Vissa hårdrockare har blod i sitt ansikte. Jag förstod inte det coola i det. Josefin och jag såg ut som muppar bland alla långhåriga monster och vi höll nästan på att tatuera mig. Men det gjorde vi inte, jag är för feg. Annars fick jag ett stativ sparkat på mitt ansikte av en bandmedlem från Nifelheim. Min näsa är svullen och huvudet värker. Som sagt, långhåriga monster och jag vill aldrig dit igen.

Viktor och jag har omatchande liv. Han jobbar morgon och jag jobbar kväll. Han går och lägger sig 22.00 då jag börjar arbeta. Han går upp 06.00 då jag just lagt mig. Men nu slutar han tidigt och jag börjar mycket sent så jag ska pallra mig till staden och krama honom. Han undvek trots allt att smula ner min dator i morse. Det brukar han göra. Ni hade kunnat fått se mitt lilla töntiga kärleksbrev jag fick i morse men jag tror att jag håller det för mig själv.

Jag har träningsvärk efter att ha fotat en modevisning. På riktigt! Undrar hur det kommer att bli efter ikväll.

Ipods är farliga. På väg mot bussen idag kollade jag mig runt. Började sjunga 'Klubbland'. Blev omgådd bakifrån av en brutta och skämdes. Jag sjunger inte så fint nämligen.

Senare på kvällen på väg mot min tredje busstur fiser jag just när jag går förbi en kvinna och en man. Efter min fis säger jag hej. Jag har aldrig sett dem förut men fisisen är i alla fall spräckt.

Bara så att ni vet brukar jag inte fisa när jag går förbi främlingar. Det bara hände. Jag brukar inte sjunga högt utomhus heller. Det bara hände också.

Jag ska vimmelfota i helgen på House Of Metal. Jag är nervös. Kan ingenting om sådana där musikare och sådan där musik.

Ibland får jag mail och tips om olika saker till tidningen. Ett mail jag nyligen fick var från Forslundagymnaiset. Forslunda har fått lamm. Jag fick även en bild på lammen. Jag vill ha ett lamm som ska heta Bäärnard.

Viktor har fina ben

Har just raderat tjugo vänner på Facebook. Kändes värt. Brydde mig liksom inte om deras statusuppdateringar och konstiga profilbilder. Alla är konstiga och jag borde städa. Men det gör jag inte för jag är en rebell som dricker smoothie i mina nya skor. Tradera. Mina naglar är svarta och avbitna och jag borde spara ut dem tills jag liknar Edward Scissorhands. För vem vill inte vara som Edward? Förresten kan jag inte äta semlor som alla normala. Jag är för allergisk. Därför äter jag konstiga semlor med hallonsylt i istället för mandelmassa. Jag hoppas alla ni mandelmassätande snorungar inte sover gott inatt. Hallonsylt.

Sitter på VK och låtsas jobba. Varje gång någon går förbi tar jag upp ett papper och hummar. Det har jag gjort sju gånger nu. Jättekonstigt. Men jag har som ingenting att göra. Jag har skrivit ut alla papper och ringt alla samtal och nu väntar jag bara på att samtliga ska anlända. Jag vågar inte heller traska runt här på redaktionen. Alla ser så arbetande och viktiga ut. Själv har jag blommiga strumpbyxor, blommig kjol och blommig tröja. Jag känner mig som en pajas. Blev kanske lite för mycket en snöig dag som denna.

Jag visste det! Jag visste att Johanna Wallin vimmelfotade mig på Shape Up den kvällen jag var vacker som en sommardag. Nu ser jag dock att jag inte alls liknade en vacker sommardag. Mer som en förvirrad gothare. Som sagt, jag vill inte ut igen.

Andreas och hans keps på Shape Up

Igår var jag barnvakt när resten dansade på corona. Vi såg disneydags och åt mängder av glass och godis. Därefter såg vi postkodsmiljonären och melodifestivalen. Jag tror att jag ska pluppa ut en unge endast för att slippa ragga drinkar i någon avlägsen bar igen. Det känns som en bra anledning att stanna hemma.

Jag sitter här i min studentmössa som kom idag. Jag ser rätt cool ut om jag får säga det själv. Mor och jag har shoppat porslin. Jag köpte en tekanna. Den är så fin att jag vill krypa ner i badet med den och snuska. Snart anländer Sanna, Nicoool, Linnéa, Isabel, Maja och Amanda. Vi ska äta pizza.

