Jag är tillbaka på säker mark. 111vox. Kära 11vox bland mina kära kollegor. Och hunden. Hunden är här. Då är det party.

Vi ser lite osäkra ut på bilden. Jag och hunden. Hon är besviken för att alla tennisbollar är gömda och jag försöker göra allt i min makt för att vi ska ha trevligt ändå. Bollar inkluderade eller inte.

Efter jobbet blir det bubbel. Ni vet, det där som bubblar i munnen och som smakar så festligt? Jag gillar bubbel.

Idag har jag tackat och bockat för tre månaders praktik på 111vox. Men helt ute från företaget är jag minsann inte. Jag fortsätter vara butiksansvarig för butiken i Gamla Stan under de dagar den har öppet, fredagar och lördagar. Det applåderar vi händerna för. 

Ja. Här kommer ett julkort på vårt gäng och en bild från julfesten innan den gick överstyr. 

Under torsdag och fredag har jag varit skoförsäljare. Jag har pekat och hummat och hjälpt alla de där stockholmarna med back slick. Mitt jobb 111vox.com hade nämligen megautförsäljning av lagerkläder och skor. 

Jag har aldrig varit försäljare förut. Visst, jag har väl tipsat om en limpa eller två på Ica, men inte mer. Aldrig så intensivt och aldrig så tacksamma kunder. 

Först stod jag som ett fån när folk stormade in. "Jäklar", tänkte jag. "Hur pratar man med sådana här stockholmare egentligen?". Sedan testade jag på att säga "Säg till om ni vill ha hjälp med något" och ett stort leende på det. Jag vet, det var lite töntigt sagt. Men det funkade. Efter jag kläckt den kommentaren vände sig alla mot mig och "Har ni den i storlek 41?", "Är jag snygg i den här?" och "Är du från Boden eller Piteå". 

"Skiiiiitsnygg", har jag svarat. "Det där är min favoritsko", "Åh vad bra den där passar dig" och "Oooooooooh, snyyyggt".

Allt har bara varit rent skitsnack. Men det gick hem. Jäkla lättlurade stockholmare. Bah! Ha!