Google ska hjälpa mig, min rygg och min hållning. Google tipsar mig om att träna, yoga, sluta stressa och tänka positivt. Negativa tankar samt stress får oss tydligen att hasa ner ryggen och dra upp axlarna. Så enligt mina beräkningar kommer jag att få bättre hållning efter v17 då jag förhoppningsvis avklarat allt arbete och alla prov vilket kommer att ge tid till träning och avslappning med Kalle Anka-tidningar.

Jag måste börja arbeta på min hållning. Allt för många har tryckt upp min rygg på sistonde. Jag förstår inte. När blev jag Quasimodo?

Så party blev jag efter jag arbetat klart i helgen

Helgen har varit rolig. Jag har fått en ny vän som heter Selma som har fina blommiga tröjor. I en liten lägenhet nära staden drack vi vin tillsammans med Viktor, Sebastian och Ronny. Viktor blev askalas. Sedan skakade vi rumpa till The Hives, dissade Soundtrack of our lives och vimmelfotograferade fulla människor. Min nya vän skickade ett sms ikväll där hon tackade för helgen och att hon har haft supertrevligt. Jag vet inte hur jag ska lyckas formulera ett coolt svar tillbaka. Jag vill liksom låta livserfaren och helfräsig.

Annars idag har jag varit på barnbio och sett Lilla Spöket Laban med min lillebror. Det var bland den bästa bio jag varit på. Barn skrek rätt ut vad de tyckte och tänkte och så borde det alltid vara. Minus föräldrarna som hyschade barnen. Det gjorde inte jag mot min bebis. Jag höll bara med.

På www.rockfoto.nu kan ni läsa mina blogginlägg om Umeå Open och några spelningar. Det är några slags bloggrecensioner.

Igår arbetade jag tills klockan slog 23. Efter det drack jag vin och hamnade på dansgolvet bland andra töntar. Nu vaknade jag och upptäckte en halv kebabpizza i kylskåpet. Den tryckte jag i mig farligt snabbt för nu vill jag hänga över toaletten. Men det kan jag inte. För viktors mor vill ha med mig ner på staden. Och vad gör man inte för Kerstin?

Gårdagens analys till Rockfoto.

UMEÅ ÖPPEN
Det är dag ett av Umeå Open och golvet står tomt. Jag letar människor men drar slutsatsen av att jag är tidig. Det stämde, för inom kort trampar alltifrån randiga popsnören till späa ynglingar in och Industri Royal tar plats på scenen. Mycket plats. Frontfiguren Joel Dunkels sliter i sin skjorta och rätt som det är står han och blottar mage och bröst och jag känner hur mina öronsnibbar blir röda av all nakenhet. 'Den här festivalen är öppnad', skriker Joel och jag kan väl inte annat än hålla med. På bara tio minuter har jag fått sett hångel, spya och kiss på toalettringen. Ni vet, bara sådana där vanliga fasoner vi sysslar med här i Umeå.

Joel och gänget fick dock inte så stor publik som de kanske behövt. Utan det var först runt 22tiden alkohollukten spred sig på riktigt och en doft av party dunkade in i min söliga näsa.

Nu hade alla finklädda bruttor och sexiga karlar anlänt och lite myspysmusik med John ME började. Lite för myspysigt. Faktiskt tråkigt. Så jag gick. Letade roliga människor. Och nog fann jag det allt. En Stina sa att jag var snyggast och en annan pillade försiktigt på mina blommiga strumpbyxor. När jag fått nog med kärlek, smekningar och uppmärksamhet traskade jag till baren för att fortsatta min bevakning. Vinglas varvades med vattenglas och ölglas slickades rena.

Jag är imponerad över alkoholstatusen för kvällen. Jag menar, ni får komma ihåg att det är torsdag. Varken lill-lördag eller stor-lördag. Bara torsdag.

För morgondagen spår jag mer svett och för lördagen spår jag mer alkohol. Förhoppningsvis får jag mer kärlek av randommänniskor också. Det var liksom... kul. Nej, nu har jag blivit bortskämd. Adjö.

