Jag skiter i Wanja… hellre snacka om fisk!

Konsten är inte att harpunera det stora utan att fånga det lilla…

Tänkte sätta mig ner och vometera över att LO-Wanja återigen visar att hon inte har en aning om vad hon håller på med. Hon måste ju förstå att det inte att sitta på de poster hon gör om man inte vet ett enda dugg.

Men det kommer som vanligt att skrivas i bloggar, newshemsidor och reportage om hur lite hon vet, så jag skiter i henne. De finns tyvärr många andra som sitter i hennes båt. Därför ska jag visa på att man kan i stället veta vad man håller på med.

Jag har nu suttit i södra länsändan under de fyra dagar jag har haft ledigt och varvat planering för de sista 3 veckorna i skolan och de nästkommande 3 veckorna i ferieskolan, med att fiska med mina 2 yngsta. De tror faktiskt att pappa deras är den största sorfiskaren efter morfar. Detta efter att vi i en omöjlig sjö fångat 5 abborrar och 4 mörtar.

Jag vill med stolthet visa vad som var min bedrift under dessa dagar, en hela 4 cm lång abborre. Varför är detta en bedrift frågar kanske man av ordning? Den här storleken på fisk fastnar inte ofta på en krok och de har absolut en förmåga att slippa av kroken. Så jag tyckte att mtt konststycke att dra iland denna fisk är fantastisk.

Så med denna berättelse vill jag visa att så här är mitt politiska arbete. Det är inte genom att fånga de stora ädelfiskarna eller gäddorna som jag tänker lösa Lyckseles problematik, utan genom att fånga de små fiskarnas. Sen ska jag lyssna på dem och släppa tillbaka dem. För ute i kommunen finns svaret på Lyckseles framtid, inte i RYSSJAN som vi kallar kommunhuset.

Men erkänn att den ser imponerande ut!