Förlust mot Storvreta

Så kom matchen jag sett väldigt mycket fram emot. Dalen mot Storvreta – hemma och inför en stor publik. Det blev tyvärr inte riktigt den rysare vi hade hoppats på. Dalens problem i anfallsspelet var tydligt med osäkra passar och darriga avslut. Jonas Svahn sprang i full fart och fick flera lägen mot Viktor Klintsten som dessvärre, sett med Dalen-ögon, lyckades alldeles för bra med att stoppa Svahn. Bra jobbat Klintsten dock. Storvretas målvakt var kvick och fångade upp många bollar runt målet och mötte upp de fåtal lägen Dalen hade i de första två perioderna av matchen.

Jag skriver ogärna negativa synpunkter, men jag känner dessvärre att jag måste nämna några saker. Dalen var det sämre laget och Storvreta vann välförtjänt. Anfallsspelet lyckades inte alls för Dalens del och kontringarna stoppades lätt upp. Passningsspelet satt som sagt inte alls och de spelare som normalt sett ska kliva fram lyckades inte göra det. När Storvreta gjorde 0-3 och 0-4 på mindre än 45 sekunder var känslan total hopplöshet. Dalen måste helt klart få igång anfallsspelet – det görs alldeles för få mål.

Försvarsspelet och målvaktsspelet har varit otroligt starkt och det är ju det som tagit Dalen till topp-4 i tabellen. Duktiga backar som sliter, en hjälte till målvakt och forwards och centrar som jobbar hårt hemåt i spelvändningarna. Vad behövs i anfallet då? Tja.. ta mina synpunkter för vad de är – en hobbyanalys, men tag till exempel Storvretas första femma. Det hände gång på gång, Alexander Rudd på höger sida, så spelskicklig med bollen att han kunde få med sig minst två till tre Dalen-spelare på högersidan att det öppnade upp maaaassor med utrymme för Robin Nilsberth att kliva fram på vänstra kanten. Alla som följer innebandyn vet väl hur galet bra Nilsberth skjuter? Nu gjorde han inga mål, men det illustrerar ändå något jag vill framlägga att Dalen kan bli bättre på.

Det handlar såklart om att forma ett anfallsspel som tar med Mattias Ljunggren i ekvationen. Ljunggren har bevisligen ett riktigt bra skott och har gjort ett helt gäng av oväntade mål denna säsong från sin backposition. Tyvärr känns det som att han glöms bort i uppspelet. Det fanns inga lägen för honom att skjuta och jag kan självklart ha fel, men känslan var inte att detta berodde på att Storvreta medvetet täckte bort honom så som de flesta lag jobbar mot till exempel Nilsberth eller Martin Östholm i Pixbo (känd för sina kanonskott). Det kändes snarare som att spelet inte anpassades för att emellanåt utnyttja hans kvaliteter som skytt.

En annan sak som jag sagt sedan en tid tillbaka, men tänkt sedan försäsongen. Martin Tokos i första kedjan! Glädjen var stor när vi fick se Tokos på planen tillsammans med Svahn och Jim Johansson redan i första bytet. Inget illa mot Fredrik Edholm, han har ett bra skott och har visat fina fysiska kvaliteter i sitt spel, men jag känner inte att han riktigt kommit in i spelet i svenska superligan ännu. Tokos är enligt mig det självklara valet i första kedjan i dagsläget, men det handlar ju om att utnyttja resurserna.

Svahn och Tokos är två jättekvicka spelare, bra både offensivt och defensivt. De är duktiga på snabba instick och ofta pricksäkra med avslut nära målet. Johansson kompletterar dem båda med ett makalöst skott som han lyckas slunga in, ofta till synes genom både backar och medspelare. Här finns det stor potential att jaga returer – något både Svahn och Tokos kan göra bra. Kedjan backas också upp av skytten Ljunggren och klippan Lukas Harnesk.

Tillsammans bör de kunna få igång ett riktigt bra anfallsspel, men det kommer att handla om att utnyttja farten och rulla bollen – och våga skjuta. Bollskicklige Svahn bör tillsammans med Tokos kunna jaga upp motståndet tillräckligt mycket för att öppna ytor i motståndet och möjliggöra för Johansson och Ljunggren att skjuta.

I början av säsongen led kedjan av att det passades en gång eller två för mycket. Kedjan kändes som allra bäst strax före Tokos skadade sig. Förhoppningsvis får vi se den komma igång på riktigt snart igen!

Ett tänkbart alternativ kunde ju också vara att kasta om backparen – alltså att Patrik Suchanek och Stefan Dellsand Lindberg spelar med första kedjan. De är duktiga på att rulla upp bollarna, något som skulle kunna vara användbart i kombination med snabbheten hos Tokos och Svahn. Samtidigt skulle Ljunggrens skjutande kunna vara användbart tillsammans med allt det bolltrillande och bolltrollande som sker i andra kedjan. Ketil Kronberg, Alexander Bodén och Johan Eriksson är väldigt starka i sarghörnen och driver ner motståndarnas försvar. Ofta får vi se luriga passar nära inpå målet och oväntade styrningar. Att backa upp kedjan med en duktig skytt på backposition skulle dock kunna vara mycket värt. Hårda skott utifrån när luckorna uppstår, måltjuven Eriksson på eventuella returer. Kan det vara något?

Här får jag sätta punkt för mina hobbyanalyser. Förmodligen finns det ett hundratal aspekter jag totalt missar, eller som tränarna i Dalen redan beaktat. Jag kan dock inte avhålla mig, det är ju så rackarns kul att fundera över hur det skulle kunna göras annorlunda!

Avslutningsvis hälsar vi också Stefan Dellsand Lindberg välkommen tillbaka till spel, det var mycket glädjande besked!