Nu ska jag ner till Folkets Hus för att arbeta under Umeå Open. Rockfotomänniskor med stockholmskdialekt väntar på mig. Ikväll ska jag göra en slags summering av kväll 1 och resten av dagarna recensera och vimmelfotografera. Jag har dragit på mig blommiga strumpbyxor och rött läppstift och Viktor har gosat sönder mitt öra så att det matchar läpparna.

Jag har vad man brukar kalla oflyt. Tappat min räkmacka liksom. Inget går min väg och allting går rinnbajs. Mina blommiga strumpbyxor från Topshop jag beställt och suktat efter kom igår men det blev fel vara. Ringde då kundtjänstnumret men det numret var också fel. Mailade men de förstod inte svenska och jag förstod inte engelska och nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Ringa Sverker kanske. Och idag sprang jag för att hämta min novellsamling. Men den blev fel. Sidorna var helt omkastade och det såg inte klokt ut. Sedan suger jag på att ta körkort. Inte alls enkelt. Och min Traderavinst anländer aldrig så säljaren har väl köpt snus för pengarna. Och ingen vill ha mig i Stockholm. Ingen vill anställa mig trots all erfarenhet jag har. För det har jag! Det vet jag om och tänker inte vara blyg med. Och jag kan ta körkort! Det vet jag också. Men varför går det så stjärtigt dåligt för mig just nu? Jäkla motgångar. Sådana borde förbjudas.

Jag kan just ha sagt ja till något som jag inte skulle ha sagt ja till. Spinning. Det lät svettigt. Fast å andra sidan. Kanske svett är bra.

Jag tappade byxorna på väg hem från bussen. Märklig känsla. Nu kanske ni tror att jag går runt i sådana där hängbyxor, men det gör jag inte. Det är ett av mina syprojekt som bara kom halvvägs. Jag ides liksom aldrig fålla och lägga in en resår för de satt bra ändå. Men inte idag tydligen. Då åkte de rakt av. Jag antar att detta var resultatet hur det kan gå om man slutar äta lunch.

Men idag blir det lunch. För mina sista 60 kronor köpte jag mig 8 bitar sushi samt en karamell att suga på ikväll. Och nu ska jag inte plugga, jobba, körkorta eller något annat drygt. Nopp snopp, jag ska se tv för det är jag värd.

Jag är barnvakt och ser på 101 dalmatiner. Cruella De Vil är ju en jättehemsk människa. Jag har banne mig fått lov att gömma mig bakom kudden till och från. Nu lämnade jag bebisen för att göra välling (dock inte till mig) och efter det ska jag agera John Blund. Vem vet, kanske somnar själv. Jag verkar ju ha blivit så under helgen. Gammal och tråkig och allmänt pensionäraktig. Svt har blivit en del av mitt liv och jag äter morötter ikväll istället för godis. Vilka fasoner. Ack ack.

Jag kan ha gjort en dum sak under min promenad idag. En surkart till karl körde om mig just när jag väjer för en gigantisk bassäng den smältande snön skapat. Han kör så nära att han nuddar mitt lår och håller på att köra över min fot. Sedan har han mage att hytta med näven mot mig. Då sker det dumma. Jag ger honom fingret. Så får man nog inte göra. Inte ens mot surkartar.

Andreas och jag gick och hämtade ut en ny mobil åt mig idag. En sprillans ny kärlek som jag ska ha köttsligt umgänge med natten ut. Den har ett minne på 8 gb vilket låter coolt. Jag gnällde mig sedan mot Gallerix där Hanna, Matilda och Smaach väntade. De hävdade att jag inte ändrats ett dugg med urinvägsinfektion och nya mobiler.

Senare på eftermiddagen bjöd mamma på Gandhi och därefter gluggade vi nyheter och sjöng med som två pensionärer till Så Ska Det Låta. Ni vet, sådär gungande och högt.

Nu sitter jag och klipper och klistrar in bilder i ett fotoalbum samtidigt som jag knaprar Turkisk Peppar.

Helt ointressant fakta för er, jag vet. Jag borde kanske bli sådär djup och seriös istället. Eller börja puta med läpparna iklädd Gina Tricot topp till tå. Då jävlar skulle jag nog få läsare.

