är tjocka, veckogamla avlagringar i botten av den. Undrar varför man gör så, förresten... Hemma tar jag nya glas och koppar hela tiden, och det skulle aldrig falla mig in att snuska på samma sätt som jag gör på jobbet.

 Jag stal förresten Malins gamla mugg. Hoppas det är okej, Malin.

Hej, hej.

Det har varit en vanlig kväll i mitt lilla hushåll. Kom hem från jobbet och skopade i mig pulversoppa, i brist på fantasi och ork att laga något riktigt, framför reprisen av Family Guy. Lade mig i sängen och läste, för att slockna efter tio minuter. Klockan var då halv sex.

Kring niotiden väcktes jag av ett sms från Antsypants, och sedan dess har jag legat i sängen och messat med honom om ditten och datten, ringt morsan, läst ännu mer och tänkt på den där pulversoppan och hur den varit i mitt skafferi sedan käkoperationen i våras då jag inte kunde äta något som inte var flytande, mixat och silat. Tänkte på hur lite jag faktiskt tänkt på operationen sedan i maj, och hur det enda som nu märks av den är att jag kan känna var exakt de sågade av käkbenet, att jag kan trycka med fingret på metallplattan som sitter inopererad under huden och att jag fortfarande är lite svullen och inte har återfått känseln helt i läpparna. Men allt är bra, och ingenting gör ont. Och det där med känseln gör inte så mycket. Det sipprar i alla fall inte ut mat ur käften så där sexigt obemärkt när jag äter, som det gjorde i början, och det känns i sanning tryggt.

Nu jävlar i min lilla låda åskar och blixtrar det. Bäst att stänga ner och dra ut kontakten och be till gudarna att det slutat till i morgon bitti när jag ska cykla till jobbet.

Hej, hej.

Farsan ringde för ett tag sedan och undrade om jag vill komma till Stockholm i början av september och spendera kvalitetstid med honom och hans fru Anna, samt med mina kära bröder med flickvänner (nu slog det mig att jag är den enda i hela min familj som är singel. Vad har de, mitt kött och blod, egentligen gjort för ont för att förtjäna ett sådant straff?). Det vill jag ju, såklart, fast bara om jag inte ska till Grekland med Becker just då. Men eftersom hon sitter och gömmer sig i en stuga någonstans i södra Sverige för tillfället så har jag svårt att tro att den där resan vi hittat kommer att bli av. Men vi får väl se.

Jag och pappa pratade även om att han fyller sextio år i januari. Sextio år. En riktig farfarsålder, med andra ord (sorry farsan). Han snackade om hur han var trettio år när min äldsta brorsa föddes, och hur han då tänkte på att det år då Johan skulle fylla trettio, så skulle han själv fylla sextio. Sedan hade han tänkt på hur avlägset det kändes, men hur det i dag kändes som att åren bara rusat i väg. Sedan fick han nog ett släng av dödsångest. Och sedan fick jag ett släng av dödsångest. Och sedan pratade vi bara om vilken rolig fest det kommer att bli, och om hur han just nu letar en lokal stor nog att rymma massa folk och ett bra band. Jag personligen tycker att han borde göra en Blondinbella och arrangera festen på ett kryssningsfartyg. Kanske med karaoke. Kanske med utklädningstema. Kanske med Färjan-Håkan i baren, så att jag proppa igen kakhålet på honom med gröna oliver och pickled eggs om han säger "inga konstigheter!" en gång till.

I brist på andra bilder på pappaskrutten ger jag er... sjuttiotalspappa! Förresten vill jag göra klart för alla att sextio egentligen inte är någon ålder. I dessa dagar är det ju ganska fräscht, till och med. (Fast alla män i den åldern som får för sig att slå sig ned vid mitt och mina tjejkompisars bord och säga äckliga saker när vi är på, låt säga TC, kan ju titta sig i spegeln och sedan dra rakt åt jävla helvete). Men skit samma. Här är han ju... sjuttiotalspappa!

Hej, hej.

