Jösses vad jag älskar feedback. Det är så viktigt och man lär sig så mycket. Man måste kunna ta feedback. Hör ni det?! Bara tacka och ta emot. Inte gnälla och gråta och tycka synd om sig själv som vissa gör. Nej. Man ska njuta. Njuta av lärdom.

Jag njuter nu av min feedback jag fick av Ola. Helt plötsligt föll allt på plats och jag förstod hur jag skulle skriva. 

Nu ska jag lägga mig i soffan och läsa mer om Opinionsjournalistik. Läsa och lära. Öva och bli bättre. Skriva och bli bäst. 

Frisören Elin var precis som jag tänkt mig. Tyst. Kanske lite för tyst. Lätt att argumentera mot och gjorde som jag bad henne göra. 

Sedan tog hon fram kammen och försökte dra igenom den genom mitt slitna hår. Det gjorde ont. Jag gav henne onda ögat tills hon slutade och gav mig en paus. Sedan prutade jag ner priset till min prisklass. Jag är duktig på att pruta. 

Annars blev det bra. Det duger. Jag kan dra fingrarna igenom håret och det är lite ljusare.

Nu skriver jag en debattartikel. Det är hemläxa från Poppius. Det går skit. Allt jag skriver blir krönikor. Därför ringde jag min käre Marie Albinsson på VK och bad om feedback. Hon skickade mig vidare till Ola Nordebo som snällt skulle läsa igenom och kommentera min text. Så nu sitter jag på nålar och är nervös. Kollar mailen varenda minut och är beredd på det värsta. Att jag måste skriva om skiten.  

Nu har jag möjligen gjort något knasigt. Jag har sagt upp mig från Ica. Eller är det knasigt? Nej. Jag blir så bitter av att arbeta där och dessutom har jag inte tid längre då min praktik tar upp alla dagar.

Men herrejävlar. Jag är uppsagd. Aldrig mer dryga kunder som hatar mig. Aldrig mer detta otroligt ostimulerande arbete. Aldrig mer bittersnippaJuliabakomkassan. Och min rygg och nacke hurrar av glädje. 

Men jag kommer vara luspank. Pank som graven. Var ska pengar komma ifrån? Måste jag söka ett nytt jobb nu? När ska jag arbeta där i så fall? 

Hmm. 

Men nu firar jag. Med hemläxa från Poppius och rester från helgens thaimat. 

Gluggar på nyhetsmorgon och förbereder mig inför dagens frisörbesök. Jag är ledig idag och använder dagen till luta mig mot en sax. Jag har inte klippt mig sedan i början av maj. Och då mordhotade jag frisören att inte ta mer än en millimeter. 

Jag avskyr att gå till frisören. Speciellt här i Stockholm. NI minns ju vad som hände med Viktor. De klippte av hela hans hår. Klippte inte alls som han ville klippa. Hon sket fullständigt i hans önskemål. Jag vill inte ha en sådan frisör. Därför valde jag en som hette Elin. Hon kändes mesig. Någon jag kan trycka ner. Muhaha. En som inte freestylar. En sådan känns hon som, den där Elin.

 Alla kända bloggare/bloggerskor och andra mesar kör med sådana här "frågestunder". Skittöntigt tycker jag. Vem fan bryr sig. Mig slipper ni fråga. Jag kan berätta allt. Allt töntigt. Vilket smink jag använder. Hur min morgon ser ut. Vad jag ser på tv. Hur ofta jag pillar mig i naveln. Ja, jag kan berätta allt. Men jag vill int'. Det är töntigt. Vem fan bryr sig.

Alltså. Tänk efter nu. Vi sover i Boxer-Roberts säng. Äter vid hans bord och slaggar i hans soffa. Yeah liksom.

Nu ska jag berätta en sak som kommer få er att falla baklänges. Han vi hyr denna fina lägenhet, vid Telefonplan, av har en röst som vi kände igen så mycket att vi googlade honom. Där kom det fram att han är röster i flera disneyfilmer. "Ahaa", tänkte jag men var inte nöjd med svaret. Jag visste visste visste att det var något annat. Den var så bekant. När Viktor stod och chittechattade med honom på staden frågade Viktor då vad han arbetade med. Jo, nu ska ni får höra. Han är rösten åt Boxer-Robert. "Hej Robert här". Det är vår hyresvärd. Så från och med då avslutar han alla sina sms till oss med "Kram Robert". Helkul. Han är helkul den där Boxer-Robert. Det ska ni veta. Den perfekta hyresvärden. 

Det är måndag och vi har fått reklamblad från Stockholms alla matbutiker. Jag ryser av förtjusning när vi kliver in genom dörren och sliter av mig klackarna för att mojsa framför "tomater 6.90 kronor kilot " och "två paket limpa för 15 kronor". Hohoho vad festligt det är. 

Mina fötter är idag dock väldigt förstörda så jag tiggde lite snällt om en fotmassage av Viktor.

Han höll på i sisådär, 3 sekunder, innan han äcklades av mina fötter och sprang i väg.