Hmm. Jag försöker finna en ny bild att ha här som profilbild på bloggen. Jag ser så läskig ut där. Men vad ska jag ha nu? Jag vill se mystisk, sexig och läcker ut. Hur ska jag lösa det? Måste be om hjälp.

Viktor är lustig

Fans är roliga. Jag kallar dem det för att stärka mitt självförtroende. För det är det dom gör för mig, mina fans. Igår attackerade en fräsig ung kvinna mig på Iksu och överöste mig med lovord. Hon diggade tydligen mina krönikor. På bilddagboken brukar en anonym besökare skriva under med namnet 'Fan nr1' och tidigare i veckan fick jag detta fnissiga mail.

'Jag vill tacka för en bra artikel i lördagens tidning.
Inget fel att köra 'som en kärring' av Julia Wiberg.
Jättebra!
Lena
PS. Jag är ju själv en tant.'

Å Lena. Å Iksutjej. Å Fan nr1. Vilken styrka ni gett mig under denna motiga vecka. Jag börjar nästan bli bortskämd. Detta får jag inte vänja mig vid.

Jösses så intressant. Personen bredvid mig sitter i en svart luvtröja och diskuterar One Tree Hill på telefonen. Jag får ju veta allt nu. Någon Keith är tydligen död och en Jules har blivit betald av Dan för att ha köttsligt umgänge med den där döda snubben Keith. Jag måste lyssna mer. Detta blev ju riktigt festligt faktiskt. Som en talbok, nej talserie.

Jag har förstört min kropp. Inte alls varit särskilt snäll.
Under två dagar har jag powervandrat, afrostudsat, magtränat, bodypumpat samt spinnat. Jag var på Iksu igår! Iksu!? Och jag har nya träningskläder och joggingskor. Träningskläder!? Vad är det som håller på att hända? Jag? Träna? Jag som umgåtts så intensivt med godis och tvserier i snart ett år nu. Träningsvärk är ju inte alls en skön smärta. Vem har lurat i mig det.? Å herregud. Jag kan knappt gå. Jag kan inte åka buss. Jag kan inte skratta. Mina muskler äter upp mig. Igår pumpade min mage så mycket in och ut att jag började få Arkiv X-känslor om att en lärrig ailen äter upp mig inombors.
Detta måste få ett slut.

En god nyhet är i varje fall att min novellsamling är på tryck nu. Jag ska åka och titta på ett provexemplar senare idag.

Penicillin, Chi San och väldigt koncentrerat urin.
En man på apoteket gillade min kappa och efter den komplimangen åkte jag och mor till Godishuset för att säga hejhejtjenare till Viktor. Viktor är nyanställd där och inskolas i kassan. Viktor har väldigt bra personalrabatter och vi kommer sluta som två fläskiga fläskberg med snus under läpparna. Nu ska jag försöka göra mig frisk då min kropp är helt utmattad av att skicka kryapådig-kort till mitt urinrör. I morgon ska jag börja klä mig som en vuxen människa. För jag är ju faktiskt det, vuxen alltså.

Å herrejösses.
Jag och Olsson har lekt afrikanska dansare i 1.5 timme och mitt svett luktade metall sa Viktor. Därefter vandrade jag 6 km och nu dricker jag tranbärsjuice som pappa köpte och inväntar penicillin. Mitt orangea kissprov informerade både mig och läkaren att jag har urinvägsinfektion. Mamma hävdar att jag måste vara mer rädd om mig själv och sluta trippa runt i nylonstrumpbyxor. Hon tycker att det är dags att jag börjar klä mig då hon inte kan säga åt mig hela livet. Det kommer kännas konstigt. Vilka ska då köpa tranbärsjuice och tvinga på mig fula täckbyxor när jag försöker leka snygg och cool?

Nu är partajandet för att fira Amanda slut. Eller ja, det tog slut klockan 3 i natt. Jag och Maja skakade rumpa bland yngre svettiga män och gamla goda vänner var där som Smaach, Hansen och Andreas. Jag lämnade ett långt svart sladdmärke på golvet som fått mig att bli paranoid då jag tror att lokalägaren kommer ringa och kräva ersättning när som helst. Därför svarar jag ej vid konstiga nummer.

