Hej, hej.

Jag ägnade hela förmiddagen i dag åt att sitta och gruva mig inför att ringa till Media Markt (jag är ju så mesig och konflikträdd), och vid eftermiddagsfikat, när jag liksom samlat tillräckligt mycket mod, listat upp i gammskall'n exakt vad jag ville ha ut av samtalet och faktiskt ringde, så svarade de inte. Nu har de inte svarat på två timmar, och då har jag ändå provat ganska precis sju gånger.

Vad ska jag ta mig till? Egentligen skulle jag helst av allt bara åka dit och prata med dem direkt, men sådant är svårt när man inte har någon bil och inte kan komma på någon som kan tänkas vilja köra en dit heller.

Känner mig inte alls som en nöjd och fröjdefull konsument just nu. Tvärtom, faktiskt.

Åh, glory day! Min gulliga kollega Elin har köpt en värmefläkt åt mig så nu behöver jag inte frysa ihjäl mer på jobbet och kan i stället sitta med fläkten i famnen och bränna sönder bysten dagarna i ända. Jag älskar Elin, och jag älskar ÖB.

Minns ni förresten när jag gick på stolpiller efter operationen förra våren och dessa smälte sönder i handväskan för att jag satt och försökte hålla mig varm med hjälp av ett element? Så var det i alla fall, och detta skrev jag om då. Alltså hur stolpillren smält och blivit till en vit sörja som, när jag öppnade förpackningen, sprutades rakt i mitt ansikte. Det var kul. Good times!

Hej, hej.

Vilken n00b jag är. Skrev just ett jättelångt inlägg om hur besviken jag är på Media Markt-säljarna som jag anser har ljugit för mig, och så försvann allt och jag hade inte sparat en enda gång. Det kanske är ett tecken. Typ att jag ska ringa till Media Markt i morgon och försöka reda ut allt innan jag löper amok här i bloggen. Får jag inte ett vänligt bemötande då lovar jag dock att förklara exakt varför jag är besviken för er.

Unnade mig en ny dator i dag. Varför? Parce que je le vaux bien, eller hur man nu brukar säga.

Hej, hej.

Hej, hej.

Den fina bilden nedan på mig dyker titt som tätt upp på olika ställen på nätet. Senast i Blebbans blogg. Den föreställer mig som liten (kan inte avgöra åldern på barn, men jag gick nog på dagis fortfarande i alla fall), hängades upp och ner i en gymnastiksal iförd en lila Susanne Lanefelt-dräkt. Jag har av någon anledning lila strumpbyxor också, och ett lila band i håret.

Tjusigt, visserligen, men det var inte det jag tänkte skriva om. Nej, det jag tänkte skriva om är hur superdupermegasnygg jag blir om man vänder bilden....

HEJ!! GE MIG EN KRAM!!!1

Hej, hej.

Hej, hej.

Ljuvliga blommor och en heliumballong till lilla Josefjant. Hann faktiskt få lite ångest när de ringde från Buketten, eftersom jag inte visste vem som skickat blommorna, men nu blev det ju bara trevligt. Tack så jättemycket, pappaskatten och Anna!

Hej, hej.

Har verkligen haft en fantastiskt rolig och trevlig helg, och nu ligger jag i sängen och känner mig helt lycklig och äckligt sprudlande glad. Dels var firandet med mina vänner i går hur härligt som helst (white trash tacos, Captain Morgan och en massa stök med världens bästa människor) och sedan var även middagen i kväll med morsan, Göran, brorsan och hans tjej Amanda helt sjukt trevlig.

Ett stort och hjärtligt förresten för alla gratulationer som ramlat in på Fejjan, via sms, kommentarer, telefonsamtal och i jobbmailen. Jag blir helt varm i själen. Ni är så fhimmelens fina.

Här får ni några bilder från mitt lilla födelsedagskalas i kväll. Till exempel på pizzan med quornfärssås med basilika och rostad vitlök, fetaost, paprika, färska champinjoner, rödlök, babyspenat och västerbottensost som jag gjorde.

