Äntligen! SSL-premiären är spelad!

Och första steget mot SM-guldet är taget!
Nu tänker ni förstås, är han naivt okunnig? Fattar han inte att det bara är EN match spelad hittills?! Jodå, men känslan har funnits med mig sedan det snöpliga avslutet i semifinalerna föregående säsong och har vuxit sig allt starkare under hela silly season – alltså tiden som uppstår mellan säsongerna då det kastas om i lagen och innebandynördar som jag själv försöker lista alla förändringar. Det listas fördelar och nackdelar, styrkor och svagheter. Allt för att i mitt eget sinnes innebandyeufori pussla ihop alla möjligheter nästkommande säsong ska bjuda på.

Dalen vinner SM-guld i år. Det är i år det ska ske!

Men nog om min ”innebandyspåkula” – hur var Dalens premiär i svenska superligan (SSL) då?

Dalen vann med 6-3 mot svenska mästarna Storvreta, men det ger en missvisande uppfattning för den som inte såg matchen. Det var jämnt och nervpirrande som det ska vara. Dalen kan med rätta beskrivas som det spelförande laget. Detta trots att det utvisades Dalen-spelare både hit och dit.

Ja, ett tag kändes det som om Storvreta skulle få möjligheten att komma ikapp helt och hållet i numerärt överläge. Slutligen var det dock ett starkt Dalen som drog det längsta strået och jag skulle vilja påstå att det var välförtjänt. Storvreta har sett betydligt vassare ut, och Dalen stod inte för så många klassiska premiärmisstag som man kunnat vänta sig. Dock med det inte sagt att det inte skedde misstag…

Min initiala reaktion när matchen drog igång var att Dalen har en otrolig bredd i truppen nu. Det kommer helt klart att löna sig under en lång och hård säsong. Likt Linköping finns det goda chanser att Dalen ska kunna mala medan andra lag nöts allt mer när det matchas hårt på tunnare laguppsättningar.

Viktiga punkter i matchen? Det där sista numerära underläget när det fortfarande stod 4-3 till hemmalaget Dalen. Storvreta lade på pressen, men på något sätt höll Dalen undan, kämpade frenetiskt, täckte skott och Måns Parsjö-Tegnér räddade allt som tog sig förbi boxen. På läktaren räknade vi sekunderna – plötsligt hände det. Dalenbänken brölade sitt stöd och det sköt märkbart in energi i spelarna på planen.

Där försvann känslan av att Storvreta skulle kvittera i numerärt överläge – Dalen skulle greja det! Och visst gjorde de det! Jag vidhåller vad många uttryckte föregående säsong – Dalen har den bästa boxen i kombination av duktiga backar som exempelvis Henrik Sjöström och Lukas Harnesk tillsammans med centrarna Jonas Svahn och Ketil Kronberg.

Flera spelare var dock bra ikväll. Mattias Wallgren gjorde ingen besviken och stod för en väldigt kylig assist redan första minuten i matchen. Tung försvarsspelare och bra sinne för spelet. Nyförvärvet Patrik Rokka känns stundvis lysande och var rejält bra i kombination med Fredrik Edholm – snacka om att ha farliga skyttar med rättvända klubbor på båda sidorna.

Och på tal om Edholm, han utsågs till matchens hjälte och visade upp sitt makalösa skott. Det var ett tillfälle han drog iväg bollen rakt i masken på Viktor Klintsten och jag kunde bara uttrycka ”Var kom det där ifrån?!”. Om folk fick upp ögonen för Jim Johansson förra säsongen, så är detta säsongen de även lägger märke till Edholm.

Världens bästa norrman

Det har snackats och skrivits lite under och efter föregående säsong om att lagkapten Ketil Kronberg gjorde en medioker poängskörd. Detta ska förstås mot bakgrund av att vi pratar om ”världens bästa norrman”, en spelare som setts och ses av många som en av de allra bästa. Det medför förstås att förväntningarna är höga och kraven för att få mer än en 3:a på innebandymagazinets betygsättning ställs högre.

Nu har jag inte sett vad han fått för betyg under kvällens match – men jag undrar om inte detta är en försmak på vad som komma skall?