Idag har jag luktat gammalt vin och osat andedräkt samt gömt mig bakom solglasögon och luvtröja. Jag har även suktat efter segt kött eller en bitring.

På väg mot en affär för att stilla mitt flottiga behov mötte jag Linnea och hennes mamma Anna-Lena. Då blev jag glad. Ni förstår, Linnea kom till Täfteå från Ersboda då jag gick i 4an/5an. Alla ville vara med Linnea och killarna kallade henne Ersbodatrollet. Men hon var inget troll. Hon var Linnea från storstaden och hon kunde svära ganska coolt. Linnea och jag lekte med hennes hund Luke och vi åt godis rätt ofta. I hennes familj fick man även prutta om man ville. Det var liksom helt okej. Därför blev jag så glad över att träffa henne idag.

Men nu ska jag ösa i mig flottiga chips och dricka en halv liter juice.

Jag vaknade 10 i morse. Det bidrog till att jag har hunnit köpa tyg i Röbäck. Lämna tyg på Östermalm. Ta buss till Gimonäs och kika Returmarknaden. Ätit spagetti och köttfärssås. Läst in trafikregler. Kört bil. Och nu ska jag ta en kraftig tupplur för att sedan slänga på mig lösögonfransar och dricka vin.

Min tråkighet har tagit över mina drömmar. I förrgårnatt drömde jag Hitta Nemo-filmen rakt av. Inga speciella effekter. Inget High Tech. Nopp. Bara rent av Hitta Nemo-filmen. Vaknade just när Marwin och Doris ligger i valens mage och försöker prata valska. Inte alls särskilt spännande då jag redan sett filmen hundra gånger. I natt var jag sugen på lite action, mord, svett och sådant. Men Nej. Jag och storebror Jacob gick runt på Coop och handlade pannkakeingredienser och toalettpapper. Han ville ha hallonsylt och jag jordgubbssylt. Jag insisterade på att Bobs jordgubbssylt utan klumpar var suberp. Men han vägrade.

Nu får det vara nog. Jag måste börja bli rolig igen.
På lördag. På lördag ska jag blir rolig.

Äter ett äpple och en yoghurtshot till lunch. Fruktigt.
Gillar inte måndagar. Börjar 8 och kommer inte hem förrän klockan slår 20 och då har jag fortfarande VKarbete kvar att göra. Torsdagar är bra dagar. Det är min lediga dag. Men det är långt kvar till torsdag. Jag måste lära mig att uppskatta sjukdomar mer för nu saknar jag en.

Då jag på eget initiativ sitter ensam hemma en lördagskväll då andra dricker sig fulla blir jag väldigt människofientlig. Därför ligger jag och vädrar mitt underliv, petar ut veckans kusar och föraktar varenda person jag tänker på. Inte alls en bra sysselsättning. Jag har inga anledningar. Det är ju inte så att någon har uteslutit mig från något partande. Det är bara det att... alla är snoppar som har kul och jag har inte lust att ha kul. Jag vill bara ligga i sängen och avsky alla skrattande typer. Som min granne till exempel. Fniss, skratt, musik, dunka dunka och så vidare. Fan vad arg jag blir. Därför ska jag somna och vakna upp med andra känslor. Det här är inte bra. Jag kommer förlora alla mina vänner.

Har jag nämnt att jag söker jobb till sommaren i Stockholm? För det gör jag. I veckan har jag sökt minst femton jobb. Igår fick jag svar. Ett väldigt konstigt svar.

'Hej, och tack för din intresseanmälan!

Tyvärr har vi inga lediga jobb som skulle passa dig med din bakgrund här på Egmont Tidskrifter för närvarande.

Vi spar din intresseanmälan ett tag om något skulle dyka upp!

Med vänlig hälsning
Peter '

Vaddå med min bakgrund? Vad har jag för bakgrund? Jag förstår ingenting. Bara att mitt självförtroende just spolades ner i toaletten. Vill någon ge mig ett jobb i Stockholm? Någon som uppskattar min bakgrund. Vad jag nu har för bakgrund. Undra om han den där Peter vet något olämpligt om mig.

