Dalen – Linköping (1-1) efter kvällens vinst i Linköping

Av , , Bli först att kommentera 0

Så fick Dalen äntligen chansen att skaka av sig den senaste hemmamatchens bistra smak – i kvällens match som spelades nere i Linköping där Dalen vann i slutändan med 7 mål mot Linköpings 4. Det rådde ingen tvekan om att Dalen skulle vara med från start den här gången, till skillnad från semifinalens första match där Dalen inte började spela förrän i period två.

Något som stod klart tidigt i matchen tycker jag var att Dalen spelade med bättre tålamod än senast och det kändes även åter som ett lag på planen. Det är ju annars något jag tycker kännetecknar både Dalen och Linköping som lag. De är otroligt starka, som kollektiv. Inget av lagen går egentligen ut och briljerar med enstaka sylvassa spelare, utan det är i regel samlade lag som står och faller som lag. Med det menar jag förstås inte att lagen saknar skickliga spelare, eller sina respektive stjärnor, men det kan jämföras med den andra semifinalserien som spelas mellan Falun och Storvreta. Två stjärnspäckade lag, där vissa spelare sticker ut enormt. Men, det blir lätt en show där spelare som Robin Nilsberth, Alexander Rudd, Emil Johansson eller Alexander Galante-Carlström (för att nämna ett fåtal av alla de stora spelare lagen huserar) sticker ut och skiner. Det är inte en given regel dock, matchen igår var definitivt ett undantag på sitt sätt. Där spelade Joakim Olsson en så fantastisk innebandy att han sken starkare än lagets andra stjärnor – även om Storvreta som helhet var ruskigt bra. I Falun stack nämnda Johansson och Galante-Carlström ut mest, tillsammans med Ciya Hajo.

Det finns styrkor och svagheter i båda sätten att bygga lag och spela innebandy. Lag som Dalen må sprida ut sina poäng på fler spelare, men något som kännetecknat laget synnerligen i år har varit att laget haft tre kedjor som i princip alltid känts bra. När den gamla klassiska Kronberg-Bodén-Eriksson-trion haft svårt att prestera, har både första och tredje kedjan kunnat kliva fram och avgöra. När första kedjan haltat, har klassikertrion klampat fram och visat vägen. Imponerande – och en riktig lagstyrka enligt mig!

 

I kvällens match var både Jonas Svahn och Ketil Kronberg de världsklassiga centrar och härförare som de oftast pratas om. De var dock inte ensamma om att sticka ut på planen. Henrik Sjöström stod för makalösa skottäckningar – visst har han gjort sig mer och mer känd för just detta, men jisses, riktigt bra. Anton Åkerlund hanterade det tuffa spelet från Linköping betydligt bättre än han gjorde i första matchen och får det att se så självklart ut att han ska vara där i en första eller andra kedja i en semifinal, i ett av de fyra bästa lagen. Alltså, har det gått någon som läser detta förbi att killen bara är 18 år gammal och gör sin första säsong i SSL? Det är inte fråga om välgörenhet, han förtjänar verkligen sin plats!

Johan Eriksson verkar ha hittat sin målform och stod för två mål ikväll. Jim Johansson spelar tillsammans med Jonas Svahn och det märks verkligen att de har hittat ett bra samspel. Känslan är att det här kan bli hur bra som helst! Martin Tokos stod för sitt sedvanliga jagande och belönades med ett mål när han lyckades peta loss bollen av en intet ont anande Linköpingspelare och sedan gick själv och la in den helsnyggt bakom Robin Laaksos axel.

Ska jag utse matchens bästa spelare är det dock bara en som rimligen förtjänar den bemärkelsen: Måns Parsjö-Tegnér! Stod för en hel uppsjö viktiga räddningar och var starkt bidragande till att det slutade med vinst för Dalens del. För visst kan resultatet ge sken av att matchen var klart i Dalens favör, men Linköping var långt ifrån dåliga och lägena skapade de. Dalens styrka låg i ett bra försvar, en fenomenal målvakt och ett lag som spelade som ett hopsvetsat lag.

