Verklighetsflykt och kortfattat inför Dalen – Höllviken

Av , , Bli först att kommentera 0

Av en slump grävde jag runt i frysen och hittade en bit av Marias hembakade morotskaka med röda vinbär på. Jag kallar det verklighetsflykt, precis som att åka till Umeå energi arena om några timmar för att se Dalen göra upp om tre poäng mot det långväga resande Höllviken. Det har varit en riktigt dålig helg för oss, men då känns det extra bra att få göra något man älskar – att titta på innebandy.

Jag tänkte reflektera lite över matchen som väntar, men jag har ärligt talat inte någon jättebra koll på bortalaget Höllviken. Jag såg deras match mot Linköping för ett tag sedan, men förstår av resultaten i andra matcher att de har mycket mer att ge än så.

Och Höllviken har en omtalad spelare – jag tänker förstås på målgöraren som spelar med trasiga fötter – Pontus Karlson. Vad jag kan se enligt statistiken har han gjort 14 mål på 10 matcher, trots att han spelar med skador. Det låter ju inte helt klokt, undrar vad han skulle kunna göra i svenska superligan om han spelade med full kapacitet…

Nåväl, vad jag förstått är han Höllvikens ess i rockärmen, så att säga. Spelaren som kastas in i mixen när det verkligen gäller i slutminuterna. Det blir till att hålla ett extra öga öppet från läktaren i vart fall.

 

Historia

Senast lagen möttes i svenska superligan var säsongen 2014/15 när Höllviken var uppe, men åkte ut på näst sista plats. Höllviken vann dock mot Dalen i första matchen med siffrorna 7-5 och i andra matchen vann de igen med siffrorna 4-9. Två vunna matcher mot Dalen alltså.

Jag minns att känslan den säsongen var att Dalen underskattade motståndet och hade svårt för att ta med sig den mentala inställningen för att ge allt för att vinna matcherna.

Det är visserligen inte samma lag som möts i år, men det är klart betungande statistik för hemmalaget Dalen. Det känns dock som uppdukat för en spännande och nervpirrande match som spelas klockan 16.00 på Umeå energi arena.

Vi ses där!

Bli först att kommentera

Derbyt där Månstret vaknade

Av , , Bli först att kommentera 0

Inledning

Laddandes med billig julmust och ännu billigare juleskum med någon ny lite halvt märklig smaksättning (tomtegröt?!) – tar jag mig an urladdningen som kommer efter matchen mellan Team Thorengruppen och Dalen i säsongens första Umeåderby.

Matchen har ju hypats upp något i medierna, vilket jag tycker är kul. Mycket fokus på att Dalen är storebror, men att lillebror Thorengruppen har för avsikt att på lång sikt ta den platsen från Dalen. Det är bara roligt att det byggs upp stämning och lite nerver inför sådana här matcher. Självklart ska det vara prestige inblandat även på herrsidan i svenska superligan när det bjuds upp till kampen om Umeå (damerna har ju IKSU och Dalen som gör upp om detta i svenska superligan)!

Team Thorengruppen stod som hemmalag och det bjöds på mycket bas, bra och lämplig arenamusik (läs: ingen ”Cotton eyed joe”!) och ett bra arrangemang. Just valet av musik är något jag kommenterat tidigare där Thorengruppen generellt gör det mycket bättre än många lag. Visst, det är en smaksak, men jag tycker fortfarande att musik som har en rytm som nästan triggar taktfasta applåder av sig självt gör sig bra i arenor – medan gammal rockmusik och dylikt visserligen är skönt att lyssna på hemma, men är rent motbjudande som publiktändare. Ingen kommer som bekant att klappa takten till Hammerfalls ”living in victory”…

För kvällens inlägg har jag valt att börja med lite positiva reflektioner för att sedan avsluta med lite kritik. Jag är inte sakkunnig inom innebandy, jag är som sagt bara en tyckare på läktaren, eller i hemmasoffan, men jag upplever att kritiken är befogad, döm själva.

 

Team Thorengruppen – Dalen (0-5)

Känslorna var nervpirrande före, under och kanske även lite efter matchen. Team Thorengruppen, lyfter gärna fram att de är underdog i svenska superligan, har gjort en bra säsong hittills och förvånat många som nykomling med sin spelskicklighet. Jag har visserligen sett en del av Thorengruppens matcher och har aldrig tvivlat på att de har vad som krävs för att bli kvar i svenska superligan, men de har varit bättre än vad jag väntat mig (om någon minns min tippning jämfört med Marias). Jag tänkte därför att det, kombinerat med ett Dalen som blandar och ger en aning, skulle kunna bli recept på en väldigt svettig match även på läktaren.

Inget försök till referat, men matchen började med att Dalen gjorde mål i första bytet. Thorengruppen kändes taggade och kanske lite naiva i forecheckingen när de hetsade på så tidigt i matchen (var känslan). Thorengruppen fick ett flertal chanser, men marginalerna var på Dalens sida och perioden gick verkligen ”storebrors” väg när Dalen gick till periodvila med tre måls ledning.

