Nu ska jag pysa i väg till tv-huset på Gärdet och skriva ett reportage för VK:s helgbilaga. Det får ni läsa om nästa vecka.

"Den hära, den handlar om en klonad lönnmördare, den andra handlar om en man med en dödssäker bil och den tredje handlar om en kille som inte riktigt vet vad han ska göra av sitt liv"

Jag tror att jag väljer filmen om den förvirrade killen. Han verkar skön.

Det värsta med att inte bo i Umeå är att missa Viggos uppväxt. Varje gång jag ser honom är han flera meter längre. Tänk om han är längre än mig när jag kommer hem? Tänk om han har fått skägg och pubberöst? Jag blir så orolig. Vill inte att han ska bli vuxen och göra läskiga saker som att dricka alkohol och hoppa fallskärm. Jag vill att han ska sitta i mitt knä och se på Djungelboken. Jag vill att han ska måla naglarna med mig varje eftermiddag. Jag vill att han ska väcka mig och skrika i mina öron att jag måste sminka mig, bara för att han vill kolla på och hjälpa till.

Tog sedan pendeltåget ut till Gnesta. Gnesta ligger nästan två timmar bort och jag fick sittsår på stjärten.

Där mötte jag upp Annika Marklund och gjorde en lång intervju med henne på Café Thekannan. Annika var snäll som ett marsvin.

Sedan åkte jag hem och skrev ett 5000 tecken långt personporträtt på henne och gick därefter och la mig.

Viktors pudel Dennis kan göra high five. Det har Viktor lärt honom. "High Five, High Five, High Five, High Five, High Five,", låter det och Dennis besvarar genom att slå sin tass på Viktors hand.

Viktors far Åke skrev ett roligt inlägg om detta. Åke är rolig. Läs och lär.

Idag kom det en prao-elev till Acne. Han ska hänga med oss en vecka och "testa på arbetslivet", som han så näpet kallade det.

Jag trodde att han gick högstadiet och började fråga honom om han bestämt sig för gymnasielinje ännu. Han blev förärmad och sa att han minsann redan gick gymnasiet. "Ojdå", sa jag och kläcker därefter "Man vet aldrig med dagens ungdomar. Är så svårt att avgöra åldern"

Därför blev jag en tant och han den coola ynglingen. Han lärde mig massa nya slang och berättade vilka festivaler som är bäst i sommar.

"Ska du på någon festival?", frågade han mig.

"I'm to old for that stuff", svarade jag och kände mig ball.

Är elefanter rumsrena? Jag hoppas det. Jag har parkettglov nämligen.

Jag ska önska mig en elefantvalp i julklapp.

Läste en blogg där personen skrev "jag såg gräs idag för första gången på jättelänge" och det gräs som dök upp i mitt huvud var sådant man kan röka.

Hon menade gräs som i gräsmatta kom jag på sisodär en halvtimme senare. 

Tokerier.

Förvirrat och misstänksamt smyger jag runt på jobbet och väntar på att någon annan ska komma på vad det är för dag idag.

Igår bjöd en man mig och Fanny på krogens dyraste champagne. Det var häftigt. Det liksom pirrade i kroppen när den vackra flaskan dök upp. Jag blev rödrosig och ja, jag tror att jag blev kär.

Igår var rolig. Det skulle inte bli party för min del men det blev det. I morse vaknade jag med herr ågren (det betyder ångest. jag hade inte en snubbe vid namn Ågren hemma) på besök. Nu arbetar jag och min chef sa just att jag luktar sprit. Det kändes bra att höra.

Godmorgon. Nu pyser jag till Acne. Sedan bär det av på studiebesök på Cap & Design för därefter avrunda dagen på föreläsning.

Sopgubbarna strejkar. Typ. Något liknande. Viktor är på sopgubbarnas sida. Jag vet inte jag, Var ska jag slänga soporna nu liksom? Tokigt det där.

