Några bilder från Paris.

Notre Dame

Eiffeltornet och Viktors fina huvud

Mitt tappra försök till en sådan där "pussbild". Ni vet, där par ser så lyckliga ut. Ja. Jag försökte. Men Viktor tyckte mest att jag log och att han putade med läpparna. Här är den bästa av alla 300 "pussbilder" jag tog.

Smoothies med stickade mössor på.

Blåbärsöl och snus.

Randiga makaroner.

Jag och Viktor har börjat glugga på Gossip Girl. Ni vet, serien där alla överklasssnorungar tjallrar och skvallrar på varandra?

Hur som helst. Något Viktor har hakat upp sig på är att jag inte är "sådär tjejig" som tv-seriens alla bruttor är. 

"Jaha?", frågar jag stött. "Vaddå inte tjejig?"

"Nej men. Du skriker tillexempel inte "aaaaaaaaah" och fladdrar med händerna i vädret. Du skriker mer "ÄÄÄÄÄÄÄH". Du är mer.... grabbig"

"Vilket gör dig till en bög alltså?", kontrar jag och njuter av min kommentar.

Kommentaren berör inte Viktor. Inget berör Viktor. Så Viktor fortsätter.

"Nej. Men du är mer grabbig än andra tjejer."

"Till mitt försvar har jag tre brorsor. Man kan liksom inte hålla på och fladdra med händerna då", svarar jag.

"Nej. Det är sant. Men du är som lite grabbig".

Jag drar repliken, om att det då gör Viktor till bög, några gånger. Men som jag tidigare nämnt, inget biter på Viktor. 

Men hur ska jag tolka detta? Jag vet att jag inte är så värst puttenuttig. När jag sminkar mig blir allt fel. Jag lyckas knappt kladda läppstift på läpparna. Jag vet inte hur man stoppar in en tampong så jag kör på binda. Men även där lyckas jag göra något fel. De hamnar antingen för långt fram eller för långt bak. Jag lyckas aldrig. ALDRIG. göra något fint av mitt hår. Jag förstår inte håruppsättningar. 

Så... Vad ska det bli av mig? En man? Eller ska jag kanske börja testa på att skrika "aaaah" istället för det groteskt grabbiga "ÄÄÄÄH"? What to do? What to do?

Ett text skrivet av mig i dagens pappers-VK. Läs och lär.

......

Jag är på dansgolvet på Strand och skakar celluliter. Blir törstig och pallrar mig till baren. Beställer vätska och vänder mig om. Där står en tjej och ler stort mot mig. "Är du från Norrland?", frågar hon förväntansfullt.

Hemma från landet där ingen talar engelska. Det var sol, grönt och tidig vår i Paris och vi gled runt och levde loppan. Eller. Ah. Okej. Lite dramatik var vi väl med om. Men det tar vi en annan dag. To soon, som man säger. Inte riktigt roligt än. Viktor tycker det var roligt. Inte jag. Men ah. Jag återkommer om det när jag själv kan se humorn i det hela.

Vi anlände hur som haver igår och jag sprang från flygbussen till min första lektion på grundkursen Journalistik på Poppius. Fantastiskt kul. Jag ska lära mig allt och bli bäst.

Nu strosar jag runt i min butik och fyller på med vårkläder och i kväll kommer Viktors mamma Stjärtin. Nu kanske ni tror att Stjärtin antingen är dryg som en stjärt, har en kollosal stjärt eller luktar stjärt. Men så är det inte. Hon heter Kerstin och jag fylleringde henne en gång och skrek "Stjärtin", lycklig över att jag kommit på ett så klyftig smeknamn till henne. Jag tror inte att hon diggar att bli kallad Stjärtin men hon diggar mig så det kompenserar väl varandra. Hoppas jag.

Au Revoir suckööööörs!!

Tidigt i morgon åker vi till Paris. Hela dagen har jag tänkt packa. Istället har jag hämtat hem ett bord, börjat sett Gossip Girl med Viktor, duschat och svimmat i duschen. Ja, det är sant. Jag svimmade i duschen.

