Behövde inte jobba på Umeå Open i kväll, eftersom så många av nöjesredaktionens andra frilansare ändå skulle bevaka festivalen. Dessutom verkade Anna tycka att behövde vila, eftersom jag blev så sjukt risig igen under natten mot lördagen efter att först ha jobbat på Privatmarknad och sedan spenderat ett antal timmar på Folkets Hus. Rätt skönt, faktiskt, för när jag och Anna började plocka ihop våra datorer och prylar i pressrummet vid kvart i två eller något sådant så kunde jag knappt andas genom näsan och hade fruktansvärt ont i halsen. Hade det i alla fall väldigt fint bland alla popsnören. Invasionen var ljuvliga, Khoma mycket bra, Raised Fist fantastiska och stämningen allmänt trevlig.

I dag har jag bara vilat. Sov bort precis hela dagen, förutom korta stunder då jag låg och babblade med kompisar i telefon och sprutade Herr Nezeril rakt upp i hjärnan, och klev inte upp ur sängen förrän strax efter klockan sex. Sedan tryckte jag in lite kläder i garderoben och skyndade mig att stänga dörren så att allt inte skulle ramla ut igen, knallade till OK/Q8 och köpte chips och kröp ner i soffan och glodde på Postkodmiljonären och Körslaget samtidigt som jag surfade. Tänkte samtidigt på hur bra det hade varit om jag ägnat lika mycket tid åt att rensa mina garderober och dammsuga min lägenhet som jag ägnar åt att läsa förundersökningsprotokoll och gegga runt på Flashback. För det är faktiskt vad jag gjort den här kvällen och natten. Ett sjukt litet intresse jag har, kan man säga.

Nu måste jag sova, för i morgon ska jag och Becker på äventyr. Tack och god natt.

Mådde rätt bra och skrattade mycket på redaktionsmötet i går, men så fort jag kom hem hade jag dödsont i halsen och huvudet och kände jag att jag var tvungen att lägga mig. När jag kollade hade jag feber. Visserligen inte särskilt hög sådan, men ändå tillräckligt för att det skulle kännas som att hela huvudet var fullt med vadd. Och absolut tillräckligt för att jag inte skulle somnna förrän vid halv tre på natten eller något sådant.

Var ändå inställd på att gå till jobbet i dag, och hade ställt klockan på tjugo över sex. När jag vaknade mådde jag skit, och tänkte därför somna om och sova i en stund till och sedan maila mina kollegor och meddela att jag inte skulle orka gå till jobbet i dag. Man kan säga att jag misslyckades, för klockan halv nio väcktes jag i stället av min chef som ringde och sa att det var dags att vakna. Raspade ur mig att jag nog var för sjuk för att jobba (det är så jag låter just nu kan man säga. Raspig.), och sedan skämdes jag så mycket att jag inte kunde somna om.

Just nu har jag ingen feber, så jag funderar på att koka lite te, skriva mötesprotokollet och sedan börja titta på säsong två av Mad Men. Det är i sanning en ljuvlig och fantastiskt underhållande teveserie.

Det blev inget filmtittande med Kristoffer och Emil i kväll. I stället valde jag att lägga all energi åt att städa, diska, köra tre maskiner tvätt och laga mat (pären, torsk, persilja, purjolök, massa kryddor och matlagningsgrädde i en härlig röra i ugnen) och samtidigt frossa i mina gamla skivor som jag inte haft möjlighet att lyssna på sedan jag flyttade till den här härliga lägenheten. När jag var klar med allt fixande, donande och lyssnande tog jag duntäcket till soffan och kröp ner framför Mad Men. Har ju haft säsong ett och två rätt länge nu, men har liksom inte haft lust och ork att börja titta igenom dem, men i kväll började jag alltså på säsong ett, och precis som alla har sagt så är det helt fantastiskt. Fastnade på en gång och har nu kollat på sex avsnitt och längtar redan tills jag kan fortsätta mitt maraton.

