Nu är jag LÄRARE

Av , , 6 kommentarer 5

Nu gäller det att börja jobba på allvar känns det som. Man är anställd som lärare för att lära elever det man tillgodogjort sig på universitetet.

Idag känner jag mig lika nervös som när jag började första klass. För jag ska skriva om en lärare som jag jobbar tillsammans med. Hon har varit min handledare när jag gjort min verksamhetsförlagda utbildning (praktik) under lärarutbildningen. Risken är alltså stor att hon och mina kollegor hinner läsa det här under dagen. Jag kommer ju ändå vara lika öppen och ärlig som jag alltid är.

När min sambo och de som jag mötte inom skolväsendet fick höra att jag fått denna kvinna till min handledare, så var det unisona svaret vilken tur jag hade. Jag fick höra vilken duktig, spontan och nydanande lärare hon var. Jag såg framför mig en kvinna i storleksklassen som min mellanstadielärare. Nästan en guru vad det gällde pedagogi och didaktik. Så jag var nog lika nevös som i ettan när jag skulle möta henne för första gången.

Döm om min förvåning när jag träffar en helt vanlig klok kvinna. Och under våra nästan fyra år av praktikpass, så har vi utvecklat ett kollegial vänskap som jag inte trodde var möjlig. Hon har uppmuntrat mig när jag varit osäker. Hon har tagit ner mig när jag blivit för kaxig. Hon ställer frågor och hon ger svar. Och alla förtroerliga samtal vi har haft under åren, har varit väldigt givande. Hon ska gå i pension till jul, verkar det som, men jag kommer att passa på att vrida ur de sista dropparna av ren och äkta visdom ur vårt samarbete. För hon har skapat en säck som alla mina kunskaper från UmU, mina livsvisdomar och mina ideallärare hamnar i och blir en sammansatt kunskap. Hon gjorde som Bernini i Vatikanen, hon tog ett stenblock och skapade en staty. Skönheten är väl diskutabel, för resultatet blev en 45 årig tomtefomad gubbe, med hästasvan och vardande tomteskägg.

Så den lärare som idag ska få mitt tack, är den lärare som upptäckte att jag måste få hjälp. Hon heter Ingrid Sahlman, och finns i mitt arbetsliv varje dag nu när jag jobbar som lärare på Forsdalaskolan. Och när jag möter elever så är hennes råd det som binder ihop mina ideala lärare till den lärare jag är idag. Och finns där som någon form av mentor trots att jag fortfarande en militant nörd som vet bäst.

TACK Ingrid !

Polisväldet

Av , , Bli först att kommentera 2

Den andra klassföreståndaren på Finnbacken var en riktig hårding. Han var före detta polis från Stockholm, som sadlat om. Så när han slog upp saloondörrarna till klassrummet, visste vi att Sheriffen var inne.

Det här var den ödmjuke läraren som hade följt oss till Omberg i slutet av sexan och den ende av lärarna som vi kände. Han var vår trygghet i verkligheten, för han sa vad han tänkte och lindade aldrig in det i bomull. När sexan delades i två klasser så blev det väldigt mycket turbulens i dessa två klasser, där 7C efter hand ändå blev timidare och mer anpassad. Den klass jag gick i, 7A, blev skolans värstingar i alla tre åren där, och därför fick nog klassförståndaren jobba mycket har jag förstått.

Det var inte bara vi som hade respekt för honom. Han var tillsynslärare på Finbacken och därför tog hand om alla som föll utanför ramarna. Vår klass visste att om den här läraren dök upp på klassföresteståndarens timme, då var det närvaron och uppförandet som gicks igenom. Och eftersom jag aldrig kunde komma i tid, så fick jag mer än en gång mina fiska varma. Trots detta hade han alltid tid att lyssna på elever, och vandrade ofta runt i korridorerna som en helt vanlig dödlig.

Han var också en lärare som jag långt efteråt stannade och pratade med när man sprang på nere i centrum. Han kunde alltid komma ihåg saker som man gjort i skolan, men det var mer än en gång som jag kunde slå honom på fingrarna med mitt goda minne. Sen skrattade vi så hjärtligt att folk vände sig om, men det brydde vi oss inte om. Det var ju ändå den miltanta nörden och Sheriffen som möttes.

Nu när jag själv jobbar som lärare så är jag väl inte den skällande typen men jag har ofta tid att stanna i korriodoren och lyssna och snacka. Elever har massor av frågor och framförallt senare år elever lär sig lite nytt i ämnena, men har många frågor om livet. Därför tar jag den tid som behövs, om inte nu så när, det har blivit ett motto.

