Hej, hej.

Rolig dag med Camilla i går. Först fotograferade hon mig i... rätt lite kläder. Fast jag låg inte och skrevade med halvöppen mun och samlagssugen blick, förstås. Sedan gick vi ut i den myggiga och stickiga naturen och jag gjorde mitt bästa för att se ut som ett ljuvt väsen. Det gick mindre bra. Jag är mer som en vulgär ångvält än ett ljuvt väsen. Dessutom frös jag och kände mig lite fånig inför alla brännbollsspelare och frisbeegolfmänniskor som befann sig i området samtidigt. Men titta vilken duktig kompis jag har ändå!

I dag har jag spenderat kvalitetstid med mig själv. Invigt min bikini och legat och läst VK i solen på baksidan, promenerat in till stan och tittat på gardintyg och köpt hortensior samt avnjutit en halv honungsmelon framför Allsång på Skansen. Det är nå så jävulskt fint att ha semester, ska jag be att få tala om.

Hej, hej.

I dag ska jag leka med Camilla. Just nu sitter jag och bimboblonderar utväxten så att jag ska vara fin tills det är dags att bli fotograferad hela dagen. Jag ska bara lyda hennes minsta vink och försöka se cool ut. Vi får se hur det går.

Blir det bra så får ni se senare. Går det åt helvete kan ni i alla fall titta på några av bilderna från i vintras då hon också fotograferade mig.

Dagens fråga!!!!!1 En läsare vinner en rosa miniatyrångvält som slätar ut celluliter och tre par jeansleggings!!!

Tycker ni att det här ser ut som hamburgerbröd?

Det tycker inte jag, fast det kanske är det som är själva "partajet". Det var i alla fall bara det jag ville. Nu ska jag lyssna på The Maytals och rengöra min ingrodda spis.

Hej, hej.

Min midsommarafton var ljuvlig och jättefin, även om det inte var så värst mycket "fullt ös medvetslös" över kvällen. Jag, Camilla, hennes kille Jimmy och två av deras kompisar (ett par, givetvis. Det hör liksom till att jag ska vara femte hjulet när det är fest) grillade och åt jättegod mat, och sedan toppade vi det med jordgubbar och glass. Sedan gick det andra paret hem, och jag och Jimmy tog varsin tant- respektive gubblur framför filmen som vi dragit igång.

Därefter åkte Jimmy i väg för att jobba, medan jag och Camilla blandade groggar, skrattade i köket och gav oss ut på en promenad till Kärleksudden (som jag och mina kompisar bara kallade för T-bryggan när vi var små) där Osjälvständighetsfestivalen öste på för fullt. Först möttes vi av en halvgubbe som kom fram till oss och hojtade "Hej tjejer, vad händer och fötter?" och sedan lyssnade vi på någon vissångare som typ sjöng "Solstrålarna kittlade hennes ögonlock, hon var blott arton år..tralalalala..någonting om dreads..tralalalaaa". Då bestämde vi oss för att det verkligen fick vara nog och skyndade oss därifrån.

Jag hade köpt mousserande jordgubbsvin, efter ett
tips från en arbetskamrat. Fina grejer, det där!

Jag sög i mig det som en svamp.
Festliga färger jag har på benet, förresten.

Bilder från Camillas blogg.

Hej, hej.

Nu har jag semester! Den startade klockan fyra i eftermiddags genom att jag knallade in till stan (det gick inte att cykla, för min klänning fladdrade så mycket i vinden att jag höll på att ofrivilligt visa hyskan för alla förbipasserande) och köpte mousserande jordgubbsvin, ett gäng bärs, ett par byxor, ett par skor och två kassar mat. Kan ni förstå att jag har råd att köpa mat igen? Det är knappt jag förstår det själv, men det är minsann helt otroligt att äta riktig lagad mat när man levt på vatten och sårskorpor i fyra dagar. Nu kan jag dessutom äta rätt gott, eftersom jag slagit personligt lönerekord. Det är inte någon som har lust att dra till Dubai, eller så?

