Käre vän, du fattas mig!

Du var min gympamajje för trettio år sen och som tryckte på en överviktig kille som började älska idrott. Det fanns en glimt i ögat när du pekade på att jag hade alla förutsättningar att vara duktig men som hejdades av många extra kilon.

Du var min politikerkollega som tordes sticka ut, när de andra bara la sig ner
när (s)torebror krävde det. Du lärde mig att kompromisser inte är allt i politiken utan man kan ibland faktiskt stå fast vid saker man tror på.

Du var min kompis som kunde skämta och samtala när vi träffades på stan. Det kommer att bli ett tomrum på gator och på matvaruaffären. Och dina ord kommer att fattas mig.

Vila i frid, min vän och mina tankar finns hos dina nära och kära. De har alltid en kram att söka, när längtan blir för stor. Må din skugga stanna hos oss alla som minns dig!