"Kom tillbaka" ropade jag bittert.

"Vill int'", sa Viktor.

Men då mutade jag honom med kaffe och då satte han sig motvillig ner. Haha. Minsann! Jag vet vilka knappar som ska tryckas.

Ja det är väl det vi sysslar med nu. Förutom det är det lugnt i stugan. Familjen har åkt hem till Umeå och lämnade en nystädad, nydiskad och nytvättad lägenhet åt oss. Halleluja sa vi. Men nu är jag sentimental och snyftar lite här i soffan. Saknar min mamma. 

Jag är väldigt fascinerad av vilda djur. Missar inte ett avsnitt av Mitt i Naturen och sitter spikad framför barnkanalen varje onsdag 18.45 för att glugga på Allt om Djur. Igår var därför en mycket speciell dag för mig. Jag fick traska runt på Skansen med Viktor och Viggo och se alltifrån Vargar till Björnar. Jag var mycket exalterad igår. Skrek av förtjusning när sälarna kom upp till ytan och hoppade av glädje när vildsvinen grymtade. Men... det var trots allt ett trauma under gårdagens underbara dag. 

Inne på Skansen finns "Skansen Akvarium". Där kan man för 80 kronor extra få skåda apor, krokodiler och gigantiska ormar. Självklart gjorde vi detta. Vi började med att besöka Lemurerna. Ni vet, sådana där gråa apor med orangea ögon. Helfestligt tyckte jag. Man fick gå runt i buren. Men bara titta. Inte röra, lyste det stort på alla skyltar. Inte röra. Nej. Nej. Tänkte jag. Absolut inte. "De kan bitas", skrek skyltarna. "Inte röra", sa jag till Viggo. "Bara titta". Och som vi tittade. Jag ställde mig framför en apa och fick en jäkla ögonkontakt. "Hihi", fnissade jag. "Vad den kollar på mig". 

Jag höll Viggo på höften och tog ett kort på den stirrande apan då den plötsligt hoppar upp på min axel. Jag skriker. Viggo skriker i mitt vänstra öra och apan smaskar vid mitt högra öra. 

Jag skrek och grät "Ta bort den ta bort den". Och  man kan ju tänka att eftersom Viktor ska föreställa min pojkvän skulle han ta bort den. Men det gjorde han inte. Han tog kort istället. Tillslut kom i alla fall en djurskötare med vattenpistol och fick bort den äckliga apan. 

Ni måste förstå att detta är väldigt känsligt för mig att berätta. Jag avskyr numera apor, Får hurven. Vill kräkas. Efter det var jag ständigt skeptisk mot alla djur. Var beredd på det värsta. Såklart

Jag har arbetat arslet av mig denna vecka. Men jäklar vad roligt jag har haft. Viktor och jag ser Idol och inväntar mamma, Erik och bebisen. Bebisen ska sova över här. Vi har handlat Piggelin och Tip Top på begäran av Viggo. Han gillar glass. Och då fyller minsann syster frysen. 

I morgon ska vi på Skansen och titta peka kolla på djur. 

Hade jag gått i gymnasiet hade jag utan tvekan sjukskrivit mig idag. Jag hade inte tvekat det minsta. Jag hade ringt det där numret som så många gånger tidigare fast skillnaden denna gång hade varit att jag faktiskt är sjuk.

Jag är så förbannat förkyld. Men ut i världen måste jag och sprida min saftiga andedräkt. Först ut. Teater. Barnteater. Jag ska vara barnvakt under tiden mamman teatrar.  

Viktor älskar kaffe. Nej, han avgudar det. Hans favoritbutik är kaffeaffären Kahls. Dit går han och köper varsamt sitt kaffe som han sedan smuttar på i all oändlighet. Jag stör mig inte alls på detta utan tänker bara "så'n ä han". 

Men på senaste tiden har Viktor envisats med att jag ska börja dricka kaffe. Han liksom tvingar på mig det. "Drick då", "Bara en klunk", "Smaka lite" och "Ska vi ta en kopp du och jag?" .

Jag vill inte det. Jag tackar alltid nej och får sedan skåda hans stora besvikelse.

Över lunch med mamma och mig berättade Viktor om hans största fantasi. Den handlade om att jag och Viktor skulle sitta i soffan, kolla samtyckande på varandra, slå ihop händerna i en lätt applåd och utbrista "Ska vi koka en kopp kaffe". Sedan ska Viktor servera kaffet i våra Stig Lindberg-koppar. 

"Jaha", sa  mamma frågande. Jag var inte frågande. Jag förstod. Hade anat det så länge. Men mamma fortsatte. "Räcker det inte om Julia dricker te och du kaffe och ni gör det tillsammans?". "Nej", sa Viktor bestämt. "Vi båda ska dricka kaffe". "Men om Julia dricker vatten ur en kaffekopp då", försökte mamma. "Nej", sa Viktor och tyckte väl att ämnet var slutdiskuterat. 

