En krönika i pappers-VK dagen till ära. Läs och lär och tyck till. 

09.11.24.

Jag sitter på tunnelbanan hem. Det är tyst, behagligt och jag vill bara hem.

Vid Mariatorget anar jag trubbel. Jag hör fnittret redan innan tåget stannar. 

De flänger med håret och smackar med läpparna. ”Guuuuuuuuud så snygg han var”, skriker det blonderade gänget och tar därefter plats runt om mig. 

Jag är omringad av rosa läppglans, oändligt tjatter och billig parfym. De är tretton år och jag är livrädd för dem. 

De nykläckta tonåringarna bär korta kjolar och rosa väskor. Själv sitter jag i mamelucker för att inte riskera en urinvägsinfektion. Jag ser genast kontrasten. 

Dessa bruttor är tretton år och tror att smink och snygga killar är livet. De läser Sofis mode och går på latteläger. 

Jag vill klä på dem varmt och berätta att tonåren minsann inte är en dans på rosor. Men jag vågar inte. De skrämmer mig. De där pubertala odjuren.  

Jag får veta så mycket men ändå så lite på min väg hem till Telefonplan. Larsa är onekligen snyggast på skolan och Jörgen har potential, men han har ett fult namn. Han kan bli snygg ifall de kommer på ett smeknamn åt honom. Make up store har bäst mascaror men uselt puder. Och bästa latten har utan tvivel Kafé 44 på Tjärhovsgatan. 

Ibland blir de arga över något och börjar skrika. Rakt ut. Bara sådär. ”AHHH”, låter det. Antingen ska de äta ”uuuuräcklig mat” till middag eller så har en lärare luktat röv på lektionen. Det gör dem arga. Äcklig mat och illaluktande lärare. 

Jag trycker i mitt hörn. Kollar ut i mörkret och hoppas att de inte ser mig. 

Plötsligt vänder sig en av dem mot mig. Hon kollar länge och intensivt. Granskar. Jag flackar med blicken. Hon fnissar till och vänder sig mot de andra.

Jag förstod ingenting. Blev jag just mördad mentalt? Våldtagen? Överfallen? Något hände och något kändes.

Äntligen är jag framme och jag springer av tåget, bort från snorungarna. Ältar länge det faktum att hon skrattade åt mig. Vad har jag att skratta åt? 

Låser upp dörren och möts av spegeln i hallen. Och där. Där hänger det. Det skrattretande. Grön och jäklig. Ut ur näsan. 

Ja, tretton år och jag är livrädd för dem.