Det senaste inlägget, med bilden på mig när jag gör en krokig tummen upp bredvid Becker (som är en av alla mina bästisar), skickades in i panik samtidigt som jag satt och tryckte i mig sjuttioåtta Finn Crisp. Jag orkade inte skriva något mer eftersom mitt enda mål bara var att inte misslyckas med min utmaning redan andra dagen. Jag var helt enkelt tvungen att trycka in något innan midnatt. Men att det blev en bild på just Becker var i alla fall för att hon fyller halvfemtio i dag.

Varsågod, jag bjuppar på en hyllningsdikt:

Becker, Becker
rolig och smäcker
snygg och smart och allmänt läcker
I dag blir du gammal
ja, nästan som gatan
jag hoppas att du vet
att jag tycker om dig
som satan
Grattis på dagen, din uråldriga gnu
Ingen är så festlig och ljuvlig som du
 

Jag är precis hemkommen från en möhippa där vi firat min kompis Ylva (jämnårig med mig) som ska gifta sig om tre veckor. Hon har ett barn också. Tänk vad konstigt ändå, vi är ju barn själva, liksom.

Tummen upp och hurra!

Jag har blivit utmanad. Att blogga minst en gång om dagen. Av min klasskompis Lotta. Förloraren ska bjuda den andra på lunch. Det känns väl i ärlighetens namn inte direkt som att jag skulle dö om jag skulle bli skyldig henne en sextiofemspännslunch på VK (att det blir just där beror på att vi just nu gör vår tioveckorspraktik, jag på VK och hon på Folkbladet), men jag tycker att initiativet är bra. Jag vill ju blogga! Det är bara så svårt att komma till skott, och speciellt när det gått en lång tid sedan sist. Man vet liksom inte var man ska börja och prestationsångesten blir överjävlig. Men! Nu kör jag bara och tänker vara nöjd med det.

När jag stod i duschen för typ tre minuter sedan tänkte jag på hur irriterande det är att min familj består av sådana där allmänbildade jävlar som skrivit 2.0 på högskoleprovet och kan precis allt, medan jag är en sådan där person som är helt fruktansvärt dålig på till exempel matematik och gamla kungar och lägger helt meningslösa saker på minnet.

Exempel på saker som jag kommer ihåg:

1. Hur jag, när jag var yttepytteliten, höll pappa i handen medan vi gick uppför backen vid vårt hus på Bärnstensvägen på Carlshem och tänkte på att jag inte visste om det var Umeå som var ett land och Sverige en stad eller tvärtom.

2. Hur jag, när jag var yttepytteliten, men inte så liten som i första exemplet, stod i gillestugan och glodde på en tennisboll och tänkte ”exakt den här stunden ska jag komma ihåg bara för att ta reda på om jag kan komma ihåg den”.

Klipsk!

I morgon ska jag jobba på vk.se från åtta till fyra typ, så det börjar bli dags att sova. Tänka på refrängen och så vidare.
 

Hela sommaren när jag jobbade på Gefle Dagblad och
därför bodde i Gävle lekte jag och pandabarnet varje dag.

När jag var barnvakt fick han både titta på tecknat på televisionsapparaten och
äta glass. Jag kan nämligen inte säga nej till honom.

Det är sant!

I dag fyller min klump, kömpis och brorson Axel två år. Han är världens bästa barn.
Jag älskar dig så, lilla gosboll och hjärtefröjd!

Varannan fredag kan man läsa krönika signerad Josefinast Is-hacksson i Västerbottens-Kuriren. Varannan vecka sitter jag med ångesten från helveteshålet och har ingen aning om vad jag ska skriva om eftersom ämnena tog slut där runt 2006 ungefär. Men, på något mirakulöst sätt ordnar det sig alltid ändå, och det kommer det göra även den här gången. Synd bara att det inte var i kväll. Vad ska jag skriva om? Vad vill ni läsa om? Snälla, hjälp mig.

Helgen var i alla fall bra. I fredags kom Freja hit och vi drack ett par folköl, käkade chips och hade nå jävulskt roligt åt en av mina gamla porrtidningar från femtio- och sextiotalet. Den läbbiga filmen Sjätte sinnet visades på televisionsapparaten, så vi började så klart kolla på den och blev livrädda när det sedan plötsligt knackade på rutan ut mot balkongen. Ingen människa syntes till och jag skrek till och med av skräck (ja, det är sant). Det visade sig dock bara vara Adam som tagit en paus från sitt taxikörande, och det var ju en himla tur för honom att han gav sig till känna innan jag hann ringa polisen. Jag pysslar nämligen med sånt.