Och nu gör han det igen. Sitter där med sin intensiva kaffeblick och frågar om vi inte ska ta en kopp tillsammans framför arkiv x. Den där blicken gör mig nervös. Jag vill ju inte dricka kaffe. "Om jag dricker yoghurt då", frågar jag försiktigt. "Nej", svarar Viktor. "Det funkar inte så". 

Igår var en sådan där förvirrad dag. 

Varför? Jo. Därför. 

Jag var barnvakt. Vi gick ner för trappan. Jag tar ett steg sedan "bom bom bom bom bom bom" ner för hela trappan. Luddes mamma springer fram med händerna för munnen och säger chockerat "HUR GICK DET JULIA?". 

"Äh", säger jag och viftar med handen där jag ligger på golvet. "Jag ramlar alltid i trappor". "Nu skrattar vi åt det här och går och äter." Ingen annan skrattade. Bara mitt nervösskratt fyllde rummen. Och jäklar vad ont det gjorde i svanskotan. 

Jag ramlar självklart inte alls alltid i trappor. Vilken människa ramlar egentligen alltid i trappor? Jag ville bara få det att verka normalt. 

Den andra händelsen ägde rum på Poppius. Eller nästan. Jag trycker in portkoden och trampar in. Möts av en burrig gubbe. "Är jag rätt?", frågar jag glatt och diffust. "Jaa absolut", svarar gubben.

Jag följer efter. Kollar mig runt. Det känns inte rätt. Frågar igen försiktigt. "Är jag verkligen rätt". "Jahadå", svarar han. "Okejdå", tänker jag och går in i ett rum där två kvinnor sitter. De kollar intensivt på mig och ler stort. "Vad roligt att du är här", säger den ena. "Jaaa", säger jag tveksamt.

På bordet står ett stort bullfat och runtom finns det te- och kaffekoppar. "Bullar?", säger jag lyckligt och sätter mig ner. "Vad festligt". Kvinnorna tokstirrar på mig och ler intensivt. "Hur fick du reda på det här?" frågar en av kvinnorna. "Nu förstår jag inte riktigt vad du menar", svarar jag. "Dessa miljöpartimöten", säger hon. "Det känns så kul att få hit en ung person med mycket åsikter." 

"Nej nej nej nej", säger jag förvirrat. "Nu är jag helt fel". "Men jag gillar miljöpartiet KÖR PÅ". Sedan springer jag i väg mot min kurs. Där jag verkligen var rätt. 

Här i Stockholm säger alla "Tjarå". Det betyder "Hejdå". Jättefult tycker jag och Viktor att det är. Vi brukar skratta åt det.

Men i Umeå, under Majas inflyttningsfest, råkade jag säga just "Tjarå" till en person som gick. "Shit", tänkte jag "Hoppas att han inte hörde". Men som han hörde. Och som han reagerade. 

"Vad sa du?", sa han och hånlog. "Det var det fulaste jag hört"

Jag sa att jag skämtade. Det gjorde jag inte. Jag sa det på fullaste allvar. "Tjaråå". Skitfult. Usch. Sedan gick jag in på toaletten och slog till mig själv. "Skäms Julia, Skäms", mumlade jag. Och det gjorde jag. Skämdes alltså. 

Det  var minsann några intensiva dagar hemma i Umeå. Speciellt eftersom jag vant mig vid att vakna. Trampa runt i en lägenhet på 26 kvm. Äta blåbär. Kolla ut genom fönstret. Vänta på posten. Kolla igenom posten. Ta en promenad. På sin höjd en tripp ner till staden. Komma hem. Vänta på Viktor. Krama Viktor. Se film. Somna. 

Men det var kul. Kul att vara bland människor. Kul att prata med människor. Och lyssna. Kul att vara hemma.

Idag börjar i alla fall min skrivkurs på Poppius. Det blir spännande. Innan dess ska jag fixa cash på arbetsförmedlingen så att jag kan inhandla ost och yoghurt. 

- Du ska få en överraskning när du kommer hem, säger viktor och fnissar

- Åååh. Vad är det?, frågar jag

- Något du velat ha väldigt länge.

- En hund?

- Nej. Något annat. Du får se när du kommer hem.

Och nu är jag hemma. Hemma i Stockholm där luften är en blandning av helgens ölmissbruk och vägens avgaser. Och Viktor slänger fram alla säsonger av Arkiv X på sängen.

- Det här är ditt, säger han. Alla nio säsonger. Helt oanvända.

Nu är jag så lycklig så jag inte vet var jag ska ta vägen. Det finns inget bättre än en komplett  seriebox. Och Ica har skickat massa kuponger där dyra saker går på 5 kronor. Allt är bra och jag är hemma i Stockholm. Hemma med Viktor. Min Viktor.

Vad fan händer. Jag snyter ut gula snorbollar och hostar rassligt. Hjärnan är död och halsen likaså. När och hur hände det här? Jag var ju en pärla igår. Idag är jag ett svin.

Är fortfarande i Umeyoh. Därav den dåliga uppdateringen. Jag har inte tid att blogga lika mycket som när jag sitter ensam i en lägenhet hela dagarna. Jag är bland folk nu. Det förstår ni va?