Vi hade inte ätit något annat än Polly på hela dagen och hoppade därefter in i duschen. Jag kände mig yr och vred på iskallt vatten. Viktor skrek och drog på kokhett. Och så höll det på tills Viktor vann och jag tuppade av. Efter det minns jag inte så mycket. Men Viktor hade tydligen stänkt kallvatten på mig och nypt min kropp blå för att sedan burit mig till soffan.

Efter den incidenten har jag legat utmattad i soffan och inte packat.

Jag undrar varför jag svimmade. Det var inte kul då. Då ville jag spy. Nu känns det lite ballt. Som en ny upplevelse.

Just ja. Packa var det.

Ibland försöker jag vara snäll. Kompensera det faktum att jag egentligen är väldigt dryg. Så häromveckan hittade jag en gratis prenumeration på en pryltidning. Ni vet? En sådan där tidning full av dataprylar, nya kameror, mobiler och annat tjaffs. Sådant som Viktor tycker är kul att glugga på. Ja, en pryltidning var det jag trodde det var.

Dessvärre inte. Tidningen var fylld av en brud i genomskinliga kläder och utmanande poser. Fokus ligger kanske inte direkt på prylarna. Jag skulle nog mer säga att bruttan är i centrum.

Jag och Viktor bläddrade chockerande igenom den. Det var liksom inte meningen att ge min Viktor ett handtralleobjekt.

Ja. Vad säger man.

Jag upptäckte att jag var den enda som budar på matbord på Tradera och vann mig ett helbra bord för 50 spänn.

Väckte därför Viktor 10 i morse och drog med honom till Hornstull där vårt bord bodde.

Viktor var morgontrött och vresig och vägrade låta mig bära bordet trots att jag visade upp mina biceps.

"Jag kan själv", sa han bara och insisterade på att släpa på bordet från Hornstull till Kungsholmen.

Så då fick han bära det själv. HA HA

Det var rätt festligt faktiskt.

På grund av Viktors väldigt många pauser i allt bärande passade jag på att införskaffa lite proviant. Kalaset gick på 44 kronor. Nästan lika dyrt som vårt bord. Tummen upp för det.

Mannen fick meka medan kvinnan tog hand om disken. Så det ska vara.

Mannen klarade arbetet och nu har vi ett köksbord i vår lilla etta.

Kan man resa inom EU med legitimation/id-handling?

Det kom in en kund igår och jag var så pratsugen. Jag babblade på om allt från väder till för småa kalsonger. Han nickade avvisande vilket tydde på att han verkligen inte ville ha mig tjittertjattrandes i närheten av honom. Så han lämnade butiken och jag fick ont i magen och tänkte herregud, skrämmer jag mina kunder?

I dag var han in igen. Jag hälsar och kniper sedan igen min sönderbabblade mun. Men då öppnade han sin och som han pratade. Han berätta om hur dum han är som alltid tar bilen till Gamla Stan och att det minsann inte är lätt att köra bil i city. Jag kniper. Nickar. Ler.

Vad händer om han kommer in igen? Är det min tur att prata då? Är det såhär det ska vara? Va? VA?

Jag har en trave med kinderägg under kassan som jag ger till snälla kunder. Det brukar oftast vara barn som får sig ett chokladägg men är någon extra trevlig så slänger jag i ett ägg i påsen. Nyss var två ö-viksbor in. Och de fick självklart ett ägg var av mig.

Det känns skönt att ha den makten. Att kunna ge belöningar till snälla människor och hytta med näven åt tokfisor.

På måndag åker jag och min kära till paris. Vi har inte packat. Inte införskaffat oss en reseguide. Och inte planerat ett piss.

Tips?

Jag såg just en naken modell. Eller. Okej. helt naken var han väl inte. Han hade fortfarande kallingarna på sig innan jag trampade in i hans egenbyggda omklädningsrum.

Det var en mycket komisk situation. Jag skriker "OJ!!!! DET ÄR LUGNT JAG BLUNDAR". Han rycker till och ramlar mot några hyllor i ren skräck då han upptäcker mig. 

Blundandes ranglar jag mot trappan och springer nervöst upp för att hämta andan.