Så den lärare som idag ska få mitt tack, är den lärare som hade tid att lyssna. Han hette Torsten Björklund, och finns i mitt minne varje dag nu när jag jobbar som lärare på Forsdalaskolan. Och när jag möter elever så vill även jag ha tid att lyssna och skapa respekt mellan mig och eleven.

The Sheriff have left the building ! RESPECT

Nörden skapas!

Av , , Bli först att kommentera 1

1977 på hösten börjar jag på Finnbacksskolan och högstadiet.Det var verkligen ett lyft och ett nergång.

Nergången bestod i att sexan delades och vi blev 7A och 7C. Vi var inte ens parallellklasser utan splitten var total. Jag hamnade i 7A och min bästa kompis hamnade i den andra klassen. Än idag har jag inte förstått hur man tänkte.

Lyftet var att från att ha haft 400 meter till skolan, så hade jag 100 meter. Det var lugnt tills kommunen bestämde sig för att bygga badhuset, och det blev 125 m till skolan. Men det korta avståndet gjorde mig till det jag är idag, obotlig tidsoptimist och notoriska sena ankomster. Man kan säga att jag är inte fullständigt slav under klockan.

Dagens lärare var en typ som visade sig vara min sort. Han hade jobbat i skogen och först på senare delen av sitt liv bestämde sig för att bli lärare. Han var lugn som en filbunke och jag hörde honom höja rösten kanske 2-3 gånger på våra tre år tillsammans. Nu när jag tänker efter så är det nog hans sätt som gör att jag har det sätt som jag har i klassrummet. Jag höjer sällan rösten, men när jag gör det hörs det. Jag försöker leda och inte lära. eleven själv ska skapa sin kunskap, jag vet ju inte vad de vill veta.

Han utvecklade min förmåga att söka kunskap utanför skolboken, så det blev många timmar i skolbiblioteket. Visst hängde jag på Trumfen på kvällarna men det blev ännu fler timmar i böckerna också. Det gick så långt att jag skulle vilja kalla mig för att jag var en äkta nörd. När vi skrev prov så kunde jag allt och lite till. Jag var för blyg för flickvänner. Visst var jag klassrådets ordförande, men ingen av de hippa eleverna i klassen. En dag fick jag veta att jag vunnit en inofficiell tävling som den nördigaste eleven på hela Finnbacken.

Men läraren klappade mig på axeln och sa att alla är bäst på något och om mitt var att vara nörd, så var jag inofficiellt bästa. Detta lugnande gjorde mig något stursk, för detta gjorde att jag slutade göra mina matteläxor från den dagen. Jag skrev ju redan fullt på varje prov, så jag var ju nördigast. Jag blev en s.k. militant nörd…

Så den lärare som idag ska få mitt tack, är den lärare som lät mig bli den nördigaste eleven på Finnbacken. Han heter Arne Windelås, och finns i mitt minne varje dag nu när jag jobbar som lärare på Forsdalaskolan. Och när jag möter elever så vill även jag styra med mjuk hand mot elevens egna lärande och att de blir bäst på det än må vara.

TACK Arne !

1974 börjar jag fyran

Av , , 1 kommentar 2

Min första verksamhetsförlagda utbildning (praktik) gjorde jag i en fyra, och mitt första riktiga jobb i våras var också halvtid i en fyra. Så därför måste nästa person jag vill tacka som förebild vara min lärare från fyran.

Året är 1974 och jag ska börja mellanstadiet, som det hette då. Vi lämnade Margareta bakom oss och fick till vår fasa och nyfikenhet möta en enorm man, en magister(kallas idag för majjen på Friendfinder).  Han var då över 2 m lång så han verkligen tornade upp sig över oss c:a 1.30 m höga elever. Hans lektioner var som resor, för man fick verkligen vara inne i sitt lärande. Han var också från Finland, så det var extra kul att läsa en text på finska när vi läste om landet i femman.

Han sjunger i manskören, så vi fick skriva av texter från kassettband och sen sjöng vi ABBA, Lill-babs och andra då moderna låtar på musiken. Det här var ju som bekant på 70-talet. Nu som lärare ser jag att han gjorde många saker genom detta. Musiken blev roligare, för vi sjöng inte gamla visor. Svenskan bestod ju av två delar lyssningsförstålse när vi lyssnade och skrev av, och välskrivning när faktiskt satt och skrev. Inlärningen av texterna genom detta roliga nötande gjorde att många av sångerna sitter i mitt minne än idag. Speciellet roligt när jag sjunger med dottern som helt snöat in på ABBA.

