Hej, hej.

Gick in på härliga Evelinas blogg och tittade på hennes bilder och tänkte tillbaka på vår Nöjespatrulls-sommar. Det var ändå ett gäng fina helger vi spenderade ihop, jag och Bevvan, och jag blir på så oförskämt bra humör av att minnas alla festliga människor vi träffade och fantastiska platser vi besökte. Jag tror att det kan behövas när det är så kallt ute att man nästan avlider.

Kanske den sämsta platsen någonsin att göra en intervju på - med arslet tryckt mot huvudet på chauffören av en åkande raggarbil. Sedan kom snut'n och stoppade oss.

Vi hängde med ett gäng värstingar i Gumboda.

Jag var västerns hjälte.

Jag blev förälskad i Allan på dansen i Gräsmyr.

Testade de senaste trenderna i Åsele.

Blev uppbjuden, men inte förälskad den här gången.

Snarare tvärtom.

Hej, hej.

Jag har blivit en sådan där person som man frågar om Idol. Vad heter tjejen med flower power-frisyr? Fråga Josefin. Vilka gick egentligen vidare i går? Josefin vet.
Heter tjejen som juryn hyllade Marinette, eller? Men herregud, svarar Josefin, Mariette heter hon ju for i helvede!

Och vet ni vad - det känns inte alls särskilt häftigt. Samtidigt känns det åtminstone tryggt att jag inte spenderar tid och pengar på att rösta på deltagarna. Så mycket bryr jag mig inte. Hade jag röstat hade jag i alla fall röstat lokalpatriotiskt, och absolut inte på de deltagare som gör en sådan där låtsastelefonlur med handen efter att de framfört sina trista låtval och ska visa upp sig i rutan medan man ser alla telefonnummer. Jag hatar verkligen låtsastelefonluren av hela mitt hjärta.

Ylva ringde mig i dag och frågade om vi skulle hitta på något när jag slutat jobbet. Först pratade vi lite om bio, men kunde inte hitta en film som båda var peppade på att se. Sedan pratade vi lite om mat, men kom fram till att det var slöseri med pengar. Så vi bestämde för att inte ses alls. Det är ändå lite konstigt, på något sätt, för jag har till och med deppat och surat lite över att mitt liv varit så händelsefattigt i veckan, och ville egentligen göra något i kväll. Samtidigt är det ju jävligt skönt att bara komma hem från jobbet, trycka i sig singelmiddag, titta på skräptelevision och unna sig en varm tantlur på soffan. Roa sig kan man göra när man är död. Eller kanske till helgen.

Hej, hej.

Hej, hej.

En egenskap jag uppskattar hos mig själv är att jag verkligen gläds åt det lilla. I dag är jag sprudlande glad över att mitt namn äntligen står på min telefon. Jag tycker att det är så fint hur jag lyckats klamra mig kvar på det här företaget. Det är nästan så att jag blir lite gråtmild när jag tänker på det.

Helgen har för övrigt varit riktigt bra, med undantag av cykelstölden förstås. Skriver mer så fort jag bara producerat färdigt några dödsannonser.

Hej, hej.

Min cykel blev stulen i natt, och jag är så fruktansvärt jävla ledsen. Min älskade gammelfaster Gretha, världens häftigaste tant, fick den när hon fyllde åttiosomething, och använde den bland annat för att cykla till kyrkogården och sköta morfars och mormors grav. Sedan började väl åldern ta ut sin rätt, och det kändes som en dålig idé för henne att cykla, så då fick jag den i present.

Jag älskade den där cykeln. En svart, fräsch, underbar Monark som jag använde varje dag. Nu måste jag gå till och från jobbet tills jag köpt en ny. Kommer ju inte hinna få tag på en tills i morgon, vilket innebär att jag inte kommer vara hemma förrän typ åtta på kvällen, eftersom jag har redaktionsmöte med VK Ung.

Kul att behöva gå hemfrån tjugo över sju på morgonen för att hinna till jobbet. Kul att behöva gå hem ensam på kvällen. Kul att en cykel jag fått i present av en underbar åttionioåring förmodligen blivit stulen för att frakta hem någon överförfriskad jävla förlorare från krogen.

Ingen mat på Balder för Josefin och Bibi på grund av någon slags brand i huset. Surt sa räven. Vi som just skulle betala efter att ha köat i hundra år.

Hej, hej.

Det har i sanning varit en händelserik dag i dag.

Jag och de här två lirarna drog till Loppislogen, där jag köpte min porr förra helgen, och sedan brassade vi in till världsmetropolen Vännäs och gick på bolaget samt fikade.

Sedan gick vi hit.

Ni må tro att det fanns fina grejer!

Till exempel den här tjusiga skålen som en gång i tiden tillhörde min mormor. Morsan har skänkt bort den till Tur & Retur där den nu säljs för två guldpengar.

Kloka ord för tre guldpengar.

Rolle är ju kul. Minns inte vilken gumma i min släkt det var, men någon av dem sa i alla fall en gång att min pappa och Roland Cedermark är lika som bär.

Väl hemma från Vännäs cyklade jag in till stan och lämnade in mina horstövlar hos en skomakare, och sedan köpte jag en klänning, strumpbyxor och lite smink. Nu ska jag duscha, och sedan ringa Bibi och planera kvällen. Vi har snackat om tacobuffé på Balder, bland annat.

Hej, hej.

Nu är det slutbloggat för i kväll, och jag tänkte i stället gå och sova så att jag orkar upp i morgon. Jag, Anna och Robert ska nämligen till stället där jag köpte min porrtidning och leta ännu fler schyssta prylar. Visste ni förresten att det där inlägget, med porrblaskan från nittonhundrafemtioåtta, anmäldes fyra gånger? Det visste inte jag heller, men det var väldigt roligt, tycker jag. Kom an ni bara!