Ikväll hördes jublet från Dalens bänk när skotten täcktes. Parsjö-Tegnér, som fått uppmärksamhet i media för sitt kroppsspråk på planen, viftade hejvilt med armarna varje gång någon gjorde något bra, eller dåligt, och jag älskar det. Det här är en sådan målvakt alla lag vill ha – en förstklassig målvakt med stil och temperament!

5 saker med innebandy som är betydligt värre än en partisk speaker

Av , , Bli först att kommentera 1

När jag och min fru diskuterade ”twitterstormen” (please.. ”storm” är väl ändå att ta i.. :)) gentemot speakern Hasse Andersson så slog tanken mig att det kunde vara kul att med glimten i ögat göra en lista över fem saker som jag tycker är ett större problem för innebandyn än att Hasse Andersson är för entusiastisk med att annonsera spelares namn på matcherna. Så ”twitterstorma” mot någon av dessa saker i stället och låt Hasse vara ifred!

 

På femte plats:

Att behöva utstå kommentatorer som bara använder lokala smeknamn på spelare när de kommenterar. Det kan bli lite rörigt när ”Peppe” passar till ”Borren” som drar den till ”Flaskan” som kör en patenterad ”Skosulan”-fint och gör måååål!

 

På en hedervärd fjärde plats:

Att behöva utstå kommentarer om att innebandy är en ”mesigare variant av hockey, utan tacklingar” – en kommentar vanligen kläckt av någon som aldrig sett en riktig innebandymatch. Jag har visserligen aldrig upplevt en riktig hockeytackling, men jag tror knappast att en närkamp med Ketil Kronberg är mjukt eller fluffigt…

 

Bronset går till:

*tog en paus för att göra kaffe i stället*

 

På andra plats med små marginaler:

Att råka ut för servicen på SSL-play… Jag ville tillägga något skämtsamt för att ge sken av att ha skrivit detta med glimten i ögat, men jag kan inte göra det med ett straight face. Servicen kring SSL-play är urusel. Försök reklamera ett felköp av en biljett flera dagar (plural) före matchsändning – service är tydligen att ignorera konsumenten och behålla pengarna. Låter som en vattentät plan med monopol. Jag skulle skriva ett längre inlägg på bloggen om jag trodde att någon var intresserad av att läsa det – men jag tror att de flesta redan har dåliga vibbar av SSL-play så att det räcker.

 

Och så till den allra värsta vederstyggelsen av dem alla…

 

På en åtråvärd första plats:

Att låten Cotton eyed Joe fortfarande spelas på arenor emellanåt i modern tid – det borde vara strängeligen förbjudet! Uppdatera era musiklistor i arenorna för tusan! 🙂

Linköping tog ledningen i semifinalen

Av , , Bli först att kommentera 0

Om jag ska summera matchen med en mening så blir det nog följande:
Dalen spelade innebandy i 40 minuter, medan Linköping gjorde det i 60 minuter.

 

Inget snack om saken. Linköping vann välförtjänt den första matchen i semifinalserien mellan de båda lagen. Linköping spelade sitt spel, var uppbackade av skicklige Robin Laakso i målet och lyckades stå i vägen för mycket av det Dalen försökte hitta på i anfallsspelet. Mycket kontringar blev det inte tal om – jättarna från Linköping har bra koll på den styrkan hos Dalen och hade inte för avsikt att ge bort sådana möjligheter.

Dalen kändes inte alls igen de första tjugo minuterna av matchen och halkade efter med 0-2 till följd därav. Det kunde mycket väl ha stått 0-3 om inte för en otrolig täckning av Henrik Sjöström när Linköping annars hade helt öppet mål.