Annars idag har jag skaffat en ny vän. Eller jag vet inte riktigt vad det blev. Jag sa åt henne att våra studentmössor anlänt. Hon sa Jaha och därefter hade jag öppnat alla fönster och dörrar till en konversation. Hon frågade om jag var stressad. Jag sa ja. Hon sa att det syntes. Jag sa Heheheh. Hon sa ha en trevlig helg. Jag sa heheheh. Detta kändes märkligt då inte många i min nya klass pratar med mig. Är det möjligen magin bakom studentmössorna? Är det kanske för att jag drog på mig täckisar för att slippa blod i kiss? Eller vad hände?

Viktors sten kom ut.

På min bilddagbok har jag lagt ut en väldigt snuskig bildserie på Viktors arm. Antingen får ni leta upp min bilddagbok eller så kan ni få ett smakprov här.

Viktor ramlade i en backe för ca fem år sedan.
Viktor gick till vårdcentralen.
Vårdcentralen sa att det inte var grus kvar.
Viktor sa Okej.
Viktor upptäckte ändå en sten.
Viktors sten började masa sig ut.
Viktor tryckte och tryckte.
Viktors arm varade.
Viktors sten var halvt ute.

Världens bästa apotekare jobbar på Mariehem. Hon hjälper mig alltid och svarar fördomsfritt på mina frågor. Hon borde hissas varje dag.

Förresten har min polaroidkamera kommit. Den luktar rök och en dammtuss låg i paketet. Jag undrar om dammtussen ska symbolisera hur gammal kameran är, eller om den bara smet i från ett smutsigt hem. Fast, vem är jag att prata. Jag satt på mitt golv och hade därefter två dammtussar på stjärten. Stackars kamera. Från ett dammhem till ett annat. Nu måste jag vädra min kamera från all rök. Eller kan man vädra kameror? Det lät inte så bekant.

Herregud. Jag måste börja läsa nyheter. Jag hänger ju inte med. Folk snackar om krig, pengakriser och Mando Diaos nya album och jag bara hummar och nickar. Häromdagen besökte jag farmor. Hon pratade på om Magdalena Graafs någontingoperation men att hon lever och därefter berättade hon om allt hemskt som kommer ur finanskrisen och sedan fick jag veta allt om skidskytten eller störtloppet eller vad det nu var. Jag kände mig ytterst ointellektuell. Jag jobbar ju på en dagstidning men vet ingenting. Bara vad Håkan Hellström äter till frukost. Och hur långt kommer man med det egentligen? Pinsamt Julia, pinsamt.

Förstår inte varför jag aldrig slutar hosta slemma skorra morra och snora. Jag menar, jag har fattat. Jag kan inte gå runt i nylonisar och försöka leka snygg då det är tjugo minus ute. Jag har förstått! Jag längtar till den dagen då min näsa är fri och all mat inte smakar blomkål med blodpalt toppat med avklippt pubushår som kittlar i halsen. Jag suktar efter den natten då jag inte hostar tills mitt huvud dunkar. Jag vill bli helt frisk. Frisk då allt doftar blomblad och då jag kan springa naken över gården utan hoststopp. Jag längtar. Suktar. Vill.

Jag sitter här i pappas flanellskjorta och äter ägg med kaviar. Jag visste inte att min pappa hade en flanellskjorta, han är liksom inte flanellskjortstypen. Jag visste heller inte att jag var sugen på ägg med kaviar, jag är liksom inte ägg och kaviar-typen. Men så är läget.

Blondinbella ska skriva en bok men hon vet inte riktigt vad den ska handla om. Den ska iaf vara en typisk tjejbok. Hur en sådan bok är vet jag inte. Men det återstår att läsa. Jag brukar inte läsa hennes blogg. Jag finner henne nämligen väldigt obehagligt blond och känd. Det får mig att rysa.

Förresten har jag namnsdag idag. Då får man femtio kronor i ett kuvert av sin mormor och morfar och ett grattispånamnsdagensamtal från sin mor. Bara så att ni vet.

En gång lånade jag och Sanna en hamster från en djuraffär. Sanna såg så betuttad ut i den att jag stoppade den i min jackficka och sedan gick vi ut. I buren hade vi även lagt en vit kattleksak i form av en hamster, så att personalen inte skulle sakna honom. Det är ingenting jag vanligtvis brukar göra, men det kändes så rätt där, i djuraffären.

Sanna döpte hamstern till Elvis. Vi stod och beundrade Elvis en lång tid. Elvis mådde bra i Sannas famn. Men när pussinuttandet var färdigt och vi började tänka realistiskt, som exempelvis var Elvis skulle bo och hur han skulle få mat, så var det inte lika trevliga känslor längre. Han kunde ju inte bo hos Sanna. Sanna hade ju en katt. Han kunde inte bo hos mig heller. Det bodde ju en klåfingrig bebis hemma hos mig. Så då sa vi adjö till Elvis. Stoppade honom i min jackficka. Och lämnade tillbaka honom i hans bur där hans låtsasvän låg under en hög av spån.