Hej, hej.

Efter vårt gemytliga lilla häng på Allstar var det dags för mig att bege mig till Folkets Hus för att recensera Peter Carlsson och Blå Grodorna i två och en halv timme. Kom hem ganska precis klockan tio, klippte av en tumnagel som brutits av och gjorde ont, och började skriva. Fyrtio minuter senare var texten inskickad, och den där behagliga känslan av frihet och upprymdhet infann sig. Sedan firade jag genom att ringa Becker och gå till OK/Q8 och köpa läsk.

När jag skriver texter, oavsett om de är till bloggen eller till papperstidningen, så använder jag WordPad. Detta eftersom jag inte har något annat program att använda mig av. Om jag vill räkna hur många tecken jag är uppe i, så går inte det i WordPad, så då brukar jag gå in på helgon.se och lägga in dem i ett dagboksinlägg i stället. Orkar inte gå in så mycket närmare på det (och det finns ju verkligen ingen anledning, med tanke på hur ointressant ämnet är), men på så sätt kan man i alla fall se hur många tecken man skrivit.

Hur som helst. När jag loggade in där i kväll hade jag fått en rad märkliga mail och gästboksinlägg. Bland annat det här:

"Här kommer troligtvis kvällens i särklass lamaste raggningsförsök, men i alla fall, om du skulle vara ett tacotillbehör, vilket skulle du vara då? :)"

Är detta möjligtvis ett skämt? Om inte, vad skulle ni ha svarat?

Hej, hej.

En härlig dag att heta Josefin Isaksson. Har beställt pysselgrejer med min kära kollega Britt och fått massa telefonpussar från söta tanter och gubbar, arton papp på kontot och möjligheten att sluta fyrtiofem minuter tidigare trots att jag varit borta två dagar den här veckan, bara för att jag har så rara arbetskamrater.

Det vankades ju en liten after work i eftermiddags tillsammans med Anna, Robert och Christoffer, och vid kvart över fyra började jag och Anna trampa in till stan. Vet ni vad vi såg när vi cyklade vid järnvägsspåret i närheten av Granngården och det där, alldeles vid en liten skogsdunge? Jo, en man som stod utan byxor, dock i förd vita jättekalsonger i gubbmodell, alldeles vid cykelvägen fast vänd in mot skogen. Mina ögon blev stora som snusdosor och jag pekade så att Anna också skulle se. Har verkligen ingen aning vad människan höll på med. Kissade med kalsongerna på? Det var verkligen inte särskilt diskret i alla fall, och ett ytterst märkligt beteende från hans sida. Anna menade förresten på att det där aldrig skulle ha hänt om inte jag varit med. Och så är det nog. Universum kretsar kring mig, och saker sker bara för att ska ha något att skriva om i bloggen.

After workandet var i alla fall hur roligt och trevligt som helst, och buffén på Allstar kan verkligen rekommenderas.

Cheops pyramid av räkskal.

En nöjesredaktör.

Två teveapparater.

Den vassaste kniven i lådan.

Bilden som Anna inte tyckte att jag skulle lägga upp.

BBQ-sås.

Två tummar upp för vår lilla after work!

Vi får så sjukt härlig skräppost till abonnemangsmailen. Clarisa Pill skriver till exempel att vi är "surrounded by gays". Undra om hon vill ha en prenumeration också?

Hej, hej.

Lördagen den sjuttonde december tjugohundrafem praoade jag som jultomte på Strömpilen och skrev sedan ett reportage om det till ung-sidorna, där jag då jobbade som reporter. Det är en sådan där festlig grej med att jag bloggat här på vk.se så pass länge som jag gjort - att man kan gå tillbaka och läsa och se vad det egentligen var man pysslade med när man var sjutton år. Det är ju självklart fruktansvärt pinsamt också, men det är sådant man får ta.

Att jag kom att tänka på det här nu helt plötsligt var för att jultomten var här och bokade en annons hos mig för en liten stund sedan. Vågade i och för sig inte fråga "är det du som är jultomten eller?", men jag är nästan hundra procent säker på att det var han. Jag minns honom som en himla trevlig karl, i alla fall. Både med och utan jätteskägg.

Foto: Björn Wanhatalo

Kände att en liten fredagsspya var på sin plats. Fredag - vilken oerhört vidrig tidning.

Hej, hej.

Jag jobbade inte i dag heller. Hade ställt väckaren och allt, men hade fortfarande ont i huvudet på morgonkvisten och valde att vila en dag till. Vaknade igen vid halv elva, och då ville jag verkligen dra till jobbet, men tänkte att det skulle bli konstigt att bara dyka upp helt plötsligt. Mailade i alla fall min chef och frågade om jag fick vara med på Privatmarknads månadsmöte på kvällen, och det fick jag. När jag promenerade till VK var jag livrädd att mina kollegor skulle tro att jag bara var ute efter övertiden, men jag tror samtidigt att de vet att jag inte är så värst kåt på att vara ledig och sluta tidigare och sånt. Jag tycker bara att man missar så mycket intressant om man inte deltar på dem. Försökte i alla fall smöra genom att föra protokoll på mötet - en sådan där tråkig uppgift som ingen brukar vara så värst peppad på - och inser nu att jag kommer vara the fucking queen of mötesprotokollsskrivande innan det här året är slut.

Jag tror stenhårt på den här helgen. Fick ett sms av Anna tidigare som undrade om jag ville följa med på after work (gissningsvis tillsammans med vk.se-gänget), och det vill jag ju. Klockan sju ska jag recensera Peter Karlsson & Blå Grodorna, och sedan är det bara att kasta sig på cykeln och dra hem och skriva tills fingrarna blöder. Efteråt hoppas jag att någon av mina kompisar har varit smarta nog att dra till Scharinska så att jag kan möta upp dem där. Annars blir det väl bara att lägga sig och sova, antar jag.

