Trehundra väl spenderade kronor på ÖB. Fult våffeljärn dock. Ser ut som att man skulle kunna sätta sig i det och åka till Uranus (den festligaste planeten). Men skit i det. Våffelkalas på söndag, alltså! Det har jag och Blebban bestämt.

Fail! Har redan misslyckats med posta ett meningslöst inlägg i timmen. Fick så mycket att göra och och sedan finns det inte direkt överdrivet mycket att fotografera här. Mest bara gem, brevknivar och högar med papper och sådant. Och jag själv då, men jag ser ut som häxan Hia-hia på alla bilder i dag.

Tror att jag ska gå på ÖB på lunchen och köpa mig ett våffeljärn. Har faktiskt sett att de har sådana där. Hur kvalitén är kan jag inte svara på, men de lär ju duga i krig (eller åtminstone till att jag ska kunna ha våffelkalas med mina vänner).

Ett inlägg i timmen.

Läser om fina Sarah, frisör tillika vän, i Helgbilagan. Anna har skrivit sjukt bra som vanligt. Har tagit över en ledig kollegas arbetsuppgifter och bokar därför in annonser med gulliga barn i, och snart blir det kaffe. Igen.

Har inte hört Bad Romance med Lady Gaga på en ganska lång stund. Helt otroligt! Känner mig harmonisk.

Ett inlägg i timmen.

Fredagsmorgonen på Privatmarknad börjar med kaffe (för min del ur muggen som fullkomligt skriker ut att sötebrödsdagarna snart kan vara över), skratt och med att jag läser allas horoskop högt. Vi ska få det rart de flesta av oss.

Hämtar lite filer från Handelsbanken, hjälper en gullig karl som heter Levin att göra en tillfällig adressändring, hör Bad Romance med Lady Gaga för andra gången i dag och göttar mig mot värmefläkten.

Precis innan morgonfikat för ungefär en timme sedan ramlade Måns Möller och Sean Banan (den där snubben som mest är känd för att säga ordet rumpa hela tiden) in på VK. Det var lite skumt att se dem sitta och flabba i receptionen på ens arbetsplats faktiskt. Försökte ta en paparazzimobilbild, men den blev inte så bra, så vi skippar den och jag är helt övertygad om att ni överlever ändå.

Det blev sent i går, för jag låg och läste och läste och läste och hoppades att huvudkaraktärerna i boken jag håller på med äntligen skulle ligga med varandra. I över fyrahundra sidor har jag väntat, för bövelen!  Till slut idkade de samlag, men klockan var över tolv innan de kom till skott och jag var nöjd. I morse klockan sex anlände jag ändå till Simhallen (eller okej, några minuter sen var jag kanske) där jag sprang mig grisskär i fyra och en halv kilometer. I morgon eftermiddag har jag bokat in tid för en instruktion i gymmet. Det var så länge sedan jag pysslade med fria vikter och sådant, och på den tiden hade jag alltid mitt ex Robert med mig som kunde det mesta om träning, så jag tror att det blir perfekt med en uppdatering och lite tips.

Har i dag på mig min nya snuttepluttiga klänning som jag beställt från Bubbleroom och matchar med en ljuvlig och exklusiv kulspruta från Candied Poison. Den göms dock rätt fort när det knallar in kunder här eftersom jag inte vill framstå som sinnessjuk.

Köpte väldigt många födelsedagspresenter till mig själv häromveckan faktiskt. Dessa är två av dem.

 Jag visste att det skulle bli en bra lördagskväll redan när jag och Tolou ramlade ur taxin och in i Susannes lägenhet på Carlshem, och Jacob sa att det bara skulle bli "us girls" under kvällen. Han är så rolig, fina Jacob. Planen var i alla fall förfest hemma hos tidigare nämnda Susanne (världens skönaste böna) och hennes stora hund med mens som heter Bira, och sedan dans på queerklubben Babylon. Så blev det också.

Snygga Tolou och fina Bira (bira, bira - bärs, bärs, bärs),

Snygga Susanne drack vin med nästan hela ansiktet.

Jackie-oh-so-very-licious.

Jag tog en dansbild på Susanne.

Jacob och kompisen Emelie. Skön brud.

Vackra och glada Tolou.

En dansant man på Babylon.

Susanne, Tolou och Frida på Babylon.

Jag och Jackie.

Snygga fröken Sarah var också med. Fick inga bilder på henne från förfesten dock, men däremot i röken på Babylon.

Efter bara två timmar på Babylon drog jag, Tolou och Sarah till Frasses och käkade, och sedan gick vi till O'learys. Dit kom även Tolous kille Ronny.

Det spelades luftgitarr, typ...

... och jag och Sarah var rawk 'n' roll.

Good times!

Signaturen Nica undrar i en kommentar vad som står på tavlan som hänger ovanför min lilla arbetsplats. Det ska jag minsann berätta! Älskar den där tavlan. Eller, tavla och tavla... Det är en gammal plansch kan man säga. Köpt på Tur och Retur i Vännäs City för femtio spänn, eller om det kanske till och med bara var trettio, för några år sedan. Den är fantastisk.

"Vem skriver säkrast?
Vid försök med maskinskrivning har en van skrivare fått flera fel och mindre hastighet i sin skrivning om han kort före arbetet förtärt alkohol än om han icke förtärt alkohol."

Då och då drömmer jag att jag fortfarande går i skolan (på Carlshöjdsskolan faktiskt, där jag gick från förskolan till nian). Jag har alltid samma schema när jag drömmer det här, och då börjar jag tio i elva på måndagar och har bara en jättelång lektion i NO innan jag får gå hem klockan halv tre. I morse drömde jag det här igen, och jag tror att det möjligtvis var därför jag inte tyckte att jag behövde bry mig om alarmet när det ringde klockan halv sju och istället vaknade klockan åtta när jag egentligen skulle ha placerat min frodiga kvinnoröv på kontorsstolen och knappat in telefonen redan. Så fruktansvärt värdelöst. Skyndade mig upp, slet på mig kläder, sminkade mig och ringde efter en taxi. Strax innan klockan nio var jag på jobbet. Skämdes som en hund och var hundranio kronor fattigare. Ypperlig start på dagen... NOT! som jag kanske hade sagt om det verkligen varit så att jag fortfarande gick på högstadiet.

Skriver nog mer i kväll när jag kommer hem från redaktionsmötet med VK Ung. Det har faktiskt hänt en hel del kul i helgen, samt några saker som inte alls är lika roliga. Typ att jag är datorlös igen, till exempel.

Jag ägnade hela förmiddagen i dag åt att sitta och gruva mig inför att ringa till Media Markt (jag är ju så mesig och konflikträdd), och vid eftermiddagsfikat, när jag liksom samlat tillräckligt mycket mod, listat upp i gammskall'n exakt vad jag ville ha ut av samtalet och faktiskt ringde, så svarade de inte. Nu har de inte svarat på två timmar, och då har jag ändå provat ganska precis sju gånger.

