Eftersom Försäkringskassan pissade mig i nacken och vägrade ge en stackars fattigtös sjukpengar ska jag sälja några av mina fina plagg. Ni kan köpa dem om ni vill stödja mig. Finns på tradera. Sökord "wjulia" som i julia wiberg fast w först och julia sen, ah ni fattar.

 Försäkringskassan ringde just och skrek på mig. Hon hade taggarna utåt och skrek anklagande på svår skånska.  I hennes värld var jag inte nyopererad. I hennes värld hade jag inga käkproblem från början. I hennes värld skulle jag inte få några sjukpengar. 

Jag har hört att försäkringskassan inte är en fredagsfröjd men såhär hemskt trodde jag inte att det skulle vara. Det här var Hades som krypit upp ur sitt hål. 

Hon skrek. Jag grät. Hon anklagade. Jag grät. 

Tillslut fick jag be henne att lugna ner sig. Att hon fick sluta att vara så anklagande. Att hon inte hjälpte mig alls genom att skrika. 

"Så du tycker jag skriker", svarade hon ilsket med sin näbbiga röst.

Jag minns inte hur det hela slutade. Vad vi kom fram till. Jag tror inte att jag får några pengar i alla fall. 

Jag sa någonstans att hon skulle riva mina papper. "DET FUNKAR INTE SÅ", skrek hon. Sedan la vi på och hon lämnade mig med en skam i kroppen. Varför vet jag inte. Men det känns som att hon just fällt mig för mord eller dylikt. Det känns som jag har gjort något fel.

Med risk att låta lite som en arg Vännäsbo men... är det detta våra skattepengar går till?

Jag hade inte en chans. Inte den minsta. Och hur sjuk ska man vara för att få pengar i detta land? Hur ska jag betala hyran nu då?