På lördagen vankades det bebishäng hos min kompis Ylva som fick världens finaste barn i början av juni. Den första bilden som föreställer mig, min slampiga urringning och Becker har jag snott av Bibban.

Bibban och lil' baby Eyra.

Emelie, klumpen och Becker.

På kvällen drog Bibban, Becker och jag till Cover Club och dansade som om vi vore på finlandsfärjan 1992 (vi var i och för sig bara fyra år gamla då, men ni fattar). Ja, herregud...

Jag råkade halka i mina kassa skor (och ej på grund av fylla, ska tilläggas) på ett mycket förnedrande sätt och slog typ sönder mitt knä. Det är fortfarande i samma storlek som en basketboll, men i samma färg som en aubergine. Bibi höll förresten också på att halka. Vet ni varför? Jo, för att något äckel hade tömt snusslasken på golvet. Det är typ som att lägga ut ett bananskal där folk ska gå, fast på ett sätt som känns äckligare men lite mindre som en tecknad film.

Just nu är jag dessutom rätt upptagen med ett skolarbete. I tre veckor ska hela klassen ägna sig åt grävande journalistik. Vi har delats upp i par, en från press och en från radio, och jag och världens bästa Adam hamnade med varandra. Detta känns tåpp’n av flera olika anledningar. För det första har vi varit väldigt överens redan från början om vilka olika ämnen vi skulle vilja gräva i och sedan kunnat enas om ett. För det andra så kompletterar vi varandra bra (Adam är till exempel bäst i världen på att ringa tusen personer på kort tid, och jag är en jäkel på att snoka). För det tredje så är vi bra kompisar och orkar umgås från morgon till kväll. En lärdom från i dag, när vi jobbade från åtta på morgonen till halv sex på kvällen (eller eftermiddagen, eller whatever), är dock att jag ska ta med mig fika eller godis i morgon så att Adam slipper bli PMS-attackerad på eftermiddagen.

Helgen då. På fredagen kom Jonas, Adam, Perjus och Kolbjörn hem till mig för att käka pizza, dricka öl och spela Sega. Lite senare dök även Miio och Hanna upp, och jag och de två sistnämnda drog på Klubb Modärn på TC.

På lördagen tog jag ett tidigt tåg till Vännäs för att hälsa på den här ljuvliga kvinnan och hennes man:

Tillsammans brassade jag och morsan i väg på tre timmars loppande där jag bland annat hittade universums finaste salt- och pepparkar.

Och ett avskavt fruntimmer som springer med två hundar, typ.

Bra helg!

När jag jobbar ”på riktigt” och har ett kontor att ringa från och en tidning i ryggen tycker jag att allt (ja, typ!) är intressant och så kan jag i princip ringa till vem som helst, när som helst och fråga vad som helst utan att känna mig det minsta nervös innan. Att hitta en person att intervjua är aldrig ett problem. Men när jag gör ett jobb i egenskap av journaliststudent blir det plötsligt väldigt gruvsamt att ringa främmande människor och myndigheter. Vad fan beror detta på?

Ja, kanske beror det på att vissa man pratar med är väldigt trevliga och tillmötesgående när man presenterar sig som journaliststudent, medan andra behandlar en som om man vore dum i huvudet. Pratade nyss med en snorkig presskommunikatör som verkade tro att jag föddes ur röven (vad nu det betyder) och fick mig att känna mig väldigt liten. Är väldigt less just nu, men fick i alla fall svar på mina frågor så nu ska jag bara skriva och skicka in texten så är allt frid och fröjd sen.

Mer då?

Freja vet precis vad en tjäj vill ha!
 

Jag och Miio tog en paus från redigerandet i tisdags så
att jag fick fotografera hennes grymt snygga tröja.

Adam hade bästa gåbortstass'n på sig i dag.

Kolbjörn och Freja var siamesiska tvillingar i går.

Jag, Freja och Maria tog en promenad till Kolerakyrkogården och
planerade vårt nya radioprogram som börjar sändas på onsdag.