Vad ska jag ta mig till? Egentligen skulle jag helst av allt bara åka dit och prata med dem direkt, men sådant är svårt när man inte har någon bil och inte kan komma på någon som kan tänkas vilja köra en dit heller.

Känner mig inte alls som en nöjd och fröjdefull konsument just nu. Tvärtom, faktiskt.

Åh, glory day! Min gulliga kollega Elin har köpt en värmefläkt åt mig så nu behöver jag inte frysa ihjäl mer på jobbet och kan i stället sitta med fläkten i famnen och bränna sönder bysten dagarna i ända. Jag älskar Elin, och jag älskar ÖB.

Minns ni förresten när jag gick på stolpiller efter operationen förra våren och dessa smälte sönder i handväskan för att jag satt och försökte hålla mig varm med hjälp av ett element? Så var det i alla fall, och detta skrev jag om då. Alltså hur stolpillren smält och blivit till en vit sörja som, när jag öppnade förpackningen, sprutades rakt i mitt ansikte. Det var kul. Good times!

Vilken n00b jag är. Skrev just ett jättelångt inlägg om hur besviken jag är på Media Markt-säljarna som jag anser har ljugit för mig, och så försvann allt och jag hade inte sparat en enda gång. Det kanske är ett tecken. Typ att jag ska ringa till Media Markt i morgon och försöka reda ut allt innan jag löper amok här i bloggen. Får jag inte ett vänligt bemötande då lovar jag dock att förklara exakt varför jag är besviken för er.

Unnade mig en ny dator i dag. Varför? Parce que je le vaux bien, eller hur man nu brukar säga.

Den fina bilden nedan på mig dyker titt som tätt upp på olika ställen på nätet. Senast i Blebbans blogg. Den föreställer mig som liten (kan inte avgöra åldern på barn, men jag gick nog på dagis fortfarande i alla fall), hängades upp och ner i en gymnastiksal iförd en lila Susanne Lanefelt-dräkt. Jag har av någon anledning lila strumpbyxor också, och ett lila band i håret.

Tjusigt, visserligen, men det var inte det jag tänkte skriva om. Nej, det jag tänkte skriva om är hur superdupermegasnygg jag blir om man vänder bilden....

HEJ!! GE MIG EN KRAM!!!1

Ljuvliga blommor och en heliumballong till lilla Josefjant. Hann faktiskt få lite ångest när de ringde från Buketten, eftersom jag inte visste vem som skickat blommorna, men nu blev det ju bara trevligt. Tack så jättemycket, pappaskatten och Anna!

Har verkligen haft en fantastiskt rolig och trevlig helg, och nu ligger jag i sängen och känner mig helt lycklig och äckligt sprudlande glad. Dels var firandet med mina vänner i går hur härligt som helst (white trash tacos, Captain Morgan och en massa stök med världens bästa människor) och sedan var även middagen i kväll med morsan, Göran, brorsan och hans tjej Amanda helt sjukt trevlig.

Ett stort och hjärtligt förresten för alla gratulationer som ramlat in på Fejjan, via sms, kommentarer, telefonsamtal och i jobbmailen. Jag blir helt varm i själen. Ni är så fhimmelens fina.

Här får ni några bilder från mitt lilla födelsedagskalas i kväll. Till exempel på pizzan med quornfärssås med basilika och rostad vitlök, fetaost, paprika, färska champinjoner, rödlök, babyspenat och västerbottensost som jag gjorde.

Och  på Göran när han skruvade upp gardinstänger och fixade med saker som jag inte klarar av själv.

Och på den här gamla telefonhyllan som jag nu har vid sängen och som doftar jättegott av teakolja sedan Göran slipat till den och oljat in den åt mig. Jag har förresten en extremt ful lampa vid sängen, det är jag väl medveten om.

Och på de fina tulpanerna och vasen jag fick av mamma och Göran. Och på mina nya köksstolar som jag fick av Göran. Det är hans pappa som tillverkat dem och jag tycker att de är helt underbara. Måste bara klä om sitsen.

Och på min bror, som egentligen inte alls vill vara med i bloggen. Men eftersom han fisit mig i ansiktet under hela min uppväxt tycker jag att jag kan skita fullkomligt i hans önskemål om att inte synas. Vi hade det förresten väldigt roligt som vanligt. Dansade som gruvarbetare och sådant.

Och på den underbara och fantastiska takkronan som jag fick av min högt älskade mamma. Se så svart, pampig och ljuvlig den är!

Lite svår att fotografera bara. Men den är verkligen hur grym som helst, I love it.

Fick förresten fantastiska presenter av mina kompisar också. Till exempel en liten, rosa dammsugare att ha till tangentbordet av Lovisa, en skitsnygg kaffeburk, läppbalsamoch leopardmönstrade hårspännen av Bibi, Mandomsprovet, Sista natten med gänget, ett gäng tepåsar och ett fjärdedels vitkålshuvud av Anton (såklart liksom), boken Hanteringen av odöda från Jens och Dexter säsong två av brorsan och Amanda. Är helt sjukt nöjd. Tack, tack och tack!

I dag fyller jag tjugotvå bast, och hur mycket jag än känner efter så känner jag mig exakt likadan som jag gjorde i går. Märkligt. Har mycket att göra i dag eftersom morsan med flera ska komma på middag lite senare, så jag har någon slags plan på att snart pallra mig upp ur sängen och ta tag i min krigshärjade lägenhet. Måste bara passa på att skriva en liten födelsedagsdikt till mig själv först.

Du är duktig och snäll som en ko i ladugården
På Lycksele djurpark kan man titta på mården
I dag blir du gammal, ja, nästan som gatan
Snart är du redo att skaffa furubord, röka Gula Blend och flytta till Ratan

Grattis på födelsedagen kära Josefin
du underbara, rara och makalösa tjej
Ditt namn rimmar på apelsin och mandarin
till middag får du mat, men det blir nog inte sej

Fröken Stök!

Jag får ganska många mail. De flesta är snälla och fulla av beröm och gör mig så glad, så glad. Sedan händer det att jag får arga mail också, och ibland får jag mail som är lite läskiga och innehåller äckliga förslag. Ibland får jag dock mail som bara är jävulskt märkliga. Vad är det här, liksom? Har personen skickat fel?

"Ballad i enkel B

Hör nu upp och tänk sedan. Lärare lär oss att inte hata något alls utom hat. När jag kom hem från skolan den dagen hade mitt hus brunnit ned. Det visade sig att brandmännen hade varit för sen på plats. Hädanefter hatar jag bara brandmän.

Hörrdu, ikväll ska jag fara och se John Tvålfager uppträda här i Storstan. Det kommer bli helt sjukt galet. Förresten, hur gick det i matchen mot Irak? Fick våra pojkar näta?