Och  på Göran när han skruvade upp gardinstänger och fixade med saker som jag inte klarar av själv.

Och på den här gamla telefonhyllan som jag nu har vid sängen och som doftar jättegott av teakolja sedan Göran slipat till den och oljat in den åt mig. Jag har förresten en extremt ful lampa vid sängen, det är jag väl medveten om.

Och på de fina tulpanerna och vasen jag fick av mamma och Göran. Och på mina nya köksstolar som jag fick av Göran. Det är hans pappa som tillverkat dem och jag tycker att de är helt underbara. Måste bara klä om sitsen.

Och på min bror, som egentligen inte alls vill vara med i bloggen. Men eftersom han fisit mig i ansiktet under hela min uppväxt tycker jag att jag kan skita fullkomligt i hans önskemål om att inte synas. Vi hade det förresten väldigt roligt som vanligt. Dansade som gruvarbetare och sådant.

Och på den underbara och fantastiska takkronan som jag fick av min högt älskade mamma. Se så svart, pampig och ljuvlig den är!

Lite svår att fotografera bara. Men den är verkligen hur grym som helst, I love it.

Fick förresten fantastiska presenter av mina kompisar också. Till exempel en liten, rosa dammsugare att ha till tangentbordet av Lovisa, en skitsnygg kaffeburk, läppbalsamoch leopardmönstrade hårspännen av Bibi, Mandomsprovet, Sista natten med gänget, ett gäng tepåsar och ett fjärdedels vitkålshuvud av Anton (såklart liksom), boken Hanteringen av odöda från Jens och Dexter säsong två av brorsan och Amanda. Är helt sjukt nöjd. Tack, tack och tack!

Hej, hej.

I dag fyller jag tjugotvå bast, och hur mycket jag än känner efter så känner jag mig exakt likadan som jag gjorde i går. Märkligt. Har mycket att göra i dag eftersom morsan med flera ska komma på middag lite senare, så jag har någon slags plan på att snart pallra mig upp ur sängen och ta tag i min krigshärjade lägenhet. Måste bara passa på att skriva en liten födelsedagsdikt till mig själv först.

Du är duktig och snäll som en ko i ladugården
På Lycksele djurpark kan man titta på mården
I dag blir du gammal, ja, nästan som gatan
Snart är du redo att skaffa furubord, röka Gula Blend och flytta till Ratan

Grattis på födelsedagen kära Josefin
du underbara, rara och makalösa tjej
Ditt namn rimmar på apelsin och mandarin
till middag får du mat, men det blir nog inte sej

Fröken Stök!

Hej, hej.

Jag får ganska många mail. De flesta är snälla och fulla av beröm och gör mig så glad, så glad. Sedan händer det att jag får arga mail också, och ibland får jag mail som är lite läskiga och innehåller äckliga förslag. Ibland får jag dock mail som bara är jävulskt märkliga. Vad är det här, liksom? Har personen skickat fel?

"Ballad i enkel B

Hör nu upp och tänk sedan. Lärare lär oss att inte hata något alls utom hat. När jag kom hem från skolan den dagen hade mitt hus brunnit ned. Det visade sig att brandmännen hade varit för sen på plats. Hädanefter hatar jag bara brandmän.

Hörrdu, ikväll ska jag fara och se John Tvålfager uppträda här i Storstan. Det kommer bli helt sjukt galet. Förresten, hur gick det i matchen mot Irak? Fick våra pojkar näta?

När mitt hus brann ner var det som att mitt liv kvävdes. Jag hade inte försäkrat min dator, mina vapen och mina John Tvålfager-posters. Enda som hände var att jag fick en klapp på axeln av min familj, mina vänner, socialstyrelsen och Joakim. Dom trodde på min förmåga att överleva. Vet du
hur vi en gång brukade grilla bröd som blev helt kolsvarta och hårda? Om detta inte beskriver scenariot vet jag inte hur det annars skulle vara.