Jag måste erkänna. Jag blundande inte hela tiden. Jag menar, han var ju modell, och halvnaken. He he.

En tjej från tidningen Slitz var in här på mitt jobb nyss. Hon skulle låna lite kläder till en plåtning. Jag var mycket nervös i hennes närvaro. Hon var så stockholmsk. Sminkad in i tungan. Kort kjol. Tight tröja. Stora bröst. Plattat nyfärgat hår.

Jag började genast stamma och svettas så att det kliade under armhålorna. Och av reflex kliade jag. Men sedan kom jag på mig att stå och klia mig under armhålorna framför en slitzbrud. Det går ju inte. Och min dialekt. Den lät så, mesig. Så jag försökte mig på stockholmska men det blev inte bra det heller. Jag började använda konstiga ord jag fått för mig var typiskt stockholmskt och spände läpparna som en liten lort. Men hon förstod inte min stockholmska och sa "va?" flera gånger.

Allt blev så tokigt. Jag blev så tokig.

Slitzbruttor gör mig tydligen nervös. En ny lärdom.

Idag tryckte jag in mig i samma kontor som Lars. Det har varit behagligt. Vi har lyssnat på Lugna Favoriter hela dagen som kläckt smörsång efter smörsång.

Men tilslut blev jag trött i huvudet och frågade om vi kunde lyssna på lite party istället.

"NEJ", sa Lars och flög upp med fingret i vädret. "Här inne bestämmer jag".

Jag väntar fortfarande på att han ska säga att han skämtade.

Jag sitter på jobbet och luktar röv. Min andedräkt alltså. Hur kom det sig? Den luktar som att jag tryckt in munnen i en grisstjärt och tagit en tugga. 

Och jag är dyngtrött men jag kan inte ta en smygtupplur eftersom jag luktar apa ur munnen. Vaknar av min lukt. Vad ska det vara bra för?

Jag kan inte sluta tänka på min korv. Jag tror inte att ni förstår vilken matupplevelse det var. En matupplevelse för 13 kronor ! Jag måste till Hallunda igen. Jag måste äta den korven igen. Jag måste.

Mina favoritdagar är söndagar och måndagar. Då är oftast både jag och Viktor lediga. Nu kanske ni tror att vi gör asmycket på våra lediga dagar tillsammans, men så är inte fallet. Vi sover. Äter. Städar. Diskar. Sover och ser filmer. Och det är absolut mina bästa dagar.

I går vaknade vi sent. Åt en Brägg. Bröd och ägg. En awesome uppfinning Viktor delat med sig av. Man gör hål i en limpa, slänger i ett ägg i hålet och steker det tillsammans med rent smör. Och salt. Såklart.

Efter Brägget blev Viktor trött igen. "VAKNA", skrek jag och så gick vi till NK och gluggade på rika människor.

När vi gluggat klart våldgästade vi Karl på öl och en grym middag.

"Ta inte kort på min näsa", sa Viktor.
"Öööh.. okej", sa jag och undrade hur jag skulle lyckas ta kort på allt förutom näsan.

Jag sa att Viktor var knäpp och då drog Viktor en "suck-bild"

Då lämnade jag Viktor och gick och nördade till Karl. Karl behövde en bild till sitt CV då han ska söka nördiga sommarjobb. Jag tycker att vi lyckades.

Vi har fixat värme. Hela 18 grader har vi här nu. Bastu. Stor skillnad från 14 vill jag lova. Jag svettades i natt. Då vaknade jag blöt på ryggen. Drog av mig täcket och väckte Viktor.

"Jag svettas !!! ", sa jag lyriskt.

"JAG MED", sa Viktor lyckligt.

Sedan somnade vi om.

Igår var jag på nördfest med Viktors kollegor. Vi var borta i Hallunda på hemmaparty. Hallunda är långt bort. Det lärde jag mig igår. 

Det bästa med kvällen var min korv. Jag köpte en grillad med bröd på något sunkigt hak där borta i Hallunda. Korven var grym. Det var som att äta en bit av awesome. Jag ville ha köttsligt umgänge med den korven. Det var en grym korv. Jag kommer aldrig att glömma den korven. Jag saknar den korven. Det är allt jag kan tänka på idag. Korven. 

