Säsongens första förlust

Av , , Bli först att kommentera 0

Falun

Gårdagens match mot Falun slutade dessvärre med förlust för Dalens del. Matchen hade på förhand ”hypats” upp ganska mycket som en match mellan giganter – den bästa defensiven mot den bästa offensiven. Förväntningarna var extremt höga även för vår del, det brukar alltid bli bra och tuffa matcher när Dalen möter Falun.

Matchen blev dock inte som väntat en jämn tillställning. Falun var riktigt bra både i det offensiva och det defensiva spelet. Det märks klara skillnader i hur de arbetar med försvarsspelet numera och det jag sett av Falun hittills denna säsong har varit väldigt imponerande. Det råder inga tvivel hos mig om att Falun är laget att slå. Varenda gång jag ser Falun spela slås jag av att Emil Johansson är fruktansvärt skicklig och gårdagens match var inte något undantag.

Glädjande för Faluns del är även att Johannes Larsson är tillbaka. Han var ju borta föregående säsong till följd av en skada han ådrog sig när han spelade fotboll, om jag minns rätt. Även om han kanske inte var den som utmärkte sig mest i Falun igår, besitter han fina kvaliteter och utmärkte sig i matchen mot Linköping tidigare.

Matchen inleddes för övrigt med mål av Martin Tokos, tjecken som spelade i Dalen så sent som föregående säsong. Han stod även för en hel del fint arbete i forecheckingen… Allt det där Umeåpubliken lärt sig att uppskatta när han spelade för Umeålaget. Nåväl, kul för Falun som fått spetsa till tredjefemman lite extra.

 

Dalen

Men, Dalen då? Ja, alltså, för alla som följt lagets framfart under säsongen hittills var det nog lite förvånande att se hur svårt Dalen hade att få något att fungera. Det var huvudsakligen de sista fem minuterna av matchen då kämpaglöden och lagslitet verkligen syntes och gav någon effekt. Alldeles för sent för att vända matchen dock.

Känslan var inte att det saknades vilja, men det klickade verkligen inte för Dalen igår. Varenda avslut missade målet, gick i täck, eller rullade sakta fram längs golvet till en väntande Johan Rehn. Passar gick inte fram, bollar slarvades bort och när försvaret kämpade febrilt med att täcka som bäst slank ett snöpligt självmål in bakom Måns Parsjö-Tegnér…

Det självmålet kändes lite symboliskt för matchen också. Hårt arbete, men ingen lön för mödan på något vis.

Bäst i matchen på Dalens sida? Samtliga backar, Ketil Kronberg och Jonas Svahn. Johan Eriksson blixtrade stundvis till, stod för två mål, vann bollen på forecheckingen på ett rent makalöst vis och var så när på att göra fler mål, men var samtidigt osynlig långa stunder. När Johan Eriksson är på spelhumör och Ketil Kronberg knyter näven på planen brukar det leda till att hemmapubliken får färgade bollar och brista ut i salvor av applåder. Det blev inte riktigt så igår, det var en sån där match där ingenting ville gå Dalens väg.

Det kommer dock fler matcher. En plump i registret mot ett Falun som spelade fokuserat och var så där jäkla bra som de kan vara – ja, det är inte något att gräma sig länge över. Nya tag mot Helsingborg efter Champions cup. Då sitter förhoppningsvis spelet som det ska igen!

 

Det tråkigaste laget

Slutligen, spelarenkäten som Jonas Gustavsson skickade ut pekade föga förvånande ut Dalen som det tråkigaste laget att möta. Jonatan Brolin uttalade något i stil med att han till viss del ser det som en komplimang. Eftersom detta är framröstat utifrån spelarnas perspektiv, får man anta att det är som motståndare. Det bör helt klart ses som en komplimang tänker jag.

Baserat på en del twitter-diskussioner som florerat kring det här med innebandy som publiksport, att spela för att underhålla publiken m.m. bland annat under föregående slutspel, vill jag dock skriva en kort kommentar.

Vissa uttrycker att innebandy inte får de publiksiffror sporten förtjänar på grund av att lagen nu för tiden inte spelar underhållande innebandy. Detta resonemang kopplades bland annat till Dalen och Linköping föregående slutspel. Det är förstås högst subjektivt vad som är underhållande innebandy. Jag vill se de bästa göra upp om poängen – det är underhållande. Jämna, tajta matcher.