Den kvällen åt jag grillad kyckling och drack lacknafta. Det var skönt för både mage och hals. Hahaha! Finns nog inget som rensar psyket såsom lacknafta, ja.

Mitt liv tog sin törn när jag mötte pappersmorsan. Vi träffades på ett pappersmöte förra veckan. Hon lärde mig hur man uppskattar en i övrigt bränd tillvaro. När hon var ung hade hennes papperhus brunnit ner till botten. Det hade tydligen blivit en hemsk rök som nästan lamslog hennes undulat. Olycka på olycka om man säger.... Pappersmorsor är hårda. Gud vet hur mitt liv hade artat sig utan hennes goda insikter.

Hur har du det där i Bäckeryd? Är folket snälla? Har du gjort dig hemmastadd?

Hörs och störs
MVH
Medgar Edvinsson

PS. Var kläderna jag skickade dig bra? DS."

Hej, hej.

Har spenderat kvalitetstid med mig själv i kväll, och det har i vanlig ordning varit helt ljuvligt. Den enda utflykt jag gjort sedan jag kom hem från jobbet var till Systembolaget, eftersom Anton helt plötsligt ringde och frågade om jag ville åka med honom dit. Det blev ett gäng öl och en flaska Captain Morgan att bjuda mina kompisar på i morgon när jag ska ha min lilla födelsedagsfest. Tåpp'n.

Väl hemma tittade jag först på Let's Dance en stund, och kom fram till att Gudrun Schyman har jävulskt läckra spiror. Sedan dansades det tango i programmet, och då tänkte jag på hur morsan brukade dansa tango med mig på vår långa hallmatta i vårt hus på Bärnstensvägen när jag var liten. Hon skriklallade fram en helt galen tangodänga och så dansade vi en mycket stel dans fram och tillbaka och fram och tillbaka tills jag skrek av skratt. På samma hallmatta, fast ett par år senare, brukade jag och mina kompisar leka modevisning till Paint it black med Rolling Stones. Den var så bra att gå snabbt till.

Klockan nio började ju hockeyn, och sedan dess har jag legat i soffan under duntäcket, druckit en folköl, nynnat på VM-låten från 1989 ("Å-käj! Nu tar vi dom, nu tar vi dom!" Ni vet.) och inte rört mig en millimeter (fast nu ljuger jag lite, för jag har faktiskt både hunnit tvätta och diska också). Nu ska jag läsa och gnida mig i sängen i stället för soffan. Det har i sanning varit en ypperlig fredagskväll.

Hej, hej.

På söndag fyller jag tjugotvå bast. Jag har alltid varit barnsligt förtjust i att fylla år, men just nu känns det faktiskt inte alls så värst speciellt alls (hör och häpna, liksom). Har inte hunnit kontakta alla mina brudar än, men jag hoppas i alla fall att några av dem har tid att komma över för mat och öl på lördag. Sedan vill jag gå ut och härja lite. På söndag kommer mamma, Göran, min bror Martin och kanske hans tjej på middag. Inget märkvärdigt alls alltså, och det känns mest bara skönt. Ska förresten passa på att skaffa en ny mailadress till helgen. Kanske old_hag@hotmail.com.

Tror att det blir lugnt i morgon, och det känns på sätt och vis lite tråkigt med tanke på hur mycket roligt som händer i stan. Vill till exempel väldigt gärna dra på Klubb Utkant'n, men skulle inte heller banga på att besöka Scharinska och kolla på Stefan Sundström. Lyssnar väl inte jättemycket på honom numera, men karl'n har skrivit så många fantastiska krönikor och jag tycker verkligen att han är världens skönaste lirare. När jag var femton år och besökte Stockholm med min dåvarande kille fick vi reda på att Sundström hade releasefest för sin krönikesamling Om mjölkens symbolvärde, och den tog vi oss in på. Sundström var själv med och ställde ut stolar till publiken och jag hjälpte till, och sedan spelade han i någon timme. Efter spelningen fick jag en trevlig pratstund, ett exemplar av boken och en fin liten teckning, och både Sundström och Johan Johansson (från KSMB, ni vet) sa att jag hade balla skor. Josefin, femton år, blev hur glad och lycklig som helst.
 