Viktor spelar något zombiespel på sitt x-box. Jag ligger och pratar i hörlurarna med Viktors motspelare. Viktor vill att jag ska framhäva honom som cool så jag får endast säga coola saker. Vilket är enkelt, för jag är cool.

Jag säger "Fucking awesome määän", "yeeeah", "Let's kill some zoooombiiiies".

Ungarna i luren pratar något konstigt språk men jag hoppas de förstår mig. Som nu exempelvis, då sa jag "I love you" bara för att skapa en reaktion. Det fick jag. Men jag tappade nog några coolpoäng.

Jag sitter i butiken och inväntar kunder. Förra veckan var det ett jäkla spring här. Jag började min rea då. En mycket bra rea om jag får säga det själv.

Annars trycke jag just i mig ugnstekt potatis, palsternacka och morötter. Satt som en gam och glodde på mina kollegors maträtter. De åt lax, kyckling och häftiga röror. Jag blev avundsjuk.

Jag har blivit så konstig runt mat. Det får mig att tänka på i lördags efter jag stängt butiken.  Då stannade jag kvar och hjälpte till med feedback på skomärket Gram's framtida kollektioner med min chef som just köpt Gram tillsammans med en annan snubbe.

Jag gav färgtips och dissade då och då någon sko bara för att visa att jag hade en synpunkt. Min chef bjöd på kinamat. När de ätit klart erbjöd jag mig att leka husfru och diska tallrikarna. De tackade och gick in i skorummet. Jag gick då snabbt och mystiskt in på toan med deras tallrikar och slängde i mig deras rester. Skrapade och slickade hetsigt av deras tallrikar för att inte låta en smula mat gå till spillo.

Märkligt gjort kanske kan ni tycka. Men jag har tappat hämningarna. Jag är fattig och ständigt hungrig.

Då och då brukar jag och Karl supa ner Viktor eftersom han arbetar så intensivt och ofta. Bara få honom att chilla lite. Det var exakt det vi gjorde i lördags. När Viktor blir berusad slänger han av sig glasögonen och börjar dansa stelt.

Ja. Det var exakt det han gjorde i lördags.

Jag börjar styra upp mig själv.

Har arbetat hela veckan på 111vox. Suttit och tryckt in organisationsnummer på ett excelark några dagar nu. Ofestligt men välbetalt. Annars har jag skaffat två vänner. Kommit in på en journalistikkurs på Poppius och den 25e januari åker jag och Viktor till Paris.

Nu kan ni bli avundsjuka och hytta med näven där hemma. Eller så kan ni tipsa om häftiga saker att göra där.

Jag, Karl och Viktor förfestade framför ugnen i lördags. Ja. Så jävligt är det. 14 grader är det här nu. Men inte gick vi och deppade över det. Nej. Vi drog halsdukarna över huvudet, tryckte ihop oss i det lilla arbetsköket och klunkade öl framför 300 grader. Efter det drog vi till Strand och drack mer öl. Sedan avslutade vi allt på Max. Det är så det ska va.

HAHA

Min polare Maja har en rolig blogg. Den är simpel och lustig. Precis som jag vill ha det. Inge trams. Bara ibland. Men då skrattar man ändå, för ni vet, det är Majas blogg.

Och hon har ett roligt liv för hon är frisör och får träffa helfestliga kunder hela dagarna. Så vill jag också ha det. Hur som helst. Maja hade en kund idag som hade en katt som gnagt av henne håret när hon sov. HA HA.
En sådan katt skulle jag ha snaggat och slängt ut i snön.

Maja och jag på arvikafestivalen. Party

Börjar lipa när en snubbe vann 350 000 kronor på Postkodsmiljonären. Jag vet inte varför, om det var hormoner eller det faktum att han var värd det. Vem vet. 

Jag tror att jag just blev hånad.

Jobbar idag trots min sjukdom för pengar går före allt. Går på Lilla Nygatan med min pirra här i Gamla Stan. Två killar kommer fram. Vilket inte är ovanligt eftersom min pirra är en killmagnet. Ni minns?

