Hej, hej.

I morgon hoppas jag att jag och mina tjejkompisar äntligen ska lyckas pallra oss till Filmstaden och se New Moon. Vi har försökt styra upp detta i över en veckas tid, och av någon outgrundlig anledning verkar det bara vara jag som alltid kan. Man kan ju fråga sig varför, med tanke på att jag jobbar bra mycket mer än heltid, men jag gissar på att det har att göra med att jag är pojkvänsfri. Innan bion ska jag i alla fall åka och stormarknadsbotanisera med världens bästa Anton, och det ser jag fram emot. Var så länge sedan vi sågs.

På fredag ska jag på säsongens första julgala (det kan bli den sista också, men det hoppas jag väl inte. I fjol gick jag i alla fall på tre stycken, tror jag, och det är faktiskt ganska trevliga jippon) för att recensera. Den här gången var det faktiskt jag som ringde upp Anna (nöjesredaktör tillika vän och kamrat) och frågade om jag fick jobba, bara för att jag vill se underbara Eva Eastwood. Hon kommer till Aula Nordica med The Refreshments turné Rock 'n' Roll X-mas, och det ska bli fantastiskt trevligt.

Efteråt hoppas jag hinna till Scharinska innan industrimetalbandet från den norrländska urskogen i Haparanda, Raubtier, börjat lira. Har deadline klockan elva, så om jag skyndar mig borde det gå. Brorsan fick mig att kolla upp dem i somras någon gång, och i fredags köpte jag en singel med dem på Media Markt. Mest för att jag blev så förvånad av att hitta något med dem just där. Det är egentligen inte alls vad jag lyssnar på i vanliga fall, men jag tror att en anledning till att jag gillar dem är för att de sjunger på dialekt och för att jag har en dialektfetisch. Det finns banne mig inget sexigare. Det är kanske därför jag är så förtjust i Anton. Han pratar ju också som en halvfinne.

Hej, hej.

Orkar ni med fler bilder från rockabillykvällen på Scharinska i fredags? Anna, vars gamla bondagebrallor jag köpte när jag gick i fjärde klass och som har den här bloggen, har lagt upp en massa bilder. Jag tar mig friheten att stjäla några av dem.

Höken var där.

Spök-Elias och Åberg också.

Lovisa, Anna och jag likaså.

De här festliga människorna också.

Jag och Lovisa dansade. Jag spexade till det med min världsberömda fickdans.

Fickdansen!

Till det här bandet. Billy and the Kids.

Lovisa hade inget huvud! Ni må tro att jag var chockad.

Lovisa och jag. Och så lille Höken i bakgrunden, förstås.

Hej, hej.

Jag kände mig hängig nästan hela dagen på jobbet, och klockan tre frågade jag mina ljuvliga arbetskamrater om jag fick flexa ut en timme tidigare och åka hem, och det fick jag. Sedan dess har jag inte gjort så mycket mer än att ligga i sängen och frysa och deppa. Nu känner jag mig dock lite gladare. Inte bara för att jag fått igen my precious baddräkt (tack till alla inblandade som gjorde det möjligt), men också för det vankas festligheter på fredag.

Jag och den här rödspättan...

... ska nämligen på Scharinska och det här: