Alldeles för tidigt i morse väcktes vi av en stor smäll utanför. Vi flög upp ur sängen och jag skrek tjejigt bara för att dramatisera det hela lite mer.

Tre stora isblock hade rasat ner från taket och kraschat våra utemöbler.

Med bestämda steg gick jag till ordförande och försökte styra upp eländet. "Det kunde minsann ha varit baaaarn som fått isblocken på sig", pep jag som en annan tant.

När jag gastat klart gick vi upp och storstädade.

Sedan drog jag med Viktor för att hämta upp några saker jag hittat på blocket.

Vi skulle först bara köpa detta lilla hallbord.

Men när vi såg att stringhyllan var tillverkad i Sävar kunde vi såklart inte tacka nej. Festlgt värre.

Föräldrarna är fortfarande på party och jag ser Ghost Busters. Party.

Igår var det en hund i min butik hela dagen. Hon ville hänga med mig. Jag kastade tennisbollar med henne. Det fick man inte sa ägaren. Ojdå sa jag men gjorde det ändå, i smyg. När jag tröttnade satt hunden bredvid mig med en tennisboll i munnen tills klockan slog 18 och den skulle hem. Vi hade kul.

Max med Karl sedan, som sagt. Karl hävdade häromdagen att han skulle gå från vegetarian till vegan. "Skärp dig", sa jag. "Tänk på Max". Så Karl bestämde sig för ett sista maxmål. Efter maxmålet valde han att inte bli vegan, ännu. Smart drag Max.

Vi fick sittplats på Tranan. Det händer inte ofta. Folk slåss som gamar för bord där.

Sedan kom Viktor och fnissade med oss åt Bananbyrån. Festligt värre.

Sitter i en stor villa och barnvaktar en bebis och en tvååring. Båda sover. Ibland vaknar Lina till då springer jag upp och sjunger några Annika Norlin låtar för henne till hon slocknar.

Det blir nog inge ketchup på skjortan för mig i kväll. Föräldrarna är på party till sena natten.

Jag måste medge att jag är lite rädd ändå. Det är ett stort hus och det är mörkt utanför. Och jag kan inte sluta tänka på skräckfilmen "When a stranger calls".

Nu ska jag gå och gräva i deras skafferi. Det bästa med att vara barnvakt.

Igår var jag och Karl på Tranan och drack öl. Det skulle först bara bli en. Sedan två. Men öl är gott och därför dricker man fler än tänkt. Det blev i alla fall inte lika odrägligt som under Adam Green-kvällen. Då var det fest med ketchup över hela Karls skjorta.

Vi började kvällen på Max. Det var rätt fullt med folk där och jag fnös och hävdade att all var tragiska som hängde på Max en fredagkväll. Nu kanske ni tycker att det var motsägelsefullt. Men där högg ni i sten. Jag och Karl är aldrig tragiska.

På måndag börjar jag praktisera på Acne. De ville ha mig där. Jag känner mig dock inte tillräckligt fashion för att arbeta där. Jag med mina konstiga kläder, flätor i håret och röda läppar.

Nu sitter jag i butiken och arbetar. Och när klockan slagit 15 ska jag åka till Ludde och barnvakta honom. De kom nämligen just hem från Thailand.

I kväll röstar jag för vin och öl. Och kanske ketchup på skjortan?

Hemma från en arbetsintervju. Det var nervöst. Men roligt. Så nu håller vi tummarna. Klockan 14 börjar nästa intervju så jag ska hinna trycka ner en tonfisksallad innan det.

I dag var min mamma i huvudstaden på konferens. Jag tog tillfället i akt och mötte upp min käre mor i Folkets Hus. När jag satt i foajen och väntade fick jag underhålla mig med att se en gigantisk uppblåsbar svart, sak?, blåsas upp och blåsas ut och blåsas upp och blåsas ut.

Säga vad man vill om konst men bra är det alltid inte.

Igår bjöd Viktor mig på en dejt. Vi gick på restaurang och drack vin och åt mat. Sedan köpte vi godis och gick på bio för att se den omtalade Avatar i det omtalade 3D.

Just hemkommen från Doktor Sten på Södersjukhuset, SÖS. MIn käke är fortfarande inflammerad efter operationen i höstas så då och då får jag åka in för att trycka in en kortisonspruta.

Denna gång blev det lite mer action dock. Doktor Sten trycker försiktigt in sprutan i min käke då plötsligt sprutan spricker och ut sprutar kortison i både mitt och Doktor Stens ansikte. Han får i ögonen och springer snabbt ut med sjuksystern tätt bakom för att rädda sig själva från sjukdomar misstänker jag. Kvar sitter jag med en sprutspets i käken. Några minuter senare kommer dem tillbaka och får pilla ut spetsen och börja om på nytt.

Och just utanför SÖS halkar jag och låter höften ta smällen. Sedan haltade jag som en annan pensionär mot bussen och har nu väldigt svårt att gå i trappor.

Jag har en tendens att alltid lyckas skada mig. Det tummar vi upp för.

Jag får numera inte lika mycket arbetstillfällen som förut så jag hänger och slänger hemma om dagarna istället. Detta bidrar till mycket fritid. Som att måla naglar tre gånger om dagen.

Och med sol på himlen tryckte jag på mig mössa, täckbyxor och Viktors mögelgröna jacka och traskade ut på en tvåtimmars promenad. Jag frågade Viktor varför han köpte en mögelgrön jacka. "Det var mellan en svart och denna och på den tiden hade alla svarta jackor". Jag skrattade lite åt Viktors svar. Haha.

Väl hemma gjorde jag mig ännu en god macka med fetaost och pesto.

Sedan läste jag ett brev från Ludde som jag brukade barnvakta innan de stack till Thailand i flera månader. Blev lite fascinerad över att han lärt sig skriva trots sin ringa ålder på två år.

Nu ska jag piffa upp mig och pysa på föreläsning.

Har skrivit ett 3500 tecken långt referat och det är sol ute. Inte på vår balkong. Men jag skymtar den där borta. Så jag ska ut och leka i snön som alla andra femåringar.

Herrejösses. Jag höll just på att kvävas. Tog en stor klunk te samtidigt som jag smsade Olsson då jag svalde fel. Det hela slutar med att jag kräks upp vatten över mobilen och benen. 

Nu har jag legat och gråtit i soffan och sett mitt liv flasha framför ögonen. Eller nej, inte direkt. Allt jag kunde tänka på var att jag var sugen på guacamole. 

Dramatik. Nu går jag och lägger mig. Men först måste jag väl rengöra min mobil. 

Mitt pissiga referat om Ann Söderlund jag måste skriva går inte på bananskal. Jag har det man brukar kalla skrivkramp. Ann Söderlunds tips om detta: Sup, gå en promenad, träna eller ät inte på en hel dag. Jag tror jag väljer det först nämnda. Ligger närmast till hands så att säga.

Igår sov jag som en jäkla stock. Kom hem från jobbet vid 15.30. Stupar medvetslös i soffan. Vaknar 21.30. Ser filmen Upp med Viktor och krålar till sängen vid 01.00 och 11 timmar senare sitter jag här. Nu blev det många nummer för er men jag vill bara få fram min poäng. Jag är trött. 

Nu sitter jag här, sörplar på min smoothie och måste skriva ihop en läxa. Jag ska skriva ett referat från lektionen då Ann Söderlund kom och berättade om sitt liv inom media. Allt jag kunde tänka på var att hon varit med i Kändisdjungeln, men det nämnde hon aldrig.

Det är snöstorm här. Jag har huvudvärk. Är trött efter gårdagens bravader. Drack på tok för många glas bubbel. Bubbel är farligt. Jäkla Stockholm med sitt delikata bubbel i mängder.

Om en timme stänger jag butiken. Då ska jag hyra några disneyfilmer. Köpa godis. Lägga mig under filten och sova mig igenom Lejonkungen och Alice i Underlandet.

På mitt jobb är alla sådär stockholmsstressiga. Det är införsäljning av höstens kollektioner nu och de springer runt som illrar. De har inte tid att skratta åt mina klockrena skämt heller inte äta en lunch. Själv lunkar jag runt här och hänger inte riktigt med i svängarna så att säga. Men i kväll blir det jobbparty. Det blir roligt. Jag ska knåpa ihop några roliga historier tills dess så att jag får utlopp för min komiska sida.

Djurklipp is the shit

Jag gör en konstig sak när jag blir glad. Det händer oftast i duschen. Jag knyter händerna, kollar upp i taket, ler stort och säger "Tack Gud". Jag vet inte vem denna Gud är som jag tackar. Jag vet inte varför jag tror att denna Gud står bakom min lycka. Jag tror inte på någon Gud men ändå gör jag denna religösa gest. Är det något inprogrammerat från kyrkans barntimme i Täfteås byakyrka måntro?

Vad har jag i ansiktet? Och vad tummar jag upp för? Jo. Jag firar i en ansiktsmask. Vad firar jag?, tänker ni. Att jag hade namnsdag igår? Nej. Men tack för alla gratulationer. Jag firar att jag var på arbetsintervju idag på Acne och att jag nästa vecka har två arbetsintervjuer på två stora tidningar. Ett magasin och en kvällstidning. Det ni. Det tummar vi upp för.

Jag har namnsdag idag. Och eftersom jag har ett stort bekräftelsebehov förväntar jag mig några gratulationer. Tack på förhand.

Igår var en bra dag. Vi vaknade sent. Åt pannkakor till frukost. Såg filmer. Såg Gossip Girl. Handlade mat. Drack äppelmust. Och så gav Viktor mig en stor blå marimekkoskål. Han är fin den där Viktor.

Trots att Dolph Drinking Game blev inställt hannv i bli rätt odrägliga innan vi traskade till Strand för att se Adam Green. Adam Green var så läcker att Karl fick hålla fast mig. Och när Adam Green tog av sig tröjan blev min fiskråtta alldeles till sig.

Senare på natten ringde vi in Viktor till Max för att trycka hamburgare med oss. Det är inget kalas utan Max på natten. Vid 4 fick jag sms av Karl att han tagit fel buss hem och hade hamnat vid Nacka Forum. Det var tokigt gjort av honom. 

Jag har just gjort min hatsak. Klippt mig. Och som den fattiga råtta jag är nosar jag upp det billigaste skitstället i Stockholm där golvet inte sopats på femton kunder. Så där jag satt där i ett hav av hår med känslan av att tanten hatade mig och mitt hår och ville lönnmörda oss båda. Därför gjorde jag det normala och var ohyggligt defensiv. När klippningen till slut var började hon tantföna håret. "Jag är ingen tant och vill gärna inte se ut som en", sa jag med taggarna utåt. "Det blir fint", sa hon.

Nu är jag hemma från Olgas salong och måste duscha bort tantföningen.

Idag är det Alla Stjärtars Dag. Det ska vi fira med film, godis och mat hela dagen.

"Hade jag varit tjej hade jag lätt tänt på Måns Zelmerlöw. Fast. Jag hade hellre dragit Dolph". Karl Sellin

Dolph drinking game utgår idag på grund av att Dolph spelar in en film. Röv-Dolph.

"Liksom Kolibrin är Fiskråttan vibrerande och hyperaktiv."

Ekvatorn, SVT

Jag och Karl såg just ett djurprogram om Fiskråttan. Fiskråtta. Ni fattar? Fiskråtta. Hahaha. Fiskråtta.

Snart ska vi åka till Strand och se Adam Green sjunga. Jag är kär i Adam Green. Jag har frågat Viktor om han får vara mitt frikort. Viktor sa nej. Banne Viktor.

Nej nu ska jag gå och fiskråttan gå på toa.

Jag har fullt sjå med att skriva ett CV. Bad min chef Peter om lite feedback och han sågade mitt bildval ovan. Han beskrev den som creepy och som Jokern i Batman. Och vid närmare eftertanke har han rätt. Jäkla Jokern. Men vad sjutton ska man ha för bild på ett CV? Jag vill ju inte se stjärtig ut.

Typ som Karl vill jag se ut. Minus nördigheten. Eller minus allt. Jag vill inte alls se ut som Karl på mitt CV.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med min blomma på jobbet. Den började så fin med stora rosa blommor. Sedan dog blommorna och jag plockade varsamt bort dem. Sedan gav jag plantan lite vatten. Lät den va. Och nu. Den hänger över kassan som en annan klängare. Jag som brukar vara så bra på att mörda blommor. Varför växer den här snabbare än en trettonåring? Man blir ju lite rädd.

Igår var jag som sagt på studiebesök på DN och Expressen. Det var ohyggligt roligt. Speciellt när vi fick se gamla löpsedlar som "HITLER ÄR DÖD" och "ELVIS ÄR DÖD" och "KUNGEN ÄR DÖD". Ja ni fattar. Alla dog. Jag tyckte hur som helst att det var asballt och ville ta kort på dem men det var lite too soon i min klass att visa mina töntfasoner så jag behärskade mig.

Efter studiebesöket kom snubben som visat oss runt fram till mig och gav mig hans kort. Han tyckte om min dialekt och tyckte att jag skulle söka sommarjobb där. Så det ska jag nog göra. Jag tackade min dialekt för det och gick hem och drack blåbärssoppa.

Nu blåbärssoppar jag också på mitt jobb. Säljer lite skor, chillar med kunder, försöker få alla kunder att bli vän med mig. Sedan tror jag att vi är vänner och återkommer någon hit säger jag "HEEEEEJ du igeeen. Hur är det!!!". Nej. Som sagt. Enough med töntfasonerna.

