Nörden skapas!

1977 på hösten börjar jag på Finnbacksskolan och högstadiet.Det var verkligen ett lyft och ett nergång.

Nergången bestod i att sexan delades och vi blev 7A och 7C. Vi var inte ens parallellklasser utan splitten var total. Jag hamnade i 7A och min bästa kompis hamnade i den andra klassen. Än idag har jag inte förstått hur man tänkte.

Lyftet var att från att ha haft 400 meter till skolan, så hade jag 100 meter. Det var lugnt tills kommunen bestämde sig för att bygga badhuset, och det blev 125 m till skolan. Men det korta avståndet gjorde mig till det jag är idag, obotlig tidsoptimist och notoriska sena ankomster. Man kan säga att jag är inte fullständigt slav under klockan.

Dagens lärare var en typ som visade sig vara min sort. Han hade jobbat i skogen och först på senare delen av sitt liv bestämde sig för att bli lärare. Han var lugn som en filbunke och jag hörde honom höja rösten kanske 2-3 gånger på våra tre år tillsammans. Nu när jag tänker efter så är det nog hans sätt som gör att jag har det sätt som jag har i klassrummet. Jag höjer sällan rösten, men när jag gör det hörs det. Jag försöker leda och inte lära. eleven själv ska skapa sin kunskap, jag vet ju inte vad de vill veta.

Han utvecklade min förmåga att söka kunskap utanför skolboken, så det blev många timmar i skolbiblioteket. Visst hängde jag på Trumfen på kvällarna men det blev ännu fler timmar i böckerna också. Det gick så långt att jag skulle vilja kalla mig för att jag var en äkta nörd. När vi skrev prov så kunde jag allt och lite till. Jag var för blyg för flickvänner. Visst var jag klassrådets ordförande, men ingen av de hippa eleverna i klassen. En dag fick jag veta att jag vunnit en inofficiell tävling som den nördigaste eleven på hela Finnbacken.

Men läraren klappade mig på axeln och sa att alla är bäst på något och om mitt var att vara nörd, så var jag inofficiellt bästa. Detta lugnande gjorde mig något stursk, för detta gjorde att jag slutade göra mina matteläxor från den dagen. Jag skrev ju redan fullt på varje prov, så jag var ju nördigast. Jag blev en s.k. militant nörd…

Så den lärare som idag ska få mitt tack, är den lärare som lät mig bli den nördigaste eleven på Finnbacken. Han heter Arne Windelås, och finns i mitt minne varje dag nu när jag jobbar som lärare på Forsdalaskolan. Och när jag möter elever så vill även jag styra med mjuk hand mot elevens egna lärande och att de blir bäst på det än må vara.

TACK Arne !