Jag har ju nämnt att jag upplever att Dalen varit lite bleka i första perioderna. Samtidigt är de väldigt duktiga på att hålla i en ledning och frustrera motståndarna – och jisses vad det syntes under matchen. Rejält talande för detta var det under slutminuten i tredje perioden när en av Thorengruppens spelare, efter missat läge, i uppenbart raseri ställer sig och smäller klubban i golvet flera gånger, medan spelet gick vidare. Domarna lät det dock fortgå.

 

Matchens bästa

Måns ”Månstret” Parsjö-Tegnér höll nollan och räddade enligt statistiken hela 31 skott under matchen! 31 skott! 0 insläppta mål! Och det var några svettiga räddningar under matchen. Jag minns särskilt ett skott som motades kraftigt bort med hjälmen av Parsjö-Tegnér – som spände upp sig och markerade, såsom han gjorde många gånger under matchen, att Månstret hade vaknat.

Visst är Parsjö-Tegnér som allra bäst när det är heta, griniga matcher, där känslan är att allt står på spel. Han kallas ju skämtsamt Månstret av en anledning. Han växer och blir rejält jobbig att göra mål på. Tar bollar han kanske inte borde hinna ta. Backar upp och stärker Dalen till tusen. Bidrar med styrka och passion till hela laget från platsen längst bak på planen – på samma sätt som bänken med sitt ständiga hurrande för täckta skott – använder yviga gester och ett kroppspråk som vrålar ut en trotsig utmaning mot motståndarna om att målgården ägs av Månstret och att de inte är välkomna in.

Det var faktiskt lite slutspelskänsla över det hela. Påminde om kvartsfinalerna mot Växjö – inte spelmässigt – men känslan av hur viktigt det ändå var att vinna. Rutinen och viljan var dock starkare hos bortalaget Dalen, vilket syntes och avgjorde i slutändan.

Viktor Nystedt springer, håller i bollen, dribblar, virrar bort motståndare, springer lite till, dödar tid och skapar lägen. Han har en minst sagt egen stil, men gör den med bravur och i kvällens match fick han ut mycket av den. Stod för en mycket fin insats och var den back som stack ut allra mest tycker jag. Nystedt blir lite av en snackis på läktaren också, skapar nervositet som snabbt går över i skratt när han med något små marginaler tar sig förbi en, två och ibland tre motståndare med snabba fötter och tvära svängar, snurrar och förvirrande spelstil. Härligt underhållande!

Jonas Svahn och Ketil Kronberg är spelare som blir extra synliga när det är mer som står på spel. Och jag tycker att de syntes mycket ikväll. Gav allt och mer därtill, inte minst i alla dessa numerära underlägen som uppstod gång efter annan under matchen. Dalen ådrog sig inte mindre än 13 utvisningsminutrar, även om två av dessa spelades i fyra mot fyra när Daniel Hernandez i Thorengruppen utvisades under Patrik Rokkas femminutare för hårt spel i slutet av andra perioden.

Jonas Svahn har på sistone känts, inte sömnig kanske, men lite mindre pigg än vad vi är vana vid att se. Så som en läktarkamrat nämnde till mig är en vass Svahn något som lyfter hela kedjan avsevärt. Jag är mycket benägen att hålla med och i kvällens match var Svahn riktigt bra.

 

Matchens värsta – ett förlorat initiativ

Jag kritiserade Dalen efter matchen mot Warberg på grund av tappat initiativ. Det är inte okej att ge upp på förhand, det kan det aldrig vara. I kvällens match var det dock motståndarna Thorengruppen som märkbart tappade initiativet. För den som inte såg matchen utspelade det sig enligt följande:

Dalen hade ledningen med fyra mål mot noll (hela tredje perioden).

Lukas Harnesk utvisades 06:35 in i tredje perioden. Dalen lyckades hålla undan och blev åter fulltaliga. Ingen timeout togs. Jag började tippa med Maria om när de tar målvakten för att börja upphämtningen. Fyra mål i innebandy är ingen omöjlighet. Får de hål på Parsjö-Tegnér kan målen plötsligt börja rinna in av bara farten, kanske.

Fredrik Edholm utvisas 14:15. Det återstår alltså lite drygt sex minuter. Nu måste det väl ändå coachas i Thorengruppen? Vad jag såg hade Adam Berglund bytts ut mot Mathias Hagert (om jag inte missminner), men några märkbara förändringar i övrigt syntes inte.

Jag vände mig till Maria och utbrast – men visst tar de väl ut målvakten nu? Spel sex mot fyra, de måste ju våga chansa för att få in första målet?

Samtidigt går det ju förstås att resonera om att Svahn och Kronberg varit lite för vassa på att plocka upp halvtama passar i Thorengruppens power play. Kanske sparar de krutet till sista 4-5 minuterna?

Det görs inget mål för Thorengruppen, Dalen blir åter fulltaliga och matchen spelas av utan att Thorengruppen forcerar, utan att Thorengruppen tar timeout, utan att Erik Ställ lämnar målet.

Vart var initiativet Thorengruppen – gav man bara upp? Jag förstod ingenting, var ledningen lamslagen, eller saknades det bara idéer på hur man skulle lirka upp Dalens försvar? Gick tankarna till målskillnad redan i match 10 av säsongen? Eller är det prestigen, att en förlust med 0-4(5) är bättre än en förlust där man släppte någon boll i öppet mål?