Har även hunnit försova mig rätt ordentligt i veckan, vilket hände så sent som i morse. Väcktes kvart över åtta av att bilpoolschaufför M. Perjus ringde och sa att de väntade på mig utanför min dörr. Vi börjar halv nio på morgonen och till Strömbäck är det ju en bit, så jag spydde på livet och fick dra på mig samma kläder som i går, acceptera att gå i skolan en hel dag med gårdagens halvt bortskavda eyeliner och skämmas över att lukta som en bajamaja på Åsele marknad en solig sommardag.

I kväll följde jag med Freja till en föreläsning om posttraumatiskt stressyndrom på Rädda barnen. Jag ska följa en person i flera månaders tid och dokumentera hens liv, och efter kvällens föreläsning lärde jag mig en massa bra grejer om bemötande och så vidare som kan vara bra att kunna. Sedan jag kom hem har jag… testat olika frisyrer framför badrumsspegeln som om jag vore en tonårssnoris. Detta liv, dessa kontraster, alltså.

Känner mig lite lätt bekymrad efter kvällens tantlur, eftersom villkoret att jag skulle få unna mig den var att jag sedan skulle diska och skriva en slags ledare till tematidningen om välfärd som vi just nu håller på med i skolan. Jag har inte gjort någonting alls mer än att slita mitt hår på grund av den där texten (kan verkligen inte komma på något, det står helt still) och titta på televisionsapparaten. Jo, jag kokade två ägg också för att äta till frukost i morgon bitti, men råkade äta upp dem på en gång i stället.

Min lördag blev helt fantastisk, och här kommer en beskrivning av den ba sådär rätt upp och ner:

Beckers flytt var färdig på två timmar och efteråt firade vi att vi är amäjsing genom att dela på de största pizzorna jag sett i hela mitt liv.

Några timmar senare blev jag och Hanna hämtade av Lovisa i hennes bil Carina. Under en blixtvisit till Ica Maxi hamnade Carina i koma en stund och i klänning och klackar fick jag och Hanna knuffa igång henne igen innan vi kunde brassa vidare hem till Lovisa i Mellansvartbäck där det vankades paltmiddag. Det var så gott och jag blev så mätt att jag fick andningssvårigheter och var tvungen att gå femton varv runt köksön för att klumpen i magen skulle sjunka ner lite.

Kvart över åtta, och försenad till min egen förfest, ramlade jag in i trapphuset hemma där Bibi, Becker, Sandra och Camilla redan väntade. Vi firade återigen Beckers flytt, men nu genom att dricka alkohol och skråla till Madonna. Efter ett tag kom min nyinflyttade snygga och trevliga granne och ringde på och bjöd över oss till henne och hennes killes fest i lägenheten mittemot min. Väldigt kul att gå på fest någon annanstans, tyckte vi! Sedan drog vi på Schlagerklubben där man aldrig känner en käft och fuldansade, var helt kokobäng och hade världens roligaste utekväll. Den här göken hade förresten så roligt att hon vägrade gå hem när hennes kompisar skulle göra det, och stannade i stället kvar helt själv i tjugo minuter och dansade till typ Carola och all annan dynga som spelades. Men kul var det.

Och så var det med det.

I morgon ska jag hjälpa Becker att flytta och förutom det även äta palt i Mellansvartbäck och dricka flyttöl och sjunga flyttkaraoke. Därför känns det som att det är dags att börja tänka på refrängen, men lämnar er i natten med tre klämmiga bitar. Rekommenderar framförallt den med The Farmer Boys.

Lite senare... 19.28, närmare bestämt:

Hahaha, alltså, jag kan verkligen inte sluta skratta!

I går tittade jag på teve och pyntade mina ben med en bläckpenna. Allt gick bort med spott utom en lit'n gubbe som blev kvar till och med efter en långdusch (glömde i och för sig skrubba).

I dag brassade vi ut till Strömbäck för att ha svenska. På vägen tillbaka fångade jag Kolbjörn på bild i Marias familjebil. Vuxna karl'n åker som ett barn!

När jag kom hem unnade jag mig en tantlur mellan klockan två och halv fyra. Jag var värd en sådan i dag... också.

I kväll har jag skrivit ganska mycket, men också hunnit rota fram, damma av (lite, med handen) och börjat koppla in mitt gamla Sega. Jag och mina klasskompisar ska spela Elitserien 95 och dricka bärs här någon kväll, är det tänkt. Tyvärr så får jag inte någon bild. Förstår ni vad jag menar då? Kan liksom inte hitta rätt kanal. Hur gör jag? Kan någon hjälpa?