Idag har jag lekt kulturell med Karl. Vi drog till Nordiska Museet och gluggade på kläder genom tiderna och arga tvättlappar. Det var festligt.

Sedan drog Karl och fixade glajjor. Jag var smakråd. Han valde dessa. Nej. Haha. Gick ni på den? Karl är cool. De där glajjorna var inte coola ju.

Efter det pös vi vidare till Karl för att klunka te och kisa på South Park. Festligt.

Under min promenad upptäckte jag fryst vatten. Fryst hav. Is. Euforisk klampade jag ner och började traska. Tankarna tog mig tillbaka till Nydalasjön. Jag njöt och lapade sol. Sedan såg jag en skylt. "Akta tunn is". Och en annan skylt "Tunn is".

Jag var långt ifrån ensam om att traska på isen men ändå bröt paniken ut. "Jag går alltså på ett hav.", "Hur långt är det till botten?" och "Hur ska jag ta mig till land utan att isen spricker?".

Jag är väldigt rädd för hav och sjöar. Det värsta som skulle kunna hända mig är att drunkna. Jag gillar inte att åka båt. Men ändå gick jag där och traskade på isen som en annan tomte.

Jag började tänka ut de absolut värsta scenarier som skulle kunna komma att ske. Att jag faller genom isen. Åker under och ropar förtvivligt. Men alla har hörlurar inpluggade i öronen. Vem hör mig då?

"Ung kvinna dog under isen"; skulle löpsedlarna skrika. Efter det skulle polisen förbjuda människor att gå på isen. Det skulle skapas en ny lag. Döpt efter mig. "Julia under is", skulle lagen heta.

I kväll bär det av mot Fanny. Fanny hänger också på 111vox. Hon är från Värmland och pratar charmigt. Men Fanny är även halvt norrländsk. Det höjer vi båda tummarna för.

Understället är på och jag ska ut och leka hurtig på en solskenspromenad i detta våriga Stockholm. Adjö

De frågar mig något och jag svarar "Jo"

"JÅÅÅOO", säger de och skrattar.

Säger jag att de kan "he den där" garvar de och svarar "okej jag HEEER den där".

Jäkla snoppar. Vem gav dem den friheten? Jag ska börja härma deras jäkla stockholmska.

"Vad fiiiint veeder deet eeer deeer uteee", ska jag säga och garva dem rätt upp i ansiktet.

Jag - "Jag såg just en dredstjej"

Karl - "Var hon nice?"

Jag - "Sjukt nice"

Karl - "Nice"

Och när Karl får syn på en dreadstjej smsar han mig.

Karl - "Jag såg just en dreadstjej"

Jag - "Var hon nice?"

Karl - "Sjukt nice"

Jag - "Nice"

Idag kom två dreadstjejer in i min butik. De var nice. Men jag tror att de var ett par. Jag tror det inte på grund av några fördomar. Jag tror det för att de pussades.

Då smsade jag Karl. Såklart.

Vi ser lite osäkra ut på bilden. Jag och hunden. Hon är besviken för att alla tennisbollar är gömda och jag försöker göra allt i min makt för att vi ska ha trevligt ändå. Bollar inkluderade eller inte.

Efter jobbet blir det bubbel. Ni vet, det där som bubblar i munnen och som smakar så festligt? Jag gillar bubbel.

Därför talade jag om mig själv i tredje person hela dagen i hopp om att han också ska name dropa hans namn. "Oj, där är Julias snusdosa". "Julia ska nog hämta några vindruvor" och "Julia måste gå på toa".

Hoppas bara han inte trodde att Julia var någon annan än mig. Det finns en ganska stor risk till det. 

Viktor bjöd mig på en tacotallrik igår. Den tog honom 2.5 timme att tillaga. Tillagad med kärlek kan man då hävda. God var den minsann.

Sms från Olsson 17.22 där jag står i köket och trycker i mig, just ägg. Eller hönsmens då.