Jag kan inte förstå det nu i efterhand heller. Var det lamslagen coachning, eller var tron på spelet i fem mot fem verkligen så stark, eller tron på det egna spelet i sex mot fem (fyra) så svagt?

Ledsen Thorengruppen, men Dalen gjorde fel som gav upp initiativet mot Warberg senast och Thorengruppen gjorde fel som gav upp före slutsignalen ljudit under kvällens match mot Dalen.

Bli först att kommentera

Förlorad match och ett förlorat initiativ?

Av , , Bli först att kommentera 0

Okej, tanken var inte alls att jag skulle skriva ett inlägg ikväll. Jag tänkte skriva några stödpunkter, kanske reflektera lite kort om matchen senare under veckan som kommer. Något kort inför matchen mot Team Thorengruppen kanske. Men jag halkar så lätt in på det, en mening leder till nästa, tankar spinner iväg till något resonemang hit eller dit. Jag kan inte nämna en spelare som gjort något bra utan att vilja nämna någon annan som också förtjänar att nämnas. Så nu sitter jag här och tjuvdricker julmust före många anser att det är lovligt, med ett i princip färdigt inlägg. Fan, kalla det bristande självdisciplin, men jag tycker ändå att det här är kul. Så, skål på er som läser!

 

Dalen mot Warberg (4-5 e.f.)

Det börjar kännas lite som Dalens grej – att starta svagt i matcherna för att sedan hämta ikapp och höja framför allt inställningen och tempot mot slutet. Nu var dagens match kanske inte det bästa exemplet på detta och Dalen gjorde inte på något sätt en katastrofal insats. Warberg gick dock rättvist ledandes ur första perioden och hade lite fler chanser än Dalen var känslan. Warbergs Daniel Karlander var inblandad i alla Warbergs fyra mål under ordinarie speltid och förtjänade helt klart nomineringen som matchens spelare.

Det gjordes lite märkliga val i matchen, för Dalens del. I slutet av tredje perioden kändes det exempelvis som om Dalen valde att ta vara på en poäng när det stod lika mellan lagen och det återstod cirka 50 sekunder av ordinarie speltid. I stället för att gå för tre poäng – hände ingenting. Möjligen misstolkar jag stämningen och det som hände där på planen, eller så gick tankarna på Dalenbänken annorlunda, men varför i detta skede går hemmalaget inte för ett mål i slutsekunderna?!

Visst, nu spelar Dalen inte längre med prickpassaren (påhittat ord?) Adam Berglund som passar låååångt på Alexander Bodén, Ketil Kronberg och Johan Eriksson som på något magiskt vis alltid kunde skapa sådant tryck och sådan oro runt motståndarmålet i sista sekunderna… Men, visst måste väl hemmalaget Dalen ha haft allt att vinna och inget att förlora, där och då?

 

Bäst i Dalen

Var Patrik Rokka och Måns Parsjö-Tegnér. Även Albin Andersson och Marcus Berglund var dock bra.

Andersson som går fullt ut hela tiden, blandar och ger huruvida det ger effekt, eller inte, lite beroende på hur han matchas med motståndarna och vilket lag som står på andra sidan. Typiskt för Albin Andersson är att han drar på både sig och motståndare utvisningar (inte samtidigt), och har lite av en förmåga att vaska fram straffar till Dalens favör. Ikväll var han en viktig kugge för Dalen och bidrog med offensiv energi och glöd som behövdes.

Marcus Berglund fortsätter vara lugnet självt och känns trygg på planen. Skapade lägen, hamnade helt fri framför Warbergs mål och förtjänade verkligen att göra mål där och då, men sköt olyckligtvis bollen i stolpen. Berglund känns i vart fall som en given spelare att överväga så fort laget går ner på spelare. Jag upplever att han har en lägsta nivå som är väldigt hög och det är faktiskt väldigt sällan jag och Maria reflekterat över att Berglund gjort en dålig match, vad jag kan minnas.

I ärlighetens namn pratade jag och Maria dock mest om Patrik Rokka på hemvägen. Otroligt bra värvning av Dalen och en värdefull spelare redan så pass tidigt i säsongen och som inte varit i Dalen särskilt länge. Jag hoppas att vi snart får se Mattias Ljunggren och Henrik Sjöström åter på planen och att Rokka kan fortsätta som forward. Han stod för två assist under kvällen, om jag inte räknade fel, men visade prov på sitt farliga skott i matchen och är en tillgång med sitt fina spelsinne.

Vi pratade inte alls om Parsjö-Tegnér, och det kanske beror på att det är lite lätt att ta för givet att han ska göra alla dessa räddningar som faktiskt räddar Dalen så ofta – och ikväll var inget undantag – men jag tycker ändå att han förtjänar att nämnas i detta sammanhang. Warberg var inte utan chanser och ikväll kunde det mycket väl ha slutat med noll poäng utan ett aktivt Månster och frenetiskt kämpande backar…

 

Dalens styrkor och svagheter – rent allmänt

Jag har svårt att sätta fingrarna på kedjeformationerna och varför offensiven känns svajig, men det känns som om Dalens främsta styrkor fortsätter vara deras skickliga backar (Lukas Harnesk till landslaget så småningom?) och Månstermålvakten med attityd. Offensiven däremot blandar och ger. Det finns mycket kapacitet och vilja där, men det hittas ingen jämn nivå. Det pratas rätt mycket om bredden i truppen, men samtidigt tror jag att det finns mycket kvar att ge ännu.