I går var det ju lördag, och det blev förresten en väldigt lugn och fin sådan. Jag och Ylva gick i affärer och lunchade på stan. På Wayne's träffade vi Camilla och Jimmy, och helt plötsligt blev det bestämt att kvällen skulle spenderas hemma hos dem och att Camilla skulle fota mig. Bilderna blev tyvärr inte så bra, kanske mest för att allt bestämdes i sista sekunden så att vi inte hann fixa fram rekvisita och för att jag blir sjukt obekväm om folk kollar på när jag ska fotograferas, men det var väldigt trevligt i alla fall.

Här är två mobilbilder från i går. Den första, mycket sexiga, bilden föreställer mig osminkad. Nästan osminkad, i alla fall. Ett ögonbryn hade Camilla minsann hunnit fylla i, och hon tyckte att jag såg ut som en rysk hjälplärare då. Det var jag så klart tvungen att fota:

Den andra bilden föreställer mig som hårdspacklad sjömanstransvestit med dumstrut och lösögonfransar. Sjömansklänningens dragkedja visade sig dock vara sönder helt plötsligt, och matroshatten såg jag ut som en idiot i, så vi skippade den spexiga looken helt. I stället blev det någon slags femtiotalssekreterarutstyrsel som vi körde på. Resultatet får ni nog dock inte se, eftersom Camilla inte blev nöjd med bilderna.

Skepp o'hoy och så vidare...

Alltså den här dagen! Åh! Benen har varit fulla med spring och jag har slagit påklädda nakenkullerbyttor av lycka hela dagen. Det gick bra på jobbet trots att vi, precis som igår, bara var tre personer på telefonen, hälsoprofilsundersökningen gick strålande förutom att det var lite vajsing med gammhjärtat och Lovisa har tydligen också träningskort på Simhallen, så äntligen har jag någon att gå på vattengympa och gymma tillsammans med. Dessutom anser vi båda att det vore märkligt att se varandra nakna och tänker därför inte tvinga oss själva att duscha bredvid varandra efteråt. Och ja, det där låter ju kanske löjligt, men både hon och jag har nog tyckt att det varit ett problem att träna tillsammans med vissa av den anledningen. Alltså, att man förväntas klä av sig inför varandra och vara helt bekväm med det. Men allvarligt, även om jag sett miljarders miljoners hyskor och brön i mitt liv så skulle det ändå kännas lite skumt att stå naken och tvålhal bredvid en kär vän som man bara känt i några år. Annat är det kanske med dem man sett nakna sedan urminnes tider. Typ de av mina vänner som jag känt sedan dagis och sedan gått i samma klass som ända tills studenten.

Kom ganska nyss hem från Sarah som jag och Lovisa hälsat på i kväll. Det blev fika, skvaller, rotande i Sarahs garderob och lek med hunden Fido (det är sant, den heter verkligen så). Fantastiskt trevligt var det, och Sarahs hem är hur fint som helst. Det blev sista bussen mot Vasaplan för mig och Lovisa, och sedan knallade jag den sista biten hem till Haga i stället för att ta en taxi som jag brukar. Blev såklart livrädd så fort jag kom ut ur tunneln, och började ångra att jag lyssnade på P3 Dokumentär om Hagamannen för bara några kvällar sedan. Gick i alla fall med musik i öronen då det helt plötsligt dök upp en svartklädd man i ögonvrån, och jag trodde att jag skulle falla ihop, kissa på mig och sedan avlida av skräck. Stackaren verkar dock ha förstått att jag blev rädd, för han tog världens omväg runt mig och skyndade sedan förbi. Ringde ändå morsan som fick vara telefonsällskap under resten av den lilla promenaden, och nu ligger jag i sängen och känner mig helt glad, lugn och trygg.