Back in kontorsråttaland! Trött, på grund av att jag låg vaken till klockan halv fem, men ändå på ett förvånansvärt bra humör. Snart vankas det kaffe och skvaller med mina kollegor. Känns tryggt att få ordning på kaffepimplingen igen.

Hej, hej.

I morgon börjar jag förresten jobba igen. Har ju en semestervecka kvar, men den får jag väl ta ut om någon vecka eller så. I stället för att sova bort hela dagen, ligga i beiga, fula mormorstrosor och läsa böcker och konsumera inne i stan ska jag alltså sitta på kontoret på Västerslätt och ägna mig åt inbetalningar, fakturering och autogiro. Och det känns faktiskt helt okej. Dels för att jag får träffa mina fantastiskt sköna arbetskamrater igen (inte allihopa dock), men även för att det ska bli rätt fint att få lite rutiner igen.

Här får ni förresten en bild på mig och mina arbetskamrater från hattfesten vi hade hemma hos min chef i början av sommaren. Hoppas bara att de inte skär mig i ansiktet med en brevkniv för att jag nu lägger upp den, men jag tänkte att det kunde vara roligt om ni fick se oss. Privatmarknad - ert skäll, vår orgasm!

Hej, hej.

Klockan är snart halv elva på kvällen, och jag sitter vid datorn och läser bloggar och glufsar i mig en slags fiskgratäng som jag fick för mig att laga för typ en och en halv timme sedan. Sjukt god blev den, och det slog mig hur synd det är att jag är en lat jävel som så sällan lagar mat. Fast egentligen handlar det nog inte så mycket om lathet, utan att det känns meningslöst att laga mat i timmar om det ändå bara är jag som ska äta den. Annat hade det varit om jag haft en sambo. Eller en kombo. Men efter att ha testat att bo med kompisar, så vet jag att det är något jag definitivt inte utsätter mig för igen. Och helt ärligt vet jag inte om jag vill ha en sambo heller. Känns som att jag har blivit fruktansvärt dålig och ointresserad av det där med förhållanden, och ibland som att jag till och med inte vet hur man gör längre. Och helt ärligt så gör det inte så himla mycket. Det är ju för det mesta fantastiskt skönt att bo själv och att vara drottningen i sitt eget universum.

I morse vaknade jag upp i dubbelsängen i Tväråmark bredvid en krullig puma som bjöd på lite frukost innan hon körde mig in till stan. Kastade mig sedan i duschen, gjorde mig i ordning och satte mig sedan på cykeln och trampade in till stan där jag skulle möta upp med Lovisa och hennes brukare klockan tolv. Vi kollade mest runt i affärer och fördrev tid tills alla restauranger öppnade, och jag blev övertalad att köpa ett par preppy skor på rean. Fick även med mig ett exemplar av Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson hem. Efter en lunch på Allstar (ja, igen) vinkade vi hej då till varandra och Lovisa åkte tillbaka till Ersboda med sin brukare. Själv cyklade jag hem och läste, unnade mig en tantlur och städade sedan mitt rötmånads-kök.

Ylva bjöd bort bitar av sin moders Nolia-korv. Tack för det, samt för att jag fick våldgästa ert hem.

Min snygga kompis Lovisa.

Min snygga kompis Lovisa.

Mina nya preppy shoes. Riktiga kontorsråtta-skor.

Hej, hej.

Allt började med en liten bakislunch på Allstar.
"Vore det inte trevligt med ett litet slumberparty i Tväråmark?", undrade Ylva.
"Jo", svarade jag.

Så vi åkte dit.

Den norrländska prärien. Här finns åkrar, ängar och en liten lada som man kan idka samlag bakom, om man vill.


Här finns även min vän vattenskallen. Fast att kepsen sitter så högt upp beror nog mest på att hon har världens största (och kittligaste) hår.

I gräset i Tväråmark betar en smultronätande liten pudel.

Den lilla pudeln sprider ibland sitt "tjena grabbar, jag är på löpen"-kiss på landsvägen medan man går på promenad. Visst ser kisset ut som en pudel? Vilken grej!