Bland annat Simon Flühmann och Nico Scalvinoni känns fortfarande som ovissa jokrar, även om jag tycker att Flühmann visat prov på fina kvaliteter emellanåt, medan Scalvinoni förstås varit frånvarande till följd av ryggskadan – frågan är bara om Dalen kan skapa förutsättningarna de behöver för att lyckas också i den svenska superligan. Att det är skickliga spelare råder det ju inga tvivel om.

 

Varierande nivå

Dalen har ju en enorm styrka genom att de är duktiga på att frustrera motståndare och ta vara på en ledning – och därigenom ofta kan utöka den. Samtidigt har de, kan jag tycka, stora svårigheter att hämta ikapp och hålla hela vägen när det börjar knackigt och laget ligger under med några mål.

Ett exempel på varierande nivå är Jim Johansson som har en högsta nivå som är helt makalös, trollar med bollen, forecheckar imponerande och skjuter omöjliga skott förbi ett till synes heltäckande försvar och en förvånad målvakt. Samtidigt spelar han andra matcher där han kämpar och sliter, men tappar bollar, passar slarvigt och får marginalerna mot sig gång på gång och känslan är att ingenting går riktigt Johanssons väg. Jag hoppas att vi får se Jim Johanssons högsta nivå många gånger under säsongen 2016/17, för då brukar det bli underhållande innebandy!

Johansson som för övrigt skadade sig under matchen. Hoppas verkligen att det inte var allvarligt – och att han är åter redan på onsdag. Väldigt svårt att döma, det såg dessvärre ut att göra ont!

 

Kedjorna

I matchen mot Warberg fick vi se ganska runtkastade kedjor bland forwardsen – där bland de märkligaste, men samtidigt effektivaste när Dalen gick ner på färre spelare var:

Svahn(c)- Kronberg – Rokka och Berglund(c)-Eriksson-Andersson

Det varvades fler spelare, men Marcus Berglund och Johan Eriksson gjorde bland annat en riktigt fin uppvisning när de samspelade fram Dalens tredje mål i matchen.

 

Visst saknas understöd från Mattias Ljunggrens kanonskott, men det saknas inte offensiva kvaliteter i Dalens övriga backar – vilket visades även denna match, när Viktor Nystedt gjorde Dalens första mål och Patrik Suchanek Dalens andra mål. Det pratas kanske inte jättemycket om Suchaneks skjutande, men jag som jag nämnt tidigare kan han plocka fram välplacerade bollar när det behövs. Även Mattias Wallgren, som kanske inte brukar lyftas fram som en offensiv back, kliver ibland fram och smäller till från backposition och skapar chanser (och även mål ska tilläggas).

 

Jag har dessvärre ingen snitsig slutkläm, eller sammanfattning på detta inlägg (som så ofta). På onsdag väntar Umeåderby när Team Thorengruppen möter Dalen klockan 18.30 och då är vi på plats! Hoppas på en fullsatt hall, det kommer att bli underhållning och innebandygodis!

Bli först att kommentera

Dalen tar med sig tre poäng från Värmland!

Av , , Bli först att kommentera 0

Dålig början, stressig kväll och missad första period

Kvällen började lite sisådär för vår del – jäkt, stress och elände – vi skyndade så gott vi kunde hemåt för hinna se matchen från slutet av första perioden. Vi var synkade som en välfungerande kedja inställda på mål – Maria och jag – väl medvetna om vilka roller vi spelade i upplägget för att få igång streamen så fort vi bara kunde.

Det blev skott i täck och mål i baken, kan man väl säga, när jag dessvärre loggade in och möttes av ett abonnemang som tagit slut (trots kvitto på att jag förnyat abonnemanget) och varenda försök att förnya den resulterade i diverse felmeddelanden. Frustrationen och paniken ökade, något som kanske kan liknas med Karlstads frustration på planen där i slutet av tredje perioden, men ingenting hjälpte.

Jag kan ärligt säga att det var med föga hopp om att få hjälp jag hastigt mejlade till Sportsgrounds support och förklarade läget. Av mina tidigare erfarenheter från bland annat föregående säsong hyste jag inga höga förväntningar på att få ett svar – men lo and behold, jag fick inte bara svar på i princip nolltid, vi fick hjälp att se matchen – på en gång! Kvällen var räddad och Sportsground har klart lyft sin support i mina ögon. Tack för det! Snabb vändning från #ibnegativ till #ibpositiv :)

 

Karlstad – Dalen (4-8)

Matchen då? Vinst för Dalen. Obehagliga scener när Sebastian Lie i Karlstad fick en smäll mot nacken och bars ut med bår… Ett otroligt grinigt Karlstad där på slutet av matchen. Visst, jag förstår att det är frustration som säkert byggts upp av att säsongen går allt annat än enligt planerna för Karlstad som dessutom hamnade i ett kämpigt underläge där i tredje perioden mot Dalen som gjorde två snabba mål i mitten av perioden – men ändå, det saknades karaktär. Det behövdes en stark lagkapten som visar föredöme och styr lagets frustration åt rätt riktning – i stället var det onödigt gruff på planen, knappast det som behövdes för att Karlstad skulle ha en chans att knapra ikapp.