Hej, hej.

Hej, hej.

"What's new and good in life", kanske ni undrar. Det brukade i alla fall min härliga lärare Bjerre fråga oss i Sam Text och Media när det begav sig. Hur som helst så är det inte alls så värst mycket som är new and good i mitt liv just nu, men jag har åtminstone lyckats ro ett projekt i land ikväll. Och håll hårt i hatten nu...

Jag har bakat. Semmelbullar så fula att bara en mor kan älska dem. Men jag sa att jag skulle baka, och sedan gjorde jag det också, och det är faktiskt hur stort och fantastiskt som helst. Jag är ju verkligen inte den husliga typen, liksom. I morgon kommer Anna, Robert, Nick, Fjanton och Sarah och fikar, och det ska bli hur trevligt som helst.

Tänkte pallra mig till gymmet i morgon klockan sex, så det kanske är bäst att släcka ner allt nu. Sedan så håller vi alla tummar och vidriga små tår så att jag inte försover mig.

Hej, hej.

Om någon möjligtvis var på Scharinska i går och undrade varför recensenten lämnade spanska salen efter bara trettio minuter var det för att hon höll på att svimma. Helt sjukt. Mina fötter värkte och det var kokhett och svettigt, och plötsligt kände jag bara hur det började snurra, svartna för ögonen och att jag behövde vatten och någonstans att lägga mig. Bufflade mig genast ut, drack några glas vatten och letade sedan upp en stol så att jag kunde vila huvudet i knät en stund. Folk trodde nog att jag var överförfriskad, men det var jag såklart inte. Hade inte druckit en droppe. Ringde Anna som tyckte att jag skulle åka hem på en gång, men jag stannade ändå kvar ett tag till och stod i dörröppningen och lyssnade på Lushes & Tramps (som för övrigt var svinbra och nästan värda en femma) innan jag slutligen ringde efter en taxi. När jag kom hem satte jag mig på toagolvet och kräktes en stund. Fantastiskt.

I morse vaknade jag av ett mess från Robert där han frågade om jag kunde hämta honom och Nick från flyget, och det kunde jag så klart. Skrev recensionen och knallade sedan hem till Anna och Robert strax efter klockan två, och sedan åkte jag och Anna tillsammans i deras bil ut till flygplatsen för att agera välkomstkommité. I övrigt i dag har jag mest bara städat och tvättat och sådant där som får en att vilja ta sitt liv för att det är så tråkigt. Och nu känner jag mig alldeles hängig och trött igen. Suck och stön.

Hej, hej.

Så var man hemma i den ljuvliga lägenheten på Haga igen då. Morsan följde mig till bussen, och vid hållplatsen satt de tre skräniga fjortiskillar och rökte och drack vin direkt ur en flaska som de liksom slagit bort botten på. Fräscht om de skulle skära sig runt hela käften, tänkte jag. Sedan tänkte jag på hur skönt de är att vara vuxen och allt fint som kommer med det. Till exempel att man har pengar, är trygg i sig själv och inte behöver sitta ute och smygsupa äckligt vin ur en flaska och samtidigt riskera att skära loss halva ansiktet.

Drog precis igång lite musik, och nu tänker jag kasta mig i duschen och fräscha upp mig lite. Klockan tio har jag som plan att vara på plats på Scharinska så att jag inte missar Lushes and Tramps som jag ska recensera (gissar på att det kommer att komma mycket folk). En mycket glad nyhet var att Sarah hörde av sig och frågade om jag ville ha sällskap i kväll, vilket jag såklart ville, så nu ska hon minsann komma dit så att jag har någon att surra och hänga med. Sarah är bäst.

Hej, hej.

Jag hade verkligen världens bästa kväll med morsan i går. Skrattade så att tårarna sprutade och så där, ni vet.