När mitt hus brann ner var det som att mitt liv kvävdes. Jag hade inte försäkrat min dator, mina vapen och mina John Tvålfager-posters. Enda som hände var att jag fick en klapp på axeln av min familj, mina vänner, socialstyrelsen och Joakim. Dom trodde på min förmåga att överleva. Vet du
hur vi en gång brukade grilla bröd som blev helt kolsvarta och hårda? Om detta inte beskriver scenariot vet jag inte hur det annars skulle vara.

Den kvällen åt jag grillad kyckling och drack lacknafta. Det var skönt för både mage och hals. Hahaha! Finns nog inget som rensar psyket såsom lacknafta, ja.

Mitt liv tog sin törn när jag mötte pappersmorsan. Vi träffades på ett pappersmöte förra veckan. Hon lärde mig hur man uppskattar en i övrigt bränd tillvaro. När hon var ung hade hennes papperhus brunnit ner till botten. Det hade tydligen blivit en hemsk rök som nästan lamslog hennes undulat. Olycka på olycka om man säger.... Pappersmorsor är hårda. Gud vet hur mitt liv hade artat sig utan hennes goda insikter.

Hur har du det där i Bäckeryd? Är folket snälla? Har du gjort dig hemmastadd?

Hörs och störs
MVH
Medgar Edvinsson

PS. Var kläderna jag skickade dig bra? DS."

"What's new and good in life", kanske ni undrar. Det brukade i alla fall min härliga lärare Bjerre fråga oss i Sam Text och Media när det begav sig. Hur som helst så är det inte alls så värst mycket som är new and good i mitt liv just nu, men jag har åtminstone lyckats ro ett projekt i land ikväll. Och håll hårt i hatten nu...

Jag har bakat. Semmelbullar så fula att bara en mor kan älska dem. Men jag sa att jag skulle baka, och sedan gjorde jag det också, och det är faktiskt hur stort och fantastiskt som helst. Jag är ju verkligen inte den husliga typen, liksom. I morgon kommer Anna, Robert, Nick, Fjanton och Sarah och fikar, och det ska bli hur trevligt som helst.

Tänkte pallra mig till gymmet i morgon klockan sex, så det kanske är bäst att släcka ner allt nu. Sedan så håller vi alla tummar och vidriga små tår så att jag inte försover mig.

Om någon möjligtvis var på Scharinska i går och undrade varför recensenten lämnade spanska salen efter bara trettio minuter var det för att hon höll på att svimma. Helt sjukt. Mina fötter värkte och det var kokhett och svettigt, och plötsligt kände jag bara hur det började snurra, svartna för ögonen och att jag behövde vatten och någonstans att lägga mig. Bufflade mig genast ut, drack några glas vatten och letade sedan upp en stol så att jag kunde vila huvudet i knät en stund. Folk trodde nog att jag var överförfriskad, men det var jag såklart inte. Hade inte druckit en droppe. Ringde Anna som tyckte att jag skulle åka hem på en gång, men jag stannade ändå kvar ett tag till och stod i dörröppningen och lyssnade på Lushes & Tramps (som för övrigt var svinbra och nästan värda en femma) innan jag slutligen ringde efter en taxi. När jag kom hem satte jag mig på toagolvet och kräktes en stund. Fantastiskt.

I morse vaknade jag av ett mess från Robert där han frågade om jag kunde hämta honom och Nick från flyget, och det kunde jag så klart. Skrev recensionen och knallade sedan hem till Anna och Robert strax efter klockan två, och sedan åkte jag och Anna tillsammans i deras bil ut till flygplatsen för att agera välkomstkommité. I övrigt i dag har jag mest bara städat och tvättat och sådant där som får en att vilja ta sitt liv för att det är så tråkigt. Och nu känner jag mig alldeles hängig och trött igen. Suck och stön.

Så var man hemma i den ljuvliga lägenheten på Haga igen då. Morsan följde mig till bussen, och vid hållplatsen satt de tre skräniga fjortiskillar och rökte och drack vin direkt ur en flaska som de liksom slagit bort botten på. Fräscht om de skulle skära sig runt hela käften, tänkte jag. Sedan tänkte jag på hur skönt de är att vara vuxen och allt fint som kommer med det. Till exempel att man har pengar, är trygg i sig själv och inte behöver sitta ute och smygsupa äckligt vin ur en flaska och samtidigt riskera att skära loss halva ansiktet.

Drog precis igång lite musik, och nu tänker jag kasta mig i duschen och fräscha upp mig lite. Klockan tio har jag som plan att vara på plats på Scharinska så att jag inte missar Lushes and Tramps som jag ska recensera (gissar på att det kommer att komma mycket folk). En mycket glad nyhet var att Sarah hörde av sig och frågade om jag ville ha sällskap i kväll, vilket jag såklart ville, så nu ska hon minsann komma dit så att jag har någon att surra och hänga med. Sarah är bäst.

Jag hade verkligen världens bästa kväll med morsan i går. Skrattade så att tårarna sprutade och så där, ni vet.

Egentligen gjorde vi inte så värst mycket. Möttes upp utanför häktet där morsan jobbar, tog bussen till Vännäs, gick och handlade mat och knallade sedan hem till morsan och Göran där vi öppnade varsin öl, skålade och började laga mat tillsammans. Efter maten blev det På Spåret och morsan låg och snarkade en stund efter ett glas vin (klassiskt).

När På Spåret var slut var morsan vaken igen, och vi satte oss tillsammans framför datorn och lyssnade igenom en timmes inspelning från någon musikshow med hennes skolklass från 1968. Hon ska på någon slags återträff snart, eftersom det var tvåhundrafemtio år sedan hon gick ut mellanstadiet på Furuviksskolan, och hennes gamla skolfröken har skickat ut den gamla rullbandsinspelningen, fast på CD, till alla som gick i klassen. Det var väl visserligen roligt att lyssna på, men allra mest intressant var det att titta på omslaget som föreställde hela klassen och lyssna på morsan när hon berättade om vilka som var utanför, ångesten och rädslan hon kunde känna om hon var borta en dag från skolan och kom tillbaka och trodde att hon själv skulle vara en av dem som inte hade någon att vara med (precis samma ångest som jag själv kände när jag gick i grundskolan), vilka som hade det lite sämre ställt och historier om femöreskolor och missade skolskjutsar och sådant. Det är fantastiskt hur mycket hon minns från sin barndom och ungdom, och jag tror att det är därför hon och jag har en sådan bra och nära relation. Hon har liksom aldrig glömt bort hur det var att vara ung, och har därför aldrig under hela min uppväxt bagtelliserat mina problem oavsett vad de har handlat om.