Dalen ryckte upp sig avsevärt därefter och gjorde en riktigt bra andra period och avslutade sedan med en helt okej tredje period där Linköping gick starkast ur bataljen på planen.

Några positiva reflektioner kring kvällens match (sett utifrån en Dalen-supporters perspektiv) är att det ändå syntes ett flertal hungriga och hårt arbetande spelare som faktiskt gjorde det riktigt bra och som kommer se till att Dalen ger Linköping tuffa matcher framöver. Ketil Kronberg var ett monster på planen. Ett välbehövligt, energiinjicerande, lagkaptens-monster som definitivt gjorde sitt för att ändå försöka vända matchen till Dalens favör. Symboliskt viktigt var det Kronberg som gjorde 3-3-målet på straff. Ett mål som kunde ha blivit så avgörande – men där glädjen snöpligt nog blev kortlivad efter att Joakim Ström drog iväg till 4-3 för Linköping snabbt därefter på en retur som Måns Parsjö-Tegnér släppte. Här var det ju snöplig ironi på snöplig ironi, eftersom Parsjö Tegnér i övrigt varit fantastiskt bra och motat bort ett flertal farliga avslut. Han förtjänade helt enkelt inte att få det målet mot sig, känner jag. Något partiskt, visst, men så är det ju faktiskt en blogg ämnad i första hand för Dalen också.. 🙂

 

Härtill ska nämnas Lukas Harnesk som stod för en väldigt stabil insats tillsammans med backkollegan Mattias Ljunggren. Den hårdskjutande backen fick återigen visa prov på sin målfarlighet när han gjorde matchens andra mål för Dalen. Martin Tokos och Jim Johansson gjorde viktiga insatser i det offensiva spelet, inte minst genom sin forechecking där de lyckades få Linköping att se skakiga ut stundvis. Här kan även nämnas att det var tack vare sådant arbete Johansson lade grunden för Jonas Svahns mål när Dalen gjorde sitt första mål i matchen. Sist, men absolut inte minst, vill jag nämna Alexander Bodén som satte en helt makalös press på Linköping när Dalen hade numerärt överläge. Kan de fortsätta lägga den pressen så kommer målen att halka in också, det är jag övertygad om.

Nu väntar nya tag på onsdag. En match där jag både hoppas och förväntar mig att få se Dalen bjuda upp i 60 minuter.

Inför Dalen mot Linköping

Av , , Bli först att kommentera 0

Det har gått några dagar sedan jag skrev sist, men visst har det funnits tid för innebandy även om jag inte skrivit något om det. Mullsjö slet och kämpade till sig en sjunde match i kvartsfinalerna mot Falun, men fick i slutändan se sig besegrade. Riktigt bra jobbat av Mullsjö dock. Vem hade trott att det skulle bli så jämt, med 4-3 i matcher mot guldfavoriterna Falun? Inte jag i alla fall, som tippat 4-2 till Falun.

Nu blir det i alla fall två riktigt intressanta semifinalomgångar där Falun möter Storvreta och Dalen möter Linköping. Jag ska försöka se så mycket innebandy jag bara hinner med, men fokus hamnar i första hand på Dalen såklart.

 

Jag gick i tankar kring Dalen mot Linköping under morgonen och funderade framför allt kring vad Dalen måste plocka fram för att kunna slå Linköping. Det är ärligt talat inte ett lag jag gärna skulle möta i bäst av sju om jag fick välja. Att Pixbo som fick välja först valde Linköping kom faktiskt som en överraskning för mig. Jag undrade om de verkligen förstod vad de gett sig in på. Linköping är ett lag som i mina ögon består av stora och starka spelare som kör ett hårt fysiskt spel som nöter ner motståndarna. Förutom sitt robusta försvar har de ju dessutom duktiga offensiva spelare som Matej Jendrisak och Christian Mattsson (jisses kan den killen lira innebandy eller vad?). Dessutom får vi se en gammal Dalen-favorit – Milan Tomasik – som lämnade Gotland för att spetsa Linköping. Tomasik har ett bra sinne för spelet och kan definitivt ställa till bekymmer för Dalen.