En bild på mitt dumboöra. Och Viktor i bakgrunden som försöker vara läskig genom att imitera Pans Labyrint-monstret.

Nu är jag hemma, tillbaka på jorden, och ska göra läxor. Kanske gå en promenad. Kanske dö framför teven. Kanske sova.

Tre stora isblock hade rasat ner från taket och kraschat våra utemöbler.

Med bestämda steg gick jag till ordförande och försökte styra upp eländet. "Det kunde minsann ha varit baaaarn som fått isblocken på sig", pep jag som en annan tant.

När jag gastat klart gick vi upp och storstädade.

Sedan drog jag med Viktor för att hämta upp några saker jag hittat på blocket.

Vi skulle först bara köpa detta lilla hallbord.

Men när vi såg att stringhyllan var tillverkad i Sävar kunde vi såklart inte tacka nej. Festlgt värre.

Max med Karl sedan, som sagt. Karl hävdade häromdagen att han skulle gå från vegetarian till vegan. "Skärp dig", sa jag. "Tänk på Max". Så Karl bestämde sig för ett sista maxmål. Efter maxmålet valde han att inte bli vegan, ännu. Smart drag Max.

Vi fick sittplats på Tranan. Det händer inte ofta. Folk slåss som gamar för bord där.

Sedan kom Viktor och fnissade med oss åt Bananbyrån. Festligt värre.

Det blir nog inge ketchup på skjortan för mig i kväll. Föräldrarna är på party till sena natten.

Jag måste medge att jag är lite rädd ändå. Det är ett stort hus och det är mörkt utanför. Och jag kan inte sluta tänka på skräckfilmen "When a stranger calls".

Nu ska jag gå och gräva i deras skafferi. Det bästa med att vara barnvakt.

Vi började kvällen på Max. Det var rätt fullt med folk där och jag fnös och hävdade att all var tragiska som hängde på Max en fredagkväll. Nu kanske ni tycker att det var motsägelsefullt. Men där högg ni i sten. Jag och Karl är aldrig tragiska.

På måndag börjar jag praktisera på Acne. De ville ha mig där. Jag känner mig dock inte tillräckligt fashion för att arbeta där. Jag med mina konstiga kläder, flätor i håret och röda läppar.

Nu sitter jag i butiken och arbetar. Och när klockan slagit 15 ska jag åka till Ludde och barnvakta honom. De kom nämligen just hem från Thailand.

I kväll röstar jag för vin och öl. Och kanske ketchup på skjortan?

Säga vad man vill om konst men bra är det alltid inte.

Denna gång blev det lite mer action dock. Doktor Sten trycker försiktigt in sprutan i min käke då plötsligt sprutan spricker och ut sprutar kortison i både mitt och Doktor Stens ansikte. Han får i ögonen och springer snabbt ut med sjuksystern tätt bakom för att rädda sig själva från sjukdomar misstänker jag. Kvar sitter jag med en sprutspets i käken. Några minuter senare kommer dem tillbaka och får pilla ut spetsen och börja om på nytt.

Och just utanför SÖS halkar jag och låter höften ta smällen. Sedan haltade jag som en annan pensionär mot bussen och har nu väldigt svårt att gå i trappor.

Jag har en tendens att alltid lyckas skada mig. Det tummar vi upp för.

Och med sol på himlen tryckte jag på mig mössa, täckbyxor och Viktors mögelgröna jacka och traskade ut på en tvåtimmars promenad. Jag frågade Viktor varför han köpte en mögelgrön jacka. "Det var mellan en svart och denna och på den tiden hade alla svarta jackor". Jag skrattade lite åt Viktors svar. Haha.

Väl hemma gjorde jag mig ännu en god macka med fetaost och pesto.

Sedan läste jag ett brev från Ludde som jag brukade barnvakta innan de stack till Thailand i flera månader. Blev lite fascinerad över att han lärt sig skriva trots sin ringa ålder på två år.

Nu ska jag piffa upp mig och pysa på föreläsning.