Jag minns själv väldigt mycket från när jag var riktigt liten. Alltså, ibland så mycket att det känns som att folk inte tror på mig när jag säger det. Däremot minns jag inte alls särskilt mycket från tidiga tonåren, men det är nog för att jag förträngt det. Men skit i det. Det jag skulle komma till var att jag bland annat kommer ihåg alla knäppa sånger som min mamma hittade på när jag var liten. Bland annat brukade hon sjunga en egen version av Edelweiss som gick såhär: "Edelweiss, Edelweiss - ät nu upp ditt kobajs". Och en annan låt, som hon hittade på en gång när vi gick hem från dagis och såg en torkad hundbajskorv. Melodin var samma som ledmotivet till Barbapapa och texten var följande: "Här är familjen Bajskorvspappa, kom och hälsa på hos Bajskorvspappa. Trollar upp sig på sekunden, från brun till vit - det luktar skit."

Inte konstigt att man blev som man blev, tänker jag. Mammas kommentar efter att jag sjungit låtarna var (förutom att gapskratta): "Vad kreativ jag var!"

Jag älskar henne så.

Bästa shoppingen finns i Vännäs. Det är sant! Har letat efter en röd basker hur länge som helst, och när jag såg att min vän Disa köpt en så var jag nära att beställa en lika ljuvlig från samma affär i Stockholm. Nu hittade jag en i Vännäs som kostade mig etthundranitton spänn och känner mig genuint lycklig i själen. Andra bra grejer med att shoppa i Vännäs är att butikspersonalen är så sjukt trevlig och hjälpsam här. Jag älskar't.

Nu ska vi fika och svulla Görans hemmagjorda biskvier. Om några timmar åker jag tillbaka till Umeå.

P.S. Fler länkar till fantastiska människor hittar ni ju under "Josefin läser". Som exempelvis till min vän Bettys blogg. D.S.

Satt och längtade efter morsan i dag på jobbet och bestämde mig för att ringa och fråga om hon ville hänga lite med mig i helgen. Det ville hon, så i morgon när vi båda slutat jobbet brassar vi med bussen till Vännäs. Tyvärr kan jag bara stanna en natt eftersom jag ska recensera Lushes & Tramps på Scharinska på lördag (vilket i och för sig ska bli roligt), men vi hinner i alla fall spendera lite kvalitetstid ihop. Äta god mammamat och kanske titta på något avsnitt Mad Men tillsammans (om jag lyckas övertala morsan, tror ju verkligen att hon skulle tycka om det) med en kall öl i ena näven och korsstygnsbroderiet i den andra.

Nu blir det nog en liten tantlur innan Antikrundan börjar klockan åtta. Det är jag värd.

Bästa hälsningar,

Tant Josefin
(som blir tjugotvå år inom en väldigt snar framtid)

Jag och min kollega Tolou är nygaddade. Rock 'n' roll!

Skrev just ut min biljett till Cock Sparrer-konserten på Fryshuset i april och det känns så ljuvligt, underbart och fantastiskt att jag slår nakenkullerbyttor av lycka. Hade hjulat också om jag hade kunnat.  Detta band har jag velat se sedan jag var tretton-fjorton bast och hörde dem första gången, och de har stått med på min lista över band jag måste se innan jag dör. Så nu må ni tro att Josefjant är en lycklig donna.

En skolsköterska och en studievägledare - två mycket festliga sådana som satt vid samma bord som mig och mina dejter.

Lisa, min pappas fru Annas brorsdotter (eller hur? Brorsdotter, va?). Och Johanna.

Fin-Disa, min högt älskade barndomsvän.

Johanna (som faktiskt är helt sjukt snygg på den här bilden) och den svenska fanan.

Jag skrev i går en lite märklig krönika till dagens pappersblaska, men så kan det ju bli ibland. Hur som helst så hade tydligen den här krönikan diskuterats i matsalen här på jobbet i dag, och en av annonsförsäljarna hade frågat en av mina kollegor: "Har Josefin haft en Hulk i sängen i helgen?"

Men det var ju inte riktigt det jag hade skrivit. Men nästan.

Lite bilder från kvällen:

På Lottas. Robert käkade både en schnitzel stor som mosad ekorre och till det lite sniglar som badade i vitlök. Jag och Anton var båda väldigt skeptiska och vägrade smaka.

Jag och Fjanton käkade ugnsbakad renrostbiff. Tack renen, du var väldigt god.

Världens bästa Pantsypants.

Världens bästa Robbelibob.

Kuno och Mimmi på O'learys. Jag och Mimmi har varit ihop med samma kille . Helge heter han. Dock inte samtidigt, och det var många år sedan nu.

Kajje kom och var snygg och poserade lite mystiskt.

Kajje och Robbelibob.

Nick - en synnerligen stökig herre (hans ord).

Ligger äntligen hemma i sängen på Haga och trivs. Det gick bra att köra tillbaka till Umeå (jag och Anna överlevde i alla fall), men snöröken, snöyran och mörkret tvingade mig att hålla typ sextio kilometer i timmen hela vägen. Eller, tvingade och tvingade. Ingen tvingade mig. Jag råkar bara tycka att jag är för ung och härlig för att dö. Jag och Anna skrattade i alla fall gott hela vägen. Mest åt snigelfarten, men även åt hur jag lyckades slå igång vindrutetorkaren men sedan inte klarade av att stänga av den igen. Den vevade liksom bara på som värsta schlagerarmen i två timmar.  Man kan säga att jag inte är van vid nya och flashiga bilar.

Det har i alla fall varit en fantastisk dag i Örnsköldsvik, och höjdpunkten var ett hysteriskt roligt och underbart uppträdande av Dolph Lundgren. Han är fan kung den mannen. Dessutom har karl'n självdistans, och det hade jag väl aldrig kunnat tro.

Lägger upp lite bilder och sådant i morgon, för nu måste jag verkligen sova. Har ju faktiskt varit i gång sedan kvart i sju i morse.

Ledsen för extremt dålig uppdatering. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Batteriet till Lill-Gin (min fina minidator) dör så fort jag drar ut sladden, så därför har jag inte kunnat uppdatera direkt från arenan. Har i alla fall mängder av halvrisiga bilder som ni kan få ta del av senare. Förstår om ni knappt kan sitta stilla av all förväntan!

Och yes, här kommer därför några av de bilder jag hunnit slänga in i datorn. Jag ger er...

Festivalens märkligaste outfit:

En schlagerröv (eller den märkliga utstyrseln bakifrån):

En dansant Linda Pritchard iförd en gräslig klänning:

En dansant Linda Pritchard, fast denna gång i en snygg klänning som gömmer sig under den fula:

I skrivande stund skickar Anna in allt vi skrivit till morgondagens tidning, medan jag bara är hungrig som en varg och börjar längta efter dagens fjärde varmkorv. Det är det, lite pizza, småkakor, läsk och kaffe som erbjuds här i pressrummet, om ni undrar.