Häromdagen hade jag 7 missade samtal och 6 sms. Och i kön ut till krogen i fredags klängde en kille på mig och sa "du är julia wiberg va? du är det va?". Jag är populär igen. Back on track. Jag får min dos av självkänsla tillbaka.

Men nu ska jag sammanfatta helgen för er. Om ni nu är så nyfikna.

Torsdag - Anlände. Skrev artikel. Överraskade kompisar. Grattade Andreas på födelsedagen  Ja, det där vet ni.

Fredag - Hängde med bebisen hela dagen. Sedan kom storebror och hängde med oss. Åkte till Maja på inflyttningsfest. Blev utslängd från O'learys. (Lika coolt som det låter. Kanske. Jag frågade varför inte mina kompisar kom in men jag kom in. Då blev vakten arg på mig.)

Lördag - Firade världens coolaste och bästaste pappa på födelsedagen. Såg film hos Andreas.

Söndag - Stugan. Skogspromenad med mamma tills vi kom på att det är älgjakt. Bio med Maja - Flickan som lekte med elden. Maja blev skiträdd och skrek högt en gång. Det var roligt. Maja är rolig.

OCH NU ska jag åka ner och äta lunch med olsson och isaksson.

Igår var det party hos Maja. Hon hade inflyttningsfest och det var fantastiskt roligt. Idag är min artikel i tidningen så ni kan ju läsa den och känna att allt är som vanligt. Jag är i Umeå. Jag skriver artiklar. Och äter lunch med familjen.

Umeå. Jag är hemma i Umeå och ingen visste om det, nästan. Så jag överraskade alla mina vänner. De såg ut som skumma tomtar när jag kom. Tomma blickar sedan "Va? Är det du? Jävlar" osv. Det var kul. Sedan åkte jag till Andreas och hans Mamma Stina släppte in mig. Jag trampade ner i källaren och lika där. Andreas stod som en chockad bomb och förstod ingenting. Sedan drack vi te och pratade jättelänge tills jag körde hem.

Och nu sitter jag här. I mitt kök. Äter vindruvor och skriver en artikel till lördagens VK. Jag meddelade dem att jag skulle komma hem över helgen och hux flux fick mina skrivsugna fingrar hugga tag i en artikel. Skitkul. 

Jag känner mig trygg och hemma. I morgon ska jag vara med bebisen och det blir så roligt. Jag ska överrösa honom med allt vad han vill ha och leka jättebra storasyster. Sedan blir det inflyttningsfest hos Maja.

Nu ska jag gå ner och sova i min gamla säng. I mitt gamla rum och pilla på gamla kläder i min gamla garderob.

Kom hem från praktik och arbete till en hallontårta och en fin Viktor. Nu firar vi och Viktor är snällast och bäst. Tårta. Tårta på en onsdag. Så party har jag aldrig haft det.

 Idag ska jag få lite grundläggande information om min praktik då den sedan sätter igång nästa vecka. Men... Jag vet inte vad jag ska ha på mig. Har försökt väcka honom som sågar mina kläder men han svarar inte, sover bara vidare. 

Sedan ska jag vara barnvakt 15-21. 

Nu pyser jag mot gamla stan. Adjö. 

Där ligger min middag och fiser. Ja, den fiser faktiskt. "pfffff" och "prrrm" låter det ibland. Korvar gör så. De släpper på gaserna när de myser i stekpannan. 

Nu ska jag se "Vem vet mest" och sedan invänta Idol. Så party har jag. 

 Jag ser världens bästa program. Mitt i naturen. Jag är så fascinerad av vilda djur. Himmel i min jord vad fascinerande det är. Martin Emtenäs har det bästa jobbet i världen. Jag vill praktisera hos honom. Nu handlar det om örnar. Hejdå.

På tisdag börjar min skrivkurs på Poppius inriktning Krönika-Debattartiklar. Det blir helkul och jag skickade just in mitt personliga brev till kursledaren Nisse Larsson. 

Jag tycker att det är svårt med personliga brev. Vad vill de veta? Vill de veta ens personliga saker? Är det inte sådant man brukar hålla för sig själv och säga "nej det är personligt". Jag skrev i alla fall ner några rader vad jag tidigare arbetat med. Det finns inte så mycket mer att säga. Jag är annars rätt snorkig och dryg som person och det är ju personligt så det vill ju inte jag berätta i mitt personliga brev. Eller är det sådant man ska berätta?

Jag älskar att fira saker. Jag blir alldeles till mig när folk fyller år, någon har fått ett nytt bra arbete eller flyttat in i en ny fin lägenhet. Då vill jag fira. Med dunder och brak.

Idag vill jag fira. Jag har ju trots allt fått en riktigt bra praktikplats. Men... Jag har ingen att fira med. Jag vet inte hur jag ska fira då. Funderade ett tag på att gå på bio men jag vill inte sitta tyst i en biosalong idag och frysa. Jag vill skratta, skåla och äta gott. Men inte ensam. Jag vill att Viktor ska vara hemma idag. Då skulle jag öppna en vinflaska och dansa med honom i vardagsrummet och så skulle jag lukta honom i nacke. Han luktar väldigt gott där nämligen. Det skulle jag tycka var mysigt. Kanske äta ute. Kanske sushi. Eller thaimat. 

