Hej, hej.

Det här med Gustav har verkligen berört mig och jag har spenderat ofantligt många timmar åt att tänka på honom och hans familj och hur fruktansvärt orättvist och överjävligt livet kan vara. Därför känns det lite konstigt att jag nu tänker försöka återgå till min vanliga hurtiga ton (eller, vad har jag för ton i den här bloggen egentligen? Lite cynisk kanske? Eller dryg? Jag vet inte.) igen. Innan jag gör det vill jag i alla fall göra klart för alla att det fortfarande går utmärkt att skänka pengar. Det går till en sjukt bra grej, så ba gör't. Här.

Och nu vet jag inte alls vad jag ska skriva.

Men okej. Dagen har varit väldigt bra. Mest på grund av en kvinna som ringde och tackade mig och var helt lyrisk, när det enda jag egentligen gjort var att lyssna på henne när jag satt i växeln i måndags och sedan springa upp på redaktionen och göra henne en liten tjänst. Det handlade förresten om applåden som var inlagd på sidan sju i tidningen i dag, men hela historien orkar jag inte dra. Man blir i alla fall så himla glad när någon tar sig tid och ringer för att säga tack och inte bara skriker och gormar, och hon gjorde verkligen min dag.

En annan bra grej med denna dag är att jag kom hem från jobbet och upptäckte att det jag beställde från CDON i söndags låg i brevlådan. Mad Men säsong ett och två, Ebba och Didrik och Drömprinsen - filmen om Em. Vågen och raketen. Den sistnämnda filmen brukade förresten jag, Bibi och Hedvig titta på ungefär varje dag efter skolan i slutet av nittiotalet samtidigt som vi åt chokladbollssmet med stora skedar direkt ur bunken. Vi var bästisar vi. Nu ska jag titta på Drömprinsen igen och bli lite nostalgisk, och sedan ska jag sova så att jag orkar bli fotad med en rosa fjäderboa runt halsen i morgon bitti.