Vi har nu förflyttat oss ner till scenen och jag har hunnit spotta en hel del kändisar (Tobbe Ek från Aftonbladet sitter exempelvis på stolen bredvid mig). Ola har hunnit köra sin låt fyra gånger, och nu är vi mitt i Jenny Silvers rep. Hon har förresten på sig en gräslig handske i silver för sjuttofemtusen spänn som hon skulle kunna göra mycket snuskigt med. Ni kommer förstå i morgon.

Anna styr upp.

Jag har förstått att mina vänner inte tycker om att bli uthängda i min blogg, men här kommer i alla fall två bilder till en av mina käraste vänner som hon kanske... ja,  kan rasta snigeln till. Du vet vem du är!

"We want you for the bad boy schlager army!"

Nu är vi på plats i pressrummet i Fjällräven center i Örnsköldsvik. Anna äter korv med bröd och i bakgrunden repar Charlotte Perelli för för allt vad hon är värd. Nu ska vi på presskonferens och sedan hoppas jag hinna trycka i mig lite käk så att jag inte blir så vrång och svårhanterlig.

Resan gick förresten bra och jag körde (nästan) som en gudinna.

Nu sticker vi på Mälådifästival'n i Örnsköldsvik. Jag ska inte göra så mycket mer än att blogga, så jag hoppas att ni hänger med under dagen då det vankas rep, kändisletande och säkerligen något annat roligt också.

Visst är jag väl ändå drottningen av spexiga bylines, förresten?

Och nu vet jag inte alls vad jag ska skriva.

Men okej. Dagen har varit väldigt bra. Mest på grund av en kvinna som ringde och tackade mig och var helt lyrisk, när det enda jag egentligen gjort var att lyssna på henne när jag satt i växeln i måndags och sedan springa upp på redaktionen och göra henne en liten tjänst. Det handlade förresten om applåden som var inlagd på sidan sju i tidningen i dag, men hela historien orkar jag inte dra. Man blir i alla fall så himla glad när någon tar sig tid och ringer för att säga tack och inte bara skriker och gormar, och hon gjorde verkligen min dag.

En annan bra grej med denna dag är att jag kom hem från jobbet och upptäckte att det jag beställde från CDON i söndags låg i brevlådan. Mad Men säsong ett och två, Ebba och Didrik och Drömprinsen - filmen om Em. Vågen och raketen. Den sistnämnda filmen brukade förresten jag, Bibi och Hedvig titta på ungefär varje dag efter skolan i slutet av nittiotalet samtidigt som vi åt chokladbollssmet med stora skedar direkt ur bunken. Vi var bästisar vi. Nu ska jag titta på Drömprinsen igen och bli lite nostalgisk, och sedan ska jag sova så att jag orkar bli fotad med en rosa fjäderboa runt halsen i morgon bitti.

Det har varit dödens eftermiddag här i växeln, och det är nästan så att jag har önskat att något psykfall ska ringa och härja lite. Som kvinnan som ringde för ett par år sedan och skrek åt mig att hon skulle spränga VK-huset i luften och att det var mitt fel att hon inte hade råd att köpa mjölk, till exempel.

Klockan halv sex är det dags för redaktionsmöte med VK ung som vanligt. Hoppas att någon vänlig själ som ska åt samma håll efteråt har lust att skjutsa mig, för jag ser verkligen inte fram emot att knalla, och måste dessutom hinna handla innan affären stänger. Sedan längtar jag faktiskt hem till min (relativt) städade lägenhet och till min symaskin också.

Jag började dagen med att skära upp handen på en parfymflaska som fått en spricka under hemresan från Stockholm, och som nu gick sönder i handen när jag lyfte upp den. Jacket är litet, men mitt badrum ser ändå ut som en mordplats eftersom det blödde som satan och jag inte hann städa innan min kollega Britt kom för att skjutsa mig till jobbet. Tur att jag har mina gulliga extramammor på Privatmarknad som kan plåstra om.

Fick just ett mess av Anton där han frågade om jag är "soptant" även i dag. Det är jag inte. I dag sitter jag bara på kontoret och tackar gudarna för att jag inte behöver vikariera på Budcentralen (eller kontorsservice, som det numera heter) här på VK, vilket jag gjorde hela dagen i går. Jag är faktiskt väldigt glad att jag har ett jobb där jag mest bara får sitta på min härliga kvinnoröv mest hela dagarna, och särskilt sådana här dagar då det känns ungefär lika roligt att gå utanför dörren som att äta en stor portion bajs med glidslemssås (ni kan förresten alltid maila mig på mogentjejsomtyckerattdetarkulmedkissochbajs@hotmail.com).

Efter två arbetsdagar i rad då jag inte varit hemma förrän klockan åtta på kvällen måste jag säga att det känns skönt att jag i dag får komma hem i vettig tid, och att helgen dessutom börjar närma sig. Och vilken helg sedan. Först after work med Privatmarknad på fredag, och sedan redaktionsfest på lördag. Köpte en klänning på Sivletto som jag tänkte ha på mig på lördag. Men jag tänker förstås bara ha den på mig om jag hinner få tag på en lika tjusig liten mössa som hon på bilden har.

Har ännu inte skrivit något om jättepartajet jag var på i lördags. Men lugn, det kommer. När jag orkar. Måste bara berätta lite om presentpaniken som jag och min ena brorsa, Martin, kände under en rätt lång tid innan. Det är egentligen en sjukt lång historia som börjar redan i december månad och som jag inte orkar dra, men för att sammanfatta allt så var vi på jakt efter en negativ- och diabildsscanner till farsan. Dagen innan födelsedagsfesten hade vi hittat en för ett par tusen i en butik i Stockholm, och jag stod med brorsan i ena örat och skulle precis pallra mig iväg för att inhandla denna, när jag lyfte på en hög med papper och såg att farsan redan hade just en sådan. Fast en som kostade några hundra kronor mer än den vi tänkt köpa, såklart. Jag ville dö.

Det ordnade sig dock, och ingen dog. Vet ni vad vi köpte i stället? Jo, en upplevelse!

Pappa och hans fru ska spännas fast i en jättelik plastboll och knuffas nerför en backe medan vi ska stå på sidan om och vifta med svenska flaggan och spela trumpet.  Inga jävla whiskeyprovningar här inte.

Grattis på 60-årsdagen Surkel (roligt smeknamn på pappsen sedan vi var små) önskar (dina snälla, roliga, fantastiska och intelligenta barn) Martin och Josefin.

Har varken haft tid eller möjlighet att fota min gaddning, men nu såg jag att Filip lagt upp en bild på Facebook från när den just blivit färdig, som jag minsann tänker vara fräck nog att låna.

De första två dagarna hade jag lite svårt att vänja mig vid den.
Nu tycker jag bara att den är stenhård. Jag är ju verkligen förtjust i sjömansstuff.