Än så länge har jag inga planer för min semester, mer än att jag ska utgöra den skrivande delen i Nöjespatrullen ett par helger och att jag även ska ut på ett lite längre sommaräventyr för redaktionens räkning. Vad det blir för äventyr får ni reda på inom en snar framtid.

I övrigt har jag mest tänkt sitta och slå rot på någon uteservering, låna böcker och ligga på gräsmattan och läsa i flera timmar, gå på bio, kanske dra någon sväng till Stockholm och umgås med Bibi och Johanna och köpa klänningar på Daisy Dapper, ägna mig åt bisarra och vulgära korsstygnsbroderier och spela kubb och gräddas som en vetedeg i Hagaparken. Det kommer bli helt fantastiskt.

Cheerios!

Ny, fin skylt i mitt ljuvliga kök. Fem pund kostade den. Det pågår förresten någon slags storstädning här, så att det ska vara fint när jag går på tre veckors semester till...
i morgon eftermiddag! Hurra!

Hej, hej.

Hade ett roligt samtal i morse. En kvinna med världens näpnaste och vänaste stämma ringde och bad försiktigt om en prenumeration på Västebottens-Kuriren. Hon lät lika skör och bräcklig som en... ja, någonting skört. När jag frågade hur många månader hon ville ha skulle hon lägga ifrån sig luren en stund och fråga sin man.
Jag hörde följande:

Bräcklig tant: - Hur många månader vill vi ha, *vanligt gubbnamn*?
Gubbe med vanligt gubbnamn: - Tolv.
Bräcklig tant: - VAD SÄGER DU?! TVÅ?! ÄR DU DUM I HELA JÄVLA HUVUDET?!

Fantastiskt!

Hej, hej.

It's alive!

London har behandlat mig fantastiskt bra och jag har blivit helt förälskad i staden. Det är dock väldigt märkligt hur livet bara knallar på som vanligt där hemma medan man själv inte bryr sig om så mycket mer än att shoppa, glassa i solen, kära ner sig i Camden, umgås med underbara människor, äta god mat och göra små ölstopp här och där.

Fick en konstig känsla i magen på måndagskvällen och bestämde mig för att snabbt kolla Facebook från datorerna på vårt hostel och se om det hänt något där hemma, och möttes av det sorgligaste och mest överjävliga besked man kan tänka sig. Kan inte skriva om det än, och vet inte om jag någonsin kommer göra det. Förstår det nog inte riktigt heller än. Det är alldeles för orättvist och ofattbart för det. Tänker i alla fall på er varje sekund.

I går var jag i alla fall i Göteborg och såg The Specials, Flogging Molly och Dropkick Murphys på West Coast Riot. Helt underbart! Var helt lycklig. I förmiddags tog jag tåget till Stockholm och nu sitter jag hemma hos pappsen och förbereder morgondagens kronprinsessbröllopsskrivande och funderar lite på att gå och lägga mig så jag orkar upp. Innan dess måste jag kolla jobbmailen för första gången på ett tag. Gruvar mig lite och håller tummarna för att mitt autosvar fungerat som det ska.

Skriver mer och publicerar fler bilder i morgon eller något. Puss och kram.

Hej, hej.

Det här blir troligtvis det sista jag skriver på ett par dagar, eftersom det bär av till London i morgon bitti och mitt mobilbloggande inte har fungerat de senaste två månaderna (inte ens webbutvecklare Chris kunde fixa det, och då är det fan allvarligt).

Dagen har varit bra, trots att jag var övertygad om att jag skulle dö under hela resan. Det blåste liksom crazy (Palle) kuling utomhus, så start och landning var lite lätt dödsångestframkallande. När jag kom fram och hade tagit flygbussen in till stan mötte Bella upp mig, och sedan gick vi och käkade innan vi drog hem till henne. Väl i lägenheten som hon lånar för tillfället drack vi varsin bärs och knallade sedan vidare till en fest hos världens skönaste kompisgäng som hon lärt känna under sin korta tid här. Det var fantastiskt trevligt, men jag var ändå vuxen nog att inse att det inte var en bra idé att gå ut på krogen, så jag vinkade av de andra på spårvagnen och hoppade av och knallade hem i stället.

Nu ska jag bara duscha, packa den lilla, lilla, lilla väskan jag ska ha med mig och sedan sova. Åtminstone fram till klockan två, för då måste jag ringa tösabiten nedan och se till så att hon lever.

Bye you guys!

Hej, hej.

Igen.

Nu när jag lade upp en låt med Kalin Twins måste jag lägga ut en till också. Seriöst, lyssna på texten i låten nedan. Fy fan vad man inte skulle bli peppad på att hänga med en kille som hade så där psyko värderingar och åsikter, och som dessutom sjöng klämkäckt om dem.

Hej, hej.

Vid åttatiden i kväll hade jag nästan inte packat någonting då det helt plötsligt ramlade in ett mess från Sarah, som föreslog att vi skulle dricka rosé på min balkong. Hade redan börjat svara henne att jag hade för mycket att göra och att jag ju åker i morgon förmiddag, när jag plötsligt kom på att jag bara är tjugotvå år gammal, att vi inte får så värst många fina sommarkvällar per år och att man kan packa resväskor när man är död, och istället ringde upp henne och föreslog att vi skulle ses inne i stan (eftersom min lägenhet ser ut som att ett tredje världskrig brutit ut i den och det ändå inte är kvällssol på min balkong). Så blev det också, och kvart i nio möttes vi utanför Sax där hon jobbar och gick sedan och drack två glas rosévin var på TC och skvallrade lite. Nu är jag märkligt nog lite lullig. Festar i och för sig varken ofta eller hårt numera, så jag skyller på det.

En väldigt fin, rolig och trevlig kväll, men nu måste jag verkligen packa. Gör det till den klämmiga biten nedan.

Hej, hej.

I dag har jag fått en diamantsten av Fanny, fyra år gammal. Den kommer direkt från grusgången hemma i Ersforsen, och är den finaste diamantstenen av alla diamantstenar i hela världen.

Jag tar för givet att min nya lyckosten har helande och magiska egenskaper.  Att man till exempel kan placera den på hyskan och så får man ligga direkt.

Tack finaste Fanny! Du är den tuffaste och sötaste diamantstensletaren på den här planeten.

Hej, hej.

Ursäkta frånvaron (även om jag inte tror att ni har dött av sorg, direkt). Just nu handlar mitt liv bara om London, London och London. Och lite om Göteborg, och lite om det kungliga bröllopet som ska bevakas.

Har i veckan:
- Städat, diskat och tvättat.
- Planerat sommarens alla nöjesjobb.
- Fått bekräftat av min fina kompis Bella att jag får sova två nätter hos henne i Göteborg (hon har jobbat som undersköterska här i Umeå i flera år, men har nyss flyttat till hjältarnas hemvist och börjat som lärling i en piercingstudio. Så sjukt coolt och modigt och helt rätt för henne.)
- Sytt fast knappar på en av mina favoritklänningar som sedan lossnat direkt, och i stället inhandlat svarta säkerhetsnålar att hålla ihop skiten med.
- Växlat pengar, köpt flyg- och tågbiljetter, en mindre resväska, små behållare att ha schampo och sådant i samt hårspray i Tummelisa-storlek.

Först nu börjar jag känna mig lugn och harmonisk igen. Och först nu inser jag hur fantastiskt jävla roligt det ska bli. Snart drar vi!

Almighty Pantsypants

-

Zoid / doomboy_77@hotmail.com

The Freak Magnet

Ana Banana

Hej, hej.

I går surrade jag och Johanna i telefon, och då bland annat om utlandsresan vi vill åka på i augusti.

