Den historiska orsaken till Vännäs beror på järnvägen. Kommunikation, särskilt passagerare och gods var i fokus för förbindelsen mellan norr och söder.
Idag med det sätt som Bottniabanan utvecklats så lämnas Vännäs utan sin huvudsakliga referenspunkt. Vad är anledningen? Hur kan medborgarna och i synnerhet dess politiska företrädare ha varit likgiltiga inför detta faktum? Att förlora delar av kärnan i en identitet, eller en viktig symbol för vår framgång lämnar kvar en slags fattigdom.

Det blir nu nödvändigt med en grundlig reflektion av alla, och det känns som en upprättelse måste till, – som måste ha politisk tyngd. De typiskt svenska idealen: resonemang, planering och utveckling borde ha lett till en annan utveckling, eller åtminstone en annan möjlig utveckling. Var har debatterna och protesterna funnits? Nu får vi hoppas på förändring. Låt oss hoppas att vad som verkar ha varit en tidigare tröghet kan ersättas av vitalitet och framtidsperspektiv. Och – vänta inte in "mañana". Mañana är alltid försent!