Egentligen gjorde vi inte så värst mycket. Möttes upp utanför häktet där morsan jobbar, tog bussen till Vännäs, gick och handlade mat och knallade sedan hem till morsan och Göran där vi öppnade varsin öl, skålade och började laga mat tillsammans. Efter maten blev det På Spåret och morsan låg och snarkade en stund efter ett glas vin (klassiskt).

När På Spåret var slut var morsan vaken igen, och vi satte oss tillsammans framför datorn och lyssnade igenom en timmes inspelning från någon musikshow med hennes skolklass från 1968. Hon ska på någon slags återträff snart, eftersom det var tvåhundrafemtio år sedan hon gick ut mellanstadiet på Furuviksskolan, och hennes gamla skolfröken har skickat ut den gamla rullbandsinspelningen, fast på CD, till alla som gick i klassen. Det var väl visserligen roligt att lyssna på, men allra mest intressant var det att titta på omslaget som föreställde hela klassen och lyssna på morsan när hon berättade om vilka som var utanför, ångesten och rädslan hon kunde känna om hon var borta en dag från skolan och kom tillbaka och trodde att hon själv skulle vara en av dem som inte hade någon att vara med (precis samma ångest som jag själv kände när jag gick i grundskolan), vilka som hade det lite sämre ställt och historier om femöreskolor och missade skolskjutsar och sådant. Det är fantastiskt hur mycket hon minns från sin barndom och ungdom, och jag tror att det är därför hon och jag har en sådan bra och nära relation. Hon har liksom aldrig glömt bort hur det var att vara ung, och har därför aldrig under hela min uppväxt bagtelliserat mina problem oavsett vad de har handlat om.

Jag minns själv väldigt mycket från när jag var riktigt liten. Alltså, ibland så mycket att det känns som att folk inte tror på mig när jag säger det. Däremot minns jag inte alls särskilt mycket från tidiga tonåren, men det är nog för att jag förträngt det. Men skit i det. Det jag skulle komma till var att jag bland annat kommer ihåg alla knäppa sånger som min mamma hittade på när jag var liten. Bland annat brukade hon sjunga en egen version av Edelweiss som gick såhär: "Edelweiss, Edelweiss - ät nu upp ditt kobajs". Och en annan låt, som hon hittade på en gång när vi gick hem från dagis och såg en torkad hundbajskorv. Melodin var samma som ledmotivet till Barbapapa och texten var följande: "Här är familjen Bajskorvspappa, kom och hälsa på hos Bajskorvspappa. Trollar upp sig på sekunden, från brun till vit - det luktar skit."

Inte konstigt att man blev som man blev, tänker jag. Mammas kommentar efter att jag sjungit låtarna var (förutom att gapskratta): "Vad kreativ jag var!"

Jag älskar henne så.

Bästa shoppingen finns i Vännäs. Det är sant! Har letat efter en röd basker hur länge som helst, och när jag såg att min vän Disa köpt en så var jag nära att beställa en lika ljuvlig från samma affär i Stockholm. Nu hittade jag en i Vännäs som kostade mig etthundranitton spänn och känner mig genuint lycklig i själen. Andra bra grejer med att shoppa i Vännäs är att butikspersonalen är så sjukt trevlig och hjälpsam här. Jag älskar't.

Nu ska vi fika och svulla Görans hemmagjorda biskvier. Om några timmar åker jag tillbaka till Umeå.

P.S. Fler länkar till fantastiska människor hittar ni ju under "Josefin läser". Som exempelvis till min vän Bettys blogg. D.S.

Hej, hej.

Hej, hej.

Satt och längtade efter morsan i dag på jobbet och bestämde mig för att ringa och fråga om hon ville hänga lite med mig i helgen. Det ville hon, så i morgon när vi båda slutat jobbet brassar vi med bussen till Vännäs. Tyvärr kan jag bara stanna en natt eftersom jag ska recensera Lushes & Tramps på Scharinska på lördag (vilket i och för sig ska bli roligt), men vi hinner i alla fall spendera lite kvalitetstid ihop. Äta god mammamat och kanske titta på något avsnitt Mad Men tillsammans (om jag lyckas övertala morsan, tror ju verkligen att hon skulle tycka om det) med en kall öl i ena näven och korsstygnsbroderiet i den andra.