Vi har inte så värst många krav. Bara några stycken sådär.

- Landet vi åker till ska varken heta Turkiet eller Bulgarien.
- Vi vill kunna bada, sola, sjunga karaoke och spela näverlur och dricka drinkar på balkongen.
- Det måste finnas en bar i poolen. Viktigt! I poolen!

Säg mig, vart ska vi åka egentligen?

Min bästa och finaste badbrud som jag får träffa fredag nästa vecka i Stockholm.

Hej, hej.

Hade fått ett brev i dag när jag kom hem...

Såhär i efterhand önskar jag nästan att karljäveln hade slagit mig på käften den där natten. Faktiskt. Då hade ju jag kunnat anmäla honom, nu när kvinnan uppenbarligen inte ville eller vågade göra det.

Fy fan, jag blir så ledsen och förbannad när jag tänker på det där.

Hej, hej.

Jag åker till London på söndag, och även om jag inte riktigt kan förstå det så ska det i alla fall bli enormt festligt. Känner mig dock smått (läs: sjukt jävla) stressad över en hel del saker gällande packning och pengar och sådant, men det ska väl ordna sig. Det är ju trots allt bara måndag i dag och vi slutar ju fyra på kontoret nu när det är sommar vilket ger mig en hel del fixa- och donatid på eftermiddagar och kvällar. Grejen är liksom den att jag ju inte bara ska vara de där fyra dagarna i London och sedan åka hem, utan att jag även ska gå på West Coast Riot i Göteborg när vi kommer hem den sjuttonde och sedan dra vidare till Stockholm och skriva om ett visst bröllop den nittonde juni... Så, rätt lång och flängig resa, alltså. Men vad fan, allt kommer bli bra, det är jag då så säker på.

I kväll hade vi terminsavslutning med VK Ung. Det var inte så många där, men de som kom tryckte i alla fall i sig ICA-fikat som jag inhandlat och sedan satt vi mest och tittade i gamla pärmar med sparade Ung-uppslag från tjugohundrafem och framåt och pratade om vad alla ska göra i sommar. Sedan jag kom hem har jag ägnat mig åt allt jag shoppade på IKEA (ska visa så fort jag bara lyckats få lite bättre ordning i min lägga), skrivit mötesprotokoll, kliat min sönderblonderade hårbotten och tittat på nyfödda ljuvliga bebisar och varit lite blödig. Nu är planen att titta på världens bästa film, Tuppen, tills jag somnar. Känns som en fantastisk plan.

I går vigdes min storebror Johan och finaste Linda till låten nedan:

Bröllopet var så vackert och fantastiskt i all sin enkelhet,
och jag bölade såklart ögonen ur mig.

Grattis, grattis, grattis. Jag älskar er båda högre än himlen.

Åker husbil, läser härlig chick lit om bögar och faghags och har det finemang. Krockar vi så dör förmodligen jag, så vi försöker undvika det. Allt gott!

Hej, hej.

Kvällen har ägnats åt skyfflande av flingor och mjölk, en liten tantlur på soffan och sedan städning, tvätt och allmänna förberedelser inför helgens resa till Gävle. Brorsan och Lindas bröllop, om ni minns. Spotify har underhållit hela kvällen, och nyss började den här låten skramla fram ur datorns högtalare:

Det bästa är när de sjunger "Give him a lonely heart like Pagliacci, and lots of wavy hair like Liberace". Titta vilken hunkig karl, liksom! Jag kan se oss sitta på Pipes och dricka en bärs tillsammans.

Bild härifrån

Noterade förresten precis att jag i vänsterspalten skrivit att jag "saknar pojkvän, tålamod och viljan att bli vuxen". Det låter ju helt fel. Okej, jag har ingen pojkvän, men att jag skulle sakna att ha en sådan stämmer då fan inte. Sedan tycker jag att det är fantastiskt att vara vuxen, så länge jag får vara lite tramsig emellanåt. Tålamod har jag dock inget. Vill att saker ska hända nu, nu, nu.