På kylskåpet hänger en bild som Ylva ritat. Den föreställer den förskräcklige mannen från Tväråmark. Ylvas pappa, alltså.


Min bästa tidning! Land. Läser alltid kontaktannonserna
i den så fort jag besöker Tväråmark.


Hur ser egentligen en älgkille ut? Som en... älg? Eller är det helt enkelt en riktig älg som betalat tvåhundrafemtio spänn för att få sig en likasinnad? Min haka skrapade mot altanen när jag läste detta.


Efter att ha läst Land, promenerat, okynnesätit chips, tittat på tre filmer och surrat en himla massa kan man krypa ner i sängen och ta en bild medan man ligger och försöker se gosig ut. Sedan kan man prata ännu mer, typ till klockan tre på natten,
och lyssna på när Ylva har högläsning ur en bok om stjärntecken, där det till exempel står att fiskar är lata drömmare som hoppar av utbildningar och gillar att klä sig i folklorestil.

Hej, hej.

Jag befinner mig i världsmetropolen Tväråmark tillsammans med mitt hjärtas fröjd och lilja Ylva. Hittills har vi inte gjort så himla mycket mer än att sitta i solen och läsa böcker, promenerat med Ylvas mens-pudel samt åkt in till Sävar och köpt godis, chips och Kinder-ägg. Efter att vi lämnat Allstar gick vi och hyrde tre filmer på Hemmakväll, och nu väntar ett slumberparty i svullandets och filmtittandets tecken. Känns himla bra att vara ute på landet och inte inne i stan, faktiskt.

Glömde givetvis min sladd, så att jag kan lägga in bilder från mobilen till datorn, hemma.  Men i morgon får ni minsann se exklusiva bilder från detta äventyr i Ylvas hemby. Till exempel en bild på pudeln Trulsas "tjena grabbar, jag löper"-kiss, som Ylva så fint kallade den lilla fläcken urin som Trulsa lämnade på landsvägen. Jag förstår att ni knappt kan bärga er.

Nu ska vi titta på film och riva kåken medan Ylvas föräldrar fortfarande är på fyrtioårsfest. Vi hörs säkert senare.

Bakislunch på Allstar med Ylva. Lovar att blogga när jag kommer hem. I miss you guys!!!

Jag har surfat mig igenom precis hela Fucking Åmål. Johanna somnade just efter att ha ätit mackor och engagerat diskuterat mitt liv och män som vi båda ser ner på.
Jag älskar henne så himla mycket. Hon är en fantastisk vän.

Hej, hej.

Klockan är fyra, och jag och Johanna har en dekadent efterfest som går ut på att vi tittar på Fucking Åmål och dricker Minttu.

Här får ni min dag i bilder:

Johanna och jag köpte lunch och hängde i SF-parken.

Disa, min älskade vän och barndomskamrat, kom dit! Hurra!

Jag och Johanna var mest chillidill av alla i hela parken.
 

Sedan drog vi hem till mig för att äta mat, och Becker hakade på.

Typ pastasallad med en massa grejsimojs.

Och marinerade quornfiléer, eftersom Johanna är vegetarian.

Och öl'n.

Vi gick på toa när vi kom till TC.

Classy, så klart.

Johannna och Höken.

Höken och jag.

Disa kom till TC efter att hon slutat jobbet.

Likaså Blebban.

Johanna och Lovisa. Två av mina favoritbrudar i hela världen.

Hej, hej.

Nadja och hennes man spelar in porrfilmer när barnen inte är hemma. Percy tycker om att bära blöja, räcka ut tungan och bli badad av sin man. Davecat har en fru, Shidoreh, som aldrig kommer att lämna honom. En livskamrat som han kan klä i fula kläder och en lila peruk, idka samlag med efter att ha värmt henne med en elektrisk filt, sitta och titta på film med utan att hon kläcker ur sig dumma kommentarer och sedan skicka i väg henne i en låda för att få hennes underliv reparerat.

Det är ju självklart att jag tittar på det här avsnittet i stället för "Min kropp är min talang" (bara någon snubbe som krossar glödlampor i handflatorna, och en annan som tycker sig se ut som Michael Jackson ju).

