… firade jag och Becker (som då gick under smeknamnet Kryckkäppen) Halloween genom att dricka billigt vitt vin i hennes hall. Good times! Jag och Becker träffas alldeles för sällan.

Sebästian åkte hem för typ en timme sedan, men innan dess hann vi göra scones och äta en lång söndagsfrukost framför riktigt fina Nowhere Boy (handlar om John Lennon innan Beatles-tiden, typ) som vi hyrde i går men inte hann se, eftersom vi lägger oss ungefär samtidigt som Sveriges alla pensionärer.

Jag gav precis upp mina halvtrattiga försök att få någon av mina kompisar att åka till loppisen på Umåker med mig i dag, och det gör faktiskt inte så mycket. Varför? Men därför! Och för att jag precis kom på att jag har köpt tusen filmer på sistone som jag ännu inte hunnit titta på. Som Fame, Grease, American History X, första säsongen av American Dad och höjdarmatinén Swing it Magistern, till exempel. Det blir att spendera eftermiddagen under duntäcket i sängen, kikandes på någon av dem. Sedan kanske jag läser en bok eller löser korsord. Mmm…

Vänliga hälsningar,

Josetant

Jag och Hanna besökte IKEA en snabbis i dag, och när vi som bäst gick omkring där ringde Sebästian och bad mig köpa sängkläder åt honom. Färg och sådant fick jag bestämma, och det slutade med att jag köpte sängkläderna nedan åt både honom och mig själv. Men asså jag vet inte…

Hanna och jag på utklädningsfest framför
webbkameran i Robertsfors typ… 2003?

Det finns mycket roligt man kan göra i Gävle. Ja, som att träffa sin gamla kompis Hanna som bor här nere med sambo och barn nu för tiden, till exempel. Fika, skvallra och prata om svunna tider (typ raggarslagsmål och häxblandningsfyllor i Robertsfors) och sånt där. 

Ska bli hur trevligt och mysigt som helst faktiskt!

Gävle är fina fisken, och sedan jag kom fram har jag hunnit krubba pizza, titta på folk som kräks och slår sig på YouTube med brorsan, glott på skräpteve och druckit te med Linda och ägnat en himla massa tid åt att ooo:a och ååh:a och hålla i min söta brorson.

Jag förstår om det kanske är dödstråkigt, irriterande och ångestframkallande med allt snack om gosbollar, men det känns alldeles för fint och fantastiskt att ha blivit faster för att kunna låta bli att tjata. Att titta på bilderna nedan är så klart högst frivilligt.

Lille grefven Boll af Gos mötte mig i bilen när jag klev av bussen i Gävle.

Jag och fina familjen hade möte i badrummet.

Snuttibangbang!

Min fina storebror Johan och lille Axel.

Gosbollen och världens stoltaste Tant Josefjant.
Man kanske skulle se till att bli befruktad när man kommer tillbaka till Umeå?

I går bokade jag biljetten och tog ledigt från jobbet, och nu sitter jag på bussen som ska ta mig till Gävle där jag ska hälsa på brorsan och Linda och sniffa på min gosigaste gosboll Axel. Resväskan är full av presenter, bussen är full av gubbar som pratar högt om trav och luktar spiskummin och ur mina lurar pumpar I wanna be where the boys are med The Runaways. Det är typ tre timmar kvar, och en av anledningarna till att jag står ut är för att Sebästian hela tiden underhåller mig med små sms. Han är allt bra snäll han. Snäll är även killen nedan (tror jag i alla fall, vi har ju aldrig träffats, så helt säker kan man ju aldrig vara) som jag snart, snart, snart ska få träffa.

Helgen har inte varit så värst händelserik kanske, men den har som varit fin i alla fall. Söndagsmorgonen blev till exempel fantastisk tack vare Sebästian som styrde upp världens godaste pannkaksfrukost. När han sedan skulle hem till sig gick jag till Simhallen och tränade mig grisskär på crosstrainern i fyrtio minuter (ja, jag är bäst, jag vet). Nu ska jag bara starta tvättmaskinen innan jag förvandlar duntäcket till någon slags kokong och spenderar resten av eftermiddagen framför veckans repriser på Tv4 och läser lördagens VK igen.

Och roligare än så här blir det inte just nu.

Hej kompisar,

Blev frontkickad av kontorsdöden tidigare (brukar inträffa på fredagseftermiddagarna ibland), och nu längtar jag mest till hemmets stilla vrå där det vankas finmiddag i form av spaghetti med… spaghetti.

Är dock inte riktigt ledig än, för det ska minsann recenseras även den här helgen. I kväll hittar man mig på Scharinska där både Docenterna och Industri Royal spelar, och recensionerna hittar ni sedan på webben i morgon samt i måndagstidningen. Innan det är dags att trängas på Scharren ska jag dock hinna hänga lite med Sebästian och spela tv-spel i ett par timmar. Blir fina fisken det.

Jag har någon slags tanke på att återgå till mitt superbloggande igen, och mjukstartar därför lite så här på morgonkvisten genom att bjuda på bilder av tant Josefjants välskapta lilla snuttibangbang Axel.

Roligare än så här blir det inte, för jag måste snurra upp håret och sedan cykla till jobbet. Kommer för övrigt se jävligt bra ut när chefen kommer på att anledningen till att jag kom typ tre minuter (alltså, jag gissar på att det kommer bli något sådant) för sent var på grund av att jag satt hemma och bloggade om min gosboll till brorson.

När jag kom till jobbet i morse och fick höra att någon jävla pajas (eller några, det vet jag förstås inte) stulit niohundra tidningar och kastat dem i Rickleån ställde jag in mig på att dagen skulle gå i utskällningarnas tecken. Så blev det tack och lov inte, och jag har bara haft två prenumeranter som ringt och undrat vart morgontidningen blivit av. Den ena var skogstokig och skulle säga upp abonnemanget, men så fort jag bara berättat vad som hänt ville hon i stället fortsätta prenumerera för att stödja tidningen och inte "såna där uschlingar inte kan skilja på mitt och ditt". Söt tant ändå.

Helgen har förresten varit bra. I fredags var jag på kick off med försäljningsavdelningen på Baggböle Herrgård där vi svullade fantastiskt god mat och dansade (jag twistade till exempel med min sköna chef Catharina), och i lördags jag på redaktionsfest där det kastades gamla kameror,  hölls kontorsstolsrace,  slogs hål i väggar med släggor och dansades vrickade danser i ring. Tyvärr missade jag de allra knäppaste upptågen eftersom jag var tvungen att lämna festen i tre timmar för att recensera Peter Jöback , men så fort jag kom tillbaka kunde även jag vara med och härja lite innan kvällen avslutades på Bishops där jag både fick värja mig mot en överförfriskad gammal gubbe med grå page och bli utnämnd till "The VK Experience" (vad nu det innebär) av två karlar som kom och ville skaka hand för att de tycker att mina krönikor är roliga.

Men bästa dagen var ändå i går när jag först skrev en recension i rasande fart, blev bjuden på middag av pappa och Anna och fick träffa min älskade mellanbrorsa, och sedan kom hem och fick brottas med Sebästian i soffan framför The Runaways hela kvällen. Hur superduper som helst.