För mig är det mindre underhållande när två lag spelar tokigt offensivt spel, utan minsta tanke på försvarsspel. Det kontras, på kontring, på kontring, på kontring. Jag har upplevt att den sortens spel är vanliga i exempelvis allsvenskan. Medan vissa föredrar detta, ser jag hellre en annan slags spel. Det är okej, vi får alla tycka vad vi vill. Jag tycker dock att det blir lite fånigt när det hävdas emellanåt att Dalens spel är så tråkigt för publiken.

 

?Tråkigt spel = dåliga publiksiffror?

Så länge jag har följt Dalen har de varit i toppen av publikligan i svenska superligan. Det innebär att de håller jämna steg med lag som Storvreta och Falun. Detta kan å andra sidan jämföras med lag som exempelvis Pixbo, ett lag som spelar både underhållande och spelskicklig innebandy, men som dessvärre inte direkt kan stoltsera med sina fina publiksiffror.

Det här med att det skulle handla om vilken slags innebandy de spelar är ett tomt argument kan jag tycka. Om det vore så att defensivt orienterade lag skrämmer bort publiken borde konsekvenserna synas även på läktarna. Fokusera i stället på hur innebandyn marknadsförs, hur den upplevs och hur tillgänglig den är. Dåliga publiksiffror kan inte enbart ursäktas med att staden har andra sportlag att konkurrera med.

Det pratas även en del om jämställdhet i förhållande till innebandy och jag håller med om att det är något innebandyn verkligen kan ta tillvara på. Att som sport satsa på att vara ledande inom jämställdhet – visa vägen. Börja med att styra upp SSL-Play och mediabevakningen även för damerna…

Varför har exempelvis innebandymagazinet betygsättning för alla herrmatcherna, men inte för dammatcherna?

 

Tre poäng till Dalen i Nyhemshallen

Av , , Bli först att kommentera 0

Så blev det, till sist, vinst för Dalen med sex mål mot Mullsjös fem. Vinst med nöd och näppe. I slutet av tredje perioden var det nära att Mullsjö skulle tvinga matchen till förlängning, men Måns Parsjö-Tegnér lyckades hålla undan.

I Mullsjö stod David Gillek för tre mål under kvällens match och såg riktigt jobbig ut att möta där på planen för Dalens del. Även Daniel Gidske i Mullsjö såg riktigt bra ut, särskilt under andra perioden.

I Dalen inledde Jim Johansson starkt och gjorde första målet på ett lite klassiskt vis – frislag, och fortsatte sedermera att spela bra under matchen. Framför allt tog han viktiga löpningar och lyckades inte bara en gång, inte heller bara två gånger, utan hela tre gånger hamna fri mot Benjamin Löfdahl i Mullsjös mål. Nära, men inga mål. Johansson stod dock även för ett fint upplägg till Jonas Svahns viktiga 3-6 mål.

I denna match vill jag särskilt applådera de fina frislagen för Dalens del. När Albin Andersson gjorde 3-5 till Dalen gjordes det genom en lurig variant där allt talade för att Jim Johansson skulle ladda och dra iväg ett sedvanligt skott, men bollen lades i stället över till Andersson som resolut satte den bakom Löfdahl. Fort gjort och riktigt fint!

Det kan även tilläggas att Fredrik Edholm också gjorde mål i samband med frislag. Ett mål som var nära nog identiskt med Johanssons inledande mål i matchen.

Dalen ligger nu sålunda på en tredjeplats i tabellen, dock med en match mindre spelad än både ettan och tvåan. Och på torsdag väntar hemmamatch mot Falun. Det kommer att bli färgsprakande spänning och underhållning! Det kan bara inte bli annat när de två formstarkaste lagen drabbar samman i världens bästa innebandyliga.

I övrigt vill jag påpeka att IKSU slog Kais Mora med 11-8, medan AIK slog Helsingborg med 9-8. Växjö slog Karlstad med 9-7. Wow, ikväll har det bjudits på riktiga målkalas!

