Söndagens innebandytankar

Dagen inleddes med att titta på matchen mellan Team Thorengruppen (TTG) och Balrog i norra allsvenskan, vilken slutade med siffrorna 11-3 till TTG.

TTG står för en fartfylld och underhållande innebandy och som en bonus har de ett par välbekanta före detta Dalen-spelare. Nu var ju redan TTG klara för att kvala till svenska superligan (SSL) och var dessutom klara segrare i serien, men de tänkte inte spela halvdant för det. Erik Ställ spelade bra i målet och har ett vasst utkast motståndarna får se upp med. Peter Reinholdt gjorde ett äkta hat-trick och stack även han ut lite extra. I Balrog tycker jag att backen och lagkaptenen Robin Blank var den som stack ut mest. Han verkar ha en fin spelförmåga och gjorde några intressanta drag.

Efter matchen hängde vi såklart kvar för att se dagens höjdpunkt – Dalen mot Växjö. En match jag hade höga förväntningar om. Såhär i efterhand kan jag bara konstatera att det finns dagar jag mer gärna skriver om mina tankar, och dagar jag helst bara skulle låta bli.

Dagens match lämnade en något nedstämd känsla efter sig. Varken Dalen eller Växjö stod för någon jätteunderhållning. Det slarvades med kontringsspelet åt båda hållen, slarviga passar och svängigt spel. Jag missunnar inte Växjö deras tre poäng. Jag önskar bara att matchen hade varit mer innebandygodis. Men det som orsakade den nedstämda känslan var huvudsakligen händelsen med Mattias Ljunggren som fick hjälpas av planen och låg med upphöjt ben nedanför läktaren en bra stund. Måtte det ha sett värre ut än vad det var och att han mår bra, för det kan vara en av Dalens viktigaste spelare och en skada nu vore riktigt illa.

I övrigt var Jonas Svahn sjuk i magsjuka fick vi veta. Och vilket tomrum han lämnar, Svahn. Samtidigt är ju centern Ville Turula skadad. Så vem fick vikariera för en av SSL:s bästa centrar om inte unge Anton Åkerlund. Han gjorde det bra, varvade vartannat byte som center med Ketil Kronberg, men egentligen är det en alldeles för stor uppgift. Det säger dock något om hans skicklighet att han alls kunde gå in och göra det så pass bra.

Jag fokuserar ju främst på det positiva så jag tänker inte säga så mycket mer om vad som inte stämde, utan i stället lyfta fram Alexander Bodén som jag tycker kämpade på bra, Måns Parsjö-Tegnér som stod för en rad viktiga och fina räddningar och slutligen Patrik Suchanek som stod för några luriga och farliga skott. Om Ljunggren är skadad är det ju bra om någon vågar gå fram ibland och kan överraska med ett bra skott. Suchanek har inte den kanon som Ljunggren kan avlossa, men den duktige tjecken brukar kunna lägga välplacerade skott emellanåt. Jag kanske blir lite tjatig när jag pratar om backar som kan backa upp offensivt, men jag tycker ändå att det finns en poäng i det. Tar vi dagens match som exempel syntes det ju tydligt att Jim Johansson var uppvaktad varenda gång han försökte göra sin uppladdning för att skjuta sitt farliga skott. Det krävdes en hel del förarbete för att Johansson skulle få in ett enda sådant skott idag. När så mycket fokus landar på forwardsen bör det ge mer utrymme för backarna att kliva fram och överraska någon gång ibland.

 

Sedan en kort kommentar om musik kring matcherna. Min fru kommenterade att TTG hade så bra musikval i matchen jämfört med vad vi fått se på Dalens matcher på sistone. Musik som peppar igång publiken och höjer pulsen och tempot lite i arenan. Förlåt Dalen, men jag ska jämföra med de märkliga låtval som florerat på sistone under hemmamatcherna.

Jag måste bland annat ställa mig lite frågande till att spela raggarrock eller typiska 90-talslåtar gjorda av Rednex till innebandy år 2016. Ännu värre är det med power metal som helt saknar en regelbunden takt, eller gammal rock av Status Quo. Märkliga låtval enligt mig. Musiken bör ju användas för att få med publiken i matchen – därför bör ju låtar med en tydlig takt eller tempo vara att föredra.

Vem kan egentligen klappa takten till Living in victory av Hammerfall? Den låten har varit med på musiklistan i flera säsonger – och jag tänker samma sak varje gång jag hör den.

Tänk även på att stora delar av publiken är ungdomar också. Det finns så mycket modern musik som lämpar sig väl till såna här sammanhang, en beat eller ett tempo som gör att publiken rycks med i att klappa takten per automatik (och får barnen att studsa upp och ner i sina säten). Så tänker jag i alla fall.

 

Warberg slog slutligen Granlo i kampen om att förnya kontrakten i SSL. Roligt för Warberg förstås, men oerhört trist för Granlo och norrländsk innebandy. Nu kommer en hel del frågetecken till Silly Season.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>