Det som började som en så bra dag. Jag såg en kändis. Åt en superb lunch. Jobbade supersnabbt. Fick mail från Acne om en arbetsintervju. Sedan kom smällen. 

Jag står i butiken och hjälper en stamkund som kikade förbi för att handla en jacka. När vi står där och väntar på att kvittot ska komma frågar han om Finn, min chef, är min man. Finn är 50 år. Fast han beter sig inte och ser inte ut som en 50åring. Så jag skulle nog kalla honom för en 40åring. 

Jag blir chockad över mannens fråga och svarar att "nej nej, det är han minsann inte. Det är ju en väldigt stor åldersskillnad mellan oss".

"Är det?", svarar han, tackar för sig och går. 

Nu står jag hemma framför spegeln och försöker acceptera att jag ser ut som 40. 

What to do? Liksom.

Nej, nu måste tanten förbereda sig inför studiebesök på DN och Expressen.

Tjing.

Med hög risk att låta kändishorny nu men..

JAG STOD BAKOM ARN I KÖN IDAG!

Ni vet. Joakim Nätterqvist.

Nähä. Var det inte så coolt eller? Jo.

Nu suckar vi åt mig. Ack och ve. Nu ojjar vi åt mig.

Gunnar berättade att han hade en stor superviktig uppgift åt mig.

"Vad glad jag blir över att du överlåter sådant åt mig", sa jag överlyckligt för att visa min entusiam över att jag får arbeta här. "Räkna på mig. Vad vill du att jag gör?".

"Eehm. Jag tänkte bara höra om du kunde köpa kaffe".

Jag försökte rädda situationen men det gick inte. Så nu sitter jag och känner mig löjlig. Jättelöjlig.

Igår sa en klasskamrat till mig att hon googlat fram min blogg. Hon beskrev den som "mycket fest och en smal pojkvän". Det lät som att jag hade en konstigt liv. Så jag blev generad och försökte mumla bort att min blogg bara är trams.

Bara så ni vet. När jag inte halsar öl med Karl så jobbar jag väldigt mycket och pluggar journalistik. Men för det mesta ligger jag framför soffan och ser teveserier. Just nu Gossip Girl. Jag är ganska tragisk faktiskt.

Dolph drinking game var farligt. Men det var först när han började gå lös på isblock som det gick utför.

Och när Viktor kom hem från jobbet..

... klunkade han och glasögonen for av. Som vanligt.

Och tröjan. Av någon anledning jag och Karl absolut inte förstod.

Sedan vet jag inte vad som hände. Men Karl inspirerades av Viktor och slet av sig tröjan.

Jag hade kvar mina kläder i alla fall.

Jag införde en regel om att jag och Viktor skulle sluta fisa framför varandra. Jag vet inte jag, men det kändes som ett klokt beslut för stunden. Idag har jag dock gått runt med magknip av alla inhållda fjärtar som tiggt om att få släppas lösa. Viktor har gått på toa på tok för många gånger och jag har knipt ihop mina skinkor så hårt att jag misstänker träningsvärk i morgon.

Så vi beslutade nyss för att avskaffa den dumma regeln. Och vad tror ni att vi gör nu? Fiser för guds skull.

Viktor gillar snus. Han gillar snus så mycket att han lägger snusdosor överallt och tillslut inte märker när han råkar gå runt med en på stjärten.

Jag och Viktor tvättade och fick slut på ställen att hänga tvätten. Då fick Viktor agera tvättställ åt det sista paret fillingar. Hehehe. Det tyckte vi var kul. Hehehe.

Veckans höjdpunkt var när Maja kom in till huvudstaden och umgicks med mig en dag på stan. Jag försökte övertyga Maja att flytta hit. För det skulle jag hemskt gärna vilja. Hör du det Maja? Kom ba kom.

Jag och Karl partar framför melodifestivalen. Vi klunkar öl varje gång Dolph är manlig. Vi klunkar rätt ofta som ni såklart förstår.

Viktor ändrade vår matlista. Nej men. Vad vill han att vi köper? Tokigt.

I lördags blev jag och Viktor gödd av hans käre mor. Ägg, nybakat bröd, juice och grejer. Fest.