De stannar till och säger att "det där ser inte lätt ut".

"Nej.", svarar jag. "Det är så dåligt före"

"HA HA Är du från norrland?", garvar de och går skrattande i väg.

Ja. Hånad. Förnedrad. RASISM!

Nej. Nu har jag suttit framför Facebook under hela mitt vakna tillstånd. Och inte har jag blivit någe klokare! Så under tiden ni gnager på hur man lägger in filmer här på bloggen kan ni vila ögonen på mig när jag halvt utklassade storebror på Iksu nu i julas.

Jag har roliga videoklipp att visa. Inga jävla youtubefilmer. Fuck sådant. Nej. Rejäl skit. Men jag förstår inte skit som detta så ni måste hjälpa mig hur man lägger in videor på bloggen? Hjälp. Snälla.

Kan inte sova för mitt huvud dunkar för högt. Kan inte röra mig för min kropp gör ont. Kan inte äta för min hals är stängd för veckan. Det enda jag klarar av är Internet. Men det är ju så tråkigt. Facebook suger. Alla tjejer håller bara på med någon meningslös BH-grej där de skriver färgen på sin aktuella bh som statusuppdatering vilket ska göra Sveriges alla killar förvirrade. Haha. Skitkul. Verkligen. Jag skrev "aluminium" för att förvirra tjejerna men ingen förstod. Och nu har jag förstört allt för alla busiga bruttor. Muhaha. 

Men det är lika bra. Orkar inte med något trams när jag ligger i sjukstugan. Skärpning. Bete er kvinnor!

Jag har gått från detta...

Till detta... Över en natt.

Förkylningar och finnar är jävligt punk.

Just ja. Viktor blev ju befordrad till assisterande chef för några veckor sedan. Assistant manager som de säger på Game Stop. Ass. Man. som det står på kontraktet.

Haha. Viktor är en Ass. Man. 

Det är superkul att ringa Viktor när han jobbar. Han byter nämligen ut puttenuttrösten mot jobbrösten och låter alla i hans omgivning tro att jag är någon inom tvspelsbranschen. Superkul.

Så här lät det nyss:

- Game Stop Viktor

- Heeeeeej jag är sjuuuuuuuuk

- Okej det ska vi väl kunna ordna. Om du ursäktar mig ett ögonblick

...väntan.....

- Hej. Jag återkommer till dig om 20-30 minuter. Funkar det?

- Längtar tills du kommer hem.

-Ja. Då hörs vi. Hejdå.  

Haha. Skitkul. 

Jag har blivit sjuk av vår svinkalla lägenhet. Jag har feber. Jag snorar. Jag hostar. Jag är ynklig. Jag fortsätter hålla upp tummen för detta år. Det har ju börjat så bra. 

Viktor har köpt ett x-box. Sådant gillar grabbar. Jag kollar på och dricker tjejdricka som Viktor köpt åt mig. Jag sa att jag inte vill ha öl och då fick jag pisscider. Så party har jag det.

Idag satt jag tre timmar på arbetsförmedlingen. Tre timmar i kö. Kö bland grinande medelåldersmänniskor som blivit varslade och avskedade från sina jobb. När jag efter tre timmar får träffa min handledare kraschar systemet för att datorerna är överbelastade. Överbelastade på grund av att alla i hela Sverige valt att besöka arbetsförmedlingen idag. Hon ber om ursäkt och ber mig komma åter en annan dag. Jag hytter med näven mot den Gud som skapat mitt miserabla liv.

Men nu har jag sett nyheterna så nu förstår jag att det finns dem som har det mycket sämre. Tummen upp för den uppenbarelsen!

Just ja. Jag hade ju en twitter. Vad hände med den?

Jag måste börja styra upp mitt liv. För få bollar i luften liksom.

1. Arbetsförmedlingen

2. Döva hungern

Jäkla piss det är med längtan ändå. Jag längtar så det knakar efter min familj nu. Och när jag var i Umeå längtade jag så det värkte i tandköttet efter Viktor i Stockholm. Helt jävla värdelöst det är med längtan.