Hur dagen varit? Åhåhå, bra, tackar som frågar. Den ordinarie växelhäxan är ledig i två dagar, och eftersom det är min växelvecka har jag suttit där hela tiden. Pratat engelska med typ femtio artiga och trevliga invandrare som kommit till VK för att söka sommarjobb som tidningsbud, bland annat. Det var tydligen någon träff på Arbetsförmedlingen om det i dag som Svensk Morgondistribution höll i, men fel information hade gått ut så alla hade de knallat till VK-huset i stället, och där blev det av någon anledning min uppgift att förklara att de hamnat på fel ställe. "Ajm så sårry, jo häv to gå to arbetsförmedlingen ver döh miting iss, jo häv bin givven döh rång infårmäjskön. Di ädress is Nygatan 25, aj kän vrajt itt daoun får jo if jo lajk. Ajm tärribli sårry. Godd lack."

Typ så.

Jag var inte hemma från jobbet förrän strax innan klockan åtta, eftersom vi hade ett rätt långt redaktionsmöte med VK Ung i dag som till stor del gick ut på att Karin Bernspång utbildade alla i lite intervjuteknik och sådana grejer. Det var skitbra faktiskt. Väldigt lärorikt. Sedan jag kom hem har jag ätit världens saltaste omelett och haft lite ångest framför Familjen Annorlunda. I morgon bitti ska jag träna. Nu ska jag sova. God natt.

Är nu på plats i sängen under täcket, men ni må tro att jag var frestad att stanna uppe när jag helt plötsligt såg träd som brann, träd som föll och ett gäng stora skäggiga karlar med yxor i nävarna flimra förbi på televisionsapparaten och förstod att programmet, på riktigt, hette Ax men. Så jävla mäktigt.

Kom hem från Anna och Robert för någon timme sedan. Vi har tittat på Sherlock Holmes och ätit godis och kladdkaks-Ballerina, och det har varit alldeles fantastiskt trevligt. Har som varit less i dag, men det är då i sanning tur att jag inte brukar sura och deppa längre stunder utan snabbt återgår till mitt vanliga glada jag. Förresten är det där med att verka less egentligen mest en slags jargong, men i veckan måste jag nog ändå säga att jag varit rätt utled på riktigt. Livet har liksom känts lite... ja, segt, typ.

Har förresten haft en ruskigt märklig låt på hjärnan den senaste veckan, och den snurrar fortfarande i mitt huvud. Allt började förra lördagen med att Lovisas playlist innehöll låten Jesse's girl av Rick Springfield. På listan fanns även en annan låt med, som jag konstigt nog aldrig hört förut och fortfarande inte vet hur den går, men som i alla fall hette Stacy's mom. Den fantastiska låten jag har på hjärnan är en slags blandning av dessa låtar. Fast den består bara av en rad. Och den låter egentligen bara som Jesse's girl:

"I wanna bang Jesse's giiiiirl... and Stacy's mom!"

Intressant, va? Okej. God natt.

Glider för tillfället runt i min lägenhet och lyssnar på en amerikansk radiostation som bara spelar rockabilly. Städar lite och så samtidigt. Försöker att inte avlida av tristess. Önskar att jag vore på Popfrågan på Pipes alternativt satt nedsjunken i en ljuvlig biofåtölj i stället.

Var på den där gyminstruktionen tidigare i dag, och det var ungefär som att betala tvåhundra spänn för att få lyssna på en kvinna som, i lite mer än en timme, tjatade om att jag har dålig hållning och gamnacke. Fast nu skojade jag allt. Lite. Instruktören på Medley var faktiskt hur skön och trevlig som helst, och det är ju inte hennes fel att jag ser ut som Quasimodo. Tror att det där kommer bli hur bra som helst i alla fall, och det var helt klart värt pengarna att få lära sig ordentligt hur man ska göra. Om en månad ska jag hugga tag i henne och visa hur stolt och icke-gamig jag minsann kan se ut.