Jag känner mig väldigt förvirrad just nu. Det bubblar inom mig av glädje. Men jag får inte ut mina känslor någonstans. Ingen att fnissa, skratta och fantisera med. Det är frustrerande. Väldigt frustrerande. Mycket frustrerande. 

Hur firar man på egen hand utan att det anses sorgligt? Jag vill inte verka sorglig. Det är ju en lycklig dag fylld av glädje. 

Jag hade inte köpt kläder på jättelänge. Av många anledningar. Allt var fult. Jag kände mig ful. Ekonomin var knasig.

Men igår var jag less på att leka deprimerad i badkaret. Så jag traskade mot staden och bestämde mig för att införskaffa något fräsigt och coolt innan dagens arbetsintervju. 

Så jag öppnade sparkontot och spenderade lite pengar på mig själv och det kändes bra. Jag var värd det. Ett par höga svarta tights, ett linne och en tjocktröja. Bara sådär. Inte tänka efter. Bara tuta och köra och jäklar vad cool jag såg ut.

När Viktor kom hem var jag i eld och lågor och ville visa hur fina saker jag köpt. "Inte kolla", skrek jag. "Snart". "Vänta". Och tillslut "Tadaaaa".

Men Viktors reaktion var inte precis som jag väntat. Låt mig visa hur han såg ut.

"Vadå?", sa jag. "Var det fult?". "Säg ärligt." "Jag vill veta". (Jag ville inte veta)

"Okej", sa Viktor och tog sats. "Det var inte så..... jättefint. Inte riktigt din stil"

"VADÅ INTE MIN STIL??????!!!", skrek jag. "JAG VILL JU SE COOL UT!!!! ÄR INTE JAG COOL?"

Det blev liv i stugan och jag grät i fosterställning och Viktor tröstade och sa att han tog tillbaka allt han sagt. 

Så nu frågar jag er. Ser inte jag cool ut? Bara lite? En gnutta? Lite fräsig sådär? 

Kassörskakraven har utökats. Läs och lär kommentarerna.

kaptenen säger:

Jag kom just hem efter en viktig intervju i Gamla Stan. Det handlade om en praktikplats. Om jag skulle få den eller inte. Jag fick den! Så från och med nästa onsdag ska jag syssla med foto, marknadsföring, event och mode. Jag ska agera fotoassistent och pilla med modeller och skriva PR-saker. Blir så rackarns roligt att göra något under dagarna istället för att sitta här inne och häcka. 

Så. Grattis till mig och nu ska jag fira. Hur firar man bäst på egen hand när ens käresta kommer hem först 23?

Är det bara jag som finner avsmak för studenter? Lite för löjliga. Har lite för kul. Fjantar och stojar lite för mycket. Ständigt dessa statusuppdateringar på facebook om hur kul de har på studentfesterna. Bilder på hur roligt utklädda alla var. Och kaninen. Alla skrattar åt personen bakom kaninkostymen. Haha. Hoho. Hehe.

Och bandanas. Urk. Måste alla studenter ha en bandana tryckt över öronen? Det är fult. Skitfult. Och de där täckjackorna från Stadium. Alla har en sådan. En bandana och en täckjacka. Sedan blir det party, bandanas slits av och alla är klär ut sig till en hög kaniner. 

Och de där uniformerna. Jag avskyr dem. När de går barfota med en ful uniform dränkt av små pins.

Och de handlar bara nudlar och red bull och tror att det är coolt att gå runt med en stereo på axlarna.

Nej. Blä. De får mig att inte vilja börja läsa på universitet.

Kan de inte istället fokusera på det de ska göra. Studera. 

Jag hatar att gå upp tidigt. Mina ögon är svullna då och när jag andas låter jag en tjur. Men. What to do? What to do? Jag ska till Doktor Sten för att visa hur bra jag rehabat min käke. Han kommer säga att jag är bäst.

Vet ni vem det där är? Det är Märta. Min hund. Okej, inte än. Om jag hade haft 9000 kronor och en egen lägenhet där djur tillåtes skulle jag hämta henne i kväll. Visst är hon söt? Jag ska fråga Viktor om vi ska köpa henne så fort han kommer hem. Eller så frågar jag inte. Jag bara kör. Köper. Hämtar min Märta. Fast.. han kommer väl bara låsa ut oss som han gjorde med mig och min katt häromdagen. Jäkla djurhatare. 

Okej. Lite att tänka på för att er som handlar mat. Vilket jag vet alla gör. Annars kan ni ju inte äta.

Jag är lite sur på alla er som handlar mat. Nej, inte bara lite. Mycket. Kraftigt sur. Arg. Irriterad. Förbannad. Ilsken. Varför?  Jo, det ska ni få höra här. På min klagovägg. 