På lördag ska jag spendera pengar. Vet inte exakt på vad, men förmodligen blir det en kappa, vantar och mössa. Tänkte även lämna in mina horstövlar till skomakaren. På kvällen vet jag inte vad som händer, men det spelar ingen roll. Det känns bara så fantastiskt skönt att ha pengar igen. Kanske helt enkelt bara stannar hemma på kvällen och tänker på dem, vem vet.

Borde egentligen sova nu, men sitter i stället och väntar på att lönen ska ramla in på kontot så att jag kan tanka mobilen och svara på lite sms. Det har varit jobbigt att vara en fattiglapp.

Hej, hej.

Vilken totalt meningslös dag. Har i princip bara sovit, faktiskt ända fram tills halv åtta i kväll, förutom korta stunder då jag lämnat sängen för att äta, ta en värktablett, surra lite i telefon med mamma och gå på toa. Har haft ont i huvudet hela tiden. Inte så så att det varit outhärdligt direkt, men dock jävligt irriterande. Gissar på att det är något stressrelaterat sedan förra veckan och att jag helt enkelt har behövt ta igen för utebliven sömn.

Har som mål att jobba i morgon igen, och ligger därför nyduschad i sängen och har precis tagit ännu en värktablett. Är i alla fall på bra humör. Mest för att det är löning på fredag och för att Britt kommer tillbaka från sin lilla ledighet, vilket innebär att vi kan skicka efter en gemensam beställning av pysselgrejer. En annan anledning att jag är på ett sådant strålande humör, trots vidrig skallebank, är för att jag har ett sådant bra jobb. Eller, jag gillar ju alla mina tre jobb, men just i dag är jag extra tacksam över att jobba på nöjesredaktionen. Gissa vem som ska recensera Pablo Francisco? Yes box alright, det är minsann jag det. Hade inte pengar att köpa biljetter för när de släpptes (hade egentligen tänkt gå med morsan) , men nu får jag ju gå och se karl'n i alla fall. Ett stort tack till världens bästa kompis och nöjesredaktör för det.

Det ska verkligen bli underbart med lön. Mina pengar på mobilen tog slut i kväll när jag satt och messade med Anton, och jag har fan inte ens råd att tanka mobilen just nu. Det är helt sjukt vad lite det krävs för att man ska känna sig som en sextonåring igen. Hur som helst så vet du nu varför jag inte svarade, Fjanton.
 

Hej, hej.

Umetjejen Lisa Lee ligger nu tvåa på Hannah Montana-listan när det är ungefär en vecka kvar av tävlingen. Kom igen, nu gör vi ett ryck och låter henne vinna de där förbannade gitarrerna och mikrofonerna, och allt vad det nu var, till sitt grymma band.

Snälla och bussiga ni - rösta här!

Hej, hej.

Tro det eller ej, men jag är faktiskt hemma i dag. Började känna mig krasslig redan i går och låg och huttrade på soffan under täcket, och sedan fick jag även huvudvärk som höll i sig nästan hela natten. Somnade nog inte förrän halv fem i morse eller så. I dag fryser jag i alla fall inte eller känner mig febrig längre , men jag har fortfarande en sprängande huvudvärk.

Har just vaknat och skulle egentligen vilja sova mer, men eftersom jag fortfarande inte har skrivit mötesprotokollet från redaktionsmötet i måndags känner jag att det är dags att jag gör det nu. Får alltid så dåligt samvete när jag är hemma från jobbet, och av den anledningen har det hänt några gånger att jag suttit på kontoret trots feber, huvudvärk, hosta och så vidare. Men i dag kände jag bara att jag inte skulle stå ut med en cykeltur till Västerslätt och att sedan vara kvar där till klockan fem, så jag tog beslutet att bara hänga i sängen och knapra på mina tillfälliga bästa vänner värktabletterna i dag i stället.

Hej, hej.

I torsdags, eller när det nu var, så skrev jag att jag skulle få hemligt besök på fredagen. Vet egentligen inte alls varför jag skrev att mina gäster var hemliga, men det är ju skit samma nu. De som kom var i alla fall Jacob, Samane och Tolou, som är mina vänner och sommarkollegor på Privatmarknad, och med sig hade de helt sjuka mängder onyttigheter och ett glatt humör.

Personligen tyckte jag att det var en mycket stillsam förfest, men kring kvart i elva, när även Ylva anslutit, fick jag min första tillsägning någonsin av en granne. Hon sa att hennes barn inte kunde sova, och det hela var fruktansvärt pinsamt och jag ville sjunka genom jorden. Musiken var dock inte särskilt hög, tycker jag, och vi fem stod liksom bara i köket och surrade lite, så jag gissar på att det var baslådan till mina högtalare som ställde till det för kidsen.

Klockan elva drog vi i alla fall i väg till reggaeklubben på Scharinska, där jag inte kände en käft, en dryg idiot-homofob som kände igen mig från vk.se kom fram och förpestade vår tillvaro och det för ovanlighetens skull kryllade av artonåringar. Det var hur som helst festligt, och förutom att dricka öl och dansa så ägnade jag och Ylva en stund åt att peka ut alla tjejer som hörde till Balettakademien (som uppträtt tidigare under kvällen). Det är ju nämligen vida känt att alla danstjejer ser likadana ut i sina mjukisbrallor och stora linnen (gärna lager på lager).

I går åkte Samane tillbaka till London där hon pluggar... hm...  typ freds- och konfliktteori? Internationella relationer? I alla fall något väldigt seriöst som skulle kunna ge henne ett jobb på typ FN eller Sida eller så. Jag kommer sakna henne helt sjukt mycket, men vem vet - jag kanske blir helt coco crazy (vilket inte bara är ett mentalt tillstånd, utan även ett sällskapsspel som jag och mina kusiner brukade spela när vi var små) under hösten och drar dit och hälsar på henne.