Jag undrar om han lever idag.

Idag är det alla stjärtars dag. Därför har jag druckit ett glas vin med Viktor och ätit gelesstjärtar och chokladstjärtar dagen lång. Nu ska vi dela på en flaska tills vi däckar och spyr godis. Vi ska ha en mysig alla stjärtars dag helt enkelt.

Min mobil är på lagning igen förresten. Så jag och mitt simkort har förgäves letat efter en temporär mobil utan resultat förrän nu.

Men sup er redlösa på hjärtan och om ni undrar använder Håkan Head and Shoulders.

Jag sitter och skriver frågor inför Håkanintervjun. Jag har lite torka. Ska nog bara fråga honom onödiga saker som 'Vad äter du till frukost', 'Vilket Schampo använder du' och 'Favoritmat'. Det är trots allt underskattade frågor.

Det finns en kille jag är bekant med som jag ständigt stöter ihop med då han är med sitt coola gäng och jag är tragisk och ensam. Alltid samma visa. Jag sitter ensam på ett fik och filosiferar. Han kommer tjattrande in med vänner och sätter sig vid bordet bredvid. Vi hälsar och jag försöker hitta på något vettigt att säga eller göra så att han tror att mitt liv är coolt. Eller så går jag på staden ensam och filosiferar och då traskar han förbi med fem vänner runt om sig och vi hälsar. Han lyckas alltid vara där jag är, då jag är ensam.

Jag vet inte om han tänker på det, men det gör jag. Han har sett mig sitta ensam i så många hörn att han måste tro att jag inte har någon vän. Men det har jag! Jag lovar. Därför tror jag att jag ska skicka honom en bild (eller flera) på mig och mina vänner. Bara sådär. Utan att säga något. Bara ett litet mail. Så att han vet liksom.

JULIA WIBERG - Om kryddkokta rotfrukter med lax

Imorgon intervjuar jag Håkan Hellström. Hur spännande låter inte det. Jag ska fråga om Kom Igen Lena existerar och därefter ska jag analysera sönder alla hans låtar tills jag har förstört allt. Så nu har ni chansen om det är något ni undrar om Håkan. Fråga på.

Och nej. Jag överger inte denna blogg och inte VK heller för den delen. Mina insnöade ambitioner stannar.

Okej. Jag har blivit förfrågad att börja blogga på en annan sida. Någon slags sida från Göteborg. Väldigt smickrande visst. Men nu när jag gick in där för att kolla läget på min bloggsida stod det ' JULIA WIBERG - Om insnöade ambitioner '. Vaddå insnöade ambitioner? Jag har väl inga sådana? Eller ska det vara ett skämt för att jag bor i snölandet Umeå? Jag förstår ingenting. Bara att jag omedelbums måste byta slogan. Men till vad?

JULIA WIBERG - Om den anala fasen vid vuxen ålder
JULIA WIBERG - Om att gilla jordgubbar
JULIA WIBERG - Om att aldrig sluta snora
JULIA WIBERG - Om att vara sämst

Sådär vill jag göra. Dansa på en äng

Först pratade jag en stund med Anna. Men vi fick lägga på då min röst tinade iväg. I slutet hörde hon ingenting så jag tog i allt vad jag hade och sa hejdå. Harlk och host senare ringde jag det tryckeri som ska trycka min novellsamling. Han skrattade då jag sa att den ska ha ett blommigt omslag.

Nu suktar jag ut och vill leka med den gamle tanten på bänken utanför. Hon dricker kaffe ur en termos och det ser jättemysigt ut. Jag tycker inte om kaffe men idag hade jag kunnat dricka ett badkar om jag bara får göra något.

Jag funderar på att skita i allt slem och att bara gå ut i solen. Men det får jag inte för allt 'du är fortfarande sjuk, du kan få lunginflammation, du kan dööööö'-mummel. Så jag stannar inne bakom neddragna persienner och skriver krönikor och noveller.

Jag undrar lite över mina vänner vad de gör en såhär vacker dag. Ingen vill vara med en då man bär på en förkylningssmitta. Det är konstigt. Själv brukar jag vilja vara med dem som är sjuk. Då de är så ynkliga och pratar så roligt. Och det ska ni veta. Jag pratar roligt.

När man legat fyra dagar i slem, snor och svett känns det rätt hejdundrande då allt börjar släppa. Min första feberfria dag och jag lipade vid köksbordet. Läste en artkel om en nioårig gosse som hjälp en funktionshindrad som fastnat i en snödriva. Jättefint gjort. Därav mitt lipande. Eller så är jag bara känslomässigt störd efter allt sängliggande.