Och jag kommer att hamna i helvetet för det.

Hej, hej.

Jag hade kunnat spendera min kväll hemma hos Becker, som skulle spela tv-spel och ha slumberparty med en kollega från Posten, vilket ju lät väldigt trevligt. Valde dock att i stället cykla hem med mina matkassar från Ica Maxi fulla med, bland annat, linfrön, morötter, vetekli och solrosfrön (som jag tänkt baka bröd av i morgon). Jag hade även kunnat följa med mina andra vänner på Rex, men det kände jag inte heller för.

I stället har jag bara legat hemma med min nya bästa vän, TV3 play, och tittat på när Paris Hilton letat efter sin nya bästa vän. Avsnitt efter avsnitt. Har även messat med Antsypants och bett honom att berätta några historier från urskogen uppe i Gällivare, men fick inte ut så mycket information mer än att han köpt nya kalsonger och att han nu skulle upp på ett fjäll där man kunde se... väldigt mycket.

Med tanke på att jag sov till klockan halv två i eftermiddags så lär det vara svårt att somna än på ett par timmar. Tur är då att jag fortfarande inte har utforskat hela Kanal 5:s arkiv av fabulösa teveprogram. Är helt övertygad om att det finns ett eller hundratvå snaskiga avsnitt av Outsiders som kan underhålla mig för en stund. Jag tror stenhårt på avsnitten "Det nakna folket" och "Min kropp är min talang". Vi börjar där, va.

Hej, hej.

Halv åtta i morse vaknade jag av ett dunkande och irriterande jävla skitljud och stapplade halvnaken upp och smällde igen balkongdörren. I min dröm kom det där ljudet från en stor lyftkran som slängde ner skrot, typ stora plåtbitar och motorer och grejer, i mitt runda rymdhus, för att det skulle vara tungt nog att stå kvar medan jag åkte och handlade. I verkligheten var det bara en lastbil utanför OK/Q8 som levde om. Mycket märklig dröm.

Lyckades i alla fall somna om, och sedan jag vaknade igen klockan halv två i eftermiddags har jag varit med Becker. Först letade vi resor, och om nu Becker bara får vara ledig i en vecka i slutet av augusti så sticker vi till Grekland då. När vi var färdiga med sista minuten-letandet på nätet drack vi kaffe, sjöng ledmotivet från Lejonkungen och pratade om att Johanna alltid har tyckt att Mufasa är sexig. Sedan drog vi till Ica Maxi med en av Beckers arbetskamrater för att storhandla.

När jag cyklade hem från Beckers lägenhet på Nydalahöjd med två tunga matkassar på styret, dataväskan över axeln, massa dasspapper på pakethållaren och en jävla insekt som flygit rätt in i mitt öga, såg jag morsan framför mig. Typ hur hon flera gånger i veckan balanserade sjuttio matkassar mellan Ica Träffen på Carlshem (finns inte längre) och vårt radhus på Bärnstensvägen, och så tänkte jag för mig själv att "ja jävlar, det där är mitt liv nu". Sedan tänkte jag att det för det mesta är rätt rock 'n' roll att vara vuxen, men att det ibland suger rätt hårt också.

Hej, hej.

Klockan åtta tog jag av mig byxorna för att se Lotta på Liseberg. Inte för att det var just Lotta då (även om jag tycker att hon är väldigt fräsig), men för att jeansavtagning är höjden av avslappning efter en dag av semesteraktiviteter och hemmapyssel, och för att Lotta på Liseberg blivit lite av en höjdpunkt nu när jag bara har några få tevekanaler.

Jag och Bibi skrattade i dag åt hur fantastiskt komiskt (eller tragiskt) det är att jag numera blir hur glad som helst på måndagar, eftersom jag råkar veta att man då först kan titta på Lotta på Liseberg, och sedan på Beck direkt efteråt. Jag har ALDRIG tyckt om Beck i hela mitt liv. Men jag råkar ju vara ett fan av att titta på teve, och med få tevekanaler anpassar man sig efter ett tag.