För Dalens del kommer det handla mycket om att inte tumma på försvarsspelet och att ta tillvara på chanserna som erbjuds. Att stå upp mot det fysiska spel Linköping kommer att spela. Här tänker jag spontant på Alexander Bodén som lite av en symbol för vad Dalen behöver ta med sig i matcherna – den där orädslan Bodén har för att ge sig in i närkamperna, trots att motståndarna är storväxta. Att inte vika sig trots att det blir tufft på planen. Jag tror att det varit en bra uppvärmning för Dalens del att få spela mot Växjö. Det har varit en del grinigheter på planen och Dalen har för det mesta varit bra på att hålla huvudet kallt och kämpa sig genom det. Det måste man fortsätta med.

 

En liten och något subjektiv observation också:

I denna semifinalserie får vi se världens bästa tjeckiska innebandyspelare på planen när Martin Tokos och Patrik Suchanek i Dalen möter Matej Jendrisak och Milan Tomasik i Linköping. Lite extra krydda till en redan stark semi?

Spännande innebandytider

Av , , Bli först att kommentera 0

Det känns fortfarande lite overkligt – Dalen är vidare till semifinal! Härligt, fantastiskt, så välförtjänt! Nu återstår bara att se vilka motståndarna blir – Pixbo eller Linköping. Tufft motstånd, oavsett vilka det blir. Jag har ju tippat Pixbo i den kvartsfinalen, men med små marginaler. I skrivande stund talar dock mycket mer för att det blir Linköping, men vi får se. Dagens match kommer att följas via tv4sport med spänning.

Storvreta vann mot Helsingborg igår och är vidare till semifinal också. Samtidigt vann Falun mot Mullsjö och leder nu alltså med (3-2) i matcher. Mycket talar förstås för att Falun vinner, men Mullsjö i Nyhemshallen blir ingen enkel match. Vinner Falun nästa match, eller går det vidare till en sjunde avgörande match? Spänning!

 

Som Umeå-bo finns det ju ytterligare innebandynyheter att glädjas åt. Under gårdagen såg jag och Maria på Team Thorengruppen (TTG) slå ut Salem i kvalserien till svenska superligan (SSL). Rent spelmässigt tycker jag att Salem stod för bättre innebandy, väldigt imponerad av spelare och lagkapten nummer 70, Markus Khan, – men TTG hade något som saknades i Salem. Järnviljan. Det blev så tydligt när TTG väl gjorde ett viktigt reducerande eller kvitterande mål – laget exploderade av energi och vilja. Det vägde över i slutet av tredje perioden och följde med dem i övertiden där TTG avgjorde på knappa 8 sekunder. Wow! Och så typiskt för innebandyn.

Så nu väntar motståndare i form av antingen Wibax Patriots från Piteå, eller Djurgården, beroende på hur det går i deras tredje kvalmatch idag. Tummarna hålls för laget från Piteå! Det behövs helt klart fler norrländska lag i SSL, särskilt nu när Granlo åkt ut ur ligan. En avgörande kvalserie mellan Wibax och TTG – där snackar vi spänning!

 

På damsidan har IKSU tagit ledningen med (2-0) i matcher mot Karlstad. Jag får nog säga att det var väntat. Men IKSU, wow, vilken innebandy de spelar i år! Får vi se två lag från Umeå i SM-finalerna, ett på damsidan och ett på herrsidan? Jag tror det. Norrland levererar högklassig innebandy!

Dalen vidare till semifinal!!!