Nu blir det nog en liten tantlur innan Antikrundan börjar klockan åtta. Det är jag värd.

Bästa hälsningar,

Tant Josefin
(som blir tjugotvå år inom en väldigt snar framtid)

Jag och min kollega Tolou är nygaddade. Rock 'n' roll!

Hej, hej.

Skrev just ut min biljett till Cock Sparrer-konserten på Fryshuset i april och det känns så ljuvligt, underbart och fantastiskt att jag slår nakenkullerbyttor av lycka. Hade hjulat också om jag hade kunnat.  Detta band har jag velat se sedan jag var tretton-fjorton bast och hörde dem första gången, och de har stått med på min lista över band jag måste se innan jag dör. Så nu må ni tro att Josefjant är en lycklig donna.

Hej, hej.

Hej, hej.

I två veckors tid har Johanna tjatat på mig att jag ska lägga upp bilderna från farsans sextioårsfest. Så okej, jag gör väl det då.

Det var ju förrsten världens bästa fest. Bordsplaceringen var grym, majoriteten av alla de hundrafemtio gästerna var ljuvliga, bandet lirade inte deppblues (vilket jag var inställd på) utan rätt mycket rock 'n roll' också och medelhavsbuffén var hur god som helst. Min farbror höll ett fantastiskt och roligt tal om hur han och farsan hade längdpissningstävlingar och sådant hemma i Morjärv förr i tiden och pratade även om det faktum att han först inte hade känt igen mig eftersom jag, senast vi sågs, hade haft "ansiktet fullt med skrot och hår åt alla håll" men att förmodligen skulle bli bortgift under kvällen (Ve och fasa! Bloggarens anm.). Disa och Johanna var ypperliga dejter och pappaskatten var så fin och glad och härlig. Vi dansade allihop (till och med pappa och min äldsta bror Johan) och firade som om det inte fanns någon morgondag.

Men nu till de suddiga mobilbilderna som Johanna har längtat så mycket efter att det verkar ha värkt ordentligt i hjärteroten:
 

En skolsköterska och en studievägledare - två mycket festliga sådana som satt vid samma bord som mig och mina dejter.

Lisa, min pappas fru Annas brorsdotter (eller hur? Brorsdotter, va?). Och Johanna.

Fin-Disa, min högt älskade barndomsvän.

Johanna (som faktiskt är helt sjukt snygg på den här bilden) och den svenska fanan.

Hej, hej.

Jag skrev i går en lite märklig krönika till dagens pappersblaska, men så kan det ju bli ibland. Hur som helst så hade tydligen den här krönikan diskuterats i matsalen här på jobbet i dag, och en av annonsförsäljarna hade frågat en av mina kollegor: "Har Josefin haft en Hulk i sängen i helgen?"

Men det var ju inte riktigt det jag hade skrivit. Men nästan.

Hej, hej.

Kollade ni Melodifestival-uppslaget i gårdagens pappersblaska? I så fall vet ni att jag tippade helt åt helvete. Men skit i det, jag ägnade då inte en minut av gårdagen åt att deppa. I stället drog jag till Lottas med Anton och Rob och käkade god mat, och sedan kom Bibi hem till mig och tittade på schlagerspektaklet innan hon skulle vidare på någon slags fest med Ung Vänster. Själv knallade jag hem till Rob för att hänga med honom och en massa andra rövare. Anton och Nick, till exempel.