Nu har jag legat och gråtit i soffan och sett mitt liv flasha framför ögonen. Eller nej, inte direkt. Allt jag kunde tänka på var att jag var sugen på guacamole. 

Dramatik. Nu går jag och lägger mig. Men först måste jag väl rengöra min mobil. 

Nu sitter jag här, sörplar på min smoothie och måste skriva ihop en läxa. Jag ska skriva ett referat från lektionen då Ann Söderlund kom och berättade om sitt liv inom media. Allt jag kunde tänka på var att hon varit med i Kändisdjungeln, men det nämnde hon aldrig.

Om en timme stänger jag butiken. Då ska jag hyra några disneyfilmer. Köpa godis. Lägga mig under filten och sova mig igenom Lejonkungen och Alice i Underlandet.

Djurklipp is the shit

Vad har jag i ansiktet? Och vad tummar jag upp för? Jo. Jag firar i en ansiktsmask. Vad firar jag?, tänker ni. Att jag hade namnsdag igår? Nej. Men tack för alla gratulationer. Jag firar att jag var på arbetsintervju idag på Acne och att jag nästa vecka har två arbetsintervjuer på två stora tidningar. Ett magasin och en kvällstidning. Det ni. Det tummar vi upp för.

Senare på natten ringde vi in Viktor till Max för att trycka hamburgare med oss. Det är inget kalas utan Max på natten. Vid 4 fick jag sms av Karl att han tagit fel buss hem och hade hamnat vid Nacka Forum. Det var tokigt gjort av honom. 

Nu är jag hemma från Olgas salong och måste duscha bort tantföningen.

Idag är det Alla Stjärtars Dag. Det ska vi fira med film, godis och mat hela dagen.

Dolph drinking game utgår idag på grund av att Dolph spelar in en film. Röv-Dolph.

Ekvatorn, SVT

Snart ska vi åka till Strand och se Adam Green sjunga. Jag är kär i Adam Green. Jag har frågat Viktor om han får vara mitt frikort. Viktor sa nej. Banne Viktor.

Nej nu ska jag gå och fiskråttan gå på toa.

Jag har fullt sjå med att skriva ett CV. Bad min chef Peter om lite feedback och han sågade mitt bildval ovan. Han beskrev den som creepy och som Jokern i Batman. Och vid närmare eftertanke har han rätt. Jäkla Jokern. Men vad sjutton ska man ha för bild på ett CV? Jag vill ju inte se stjärtig ut.

Typ som Karl vill jag se ut. Minus nördigheten. Eller minus allt. Jag vill inte alls se ut som Karl på mitt CV.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med min blomma på jobbet. Den började så fin med stora rosa blommor. Sedan dog blommorna och jag plockade varsamt bort dem. Sedan gav jag plantan lite vatten. Lät den va. Och nu. Den hänger över kassan som en annan klängare. Jag som brukar vara så bra på att mörda blommor. Varför växer den här snabbare än en trettonåring? Man blir ju lite rädd.

Efter studiebesöket kom snubben som visat oss runt fram till mig och gav mig hans kort. Han tyckte om min dialekt och tyckte att jag skulle söka sommarjobb där. Så det ska jag nog göra. Jag tackade min dialekt för det och gick hem och drack blåbärssoppa.

Nu blåbärssoppar jag också på mitt jobb. Säljer lite skor, chillar med kunder, försöker få alla kunder att bli vän med mig. Sedan tror jag att vi är vänner och återkommer någon hit säger jag "HEEEEEJ du igeeen. Hur är det!!!". Nej. Som sagt. Enough med töntfasonerna.

Jag står i butiken och hjälper en stamkund som kikade förbi för att handla en jacka. När vi står där och väntar på att kvittot ska komma frågar han om Finn, min chef, är min man. Finn är 50 år. Fast han beter sig inte och ser inte ut som en 50åring. Så jag skulle nog kalla honom för en 40åring. 