Med vänlig hälsning,
Otekniskt geni

Anna har under kvällen lagt upp många, många bilder från Umeå Retromarknad i sin blogg om ni vill kika. Bland annat bilden nedan där jag med fluffigt hår hänger klänningar för allt vad jag är värd. Hoppas att det är okej att jag lånade (okej, stal) den, Anna!

Har ont i ryggen efter att ha suttit i soffan med datorn sedan jag vaknade i morse. Prestationsångesten tuggar på mina inre organ och jag mår illa för att jag har proppat kakhålet fullt hela dagen och inte varit ute ur lägenheten en endaste gång. Krönikan jag skriver just nu är skräpdålig och jag kan inte komma på ett roligt slut. Kan förresten inte komma på ett slut över huvud taget. På min långa att göra-lista har jag lagt till totalt oviktiga punkter som "diska" och "flytta Kungen af Djungeln och Drottningen von Savannen så att de hänger mer centrerat över soffan", bara för att kunna stryka något åtminstone.

Blir lite äcklad när jag tänker på att jag har blivit en sådan där bloggare som typ bara lägger upp bilder på loppisfynd, men vad gör man. Är ju så jävulskt nöjd.

Dagen började med att min lärare Karin och cirka hälften av min lilla, lilla klass kom hem till mitt museum och drack kaffe och planerade tematidningen om välfärd som vi ska göra i veckan. Själv gjorde jag min intervju redan i lördags innan jag kastade mig på bussen hem från Skellefteå, så efter att ha ägnat den här dagen åt skrivande varvat med stärkande tantlurar är jag ganska snart färdig med min text och kan ägna resten av veckan åt att skriva fredagens krönika till VK och kanske göra ännu ett reportage till tematidningen om det skulle behövas. Ska dessutom vara någon slags samordnare och assistera mina klasskompisar om de behöver hjälp med något. Kommer bli tåpp’n det här.

Just nu sitter jag i vanlig ordning och försöker komma på krönikeämnen, och i vanlig ordning står det helt jävla still. Jag vet att jag inte har lika många läsare som förritin, men någon stackare som hittat hit kanske kan komma med ett förslag? Vad vill ni läsa om? Blir verkligen jätteglad över all hjälp jag kan få hörrni!

Retromarknaden i Obbola i dag var helt amäjsing! Ångestmycket folk och ångestfina prylar. Gott kaffe, många bekanta nunor och en hel dag med världens bästa mamma. Dessutom hann jag fynda en hel del själv trots att jag mest satt vid morsans bord för att hjälpa henne med försäljningen.

Snygga Anna med bloggen Ljuva 50-tal.

Min glada, fina poncho-mamma som sålde för nästan tvåtusen spänn.

Några av alla de tyger som morsan sålde.

Retrougglorna på bordet bredvid var poppis.

Jag köpte ett nött litet rådjur och en mintgrön kobratelefon...

... två kuddfodral med pippifåglar på...

... ännu en skolplansch med viktigt budskap (har svårt att låta bli såna där)...

... och den bästa och snyggaste konservöppnaren i hela vida världen.
Nya Clara, formgiven av Sigvard Bernadotte

Krukan på bilden fick inte morsan såld, så då fick jag den av henne.

Av sköningarna på S:t Olofs Antik fick jag den här tidningen helt gratis. 
Himmel så snällt, och himmel vilken bra dag!

Kanske kommer jag ha på mig hatten jag köpte på Erikshjälpens second hand i Gävle i sommar. Kanske kommer jag se lika sur ut som på bilden. Ingen vet.

Vet inte riktigt vad den här bilden har i det här inlägget att göra, men jag köpte i alla fall den här muggen som en present till mig själv på en loppis i somras. Tycker att jag var värd den. Tyvärr är nog chansen liten att hitta ett liknande fynd i morgon.

I alla fall. När jag kom hem från stan gick jag nästan och la mig direkt och råkade så klart somna. Vaknade vid åttatiden och då kändes det alldeles för sent för att hitta på något, så nu sitter jag i stället bara med datorn i sängen och gör ingenting speciellt.

