Jag fick en mixer i studentpresent av Viktors föräldrar. Den använder jag varje morgon. Jag slänger i goda saker som gör mig smart. Som blåbär. Det gör en smart. Det läste jag i en hälsotidning på jobbet. 

Det är som bra. Jag övar mig inför att äta flytande föda i några veckor framöver.

Vaknade och skulle morgongäspa som alltid. Det gick inte. Fick inte upp käken. Panik. Börjar frenetiskt massera käken. Ringer min tandläkare, inget svar. Ringer mamma, gråter. Hon ber mig ringa 112. Jag kan knappt prata. Tycker det låter för seriöst. Andas. Sätter mig på sängen. Fortsätter massera. Går inte. Får astma. Panik. Ringer 112. Hulkar fram var jag bor. Hon hör inte. Jag försöker prata. Det går inte. Tillslut kommer vi fram till var det är jag bor. Jag får ännu mer panik. Då händer något konstigt. Jag kan inte bestämma mig vad för trosor jag ska ha. Jag står framför garderoben med en bultande käke som jag inte kan öppna mer än några millimeter och allt jag kan tänka på är vilka trosor jag ska ha. Varför vet jag inte. Men jag stod nog där fem minuter och slängde trosor runt mig. Ville inte ta några fula så de skulle tro att jag var uteliggare. Ville inte ta några i spets för att sända fel signaler. Jag vet inte varför jag trodde de skulle se mina trosor. Käken är ju liksom en meter upp och synlig. Men jag tog de oskönaste trosorna jag kunde hitta, åkte iväg och fick pilla dem ur röven hela tiden under min sjukhusvistelse. Jag slängde dem så fort jag kom hem.

De knäckte till min käke och jag skrek. Som jag skrek. Sedan blev jag arg. Jag stampade till Apoteket och hämtade ut de tabletterna jag fått för inflammationen. Sedan stampade jag mot bussen och muttrade fram var jag skulle. Hon hörde inte, såklart. Jag kan ju knappt prata idag. Så jag slängde orden i ansiktet på henne och hon slängde dem tillbaka. Hon var spydig. Jag var spydig. Sedan stampade jag hem. 

Nu sitter jag och väntar på Viktor. Jag lyssnar på när Martin Kellerman sommarpratade 2007 och bläddrar i en usel tidning. 14 dagar av flytande föda och starka värktabletter. Får inte köra bil. Får inte äta godis. 

Jag visste att det fanns en nackdel med att bo i en stad där man inte känner en kotte. Jag visste att det fanns en nackdel med att Viktor arbetar 12 timmar varje dag. Jag visste att jag inte är gjord för att vara ensam.