Av , , Bli först att kommentera 1

Så står det klart att Dalen går till semifinal – efter att ha slagit ut Växjö med imponerande 4-0 i matcher! Imponerande och också lite förvånande att Växjö inte vann en enda match. Där sprack mitt tips (och kanske de flestas tips) – men rätt lag gick klart vidare! 🙂

 

I kvällens match hade Växjö alla möjligheter att vinna inför 2515 åskådare. De ledde med 2-4 i tredje perioden i en jämn match, men kunde trots detta inte mota bort Dalen i slutändan. Precis som i förra hemmamatchen drog Dalen på sig en hel uppsjö utvisningar också. Något Växjö inte riktigt tog vara på. Tänker särskilt på den sista utvisningen som skedde på tid 18.00. Sista två minuterna i tredje perioden spelades alltså power play för Växjö, men inga lägen skapades.

Dalen tog över mer och mer i övertidsperioden som dock slutade mållös. Spänningen var så att säga olidlig – det gick till straffar! Hur skulle detta gå?

Måns Parsjö-Tegnér storspelade under straffläggningen och höll undan de första tre straffarna. Sedan klev Markus Jonsson i Växjö fram och satte en snygg straff som gick förbi Parsjö-Tegnér. Hoppet kändes nästan helt ute, men vem klev ut på planen om inte Dalens härförare – Ketil Kronberg. Om någon skulle rädda detta var det väl ändå Kronberg?

Ketil Kronberg gick ut och levererade ett rent avgörande mål. Bubblan var spräckt, ställningen återställd. Dalen vittrade vinst.

Parsjö-Tegnér räddade den femte och sista straffen och Johan Eriksson fick och tog också chansen att avgöra för Dalen med en liten flipp över Eero Kosonen. Arenan exploderade i jubel och glädje!

Dalen stod som segrare inför 2515 fans och är nu klara för semifinal!

 

Dalens starkaste spelare i kvällens match?

Utan inbördes ordning: Måns Parsjö-Tegnér, Mattias Ljunggren, Martin Tokos och Ketil Kronberg.

 

Jag har lite svårt att beskriva hur härligt det känns att få se Dalen vidare i detta slutspel. Spekulationerna kring vilka Dalen får möta har också börjat ta form. Det är möjligt att jag skriver något mer om detta framöver. I de övriga kvartsfinalerna har Linköping övertaget mot Pixbo (3-1), och Falun har kämpat sig tillbaka till (2-2) i matcher mot Mullsjö, medan Storvreta leder med (3-1) mot Helsingborg.

Fjärde slutspelsmatchen i morgon – blir det jubel eller gnäll på bänkarna?

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har varit på resande fot vilket dessvärre innebar att jag missade stora delar av senaste matchen. Jag fick dock se det inledande målet av Martin Tokos, där bollen letade sig in mellan benen på en snopen Eero Kosonen (kan jag tänka mig). Jag ska dock inte säga så mycket mer om den matchen utan i stället glida in lite på tankar jag brottats med när jag läst både inför och efter matchen.

Vad är egentligen ”det bättre laget”? Nu menar jag egentligen inte bara mellan Dalen och Växjö, även om det råkar vara i detta sammanhang tankarna växte fram och utifrån detta sammanhang jag diskuterar.

Läser man vissa utlåtanden skulle man kunna tro att Växjö varit flera nummer bättre än Dalen, men att Dalen lite lyckosamt lyckats sätta bollarna medan otursförföljda Växjö bara drabbats av rejäl otur. Usch vad orättvist! – Jag skriver detta med ett visst mått av ironi, jag förstår såklart känslan. Det är lätt att bli partisk och kanske till och med lite bitter, i alla fall i stundens hetta.

 

De flesta håller nog ändå med om att inget lag vinner tre matcher på ren tur. Och de flesta håller nog med om att vi har två väldigt duktiga lag i Växjö och Dalen, där marginalerna legat på Dalens sida och avgjort. Jag tänker att det handlar mycket om att spela på sina egna styrkor, och nyttja motståndarnas eventuella svagheter. Det kan vara individuell skicklighet eller en stark lagmentalitet som gör att det väger över. Att fatta rätt beslut, att vara kylig i de mest avgörande lägena, att våga lägga en vågad pass.