Skellefteå var förresten både trevligt och roligt. Jag och Hanna käkade tacos, drack rom och cola, gjorde oss i ordning i vad som kändes som hundra år och lyssnade på Pep Torres, och när två av hennes jobbarkompisar dök upp blev det drinkdrickande och häng på några krogar i schtan. På det sista stället vi gick till råkade jag hamna i en hätsk diskussion med ett grottgurgel i medelåldern som satt och diskuterade invandring med sitt sällskap. Jag hörde honom slänga ur sig siffror om arbetslöshet och invandring som han kommit på helt själv i sin lilla hjärna och kände hur jag kokade när jag hörde hans sunkiga, rasistiska kommentarer. Hans sällskap tröttnade till slut på honom, och då började han fråga mig och de andra i rummet om vi inte höll med honom, så då fick jag chansen att massakrera hans argument, berätta hur pinsamt det är att låtsas kunna något och sitta och fantisera ihop statistik samt tala om för honom vilken inskränkt jävla dumskalle jag tyckte att han var. Det var skönt.

I kväll har jag tantlurat på soffan och så smått börjat förbereda mitt lilla äventyr till Hållkäfteå i morgon. Tre av mina favoritklänningar låg i tvättkorgen. Vad göra?

Jo. Rengöra skurhinken, fylla den med vatten och tvättmedel och låta badrumsflamingon bevaka spektaklet, så klart.

På bilden nedan syns den salta kissekatten.
Min vän Camilla har fotat.

Häj!

Rolig dag i skolan, och rolig kväll på fritid’n min.

På förmiddagen fortsatte vi med redigeringen av våra reportage som vi jobbade med förra veckan, och på eftermiddagen var det dags för genomgång och att ge varandra konstruktiv kritik. Marcus Perjus, fotbollsspelare, metaformaskin, klasskamrat, blivande chefredaktör, bilpoolschaufför och kompis med uppenbar narcissistisk personlighetsstörning, började med att läsa sin egen text och säga: ”Nu ska jag vara JÄVLIGT kritisk mot mig själv”. Sedan berömde han direkt sin egen ingress.

När jag såg Perjus för första gången i klassrummet för ganska precis ett år sedan var jag förresten rätt övertygad om att vi under dessa två år inte skulle ha särskilt mycket att säga varandra, men jag hade i vanlig ordning fel och det visade sig att han är hur rolig som helst. Tänk så det kan bli, va.

En matlåda blev dagens stora snackis.

I kväll var det dags för onsdagsfika med delar av regeringen. Bibi var först på plats, och räckte över en påse till mig. ”Jag tog med något gott till kaffet!”

Vi spelade tyvärr aldrig Yatzy, men drack kaffe, tryckte i oss köpesfika (jag bakar inte, det är inte min thang) och pratade om menskoppar och sånt där.

Vardagshänget i morgon ska förresten också bli tåpp’n, och det har visat sig vara väldigt bra för min konstiga dygnsrytm orsakad av efter skolan-tantlurar att bjuda hit vänner som ännu inte sett min lägenhet. Det har nämligen gjort att jag, i stället för att ligga i fosterställning i soffan, har ägnat kvällen åt att städa och hänga upp tavlor och planscher som jag inhandlat på sommarens auktioner och loppisar (tavlor och planscher är min nya thang har det visat sig, vill ni se dem?).

Apropå loppisar kan jag passa på att tipsa om detta lilla evenemang som äger rum på söndag. Facebookgruppen Umeå Retro som jag är med i, men sällan (okej, aldrig) skriver i, arrangerar. Jag är helt övertygad om att det kommer bli fantastiskt.

Flyern har Anna, som har den här fina bloggen, gjort.

Jag har haft lucköppning med både Bibi och Johanna i dag. Först ringde jag Johanna som berättade vad jag sa och gjorde när jag ringde henne tidigt i morse (jag hade precis kommit hem och tidningen kom i samma stund som jag tog av mig skorna och ramlade in i mitt sminkbord från 50-talet). Tydligen hade jag typ pratat med jävulskt hög röst, beklagat mig över hur dåligt jag mådde och sedan börjat kväljas över porslinstronen med henne i örat. Under samtalet med Bibi blev jag påmind om att jag ramlat av en stol i vardagsrummet och legat och gapskrattat på golvet efteråt. Åh, jag som brukar vara så ordentlig!

Väldigt kul hade jag i alla fall. Först på en inflyttningsfest hos ett trevligt par som precis flyttat ihop i en gigantisk lägenhet på Tunnelbacken, och sedan på 90-talsfest i Bibis kollektiv. På den första festen drack jag nog snabbare än vanligt för att jag inte kände så många och behövde bli lite modigare för att våga mingla. På den andra festen var jag bara dum i huvudet och drack allt som bjöds samtidigt som jag dansade till Venga Boys och Nordman och pratade med en kille som var lika delar rolig och dryg. Har inte alls mått speciellt bra i dag, men det är väl smällar man får ta.