• Alla streckkoder mot dig. Inte mot mig, kassörskan. Mot dig, kunden, du som handlar. Ryggen är ändå död efter timme och det underlättar inte att få vända tjugo liter mjölk. 

• Det går inte snabbare om du slänger upp varorna. Det går inte snabbare alls. Inte det minsta. Samma sak där. Ryggen. Tänk på personen bakom kassans rygg. Tänk på min rygg när ni klantar er och slänger upp varorna som rena rama "Du Blir Vad Du Äter-bordet."

• Har ni en stor sak. Exempelvis en back dricka. Lägg inte upp den på bandet då. Det är helknäppt. Vi har koder för stora saker. Just för att vi inte ska överbelasta ryggen. Ryggen. Kom ihåg det. Ryggen. 

• Köper ni tio liter mjölk. Lägg upp ett mjölkpaket på bandet och säg "Jag har tio liter mjölk" så klickar jag in att du har tio liter mjölk. Skitenkelt. 

• Och har ni klagomål. Ös inte över dem på kassörskan/kassören. Vi är lägst rankade i butikssystemet och ärligt talat skiter jag i om det är smutsigt bland gurkorna. Säg det till frukten då. För, det finns personer på varje avdelning! 

Så. Nu kan ni allt. Och nu gör ni som jag sagt. Annars säger jag upp mig och flyttar till Kanada.

Här sitter jag mitt i natten och är skittrött. Okej, ni kanske inte tycker att det är mitt i natten klockan 7. Men för mig är det det. Jag är van att sova till 15. Det är Icas fel. De vill att jag börjar 8 idag. 8! Det blir jag och pensionärerna alltså. Fast det funkar. Allt de handlar är kaffebröd och aftonbladet.

Nu ska jag gå och plåga mig själv genom att krama söta sovande Viktor. 

Jag har börjat arbeta. Det känns förjävligt och jag avskyr varenda kund som handlar av mig. Annars är det bra. Allting börjar gå min väg just nu. Är lite berusad. Jag och Karl har suttit och klunkat vodka samtidigt som Viktor gnällt över sin förkylning. Vi hyrde en film och såg den. Fast den hackade efter 1 timme och 16 minuter. Vi hyrde den på matbutiken Vi (såklart) så i morgon ska jag dit och klaga. Skrika. Kräva pengar tillbaka!!! Muhehe. 

Nu ska jag gå och pilla på Viktor som ser Ghostbusters. När jag var liten fick jag inte se Ghostbusters så jag gör det inte nu heller. Vill inte. Törs int'.

Här är min vän. Hon följde efter mig igår när jag gick till sopsorteringen. Sedan följde hon efter mig hem. Jag frågade Viktor om jag fick ta in henne men det fick jag inte. Men när vi stängde dörren la hon sig utanför och jamade. "Jag tänker minsann inte lämna henne ute i kylan ensam", sa jag. Viktor suckade och gick upp. Trodde väl inte att jag skulle släppa in henne. Men det gjorde jag. 

Viktor låste ute oss. Mycket elakt. 

Tillslut kom han ut och försökte locka bort min vän.

Men hon brydde sig inte. Hon grymtade bara och kurrade vid min sida. Vi sket i Viktor.

Men då kom Viktor på ett fult knep. Han tog fram sin snusdosa och min nya vän tyckte att det lät så underbart när det rasslade där i dosan.

Så hon följde honom ut och försvann ut i natten. Jag blev ledsen och sökte efter henne i kväll. Hon finns ingenstans. Hon kanske är en långsur katt. Jag får låta henne komma över det hela innan jag gör skallgång. 

 Reklam i Idol och jag börjar sjunga Noah And The Whale - Rocks and Daggers. Jävlar i min låda vad jag tar i. Och det låter bra. Mycket bra. Förvånansvärt bra. Jag kickar fanimig varenda jävel i Idol. 

Vågar inte sluta sjunga. Det låter ju så förbaskat bra. Fortsätter. Tar tag i mobilen och börjar spela in. Alla ska få höra det här. Är på väg mot balkongen för att diskret sjunga lite för grannarna så att dem hör. Hör att jag är bäst. Hör att jag är nya Idol. 

Stannar till vid balkongdörren. Tystnar. Ler stolt för mig själv. Nu gäller det. Måste höra själv innan grannarna får ta del av mig. 

...........det lät förjävligt. Inte alls bra. Pipigt. Visste inte att jag hade en så ljus och töntig röst. Fan. 

 Jag ser Idol och äter vindruvor och skrattar gott åt hon som ramlade vid insläppet. Helkul. Pappa har åkt hem och jag saknar honom redan. Vi har haft det latjolajbans och han har skämt bort mig som bara pappor kan. 

Jag tänker på min vän jag fick igår som Viktor inte ville släppa in genom dörren. Jätteknäppt gjort av honom. Mycket otrevligt. Berättar mer senare. 

Umeå har blivit kulturhuvudstad 2014 och jag är så stolt över min stad. Jag satt på toan när pappa berättade och jag måste medge att jag blev berörd. Därför ska vi nu fira med pizza och tv och jag någon dag framöver ska jag köpa en västerbottens ost. 