Anton ringde mig tre minuter i fem och frågade om jag ville följa med på stormarknadshäng (det var länge sedan vi ägnade oss åt den typen av aktivitet nu), och det ville jag. Vi var dock hemma redan innan sex, för Anton skulle inte handla så mycket och verkade inte känna för att visa mig en massa märkliga livsmedel som han brukar, och själv blev jag så stressad och kom inte på så mycket som jag behövde handla hem. Det var dock trevligt i alla fall. Sedan jag kom hem till Haga igen har det inte hänt så värst mycket. Jag har tvättat, ätit paprika och tittat på Dr Snuggles på VHS, typ.

Nu har förresten Franck och Camille både idkat samlag och fått varandra. Boken är slut och jag är mer än nöjd. Fast jag visste i och för sig redan att det skulle sluta lyckligt. Såg ju filmen med morsan i höstas. Vet inte riktigt vad jag ska läsa nu, men det ordnar sig väl. Har ni några tips, månne?

Skrev en statusuppdatering på Facebook i dag innan mötet om att jag var hungrig och tänkte äta upp ungredaktionen så fort de pallrat sina ljuvliga kroppar till Västerslätt. Behövde dock inte äta någon, för mötet gick snabbt och jag hann hem innan hungern blev för svår.

Just nu ligger jag i sängen och tänkte försöka sova. Träningsväskan är packad och alarmet är ställt på tjugo över fem. Ack och ve, skjut mig och så vidare.

Så här såg jag förresten ut klockan halv två natten mot söndag. När jag var vaken men låtsades sova och tog kort på det, ni vet. Sköna bilder på en mycket mystisk människa! Ett måste i samlingen!

Har gått omkring och varit småförbannad sedan i fredags (och inte på grund av några datorer), och medan jag varit på mitt allra sämsta humör har min lägenhet förfallit och jag har inte orkat göra någonting alls. Bestämde mig i dag för att det var dags att bli mitt äckligt sprudlande glada jag igen, fick tillåtelse att flexa ut klockan två av mina rara arbetskamrater och påbörjade genast operation uppryckning. Knallade först in till stan och snyggade till luggen, drack kaffe och skvallrade med fina Sarah, och sedan gick jag till Microshop för att kolla på datorer. Hittade tyvärr ingen som kändes vidare intressant (eller kanske, måste fundera lite), så i stället vandrade jag vidare och provade kläder, bunkrade strumpbyxor och kikade på pennkjolsmönster och gardintyger, eftersom det börjar bli dags för den lilla syjuntan som jag och Sarah surrat så länge om. Sedan blev jag extremt kissnödig och gick hem med ihopknipta ben och städade, tvättade, diskade och fick andnöd av tristess. Men fint blev det, och lycklig och harmonisk är jag.

Visst kommer ni väl på Sarahs klubb i helgen, förresten? Lucky 13 firar ju två år för bövelen!

I dag var det inne en kund för att sätta in en Dig ska vi fira-annons över disk, och medan hon lämnade in text och bild och halade fram en hundralapp ur plånboken lallade hennes söta små barn omkring på golvet. När allt var klart och betal't så sa hon till sina barn:
- Kom nu, nu ska vi hem och äta lunch och sova en stund.

Och jag har aldrig varit så avundsjuk i hela mitt liv.

Den här dagen har inte alls varit särskilt bra. Jag har frysit (eftersom jag inte får använda min värmefläkt längre för fastighetsskötaren/vaktmästaren eftersom den asså typ liksom råkade göra så att min dator typ bara dog liksom och två lampor helt plötsligt klickade till och typ slocknade lite asså liksom), haft ont i ryggen och varit trött. Kanske hade jag varit gladare om jag fått gratis lunch lagad till mig och sedan fått unna mig en liten tantlur efteråt. Man kunde få ha en liten bädd under skrivbordet eller så. Ett litet krypin med en madrass, ett duntäcke, två kuddar, hörselkåpor, fyra roppar och ett glas vatten. Eller okej, inga roppar då.

