Hej, hej.

I morgon hoppas jag att jag och mina tjejkompisar äntligen ska lyckas pallra oss till Filmstaden och se New Moon. Vi har försökt styra upp detta i över en veckas tid, och av någon outgrundlig anledning verkar det bara vara jag som alltid kan. Man kan ju fråga sig varför, med tanke på att jag jobbar bra mycket mer än heltid, men jag gissar på att det har att göra med att jag är pojkvänsfri. Innan bion ska jag i alla fall åka och stormarknadsbotanisera med världens bästa Anton, och det ser jag fram emot. Var så länge sedan vi sågs.

På fredag ska jag på säsongens första julgala (det kan bli den sista också, men det hoppas jag väl inte. I fjol gick jag i alla fall på tre stycken, tror jag, och det är faktiskt ganska trevliga jippon) för att recensera. Den här gången var det faktiskt jag som ringde upp Anna (nöjesredaktör tillika vän och kamrat) och frågade om jag fick jobba, bara för att jag vill se underbara Eva Eastwood. Hon kommer till Aula Nordica med The Refreshments turné Rock 'n' Roll X-mas, och det ska bli fantastiskt trevligt.

Efteråt hoppas jag hinna till Scharinska innan industrimetalbandet från den norrländska urskogen i Haparanda, Raubtier, börjat lira. Har deadline klockan elva, så om jag skyndar mig borde det gå. Brorsan fick mig att kolla upp dem i somras någon gång, och i fredags köpte jag en singel med dem på Media Markt. Mest för att jag blev så förvånad av att hitta något med dem just där. Det är egentligen inte alls vad jag lyssnar på i vanliga fall, men jag tror att en anledning till att jag gillar dem är för att de sjunger på dialekt och för att jag har en dialektfetisch. Det finns banne mig inget sexigare. Det är kanske därför jag är så förtjust i Anton. Han pratar ju också som en halvfinne.

Hej, hej.

Har ännu inte börjat städa. Jag blonderar håret i stället och sitter därför med en plastpåse över huvudet och ser ut som en alien samtidigt som jag lyssnar på Eva Eastwood och Connie Francis. Kollade precis jobbmailen och blev så glad, så glad över ett mail som hade ramlat in under morgonen:

"Hej.

Du har gjort det igen. Skrivit ett personligt reportage från Gräsmyrdansen. Kanonkul att läsa och så bra att Du inte gjorde narr av oss som gillar ”styrdans” vilket många yngre skribenter tenderar att göra. Jag blev varm inombords när jag läste Din beskrivning av kvällen.

Jag böjer min grånade och tunnhåriga hjässa i stum beundran

Kram

Pehr-Axel"

Jag böjer min blonderade och sönderfrätta hjässa tillbaka, P-A!

Här kan ni läsa mitt och Evelinas reportage från Gräsmyr:
www.vk.se/Article.jsp

Och här kan ni kika på Jenni Sandström Lindbergs vimmelbilder från kvällen:
www2.vk.se/bildspel/dansbandsveckan/