Socialdemokraterna och Centern är kära politiskt. Livet har dessa underbara överraskningar.

Kommer bröllop så småningom eller kommer det bara vara en flört?, En julromans? En tillfällig affär? Tiden får utvisa, vi måste ha förtroende för det öde som finns i stjärnorna .

Samhörighet förenar, avvikelser mellan två parter splittrar, men i politiken är allt möjligt. Jag tänker att väljarna i olika partier kommer att bli besvikna och besvikelse är det dyraste för ett parti gällande den omedelbara politiska framtiden.

Förhoppningsvis kan slutligen intellektet vinna över särintressen. "Det är fråga om intelligens och ärlighet"- som de gamla grekerna sa.

Trots att vi nu år 2010 har färre och färre monarkier, så verkar kungliga nyheter alltid vara intressanta nyheter. Vissa menar att man måste skilja mellan det privata och det offentliga livet men andra menar att om man åtnjuter de privilegier som det innebär att vara kunglig, så har man förverkat rätten att kunna ha ett anonymt liv som andra "vanliga människor". 

Personligen är jag benägen att hålla med om det senare, man kan inte ha alla de fördelar som kungligheten medger utan någon som helst "nackdel". En kunglig person måste således vara ärlig, både vad gäller det ekonomiska och gentemot familjen och gällande sig själv. 

Tiden när kungarna var som gudar har som tur är passerat. Idag måste vi vara konsekventa och själva delaktiga i att respekten upprätthålls, genom att själva visa respekt och genom att respektera alla andra, på så vis kan även de kungliga möjligen nå respekt. 

Julgranen framför medborgarhuset i Vännäs är slående vacker. Men, visst är det lite få ljus i den? Och visst ser toppen ut som att den är kapad?

Jag tänker att man kan dra några slutsatser av detta. För det första att lamporna reflekterar glädje och hopp – det vill säga de lampor som är tända – men egentligen finns det många människor som lever tragedier och att hoppet är ett ord som inte existerar eller som försvinner i horisonten för dem – de lampor som saknas i julgranen är för dem.

Den andra slutsatsen, angående att toppen av trädet är tilltufsad, är att inget arbete, hur fint och behjärtansvärt det än är – aldrig är helt färdigt.

Kanske julgranen i Vännäs säger mer saker än vi föreställer oss den här julen. Och i toppen av den, så vill jag rita ett stort, varmt hjärta… speciellt tillägnat dem som har det svårt.

Politik är olika i varje land, men det finns alltid en gemensam nämnare: behovet av makt. Detta leder till pakter och allianser som ofta är onaturliga och kanske egentligen kan vara ett svek mot sina egna väljare. Väljarna – det vill säga var och en av oss, de som ska representeras, de som har utövat sin rösträtt – är de verkliga huvudrollsinnehavarna pâ den politiska scenen, men förskjuts ofta av en önskan om stärnglans frân de folkvalda representanterna.

Att respektera mandatet som ges vid valurnorna är vad de politiska företrädarna är skyldiga. Jag tror därför att en reflektion gällande den aktuella situationen i Vännäs kommunalpolitik är pâ sin plats. Att reflektera är det enda sättet att komma fram till bra slutsatser.

Den historiska orsaken till Vännäs beror på järnvägen. Kommunikation, särskilt passagerare och gods var i fokus för förbindelsen mellan norr och söder.
Idag med det sätt som Bottniabanan utvecklats så lämnas Vännäs utan sin huvudsakliga referenspunkt. Vad är anledningen? Hur kan medborgarna och i synnerhet dess politiska företrädare ha varit likgiltiga inför detta faktum? Att förlora delar av kärnan i en identitet, eller en viktig symbol för vår framgång lämnar kvar en slags fattigdom.

Det blir nu nödvändigt med en grundlig reflektion av alla, och det känns som en upprättelse måste till, – som måste ha politisk tyngd. De typiskt svenska idealen: resonemang, planering och utveckling borde ha lett till en annan utveckling, eller åtminstone en annan möjlig utveckling. Var har debatterna och protesterna funnits? Nu får vi hoppas på förändring. Låt oss hoppas att vad som verkar ha varit en tidigare tröghet kan ersättas av vitalitet och framtidsperspektiv. Och – vänta inte in "mañana". Mañana är alltid försent!