Känns skönt att vi rett ut det.

Sådant som Josefin gör:

- Glömmer totalt bort och har inte en tanke på att hon ju sa till sin chef förra veckan att hon skulle vara med på en rundtur i tryckeriet på tisdagskvällen.
- Åker direkt hem från jobbet och går och lägger sig.
- Sover och missar därför telefonsamtal från sin chef som undrar vart hon är.

Sådant som Josefin inte gör:

- Går på en intressant rundtur i ett tidningstryckeri.
- Städar sin lägenhet.
- Bestämmer vad hon ska ha på sig på bröllopet på lördag.
- Fixar med bröllopspresenten.
- Går och handlar så att hon kan börja äta mat hemma igen.



Ibland är jag verkligen helt otrolig. Och ibland skriver jag om mig själv i tredje person.

Hej, hej.

Jag och Lovisa var och såg Sex and the City 2 i lördags, och den har ju, som ni säkert vet, fått väldigt dåliga recensioner. Och alltså, gå inte och se den där filmen om ni är ute efter något djupt, är av den bajsnödiga sorten eller vill bli ordentligt berörda. Vill ni däremot bara bli underhållna tycker jag att ni ska köpa biljetter bums ögonaböj. Jag och Lovisa skrattade mycket, blev lite snyftiga och det var hela tiden lättsamt, underhållande, brudigt och ytligt. Precis som väntat, alltså, och just exakt precis vad jag ville se en trevlig helgkväll med en av mina bästa kompisar.

Efter bion gick jag och Lovisa till Allstar för att suga i oss varsin efter bion-drink och sitta och surra en stund. Där kom det gång på gång fram en man till vårt bord som var omöjlig att åldersbestämma och så full att han inte kunde bilda fullständiga meningar. Han var dock ändå lite rolig på något märkligt sätt som jag inte kan förklara. Åtminstone den första minuten. Hans bror däremot, som också stegade fram till mig och Lovisa där vi satt och ville vara ifred, var kanske vidrigast i världshistorien. Levde säkert det ljuva livet som hipp strandraggare på Magaluf en gång i tiden och fick ligga mycket för tjugofem år sedan.

En liten konversation som ägde rum:
Fyllot: *gurglande läten* - Du... ni... nä... vad... aprikos... tjejer...
Strandraggaren: - Jaha tjejer, vad har ni gjort i kväll då?
Jag: - Vi har varit på bio.
Strandraggaren: - Vad har ni sett?
Jag: - Sex and the city.
Strandraggaren: - Ahaaa, okej, såklart. *strandraggarflin* När jag och min fru var i Paris så gick vi på det här Molain Roach (Obs! Jag tror att han menade Moulin Rouge. Bloggarens anm.) och då berättade frugan sen att det hade pirrat "där nere" för henne. Gjorde det det för er när ni såg den här filmen? Bubblade det?
Jag: Eeh.. nä.
Lovisa: Bubblade vart då? I halsen?!

Sedan började vi skratta, det jobbiga fyllot och hans äckliga snuskfarbror till brorsa gick tillbaka till sitt bord och vi flydde till nästa krog i stället.

Strålande dag i Kontorsråttaland! Min kollega Brallan är äntligen tillbaka från mammaledigheten, solen skiner, Lovisa har varit förbi med allt som beställdes från vårt lilla Mary Kay-galej och jag har på mig mitt körsbärsklockhalsband som går under namnet pungkulorna. Har inte kunnat använda det på ett år eftersom alla mina halsband legat som en trasslig halsbandsboll i en låda fram till förra veckan då jag faktiskt tog tag i problemet och redde ut röran. Blev förstås enormt frustrerad och var nära att börja gråta och lägga mig i duschen och skrubba mig med svinto, men till slut blev jag klar och kände mig lite duktig.