Jag blir chockad över mannens fråga och svarar att "nej nej, det är han minsann inte. Det är ju en väldigt stor åldersskillnad mellan oss".

"Är det?", svarar han, tackar för sig och går. 

Nu står jag hemma framför spegeln och försöker acceptera att jag ser ut som 40. 

What to do? Liksom.

Nej, nu måste tanten förbereda sig inför studiebesök på DN och Expressen.

Tjing.

JAG STOD BAKOM ARN I KÖN IDAG!

Ni vet. Joakim Nätterqvist.

Nähä. Var det inte så coolt eller? Jo.

Gunnar berättade att han hade en stor superviktig uppgift åt mig.

"Vad glad jag blir över att du överlåter sådant åt mig", sa jag överlyckligt för att visa min entusiam över att jag får arbeta här. "Räkna på mig. Vad vill du att jag gör?".

"Eehm. Jag tänkte bara höra om du kunde köpa kaffe".

Jag försökte rädda situationen men det gick inte. Så nu sitter jag och känner mig löjlig. Jättelöjlig.

Bara så ni vet. När jag inte halsar öl med Karl så jobbar jag väldigt mycket och pluggar journalistik. Men för det mesta ligger jag framför soffan och ser teveserier. Just nu Gossip Girl. Jag är ganska tragisk faktiskt.

Och när Viktor kom hem från jobbet..

... klunkade han och glasögonen for av. Som vanligt.

Och tröjan. Av någon anledning jag och Karl absolut inte förstod.

Sedan vet jag inte vad som hände. Men Karl inspirerades av Viktor och slet av sig tröjan.

Jag hade kvar mina kläder i alla fall.

Så vi beslutade nyss för att avskaffa den dumma regeln. Och vad tror ni att vi gör nu? Fiser för guds skull.

Viktor gillar snus. Han gillar snus så mycket att han lägger snusdosor överallt och tillslut inte märker när han råkar gå runt med en på stjärten.

Men vi tassar runt min sovande mor och tisslar och tasslar. Vi går väl och lägger oss när hon vaknar antar jag.

I går fanns det så lite kvar att göra att jag tömde garderoben och vek in allt igen. Jag började putsa alla speglar och städade kylskåpet.

Man börjar ju undra om jag går på knark eller kaninbatterier av något slag. Det är inte likt mig. Jag ska ju ligga i ide såhär års.

Hur som haver. En av de elvaåriga (ja, de kan inte ha varit en dag äldre. En meter långa, kom ihåg) bruttorna satt konstant och pratade om hennes nya pojkvääään. Han hade nämligen just smsat att han älskade henne. Och för att göra saken ännu knäppare hade han skrivit med en dikt. Jag citerar "Du får mitt hjärta. Att börja Smärta. Du är så fin. Som en pralin. Du gör mig glad. Och vi båda älskar choklad. Älskar dig.".

Jag ville spy. Men deras reaktion var inte den samma som min. De tyckte tydligen att han hade knåpat ihop en jäkla bra dikt och att man kan använda sådana där starka ord vid 1 meters-ålder.

Jag minns sådana tjejer när jag endast var 1 meter. De strödde "Jag älskar dig" runt sig som pilska tjurar strör sin säd. Min dåvarande bästa kompis var väldigt populär bland grabbarna. Hon fick väldigt många "jag älskar dig"-sms från förvirrade pojkar, så att säga. Jag med mina snickarbyxor och långa flätor var inte direkt på samma nivå som henne. Jag var en sådan som inte ens fick äran att fråga chans åt någon.

Men jag minns min första pojkvän. Det är ett konstigt minne. Jag hade för en kväll lämnat Täfteå för upptäcka världen, Sävar. Jag åkte med några vänner till ungdomsgården Torpet och köpte godisar för 1 krona styck. Från ingenstans kom en cool sävartjej fram till mig och frågade om en kille fick chans på mig.