Vi har haft många föräldrabesök under de senaste dagarna. Vilket självklart är helt fruktansvärt fantastiskt bra för våran kyl och våra magar. Först var Stjärtin här och bunkrade upp vår kyl med nydödad älg och lax. Därefter kom pappa och skämde bort mig med luncher och fikan och idag kom mamma och storhandlade åt oss. Nu ligger mamma i vår soffa och sover. Jag och Viktor har lite svårt att somna den här tiden eftersom vi vaknade för typ tre timmar sedan. Vår dygnsrytm är inte den samma, så att säga.

Men vi tassar runt min sovande mor och tisslar och tasslar. Vi går väl och lägger oss när hon vaknar antar jag.

Jag har varit så jäkla flitig och donig sedan jag kom hem från Paris. Jag arbetar och sliter som en annan medelklassare under dagarna och springer sedan hem och gör mina husfrusysslor. Diskar tills det inte finns någon disk kvar att diska. Plockar undan tills det inte finns något kvar att plocka undan. Tvättar tills det inte finns något kvar att tvätta. Samtidigt som jag skriver läxor och studerar journalistik.

I går fanns det så lite kvar att göra att jag tömde garderoben och vek in allt igen. Jag började putsa alla speglar och städade kylskåpet.

Man börjar ju undra om jag går på knark eller kaninbatterier av något slag. Det är inte likt mig. Jag ska ju ligga i ide såhär års.

På tunnelbanan hem satt ett litet gäng med 1 meters-korta fjortisar bredvid mig. Jag skulle nog hävda att de var väldigt nykläckta in i fjortisvärlden.

Hur som haver. En av de elvaåriga (ja, de kan inte ha varit en dag äldre. En meter långa, kom ihåg) bruttorna satt konstant och pratade om hennes nya pojkvääään. Han hade nämligen just smsat att han älskade henne. Och för att göra saken ännu knäppare hade han skrivit med en dikt. Jag citerar "Du får mitt hjärta. Att börja Smärta. Du är så fin. Som en pralin. Du gör mig glad. Och vi båda älskar choklad. Älskar dig.".

Jag ville spy. Men deras reaktion var inte den samma som min. De tyckte tydligen att han hade knåpat ihop en jäkla bra dikt och att man kan använda sådana där starka ord vid 1 meters-ålder.

Jag minns sådana tjejer när jag endast var 1 meter. De strödde "Jag älskar dig" runt sig som pilska tjurar strör sin säd. Min dåvarande bästa kompis var väldigt populär bland grabbarna. Hon fick väldigt många "jag älskar dig"-sms från förvirrade pojkar, så att säga. Jag med mina snickarbyxor och långa flätor var inte direkt på samma nivå som henne. Jag var en sådan som inte ens fick äran att fråga chans åt någon.

Men jag minns min första pojkvän. Det är ett konstigt minne. Jag hade för en kväll lämnat Täfteå för upptäcka världen, Sävar. Jag åkte med några vänner till ungdomsgården Torpet och köpte godisar för 1 krona styck. Från ingenstans kom en cool sävartjej fram till mig och frågade om en kille fick chans på mig.

Med munnen full av godis pressade jag fram ett osäkert "okej".

"Herregud, nu hände det. Nu. Här. I Sävar", minns jag att jag tänkte. Sedan blev jag nyfiken. För.. vem var denne grabb som funnit mig så förtjusande att han skickat fram någon random tjej att fråga chans på mig?

Men som sagt. Jag var en rätt mesig täftebo under låg- och mellanstadiet så jag fick ont i magen av mitt nya förhållande och ringde pappa som genast kom och hämtade mig.

Två dagar senare hängde jag på Torpet igen då samma tjej kommer fram till mig. "Du.. han gör slut med dig". "Okej", svarade jag och förstod absolut ingenting.

Det var två mycket förvirrande dagar för mig. För det första undrar jag vem min första pojkvän var? Sedan tyckte jag det var väldigt märkligt att han inte gick fram själv. Och... vad heter han?

Det är sjukt kul när någon ringer utan att de vet om att de ringer. Alltså, fickringer. Mamma ringde mig just så. Jag skrek "HALLÅÅÅ", några gånger innan jag förstod att hon fickringde mig. Det tar ju ett tag att förstå. Först tror man alltid att någon skojjas för att få höra någon skrika desperat "hallllåååååå" i några minuter. Men mamma skojjades inte. Hon fickringde.

Jag väntade spänt på att få höra något fuffens. Något hemlgit och saftigt som bara jag skulle få höra på grund av hennes fickringande.

Det kom dessvärre inget saftigt och hemligt. Hon gick bara. Prassel, prassel och ett "oj", var allt jag fick fram under de där fem minutrarna. Jag tror att mamma halkade till. Varför skulle hon annars säga "oj" liksom?