Det har varit en helt otroligt vanlig måndag i dag. Kunder har ringt om fakturor och tidningar som tyvärr inte dykt upp i brevlådan, och jag har suttit och godkänt, vad som känts som, en miljard Lokus-annonser. Tid tog det också, eftersom jag fick en knäpp och försökte ge mig på alla särskrivningar, versaler på skumma ställen och felstavade ord.

När jag hade knappat ur mig från kontoret knallade jag upp på redaktionen för att hålla i mötet med VK Ung, vilket var trevligt och roligt i vanlig ordning. Såg ni förresten min nuna, bredvid redaktör Karin Bernspångs, på uppslaget i lördags? Sådant där är så sjukt stort i min värld. Kan liksom inte riktigt förstå att jag fortfarande är kvar på tidningen där jag började som blyg och jävulskt osäker sextonåring.

Torsdag. Jag var nytatuerad och såg ut att ha på mig en kroppsstrumpa. I själva verket var det min mysklänning, som är ungefär som ett par mjukisbyxor. Förstår inte varför män så sällan har klänning, då det är det skönaste plagg som finns. Ni går miste om något!

Jag skulle i alla fall till Stockholm och var... ja, vad var jag, egentligen? Jo, eld och freakin' lågor, förstås!

På kvällen var jag mest bara trött där jag låg och tittade på Grannfejden och andra white trash deluxe-program.

Det blev fredag. Jag panikflängde på stan och satt och klimakteriesvettades inne på Åhléns och trängdes med surkäringar. Köpte även en ny handväska och en leopardtröja på Blue Fox, och hann med att ringa upp min gamla kompis Hinken och försöka få med honom ut på något sunkhak på kvällen.

På eftermiddagen mötte jag upp min fantastiska vän Johanna på Gullmarsplan. Jag köpte en fryspizza och fetaost, och hon  tolv pyttesmå, men ack så festliga, pajer (typ tilltugg) som hette "Party mini-pajer". Sedan köpte vi ett par kassar öl också. Allt detta tog vi med oss till hennes konstskola Idun Lovén.

På Idun Lovén pysslar Johanna och hennes konstkompisar med massa kreativa och snygga saker. Johanna och någon till hade till exempel gjort Zlatan i pepparkaka.

Vi drack öl och Strongbow med sugrör, och Johanna klippte Kryddan inne i värsta träslöjdsrummet på skolan.

Själv gick jag mest runt och tittade på saker. Till exempel på Anton Abele, som hade ätit upp fågelen!!1

Sedan gick jag mest bara runt och såg snäll och lite korkad ut.

Sedan blev jag flickan från Exorcisten!

Fan vad jag ser gammal ut ibland. Döden är inte långt borta. Ack och ve.

Johanna presenterade mig i alla fall för två av sina härliga klassisar - D-flow och Kryddan. Vi hängde och drack öl, lyssnade på fransk sextiotalspop och levde rövare.

Vid elvatiden tog jag, Johanna och Kryddan en taxi till Carmen, där det som vanligt var tjockt med folk. Därför blev det Söderkällaren i stället, där jag träffade en tjej inne på toaletten som sa att anledningen att man går till just Söderkällaren är för att det finns så många mörka män där. En minut senare raggade hon upp just två mörka män som satt vid ena änden av bordet där vi satt, och inom loppet av trettio sekunder hade hon lyckats få med en av dem in på en toalett. Mitt kakhål var på vid gavel.

Hinken kom förresten förbi, men var tvungen att dra då ingen av dem han var med fick komma in för vakterna. Vi hann i alla fall kramas och byta några ord. Klockan tjugo i ett eller något var jag trött och knallade hem efter en tåpp'n-kväll.

Dricker kaffe och hänger med Johanna i hennes ateljé. Sjukt grym tjej! Snart ska vi käka pizza och "Party mini-pajer" och dricka lite öl, och lite senare blir det Carmen.

I stället för att uppdatera bloggen i går så valde jag att bara hänga med pappa och Anna och dröna på soffan under ett täcke. Resan gick i alla fall bra, trots att det satt en jävulskt självgod och dryg blivande syslöjdsfröken bakom mig och tjattrade hela tiden tills öronen nästan började blöda. Lyckades ändå somna en stund, och vaknade sedan av att jag dunkade in huvudet i väggen bredvid och satt med kakhålet på vid gavel och såg sådär sexig ut som man bara gör när man sover på offentliga platser, ni vet.

Snart ska jag ut på stan och försöka hitta lite kläder och sådant. Är lite besviken över att varken Johanna eller Disa, på grund av plugg, har tid att hänga med mig, men vad fan, man är väl ingen bebis heller. Överlever alltså med största sannolikhet en dag i ensamhetens tecken.

Just ja. Jag tror inte att jag vill vara bimboblond mer och funderar, på riktigt, på att byta hårfärg. Jag och Ylva såg ett gäng blonderade småbrudar i fjortonårsåldern på stan, och Ylva påpekade att det bara är jag och just småbrudar som har den här hårfärgen. Det har ju varit min thang att ha bimbohår, men jag börjar uppriktigt sagt tröttna lite på min slitna höbal.

Nedan ser ni två bilder som Camilla tog på mig när jag fick vara tåppmådäll i studion för några helger sedan. Ta en ordentlig titt, för det kanske är sista gången ni ser mitt fågelbo.

Några tips på vilken färg jag borde ha, förresten? Jag har testat de flesta, och jag kan säga redan nu att jag varken är sugen på grönt eller blått.

Det blev förlust för Team Fjanton (vet fortfarande inte vad de heter egentligen), men Anton skötte sig i alla fall bra i mål, tycker jag. Ångrar lite att jag kallade det andra laget för muppar, eftersom de även tackade publiken efter matchen. Publiken bestod av mig... och bara mig. Kände mig lite hedrad och började flina och vinka till det andra laget. Cool man är.

Efter matchen fick jag skjuts av Anton och precis när vi var vid OK/Q8 här på Haga frågade han om jag behövde hostmedicin och sa att han hade lite hemma. Därefter körde han mig upp till sig så att jag fick en shot, för att sedan köra hem mig igen. Grym vän, den där Anton.

Har förresten läst kommentarerna till inlägget om min lilla bloggsvacka, och jobbar på ett inlägg där jag ska ta hjälp av er, kära läsare. Tror att det kommer bli tåpp'n. Tack för att ni engagerar er!

Ah, mycket spännande! Team Fjanton ligger under. 2-0 till mupparna i andra laget. Heja, heja friskt humör!

Fredagen var minsann också en alldeles ypperlig dag. Jag var först lite missnöjd över att det var just bakning och kaffe som stod på schemat (som en av mina arbetskamrater uttryckte sig: "Va?! Inte ens jag bakar på fredagskvällar ju!"), men när jag insåg att det mest var Emelie som bakade, och att jag fick dricka folköl samtidigt, så kändes det roligare. Jag har ju så fantastiskt härliga kompisar.