Med munnen full av godis pressade jag fram ett osäkert "okej".

"Herregud, nu hände det. Nu. Här. I Sävar", minns jag att jag tänkte. Sedan blev jag nyfiken. För.. vem var denne grabb som funnit mig så förtjusande att han skickat fram någon random tjej att fråga chans på mig?

Men som sagt. Jag var en rätt mesig täftebo under låg- och mellanstadiet så jag fick ont i magen av mitt nya förhållande och ringde pappa som genast kom och hämtade mig.

Två dagar senare hängde jag på Torpet igen då samma tjej kommer fram till mig. "Du.. han gör slut med dig". "Okej", svarade jag och förstod absolut ingenting.

Det var två mycket förvirrande dagar för mig. För det första undrar jag vem min första pojkvän var? Sedan tyckte jag det var väldigt märkligt att han inte gick fram själv. Och... vad heter han?

Jag väntade spänt på att få höra något fuffens. Något hemlgit och saftigt som bara jag skulle få höra på grund av hennes fickringande.

Det kom dessvärre inget saftigt och hemligt. Hon gick bara. Prassel, prassel och ett "oj", var allt jag fick fram under de där fem minutrarna. Jag tror att mamma halkade till. Varför skulle hon annars säga "oj" liksom?

Notre Dame

Eiffeltornet och Viktors fina huvud

Mitt tappra försök till en sådan där "pussbild". Ni vet, där par ser så lyckliga ut. Ja. Jag försökte. Men Viktor tyckte mest att jag log och att han putade med läpparna. Här är den bästa av alla 300 "pussbilder" jag tog.

Smoothies med stickade mössor på.

Blåbärsöl och snus.

Randiga makaroner.

Hur som helst. Något Viktor har hakat upp sig på är att jag inte är "sådär tjejig" som tv-seriens alla bruttor är. 

"Jaha?", frågar jag stött. "Vaddå inte tjejig?"

"Nej men. Du skriker tillexempel inte "aaaaaaaaah" och fladdrar med händerna i vädret. Du skriker mer "ÄÄÄÄÄÄÄH". Du är mer.... grabbig"

"Vilket gör dig till en bög alltså?", kontrar jag och njuter av min kommentar.

Kommentaren berör inte Viktor. Inget berör Viktor. Så Viktor fortsätter.

"Nej. Men du är mer grabbig än andra tjejer."

"Till mitt försvar har jag tre brorsor. Man kan liksom inte hålla på och fladdra med händerna då", svarar jag.

"Nej. Det är sant. Men du är som lite grabbig".

Jag drar repliken, om att det då gör Viktor till bög, några gånger. Men som jag tidigare nämnt, inget biter på Viktor. 

Men hur ska jag tolka detta? Jag vet att jag inte är så värst puttenuttig. När jag sminkar mig blir allt fel. Jag lyckas knappt kladda läppstift på läpparna. Jag vet inte hur man stoppar in en tampong så jag kör på binda. Men även där lyckas jag göra något fel. De hamnar antingen för långt fram eller för långt bak. Jag lyckas aldrig. ALDRIG. göra något fint av mitt hår. Jag förstår inte håruppsättningar. 

Så... Vad ska det bli av mig? En man? Eller ska jag kanske börja testa på att skrika "aaaah" istället för det groteskt grabbiga "ÄÄÄÄH"? What to do? What to do?

......

Jag är på dansgolvet på Strand och skakar celluliter. Blir törstig och pallrar mig till baren. Beställer vätska och vänder mig om. Där står en tjej och ler stort mot mig. "Är du från Norrland?", frågar hon förväntansfullt.

Vi anlände hur som haver igår och jag sprang från flygbussen till min första lektion på grundkursen Journalistik på Poppius. Fantastiskt kul. Jag ska lära mig allt och bli bäst.