Jag har ärligt talat haft ganska höga förväntningar på Karlstad denna säsong, men de har inte infriats ännu. Dags att ta tag i detta om solen ska fortsätta skina på herrlaget i Karlstad.

 

Dalen då? Klarade sig inte heller utan skador. Fredrik Edholm som gjorde en bra match vad jag hann se, klev av planen och blev omplåstrad och spelade sedan inte vidare. Oklart hur allvarligt det var. Lukas Harnesk åkte för vanlighetens skull på en del smällar och fick bland annat vad som såg ut som en armbåge i ansiktet och klev av planen, men återkom sedan till spel igen. Tuff kille, Harnesk, utstår smällar regelbundet har vi ju fått se.

Jag brukar försöka att variera vilka spelare som lyfts fram här i bloggen, men trots att jag nämnde honom i förra inlägget förtjänar han att nämnas igen. Patrik Rokka, passade in riktigt bra tillsammans med Jim Johansson och Jonas Svahn. Tror att han lirade back där i början av andra perioden, men förflyttades sedan till forwardsposition(?). Rätta mig gärna om jag har fel, men visst var det så? I vilket fall som helst, skönt med en sån spelare som känns trygg på alla positioner.

Och kedjekamraterna då? Jim Johansson och Jonas Svahn, har väl inte riktigt kommit igång de senaste matcherna. Johansson gjorde två mål och assisterade kedjekamraten Svahn i båda målen han gjorde. Totalt fyra poäng för Johansson med andra ord, och han utstrålade ren och skär glädje. Äntligen, kul att det lossnar lite och att vi får se prov på både den spelkänsla och de fina avsluten han besitter. Passarna till Svahn? Wow!

Om jag ska lyfta en spelare till måste det bli Måns Parsjö-Tegnér i målet. Resultatet ger missvisande känslan av att Dalen tog en komfortabel vinst. Så var inte fallet under de första 50 minuterna av matchen i alla fall… Parsjö-Tegnér stod för ett antal svettiga räddningar och fortsätter visa prov på varför Dalen släpper in så få mål. Det skadar ju inte heller att Dalen har ett gäng riktigt bra backar som inte tvekar att täcka skott (och en bänk som överröstar hemmapubliken med sina vrål varje gång det sker)!

 

Marias favorit

Jag slänger in den igen ikväll. Jag bad Maria välja en favorit från matchen, men fick ett lurigt svar om att hennes favoriter är Jim Johansson, Måns Parsjö-Tegnér och Jonas Svahn.

Själv är jag nog lite partisk för duktiga backar och där har Dalen mer än en handfull. Ska jag välja ett backpar får det dock bli Patrik Suchanek och Lukas Harnesk. Fortsätter att imponera stort! Frågan är också hur backparen kommer se ut när Mattias Ljunggren är tillbaka och återhämtat sig från skadan… Det måste ses som ett väldigt gott tecken på bredd i laget när en så skicklig spelare saknas och backparen ändå känns så kompletta?

Vad har förresten hänt med Henrik Sjöström?

 

Bli först att kommentera

Vinst i bortamatchen mot Växjö

Av , , Bli först att kommentera 1

Växjö – Dalen (2-5)

Spännande nervositet inför kvällens match mellan Dalen och Växjö. Det finns en del intressant historia mellan lagen, inte minst det faktum att Dalen slog ut Växjö med 4-0 i matcher under slutspelet föregående säsong. Det var tajt, det var tufft och det var på gränsen Dalen gjorde det, men vinster blev det. Samtidigt var det Växjö som vann båda matcherna under serien och för att tala klarspråk är det inte en enkel motståndare – oavsett vad nu statistiken antyder.

Växjö har ju för övrigt gjort en riktigt bra säsong hittills. Trots förluster nu mot Dalen och tidigare mot Team Thorengruppen ligger de på en imponerande tredje placering med fem vinster av åtta spelade matcher. Noterbart att de även är det enda lag som slagit Falun hittills (på hemma plan dessutom!)… Om du som läsare undrar varför jag nämner detta har du uppenbarligen inte sett Dala-laget spela denna säsong.

Falun är the team to beat – så är det bara. Glöm svenska mästarna Storvreta och glöm maskinen Linköping (som tyvärr haft en rejält tuff start på säsongen). Guldfavoriterna stavas Falun och i mina ögon är Dalen den starkaste utmanaren om guldet – hur naivt, eller partiskt det än kan tyckas vara.

Om matchen
I Växjö stod målvakt Eero Kosonen för en fin insats i målet och såg under de första 27 minuterna av den spelade tiden ut att hålla Växjö kvar i ledningen. Samtidigt var Jesper Sankell het och hetlevrad – gjorde Växjös båda mål i matchen och var nära på att göra fler, samtidigt som han även drog på sig totalt tre utvisningar. Föga förvånande, möjligen, speglades utvisningarna i Växjö av Dalens Johan Eriksson som även han fick sitta i utvisningsbåset under sex minuter.