Sett till senaste hemmamatchen för Dalen handlade det nog mycket om inställningen. Matchen var svängig och kaotisk.

Dalens alla onödiga utvisningar de drog på sig och ett Växjö som var märkbart griniga på slutet.

Alltså, jag tror att det är bra med ett visst mått av vinnarskalle – men när grinigheten tar över för mycket tror jag också att det kan förstöra för det egna laget. Dalen gick ihop som lag och vann också i slutändan. Något som symboliserar denna styrka hos Dalen är ju som jag nämnt förut – jublet från Dalen-bänken när någon blockar ett skott. Det är som ljuv musik för mina öron. Det ger energi till det egna laget tänker jag.

Motsatsvis riskerar gnäll och protester på spelarbänken att smitta av sig på ett negativt sätt till lagkamraterna. Tror jag i alla fall. Vissa kanske får energi i sitt spel av det, men det känns som ett tveeggat svärd. Inte med detta sagt att Växjö förlorade matchen på grund av detta, men jag tror i alla fall att Dalen omöjligen hade kunnat vinna om de låtit frustrationen ta över där i andra perioden när utvisningarna haglade in. Kan det bero på att Dalen har viktiga förebilder i Ketil Kronberg, Jonas Svahn och Mattias Ljunggren som både leder och stöttar föredömligt på planen?

Vilket Dalen får vi se i morgon? Allt annat än ”jubelbänken” vore en katastrof förstås! 🙂

2018 åskådare såg Dalen vinna mot Växjö

Av , , Bli först att kommentera 1

Oj oj oj så många intryck från kvällens match. Jag vet knappt var jag ska börja.

 

Jag börjar nog med det löjliga antalet utvisningar Dalen drog på sig, för riktiga, ursäkta språket, skitsaker. Fördröjande av spelet, felaktigt beträdande av planen, hands x 2… Dalen blev utvisade totalt sex gånger under matchen och fick dessutom en straff mot sig. Det håller såklart inte i längden…

Växjös facit i numerärt överläge då? 1 mål, och det är med straffen inkluderad.

Dalen å andra sidan, gjorde ett mål i numerärt underläge genom Martin Tokos som gjorde en helt galen uppvisning – själv skrek jag så mycket vid detta tillfälle att jag tappade rösten lagom i tredje perioden av matchen (mer om detta nedan).

Dalen hade också två numerära överlägen och gjorde mål i ett av dessa.

Jag tänker mig att Växjö har en del att jobba på här, medan Dalens box play ska ha stort beröm. Att de dessutom visat sig farliga för motståndarna genom kvicka fötter har nu både Växjö och Linköping fått känna på helt nyligen.

 

Det hände mycket spännande saker på kort tid i matchen. Växjö fick till en riktig klassisk kontring och Valdemar Ahlroth lade in bollen bakom Måns Parsjö-Tegnér när det återstod 19 sekunder att spela av tredje perioden. Ledning 4-5 till Växjö, time-out Dalen. Alexander Bodén får bollen och lägger över den till Jim Johansson som gjorde det vi i publiken desperat hoppades få se – mål! Här försvann min röst mitt i ett galet tjoande och skrikande. Samtidigt som det innebar att jag blev tyst innebar det även förlängning med ”sudden death” (nästa mål vinner). Väl där hade båda lagen lägen. Det såg så när ut som om Ketil Kronberg skulle få lägga in den tidigt på en galen pass från Bodén, men den satt inte i målet. Jonas Svahn klev dock slutligen fram och gjorde det matchvinnande målet assisterad av Parsjö-Tegnér i slutet av förlängningen.