Nu skulle man ju kunna tycka att det bara är att sluta titta på teve, i stället för att anpassa sig och titta på en massa skräp. Men det går faktiskt inte. Åtminstone inte om man är ett sådant stort fan av denna sysselsättning som jag är. Jag vet att creddiga människor inte tittar på teve, men jag har aldrig varit en särskilt creddig person, så det är okej.

Just nu ligger jag och tittar på Tuppen med Magnus Härenstam på datorn (kan se den filmen hur många gånger som helst), och funderar så smått på vad jag ska hitta på i morgon. Har då i alla fall surrat med Becker om att vi ska träffas och planera en gemensam liten utlandssemester. Ord kan inte beskriva hur sjukt jävla jättelycklig jag kommer bli om vi tar oss i väg.

Hej, hej.

Efter att ha stått under det skyddande taket i en halvtimme så gick jag för att kolla vad det egentligen kostar att gå in på Umelagun. Regnet började avta, så vi bestämde oss för att punga ut med sextio spänn per person och sedan ligga och bubbla i en fisljummen pool. Vi kom fram till att vi nog var de enda födda på åttiotalet som var där.

Efteråt blev det sådana här Nydalaklassiker.

Johanna köpte kaffe för femton spänn.

Såhär smaskigt såg det ut. Hämtat direkt ur kloaken.

Såhär såg Johanna ut när det störtlandade en fluga i hennes femton kronors avloppskaffe.

När man gick ut från Umelagun fick man ett sådant här fint band om man ville gå in igen. Det ville vi inte. Vi tänkte bara låtsas att vi varit på festival eller så.

Blebban the blebb! Fresh from the sea (eller pool).


www.skitsnyggtjej.se

Nu är jag hemma och ska gå och duscha. Sedan borde jag kanske gå och handla, eftersom jag inte gjorde det igår. Först ska jag dock lyssna klart på Katerina Janouchs sommarprat om att vara medberoende. Det kan man göra här.

Jaha, här står vi femtio personer under ett tak och straffas för att vi ville bada idag.

På Nydala med läckerbiten Johanna och pepparkakan Bibi. Vi hann vara här i en kvart innan himlen blev svart. Nu regnar det också. HÄRLIGT!!!

Hej, hej.

Var först lite missmodig...

... på grund av det här.


Och det här.

Men nu är jag glad igen!




Ett nystädat kök måste firas på något sätt. Kanske genom att gå ut och dricka en öl med mina vänner semesteralkoholisterna. Och kanske äta en bit mat också. Johanna har äntligen kommit hem från Stockholm för att spendera en vecka i Umeå, och det är då den största anledningen att fira. Har saknat henne så himla, himla, himla mycket.

Hej, hej.

Igår ringde morsan, skrattandes, och frågade om jag hade en lika sjuk hjärna som hon, och om jag såg samma sak som henne på den här bilden. Det gjorde jag. Fniss, fniss.

Idag är det söndag, vilket innebär är det färdigfnissat för en liten tid framöver. Nu är det slut på sötebrödsdagarna. På schemat står det att jag ska ta tag i mitt gigantiska diskberg i köket, vilket lär ta en fyrtiofem minuter eller så. Därefter måste jag gå och handla, och sedan tvätta en maskin eller två. Jag har i alla fall gett mig själv lov att lyssna på när Alex Schulman sommarpratar, samtidigt som jag ägnar mig åt alla dessa värdelösa sysslor. Missade tyvärr det igår, men som tur är finns det ju att lyssna på här.

Hej, hej.

Camilla och hennes pojkvän Jimmy kom förbi mig med tavlan som Camilla målat åt mig, och jag är så sjukt glad och nöjd nu att det inte är klokt.

TItta så fin. Schyssta rattar och en schysst... platta.

När jag beundrat tavlan en stund bjöd jag mina gäster på varsin Hello Kitty-isglass, och berättade att jag, efter en dag av lugn och härlig ensamhet, nu började känna mig rastlös. Då bestämde vi oss för att dra och grilla korv. Typ klockan elva på kvällen. Bara sådär, liksom.