I Dalen vaktades målburen av Måns Parsjö-Tegnér som även han stod för ett flertal viktiga räddningar och i sedvanlig stil underhöll med ett tydligt kroppspråk – glädje, frustration och ilska. Jag slogs åter av det faktum att så mycket i Dalens styrkor har grunden i det fina försvarsspelet – men idag ska även anfallsspelet hyllas.

Jag kan förvisso redan nu föreställa mig det klassiska Dalen-referatet där matchen i korthet beskrivs i stil med att Dalen spelade tajt försvar, kontrade och vann. Det var ju dock inte så matchen utspelades denna gång. Dalen pressade Växjö och höll faktiskt i taktpinnen stora delar av matchens andra och tredje period. Växjö gjorde en bättre första period, men lyckades inte hålla undan Dalen som växte mer och mer in i matchen och slutligen kopplade greppet.

Annars är ju både Växjö och Dalen sådana lag som kan det där med vassa kontringar. Det brukar gå fort och straffa sig hårt att skjuta i täck mot något av dessa lag. Att slarva med passningar i offensiv zon leder per automatik till att tre motspelare rusar förbi…

Just det ja, jag försökte ju samla några slags tankar kring matchen. Vart var jag… Jo, Fredrik Edholm. Det snackas och skrivs en del om honom och han har ju hypats upp inför säsongen som den i Dalen som troligen gör sitt riktiga genombrott denna säsong. Ingenting talar ju heller för att detta skulle vara fel. Ikväll stod han för mer än det fruktade skottet – han visar riktig spelskicklighet och stabilitet i spelet. Väldigt imponerad och mycket välförtjänt att han fick förtroendet att spela med Ketil Kronberg och Johan Eriksson ikväll!

En annan spelare värd att nämnas i Dalen tycker jag är Patrik Rokka. Killen spelar back, eller forward, hoppar in i numerärt överläge, eller underläge, och gör det bra! Kan spela både anfallsspel och försvarsspel och har dessutom ett fruktat skott. Växer helt klart i mina ögon!

Jonas Svahn och Jim Johansson närmar sig det där fina samspelet dem emellan som vi vet att de besitter – och som motståndarna bör frukta. Det är inte riktigt där ännu, men jag tror och vet att de båda kan och kommer att sätta det inom snar framtid och då lär det vankas svartvit underhållning.

Jag nämnde det förut, att jag saknar den där pressen som Ketil Kronberg och Johan Eriksson brukade skapa med Alexander Bodén. Ikväll tycker jag att deras styrkor syntes – de ägde sarghörnen och det skapades press. Ketil Kronberg är ett monster på planen, samtidigt är det intet för inte som Johan Eriksson beskrivs som en lurig spelare – och ikväll skapade han uppenbarligen oreda i Växjö, något som ledde till utvisningar för båda lagen. Som Dalensupporter finns det inte mycket annat att säga än att Johan Eriksson helt klart är underhållande – och fortsätter de på den inslagna banan nu lär vi få se mer av Eriksson i målprotokollen framöver.

Marias favorit(er)
För skojs skull frågade jag Maria vilka spelare i Dalen hon vill lyfta fram från matchen, hon svarade följande:

På första plats:

Ketil Kronberg och Fredrik Edholm

På andra plats:

Lukas Harnesk och Måns Parsjö-Tegnér.

Vidare ville hon lyfta fram att det coachades bra när både Fredrik Edholm och Marcus Berglund fick ta mycket plats när Dalen gick ner på folk. Jag kan bara instämma och åter igen tillägga att det känns tryggt med Marcus Berglund på planen.

 

Bli först att kommentera

Förlust mot Sirius

Av , , Bli först att kommentera 2

Under en rask promenad i både norrsken och skenet av en vacker fullmåne har jag haft lite tid att vrida och vända på mina tankar och reflektioner efter förlusten mot Sirius. Jag lyssnade visserligen på p3 dokumentär, men minns ärligt talat inte ett ord av vad som sades. Tankarna var förstås riktade mot innebandyns glädje och besvikelser.

För ovanlighetens skull ska jag skriva några negativa reflektioner här – och det är inte riktat mot något av lagen som spelade. I alla fall inte direkt (indirekt får ni gärna tolka det som att ni bör hålla tillbaka gnället mot domarna under matchen).

Domarinsatsen
Första gnället, sågen, negativa energin, eller vad ni vill kalla det rör domarnas insats. Jag uttrycker sällan missnöje om domares insatser, det känns inte riktigt som min sak att kommentera deras prestationer, men jag måste ändå för en gångs skull säga det. Domarnivån måste vara högre än vad den var ikväll. Det jag framför allt retar mig på är det faktum att det framgick tydligt att när endera lag gnällde (det var onödigt gnäll från båda sidor) – då sneglade domarna tveksamt mot närmaste bänk och rättade sig efter gnället. Det kan bara inte fortgå på det viset.

Ta det inte personligt, ni båda som dömde ikväll, men ni får inte ge efter för gnället på planen – lita till egen förmåga, döm rättvist och håll en jämn nivå. Osäkerheten speglades tydligt ikväll.