Han var nog, tillsammans med våra egna driftiga föräldrar, ansvarig för att vi redan då drog in så mycket pengar att vi for på lägerskola till Omberg i Östergötland i sexan. Där fick vi träffa en kommande lärare som ni får träffa på torsdag, som skulle bli vår klassföreståndare på Finnbacken. Den resan var under en lång tid, det längsta jag gkort i Sverige. Vi såg Gränna, jag hörde Boney M för första gången och vi vandrade i närheten av Vättern. Mitt största minne var när vi letade fram en källa som var helt igenvuxen och ett träd som kallades lärjungeträdet för den hade haft 12 stammar. Då när jag var där hade en tagits bort av en bonde  som ansåg att Judas inte skulle få vara med. Det var en riktig resa och massor minns jag än idag.

Så den lärare som idag ska få mitt tack, är den lärare som tog oss på dessa kunskapsresor. Han heter Bruno Johansson, och finns i mitt minne varje dag nu när jag jobbar som lärare på Forsdalaskolan (han jobbade där också). Och när jag möter elever så vill även jag skapa helhet i mitt lärande.

TACK Bruno !

Första dagen i skolan!

Av , , 3 kommentarer 2

Nu gäller det att börja jobba på allvar känns det som. Man är anställd som lärare för att lära elever det man tillgodogjort sig på universitetet.

Jag känner mig lika nervös som jag var 1971, när jag började första klass på Johan Skyttes skola. Min lärarinna var en ganska söt fröken som älskade att sjunga och lära med lek. Det var ett tufft år med en massa ny saker, bland annat ett ganska nytt språk.

Jag var då, och även idag, en invandrarunge som har ett annat modersmål – finska. det innebär att jag ofta pratar med min mamma och pappa på ett utrikiskt tungomål. Så det var med mycket möda och mycket fusk som jag klarade första klass.

Då lämnade vår söta fröken oss, vind för våg, för att åka till ett sydamerikanskt land och hjälpa andra barn. Klass 2A på Johan Skyttes fick en äldre lärarinna av den behavioristiska skolan. Det blev mer av vanlig skola, så att säga.

Då upptäcktes det att jag varken kunde läsa eller räkna. Jag hade stora luckor som de andra barnen fixat på annat sätt, men jag hade lyckats lura och fuska mig genom hela den där biten med bokstäver och siffror. Så nu sattes jag i en vad man idag kallar en åtgärdsprogram och mina föräldrar tvingade mig att läsa och räkna. Jag tyckte absolut inte om det utan det var nästan med gråten i halsen som jag gjorde det jag skulle. Men jag lärde mig och hann ifatt de andra i klassen och i nionde klass var jag fullfjädrad NÖRD. Hyffsade betyg och ett ordnat liv.

Läraren som åkte till sydamerika blev senare konsul och det gick nog bra för henne.

Men den lärare som idag ska få mitt tack, är den lärare som upptäckte att jag måste få hjälp. Hon heter Margareta Söderholm, och finns i mitt minne varje dag nu när jag jobbar som lärare på Forsdalaskolan. Och när jag möter elever som inte förstår, så gör jag det till min plikt att förklara på så många sätt som krävs.

TACK Margareta !

Allifjantpartiet (FP) måste reparera vad man sabbat !!!!

Av , , 5 kommentarer 1

Förra valet gav Allifjantpartierna att de var samkörda och hade ett gemensamt mål. Nu när det är dags för nästa val och då får dessa partier problem med att göra gemensamma satsningar.

(FP) som är generalen i regemtentet. Ja, egentligen är han major men axelklaffar är lätta att byta ut.

Deras stora vallöften var huvudsakligen inom skolväsendet

Det skulle i skolan skulle det bli ordning och reda , betyg på fredag. Så han använde sin stab av lydiga som började skapa nya "vetenskapliga" fakta som bara de kunde bekräfta. Inom den akademiska världen gick det inte att hitta några belägg för dessa fakta men (FP) drev dem som sanningar, för vem vet bäst än den som leder trupperna. Det gick så långt att man som lämlar drevs mot stupet, innan folk fick upp ögonen och började ifrågasätta. Då stod (FP) där med sina åsnaöron och bedyrade att fakta var fakta, även skapad fakta.