Där sitter dem. Mina tre brorsor. Likadana fotbollsnördar alltihop. Och här sitter jag. Långt bort. Alldeles för långt bort. Och saknar dem.

 Jag har inte riktigt tid. Jag är med pappa. Vi har kul.

 Kolla Tradera då. Jag är ju nervös.

" wjulia " = sökord.

 MUhahaha.

Googla Matbutiken VI så ska ni allt få se vem som vunnit.

Igår kom Karl förbi. Karl som i Viktors kusin/kompis. Karl som i han vi hyrde lägenheten av förut. Min kompis också. Hur som helst. Karl visade stolt upp sin nya pipa och satt mest på balkongen och smuttade på den. "Jag övar inför när jag blir gråhårig och kan röka bland folk", sa Karl. 

Viktor och jag drack alkohol och Viktor blev berusad. 

Nu har jag vaknat och ska klä mig lördagsfint som tidigare i veckan. Men denna gång av två anledningar. Singing Bee och att Pappa kommer. 

Jag har dock lite problem i att hitta det där "lördagsfina". Hjälp.

Snart kommer Viktor hem. Det är höjdpunkten på mina dagar. Igår sov jag när han kom hem. Då väckte han mig. Sedan somnade han. Då låg jag vaken hela natten och kunde inte somna om. Sedan vaknade han 9 och väckte mig med sitt lunkande fram och tillbaka i lägenheten och tangentknappande på datorn. Jag blev så irriterad att jag skrek frustrerat. Sedan åkte han och jag räknade ner timmarna tills han skulle komma hem igen. Så håller det på. Varje dag. Och jag är så uttråkad på mitt liv att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Viktor åkte till jobbet och jag öppnade garderoben där min träningspåse låg och stirrade på mig. "Okejdå", tänkte jag. "Jag kan väl ta en promenad". Så jag slet på mig kläderna. Men ångrade mig vid dörren och bytte om. 

Åkte istället mot staden för att leta mig en kappa då det börjar bli mycket kyligt här. In-i- benmärgen-kyligt. Men till min förtvivlan var grön linje avstängd, blå linje avstängd och min linje, röd linje, avstängd.  Det blev inte mycket till kappjakt men mina Whyredskor fick utforska mark för första gången i alla fall.

Sedan har jag suttit här hela dagen. I soffan. Jag och soffan. Och tvn. Jag och tvn. Och datorn. Jag och datorn.

Läste brevet jag fick av farmor. Svarade på brevet. 

Men i morgon kommer pappa hit och det blir så roligt att jag ska tvinga Viktor att storstäda innan dess. Jag längtar. Längtar. Längtar efter pappa.

Andreas underhåller mig via ichatt och jag äter blåbär. 

Min mamma smsar väldigt lustigt. Hon brukar köra på påhittade förkortningar som "apo" istället för "apoteket" och "k sn" istället för "kommer snart". I början tog det lång tid för mig att tyda hennes sms men idag är jag rutinerad och förstår allt. Förutom dagens sms. Det var knäppt. Men ändå fint. Fast jag förstod det inte.

Några av mammas sms.

"Hur är det? Har 36 grader varmt. Lire för varmt kram mor tatu fdin med vante på" = (Hur är det? Har 36 grader varmt. Lite för varmt kram mor tatueringen var fin med en vante på.)

"SökRöK nytt Jag gäller tunnlarna" = (Sök nytt jobb jag håller tummarna)

Och idag kom detta

"Propeller Plan Älskar er mor"

Viktor drog ett drop in hos en frisör och jag gick runt ute och väntade. Sedan kom jag på en fantastisk idé att sticka lite. Så det gjorde jag. Tjusigt blev det minsann.

Sedan hämtade jag nyklippta Viktor vars frisör hade vattenkammat honom och klippt av allt hår han har. Då fnissade jag jättemycket och Viktor stod med stirriga ögon och hatade frisören. 

"Hjälp mig"; sa Viktor. "Gör det snyggt". 

Då ruskade jag till det och hux flux var han läcker igen.

Då åt Viktor pizza. 

Sedan åkte vi iväg till Magasin 7, där inspelningen av Singing Bee skulle va.

När vi kom fram var det vi och trehundra ungar och fyra fritidsledare. 

Lite malplacerade kände vi oss kanske men vi bet ihop och plockade på oss gratissaker.

Sedan fick vi skriva på tystnadspliktpapper. Vilket var synd för jag hade velat berätta om att det är exakt lika pinsamt program live som det är på tv. Vi fick sitta på VIP-platser av någon knäpp anledning och hade en kamera upptryckt i våra nyllen från början till slut. Iofs var vi de enda där utan vårdnadshavare och ryggsäck.

Därefter traskade vi hem.

Jag och Viktor hade klätt oss lördagsfint enligt instruktionerna. "Inga logotyper, inga småmönstrade kläder utan klä er lördagsfint", stod det i brevet vi fick. Men varenda jävla unge hade pumatröjor och småblommiga tröjor.