Hade glömt bort hur arg jag blir när jag ser Melodifestivalen. Jag blev nästan rädd för mig själv. Jag satt och grymtade slem i soffan och efter att jag i mitt huvud kallat en kille för mongoäckel förstod jag att det hade gått för långt. Han var ju inget mongoäckel. Det är ju jag som är det.

Så istället bestämde jag mig för att läsa Åke Forsmarks blogg för ett kvällsskratt. Om jag kunnat med min blogg hade jag länkat er dit. En annan dag.

Annars vann jag just traderaauktionen på en polaroidkamera plus film och kameraväska. 270 peningar får jag betala. Det är bra att vara sjuk och ha mycket fritid.

Igår missade jag en maskerad som vi styrt upp för att fira blondinen. Jag skulle vara en sjukhuspatient. Ironiskt. Nu ligger jag som en död kioskkorv och ser dåliga program på MTV. Sjukhusrådgivningen sa åt mig att inte gå ut utan att bara dricka kräm. Jag längtar tills någon köper kräm och ger mig något att glugga på dagen ut.

En kopp te är allt jag ätit (druckit*) idag. Min feber kommer att få mig smal som en sticka. Läckert. Mina ögon och mitt svalg är inte på min sida idag. Står och gluggar ut genom fönstret. Spinkar på folk. Pinkar på folk. Allt är normalt. En gubbe och hans råtta till hund har gått förbi mitt fönster fem gånger nu. Jag undrar om han kanske också spinkar på mig. Eller så pinkar bara hans hund. You never know, you never know.

Jag är lidande i feber. Smärta i min hals och huvud. Mitt nyduschade hår är flottigt och ögonen rinner av sjuksaft. Och på pricken över det ringde jag fel. Skulle ringa en illustratör på VK men råkade ringa min brors flickvän. Hon skrattade och jag hostade. Slem. Jag hostar slem.

Julia: Hej det är julia
Bertil: HEJ IDA!!!
Julia: Hej.......... fast det är julia

Jag hade nästan lust att leka Ida ett tag. Majas pappa lät så glad.

Viktor smsade både min far och sin far denna morgon att han saknade mig och vill ligga bredvid mig. Smset var dock menat till mig.

Jätteroligt faktiskt. Han blir bara lustigare och lustigare den där Viktor.

Jag har ett starkt eller ett svagt minne av att jag blev vimmelfotad två gånger på Shape Up i lördags. Minns dock inte från var och minns dock inte från vilka. Möjligen från Johanna Wallin.

Sa jag förresten att jag kammade drinkar där? För det gjorde jag. Med respekt för min mor ska jag ej berätta hur många men jäklar. Och det enda jag behövde göra var att leka vacker som en sommardag. För det var så han sa, snubben som bjöd.

Två ångesttimmar senare och jag luktar säkerligen surlök av svett. Jäkla hemsk film den där Hide And Seek. Vad hände med pappan? Jättekonstig och han var ju två personer. Inte alls roligt. Jag är jätterädd. Vågar knappt gå på toa. Jag föredrar nog att urinera ner mig och min säng.

Se inte filmen i alla fall. Pappan är Charlie och allt är konstigt. Så, nu har jag avslöjat allt. Synd.

Jag har mailat lite med Style By Mats som besökte Umeå i helgen. Han klagade på Frasses och på kylan. Mats smakade nog inte Frasses Sour Cream And Onion-krydda. Mmmm. Jag skulle kunna hälla den kryddan över mina lår och slicka upp den, så god är den kryddan. Jag ville intervjua Mats och han skrev 'visst, över en middag, typ nu'. Men igår kunde inte jag äta middag med honom. Jag hade redaktionsmöte. Och nu är han hemma i hufvudstaden igen. Knäpp man den där Mats. Men vi ska mötas en annan dag och då ska jag hälla Sour Cream And Onion-krydda på hans lår.

Sitter nu på Vk och väntar på min flock. Snickesnackade en stund med Josefin Isaksson som var snygg som en vinterdag. Jag halsar drickyoghurt som är till för aktiva och stressade magar. Jag vet inte riktigt hur en aktiv mage är, men det kändes som min. Nu har jag limmat och klistrat ihop gamla artiklar och även sniffat lite på limtuben. Men bara lite. Och sedan rev jag sönder en tidning av misstag, så då svor jag. Så får man väl inte göra på sitt arbete, men ingen hörde eller såg.

16 meddelanden och 18 missade samtal! Mobil är i mina händer igen. Tack och lov. Idag fyller min fina, gräddiga, läckra, fräna, blonda Sanna år. Jag sänder henne en hjärtekram och ett rumpdask. Själv har jag en finne i örat som väckt mig hela natten och nu vill jag sova.