Observera dock särskilt den fina vändning som Höllviken stod för, när de vände underläge mot Storvreta, 4-0, till 5-6 i förlängning. Rejält imponerande av Höllviken – och något nedslående för svenska mästarna Storvreta som haft en tuff start på säsongen.

Lite reflektioner från veckan som varit

Av , , Bli först att kommentera 0

Även om tankarna just nu främst är riktade mot helgens höjdpunkt, Dalen borta mot Mullsjö, finns det utrymme för lite reflektioner kring innebandyveckan som varit. Det spelas visserligen mer högintressant innebandy idag, jag tänker framför allt på IKSU mot Kais Mora på damsidan (wow!), men även Helsingborg mot AIK på herrsidan känns intressant på flera sätt. Med detta sagt vill jag inte förminska de övriga matcher som spelas på något sätt, men dessa matcher lockar i alla fall min nyfikenhet lite extra.

 

IKSU – Kais Mora

Mötet mellan IKSU och Kais Mora är ett möte mellan två av de tre topplagen i damernas svenska superliga (Pixbo är nummer tre) och lär knappast göra någon besviken. Båda lagen spelar underhållande innebandy och huserar ett flertal stjärnspelare. Dessvärre ingår matchen inte i SSLPlay-abonnemanget vilket innebär att vi inte har samma möjlighet att följa flera matcher samtidigt på samma sätt som för herrarna. Vi konstaterade under morgonen, jag och Maria, att vi nog börjat bli bortskämda. Tidigare fick vi prioritera försiktigt, välja ut en match att följa och hoppas att den gav valuta för pengarna. Nu kan vi i stället följa flera matcher, samtidigt! Friheten med nya SSLPlay är fantastisk, men lämnar fortfarande utrymme för vidare innebandybegär. Kalla mig bortskämd då, men jag vill kunna följa damerna på samma sätt… Nåväl.

 

AIK – Helsingborg

AIK mot Helsingborg är visserligen inte ett så kallat toppmöte – men AIK lär ju vara rejält sugna på att spela bort den unkna smaken efter 17-2-förlusten mot Falun senast. Och Helsingborg, ja, de har sett riktigt bra ut hittills. Över förväntan, i alla fall över min förväntan. Om de fortsätter på den inslagna banan får vi se Helsingborg i slutspelet och då spricker mitt tips. Det kan jag dock ta, för det jag sett hittills har varit riktigt underhållande, så jag ser gärna Helsingborg i slutspelet – ledda av Mika Kohonen!

 

Veckan som varit

Det har varit en tuff vecka för Team Thorengruppen (TTG) som mött Storvreta och Pixbo, vilket resulterade i två förluster. Ingen skam i det dock. TTG har gjort en bra inledning på säsongen och skördat fyra poäng hittills, en vinst mot Warberg och en oavgjord mot Karlstad. Topplagen Pixbo och Storvreta hör inte till de lag TTG måste ta sina poäng mot för att hålla sig kvar i svenska superligan. Nästa vecka möter de Sirius, vilket däremot är en viktig match för båda lagen. Lyckas TTG ta nya tag efter två förluster mot laget från Uppsala? Det återstår att se.

Linköping förlorade först mot Helsingborg och sedan även mot Falun. De har väl inte riktigt kommit igång ännu, det finns mycket mer att ta av i den spelartruppen. Dock ser Falun riktigt bra ut i år. Känslan är också att försvaret har tagit några kliv framåt jämfört med föregående säsong, vilket är en nödvändig utveckling om de ska ta sig hela vägen till final denna säsong. Nästa torsdag möter de Dalen här i Umeå. Nervpirrande? Helt klart! Se upp för Emil Johansson och Alexander Galante-Carlström!

 
Dalen möter Mullsjö idag
Och känslan är alltid sådär när det spelas bortamatch mot Mullsjö. Det är i regel alltid en svår match och Dalen måste vara fokuserade och slita stenhårt om det ska bli tre poäng mot Mullsjö i Nyhemshallen. Ingenting kan sägas säkert – annat än att jag med säkerhet kan säga att både jag och Maria med nervös förväntan kommer sitta bänkade i soffan. Kom igen nu Dalen! Och glöm inte att föra oväsen från bänken!