Väl hemma möttes vi av detta. 

Pratade just med en kvinna från arbetsförmedlingen. Jag berättade mitt ärende att jag endast jobbar varannan helg på Ica nu till hösten och att jag inte får något mer. Hon frågade hur gammal jag var. Jag svarade 18 snart 19.

"Ring Soc", sa hon då. "Jag kan tyvärr inte hjälpa dig, du är för ung". 

Det blev hett i luren och jag sa att jag minsann inte tänker blanda in soc i det här. Allt jag vill är att skriva in mig i arbetsförmedlingen. Men det gick inte sa kvinnan. Jag får vänta tills jag fyller 19. 

Så nu undrar jag. Pratade jag just med ett miffo från ams eller är det så det är?

Idag ska jag och Viktor sitta i publiken på inspelningen till Singing Bee Celeb. Vi fick order av en Beatrice att vi ska se "lördagsfina" ut. Och eftersom varken jag eller Viktor vet hur man är  "lördagsfin" ska vi först åka till Acne Outleten på Mariatorget. Hejdå

Jag ska skriva så mycket om Matbutiken VI att det ska komma först upp på google när man googlar Matbutiken VI. Då kommer folk gå in på min blogg och läsa hur usel butik Matbutiken VI är och då kommer jag ha vunnit. Muhahahahehe.

 En väldigt pillemarisk man satte sig framför mig på tunnelbanan. Han log, slog båda händerna i knät och vaggade fram och tillbaka. Han var inte tokig, alltså psyksjuk, om ni tror det. Men pratsjuk. Det riktigt bubblade i honom. Jag var också lite pratsjuk och gjorde mig beredd för att bli mannens offer.

Men nej. Han böjer sig istället fram mot pojken bredvid mig. En arg tonåring, cirka 14-15 år gammal. Huvudet nedböjt och håret för ögonen. Arg. Så såg han ut. Arg. 

Men den pratglada mannen räds inte för det. Han frågar glatt och högt den arga tonåringen ifall han river av naglarna för att han inte ska bita av dem eller för att han bara "vill snygga till naglarna". 

"Ööööh, jag bara gör det", svarar tonåringen.

"Jaha. Ja. I och för sig. Det är ju bara dött materia. Som hår.... Hår är onödigt tycker jag.......... Man klipper ändå bara av det"

"Ööööh. Okej?", svarar tonåringen väldigt ilsket.

Jag betraktar. Hånar den glada mannen för att han valde fel person att prata med. Han skulle ha valt mig. Mig. Mig. Mig. 

Sedan kliver jag av tåget och ger fingret åt till Matbutiken VI. Uhhh. Matbutiken VI.

 Mannen vi hyr lägenheten av ringde just.

"Hej Julia. Hur är det?"

"Aahh du vet... men det blir bättre för var dag som går"

"Jaha Oj. Har något hänt?"

Detta följt av en dålig och pinsam förklaring där jag försökte stryka ett sträck över det jag just sagt. Medan han ville veta varför jag mådde dåligt.

Jag är så egocentrisk att jag tror att hela världen undrar hur jag och min käke mår.

Så hemskt. 

Matbutiken VI. Uhh. Vilken håla. De gör mig ständigt förbannad. Det är som att de tigger om att jag ska spotta på deras kassor. 

Vi skaffade ett sådant här bonuskort, på matbutiken VI, jag och Viktor. Ett var. Ett till Viktor och ett till mig. En vecka senare dimper det ner ett brev till Viktor från Matbutiken VI. Viktor öppnar brevet och upptäcker lyckligt en bonuscheck på 100 kronor och en påse gratis pytt i panna. Vi blev självklart förtjusta och fyllde kylskåpet.

Men det var ändå något som gnagde i mig. Varför var brevet adresserat till Viktor och inte till mig och Viktor? Jag nämnde detta för Viktor men han skakade bara bort det. Själv hytte jag med näven mot Matbutiken VI varje gång jag gick förbi och anklagade dem i min tystnad för könsdiskriminering. 

Fast när jag nu kommer hem från Doktor Sten ligger det röda brev från Matbutiken VI på dörrmattan med mitt namn på det. Jag sliter upp brevet och tänker att det jäklar var på tiden. 

"Hej och tack för att du har bestämt dig för att använda Bonuskort på VI som tack för det får du köpa SIA glass för 10 kronor".

Glass? För 10 kronor? Varför fick Viktor 100 kronor och pytt i panna och jag får lägga ut 10 kronor för.. glass? Glass?

Nej. Nu är det är krig. Jag riktigt avskyr Matbutiken VI. Uhh. 

Under de senaste dagarna har DN bombat ner i brevlådan. Vilket i sig är helt fantastiskt och dödar i alla fall en timme av min sjukskrivning men... vi betalar inte för någon tidning. Sådan lyx har vi inte råd med. Så, vem ger oss DN? 

Undertiden ni klurar på det mysteriet ska jag åka till Doktor Sten och ta bort stygnen och förhoppningsvis slippa den stora fula lappen som täcker hela mitt ansikte.