Sov i alla fall i två timmar på soffan när jag kom hem från jobbet och kände mig smutsig och ångrade mig efteråt. Kommer förmodligen ha lite svårt att somna i natt. I tjugo minuter har det låtit som att någon rostar bröd i mitt kök och jag tar för givet att det är någon från "den andra sidan" som kommit för att tala om för mig att allt kommer bli okej och att jag "inte ska bekymra mig om pengarna". Eller så är andejäveln bara sugen på rostat bröd.

Nu ska jag läsa tills jag somnar.

I går var jag på Media Markt för att reda ut ett par grejer angående datorn jag köpte i torsdags. Det slutade med att jag kom hem utan dator, och att de åttatusensjuhundranittio kronorna jag betalade för den kommer att sättas tillbaka på mitt konto inom ett par dagar. Bra där. Då kan jag köpa en ny dator någon helt annanstans där jag slipper en massa strul.

Det är två saker som jag är besviken över.

Det första är att jag gjorde klart för säljaren att det var viktigt för mig att det var två års garanti, eftersom jag haft så mycket problem med min gamla dator. Jag valde därför en Samsung som det var två års garanti på, pratade med säljaren om detta och läste det flera gånger på informationslappen som låg bredvid datorn i butiken. När jag kom hem läste jag på kvittot och där stod det att det bara var ett års garanti. Suck, stånk och stön.

Det andra är att jag tycker att en av säljarna på datoravdelningen ljög för mig. Jag gjorde klart för den första säljaren som jag pratade med att jag ville åka hem från Media Markt med en ny dator (eftersom jag är totalt beroende och dessutom behöver en sådan i mitt arbete), att jag inte kan så mycket om datorer och därför ville ha hjälp och få veta vad som är bra och mindre bra och att jag inte orkar med en massa säljarbullcrap. Han var både trevlig och hjälpsam, och efter ett tag hade jag hittat en dator som jag ville köpa. Då hämtade han en annan säljare, som meddelade mig att den enda som fanns kvar att köpa var visningsexemplaret. Jag frågade om det blev någon skillnad i pris, men det skulle det inte bli, eftersom han garanterade att datorn bara stått med en fryst bakgrundsbild, batteriet inte varit använt och ingen kund hade kunnat leka, eller göra något över huvud taget, med den i butiken. Han måste dock ha sett hur all min datorköparpepp försvann, för till slut gick han med på att sänka priset med tvåhundra kronor. Det var ju i sanning en värdelös rabatt, men jag gillade verkligen datorn, litade på hans ord om att den inte skulle vara använd mer än att någon kund kanske lagt händerna på den för att testa tangentbordet och gick med på det. Han rengjorde den noggrant, packade in den i en kartong, jag betalade kontant, åkte hem och allt var frid och fröjd.

När jag kom hem och började surfa upptäckte jag att folk redan varit inne på Apberget, Blocket och Facebook. Sedan hittade jag femton webcam-bilder, och en film, på kunder i butiken som gjorde grimaser, sin allra bästa snygg-min och gullade med sin käresta. Alltså hade folk visst kunnat använda datorn och alltså hade jag fått helt felaktig information. Helt plötsligt kändes den där rabatten otroligt oskälig, det kändes som att jag inte fått en ärlig chans att få ner priset ytterligare och det kändes som att jag nästan betalat fullt pris för en begagnad vara.

I går när jag åkte till Media Markt och pratade med dem så sa först en trevlig man i kundtjänsten att det där med garantin skulle gå att ordna genom att han kunde skriva en notering på mitt kvitto, men att jag var tvungen att prata med personalen på datoravdelningen om att antingen få en ordentlig rabatt eller att häva köpet helt. När jag sedan pratade med dem sa de att de normalt sett inte ger någon rabatt över huvud taget på visningsexemplar, och att det enda de kunde göra var att ta tillbaka datorn och ge mig pengarna tillbaka.

Jag är väldigt nöjd över att ha fått tillbaka mina pengar, men är mindre nöjd med att jag fick felaktig information från början. Sedan tycker jag faktiskt att det är ruskigt dåligt att Media Markt säljer visningsexemplar till ordinarie pris.