Gnället på läktaren
Värre ändå tycker jag är gnället på läktaren. Det finns en viss sorts supporter som jag hör emellanåt på läktaren, ni vet, den där personen som sitter med armarna i kors, klappar aldrig händerna, sätter igång gnället när motståndarna gör 1-0 och sedan drar ständiga kommentarer om att det är kört och dessutom högt delar med sig av expertkunnande – hela matchen. ”Men åååh, bara dra ett direktskott där, mål direkt”…

Ja, nu är ju inte jag på något sätt en expert och mååånga kan betydligt mer om innebandy än mig, men inte tror jag att direktskott med backhand, på volleypass, mot två täckande spelare plus målvakt är den slags coachning som kommer vända underläget… Det ska möjligen vara Ketil Kronberg som kan göra något i den stilen.

Jag överdriver lite, visst, men jag önskar att folk kan hålla negativiteten för sig själv, eller i vart fall inte måste prata så att alla i närheten behöver lyssna till det.

Matchen och lite blandade reflektioner
Vidare till matchen då. Jag drar inget matchreferat, sammanfattningsvis konstaterar jag dock att Sirius var det bättre laget sett över hela matchen. Dalen hamnade i uppförsbacke redan i första perioden och lyckades inte ta ikapp, även om det var nära där på slutet av tredje perioden. 6-7 till Sirius på ordinarie speltid. Lukas Harnesk drog ett ribbskott som förtjänade att nå nätet. Och känslan där på slutet var att om någon skulle kvittera och tvinga matchen till förlängning så vore det väl ändå Harnesk som var nästan omänskligt bra där i tredje perioden.

Vill också få det sagt, Sirius ser bättre ut än vad jag hade väntat mig före säsongen började. Jag får nog äta upp min tippade tabell i slutändan. Sirius ser inte alls lika vacklande och hackiga ut som de gjorde föregående säsong.

Dalen saknade märkbart harmoni i anfallsspelet och det vankades felaktiga passningar och nonchalanta passningar bakom ryggen och rakt i famnen på motståndarspelare, halvdana avslut och skott i täck, samt slagskott från egen planhalva i princip en meter framför Måns Parsjö-Tegnér…

Nico Scalvinoni fick göra sin debutmatch i Dalentröjan. Väldigt glädjande nyheter att han återhämtat sig från ryggskadan!

1127 i publiksiffra – inte heller fy skam med tanke på att det var en torsdagsmatch mot ett inte allt för högt tippat lag.

Jag tänkte en del på vilka spelare som gjorde bäst ifrån sig och förtjänar att lyftas fram efter kvällens match. Jag insåg att det skulle kunna varit en egen femma, så här kommer den:

Matchens Dalenkedja:
Back: Lukas Harnesk – matchens lirare, gjorde en väldigt bra kämparinsats och eldade definitivt på Dalens offensiva spel.

Back: Patrik Suchanek – även han taggade igång rejält, stod för både mål och assist, och gjorde en bra insats.

Forward: Fredrik Edholm – mannen med skottet, gjorde två mål och bidrog även till att Dalen fick ett viktigt power play (när han fick läge att ladda kanonskottet vågade Siriusspelare inte chansa, 2 minuter slag).

Forward: Marcus Berglund – spelade inte från början av matchen, men när han väl sattes in började också tredje kedjan att fungera. Stabil och spelskicklig, får sina medspelare att se ännu bättre ut. Det känns tryggt när Berglund är på planen!

Center: Ketil Kronberg – jag räknade till två mål och en assist, missade tyvärr en straff, men ångade för övrigt på för fullt och ledde laget i den offensiva kampen för att återta kontrollen i matchen.

Nästkommande match

Dalen möter Växjö redan på söndag och det kommer inte att bli ett kärt återseende. Växjö lär vara rejält sugna på att vinna stort mot Dalen efter den tunga förlusten i kvartsfinalserien. Dalen å andra sidan har en hel del att fundera på efter tre förluster i rad där det saknats bitar i samspelet, främst i det offensiva spelet.

 

Bli först att kommentera

Av , , Bli först att kommentera 0

Det har tagit lite tid, men här kommer lite kort några reflektioner efter innebandyhelgen som varit.

 

Helsingborg – Dalen (4-3)

Jag tänkte inleda med några korta reflektioner över mina tankar efter matchen mot Helsingborg senast. Vinst för hemmalaget Helsingborg, 4-3 – en match där den som glänste mest var Linus Nordgren i Helsingborg, wow vilken lirare! I övrigt fanns det tyvärr en hel del mer att önska från båda lagen.

Det är inte nödvändigtvis mer mål jag efterfrågar, men kämpaglöden och den intensiva pressen från Dalen finns inte där förrän i slutminuterna av matchen (precis som mot Falun). Det är inte tillräckligt bra för att vinna matcherna, och Dalen kan så mycket bättre än vad de visat nu mot Helsingborg och Falun.