Jag glömde, man är ju bara människa, att komma ihåg att man var väldigt aktiv direkt från starten. För gymnasieskolans läroplan var från 1994 och hade reviderats för att 2002 få en modernare prägel. Man hade ute i landet utbildat lärarna och haft samråd om hur den skulle se ut och hur den skulle användas. Allt var klart för att den skulle tas i bruk. Då lyfter (FP) fingret och bestämmer sig för att den attacken mot framtiden skulle nog sättas i malpåse. Man stoppar läroplanen och de miljarder som landets kommuner hade satsat för att pedagoger och didaktiker skulle vara väl förbereda, var nu nerspolade i T…-stolen.

Så (FP) lovade förbättringar i skolan, och det fick vi inte. De lovade ordning och reda, och det fick vi inte heller…

5 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Allifjantpartiet (C) måste reparera vad man sabbat !!!!

Av , , 1 kommentar 0

Förra valet gav Allifjantpartierna att de var samkörda och hade ett gemensamt mål. Nu när det är dags för nästa val och då får dessa partier problem med att göra gemensamma satsningar.

(C) som är den tjatiga besserwissern i familjen. En som har alla svaren, men oftast vill de inte ändå göra något för att fixa det.

Deras stora vallöften var huvudsakligen två områden, landsbygd och näringsliv.

landsbygden övergav de bara några minuter efter valdagen. Med sin vanliga tjatighet att (C) talat om att klyftan mellan landsbygd och stad ökade, Så när de hamnade i Allifjantgänget, så trodde många att det skulle bli bättre. Och visst blev det bättre, men huvudsakligen för staden. Alla satsninga har hamnat i södra Sverige och framförallt i tre områden 08 – 031 – 040 områdena. Besserwissern vet ju var väjarna bor.

Näringsliv var nog ändå deras hjärtefråga. Där har de totalt misslyckats genom att alla förändringar av näringslivsklimatet har gått om intet. Avgifter, byråkrati och konkurserna har fortsatt att öka i en omfattning som inte ens (C) kunde drömma. (C) använder dock jokern i sin rockärm och skyller allt på finanskrisen, men praktisk handling uteblir som vanligt. För Besserwissern vill ju ändå vara med på festen på Rosenbad.

Så (C) lovade landsbygdsutveckling, och det fick vi inte. De lovade att företagen skulle få det bättre, och det fick de inte heller…

Allifjantpartiet (KD) måste reparera vad man sabbat !!!!

Av , , Bli först att kommentera 0

Förra valet gav Allifjantpartierna att de var samkörda och hade ett gemensamt mål. Nu när det är dags för nästa val och då får dessa partier problem med att göra gemensamma satsningar.

(KD) som är lillebrorsan i gänget. En kul kille som man måste ta med men som ingen ids lyssna på. Han tycker själv det är kul att få leka med de stora barnen.

Deras stora vallöften var huvudsakligen två områden, bensinskatten och äldreomsorgen.

Bensinskattesänkningen övergav de bara några minuter efter valdagen. De stora barnen talade om för lillebror att det finns en plan varför man måste öka bensinskatten. Stora (M) killen sa bland annat, att om vi ska kunna sänka skatten för hans kompisar så måste vi få in pengar frän andra håll. Därför fick (KD) snällt krypa till k…….. och ställa upp på en av största bensinskatteökningar sedan momsen på drivmedel.

Äldreomsorgen var nog ändå deras hjärtefråga. Där har de totalt misslyckats genom att alla skattesänkningar och jobbavdrag har undantagits just de äldre. De som byggde landet och har betalat för vårt välstånd, ska återigen dra lasset. Återigen har lillebror fått veta av storkillen (M) att dessa människor jobbar ju inte, så därför ska de inte belönas. Låt dem få mindre och mindre i plånboken, så kommer fler och fler av dem att bli mer ineffektiva, och då hörs de inte så mycket sen. Därför fick (KD) snällt krypa till k…… och låta sina huvudsakliga väljare betala för festen på Rosenbad.

Så (KD) lovade bensinskattesänkning, och det fick vi inte. De lovade att de äldre skulle få det bättre, och det fick de inte heller…

Allifjantpartiet (M) måste reparera vad man sabbat !!!!

Av , , 2 kommentarer 0

Nu är samförståndet som bortblåst bland de borgerliga. Nu måste man köpa nästa val med de pengar som man sparat från välfärden. Så här gör regeringen och har gjort i alla tider.

