Om Josefin

Om mitt barn (nästan)

Det här är inte mitt barn, men nästan.

Hela sommaren när jag jobbade på Gefle Dagblad och
därför bodde i Gävle lekte jag och pandabarnet varje dag.

När jag var barnvakt fick han både titta på tecknat på televisionsapparaten och
äta glass. Jag kan nämligen inte säga nej till honom.

Det är sant!

I dag fyller min klump, kömpis och brorson Axel två år. Han är världens bästa barn.
Jag älskar dig så, lilla gosboll och hjärtefröjd!

En kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.