Första dagen i skolan!

Nu gäller det att börja jobba på allvar känns det som. Man är anställd som lärare för att lära elever det man tillgodogjort sig på universitetet.

Jag känner mig lika nervös som jag var 1971, när jag började första klass på Johan Skyttes skola. Min lärarinna var en ganska söt fröken som älskade att sjunga och lära med lek. Det var ett tufft år med en massa ny saker, bland annat ett ganska nytt språk.

Jag var då, och även idag, en invandrarunge som har ett annat modersmål – finska. det innebär att jag ofta pratar med min mamma och pappa på ett utrikiskt tungomål. Så det var med mycket möda och mycket fusk som jag klarade första klass.

Då lämnade vår söta fröken oss, vind för våg, för att åka till ett sydamerikanskt land och hjälpa andra barn. Klass 2A på Johan Skyttes fick en äldre lärarinna av den behavioristiska skolan. Det blev mer av vanlig skola, så att säga.

Då upptäcktes det att jag varken kunde läsa eller räkna. Jag hade stora luckor som de andra barnen fixat på annat sätt, men jag hade lyckats lura och fuska mig genom hela den där biten med bokstäver och siffror. Så nu sattes jag i en vad man idag kallar en åtgärdsprogram och mina föräldrar tvingade mig att läsa och räkna. Jag tyckte absolut inte om det utan det var nästan med gråten i halsen som jag gjorde det jag skulle. Men jag lärde mig och hann ifatt de andra i klassen och i nionde klass var jag fullfjädrad NÖRD. Hyffsade betyg och ett ordnat liv.

Läraren som åkte till sydamerika blev senare konsul och det gick nog bra för henne.

Men den lärare som idag ska få mitt tack, är den lärare som upptäckte att jag måste få hjälp. Hon heter Margareta Söderholm, och finns i mitt minne varje dag nu när jag jobbar som lärare på Forsdalaskolan. Och när jag möter elever som inte förstår, så gör jag det till min plikt att förklara på så många sätt som krävs.

TACK Margareta !