Under en liten pisspaus hos Rob ringde helt plötsligt morsan och berättade att hon befann sig på sjukhuset. Under eftermiddagen hade hon haft ovanligt låg puls, känt sig yr och som att det var något fel på pacemakern, så till slut hade hon och Göran valt att åka in till sjukhuset och hon blev inlagd över natten. I vanlig ordning blev jag jätteledsen och orolig, trots att morsan själv, som vanligt, var hur nöjd och glad som helst, och jag tror att Anton och Nick tyckte att jag var lite fånig som satt och var nära att börja böla. Men det är fan svårt att förklara det där. Varför jag blir så ledsen trots att jag inte behöver bli det, alltså. Vet liksom bara inte vad jag skulle ta mig till om inte mamma fanns. Mitt stora stöd i livet och min bästa vän. Hon hör inte hemma på sjukhus och så är det bara. Nu är hon i alla fall hemma i Vännäs igen, och förhoppningsvis slipper hon besöka det där stället igen.

Efter att ha snörvlat en stund och blivit tröstad av blev jag i alla fall glad igen, och vi drog till O'learys och stökade. Det var roligt, trots att jag var... ja, lätt ballongsserusad.

Lite bilder från kvällen:

På Lottas. Robert käkade både en schnitzel stor som mosad ekorre och till det lite sniglar som badade i vitlök. Jag och Anton var båda väldigt skeptiska och vägrade smaka.

Jag och Fjanton käkade ugnsbakad renrostbiff. Tack renen, du var väldigt god.

Världens bästa Pantsypants.

Världens bästa Robbelibob.

Kuno och Mimmi på O'learys. Jag och Mimmi har varit ihop med samma kille . Helge heter han. Dock inte samtidigt, och det var många år sedan nu.

Kajje kom och var snygg och poserade lite mystiskt.

Kajje och Robbelibob.

Nick - en synnerligen stökig herre (hans ord).

Hej, hej.

Ligger äntligen hemma i sängen på Haga och trivs. Det gick bra att köra tillbaka till Umeå (jag och Anna överlevde i alla fall), men snöröken, snöyran och mörkret tvingade mig att hålla typ sextio kilometer i timmen hela vägen. Eller, tvingade och tvingade. Ingen tvingade mig. Jag råkar bara tycka att jag är för ung och härlig för att dö. Jag och Anna skrattade i alla fall gott hela vägen. Mest åt snigelfarten, men även åt hur jag lyckades slå igång vindrutetorkaren men sedan inte klarade av att stänga av den igen. Den vevade liksom bara på som värsta schlagerarmen i två timmar.  Man kan säga att jag inte är van vid nya och flashiga bilar.

Det har i alla fall varit en fantastisk dag i Örnsköldsvik, och höjdpunkten var ett hysteriskt roligt och underbart uppträdande av Dolph Lundgren. Han är fan kung den mannen. Dessutom har karl'n självdistans, och det hade jag väl aldrig kunnat tro.

Lägger upp lite bilder och sådant i morgon, för nu måste jag verkligen sova. Har ju faktiskt varit i gång sedan kvart i sju i morse.

Hej, hej.

Ledsen för extremt dålig uppdatering. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Batteriet till Lill-Gin (min fina minidator) dör så fort jag drar ut sladden, så därför har jag inte kunnat uppdatera direkt från arenan. Har i alla fall mängder av halvrisiga bilder som ni kan få ta del av senare. Förstår om ni knappt kan sitta stilla av all förväntan!

Och yes, här kommer därför några av de bilder jag hunnit slänga in i datorn. Jag ger er...

Festivalens märkligaste outfit:

En schlagerröv (eller den märkliga utstyrseln bakifrån):

En dansant Linda Pritchard iförd en gräslig klänning:

En dansant Linda Pritchard, fast denna gång i en snygg klänning som gömmer sig under den fula:

I skrivande stund skickar Anna in allt vi skrivit till morgondagens tidning, medan jag bara är hungrig som en varg och börjar längta efter dagens fjärde varmkorv. Det är det, lite pizza, småkakor, läsk och kaffe som erbjuds här i pressrummet, om ni undrar.

Hej, hej.