 

Vilka var matchens spelare i Dalen? Jim Johansson, Jonas Svahn, Martin Tokos och Ketil Kronberg. Johansson gjorde nog sin bästa match någonsin – han var helt fenomenal! Visst har han haft ett antal riktigt bra matcher under säsongen, men att spela så här bra under slutspelet är väldigt imponerande. Det samspel han och Svahn börjat få nu är också riktigt underhållande att se. Det som tidigare under säsongen mest såg ut som om Svahn rörde sig fram och tillbaka utan att komma någon vart i motståndarnas zon, har nu förvandlats till en avancerad dans med koreografi som börjar med en oskyldig pass eller två och slutar med en diagonalpass mot Svahn som kommer in i raketfart mot målet – och det är så svårt att hinna reagera på det innan han plötsligt är där.

Jonas Svahn, tillsammans med Ketil Kronberg, två spelare som bäst beskrivs som hjärtat i sina kedjor. Oerhört viktiga för Dalen och ikväll visade de vägen. De nämndes ju nyligen som kompletta spelare, duktiga på både power play och box play, och jag tänker att ett till namn kanske är redo att läggas till här… Martin Tokos – mål både i power play och box play. Han matchades rättvist in vartannat byte i matchens viktigaste skeden. Jaja, jag börjar bli tjatig, men jag säger det igen. Killen är för bra för att spela i en tredje kedja – även om det är tre bra kedjor och han behövs i tredje kedjan. Bara så att ingen får för sig att han spelar i tredje kedjan för att han inte platsar i första eller andra kedjan tänker jag.

 

Övriga tankar då?

Ville Turula tillbaka. Behöver nog lite tid för att komma in i spelet igen, men väldigt glada besked för Dalen att ha ännu en center redo.

På tisdag väntas tredje matchen mot Växjö. Det blir nog rejält grinigt – något vi fick se tydligt idag. Jag kan tycka att det finns en gräns för när det blir lite fånigt att ett lag börjar gnälla för varenda liten grej som händer på planen. Absolut, protestera när det är befogat, men alla lag kan nog hamna i den där ”gnäll-mentaliteten” i en eller annan match. Det är något att se upp lite med tycker jag. Rent sportsligt känns det ju faktiskt lite sådär när ”matchens hjälte” irriterat sparkar en papperskorg samtidigt som sekretariatet ber honom i högtalarna att komma dit för att få sin gåva. Bara en observation 🙂

 

Publiksiffror från match 2 i kvartsfinalerna?

Dalen – Växjö = 2018

Mullsjö – Falun = 1614

Helsingborg – Storvreta = 1173

Linköping – Pixbo = 1251

 

Kan bara säga – härligt Umeå! 🙂

 

Tyvärr blev det inget slutspel för Dalens damer som förlorade idag mot Rönnby.

 

Falun fick se sig besegrade av Mullsjö i match två. Stort dessutom. Jag är förvånad och väldigt glad för Mullsjös skull. Vilken potential detta slutspel har eller hur? En intressant notering, jag såg inte matchen själv, men såg Innebandymagazinets betygsättning där hela Falun utom Johan Rehn fick 1:or. Wow.

Växjö – Dalen = 3-4 (0-1 i matcher)

Av , , Bli först att kommentera 1

Ikväll bjöds det på underhållning – tack vare två lag som spelade riktigt bra innebandy och tack vare en professionell sändning av Växjö! Riktigt bra kommentatorer också!

Det var högt tempo i matchen. Båda lagen hade chanser, det kontrades för fullt och försvaren kämpade och slet för att inte bjuda på något. Målvakterna levde upp till förväntningarna och spelade bra. Vad var det då som gjorde att Dalen vann den första matchen i kvartsfinalen mot Växjö?

Matchen var jämn och det var aldrig säkert för en sekund vilket lag som skulle få med sig vinsten. I vart fall under ordinarie speltid. Något hände under övertiden, där syntes rutinen hos spelare som Jonas Svahn, Ketil Kronberg, Alexander Bodén och Johan Eriksson. Där tycker jag att de stack ut och Dalen tog därigenom tillbaka rodret efter att ha tappat kontrollen helt under sista delen av tredje perioden.

