Jobbar hemifrån med en skoluppgift i dag som egentligen är världens lättaste och inte alls speciellt tråkig, och ändå känns den rätt så jobbig.

När jag jobbar ”på riktigt” och har ett kontor att ringa från och en tidning i ryggen tycker jag att allt (ja, typ!) är intressant och så kan jag i princip ringa till vem som helst, när som helst och fråga vad som helst utan att känna mig det minsta nervös innan. Att hitta en person att intervjua är aldrig ett problem. Men när jag gör ett jobb i egenskap av journaliststudent blir det plötsligt väldigt gruvsamt att ringa främmande människor och myndigheter. Vad fan beror detta på?

Ja, kanske beror det på att vissa man pratar med är väldigt trevliga och tillmötesgående när man presenterar sig som journaliststudent, medan andra behandlar en som om man vore dum i huvudet. Pratade nyss med en snorkig presskommunikatör som verkade tro att jag föddes ur röven (vad nu det betyder) och fick mig att känna mig väldigt liten. Är väldigt less just nu, men fick i alla fall svar på mina frågor så nu ska jag bara skriva och skicka in texten så är allt frid och fröjd sen.

Göken lever och har hälsan, men har hela veckan varit upptagen med spännande saker som att se på Big Love halva nätterna (handlar typ om mormoner som ofta och gärna idkar samlag, och rekommenderas varmt), få världens finaste mugg i present av Freja, vara på after work med världens bästa och finaste före detta arbetskamrater från Västerbottens-Kurirens privatmarknad, tokredigera tidning om välfärd 2.0 i skolan, lyssna på en föreläsning om research med Stina Klüft från SVT och gnälla över att Publicistklubbens debatt om politikerbloggarna med huvudpersonen Lennart Holmlund blev inställd

Mer då?

Freja vet precis vad en tjäj vill ha!
 

Jag och Miio tog en paus från redigerandet i tisdags så
att jag fick fotografera hennes grymt snygga tröja.

Adam hade bästa gåbortstass’n på sig i dag.

Kolbjörn och Freja var siamesiska tvillingar i går.

Jag, Freja och Maria tog en promenad till Kolerakyrkogården och
planerade vårt nya radioprogram som börjar sändas på onsdag.

Har även hunnit försova mig rätt ordentligt i veckan, vilket hände så sent som i morse. Väcktes kvart över åtta av att bilpoolschaufför M. Perjus ringde och sa att de väntade på mig utanför min dörr. Vi börjar halv nio på morgonen och till Strömbäck är det ju en bit, så jag spydde på livet och fick dra på mig samma kläder som i går, acceptera att gå i skolan en hel dag med gårdagens halvt bortskavda eyeliner och skämmas över att lukta som en bajamaja på Åsele marknad en solig sommardag.

I kväll följde jag med Freja till en föreläsning om posttraumatiskt stressyndrom på Rädda barnen. Jag ska följa en person i flera månaders tid och dokumentera hens liv, och efter kvällens föreläsning lärde jag mig en massa bra grejer om bemötande och så vidare som kan vara bra att kunna. Sedan jag kom hem har jag… testat olika frisyrer framför badrumsspegeln som om jag vore en tonårssnoris. Detta liv, dessa kontraster, alltså.

Häj!

Känner mig lite lätt bekymrad efter kvällens tantlur, eftersom villkoret att jag skulle få unna mig den var att jag sedan skulle diska och skriva en slags ledare till tematidningen om välfärd som vi just nu håller på med i skolan. Jag har inte gjort någonting alls mer än att slita mitt hår på grund av den där texten (kan verkligen inte komma på något, det står helt still) och titta på televisionsapparaten. Jo, jag kokade två ägg också för att äta till frukost i morgon bitti, men råkade äta upp dem på en gång i stället.

Min lördag blev helt fantastisk, och här kommer en beskrivning av den ba sådär rätt upp och ner:

Beckers flytt var färdig på två timmar och efteråt firade vi att vi är amäjsing genom att dela på de största pizzorna jag sett i hela mitt liv.

Några timmar senare blev jag och Hanna hämtade av Lovisa i hennes bil Carina. Under en blixtvisit till Ica Maxi hamnade Carina i koma en stund och i klänning och klackar fick jag och Hanna knuffa igång henne igen innan vi kunde brassa vidare hem till Lovisa i Mellansvartbäck där det vankades paltmiddag. Det var så gott och jag blev så mätt att jag fick andningssvårigheter och var tvungen att gå femton varv runt köksön för att klumpen i magen skulle sjunka ner lite.