Becker, Ylva, Betty, jag och Camilla. Och alla snusdosor som jag kände
mig tvungen att ringa in. Gissa vilket land vi kommer ifrån... NORRLAND!

Bibi (som jag stulit bilderna av) och Camilla.

Emelie skär kaka.

Emelie och hennes hund Sami. Han tycker om att slicka på Josefins
nytvättade jeans han. Helst i skrevet.

Värdinnan Ylva.

När vi hängt hos Ylva i ett par timmar var de flesta peppade på att dra ut, så då åkte vi hem till mig i stället (Ylva skulle jobba dagen efter).

Betty tyckte att det var hur roligt som helst att vara chaufför!

Camilla tyckte också att allt var tåpp'n! Hon bangade dock när vi skulle dra på krogen.

Sötaste Blebban.

Becker var sexig i en kommunisthuvudbonad som jag köpte när jag var typ fjorton år gammal. Hemma hos mig får man förresten dricka ur plastglas ibland. 
Det beror på att jag är lite lat och hatar miljön.

På O'learys mötte vi upp med Kristoffer och några andra lulekompisar som då och då besöker Umeå. På bilden: Officer-Emil och Blebban.

Blebban, Peter och Kristoffer.

Nick (även känd som tv-spelsmannen bland mina vänner), jag och Betty.

Nu har jag varit sjuk i en vecka och jag är riktigt jävla trött på det, ska jag be att få tala om. Trött på att hosta så mycket att det känns som att inälvorna ska flyga ut ur munnen och ner i en sorglig hög på parketten, trött på att rösten helt plötsligt spricker som om jag vore en målbrottsfjortis och trött på att hela tiden måsta harkla mig som en gubbe.

Trots detta har jag dock haft en alldeles ypperlig helg. Den här söndagen har till exempel varit helt ljuvlig. Fick ett mess av Camilla som undrade om jag ville komma hem till henne och hennes pojkvän Jimmy och äta mat och titta på I en annan del av Köping (världens bästa program) tillsammans med dem och två av Jimmys kompisar, och det ville jag ju så klart. De kom sedan förbi och plockade upp mig, och väl där så lagade grabbarna fantastisk mat medan jag och Camilla mest bara satt och tittade på YouTube-klipp samt tvättade (eller, Camilla tvättade och jag agerade trevligt tvättstugesällskap). Det var tåpp'n!

En kärleksfull hög framför I en annan del av Köping.
Thomas, Jan, Jimmy och Camilla.

Sitter i växeln och önskar mig en Tena vuxenblöja. Är så fruktansvärt kissnödig, men vill inte avbryta mina kollegor genom att be någon byta av mig en snabbis. De diskuterar en massa snaskiga och roliga saker som hänt i privatannonsvärlden på VK det senaste året, och hade jag varit delaktig i diskussionen hade då inte jag velat att någon stört. Så därför håller jag mig i en stund till.

I kväll ska jag träffa några av mina allra bästa brudar. Hoppades att vi skulle ses kring halv åtta så att jag skulle hinna duscha och sådant efter jobbet, och sedan ägna kvällen åt att leva rövare, men fick nyss veta vad de har planerat ...

Det blir bakning och kaffe klockan sex. Hemma hos Ylva i radhuset som hon och hennes kille flyttat till. Jag har lovat att ta med mig Thorleifs senaste Saxparty och mina nya mamelucker. Kanske tar jag på mig broddarna också.

Morsan kidnappade mig efter jobbet. Jag kom hem med täckbyxor och täckjacka från McKinley ("developed for highly active winter sports"). Att inte längre frysa ger mig en miljard vuxenpoäng, men det kostade mig i och för sig nästan en miljard i kronor också.

Kyss mig och kalla mig Sporty Spice! Nu kan jag gå ut och rulla mig i snön när jag vill, samt promenera till jobbet utan att förfrysa hyskan.

Sitter och väntar på att morsan ska komma och hämta mig och köra mig till jobbet, då det fan är för kallt att knalla i dag. Speciellt om man som jag varken äger vettiga skor eller ytterkläder. Det är för övrigt något jag ska ta tag i snart. Måste bara hitta någon med bil som vill skjutsa mig runt stan för att besöka alla fula-men-varma-kläder-butiker som finns.

Är fortfarande lite risig, men det känns inte som något alternativ att ligga hemma mer. Längtar efter att träffa mina arbetskamrater, och ser fram emot att ha något att skriva om i bloggen. Håll alltså tummarna för att jag får riktigt mycket skäll i dag från någon halvpsykotisk människa så att det blir en snaskig uppdatering senare.

Oj, vad jag bölade i kyrkan i går. Min kusin Maria och hennes Erik överraskade nämligen alla (och då menar jag alla, inte ens Marias tvillingsyster Elin kände till något) genom att gifta sig innan lille Tindur skulle döpas. Det var väldigt högtidligt och vackert. Efteråt fikade vi i Frälsningsarméns lokaler och jag hade roligt åt morsan som gick omkring med Tindur och nöp i hans härliga bebislår (hon har erkänt att hon är besatt av tjocka och gosiga sådana).

Hade ont i halsen redan i går morse när jag vaknade, men ignorerade detta och pallrade mig alltså både till kyrkan samt senare på kvällen även ut på galej. Lovisa, Höken, Gustaf och Gustafs helt sjukt trevliga flickvän Jannike kom och plockade upp mig vid OK/Q8 och sedan åkte vi till Droskan för att äta billig buffé och dricka ett par öl. Därefter bar det av till bowlinghallen för ytterligare ett par öl och så lite bowling (jag spelade helt värdelöst, men det gör inte så mycket). När vi kände oss färdiga med det åkte vi först till Pipes och sedan till O'learys och sedan tillbaka till Pipes igen. Tack vare att Lovisa var vår designated driver fick jag även åka bil hela vägen hem. En riktig tåpp'n-lördag var det och jag hade så sjukt roligt.

Min söndag har dock varit hemsk. Inte för att jag varit bakis, men för att jag vaknade i morse och upptäckte att jag typ inte kan svälja längre. Har så sjukt ont i halsen och öronen och har dessutom lite feber och ska därför gå och lägga mig snart så att jag får många timmars sömn och kanske mår bättre i morgon när jag ska på jobbet. Mår jag lika jävligt i morgon bitti som jag gör nu vet jag dock inte riktigt vad jag ska ta mig till.

Ångrar nu att jag låg och kollade på Trailer Park Boys till klockan tre. Är dödstrött (och har lite ont i halsen, ve och fasa) men ska på dop i Stadskyrkan och måste innan dess hinna duscha, sminka mig, fixa håret, välja kläder som inte är okristliga och sedan även köpa en present. Har faktiskt inte hunnit göra det än och skäms lite över det. Vad brukar man köpa? Barnet fick en gosedjursapa som man kan värma i mikron av mig i julklapp, men till dop förväntas man köpa fula smycken och skallror och sånt, va? Äsch, jag hittar nog något fint.