Samane och Jacob.

Samane och Jacob igen. Måttligt roade.

Tolou.

Tolou, Jacob, Samane, teven, snacksen, nagellacket, soffan Krainer, alkoholen.

Jag och Ylva blev fotade av Linda Lee till umeavimmel.se. Jag tycker att vi ser fuktiga ut, på det där osnuskiga sättet.

Det kommer inte bli bättre väder tills jag ska cykla hem, va? Tänkte väl det.

Hej, hej.

Hej, hej.

Ännu en härlig dag att vara i Vännäs med omnejd. Har varit på två loppisar med morsan och Göran och kom hem med tre böcker som bara kostade mig tio spänn. Köpte även med mig en veckotidning och en porrblaska, båda från nittonhundrafemtioåtta. Är alldeles fantastiskt nöjd.

Nu sitter jag i blåstället och ska börja gegga med betsen. Hoppas det funkar med mörka ben till Perstorpsskivan, annars får jag väl bara täcka skiten med en duk.

Hej, hej.

Är egentligen hur trött som helst, men har fortfarande en hel del kvar på krönikeskrivandet. Lurigt, det där. Ibland tar det en timme, ibland tar det sju och en halv. Tog i alla fall en paus tidigare och tryckte i mig popcorn framför teven med morsan och kattskrället.

Först fick katt'n bara gos.

Sedan testade vi hur han skulle se ut om han inte hade några öron.

Ett tag övervägde vi att tillverka en liten hatt också, och testa hur han skulle se ut i den, men det kändes inte helt snällt.

Så nu sitter jag här i stället.

Hej, hej.

Är ungefär hur mätt som helst efter en fantastisk grillmiddag, och nu sitter jag och försöker få färdigt en nöjeskrönika så att jag ska hinna spendera kvalitetstid med morsan och Göran sedan. Deadline är i morgon förmiddag, men det vore gött att ha den färdigskriven i kväll så att jag kan åka på loppis i Vännäsby i morgon i stället för att sitta och panikskriva då.

Här får ni min inlandsdag i några bilder:

Hittade en hipp våg på Tur & Retur.

När jag och morsan "gjort stan", och jag bara kommit hem med ny broderitråd i olika färger för tre spänn styck, så kände jag att en liten vilostund i soffan var på sin plats. Fick äntligen titta på Svenska Hollywoodfruar, som mina kollegor surrat om hela veckan, samt förfasas över Anna Anka precis som alla normala människor som inte bara har fyra tevekanaler. Fantastiskt, var det.

Sedan hittade mamma en låda med mina gamla Barbiedockor.

Den här dockan kom någon gång i början av nittotalet. Slutty Slutty Hoe Barbie hette den, om jag inte missminner mig.

Därefter var det dags för mig att ta på mig blåstället och bli Martin Timell för att fixa upp mitt nya, fast gamla, köksbord.

epatraktortjej88@vannas.net

www.hemmafixar'n.se

I can do it! Slå mig själv på käften, alltså.

Så här ser jag ut på nästan varje bild, eftersom vädret visade sig från sin allra bästa sida den dagen då jag blev Martin Timell.

Morsan ville också slipa lite.

Åh, jag är så grym. Nu ska bordet bara teakbetsas också.

Befinner mig ute i solskenet iförd en overall från Liljaskolan och med en slipmaskin i näven. Har redan ont i händerna, men det är jävligt kul.

Anlände just till Vännäs och möttes av den här sexiga besten. Nu ska jag och morsan dricka te och äta bröd som Göran bakade i morse, och sedan blir det fyndjakt på Tur och Retur. Älskar att vara här. Vännäs skänker mig frid, glädje och kärlek.

Hej, hej.

Hade jag varit, låt säga Kissie, så hade jag nog skrivit om den superduperhemliga plåtningen som jag ska göra i morgon. För plåtas, det ska jag...

...till en broschyr som ska gå ut till våra prenumeranter. Flashigt.

Jag tror stenhårt på den här helgen, och har därför ägnat en stor del av kvällarna åt att städa läggan. Jag hade hemskt stökigt omkring mig redan som liten, och min mamma försökte med någon slags metod som gick ut på att jag skulle plocka upp tio saker per kväll, och då kanske inse hur fort och lätt det faktiskt gick. Samma metod har jag använt mig av hela den här veckan, med hyfsat resultat. I kväll hade jag i alla fall kommit så långt att jag fått golvet fritt från skräp och i och med det redo för dammsugning och moppning.

Har faktiskt bara städat för att jag får hemligt besök i morgon kväll. Berättar mer under morgondagen. På lördag sticker jag till Vännäs för att hänga med morsan och Göran och ägna tid åt loppis-köksbordet med Perstorpsskiva som hon fyndade åt mig förra helgen. Benen är tydligen väldigt slitna och fula (har bara sett det på bild än så länge), och just därför ska jag, med sandpapper och teakolja, försöka göra underverk. Tror att det kommer bli ypperligt när det är färdigt.

Hej, hej.

Jag skulle vilja ha en katt. Kollar varje dag bland Lokus-annonserna i VK, eller om jag själv råkar sitta inloggad och frisläppa kundernas annonser, om det ska dyka upp någon kelig kattrackare som skulle vilja bli sambo med mig. Detta trots att jag vet att det är meningslöst, då man ju faktiskt inte får ha husdjur i kåken där jag bor. Tur att jag i alla fall ska få passa Glenn och Sally medan Anna och Robert sticker till USA om ett tag. Då får man först gos och sällskap en tid, och efteråt en present för att man varit en sådan duktig kicka. Hittills har jag hunnit få choklad, Minttu och en gardinstång. Inte nödvändigt, förstås, men samtidigt väldigt uppskattat av en brud som mig som älskar presenter.