Vinst för Dalen i bortamatchen mot Pixbo

Av , , 2 kommentarer 1

Med nybryggt kaffe och höga förväntningar satt vi i soffan med sändningen igång. Dalen mötte Pixbo borta i Wallenstamhallen. Pixbo är dessutom laget som vunnit serien två år i rad och som är erkänt spelskickliga och bollförande. Det brukar minst sagt vara nervöst hos oss när lagen möts.

Inför matchen hade jag ställt upp några punkter jag var särskilt nyfiken att få se. Förenklat ville jag se om Pixbo genomgått förändringarna som krävs för att kunna forcera när det behövs. Alltså helt enkelt leverera under press när det vanliga spelet inte räcker till.

Och från Dalen var det intressant att se om spelet 5 mot 5 skulle hålla och om Dalen skulle ta större initiativ att föra spelet mot Pixbo än vad vi vanligen brukar se. Säsongen har visserligen bara börjat och det är naivt att förvänta sig svar på detta redan nu, men det påbörjade arbetet syns ju i alla fall.

För den som inte såg matchen, eller har riktigt koll på läget slutade matchen med vinst 3-6 för bortalaget Dalen. Båda backarna med kanonskotten, Mattias Ljunggren och Martin Östholm, saknades på grund av skador. Pixbos styrkor var ganska tydliga. De är duktiga och trivs med bollen och de var mer bollförande än Dalen i matchen.

Första perioden av matchen var ganska händelsefattig förutom att Fredrik Edholm gjorde ett fräckt mål mot Jon Hedlund. Dalen gjorde lite fler misstag i första perioden än Pixbo kändes det som. Passade till motståndarspelare rakt framför eget mål, även om det lyckades redas ut.

I slutet av perioden åkte Patrik Suchanek på utvisning och Dalen räddades till stor del av Måns Parsjö-Tegnér som storspelade i mål.

 

I andra perioden kändes det som om Pixbo skulle komma igång och inledde tidigt med ett mål genom Jesper Andreasson. Kort därefter utvisades Simon Flühmann i Dalen och nervositeten skruvades upp här hemma i soffan.

Men här har vi en viktig detalj som genomsyrade Dalen i hela matchen. Det är ingenting vi inte sett förut, det tajta hårt slitande försvarsspelet framför stekhete målvakten Parsjö-Tegnér. Det täcktes skott, gång på gång. Klubbor petades ut och skar av viktiga passningar. Det måste ha varit otroligt frustrerande för hemmalaget Pixbo. Samtidigt höjdes stämmorna från Dalens avbytarbänk.

Och på tal om hårt arbetande defensiv och skottäckning måste Lukas Harnesk nämnas. Vilket slit han står för… En viktig del av dagens framgång helt klart!

Förresten gjorde det heller inte någon skillnad om det var spel i fem mot fem, eller spel i numerärt överläge för hemmalagets framgångar. Dalen drog på sig hela fem utvisningar utan att släppa in ett enda mål. Bortalaget spelade med andra ord numerärt underläge i tio av de sextio minuterna under matchen utan att hemmalaget gjorde ett enda mål. Imponerande av Dalen och ganska tung statistik för Pixbo. Med det inte sagt att Pixbos numerära överlägen saknade chanser, men Dalens box var alldeles för bra i kombination med Parsjö-Tegnér.

Men visst blev det mål under dessa tio minuter. Ketil Kronberg gjorde ännu ett mål i numerärt underläge. Det blir nog inte sista gången vi får se det heller denna säsong.

Dock måste jag säga det – det håller faktiskt inte riktigt att dra på sig fem utvisningar i snitt per match som det ser ut nu efter två spelade matcher. Jag vågar påstå att Dalen har den bästa boxen i svenska superligan, men antalet utvisningar måste ner.

Och på tal om detaljer att fila lite på. Jag undrar hur tekningsstatistiken för tredje perioden ser ut. Pixbo kändes klart vassare och tycktes vinna varenda tekning. Kanske är det min partiska känsla som bara uppfattar varje förlorad tekning som så mycket värre för nerverna – men jag tror bestämt att det inte gick Dalens väg så många gånger idag.