Nu strosar jag runt i min butik och fyller på med vårkläder och i kväll kommer Viktors mamma Stjärtin. Nu kanske ni tror att Stjärtin antingen är dryg som en stjärt, har en kollosal stjärt eller luktar stjärt. Men så är det inte. Hon heter Kerstin och jag fylleringde henne en gång och skrek "Stjärtin", lycklig över att jag kommit på ett så klyftig smeknamn till henne. Jag tror inte att hon diggar att bli kallad Stjärtin men hon diggar mig så det kompenserar väl varandra. Hoppas jag.

Vi hade inte ätit något annat än Polly på hela dagen och hoppade därefter in i duschen. Jag kände mig yr och vred på iskallt vatten. Viktor skrek och drog på kokhett. Och så höll det på tills Viktor vann och jag tuppade av. Efter det minns jag inte så mycket. Men Viktor hade tydligen stänkt kallvatten på mig och nypt min kropp blå för att sedan burit mig till soffan.

Efter den incidenten har jag legat utmattad i soffan och inte packat.

Jag undrar varför jag svimmade. Det var inte kul då. Då ville jag spy. Nu känns det lite ballt. Som en ny upplevelse.

Just ja. Packa var det.

Dessvärre inte. Tidningen var fylld av en brud i genomskinliga kläder och utmanande poser. Fokus ligger kanske inte direkt på prylarna. Jag skulle nog mer säga att bruttan är i centrum.

Jag och Viktor bläddrade chockerande igenom den. Det var liksom inte meningen att ge min Viktor ett handtralleobjekt.

Ja. Vad säger man.

Väckte därför Viktor 10 i morse och drog med honom till Hornstull där vårt bord bodde.

Viktor var morgontrött och vresig och vägrade låta mig bära bordet trots att jag visade upp mina biceps.

"Jag kan själv", sa han bara och insisterade på att släpa på bordet från Hornstull till Kungsholmen.

Så då fick han bära det själv. HA HA

Det var rätt festligt faktiskt.

På grund av Viktors väldigt många pauser i allt bärande passade jag på att införskaffa lite proviant. Kalaset gick på 44 kronor. Nästan lika dyrt som vårt bord. Tummen upp för det.

Mannen fick meka medan kvinnan tog hand om disken. Så det ska vara.

Mannen klarade arbetet och nu har vi ett köksbord i vår lilla etta.

I dag var han in igen. Jag hälsar och kniper sedan igen min sönderbabblade mun. Men då öppnade han sin och som han pratade. Han berätta om hur dum han är som alltid tar bilen till Gamla Stan och att det minsann inte är lätt att köra bil i city. Jag kniper. Nickar. Ler.

Vad händer om han kommer in igen? Är det min tur att prata då? Är det såhär det ska vara? Va? VA?

Det känns skönt att ha den makten. Att kunna ge belöningar till snälla människor och hytta med näven åt tokfisor.

På måndag åker jag och min kära till paris. Vi har inte packat. Inte införskaffat oss en reseguide. Och inte planerat ett piss.

Tips?

Det var en mycket komisk situation. Jag skriker "OJ!!!! DET ÄR LUGNT JAG BLUNDAR". Han rycker till och ramlar mot några hyllor i ren skräck då han upptäcker mig. 

Blundandes ranglar jag mot trappan och springer nervöst upp för att hämta andan.

Jag måste erkänna. Jag blundande inte hela tiden. Jag menar, han var ju modell, och halvnaken. He he.

Jag började genast stamma och svettas så att det kliade under armhålorna. Och av reflex kliade jag. Men sedan kom jag på mig att stå och klia mig under armhålorna framför en slitzbrud. Det går ju inte. Och min dialekt. Den lät så, mesig. Så jag försökte mig på stockholmska men det blev inte bra det heller. Jag började använda konstiga ord jag fått för mig var typiskt stockholmskt och spände läpparna som en liten lort. Men hon förstod inte min stockholmska och sa "va?" flera gånger.

Allt blev så tokigt. Jag blev så tokig.

Slitzbruttor gör mig tydligen nervös. En ny lärdom.