Visst saknas Alexander Bodén? Intet ont mot Anton Åkerlund, eller någon annan av spelarna i Dalen som försöker fylla de enorma skorna i kedjan med Johan Eriksson och Ketil Kronberg, men kedjan har inte riktigt kommit igång. Jag saknar Bodén som egenhändigt kunde knyta näven och elda igång Eriksson och Kronberg när det var som allra nödvändigast för att vända matcher. Just nu skapas inte den press vi är vana vid att få se, men framför allt tycker jag inte att deras spel hittills riktigt kännetecknas av den lurighet vi brukar få se. Det har varit mycket svårt att komma till bra avslut och det har skjutits en del utifrån (i täck). Det kan och kommer bli bättre, jag är övertygad, men som nämndes i Innebandysurr, Johan Eriksson har hittills bara gjort två mål och kan betydligt mer än så. Nu gäller det att skapa förutsättningarna för att måltjuven Eriksson ska få igång målformen!

I övrigt stod Jim Johansson och Jonas Svahn för en vacker klassisk kontring i inledningen av matchen, medan Fredrik Edholm bombade in ett mål i power play efter att först ha skjutit ett antal skott i täck. Skönt att det satt där till slut, stackars målvakter när siktet väl är inställt!

 

Team Thorengruppen – Växjö (7-6)

Jag såg även Team Thorengruppen som slog Växjö på hemmaplan. Vilken kämpainsats och välförtjänt vinst av Thorengruppen! Emil Johansson och Adam Berglund såg riktigt bra ut och det är inte illa att ta tre poäng mot Växjö denna säsong.

 

Ikväll blir det hemmamatch mot Sirius. Uppsalalaget har visserligen bara en vinst på sex matcher, men även fyra oavgjorda matcher (!) och det talar för att de biter sig fast i matcherna och släpper inte efter, eller ger upp. Det kommer med andra ord krävas att Dalen går in helt och hållet i samtliga perioder för att vinna dagens batalj.

 

Bli först att kommentera

Inför Helsingborg – Dalen

Av , , Bli först att kommentera 0

I tabellen ser vi att hemmalaget Helsingborg ligger på 7 poäng efter 5 spelade matcher, medan bortalaget Dalen har samlat ihop 9 poäng efter 4 spelade matcher.

Tre av de fyra senaste mötena mellan lagen har vunnits av Dalen. Senast med 7-5 (borta), men mitt starkaste minne av matcherna mellan Dalen och Helsingborg är dessvärre när de möttes nere i Helsingborg för två säsonger sedan. Maria hade kört bil hela vägen från Värnamo för att se matchen på plats, medan jag satt bänkad vid skärmen hemma i Umeå. Ingenting gick Dalens väg och det blev en supertung förlust med hela 8-0!

Vad har vi att vänta idag då?

Det går ganska snabbt att konstatera att det varken är samma Helsingborg, eller samma Dalen som ställs mot varandra idag.

Helsingborg har bland annat bytt ut både huvudtränare och ett antal spelare, däribland föredetta lagkaptenen Jani Kukkola och Mika Moilanen. Sedermera har de dock bland annat hämtat in Mika Kohonen som blivit ny lagkapten för laget och har vad jag sett hittills levererat riktigt bra, samt spelaren Jami Manninen. I övrigt när det handlar om Helsingborg är en viktig kugge i deras lag självklart den oerhört skicklige landslagsmålvakten Jonathan Paulsson. Kommer Dalen kunna ta sig förbi Paulsson, eller repeterar skåningarna bedriften från 2014?

Jag tycker personligen att Helsingborg är lite svåra att placera. De har bra offensivt spel och brukar kunna överraska, både positivt och negativt. När de är bra, är de väldigt bra, men när de inte är det kan de vara förvånansvärt bleka. Jag har gillat vad jag sett av Helsingborg hittills i år, men det återstår många matcher innan det hela är avgjort.

För Dalens del handlar det förstås om att rycka upp sig efter förlusten mot Falun, matchen där ingenting riktigt stämde för Umeålaget. Det finns ingen anledning att förvänta oss samma matchbild här. Det bör bli en jämn och spännande match där vinnaren i slutändan blir det lag som arbetar hårdast som lag.

När är matchen?
Matchen sänds på tv4sport klockan 18 idag och kan även följas på Allstar där det brukar kunna samlas lite supportrar och heja på laget via skärmarna.

Bli först att kommentera

Lukas Harnesk förlänger med Dalen

Av , , Bli först att kommentera 0

Ni har väl inte missat att Dalen meddelat att backen Lukas Harnesk skrivit på för ytterligare fyra säsonger? http://www.ibkdalen.se/?n=1165

För de läsare som mot förmodan inte har så bra koll på just Dalen och vem Lukas Harnesk är så är det samma spelare som blev lite kändis under föregående säsong när han lade ut en nakenbild på sig själv för att fira första målet i svenska superligan. Skämtsamt skulle man kunna säga att det är fråga om en kille som bjuder på sig själv…

Det stämmer dock även bra in på den spelstil Lukas Harnesk bidrar med på spelplanen. Slingrandes som en kvick orm täcker han skott tveklöst (om denna beskrivning känns främmande måste du titta närmare på hans defensiva spelstil) och går in i duellerna längs sargen med full fart och kraft. Inte för inte har publiken fått dra hårt efter andan när Harnesk flugit över sargen efter tuffa smällar – för att sedan resa sig igen till synes oskadd. Puh, men var försiktig där ute!

Mycket glädjande besked att Lukas blir kvar i Dalen!

Bli först att kommentera