Jag skrev ju tidigare om mina storslagna planer för den här eftermiddagen och kvällen, men det blir ju bekant aldrig som man tänkt sig. Har varit pigg som en mört den senaste tiden, men just i dag råkade det bli en liten tantlur. Sedan var jag bara tvungen att ägna min nya hobby en och en halv timme och sedan var kvällen i princip slut. Men allt sådant där ordnar sig alltid. Jag stryker mig själv över höbalen, förlåter mig själv och panikstädar i morgon i stället. Vet ingen som är så bra på det som jag.

Allergivänlig katt som jag köpte på IKEA åt Frille Svan förra hösten.
Han ville att den skulle heta Sotis, jag tyckte att Peeping Tom var finare.

Hej, hej.

Mina läsare har förstått det fina och roliga med min röda häftapparat. Kul, tycker jag. Visst är jag lik, förresten? Missade nästan bara på glajjerna och den sexiga mustaschen.

Kalenderpennan är åter. Ingen kan stjäla min Rolls Royce. Allt är i sin ordning i kontorsråttaland.

Åh, vad du är rar, lille Leo! Jag tyckte ju att du var en riktig sköning också.

Nu måste jag sova. Det har varit en lång dag av bokande och producerande av Dig ska vi fira-annonser, borttappade barn (till annonserna då, alltså), glada kunder, sura kunder, roddande, gulliga hundvalpar, VK ung-möte och storkok hemma i rövarkulan på Haga. Jag behöver sömn, och jag behöver det nu.

Hej, hej.

Jag har, ända sedan jag var liten, vetat att jag är ovig och värdelös. Det har jag redan berättat. Har jag även berättat att jag aldrig lyckats hålla städat omkring mig, eller kunnat hålla i pengar? Det har jag nog också gjort. Om inte så lär ni väl ha förstått det om ni följt min blogg ett tag.

Hur som helst är jag lite fattig igen, vilket troligtvis mest beror på den där resan till Stockholm då jag konsumerade en hel del kläder, men även lite andra prylar. Titta, så tjusiga!

Servetthållare som matchar min fina brödburk (nu borde jag ju givetvis ha tagit en bild även på min brödburk, men ni får helt enkelt föreställa er hur den ser ut).

Snygga burkar. Perfekta bredvid mina kitchiga rådjur i guld (fast helt ärligt så fick de bara inte plats någon annanstans än i fönstret).

Hej, hej.

Uppdatering:

Okej, min penna ligger tydligen uppe hos Anna på nöjesredaktionen sedan jag var där uppe och sprang för ett tag sedan.

Och okej, jag har mens.

Man skulle kunna tro att jag är ledsen, men i själva verket är jag glad. Jag har ju just insett att jag numera, utan käften full av krom, kan äta äpplen som vilken människa som helst! Framifrån och utan att först dela frukten i sjuttio delar, alltså.

Nu väntar jag bara med spänning på att få en allergisk reaktion så att jag ser ut att ha gjort en dålig läppförstoring.

Vi är i dag stolta och glada över att kunna hälsa vår nya kollega Leo välkommen till Västerbottens-Kuriren!

Hej, hej.

Söndag! Awesome. Ligger fortfarande i sängen och har spenderat hela förmiddagen åt att läsa bloggar och försöka få tag på Bibi, som förmodligen sover. Tänkte försöka peppa mina brudar på att ta en fika på Wayne´s, vilket vi gör nästan varje söndag, trots att jag egentligen borde spendera mina sista pengar på vettigare saker. Typ riktig mat. I övrigt i dag har jag tänkt storstäda och kanske gå en långpromenad. Kanske ska jag laga lasagne också så kan jag leva på det hela den här veckan. Skulle vilja gå på bio också och se Inglourious Basterds, men vet inte riktigt vem jag ska tvinga med mig. Men först, alltid en dusch, inte lukta usch och så vidare...

Åh. Så många saker att göra, så lite tid.

Hej, hej.

Att jag kände mig så bortgjord och dum i huvudet i går var förresten mestadels på grund av dessa två anledningar:

1. Jag hade samma dag publicerat en skitfånig dikt till honom.

2. Jag har ägnat all min vakna tid sedan i onsdags åt att GÖRA en födelsedagspresent åt karljäveln. En liten inredningspryl att pryda sin rövarkula på Berghem med.

Min chef jobbade hemifrån, och mina kollegor tyckte att det var okej att jag broderade lite. Ni vet ju hur man brukar säga: När katten är borta... ägnar sig Josefin åt korstygnsbroderi. Eller kanske så här, eftersom min chef heter Catharina:
När Catten är borta, broderar Josefjant Isaksson. Något sånt. Ni fattar.

Jag satt till och med på toaletten och broderade!

Just nu ser broderiet ut som ovan. När det är färdigt ska det stå: "Jag dyrkar Satan och säljer mig på gatan", och så lite pynt runt omkring. Typ fjärilar och sånt. Har köpt en tjusig guldram på ÖB också.

Det har tagit sjukt lång tid att göra detta, och anledningen till att jag visar upp det nu är för att jag inte längre vet om Anton ska få det och för att hela situationen blir mindre pinsam om man visar upp för omvärlden hur patetisk man är. Det känns ju liksom bara taskigt att pracka på honom en massa skit som han garanterat inte vill ha, och han fick ju faktiskt ett festligt sprit-paket av mig i går som han kan njuta av i stället.

Älskar i alla fall korstygnsbroderi! Det är min nya, trevliga och sjukt avkopplande hobby,

Hej, hej.

