Under de senaste dagarna har DN bombat ner i brevlådan. Vilket i sig är helt fantastiskt och dödar i alla fall en timme av min sjukskrivning men... vi betalar inte för någon tidning. Sådan lyx har vi inte råd med. Så, vem ger oss DN? 

Undertiden ni klurar på det mysteriet ska jag åka till Doktor Sten och ta bort stygnen och förhoppningsvis slippa den stora fula lappen som täcker hela mitt ansikte. 

Idag var jag hos låtsas doktor Mattias. Min riktiga doktor heter tydligen Sten men han hade semester.  Hur som haver. Mattias känner, klämmer och analyserar min käke. Hummar. Aha:ar. Nickar. Suger sig på läppen. Sedan nickar han till sjuksystern och hon verkar veta exakt vad han menade för in trampar hon med en tio centimeters spruta. 

"Detta är en kortisonspruta som ska försöka få bort inflammationen i din käke tillsvidare"

Sedan får jag lägga mig på sidan. Han tvättar min kind. Och utan förvarning har jag en nål långt inne i mig. Han gräver efter rätt plats och mumlar "nej, inte där", "snart", "nu är jag nära". Det gör så ont och jag är så skärrad att jag inte ens kan fnissa åt samlagspratskopplingen. 

När han hittat rätt stannar han upp och börjar förklara för mig vad för bieffekter jag kan få, hur ont det kan göra, att vissa måste vila flera dagar medan vissa mår prima, att jag kanske måste göra en till snart igen. Efter mycket snack och lite verkstad trycker han tillslut ut kortisonet i min käke och det knastrar till i mina öron. "det är helt normalt", säger han. 

Sedan är det tack och hejdå och skaka svettig hand och vi ses.

Nu kan jag inte gapa, äta eller ens gnälligt sjunga med i Noah And The Whale. 

Men om fyra dagar ska det kännas bättre. Det ser jag fram emot. Jag kanske ska festa till det med ett tuggummi då. Var länge sedan.