 

Nå, när tredje perioden drog igång straffade Dalen hemmalaget hårt genom två snabba kontringsmål. Det blev en allt för brant uppförsbacke för Pixbo att bestiga. Även om de kämpade hårt och tränare Per Tjusberg inte tvekade att ta ut målvakten tidigt för att ge laget så goda förutsättningar som möjligt.

För att sammanfatta matchen skulle jag vilja låna ett uttryck som jag läst i ett flertal sammanhang kring Dalen. De får motståndarna att se dåliga ut. Och i år har de trappat upp det ytterligare några snäpp. Dalen har imponerat väldigt mycket hittills!

Innebandytankarna smyger sig på

Av , , Bli först att kommentera 0

På vägen hem från jobbet smög innebandytankarna sig in mellan raderna i den P3 dokumentär jag lyssnade till – så jag bestämde mig för att det får bli ett litet inlägg inför helgens underhållning som utlovats.

 

Vi såg matchen på nylanserade SSLPlay mellan Team Thorengruppen och Karlstad som utspelades nere i Värmland i förrgår.

Först och främst, den nya tjänsten SSLPlay… Wow! Jag är positivt överraskad över det nya formatet och tänker spontant att detta bådar gott. Jag tycker dessutom att priset, 199 kronor per månad, känns rimligt i förhållande till vad jag får för pengarna. Det finns såklart utrymme för utveckling och förbättring, jag tänker i första hand på det faktum att damerna i svenska superligan inte får samma möjlighet i nuläget. Förhoppningsvis är dock ambitionen att det ska nås dit. En annan sak jag tänkte på i matchen vi såg var att kommentatorn kändes opartisk och lätt att lyssna till, men det skulle med fördel vara två kommentatorer för att uppmuntra till en slags ”kommentatorskap” som i vart fall jag uppskattar (även om Maria kanske inte riktigt är lika intresserad av innebandy-nörderiet det brukar leda till som jag är).

Nåväl – matchen var det ja. Jag var lite för trött efter matchen för att skriva då. Matchen började inte alls som den slutade, det vill säga, den började ensidigt och inte allt för sprakande, men slutade otroligt spännande i övertid.

Karlstad var klart bättre i 40 minuter. Här hemma skojades det lite om att jag tippat Karlstad som slutspelslag medan Maria tippat Team Thorengruppen. Allt med glimten i ögat förstås. Vi höll båda på Umeå-laget, men jag uppskattar det Karlstad har på gång. Efter två perioder ledde i vart fall Karlstad välförtjänt med 6-1.

Team Thorengruppen såg nedslagna ut efter två perioder – men för den som följt laget i norra allsvenskan vet att de inte kan avfärdas så enkelt. I tredje perioden knöts det nävar och ingen tycktes tveka på att skjuta – och Team Thorengruppen har ett flertal duktiga skyttar – och målen rasade in. Känslan var att Karlstad gick in med en outtalad tanke om att spela klart matchen på resultatet de hade efter två perioder. Jag tror knappast att det sagts så i omklädningsrummet, men visst såg det ut så på spelarnas sätt att föra sig. Det slarvas bort möjligheter och blir aldrig något riktigt framförande av bollen.

Team Thorengruppen kvitterade slutligen till 6-6 och var så när på att göra även ett sjunde mål och här hemma fick jag med ett stort leende ta emot retsamma kommentarer om att jaaaa, vi får väl se vilka som tar sig till slutspelet.

I övertid var det dock slutligen Karlstad som avgjorde. Karlstad var bättre sett över hela matchen, men Team Thorengruppen stod för en häftig upphämtning och fick nog med sig en hel del positivt från matchen ändå.

 

Lite tankar inför Dalen mot Pixbo
Pixbo på bortaplan… Denna match blir en riktig värdemätare, för båda lagen. Två erkänt starka lag som båda genomgått en hel del förändringar inför denna säsong.