Den lille killen som ska döpas är förresten min kusin Marias son Tindur. Ett ljuvligt, gulligt och väldoftande barn som jag hade den stora äran att träffa för första gången på julafton. Fick till och med hålla i det lilla knytet, men då började han gråta, så resten av kvällen nöjde jag mig med att titta på när han gick laget runt och alla andra höll i honom i stället.

Röjde med LisaLee på Verket. Vi hade jävulskt roligt åt den här bilden efter att hon tagit den, eftersom jag inte såg ut att ha någon näsa när man kikade på den i kameran. Det var liksom bara ett stort, lysande fält där den brukar sitta.

Har gjort ett litet försök att sammanfatta året. Får se om jag kommer på fler punkter senare.

Årets bästa:

Flytten från en källarlägenhet där jag nästan aldrig ville vara, till en underbar lägenhet på tredje våningen med knarrig parkett, gulliga små kyrkfönster, röd ytterdörr, balkong, diskmaskin och fantastiska hyresvärdar. Äntligen fick jag ett riktigt hem som jag nästan alltid längtar till.

Årets sämsta:

All hjärtesorg, alla hotfulla samtal och sms och att inse att vissa människor inte går att rädda hur mycket kärlek man än lägger på dem.

Årets dra-åt-helvete-vad-jag-är-bäst:

Jag överlevde operationen, uppvaket, läkningen, nästan en månad på flytande och silad föda, att gå runt och se ut som en hammarhaj och började jobba när det fortfarande var tre veckor kvar av sjukskrivningen.

Årets nykomling:

Anton, som först bara var en kompis kompis, därefter min skedkompis och sedan bara en av mina allra bästa kompisar. En jävligt märklig människa som samtidigt är världens härligaste och snällaste och som jag är så glad över att jag lärt känna.

Årets mest sönderspelade låt i min mp3-spelare:

Eva Eastwood - In trouble deep.

Årets asshole:

Svårt, det finns ju så många! Men jag tänker framförallt på idiotgubben på årets House of Metal som tog stryptag, skrek Livin' on a prayer i mitt öra och sedan slog mig i ansiktet så att tårarna sprutade och jag fick sitta på jobbet med ett rött kuköga följande vecka.

Årets roligaste:

Nöjespatrullsturnén i härliga, somriga Västerbotten tillsammans med fotograf Evelina Burström. Tatueringskryssningen och stockholmstrippen med Lovisa. Sommarveckorna då Johanna besökte Umeå. Alla de gånger då hela tjejgänget var samlat. Sundsvallsresan med brudarna från Privatmarknad. Och mycket, mycket mer.

Årets hemvändare:

Blebban som äntligen, äntligen, äntligen kom hem från Stockholm.

Årets stoltaste brudjävel:

Var jag i januari när jag blev årets tyckare 2008 med motiveringen "För att med förtroendet bevarat kunnat slå skoningslöst hårt och samtidigt vara skör och utelämnande. Alltid gjort med stilistisk skärpa."

Årets upptäckt:

Att jag alltid får läppstift på tänderna numera. Vad fan är dealen med det?

Årets smartaste:

Valet att pallra mig till Sax för att klippa mig. Fick inte bara Sveriges snyggaste lugg och en snabbkurs i att göra fina frisyrer, utan även en ny vän i festliga och härliga frisörskan Sarah Wing.

Ligger på hemmakontoret och summerar nöjesåret och ser lite tärd ut (se bild).

Är fruktansvärt trött och är sekunder ifrån att rulla ihop mig till en blonderad liten boll och bara börja dregla och snarka, men efter att ha sökt på mitt eget namn i nätarkivet i dag och läst igenom allt roligt jag gjort och sett det här året känns det åtminstone inte helt omöjligt att få ihop en liten sammanfattning inom en timme eller så. Kolla vilka krokiga fingrar jag har, förresten. Skönt att man inte är en person som har komplex över sådana knäppa saker.

Innan jag fortsätter måste jag bara berätta att jag fick en skiva som jag köpt av min kompis Gustaf i går. Vindicate This! heter hans band. Spana även in den fantastiska teckningen som Gustaf ritat åt mig. Snart kommer förresten han och hans tjej upp och hälsar på, och det ska bli helt underbart att träffas igen. Har saknat honom hur mycket som helst! Jävla idiot som gått och blivit en spiddekaugepåg.

Lycka, när man är tillbaka på jobbet efter en skön liten semester och beter sig som en tretåig sengångare på grund av utebliven sömn, är att ha fått ett julkort av julgransbebisen - probably the best bebis in the world. Tack, tack, tack till härliga Estrid och härliga Estrids härliga mamma! Blev så himmelens glad.

Ett par läsare har kommenterat att sista versen i symaskinslåten saknades när jag skrev om min dagistids många ångestklumpar. Såg ut som på bilden nedan när jag insåg att de hade rätt:

Men här kommer den i stället:

Nu går han där och sörjer sin kära Josefin
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin
som sitter där på havets djup och trampar symaskin
symaskin skin skin, syma  ma ma ma ma ma skin

Happy?

Titta vem som är up with the tupp trots att hon satt vaken till klockan halv tre och gjorde andra lyssningen av en skiva som hon ska recensera samt plöjde minst hundra sidor av Tillsammans är man mindre ensam... It's me! Gin! Vi ska på rean i dag, nämligen. Brukar aldrig ägna mig åt sådant där ångestframkallande hetsshoppande, men nu när jag både har morsan och Linda med mig tror jag att det kan bli både roligt och trevligt. Och skulle det vara helt värdelöst och hemskt får jag väl knalla hem till Haga och lägga mig själv i framstupa sidoläge eller något.

Äldsta brorsan och hans tjej (Linda heter hon, och egentligen är det konstigt av mig att bara nämna henne som brorsans tjej, när de faktiskt varit tillsammans i typ tio år och hon alltid varit en viktig del av familjen) åkte upp från Gävle i går och anlände hit till Vännäs kring elva på kvällen. Nu har vi precis käkat en sen frukost och suttit och surrat, och jag ska väl slänga in gammkropppen i duschen och göra mig i ordning inför kvällens och nattens julfirande hos mina kusiner på Mariedal. Först ska jag dock glassa runt i mjukisbyxor och titta på Pippi Långstrump på fyran en stund.

God jul på er kära läsare! Hoppas ni får en underbar julafton. Nedan ser ni en bild (jag har tagit ett risigt kort på ett kort) från julen nittonhundraåttioåtta. På vänster sida sitter min äldsta bror Johan och till höger sitter min andra bror Martin. Fläskfian i mitten är jag.