Dalen – Linköping (1-1) efter kvällens vinst i Linköping

Så fick Dalen äntligen chansen att skaka av sig den senaste hemmamatchens bistra smak – i kvällens match som spelades nere i Linköping där Dalen vann i slutändan med 7 mål mot Linköpings 4. Det rådde ingen tvekan om att Dalen skulle vara med från start den här gången, till skillnad från semifinalens första match där Dalen inte började spela förrän i period två.

Något som stod klart tidigt i matchen tycker jag var att Dalen spelade med bättre tålamod än senast och det kändes även åter som ett lag på planen. Det är ju annars något jag tycker kännetecknar både Dalen och Linköping som lag. De är otroligt starka, som kollektiv. Inget av lagen går egentligen ut och briljerar med enstaka sylvassa spelare, utan det är i regel samlade lag som står och faller som lag. Med det menar jag förstås inte att lagen saknar skickliga spelare, eller sina respektive stjärnor, men det kan jämföras med den andra semifinalserien som spelas mellan Falun och Storvreta. Två stjärnspäckade lag, där vissa spelare sticker ut enormt. Men, det blir lätt en show där spelare som Robin Nilsberth, Alexander Rudd, Emil Johansson eller Alexander Galante-Carlström (för att nämna ett fåtal av alla de stora spelare lagen huserar) sticker ut och skiner. Det är inte en given regel dock, matchen igår var definitivt ett undantag på sitt sätt. Där spelade Joakim Olsson en så fantastisk innebandy att han sken starkare än lagets andra stjärnor – även om Storvreta som helhet var ruskigt bra. I Falun stack nämnda Johansson och Galante-Carlström ut mest, tillsammans med Ciya Hajo.

Det finns styrkor och svagheter i båda sätten att bygga lag och spela innebandy. Lag som Dalen må sprida ut sina poäng på fler spelare, men något som kännetecknat laget synnerligen i år har varit att laget haft tre kedjor som i princip alltid känts bra. När den gamla klassiska Kronberg-Bodén-Eriksson-trion haft svårt att prestera, har både första och tredje kedjan kunnat kliva fram och avgöra. När första kedjan haltat, har klassikertrion klampat fram och visat vägen. Imponerande – och en riktig lagstyrka enligt mig!

I kvällens match var både Jonas Svahn och Ketil Kronberg de världsklassiga centrar och härförare som de oftast pratas om. De var dock inte ensamma om att sticka ut på planen. Henrik Sjöström stod för makalösa skottäckningar – visst har han gjort sig mer och mer känd för just detta, men jisses, riktigt bra. Anton Åkerlund hanterade det tuffa spelet från Linköping betydligt bättre än han gjorde i första matchen och får det att se så självklart ut att han ska vara där i en första eller andra kedja i en semifinal, i ett av de fyra bästa lagen. Alltså, har det gått någon som läser detta förbi att killen bara är 18 år gammal och gör sin första säsong i SSL? Det är inte fråga om välgörenhet, han förtjänar verkligen sin plats!

Johan Eriksson verkar ha hittat sin målform och stod för två mål ikväll. Jim Johansson spelar tillsammans med Jonas Svahn och det märks verkligen att de har hittat ett bra samspel. Känslan är att det här kan bli hur bra som helst! Martin Tokos stod för sitt sedvanliga jagande och belönades med ett mål när han lyckades peta loss bollen av en intet ont anande Linköpingspelare och sedan gick själv och la in den helsnyggt bakom Robin Laaksos axel.

Ska jag utse matchens bästa spelare är det dock bara en som rimligen förtjänar den bemärkelsen: Måns Parsjö-Tegnér! Stod för en hel uppsjö viktiga räddningar och var starkt bidragande till att det slutade med vinst för Dalens del. För visst kan resultatet ge sken av att matchen var klart i Dalens favör, men Linköping var långt ifrån dåliga och lägena skapade de. Dalens styrka låg i ett bra försvar, en fenomenal målvakt och ett lag som spelade som ett hopsvetsat lag.

Ikväll hördes jublet från Dalens bänk när skotten täcktes. Parsjö-Tegnér, som fått uppmärksamhet i media för sitt kroppsspråk på planen, viftade hejvilt med armarna varje gång någon gjorde något bra, eller dåligt, och jag älskar det. Det här är en sådan målvakt alla lag vill ha – en förstklassig målvakt med stil och temperament!