 

För Dalens del handlar det förstås om två saker som jag ser det:

1. Kan Dalen föra spelet mot erkänt skickliga bolltrixarna Pixbo?

2. Och hur står sig Dalen på bortaplan den här säsongen?

 

Pixbo har i stället genomgått en del förändringar som kan, eller bör, ha förändrat deras identitet en aning. Det ska därför bli mycket intressant att se om vi får se ett välbekant Pixbo-spel på lördag, eller om det kommer bjudas på något nytt. De måste ju lägga grunden nu för ett lag som ska hålla även i slutspelet, där det de senaste säsongerna inte alls fungerat för laget… Min känsla är att vi får se ett Pixbo som kanske inte vinner serien denna säsong, men som förhoppningsvis bjuder upp till kamp i slutspelets hetta.

 

Publiken

Jag måste slutligen skriva några rader om publiken i Umeå energi arena under gårdagens match. 1023 personer såg matchen, om jag inte missminner mig och rör ihop siffran ur mitt minne. En helt okej siffra tycker jag. Något i underkant med tanke på att det vankades match mot spektakulära Storvreta – men å andra sidan spelades den på en torsdag kväll och det var säsongens första match.

Jag tar dock med mig framför allt känslan hos publiken – en publik som hade lätt för att brista ut i applåder och som uttryckte känslor. Om siffran var helt okej – var publiken riktigt bra! Det bådar gott inför säsongen. Publiken är med och stöttar Dalen från start och det märks att fler än jag tror på Dalen i år. Det är riktigt härligt, bra jobbat Umeåpubliken!

Äntligen! SSL-premiären är spelad!

Av , , Bli först att kommentera 0

Och första steget mot SM-guldet är taget!
Nu tänker ni förstås, är han naivt okunnig? Fattar han inte att det bara är EN match spelad hittills?! Jodå, men känslan har funnits med mig sedan det snöpliga avslutet i semifinalerna föregående säsong och har vuxit sig allt starkare under hela silly season – alltså tiden som uppstår mellan säsongerna då det kastas om i lagen och innebandynördar som jag själv försöker lista alla förändringar. Det listas fördelar och nackdelar, styrkor och svagheter. Allt för att i mitt eget sinnes innebandyeufori pussla ihop alla möjligheter nästkommande säsong ska bjuda på.

Dalen vinner SM-guld i år. Det är i år det ska ske!

 

Men nog om min ”innebandyspåkula” – hur var Dalens premiär i svenska superligan (SSL) då?

Dalen vann med 6-3 mot svenska mästarna Storvreta, men det ger en missvisande uppfattning för den som inte såg matchen. Det var jämnt och nervpirrande som det ska vara. Dalen kan med rätta beskrivas som det spelförande laget. Detta trots att det utvisades Dalen-spelare både hit och dit.

Ja, ett tag kändes det som om Storvreta skulle få möjligheten att komma ikapp helt och hållet i numerärt överläge. Slutligen var det dock ett starkt Dalen som drog det längsta strået och jag skulle vilja påstå att det var välförtjänt. Storvreta har sett betydligt vassare ut, och Dalen stod inte för så många klassiska premiärmisstag som man kunnat vänta sig. Dock med det inte sagt att det inte skedde misstag…

Min initiala reaktion när matchen drog igång var att Dalen har en otrolig bredd i truppen nu. Det kommer helt klart att löna sig under en lång och hård säsong. Likt Linköping finns det goda chanser att Dalen ska kunna mala medan andra lag nöts allt mer när det matchas hårt på tunnare laguppsättningar.

Viktiga punkter i matchen? Det där sista numerära underläget när det fortfarande stod 4-3 till hemmalaget Dalen. Storvreta lade på pressen, men på något sätt höll Dalen undan, kämpade frenetiskt, täckte skott och Måns Parsjö-Tegnér räddade allt som tog sig förbi boxen. På läktaren räknade vi sekunderna – plötsligt hände det. Dalenbänken brölade sitt stöd och det sköt märkbart in energi i spelarna på planen.

Där försvann känslan av att Storvreta skulle kvittera i numerärt överläge – Dalen skulle greja det! Och visst gjorde de det! Jag vidhåller vad många uttryckte föregående säsong – Dalen har den bästa boxen i kombination av duktiga backar som exempelvis Henrik Sjöström och Lukas Harnesk tillsammans med centrarna Jonas Svahn och Ketil Kronberg.

