Linköping tog ledningen i semifinalen

Om jag ska summera matchen med en mening så blir det nog följande:
Dalen spelade innebandy i 40 minuter, medan Linköping gjorde det i 60 minuter.

Inget snack om saken. Linköping vann välförtjänt den första matchen i semifinalserien mellan de båda lagen. Linköping spelade sitt spel, var uppbackade av skicklige Robin Laakso i målet och lyckades stå i vägen för mycket av det Dalen försökte hitta på i anfallsspelet. Mycket kontringar blev det inte tal om – jättarna från Linköping har bra koll på den styrkan hos Dalen och hade inte för avsikt att ge bort sådana möjligheter.

Dalen kändes inte alls igen de första tjugo minuterna av matchen och halkade efter med 0-2 till följd därav. Det kunde mycket väl ha stått 0-3 om inte för en otrolig täckning av Henrik Sjöström när Linköping annars hade helt öppet mål.

Dalen ryckte upp sig avsevärt därefter och gjorde en riktigt bra andra period och avslutade sedan med en helt okej tredje period där Linköping gick starkast ur bataljen på planen.

Några positiva reflektioner kring kvällens match (sett utifrån en Dalen-supporters perspektiv) är att det ändå syntes ett flertal hungriga och hårt arbetande spelare som faktiskt gjorde det riktigt bra och som kommer se till att Dalen ger Linköping tuffa matcher framöver. Ketil Kronberg var ett monster på planen. Ett välbehövligt, energiinjicerande, lagkaptens-monster som definitivt gjorde sitt för att ändå försöka vända matchen till Dalens favör. Symboliskt viktigt var det Kronberg som gjorde 3-3-målet på straff. Ett mål som kunde ha blivit så avgörande – men där glädjen snöpligt nog blev kortlivad efter att Joakim Ström drog iväg till 4-3 för Linköping snabbt därefter på en retur som Måns Parsjö-Tegnér släppte. Här var det ju snöplig ironi på snöplig ironi, eftersom Parsjö Tegnér i övrigt varit fantastiskt bra och motat bort ett flertal farliga avslut. Han förtjänade helt enkelt inte att få det målet mot sig, känner jag. Något partiskt, visst, men så är det ju faktiskt en blogg ämnad i första hand för Dalen också.. 🙂

Härtill ska nämnas Lukas Harnesk som stod för en väldigt stabil insats tillsammans med backkollegan Mattias Ljunggren. Den hårdskjutande backen fick återigen visa prov på sin målfarlighet när han gjorde matchens andra mål för Dalen. Martin Tokos och Jim Johansson gjorde viktiga insatser i det offensiva spelet, inte minst genom sin forechecking där de lyckades få Linköping att se skakiga ut stundvis. Här kan även nämnas att det var tack vare sådant arbete Johansson lade grunden för Jonas Svahns mål när Dalen gjorde sitt första mål i matchen. Sist, men absolut inte minst, vill jag nämna Alexander Bodén som satte en helt makalös press på Linköping när Dalen hade numerärt överläge. Kan de fortsätta lägga den pressen så kommer målen att halka in också, det är jag övertygad om.

Nu väntar nya tag på onsdag. En match där jag både hoppas och förväntar mig att få se Dalen bjuda upp i 60 minuter.