I natt har jag mördat myror. De har tagit över mitt rum hos mamma så nu är det krig!

Förresten vet jag vad Annika Norlin sysslar med och var hon är just för tillfället. En väldigt säker källa meddelar mig sådant då och då.

Jag var inte riktigt social på Halkbanan i tisdags. Jag satt mest i min egen värld och filurade på hur man skulle hantera bilen. Sedan blev jag kissnödig. Jättekissnödig. Men det var ett öppet fält utan skog och var skulle jag urinera? Det stod fyra bilar efter varandra. I bil nummer 4 satt jag. Längst bak. Jag går då ur bilen och frilöser mina behov bakom bilen. Då jag kliver in hör jag att de ropar på mig i Walkie Talkien. De kunde tydligen inte börja köra utan att jag ropade att jag var klar. Men ingen visste att jag kissade. Trodde jag. Då en tjej tar upp Walkie Talkien och säger 'Hon står bakom bilen och kissar'. Efter den incidenten fick jag lov att börja socialisera mig med henne. Jag menar, jag ville ju inte bli ihågkommen som urinflickan.

Min mobil är fortfarande på lagning och min nuvarandes smsfunktion har slutat fungera. Mobiler gillar inte mig och jag har helt slut på mitt mobillager. Idag ska jag fortsätta göra något med mig själv. Jag och jag kanske ska gå på staden. Eller så ska jag och jag ta en promenad till Cyberphoto för att hämta mitt nya objektiv. Eller så ska jag och jag försöka fixa en ny mobil till mig. Hur vet jag inte. Är snart nära att acceptera 'bbb':s mobilerbjudande.

Jag har smoothie i mina ådror. Smoothie i mina öron. Jag rapar smoothie. Jag får sura uppstötningar av smoothie. Jag har förätit mig på smoothie. Halsade just i mig en liter av en mix av hallon, banan, mjölk och yoghurt samtidigt som jag gluggar Dexter. Det blev för mycket för min kropp. Jag kan inte röra mig. Rör jag mig kommer jag att spy upp allt det som för en halvtimme sedan var det godaste som fanns. Jag vet inte vad jag ska göra. Kan inte ropa på hjälp heller. Då spricker jag. Och förresten, jag har blivit tråkig. Jättetråkig. Vill inte göra något. Vill inte dricka öl med vänner. Vill inte prata med någon. Jag vill helst av allt ligga ensam full av äcklig smoothie med en seriemördare i tvn.

Dagen har spenderats på halkbanan. Jag sladdade men inte i närheten mycket av vad jag hade förväntat mig. Det var rätt lamt. Det gjorde vi i två timmar. De resterande fem timmarna var bara skrämselpropaganda och nu vet jag att jag kommer dö hur jag än gör. Jag kommer antingen dö på en ultrabuss, eftersom de inte har bälten och då flyger man genom fönstret och bryter nacken. Eller så kommer jag dö i bilen av att jag har bilbälte, för att jag har råkat spänt fast mig på fel sätt. (Ja, man kan spänna fast sig på fel sätt.) Eller så kommer jag dö av att köra in i en älg eller i ett träd och min bil kommer volta tills jag bryter lårbenshalsen.

Det har jag lärt mig idag. Nu ska jag ringa både mamma och pappa och tvinga dem att sluta prata i mobil då de kör. Och pappa måste börja använda säkerhetsbälte! Det måste ni alla!!! Lova det. Annars dör ni.

I helgen har jag blivit hårdrocksattackerad flera gånger. På min väg hem från vimlandet igår omringade en drös av hårdrockare mig och sjöng något på hårdrockarspråk. Annars har ju en från Nifelheim nockat omkull mig och min kamera med ett microfonstativ. Nej, jag är inte alls förtjust i hårdrock och dess människor. Jag är för feg och blir bara rädd. Hårdrockargänget sa till och med 'Stackar'n' åt mig när de äntligen släppte mig fri. Och som tröst efter helgen tänkte jag köpa denna kappa på tradera. Jag förlorade, den gick upp till 1400 och eftersom jag är back 1500 kändes det inte som ett alternativ. Men jag har dyr choklad!