Åkte hem till det rara paret för att hämta en yxa och lite andra grejer, och fann den hjärtliga lappen ovan på deras ytterdörr.

Jag såg ut som en vidrig luffare i gårdagens smink och en slarvig, ful och fluffig håruppsättning. Men vem bryr sig om det när man ska ut i skogen och grilla luffarmat, och efteråt ändå bara lukta gran, rök och bajs? Inte Josefjant Is-hacksson i alla fall.

Sedan var det inte så himla lätt att fota något mer med mobilen, för vid Hamptjärnsstugan var det mörkt. På bilden ser ni i alla fall en eld samt en korv som jag valde att grilla med hjälp av "spetsad våldtäktsmanspenis"-metoden.

Kom hem för en halvtimme sedan, och nu ska jag lägga mig i sängen och somna ifrån ett avsnitt South Park efter en mycket trevlig natt.

Hej, hej.

Jag ringde just in till Sommarkrysset för att delta i tävlingen. Tänkte att det kunde vara kul att vinna 75 000 kronor. Nu ska jag gå och ta på mig stödstrumpor, virka ett lapptäcke, tränga mig i en kö någonstans och fotografera mina prunkande hängpelargoner och skicka in till Hemmets veckotidning.

Med vänlig hälsning,

Josefin, 75 år

Hej, hej.

Bibi ringde för ett tag sedan och undrade om jag visste vem det var som lyfte upp henne, slängde henne över axeln och daskade henne över röven i går när vi befann oss på dansgolvet. Det visste jag inte. Trodde att det var någon hon kände, så jag stod bara nykter och redo att fånga upp henne om idioten rätt som det var skulle tappa henne i golvet. Det läskiga var att Bibi tydligen inte heller visste vem mannen var. Han var helt enkelt bara någon snedknullad dumskalle som tog sig friheter, och jag blir så himla trött när jag tänker på det här. Vad är det för fel på folk?

I kväll ska jag bara vara hemma, och det känns i sanning tryggt. Ska städa, spela Alfapet på nätet (men nej, inte Betapet), tryna i sängen, prata i telefon med kompisar, lira Guitar Hero och kanske titta på något avsnitt South Park. Sedan skulle Camilla komma förbi med tavlan som hon målat åt mig också. Fantastiskt.
 

Hej, hej.

Det blev en liten utgång i går. Min förfest bestod av att jag gned mig i sängen fram till klockan halv tio, kastade mig i duschen och drack en öl medan jag sminkade mig. Därefter cyklade jag in till stan i spöregnet och mötte upp med Blebban utanför Allstar, som förkrökat på good ol' Carlshöjd tillsammans med några av våra gamla klasskamrater från grundskolan.

Allstar var helt okej, men är kanske inte riktigt min grej. Jag kände mig konstant övergödd och mätt, så sammanlagt under hela kvällen och natten drack jag tre öl och kände mig hela tiden nykter och städad. Dansade lite, fick peta bort krossat glas från skosulorna precis hela tiden, höll hårt i Bibi som gång på gång höll på att halka på golvet och försökte hålla mig på replängds avstånd från de män som tror att det är okej att komma fram och typ smeka en över armen med sina tafsiga svininfluensahänder bara för att man råkar vara tatuerad där. Träffade förresten en läsare som ville att jag skulle omnämna honom här, men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Hur som helst sa han i alla fall, säkert tre gånger, att han var en gubbe som läste min blogg.

I dagens papperstidning kan ni förresten läsa reportaget om mig och Underbaraclara. Vi blev fantastiskt tjusiga på bilderna, tycker jag. Var faktiskt lite oroad där ett tag, som när fotograf Malin ville att vi skulle ligga på en brygga med huvudena bredvid varandra, till exempel. Tänkte genast att jag skulle se ut som en padda. Dessutom var det så ljust ute att vi var tvungna att blunda, räkna till tre och sedan slå upp ögonen för att få till en bild där vi inte såg helt nedknarkade ut. Och det hade ju kunnat bli hur som helst. Men som sagt. Jag är väldigt nöjd.