Gårdagen blev väl inte riktigt som jag trodde att den skulle bli, kan man säga. Kvällen inleddes hos Anton med några av hans kompisar, några av mina kompisar, x antal öl och en playlist som mest innehöll hårdrock. Pratade bland annat med en av Antons kollegor, som vid ett tillfälle i mars, när vi träffades första gången och i och med det skakade hand, kramade min hand så hårt att jag trodde att benen i den skulle knäckas. Han bad om ursäkt för detta, och förklarade att han blivit så paff över att jag hade ett så fast handslag, och inte kändes som en död fisk, och att det var därför som han nästan hade sönder min högerhand. Samma man kan förresten skriva med båda händerna samtidigt, och förklarade även att han tror att jag är speciell och att jag kan se saker som ingen annan ser och läsa människor så fort jag kommer in i ett rum. Att jag ser saker i linjer, eller hur det nu var. Jag var verkligen totalt fascinerad under hela vårt samtal.

Efter förfesten drog vi till Scharinska där Lesra spelade, men drog därifrån redan vi halv två. Jag, Anton och Kristoffer knallade tillsammans mot OK/Q8 på Haga där vi vinkade hej då till Kristoffer. Sedan var planen att jag och Anton skulle fortsätta hem till honom, men så blev det inte riktigt.

Vi har ju haft en rätt märklig relation, jag och Anton. Varit kompisar i ett halvår ungefär, träffats lite sporadiskt och gjort helt vanliga saker ihop. Typ tittat på film, ätit mat, storhandlat, spelat tv-spel, druckit alkohol och hängt. Ibland har vi också sovit ihop (ja, bara sovit). Och fram tills för ungefär en månad sedan så hade jag inga som helst problem med tanken på att han kanske strulade med någon annan, och själv fick jag telefonnummer både här och där och flörtade på krogen och så vidare. Och det spelade ingen roll, för jag är verkligen inte desperat efter en pojkvän och jag har tyckt att det varit en ganska skön och okomplicerad relation. Men som sagt, det var fram tills för ungefär en månad sedan. Sedan ville nog jag att det skulle bli lite mer exklusivt, vilket det kanske också blev. I går kände jag i alla fall att jag inte orkade hålla på och tjafsa och undra, så jag frågade rätt ut om han gillade mig. Då sa han att han gjorde det, men att han inte var kär och förmodligen aldrig skulle bli det. Då kände jag först en våg av total jävla meningslöshet skölja över mig som en tsunami, och vände sedan på klacken och gick hem och grinade och kände mig totalt bortgjord och dum i huvudet i stället.

Vaknade i morse och bölade en stund till. Sedan ringde jag Bibi, som sa precis alla de där sakerna som jag egentligen redan vet, men som är skönt att höra från en rikigt nära vän. Sedan blev jag glad igen. Efter en stund ringde även Ylva, och då började jag tjuta igen, men blev sedan glad. Och nu har jag inte bölat något mer. Alles gut. Egentligen har jag ju vetat hela tiden att det aldrig kommer bli något, men i vanlig ordning har jag varit dålig på att lyssna på magkänslan, Men det är skitsamma nu. Vi fortsätter att vara polare, och det känns bra att det är så. Skulle verkligen sakna att inte ha honom att botanisera på Ica Maxi, Willys och Coop med.

Hej, hej.

Jag önskar så innerligt att jag kunde berätta för er vad jag har gjort ikväll, men eftersom det har med en födelsedagspresent att göra så går det inte. Kollade i alla fall på Go'kväll samtidigt som jag gjorde det, vilket kändes väldigt passande. Hade jag burit stödstrumpor, kokat min gamla disktrasa, inte legat med min man, ansat mina pelargoner och druckit svagdricka samtidigt hade även det känts minst lika passande. Det är de enda ledtrådarna ni får.

Om Anton hade haft plats i bilen i kväll så hade jag förmodligen befunnit mig på Tomtebo just nu, ståendes bredvid en fotbollsplan medan hans Korpenlag fått stryk, alternativt varit på väg hem därifrån. I stället ligger jag i sängen i min fina lägenhet och tänker nu be er om en tjänst (igen).

Jag tycker att vi alla ska hjälpas åt att klicka på länken nedan och sedan lägga en liten röst så att Lisa vinner en gitarr. Det är en tjej härifrån Umeå som jag känner. Fast känner och känner, förresten. Vi är väl snarare bekanta, kanske. Hur som helst är hon väldigt rolig, och det vore ju oerhört spexigt om hon vann en rosa och svart Hannah Montana-gura.

RÖSTA HÄR!

Hej, hej.

Jag är bland annat känd för tre saker:
1. Jag glömmer ofta bort att svara på sms.
2. Jag glömmer bort att svara på mail.
3. Jag är tjugoett år och dement.

Nu har jag givetvis glömt bort att tipsa alla om det här:

Så sjukt jävla dumt, för det är ju världens bästa grej! Heja Kicki Fagerlund, Tove Liliequist och resten av She's got the beat. Heja studiefrämjandet. Heja alla coola brudar mellan arton och hundra år som anmält sig.

Hej, hej.

Har de senaste dagarna varit ungefär lika sugen på att blogga som jag varit på att äta Skottlands nationalrätt, och jag tror att det mestadels beror på att jag haft mycket att göra på jobbet (eller jobben). Att bossa över ungredaktionen är så sjukt roligt, men det krävs en del tänkande och roddande, och på Privatmarknad i veckan har vi varit lite folk och haft mycket att göra. När jag kommit hem från jobbet har jag typ bara glott på Tre Kärlekar (svinbra serie som mitt ex, Robert, fick mig att bli besatt av för ett par år sedan. Köpte boxen häromveckan) och sedan däckat.

