På tunnelbanan hem satt ett litet gäng med 1 meters-korta fjortisar bredvid mig. Jag skulle nog hävda att de var väldigt nykläckta in i fjortisvärlden.

Hur som haver. En av de elvaåriga (ja, de kan inte ha varit en dag äldre. En meter långa, kom ihåg) bruttorna satt konstant och pratade om hennes nya pojkvääään. Han hade nämligen just smsat att han älskade henne. Och för att göra saken ännu knäppare hade han skrivit med en dikt. Jag citerar "Du får mitt hjärta. Att börja Smärta. Du är så fin. Som en pralin. Du gör mig glad. Och vi båda älskar choklad. Älskar dig.".

Jag ville spy. Men deras reaktion var inte den samma som min. De tyckte tydligen att han hade knåpat ihop en jäkla bra dikt och att man kan använda sådana där starka ord vid 1 meters-ålder.

Jag minns sådana tjejer när jag endast var 1 meter. De strödde "Jag älskar dig" runt sig som pilska tjurar strör sin säd. Min dåvarande bästa kompis var väldigt populär bland grabbarna. Hon fick väldigt många "jag älskar dig"-sms från förvirrade pojkar, så att säga. Jag med mina snickarbyxor och långa flätor var inte direkt på samma nivå som henne. Jag var en sådan som inte ens fick äran att fråga chans åt någon.

Men jag minns min första pojkvän. Det är ett konstigt minne. Jag hade för en kväll lämnat Täfteå för upptäcka världen, Sävar. Jag åkte med några vänner till ungdomsgården Torpet och köpte godisar för 1 krona styck. Från ingenstans kom en cool sävartjej fram till mig och frågade om en kille fick chans på mig.

Med munnen full av godis pressade jag fram ett osäkert "okej".

"Herregud, nu hände det. Nu. Här. I Sävar", minns jag att jag tänkte. Sedan blev jag nyfiken. För.. vem var denne grabb som funnit mig så förtjusande att han skickat fram någon random tjej att fråga chans på mig?

Men som sagt. Jag var en rätt mesig täftebo under låg- och mellanstadiet så jag fick ont i magen av mitt nya förhållande och ringde pappa som genast kom och hämtade mig.

Två dagar senare hängde jag på Torpet igen då samma tjej kommer fram till mig. "Du.. han gör slut med dig". "Okej", svarade jag och förstod absolut ingenting.

Det var två mycket förvirrande dagar för mig. För det första undrar jag vem min första pojkvän var? Sedan tyckte jag det var väldigt märkligt att han inte gick fram själv. Och... vad heter han?