Vi har nu förflyttat oss ner till scenen och jag har hunnit spotta en hel del kändisar (Tobbe Ek från Aftonbladet sitter exempelvis på stolen bredvid mig). Ola har hunnit köra sin låt fyra gånger, och nu är vi mitt i Jenny Silvers rep. Hon har förresten på sig en gräslig handske i silver för sjuttofemtusen spänn som hon skulle kunna göra mycket snuskigt med. Ni kommer förstå i morgon.

Anna styr upp.

Jag har förstått att mina vänner inte tycker om att bli uthängda i min blogg, men här kommer i alla fall två bilder till en av mina käraste vänner som hon kanske... ja,  kan rasta snigeln till. Du vet vem du är!

"We want you for the bad boy schlager army!"

Nu är vi på plats i pressrummet i Fjällräven center i Örnsköldsvik. Anna äter korv med bröd och i bakgrunden repar Charlotte Perelli för för allt vad hon är värd. Nu ska vi på presskonferens och sedan hoppas jag hinna trycka i mig lite käk så att jag inte blir så vrång och svårhanterlig.

Resan gick förresten bra och jag körde (nästan) som en gudinna.

Hej, hej.

Nu sticker vi på Mälådifästival'n i Örnsköldsvik. Jag ska inte göra så mycket mer än att blogga, så jag hoppas att ni hänger med under dagen då det vankas rep, kändisletande och säkerligen något annat roligt också.

Visst är jag väl ändå drottningen av spexiga bylines, förresten?

Hej, hej.

Hej, hej.

Det här med Gustav har verkligen berört mig och jag har spenderat ofantligt många timmar åt att tänka på honom och hans familj och hur fruktansvärt orättvist och överjävligt livet kan vara. Därför känns det lite konstigt att jag nu tänker försöka återgå till min vanliga hurtiga ton (eller, vad har jag för ton i den här bloggen egentligen? Lite cynisk kanske? Eller dryg? Jag vet inte.) igen. Innan jag gör det vill jag i alla fall göra klart för alla att det fortfarande går utmärkt att skänka pengar. Det går till en sjukt bra grej, så ba gör't. Här.

Och nu vet jag inte alls vad jag ska skriva.

Men okej. Dagen har varit väldigt bra. Mest på grund av en kvinna som ringde och tackade mig och var helt lyrisk, när det enda jag egentligen gjort var att lyssna på henne när jag satt i växeln i måndags och sedan springa upp på redaktionen och göra henne en liten tjänst. Det handlade förresten om applåden som var inlagd på sidan sju i tidningen i dag, men hela historien orkar jag inte dra. Man blir i alla fall så himla glad när någon tar sig tid och ringer för att säga tack och inte bara skriker och gormar, och hon gjorde verkligen min dag.

En annan bra grej med denna dag är att jag kom hem från jobbet och upptäckte att det jag beställde från CDON i söndags låg i brevlådan. Mad Men säsong ett och två, Ebba och Didrik och Drömprinsen - filmen om Em. Vågen och raketen. Den sistnämnda filmen brukade förresten jag, Bibi och Hedvig titta på ungefär varje dag efter skolan i slutet av nittiotalet samtidigt som vi åt chokladbollssmet med stora skedar direkt ur bunken. Vi var bästisar vi. Nu ska jag titta på Drömprinsen igen och bli lite nostalgisk, och sedan ska jag sova så att jag orkar bli fotad med en rosa fjäderboa runt halsen i morgon bitti.

Hej, hej.

Hej, hej.

Det har varit dödens eftermiddag här i växeln, och det är nästan så att jag har önskat att något psykfall ska ringa och härja lite. Som kvinnan som ringde för ett par år sedan och skrek åt mig att hon skulle spränga VK-huset i luften och att det var mitt fel att hon inte hade råd att köpa mjölk, till exempel.

Klockan halv sex är det dags för redaktionsmöte med VK ung som vanligt. Hoppas att någon vänlig själ som ska åt samma håll efteråt har lust att skjutsa mig, för jag ser verkligen inte fram emot att knalla, och måste dessutom hinna handla innan affären stänger. Sedan längtar jag faktiskt hem till min (relativt) städade lägenhet och till min symaskin också.

Hej, hej.