I går kväll var jag i alla fall på förhandsvisningen av Looking for Eric tillsammans med Anton. Skojig. Gillar brittisk film. Efteråt gick vi och tryckte i oss mat på Frasses, och pratade om bland annat pansarvagnar och Nilivaara. Sedan cyklade jag hem. Det är så lustigt det där att jag alltid träffar snubbar som är intresserade av stridsvagnar, tycker jag. Frille Svan hade visserligen inget intresse för sådana, men däremot är ju hans "artistnamn" i Accidents Fred Tank. Fantastiskt.

Hej, hej.

Det har varit en lång arbetsdag igen. Såklart, det är ju måndag. Först Privatmarknad mellan åtta och fem, där det var mycket att göra och jag hann få två rejäla utskällningar, och därefter redaktionsmöte med VK Ung mellan halv sex och sju. Nu hänger jag bara i hemmets stilla vrå efter ett tappert försök till att sova. Gick inget vidare. Känner mig lite ensam.

I morgon ska jag i alla fall på förhandsvisningen av Looking for Eric, eftersom jag hade turen att vinna biljetter på jobbet. Fick veta detta förra veckan när jag var i Stockholm, och frågade direkt Anton om han ville följa med. Och jo, det ville han väl, men han var först tvungen att kolla om han hade tvättstugan då. Suck. Stön. Stånk. Självmord. I min värld är det ungefär samma sak som att säga att man inte har tid för att man ska byta sockar eller måste ansa sina pelargoner. Hur som helst så lät han i alla fall meddela att han först ska slänga in tvätt i maskinen, och sedan följa med mig på filmen. Det blir nog trevligt, det där.

Hej, hej.

Nu behöver jag er igen. Är det någon läsare som känner och kan tipsa om någon som varit volontär utomlands?

Maila i så fall hemskt, hemskt, hemskt gärna mig!
josefin.isaksson@vk.se

Lever och är tillbaka på jobbet. Fick just kaffe och uppmuntringschoklad av gulliga Elin, som precis börjat jobba hos oss på Privatmarknad, på grund av den vedervärdiga utskällningen jag fick av en kund för en stund sedan.

I början kunde jag bli ledsen när någon okänd människa ringde och skrek åt mig, när jag faktiskt inte gjort något fel, men numera blir jag mest bara trött i huvudet och tvingas skrika frustrerade, kvävda skrik så fort jag lagt på luren. Samtidigt får sådana här samtal mig att känna en enorm tacksamhet över att jag själv inte är en bitter jävla hagga utan liv.

Jag och Johanna sitter i Skärmarbronx och lyssnar på Kenta och väntar på Disa. "Hammarby, Hammarby, Hammarby!", och så vidare.

Fråga mig inte varför vi ser så obehagliga ut på bilden, förresten.

Hej, hej.

I går sa killen till höger att jag såg ut som Jay Leno innan jag opererades. Snubben till vänster väckte mig klockan åtta i morse genom att ligga en decimeter från mitt huvud och trycka i sig ostkrokar, titta på en dansk barnfilm och bara skratta åt mig när jag gurglade det högsta jag kunde att han skulle hålla käften (nattandställningen, ni vet). Men de är fina ändå, mina brorsor.

Fredagskvällen spenderade vi på en vietnamesisk restaurang där vi käkade god mat och drack öl. Sedan gick vi bara hem och surrade. I kväll vankas det utgång med Disa (som flyttade till Stockholm i går) och Johanna. Förfesten blir antingen i Johannas studentkorridor eller i Disas lägenhet i Vasastan. Gissar på att vi kommer hamna på någon bajsklubb dit mina kära brudar vill gå, i stället för på något sunkigt hak, typ Carmen, dit jag vill gå. Men såna där saker brukar ju ordna sig, och det blir nog en rolig kväll.

Hittade förresten boken ovan i farsans bokhylla för en stund sedan. Undra sa flundra när han kom på att den här boken var ett måste i samligen... 
Ska fråga när han och Anna kommer hem från sin promenad till Tantolunden.

Jag agerar jobbig lillasyster och tar hundra bilder på min bror när han sover. Han har redan vaknat en gång och täppt igen kakhålet på mig med sin skitiga hand så att jag inte kunde andas på en stund. Gissar att jag inte kommer att leva särskilt länge efter att han upptäckt att jag publicerat bilden ovan här i bloggen.

Min äldsta bror Johan och hans tjej sedan hundra år tillbaka, Linda, har anlänt. Johan är hemskt intresserad av dykning och reser runt hela världen för att göra det, men hatar bloggar. Därför har jag retat honom hela kvällen för att han har en dyk-logg. Det är väl ändå som en blogg, eller hur? Dlogg kanske man kan kalla det.

Typ:

"Hej, hej.

Dagens outfit: dykardräkt.

Först kollade vi på Hitta Nemo, och sedan hoppade vi i vattnet och såg många färgglada fiskar. Nu ska jag äta sjögräs. HEJ DÅ, DLOGGEN!!!" 

Hej, hej.
 

Gick på bio med Johanna igår och såg Man tänker sitt. Hade ingen aning om vad den handlade om, men Johanna ville gärna se den eftersom det var människorna bakom Farväl Falkenberg som gjort den. Och herre min skapare, jag kan inte i ord beskriva hur tråkig och pretentiös den var. Efter tre minuter försökte jag dränka mig själv i min oversize-dricka, och efter fem minuter hade jag placerat den på min lista över filmer jag hellre dör än att se igen (som bland annat innefattas av Fyra bröllop och en begravning och Kärlekens språk med Regina Lund). Läser i skrivande stund inne på svd.se, som gett den en femma i betyg, och jag tänker bara att recensenten måste vara en oerhört bajsnödig person. Johanna tyckte visserligen också att den var rätt bra. ”Fint filmad, vackert skildrad och bra skådespelare”, tyckte hon. Jag själv, Josefin ”Inte Det Minsta Djupsinnig” Isaksson tyckte bara att det var en fruktansvärd bioupplevelse, och önskade att hon åtminstone haft någon att hångla med under tiden.