Min dröm är att bo i ett kvarter med alla mina nära och kära i husen runt om oss. Då kan jag pyssla med Viggo när jag vill. Äta pappas goda mat när jag behagar. Fnissa med mamma när jag är på fnisshumör. Spela badminton med storebror när jag vill bli utklassad. Vara med kompisar när jag vill. Reta lillebror tonåring när det känns kul. 

Här i Stockholm sitter jag och väntar på Viktor och längtar hem till Umeå. Utan kompisar och utan mat. Helt jävla värdelöst. Vad ska det vara bra för?

Och förlåt att jag är så dålig att svara på era kommentarer. Det är inte min mening att ni ska få vänta på ett svar. Jag blir jätteglad över era kommentarer. Ler töntigt varje gång. Jag ska bättra mig. Lovar. 

Nej. Nu tar jag fram "suck"-bilden igen och går och tillbaka till sängen. 

Haha. Hoho. Hehe. Höhö. Vi bor just vid Marieberg i Stockholm. Och i Umeå bor jag i Marieberg. Haha. Hoho.

Hela gårdagen låg jag och Viktor inrullade i två filtar, långkalsonger, brallor, lager av tröjor, mössor och jackor. Vi har nämligen en förbannat kall lägenhet på ynka 15 grader. Idag försöker vi dock ta oss ut i cilivisationen. Vi måste köpa värmeljus och tjocktröjor.

Alla mumlar om hur bra 2010 startat och hur bra det kommer att bli. Alla bara mumlar. Idag åkte jag med sur-SAS till Stockholm men först en tattar-taxi till flygplatsen. Båda parterna var mycket försenade och jag fräste åt taxichauffören som en babianröv. Sedan fick jag ångest och försökte släta över det och började prata om vädret men då gick han igång på att det var just därför han var sen och jag sa att jag förstod det men han slutade aldrig gnagga på om det så då blev jag sur igen och fräste och cirkeln fortsatte.

Därefter sprang jag som en struts in med mina två klossar till väskor för att hinna med mitt plan men då var det närmare 2 timmar försenat för att sur-SAS betedde sig som en stockholmare som kissar ner sig av lite snö. Så jag tog upp mobilen för att ringa Viktor och meddela att jag skulle bli sen men då var mitt mobilbatteri dött och jag fick gå runt och hora för att få låna en telefon.

Väl på planet hamnar jag bredvid två gravida män som tryckt i sig för många julskinkor och tydligen tyckte att en återställare så här dagen efter skulle sitta lämpligt och började genast klunka vin. Jag, oerhört bakis, hungrig och trött, hade fått fönsterplatsen och ville spy hela resan. Fönsterplatser är så jäkla värdelösa. När man var liten trodde alltid flygvärdinnorna att man ville sitta vid fönstret men det ville jag aldrig. Jag hatar fönster.

Hur som helst. Jag ignorerar jättarna bredvid mig och försöker sova. Vilket hade gått utmärkt om jag inte fått en nykläckt unge bakom mig som envisades med att sparka mig i ryggen hela resan. HELA RESAN! Och hans loser till mamma sa inte ett ord trots att jag startade ett krig med snorungen. Ohyggligt ont i ryggen en timme senare springer jag till bandet för att stoppa på mig mina väskor och snabbt åka mot Viktor. Men jag mördade tydligen tre spädbarn och en häst i mitt förra liv för mina två väskor kom absolut sist.

Väl på centralstation lånar jag en telefon för att ringa VIktor men då ska han på jobbparty med äckel-Game Stop och jag får själv stånka på klossarna till lägenheten ner och upp för trappor eftersom ingen stockholmare lärt sig vett och etikett.

Första steget in i lägenheten och jag sätter mig ner och storlipar. Storlipar över misär och hunger. Storlipar över att jag hade hunnit krama Viktor om inte vädret muckat med sur-SAS. Storlipar över att allt som finns i kylen är en gammal kebabpizza och jag hatar kebab.

Nu ska jag gå och skjuta skallen av mig i duschen och sedan lägga mig för att sova. 2010 kommer bli ett "fantastiskt" år. Ursäkta mitt surkukbeteende.

Adjö.