Idag tryckte jag in mig i samma kontor som Lars. Det har varit behagligt. Vi har lyssnat på Lugna Favoriter hela dagen som kläckt smörsång efter smörsång.

Men tilslut blev jag trött i huvudet och frågade om vi kunde lyssna på lite party istället.

"NEJ", sa Lars och flög upp med fingret i vädret. "Här inne bestämmer jag".

Jag väntar fortfarande på att han ska säga att han skämtade.

Och jag är dyngtrött men jag kan inte ta en smygtupplur eftersom jag luktar apa ur munnen. Vaknar av min lukt. Vad ska det vara bra för?

I går vaknade vi sent. Åt en Brägg. Bröd och ägg. En awesome uppfinning Viktor delat med sig av. Man gör hål i en limpa, slänger i ett ägg i hålet och steker det tillsammans med rent smör. Och salt. Såklart.

Efter Brägget blev Viktor trött igen. "VAKNA", skrek jag och så gick vi till NK och gluggade på rika människor.

När vi gluggat klart våldgästade vi Karl på öl och en grym middag.

"Ta inte kort på min näsa", sa Viktor.
"Öööh.. okej", sa jag och undrade hur jag skulle lyckas ta kort på allt förutom näsan.

Jag sa att Viktor var knäpp och då drog Viktor en "suck-bild"

Då lämnade jag Viktor och gick och nördade till Karl. Karl behövde en bild till sitt CV då han ska söka nördiga sommarjobb. Jag tycker att vi lyckades.

"Jag svettas !!! ", sa jag lyriskt.

"JAG MED", sa Viktor lyckligt.

Sedan somnade vi om.

Det bästa med kvällen var min korv. Jag köpte en grillad med bröd på något sunkigt hak där borta i Hallunda. Korven var grym. Det var som att äta en bit av awesome. Jag ville ha köttsligt umgänge med den korven. Det var en grym korv. Jag kommer aldrig att glömma den korven. Jag saknar den korven. Det är allt jag kan tänka på idag. Korven. 

Jag säger "Fucking awesome määän", "yeeeah", "Let's kill some zoooombiiiies".

Ungarna i luren pratar något konstigt språk men jag hoppas de förstår mig. Som nu exempelvis, då sa jag "I love you" bara för att skapa en reaktion. Det fick jag. Men jag tappade nog några coolpoäng.

Annars trycke jag just i mig ugnstekt potatis, palsternacka och morötter. Satt som en gam och glodde på mina kollegors maträtter. De åt lax, kyckling och häftiga röror. Jag blev avundsjuk.

Jag har blivit så konstig runt mat. Det får mig att tänka på i lördags efter jag stängt butiken.  Då stannade jag kvar och hjälpte till med feedback på skomärket Gram's framtida kollektioner med min chef som just köpt Gram tillsammans med en annan snubbe.

Jag gav färgtips och dissade då och då någon sko bara för att visa att jag hade en synpunkt. Min chef bjöd på kinamat. När de ätit klart erbjöd jag mig att leka husfru och diska tallrikarna. De tackade och gick in i skorummet. Jag gick då snabbt och mystiskt in på toan med deras tallrikar och slängde i mig deras rester. Skrapade och slickade hetsigt av deras tallrikar för att inte låta en smula mat gå till spillo.

Märkligt gjort kanske kan ni tycka. Men jag har tappat hämningarna. Jag är fattig och ständigt hungrig.

Ja. Det var exakt det han gjorde i lördags.

Har arbetat hela veckan på 111vox. Suttit och tryckt in organisationsnummer på ett excelark några dagar nu. Ofestligt men välbetalt. Annars har jag skaffat två vänner. Kommit in på en journalistikkurs på Poppius och den 25e januari åker jag och Viktor till Paris.

Nu kan ni bli avundsjuka och hytta med näven där hemma. Eller så kan ni tipsa om häftiga saker att göra där.