När jag kom hem från bion hade i alla fall en av mina bröder, Martin, hunnit anlända och låg och sov på soffan. Nu väntar jag bara på att han ska borsta färdigt gaddarna, och sedan ska vi dra in till stan en sväng.

Jag noterade att mitt hår och min nya tröja har samma färg.

Johanna hängde kläder i sin tändsticksask...

... medan jag bara latade mig och tittade på.

Sedan tog vi tuben till Medborgarplatsen och gick på bio.

När jag kom hem låg min storebror och sov på soffan. Han var inte överlycklig över att jag fotograferade honom, kan man säga.

Hej, hej.

Min och Johannas playlist för kvällen, om ni skulle vara sugna på att vara lika häftiga:

Bland bråten hos Johanna. Hon hänger kläder och jag sjunger en begravningslåt som jag just hittat på. Ikväll ska vi på bio, men fram tills dess så jobbar Johanna vidare med att få upp sina miljoner klädesplagg medan jag lyssnar på Björn Skifs och ser ut som en demon.

Begravningslåten går förresten ungefär såhär:

Nu är du död! (chacha)
Snart ska vi fika i din ära
Min hand är röd! (chacha)
Kistan var helt sjukt tung att bära
 

Hej, hej.

Hej, hej.

Egentligen skulle jag ha spenderat kvällen med min far och hans studievägledarkompisar på after work, men på grund av sjukdom och snorungar som inte hade någon som kunde passa dem så blev det inget. Farsan hade redan hunnit lura i väg sin fru Anna på bio, eftersom ingen av dem trodde att vi skulle vara hemma, så då hann vi spendera lite kvalitetstid med varandra. Jag och lille farsgubben. Det blev pyttipanna, rödbetor, stekta ägg och folköl framför Unga Mödrar, och därefter chipssvullande framför Män som hatar kvinnor. Kul att se våldtäktsscener med sin far!

I övrigt i dag har jag inte hunnit göra så mycket mer än att hänga med Johanna. Vi gick till hennes och Bibis gamla stammishak på Götgatan och tryckte i oss en sen frukost, och sedan brände jag nästan tvåtusen spänn på Sivletto samt på någon krimskramsaffär. Därefter åkte vi till Skärmarbrink och kånkade de fula och tunga möblerna, som kom med studentrummet, nerför tre trappor till ett källarförråd. Det var inte det lättaste att få ut dem ur rummet ska jag be att få tala om, men allt går ju som bekant med våld. Johannas monstervredesvåld, rättare sagt.

"Varför tar du alltid kort på mig när jag äter?"

"För att jag inte har ett speciellt händelserikt liv, men däremot en blogg som måste uppdateras ibland."

"God bless this mess", som Johanna brukar säga när hon talar om tändsticksasken där hon ska bo framöver.

Jag köpte bland annat en kjol på Sivletto, som var lite för stor och som jag var lite osäker på. Men efter att ha fotat mig själv i diverse speglar hemma hos farsan och Anna känns den ändå som en keeper.

Keeper? Keeper. Dock måste jag (läs: mamma) kanske plocka fram symaskinen och sy in den och korta av den lite.

Hej, hej.

Johanna ringde mig i söndags:
"När kommer du till Stockholm?"
"På tisdag kring halv elva, hurså?"
"Vet du vad du ska få göra på tisdag?!"
"Gå på Gröna Lund? Bli bjuden på mat? Få en lapdance?"
"Du ska få hjälpa mig att flytta!"

Så det är alltså vad jag gjort i kväll. Burit kartonger, möbler och kassar från en skåpbil och upp till Johannas studentrum i Skärmarbrink. Det gick ändå rätt bra, och sedan någon timme tillbaka sitter jag grisrosa hemma hos farsan och hans fru Anna och dricker te.

Vi kör min dag i bilder. Eller hur? Ja, det gör vi:

En nörd tog en bild på sig själv klockan sju i morse.

En sliten själ satt på en parkbänk bland massa slitna duvor och väntade på att en mindre sliten själ skulle komma och guida henne till Döbelnsgatan, där det fanns en lägenhetsnyckel att hämta.

Den slitna själen och den mindre slitna själen kom, efter många om och jävligt många men, fram till den slitna själens pappas lägenhet på Södermalm. Där förtärdes det spaghetti och knäckebröd.

Det var dock inte nog för den slitna själen! När spaghettin var slut åt hon av sina fingrar i stället...

... och sköljde sedan ner alltihop med en kaffe på Gullmarsplan.

När kvällen kom flyttade vi Johanna från en andrahandslägenhet till en tändsticksask.

Feng shui är Johannas melodi.

När man flyttat färdigt får man leka.

Johanna dansar samba och har därför ett par spexiga outfits i sin ägo. Vi skippade dock paljettbehåarna.

Happy, happy! Joy, joy!

Hemskt roligt, hade vi.

Greetings from Stockholm! Här går allt jättefort, och här luktar allt bajs.

Hej, hej.

Efter redaktionsmötet med VK Ung igår hängde jag med Anton. Han kom hit, och med sig hade han en box med tre filmer: Mean Girls, Clueless och Save the last dance. Herre min skapare, jag trodde inte att det var sant. Det är nämligen första gången som han inte föreslår att vi ska titta på en film om krig och våld. Helt fantastiskt. Med sig hade han dock en bok om krig och pansarvagnar eller vad det du var, som han tyckte att jag skulle ta med mig till Stockholm, men vi får väl se hur det blir med den saken.

Om fem minuter kommer taxin, så nu är det minsann dags att stänga ner datorn. Håll tummarna för att jag inte dör i en flygkrasch.