Kvart över åtta, och försenad till min egen förfest, ramlade jag in i trapphuset hemma där Bibi, Becker, Sandra och Camilla redan väntade. Vi firade återigen Beckers flytt, men nu genom att dricka alkohol och skråla till Madonna. Efter ett tag kom min nyinflyttade snygga och trevliga granne och ringde på och bjöd över oss till henne och hennes killes fest i lägenheten mittemot min. Väldigt kul att gå på fest någon annanstans, tyckte vi! Sedan drog vi på Schlagerklubben där man aldrig känner en käft och fuldansade, var helt kokobäng och hade världens roligaste utekväll. Den här göken hade förresten så roligt att hon vägrade gå hem när hennes kompisar skulle göra det, och stannade i stället kvar helt själv i tjugo minuter och dansade till typ Carola och all annan dynga som spelades. Men kul var det.

Och så var det med det.

Häj!

Efter flera timmars skrivande, sittandes som ett vinkeljärn i soffan, har jag insett att jag verkligen borde införskaffa en ordentlig datastol. Men fan, jag vill inte! Jag kan bara inte förpesta mitt hem på det sättet, det går inte. Får helt enkelt härda ut och i stället rocka mitt nya Quasimodoutseende.

I morgon ska jag hjälpa Becker att flytta och förutom det även äta palt i Mellansvartbäck och dricka flyttöl och sjunga flyttkaraoke. Därför känns det som att det är dags att börja tänka på refrängen, men lämnar er i natten med tre klämmiga bitar. Rekommenderar framförallt den med The Farmer Boys.

I går hittade jag en blogg som fick mig att skratta så mycket att jag vid ett tillfälle duschade hela datapatakärmen med saliv. Läs den! Ett litet tips från mig till er såhär på kvällskvist’n ba.

Lite senare… 19.28, närmare bestämt:

Hahaha, alltså, jag kan verkligen inte sluta skratta!

Jag fick igång tv-spelshelvetet! Och dödade Rögle med 2-0! Nu ska jag bara lyckas skruva av korken till flaskan med päronsaft också (har försökt i flera dagar) så kan jag lugnt sätta mig ner och njuta av det faktum att jag är den bästa tjejen i hela världen sedan.

Häj, häj!

I går tittade jag på teve och pyntade mina ben med en bläckpenna. Allt gick bort med spott utom en lit’n gubbe som blev kvar till och med efter en långdusch (glömde i och för sig skrubba).

I dag brassade vi ut till Strömbäck för att ha svenska. På vägen tillbaka fångade jag Kolbjörn på bild i Marias familjebil. Vuxna karl’n åker som ett barn!

När jag kom hem unnade jag mig en tantlur mellan klockan två och halv fyra. Jag var värd en sådan i dag… också.

I kväll har jag skrivit ganska mycket, men också hunnit rota fram, damma av (lite, med handen) och börjat koppla in mitt gamla Sega. Jag och mina klasskompisar ska spela Elitserien 95 och dricka bärs här någon kväll, är det tänkt. Tyvärr så får jag inte någon bild. Förstår ni vad jag menar då? Kan liksom inte hitta rätt kanal. Hur gör jag? Kan någon hjälpa?

Med vänlig hälsning,
Otekniskt geni

Krönikan är inskickad och jag har lyckas stryka ytterligare två punkter på min lista och är därför återigen glad och fröjdefull och har solsken i blick och så vidare och så vidare.

Anna har under kvällen lagt upp många, många bilder från Umeå Retromarknad i sin blogg om ni vill kika. Bland annat bilden nedan där jag med fluffigt hår hänger klänningar för allt vad jag är värd. Hoppas att det är okej att jag lånade (okej, stal) den, Anna!

Hej, hej och åh, vilken jävulskt dålig dag, alltså.

Har ont i ryggen efter att ha suttit i soffan med datorn sedan jag vaknade i morse. Prestationsångesten tuggar på mina inre organ och jag mår illa för att jag har proppat kakhålet fullt hela dagen och inte varit ute ur lägenheten en endaste gång. Krönikan jag skriver just nu är skräpdålig och jag kan inte komma på ett roligt slut. Kan förresten inte komma på ett slut över huvud taget. På min långa att göra-lista har jag lagt till totalt oviktiga punkter som "diska" och "flytta Kungen af Djungeln och Drottningen von Savannen så att de hänger mer centrerat över soffan", bara för att kunna stryka något åtminstone.

För typ tre veckor sedan var jag på loppis på Umedalen med min loppisbästis Anna (som i och för sig är en av mina allra bästa bästisar även när det inte är loppis). Med mig hem följde två små skolplanscher som jag betalade femtio spänn styck för och som försäljaren sa hade använts på Sörfors skola för länge sedan. Jag tyckte att jag kände igen stilen, men det var inte förrän en annan försäljare uppmärksammade mig på att det stod "VANG" nere i ett av hörnen som jag förstod att det var illustrationer av Ingrid Vang Nyman (som slog igenom när hon illustrerade den första Pippi Långstrump-boken 1945).

Blir lite äcklad när jag tänker på att jag har blivit en sådan där bloggare som typ bara lägger upp bilder på loppisfynd, men vad gör man. Är ju så jävulskt nöjd.