Jag vill även lyfta två spelare som för många som inte följer Dalen förmodligen är ganska okända, men som definitivt förtjänar att nämnas. Lukas Harnesk och Jim Johansson. Harnesk stod för viktiga brytningar och ett riktigt solitt försvarsspel, för att inte tala om närapå-målet i numerärt underläge. Jim Johansson nämns för ovanlighetens skull inte för sina fina skott, utan även han för sitt hemjobb och försvarsspel.

Ledsen för ett något trött inlägg, men för att summera matchen: Här bjöds det på allt jag efterfrågade senast lagen möttes!

Och kvällens citat kommer nog från tränare Nordén i Växjö som kommenterade Dalens försvar som: ”Sveriges lägsta försvarsspel i landet”. Det fick i alla fall mig att dra på smilbanden.

 

Övriga kvartsfinaler då?

Jag såg inte matcherna, uppslukad som jag var av Dalens match. Men, jag kan glatt konstatera att både Helsingborg och Mullsjö stod upp mot sina favorittippade motståndare och skakade om den här kvartsfinalserien ordentligt! Riktigt roligt, i slutspel ska inget vara givet!

I morgon börjar det…

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har egentligen inte mycket jag tänker skriva här och nu, men i morgon börjar det. Och jag kan knappt bärga mig! Äntligen! Det är slutspel och som både jag och min fru förutspådde redan under silly season – är Dalen vidare till slutspel!

På många håll har det diskuterats tippning – delvis vilka tränare som tippade rätt inför säsongen, men även hur det kommer gå i kvartsfinalerna.

Jag kan konstatera att mitt ”tips” inför säsongen var sisådär.. eller ja, det var ganska dåligt om jag ska vara ärlig. Nu skrevs det aldrig ut innan säsongen eftersom jag tog sådan tid på mig att komma igång med bloggen men i slutändan hade jag fel på många placeringar. Det var dock roligt att jag tippade rätt åtta lag till slutspelet i alla fall, även om det bara var Storvreta som landade ”rätt”. Jag hade en viss förväntan om att Falun skulle lyckas peta ner Pixbo till en andra plats, men nej då. Pixbo är grymt starka i serien, kanske är det denna säsong de lyckas ta det med sig även i slutspelet.

 

Trots att jag borde veta bättre ska jag dock ge mig på ett försök att tippa kvartsfinalerna.

Pixbo – Linköping (4-3)

Vad kan jag säga? Jag tror ändå på Pixbo i år. Men Linköping blir inte ett lag som faller med 0-4 i matcher. Det bör bli jämt. Jag ser mycket fram emot att följa första matchen på fredag för att se vilket lag som tar för sig mest.

 

Falun – Mullsjö (4-2)

Falun kommer inte att åka ut mot Mullsjö, men Mullsjö är bättre än vad deras placering ger sken av. Känslan är att Mullsjö på hemmaplan kan bli tuffa, och visst borde Mullsjö kunna knipa två matcher?

 

Storvreta – Helsingborg (4-1)

Helsingborg var överraskande bra mot Pixbo under kvartsfinalerna förra året. Jag tror dock att Storvreta kommer vara förberedda. De har dessutom sett riktigt bra ut på sistone, vad jag sett. Helsingborg kan visserligen överraska åt endera håll, men jag tror att detta blir en ganska klar omgång som Storvreta tar hem. Jag hoppas dock att jag har fel och att det blir jämnare.

 

Växjö – Dalen (3-4)

Här kommer det att bli tuffa och jämna matcher, men Dalen vinner i slutändan. Det har pratats en del om att en del av Växjös styrka är att de har unga, hungriga spelare. Jag tror dock att för slutspelsmatcher är det viktigt med rutin, och Dalen har ett flertal spelare som kommer vara viktiga här och som ger Dalen en viss fördel.