Innan festen. Städad tjej med liten hatt. Man blir väldigt gul i min hall.

Ockultism på Tunnelbacken.

På 90-talsfest hos Bibi, som jag vill minnas var väldigt högljudd men älskvärd.

Först och främst hade jag ställt klockan på åtta, men ångesten svepte över mig likt en tsunami och jag snoozade i stället fram till klockan tio för att göra allt ännu värre. Sedan hade jag någon slags plan på att jag skulle skriva precis hela dagen i dag och bara dricka kaffe och vara lite sträng och sådär, men har redan råkat boka in en lunch med Maria i stan.

Vojne, vojne.

Dagens två intervjuer gick bra. Jag gruvar mig (nästan) alltid som fan innan, vilket är konstigt eftersom jag i nio fall av tio brukar känna mig helt lycklig och upprymd efteråt för att det varit så roligt och intressant. Nu återstår bara att skriva alltihop, och eftersom jag är typen som bara kan göra saker med kniven mot strupen har jag beslutat mig för att ägna kvällen åt att titta på någon film jag redan sett tio gånger, och sedan skriva hela morgondagen med en stressklump i magen och skicka in en minut innan deadline. Jag kommer ångra mig som fan i morgon så fort jag slår upp ögonen, men det ordnar sig alltid. Som allt annat.

Förutom de här två intervjuerna och alla förberedelser inför dem så har jag inte gjort så värst mycket mer än att slösurfa, glo på en massa skräp på televisionsapparaten och prata med Johanna i telefon. Anna och Robert kom förbi och tittade på min lägenhet och drack lite kaffe innan de skulle ut och käka inne i stan. Jag blev tillfrågad att följa med, men avböjde för att i stället avnjuta en gourmetmiddag bestående av två stekta ägg som sköljdes ner med ett glas päronsaft i hemmets stilla vrå. La dolce vita! Living the dream!

Att du skulle få ett sådant här flashigt liv som vuxen hade du väl aldrig kunna tro, va?

Några haters har tyvärr inte hört av sig, men lika glad för det är jag, för i morgon eftermiddag ska jag intervjua en tjej med diagnosen bipolär sjukdom som verkar hur cool, spännande och härlig som helst. Ska även åka upp till sjukhuset och träffa en sektionschef och en vårdare inom psykiatrin som ska berätta hur de jobbar med bipolära patienter. Så. Djävulbergst. Intressant. Om ni som avskyr mig, eller andra bloggare, skulle vilja höra av er i framtiden så går det så klart bra ändå. Ni är också spännande.

Min mamma är en sådan där människa som typ haft tre sjukdagar sedan hon började jobba i spädbarnsåren, men efter att hon nästan strök med i juni så har hon tack och lov valt att vara sjukskriven ett tag. Hon är dock redan så uttråkad att hon håller på att bli knäpp, och tog därför tåget in från Vännäs för att hänga med mig i dag. Vi har handlat, fikat, glott på folk och sedan ätit middag tillsammans med min bror. Vi har även letat efter såna där skor som formar röven när man spankulerar. Någon som morsan känner har tydligen såna och beskrev känslan av att gå i dem som att vara ute och promenera på fyllan, och det låter ju minst sagt roligt.

Häj!

Jag har ingen som helst rätt att vara trött, eftersom jag i princip inte har rest mig ur soffan i dag förutom när jag lyckades med kraftansträngningen att gå femminuterspromenaden till affären för att köpa toalettpapper. Det var nödvändigt, eftersom det känns väldigt slösigt att använda servetter med röda och blå ankare till det ändamålet. Hähä (skjut mig).

Jag har aldrig hittills i mitt liv lyckats skriva färdigt en krönika i god tid, och sitter därför nu i vanlig ordning och skriver och det lär jag väl fortsätta med ungefär hela natten tills jag skickar in den i morgon bitti. Just nu handlar den om alla konstiga (fast ändå... rimliga) anledningar till att jag avslutat relationer med olika snubbar genom åren, och framställer mig själv som jämntrevlig med djävulen ungefär. På något sätt är tanken att jag sedan ska glida in på helgens VIP-gala, men det kan sluta med att den bara handlar om att det är jag som är djävulen. Eller något helt annat, man vet aldrig.