Flera spelare var dock bra ikväll. Mattias Wallgren gjorde ingen besviken och stod för en väldigt kylig assist redan första minuten i matchen. Tung försvarsspelare och bra sinne för spelet. Nyförvärvet Patrik Rokka känns stundvis lysande och var rejält bra i kombination med Fredrik Edholm – snacka om att ha farliga skyttar med rättvända klubbor på båda sidorna.

Och på tal om Edholm, han utsågs till matchens hjälte och visade upp sitt makalösa skott. Det var ett tillfälle han drog iväg bollen rakt i masken på Viktor Klintsten och jag kunde bara uttrycka ”Var kom det där ifrån?!”. Om folk fick upp ögonen för Jim Johansson förra säsongen, så är detta säsongen de även lägger märke till Edholm.

 

Världens bästa norrman

Det har snackats och skrivits lite under och efter föregående säsong om att lagkapten Ketil Kronberg gjorde en medioker poängskörd. Detta ska förstås mot bakgrund av att vi pratar om ”världens bästa norrman”, en spelare som setts och ses av många som en av de allra bästa. Det medför förstås att förväntningarna är höga och kraven för att få mer än en 3:a på innebandymagazinets betygsättning ställs högre.

Nu har jag inte sett vad han fått för betyg under kvällens match – men jag undrar om inte detta är en försmak på vad som komma skall?

Scandic Cup

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag är medveten om att uppdateringarna inte duggar tätt här på bloggen just nu, men jag hoppas att de av er som kikar in och läser här emellanåt uppskattar det ändå och är lika taggade på Umeå-innebandy som jag och Maria är! Nå, nog om detta, för just nu är det första veckan av Scandic Cup – försäsongens höjdpunkt.

I skrivande stund är det bestämt att finalen för herrarnas elitgrupp står mellan Dalen och Team Thorengruppen (TTG). Derbykänsla och chans till revansch för ett hungrigt TTG efter förlusten mot just Dalen i DM-finalen för ett tag sedan.

I år har det inte hunnits med att njuta riktigt lika mycket av Scandic cup – på grund av arbete och andra åtaganden, men visst har det bjudits på en hel del underhållning och jag tänkte kortfattat nämna några av höjdpunkterna:

 

Wibax Patriots

Laget från Piteå, bjöd som väntat upp till match och jag imponeras åter av deras kvaliteter. De var bra i kvalet till svenska superligan (SSL) där de mötte TTG, men drog det kortaste strået. Det är inte orealistiskt att ställa in siktet på SSL och visst vore det väl extra roligt med fler ”norrlandslag” i högsta ligan? De tog sig inte hela vägen till slutspel i Scandic cup, men det ska tilläggas att de hade tufft motstånd i gruppen och det var nära…

Matchen mellan TTG och Wibax var helt klart en noterbar höjdpunkt i mitt tycke.

 

Technology florball Mlada Boleslav

Tjeckerna imponerade nog på fler än mig under turneringen. Vann välförtjänt gruppen, men förlorade tungt mot Dalen i semifinalen. Såg någon matchen mellan TTG och Mlada Boleslav? Visade prov på både kämpaglöd och skicklighet, men bjöd framför allt på äkta innebandyunderhållning. Jag hoppas att vi får se dem fler gånger i Scandic cup!

 

IBK Dalen

Inför Scandic cup var jag främst nyfiken och taggad på att få se alla nyförvärven och få en glimt av spelarutvecklingen hos några av spelarna som känts på gång. Scandic cup har inte utelämnat endera, och jag slås ännu en gång av att Dalen kan ställa upp tre riktigt starka kedjor och ändå ha vassa spelare på bänken att växla in vid behov! Det bådar gott inför säsongen.

 

Utropstecknet

Håll ett extra öga på Fredrik Edholm och Johan Eriksson i Dalen, under finalen som spelas klockan 17 idag – de har känts riktigt på hugget!

 

Frågetecknet

Ingen kan ha undgått Mattias Ljunggren med kryckorna som varit på plats och stöttat laget, men hur mår Patrik Rokka egentligen?

 

Uppdatering:

Så vann också TTG mot Dalen i finalen. Det var två lag med starka viljor där ute, men Dalen gjorde fler misstag och Team Thorengruppen straffade dem hårt för det. Grattis till vinsten av Scandic cup TTG!