Istället för att ha en rak linje och skapa en framtid, så skär man som tokiga under två år, siter med tummen i ett år…. det tredje och när valrörelsen snart börjar (det är ett år kvar till valet 2010) så börjar man gödsla pengar på alla de väljare man vill satsa på.

Förra valet gav Allifjantpartierna att de var samkörda och hade ett gemensamt mål. Nu när det är dags för nästa val och då får dessa partier problem med att göra gemensamma satsningar.

(M) som är lagledare har ju drivit en M-politik. När de var ‘ärliga’ under Bo L:s ledning, så lovade de skattesänkningar i parti och minut. Då ville inte väljarna ha dem. Nu under fräcke Freddes ledning så lovade de jobb och mer pengar. Inget som de kunde hålla, för innerst inne är de M. Det blev som vanligt skattesänkningar som gällde. Lika lite flexibla som S, kunde de inte ändra riktning när vindarna vände och finanskris stormen drog in.

De skar i välfärden så att tillslut började märgen rinna ut och drev en politik som gjort att kommuner och landsting nu sitter fullständigt i regeringens händer. Något egenbestämmande bland dessa politiska organ finns inte längre, för nu har alla underskott som gör att de inte ens klarar vardagen.

Varför, jo för att kunna sänka skatten för de välbeställda. Enkel matematik visar detta enkla resultat. Om man tjänar 16.000/månad och får sänkt skatt med 1% så har man 160:- mer, om man tjänar 140.000 har man 1400:- mer i månaden och man tjänar 1000.000:- så har man 10000. "Det handlar om procenten, Helge" som Sven Melander sa i TV. Men alla avgifter som är satta efteråt och som ska klaras med dessa skattesänkningar, är satta till fasta kostnader. De som tjänar lite ska klara mer för sina kronor än för de som tjänar mycket.

Så (M) lovade 1000:- mer i plånboken för alla, det fick vi. De lovade att vi skulle alla betala samma avgifter, och det fick vi också…

2 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Våld löser allt …?

Av , , 4 kommentarer 0

Fortfarande finns det vuxna som tror att man kan slå in saker i barn. Mjuka sinnen som står på vid gavel och tar in allt de ser, hör och gör. Dessa ska stängas, helst hårt och brutalt, så att barn inte ska fortsätta ta in saker.

Jag har aldrig blivit agad av mina föräldrar, trots att jag är född och var 15 år när det förbjöds. Mina föräldrar uppmuntrade istället oss barn att söka och finna. Vi diskuterade, läste, sökte och skapade kunskap och åsikter.

Den svenska advokaten Ruby Harrold-Claesson, 61, är ordförande i Nordiska kommittén för mänskliga rättigheter, driver en kampanj att det ska vara rätt att slå barn för att skärpa upp dem. Med vilken vetenskaplig grund anser hon att hon har rätt.
(http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5614279.ab)

För det kan inte vara bara i länder som har avskaffat rätten att aga där alla typer av nannyprogram frodas. Och ser man deras lösningar med barn som är "helt omöjliga" så finns inget som visar på att aga ens är en möjlighet.

Det handlar om att hinna lyssna, förklara och förstå. Jag ska ta detta som ett exempel på vad som händer när vi inte förstår barnets fråga:
- Mamma varifrån kommer jag, frågar barnet?
Mamman som blir helt ställd och sätter sig ner och börjar förklara om allt som sker vid befruktning, graviditet och födsel. Hon är ju ändå en modern och förstående mamma.
- Men mamma, Kalle kommer från Gävle, var kommer jag från?

Skulle dessa helt befängda idéer om våld mot barn få gehör, det över min döda kropp, så är väl nästa steg att det är O.K. att slå kärringen också! Att tortera fångar och misstänkta! Lite våld är bra mot homosexualitet! Förståndshandikappade kan behöva lite "dask på stjärten" för att få förstå bättre. Vi kan väl samtidigt leda in 25 miljoner judar i speciella läger, för att bota dem. Listan blir värre och värre !!!

Jag FÖRDÖMER våld som ett medel för inlärning. Det kommer jag att jobba stenhårt med att vi aldrig ska återkomma till. Politikerna var kloka 1979, och vi är visare idag. Låt oss se människor med så här barocka idéer som clowner vi kan skratta åt, och sen när vi är ensamma kan man fälla en tår för idiotin de står för.